Björkar är sällsynt vackra träd som förekommer i praktiskt taget hela landet. Precis som andra träd och buskar kan björkar ibland drabbas av sjukdomar eller insektsangrepp som gör att bark eller blad tar skada. Bilden är tagen av Percita.
Det finns en björk här som har tappat stora delar av barken under sommaren. Barken har lossnat och ligger i stora sjok på marken runt trädet. Visserligen är trädet ganska gammalt men så brukar det inte se ut. Ingen åverkan syns på stammen.
Vad kan ha orsakat detta?
Både angrepp av svampar och insekter kan göra så barken släpper, men det är svårt att veta i detta speciella fall. En bild hade kanske kunna hjälpa oss att komma närmare. Det verkar också svårt att hitta bra beskrivningar i litteraturen som stöd för bestämning.
Under sommaren presenter vi alla de experter som tillsammans utgör Fråga en Biolog. Utöver de ordinarie experterna har vi hjälp av ett antal återkommande gästexperter som alla gör värdefulla bidrag till vår verksamhet. Nu har turen kommit till Fredrik Arvidsson, som säger såhär om sig själv:
Jag är för tillfället är doktorand vid Brandenburgs Tekniska Universitet i Tyskland. Där arbetar jag med spindlars ekologi i både naturliga habitat och odlingsmarker i Europa, men också i andra delar av världen såsom i södra Afrika och Israel. Jag har stor passion för alla sorters spindlar, men kanske allra främst för de mindre arterna.
Höns är ett roligt tillskott i trädgården, som verkligen förgyller utevistelsen med sitt personliga och karismatiska sätt. De är dessutom ganska lättskötta, åtminstone såtillvida att de är duktiga på att veta vad som är bra och dåligt att äta. I Sverige har vi många vackra lantraser på lång tradition. På bilden, som är tagen av Mikael Lindmark, syns en tupp av en av våra största raser – skånsk blommehöna.
Vad kul att hitta denna sida med Fråga en Biolog! jag har några funderingar om höns. Jag har en liten flock på fem hobbyhöns. Min granne som också har höns säger att de kan äta och bli förgiftade av saker i trädgården när de får gå runt och sprätta fritt. Jag trodde de själva visste vad de kan och inte kan äta. Jag har till exempel liljekonvalj i trädgården. Det står på States Veterinärmedicinska Anstalts (SVAs) hemsida att det är giftigt för fjäderfä. Men här på er sida kan jag läsa att fåglar gärna äter bär av liljekonvalj och på så sätt hjälper växten att sprida sig, utan att bli förgiftade.
Så frågan är om jag borde gräva bort alla giftiga växter i min trädgård? Eller har hönsen koll på vad de kan äta? Och just angående liljekonvalj, är den giftig för höns eller inte?
Jag har själv haft lösgående höns i över trettio år nu och aldrig misstänkt någon förgiftning. Det finns ju mycket at välja på för dem. MEN nu har jag luskat runt lite och på de flesta ställen står det faktiskt att liljekonvaljer eller liljeväxter i allmänhet är giftiga även för fåglar.
Viktigt att komma ihåg när det gäller djur och giftiga växter är att det är mycket större risk att djuren äter något olämpligt om det ör ont om mat. Typexemplet är ju hästar i en nedbetad hage. Det talar för att det är bättre att ha hönsen lösa i trädgården och inte instängda i en hönsgård.
– Bodil Enoksson
En spännande fråga tycker jag. Det verkar råda delade meningar här. Klart är att alla delar av plantan är giftiga och att gifterna är potenta (påverkan på hjärtat genom att störa normala cellprocesser), men att olika delar av växten är olika giftiga. Flera källor verkar mena att det är blommorna som är de mest potenta. SVA skriver om förgiftningsfall hos fjäderfä, men det är oklart vilken del av växten som fåglarna då ätit. Andra källor verkar mena att fåglar faktiskt kan äta bären så länge själva fröet är intakt, men konsensus verkar någonstans ändå vara att bären är farliga att förtära.
Giftigt eller ej tror jag inte att det finns behov av att gräva bort allt giftigt ur trädgården. Fjäderfä brukar, i min erfarenhet åtminstone, ha ganska bra koll på läget. En bekant förlorade förvisso enligt egen utsago några kycklingar som ätit spikklubba, men det måste nog ändå betraktas som ganska sällsynt.
– Andreas Nord
Jag håller med dig Bodil. Jag har själv frigående höns och har även växt upp med det. Mina föräldrar har haft höns i en herrans massa år och på det hela taget kan man nog säga att höns är väldigt duktiga på att ta vara på sig själva! De verkar ha stenkoll på vad som går att äta och inte. Men visst, då och då blir en höna oförklarligt sjuk och kanske dör utan att en alltid vet orsaken, så visst kan det tänkas att dom kan få i sig något olämpligt. Men jag tror också att en får tänka att det ingår vissa faror i ett hönsliv. Och dessa faror kan nog vara värda att ta om det betyder att man kan få gå fritt och njuta hela dagarna.
Annars rent generellt angående giftiga växter i trädgården så brukar jag själv resonera som så att jag inte vill ha dem oavsett. För barn eller djur. Bättre att satsa på icke-giftiga växter och allra helst sådana som går att äta eller ger frukt! Men det är bara min åsikt så klart.
– Per Henningsson
Så roligt att få era svar! Jag är så tacksam. Såklart ska hönsen få strutta runt fritt även i fortsättningen. Dock när jag är hemma och har koll. Det finns för mycket räv och hök häromkring för helt frigående. Grannen har blivit av med två hönor bara i år till höken. Men mina höns har stor nätad gård att vara i också, omkring 70 kvadratmeter för 5 hönor.
Jag dristar mig till att slänga in en bonusfråga! Min hönsgård har förzinkat putsnät runt om och även som tak för att skydda mot rovdjur. Nu har jag fått höra att hönsen kanske kan bli förgiftade när det regnar och zink kan läcka ut, ner i jorden, och tas upp av gräset och växterna. Är detta något ni har hört talas om?
Zink från galvat nät låter helt galet. Inte kan det väl bli sådana mängder?
– Per Henningsson
Jag håller med – zinkläckage i en sådan utsträckning att det potentiellt skulle vara farligt tror jag är mycket osannolikt. Då måste det ju först läcka ut stora mängder, och sedan måste det anrikas i oförändrad form i det hönsen äter. Zink behöver kroppen dessutom för att fungera (för människor är rekommenderat dagligt intag omkring 10 mg per dag), så det finns nog ett ganska stort spann av toleranser i förhållande till hur mycket zink som djur får i sig.
Det vanliga för höns- och kycklingnät är väl varmförzinkning, alltså att nätet doppas i mycket varmt, flytande zink och sedan får svalna. En lite dåligt utförd förzinkning kan förvisso flagna lite, men annars får nog den här typen av ytbehandling anses vara ganska väderbeständig, det vill säga med lite läckage.
Under sommaren presenter vi alla de experter som tillsammans utgör Fråga en Biolog. Utöver de ordinarie experterna har vi hjälp av ett antal återkommande gästexperter som alla gör värdefulla bidrag till vår verksamhet. Först ut av dem är Jörgen Ripa, som säger såhär om sig själv:
Jag har en lång bakgrund som forskare i teoretisk evolutionsbiologi, där jag försökt förstå hur nya arter bildas, och vilka generella mekanismer som kan vara viktiga när det sker. Tidigare har jag också jobbat mycket med vad som styr hur många individer som finns av en viss art, hur stor risken är att en art dör ut, och så vidare.
Numera arbetar jag med dataanalys och programmering i näringslivet.
Under sommaren får ni följare att få möta alla de experter som hjälper till att svara på era frågor. Nu har turen kommit till Viktor Nilsson Örtman, som säger såhär om sig själv:
Min forskning handlar om varför arter växer olika fort och blir olika stora, och om hur klimatförändringar påverkar arter som inte bara konkurrerar om samma föda utan också äter varandra. I mina experiment använder jag larver av flicksländor från Europa och Nordamerika. Jag har dessutom ett brinnande intresse för insekter i allmänhet, och små okända flugor i synnerhet.
Steget från encellighet till flercellighet var avgörande för att mer komplexa livsformer skulle kunna uppstå tidigt under livets utveckling. En ledande hypotes är att att flercelliga organismer uppstod genom att encelliga organismer med gisseltrådar (som gav cellerna förelseförmåga) slogs samman, bildade klotformade samlingar, och därifrån började utveckla mer specialiserade celler (till exempel könsceller). Därifrån var steget kort till att de nu specialiserade cellerna kunde organiseras i fungerande vävnader. Bilden är gjord av Katelynp1.
Jag har en fråga om livets uppkomst som jag länge grubblat över. Om jag förstått det rätt uppstod de första levande cellerna i havet för 3,5 miljarder år sedan. För ungefär 600 miljoner år sedan uppstod de första flercelliga organismerna, också i havet, och för ungefär 470 miljoner år sedan tog levande organismer sig upp på land.
Min fråga är: skedde dessa händelser bara en gång och på en plats? Kan det vara så att liv uppstod på flera ställen ungefär samtidigt, och att de olika livsformerna senare möttes och blandades med varandra? Eller kan det vara så att livet uppstod på flera ställen men dog ut överallt utom på en (särskilt gynnsam) plats? Kan flercelliga organismer ha uppstått på flera platser samtidigt i urhavet, till en början utan kontakt mellan de olika populationerna? Eller landlevande organismer?
Jag förstår att dessa frågor kan vara svåra att svara på, men jag skulle gärna vilja veta om det finns någon forskning om detta, och i så fall vad forskarna har för uppfattning i frågan. Hoppas ni har något svar att ge mig! Tack på förhand!
Det är en spännande fråga. När det gäller livets uppkomst kommer vi förmodligen aldrig med säkerhet veta exakt hur det gick till, och inte heller om livet uppkom på flera olika platser eller inte. Men det är mycket möjligt att liv uppkom och sedan dog ut minst en gång innan anfadern till dagens liv lyckades etablera sig. Och det är också inte omöjligt att flera olika typer av livsformer med olika ursprung kan ha funnits på den tidiga jorden samtidigt. Att det finns bara en typ av liv kvar idag skulle kunna betyda att ”vår” typ av liv konkurrerade ut de andra samtida livsformerna, men det skulle också kunna vara ett resultat av renodlad slump (till exempel att råka befinna sig på en särskild gynnsam plats, som du säger).
När det gäller uppkomsten av flercellighet kan vi konstatera med större säkerhet att det skedde parallellt hos olika släkten oberoende av varandra. Fylogenetiska studier (dvs som tar hänsyn till släktskap mellan olika grupper) visar på att flercellighet har uppstått upp till 25 enskilda gånger. Många av dessa grupper har en förhållandevis enkel form av flercellighet, till exempel små mattor eller kluster av celler. Men även komplex flercellighet (alltså med en avancerad struktur med olika vävnader och organ) har uppstått åtminstone tre gånger – svampar, växter, och djur har nämligen utvecklat flercellighet helt oberoende av varandra. Detsamma gäller etableringen på land – det har förmodligen skett hos olika arter parallellt.
– Jessica Abbott
Bara som ett tillägg, så är vi inte är 100% säkra på att vi bara har en livsform kvar. Det skulle kunna finnas en ’shadow biosphere’ av annat ursprung, förmodligen mikrobisk, möjligen rent biokemisk utan celler, som undgår upptäckt eftersom vi inte vet vad vi ska leta efter. De skulle kunna undgå konkurrens genom att leva i till exempel tunna bergssprickor där en normal cell inte får plats. Här finns mer att läsa.
Under sommarmånaderna kommer ni följare att få möta alla de experter som hjälper till att svara på era frågor. Nu har turen kommit till Håkan Wallander, som säger såhär om sig själv:
Jag är professor i markbiologi och speciellt intresserad av det myllrande livet i jorden. Mitt forskningsområde omfattar mykorrhizasvampar som lever i symbios med växter och hjälper till med näringsupptaget i utbyte mot kolhydrater från växtens fotosyntes. I skogsekosystem kan dessa svampar producera flera hundra kilo mycel per hektar och år, vilket är betydelsefullt för trädens näringsupptag, men också för att kol och kväve ska stanna kvar i marken. Andra mykorrhizasvampar spelar stor roll för jordbruksgrödor genom att hjälpa till med fosforupptaget. Jag jobbar bland annat i skogsekosystem i Sverige, gräsmarker på Island och jordbrukssystem i Kenya och har skrivit flera populärvetenskapliga böcker om jord.
Den stora och vackra getingspindeln, Argiope bruennichi, har funnits i Sverige i omkring 30 år. Den är från början en sydlig art som hos oss först hittades i Skåne, varefter den har spridit sig norrut. V Bilden skickades in av Ingvar, 6 år.
I vår trädgård i Hunneberga, Eslövs kommun, har vi fyra getingspindlar. De behöver flyttas för att vi ska kunna slå gräset där de har sina nät. Jag är nyfiken och vill veta mer om dessa spindlar. Hur övervintrar de?
Ni kan lugnt flytta spindlarna till en annan plats med lite högre gräs eller vegetation. Där kommer de att klara sig bra!
Getingspindeln är en av våra allra vackraste spindlar, och glädjande nog verkar det gå bra för den i Sverige numera. Den har inte funnits här så länge egentligen, bara omkring 30 år. Från början var det framförallt en skånsk angelägenhet, men numera är den spridd i hela Götaland. De vuxna spindlarna parar sig och lägger ägg på sommaren och tidig höst. Sedan dör dem. Äggen kläcks innan vintern kommer, men ungarna stannar kvar inuti äggsäcken till nästa vår. När värmen kommer börjar de så sakteliga spinna nät, äta och växa, och nästa generation vuxna getingspindlar dyker upp mitt i sommaren.
Vi har skrivit ganska mycket om getingspindlar förut. Du hittar inläggen här.
– Andreas Nord
Tack för svar. Då får jag skynda mig att flytta spindlarna, så de kan lägga sina ägg på säker plats. Vi håller på att förvandla vår gräsmatta till en blomsteräng, så nu är det dags att slå gräset.
Jag har en bok från 1980-talet med bilder på getingspindlar och information om dem. Spindlarna här ser ut att vara honor, men de är kanske redan parade och har ätit upp hanarna. Normalt brukar jag låta spindlar ta hand om sig själva, men de här har ju sina nät nere i gräset, så de är ju väldigt stor risk att de kan bli ihjältrampade. Det blir spännande att se om vi får nya getingspindlar nästa år!
Ny fråga: Hur ser äggsäcken ut? Jag har hittat 2 små bollar i gräset. Nära den ena sitter en getingspindel i sitt nät. Bollarna ser ut som upp-och-nervända luftballonger och är knappt så stora som en valnöt.
Din beskrivning av äggsäcken låter riktig, tycker jag. Här är en bild för jämförelse:
– Andreas Nord
Då har jag två äggsäckar i gräset. Så återväxten till nästa år är god. Det är på ett stycke mark som får sköta sig själv.
Under sommarmånaderna kommer ni följare att få möta alla de experter som hjälper till att svara på era frågor. Nu har turen kommit till Torbjörn Tyler, som säger såhär om sig själv:
Jag är intendent vid vid de Botaniska samlingarna på Biologiska museet. Jag har ansvar för samlingarna av kärlväxter, och forskar om namngivning, släktskapsförhållanden och historiska och pågående förändringar i den nordiska floran.
Taggbock, Prionus coriarius, är en stor långhorning som utvecklas i tall och olika ädellövträd. Hos oss förekommer arten i den sydliga delen av landet, men den är aldrig särskilt vanlig. Bilderna är tagen av Elisabet Rohnitz.
Idag, 8 augusti strax efter 19, fick vi besök av denna skalbagge som vi tror är väldigt ovanlig. Vi har aldrig sett något liknande tidigare. Vi petade på den med skräckblandad förtjusning och då väste den. Den var 4 centimeter lång och 2 centimeter bred. Vi tror att det kan vara en taggbock.
Kan ni hjälpa oss att ta reda på vad det är?Vi såg djuret i Gamleby i nordöstra Småland.
Det stämmer att det är en taggbock. Det är en av våra största skalbaggar och får nog betraktas som ganska sällsynt. Den utvecklas dels i lövträdsved, särskilt bok, och i tallved. Det ska vara ganska grov, hård och död ved, och det finns det ju inte så mycket av längre. Roligt fynd alltså! Ditt djur är en hona, vilket syns på storleken och den breda kroppen. Hanen är betydligt mindre, har tydligare sågtandade antenner och är något avsmalnad baktill.
Vi har skrivit om taggbocken tidigare här. Artdatabanken har också lysande information här, tillsammans med en utbredningskarta över svenska fynd.
Under sommarmånaderna kommer ni följare att få möta alla de experter som hjälper till att svara på era frågor. Nu har turen kommit till Håkan Wallander, som säger såhär om sig själv:
Kommentarer