Fröskinnbaggen Kleidocerys resedae är en av våra allra vanligaste skinnbaggar. Den finns i stora mängder och tycker särskilt om att äta björkfrön. Det är vanligt att de flyger in utifrån, men det är aldrig någon anledning till oro eftersom de aldrig uppträder som skadedjur. På bilden, som är tagen av Sandra Hall, ser vi larver (eller nymfer som de också kallas) av skinnbaggen. När de är vuxna lite senare på året är har de vackert genomskinliga vingar.
Vad är detta för kryp?
Det här är larver av en skinnbagge som heter Kleidocerys resedae på vetenskap, och på förslag björkfröskinnbagge på svenska. När de är fullvuxna (inom någon vecka) kommer de att ha nästan genomskinliga vingar med vackert bärnstensfärgade nerver med strödda svarta fläckar på.
Det är en av våra allra vanligaste skinnbaggar. Anledningen till det är att den lever genom att suga näring på björkfrön – och björkar finns det gott om här hos oss! Den kan lukta litet illa, men är fullständigt ofarlig för människor och den är inte heller ett skadedjur.
Vi har skrivit mer om den här skinnbaggen tidigare. Här hittar du inläggen.
Under sommaren kommer vi att presentera alla de experter som hjälper till att svara på era frågor. Nu har turen kommit till Bodil Enoksson. Såhär säger hon om sig själv:
Jag har främst studerat vår mesta stannfågel, nötväckan, men även dvärgmöss, en art med oklart ursprung i Sverige. Hemma har jag haft ett otal husdjur av olika de slag (från bin till hästar). Jag reser gärna, hellre till exotisk natur än storstäder. På hemmaplan har jag, förutom just nu hund, katter, höns, bin och några smärre djur, en rejäl trädgård att försöka hålla viss ordning på. Får jag tid över från detta blir det nog helst en bok. Och jag tycker att biologi är jättekul!
Trädgårdsmyran, Lasius niger, är en av de allra vanligaste myrorna i människors närhet. Ofta anläggs bona i våra trädgårdar. Precis som många andra myror säger trädgårsdsmyran inte nej till en smaskig sockerlösning. Varför är det så? Bilden är tagen av Aleksandrs Balodis.
Jag skriver en uppgift i min biologikurs och undrar varför myror dras till socker (alltså snabba kolhydrater med korta molekyler). Finns det en evolutionär förklaring av detta beteende? Beror det på deras matspjälkningssystem?
Det kan nog finnas många möjliga förklaringar på detta fenomen – alla har vi väl någon gång undrat varför det är så mycket myror i saften! Jag skulle tro att det enkla svaret också är det mest sannolika, som det ofta är i naturen. Äter du rent socker får du mycket energi till en låg vikt. Myrorna ska ju bära hem mat till såväl drottning som larver, och de får inte heller glömma sig själva på vägen. Sockerrika ämnen borde därför vara bra ur ett evolutionärt perspektiv såtillvida att myran kan minimera energikostnaden för att hitta mat, men samtidigt maximera sin energivinst efter matspjälkningen.
Under sommaren kommer vi varje vecka att presentera två av våra experter som hjälper till att svara på era frågor. Nu har turen kommit till Eric Warrant. Såhär säger Eric om sin forskning:
Jag är professor i zoologi vid Lunds universitet. Jag studerar synsystemet och visuell navigering hos nattaktiva och djuphavslevande djur. Min forskning har lett till upptäckten av hur nervsystemet gör för att tillåta syn i svagt ljus. Läs mer på Erics hemsida.
Humledagsvärmaren, Hemaris fusciformis, är en sällsynt vacker dagaktiv svärmare (en fjäril, alltså) med alldeles genomskinliga vingar. Den besöker gärna nektarrika blommor i trädgårdar i sommarvärmen. Fjärilen förekommer här och där i södra Sverige ungefär upp till mellersta Dalarna och larven utvecklas på skogstry (som är en släkting till kaprifol). Bilden är tagen av Mari.
Vad är detta för insekt? Den syntes i Västra Frölunda den 11 juni 2022. Den är omkring 2 centimeter lång.
Det här är en tjusig fjäril som heter humledagsvärmare (tidigare ’humlelik dagsvärmare’), Hemaris fuciformis. Den är aktiv nu på försommaren och ses ofta svärma som en liten kolibri vid olika nektarrika blommor.
Larven utvecklas på skogstry i skogs- och buskmark, och fjärilen är ganska allmän i södra Sverige ungefär upp till Dalälven. Längre norrut finns den framförallt längs östersjökusten. Det är ett vackert djur som alltid är roligt att se!
Här finns en utbredningskarta, och här finns några tidigare inlägg vi har skrivit om humledagsvärmaren.
Under sommaren kommer vi varje vecka att presentera två av våra experter som hjälper till att svara på era frågor. Först ut är Andreas Nord, som är ansvarig för driften av Fråga en Biolog. Det är Andreas som sköter om bloggen och som håller i spakarna bakom kulisserna på våra sociala medier och på mejlen. Till honom kan ni ställa frågor om allt praktiskt som rör Fråga en Biolog. Såhär säger Andreas om sin forskning:
Jag är fågelfysiolog och forskar på hur fåglar hanterar extrem kyla och värme och hur olika förhållanden under utvecklingen påverkar hur de fungerar som vuxna. Särskilt intresserad är jag av hur djur i polarområden gör för att klara de långa och kalla vintrarna, och hur olika slags extremväder, till exempel värmeböjar, påverkar hur djur fungerar och beter sig. På fritiden är jag en hängiven entomolog och arbetar i första hand med skinnbaggar och skalbaggar. När jag inte svingar håven tar jag gärna en fisketur.
Nu tar Fråga en Biolog sommarlov. Det innebär färre antal poster per vecka och längre svarstid än vanligt. Vi är tillbaka i full skala i slutet av augusti. Men det går precis lika bra som vanligt att skicka in frågor och bilder via bloggen, e-post eller Facebook och Twitter.
Under sommaren kommer vi också att presentera alla medlemmar i Expertpanelen, som är själva hjärtat i Fråga en Biolog. Så håll koll på bloggen om ni vill ha ett ansikte på alla de som svarar på era frågor!
Spillning från något däggdjur, räv eller grävling tror vi, som vår läsare hittade på sin tomt utanför Falun. Bilden skickades in av Linnea 34.
Vi bor granne med skogen, en halvtimme från Falun. Ofta har det hänt att vi sommartid hittar någons bajs runt vårt hus på morgonen, som inte fanns där kvällen innan.
Bajset är oftast som en rund korv (ser lite ut som en skogssnigel), mörkt svartaktigt och av lite varierande storlek (kanske är det inte ens från samma djur?). Det är inte gömt utan ligger fullt synligt. När man petar med en pinne innehåller det inga synliga saker.
Kan ni hjälpa oss lista ut vilket eller vilka djur som går på vår gård?
När jag ser de här bilderna förs mina tankar till antigen räv eller grävling. Jag tycker att det är lite svårt att avgöra från bilderna. Grävlingen har nästan alltid ganska lös avföring som innehåller rester av bär, vingar från insekter, kärnor, osv. Ibland är den ganska ljus och torr men ibland är den istället slemmig och mörk, särskilt om grävlingen ätit mycket maskar eller sniglar. Grävlingar brukar som regel använda toalettgropar, så kallade latriner, som är 10-15 centimeter breda och djupa hål som grävs i marken för att användas som toalett. Det stämmer inte så bra in på din bild. Rävar brukar som regel ha ganska avlång, korvformad avföring, som gärna är skruvad i hela sin längd, eller i varje fall spetsigt utdragen i ena änden. Här ser en ofta inslag av benbitar, hår eller fjädrar från bytesdjuren. Räven är dock, liksom grävlingen, allätare och avföringen kan innehålla insekter, kärnor eller skal från bär. Då blir både färg, form och konsistens annorlunda.
Jag vill därför inte ge ett definitivt svar på den här frågan. Som alltid vill en gärna undersöka noga själv. Just när det gäller att skilja spillningen från räv och grävling är lukten till god hjälp. Grävlingsspillning har en sötaktig doft som är ganska tyngd av mysk, medan rävens spillning luktar fränt och obehagligt. Undersök detta nästa gång ni hittar spillningen nära er!
En råka, Corvus frugilegus, med vita fläckar som en av våra följare såg i Lund i februari 2022. Man brukar säga att mörka fåglar med delvis ljus fjädrar är ’partiellt leucistiska’. Flera olika fåglar har den här typen av färgfel, som i regel har en genetisk grund. Det är litet vanligare i stadsmiljö än på landsbygden. Bilden är tagen av Heléne Friström.
I mitten av februari såg vi denna lite annorlunda tecknade råka med två normaltecknade kompisar som gick och letade mat i gräsmattan längs Möllevångsvägen i Lund. Hur kommer det sig med denna variant av teckning?
Vita fläckar i päls eller fjäderdräkt är rätt vanliga abnormiteter hos däggdjur och fåglar. En del människor har en vit hårlock. Detta är inte albinism. Albinoer hos däggdjur saknar helt pigmenten melanin och feomelanin. De har därför röda ögon. Jag vet inte vad som orsakar vita fläckar. Kanske saknas de pigmentbildande cellerna (melanocyterna) inom det vita området eller också fungerar dessa celler inte där.
Precis som Anders skriver är det inte väldigt ovanligt att fåglar, och de flesta andra djur, har avsaknad av mörka pigment på delar av kroppen. Det brukar kallas för ”partiell leucism” (som betyder ungefär ”delvis vit”). Hos fåglar är det ganska vanligt hos till exempel koltrastar och grönfinkar, och för den delen även duvor.
Vad som orsakar fenomenet är inte helt utrett, men det mesta tyder på att det handlar om olika slags mutationer som påverkar funktionen av vissa gener i djurens arvsmassa. Min uppfattning är att det är vanligare att se partiellt leucistiska fåglar i stadsmiljö, men varför det är så går det bara att spekulera i.
Vi har skrivit om fenomenet tidigare, se här. Om du följer den här länken kan du på engelska läsa mer om vad leucism är och hur det kan uppstå, samt se bilder på olika djur som är helt eller delvis leucistiska.
Allövbaggen, Agelastica alni, lever som namnet antyder på al. Det är en vanlig skalbagge i hela södra Sverige. Bilden är tagen av Jonas Lindström.
Vad kan detta vara för krabat? Den var vackert blå och omkring 8 mm lång. Jag såg den vid kusten strax öster om Karlshamn.
Som följdfråga undrar jag om skalbaggar har full storlek från början av sitt liv, eller om de är små och växer till sig?
Det här är en skalbagge i familjen bladbaggar (Chrysomelidae, med knappt 300 arter i Sverige) som heter allövbagge, Agelastica alni. Som namnet antyder lever den på al, hos oss särskilt klibbal (Alnus glutinosa). Det är en ganska typisk bladbagge, som liksom många andra arter har kraftig metallglans, kullrig kroppsform och ganska kraftiga ben. Allövbaggen är ett vanligt djur på våren och försommaren, och ganska snart kommer ni se baggens larver ätandes på albladen. De kan göra ganska stora gnagskador på enskilda träd och buskar.
Skalbaggar har det som kallas för ”fullständig förvandling”. Det betyder att de börjar sitt liv som ett ägg, därefter har ett larvstadium och ett puppstadium, och sedan kläcker ut som en fullbildad skalbagge. Det är samma slags livshistoria som bland annat fjärilar har. När skalbaggen väl kläckt från puppan växer den inget mer. Däremot kan olika individer av samma art variera ganska stort i storlek. Det finns en viss ärftlighet i det, men miljöpåverkan som till exempel näringstillgång och temperatur under larvstadiet är mycket viktigare utslagsgivare för hur stor en skalbagge blir som vuxen. Samma sak gäller många andra insekter också. Insekter som inte har fullständig förvandling har i stället ”ofullständig förvandling”. Dessa djur går igenom flera olika larvstadier där de ser ut som små kopior av de vuxna djuren. För varje nytt larvstadium byter ”larven” hud. Det här gäller vanliga djur som bland annat gräshoppor och vårtbitare, och förklarar varför vi inte hör gräshoppor spela förrän på högsommaren. De är nämligen i sina tysta larvstadier under vår och försommar!
Kommentarer