Rävar är riktiga allätare som aldrig säger nej till söta bär och annan fallfrukt. Spillningen kan därför innehålla allt från päls och benbitar till kärnor och fruktskal. Med stor sannolikhet är det just en räv som lämnat den här spillningen vid frågeställarens brevlåda. Bilden är tagen av Robert.
Jag hittade denna spillning på väg till brevlådan en tidig morgon. Tror på räv, men blir allt mer osäker. Vet ni?
Jag håller med om att detta bör vara spillning efter en räv. De äter gärna bär och frukter på sensommaren och hösten.
Gråviveln Brachyderes incanus, är en nattaktiv skalbagge som är vanlig i stora delar av landet. Den tycker om tall – de vuxna baggarna äter tallbarr medan larverna lever av tallens rötter. Det gör att gråviveln gärna drar sig till något som doftar mycket tall, som ett nybyggt furuhus. Något skadedjur är den dock aldrig! Bildne är tagen av Annika Toll.
Vi har byggt ett nytt hus i furu, både utvändigt och invändigt. Nu har vi upptäckt att det kryper skalbaggar i listerna. På dagtid syns de inte, men när mörkret faller kryper flera stycken fram bland trälisterna inne i huset. Min fråga är därmed vad detta är för skalbagge och om den skadar huset eller är ofarlig? Storleken är 1 till 1,5 centimeter.
Det här en skalbagge i familjen vivlar (Curculionidae), som är en av de allra största skalbaggsfamiljerna i Sverige med flera hundratals olika arter. Just den här heter gråvivel, Brachyderes incanus. Den är ganska vanlig i södra Sverige, ungefär upp till norduppland, men den förekommer spritt i stora delar av landet. De vuxna skalbaggarna äter tallbarr medan larverna lever av tallrötter. Det betyder att gråviveln gärna söker sig till någonting som luktar mycket tall, till exempel ett nytt furuhus. Den är nattaktiv, vilket förklarar varför ni inte ser den under dagen. Då gömmer den sig under golvlisterna och i andra skrymseln och vrår.
I alla händelser är det här inget skadedjur, med mindre än att ni har levande tallar som ni är rädda om, så det är bara att släppa ut skalbaggarna och sänka axlarna!
Den här spillningen är svår att identifiera, men baserat på vad som ser ut som en väldigt blandad kost tror vi att det är en räv som lämnat den. Att spillningen är så mörk kan bero på ett stort inslag av mörka bär i dieten. Ett blåbär eller kråkbär syns också i lämningarna, nederst till höger.
Jag såg den här högen med spillning på ett cykelspår i Vaggeryd söder om Jönköping i somras. Vad kan det vara för djur?
Den här spillningen tycker jag är svår att identifiera. Den ser dock ut att innehålla ganska många olika saker. Det får mig att tro att detta kan vara spillning efter en räv eller något annat hunddjur som ätit en god portion blåbär eller kråkbär (en av bilderna har ju också ett bär i nederkant) som har färgat spillningen mörk.
Är det en katt som har lämnat den här spillningen i frågeställarens trädgård? Bilden är tagen av Ingrid Marath.
Jag kom ut på morgonen och hittade en hög avföring intill en buske. Det ser ut som gräset krafsats bort runt om. Vem kan ha lämnat detta?
Sådan här tydlig segmentering och tydligt utdragen spets tycker jag ofta brukar stämma bra på kattspillning. Det är en fingervisning, men jag tror det blir svårt att komma närmare utan mer information om fyndplatsen samt en ordentlig storleksjämförelse.
Skogskackerlackan, Ectobius lapponicus, är den enda kackerlackan som finns naturligt i Sverige. Namnet till trots är den vanlig utomhus över hela landet. Till skillnad mot exotiska kackerlackor är detta dock aldrig ett skadedjur. Hittas den inomhus har den alltid och ofelbart följt med in utifrån. Bilden är tagen av Jenny Johansson.
Detta kryp fann vi på golvet i dotterns sovrum. Den var mycket snabb. Kroppen var uppskattningsvis mellan en halv och en centimeter. Kan det vara en sorts kackerlacka?
Det är mycket riktigt en sorts kackerlacka, närmare bestämt en hona av skogskackerlacka (Ectobius lapponicus). Det är den enda kackerlackan vi har naturligt i Sverige och den är väldigt vanlig i hela landet. Skogskackerlackan hittas ganska ofta inomhus, men då är det alltid och utan undantag fråga om djur som har kommit in utifrån. Det är aldrig ett skadedjur! Att det är en hona ser du på de ganska korta vingarna som lämnar bakkroppsspetsen bar, och den avrundade bakkroppen. Hanarna har spetsig ände på bakkroppen, och vingar som sträcker sig ett stycke utanför själva kroppen.
Vi har skrivit om skogskackerlackor vid många tidigare tillfällen. Du hittar inläggen här.
Bitbocken, Spondylis buprestoides, räknas trots sina korta antenner till skalbaggsfamiljen långhorningar. Det är en vanlig skalbagge i Sverige, där larven utvecklas i hård tallved. Det vuxna djuret flyger gärna på natten och imponerar med sina stora käkar (som kan ge ordentliga nyp). Den kan ibland lockas till utomhuslampor eller saker som doftar av barrträd och då dyka upp inomhus, men den är aldirg ett skadedjur. Bilden är tagen av Clas Fougner.
Jag undrar vad det här är för skalbagge. Är det någon skadeinsekt? Det kom fem stycken flygande när jag reparerade en rutten fönsterkarm i slutet av juli. De flög korta sträckor för att sedan vila ett tag och sen återupprepades det hela. Senare hittade jag två stycken uppochner i källaringången. De verkade vara döende. Storleken var omkring två centimeter.
Det här är en långhorning som kallas för bitbock på svenska och Spondylis buprestoides på vetenskap. Den utvecklas i döda tallar. Larven förpuppas inne i veden och skalbaggen har därför god nytta av de kraftiga käkarna när den ska gnaga sig ut och börja sitt vuxenliv. Det här är ett typiskt högsommardjur. Den är nattaktiv och dras gärna till olika ljuskällor som till exempel utomhusbelysning, och till olika saker som luktar som barrträd. Den är helt ofarlig och är aldrig ett skadedjur, men den kan nypa till litegrann den blir uppretad (mest om den hanteras våldsamt).
Vi har skrivit om bitbockar några gånger förut. Här hittar du inläggen.
Fröskinnbaggen Kleidocerys resedae är en av våra allra vanligaste skinnbaggar. Den finns i stora mängder och tycker särskilt om att äta björkfrön. Det är vanligt att de flyger in utifrån, men det är aldrig någon anledning till oro eftersom de aldrig uppträder som skadedjur. Bilden är tagen av Sara.
Jag undrar vad detta är för insekt? Den hittades under sensommaren/tidig höst promenerandes på golvet och diskbänken i köket.
Det här är en skinnbagge som hör till gruppen fröskinnbaggar (Lygaeoidea). Vi har knappt 100 olika i Sverige. Just ditt djur är en av de allra vanligaste fröskinnbaggarna, och en av de allra vanligaste skinnbaggarna i alla kategorier. Den heter Kleidocerys resedae på vetenskap. Djuret lever på olika slags björkar där både vuxna och larver suger näring ur fröna. De kan nå väldiga tätheter, särskilt på sensommaren och hösten när de djur som kläcktes under sommaren har blivit fullvuxna. Arten saknar ännu svenska namn, men med tanke på valet av värdväxt tror jag att den kommer att få heta björkfröskinnbagge när fröskinnbaggarna framgent får nya svenska namn.
Vi har skrivit om björkfröskinnbaggen vid några tidigare tillfällen, se här.
Skogskackerlackan, Ectobius lapponicus, är den enda kackerlackan som finns naturligt i Sverige. Namnet till trots är den vanlig utomhus över hela landet. Till skillnad mot exotiska kackerlackor är detta dock aldrig ett skadedjur. Hittas den inomhus har den alltid och ofelbart följt med in utifrån. Bilden är tagen av Marielene Willén.
Vi bor i en villa i Uppsala och idag (i juli) såg jag detta djur i köket nära altandörren. Kan det vara en kackerlacka? Jag har aldrig sett något liknande här tidigare, vi har rent och fräscht hemma och vi har inte varit ute rest nu, men vi var på Kanarieöarna i mars.
Det är mycket riktigt en kackerlacka. Det går inte riktigt att se vilken på bilden, som är lite för liten och oskarp, men bara baserat på kroppsform (och sannolikhet) finns det ingenting som avviker från skogskackerlackan, Ectobius lapponicus. Det är vår enda inhemska kackerlacka, och den är vanlig i och omkring skogsmark i hela landet. Den hittas ofta inomhus, men då är det alltid och utan undantag så att den har kommit in utifrån. Skogskackerlackor uppträder alltså aldrig som skadedjur och är därmed ingenting att bekymra sig över!
Bitbocken, Spondylis buprestoides, räknas trots sina korta antenner till skalbaggsfamiljen långhorningar. Det är en vanlig skalbagge i södra Sverige, där larven utvecklas i hård tallved. När larven är färdigvuxen förpuppar den sig i veden och den fullbildade skalbaggen gnager sig ut. Då är stora, starka, käkar bra! Med lite otur kan samma imponerade käkar ge ordentliga nyp i fingrarna. Bilden är tagen av Emma Westergård.
Min man blev biten av denna skalbagge när han snickrade. Förvånansvärt starka käkar, då den bet igenom hans hantverkarhänder så att det började blöda. Detta skedde i Eksjö i Småland i mitten av juli. Skalbaggen kom flygande och flög sedan vidare på nya äventyr. Jag har försökt identifiera vilken art det är utan att lyckas. Roligt om jag kunde få reda på vad det var!
Det här är en långhorning som, passande nog, heter bitbock på svenska (och Spondylis buprestoides på vetenskap). Den hör till skalbaggsfamiljen långhorningar (Cerambycidae, med omkring 120 arter i Sverige). De allra flesta långhorningar är lätta att känna igen för att de har väldigt långa antenner – lika långa som kroppen eller längre. Men så finns det ungefär en handfull arter med väldigt korta och knubbiga antenner. Bitbocken är en av dem. Det är en vanlig art i södra Sverige. Den utvecklas i döda tallar, långt in i veden, och käkarna kommer väl till pass när den färdigbildade skalbaggen ska gnaga sig ut från sin puppkammare. Bitbocken är annars ett fredligt djur, men som ni märkt kan de nypa till ordentligt om det behövs!
Nej, bitbocken (Spondylis buprestoides) är namnet till trots inte alls något skadedjur. Larven utvecklas dock i död tallved i södra Sverige och äggläggande honor lockas därför av sådant som ”luktar tall.” Det kan vara färskt virke, målarfärg blandad med terpentinbaserade lösningsmedel, och så vidare. Det vuxna djuret flyger på natten och dras gärna till ljus, vilket också kan förklara varför bitbockar kan dyka upp inomhus i sommarnatten. Bilden är tagen av Anna Lena Gerhardsson.
Är bitbocken ett skadedjur? Vi fångade en inomhus och har tallskog runtomkring oss.
Nej, den är inget skadedjur. Larverna lever i döda tallar och stubbar.
– Olle Anderbrant
Bitbocken dras också till ljus och till ”sånt som luktar tall”. Det betyder att den gärna dyker upp kring utomhuslampor eller i och omkring hemmet, till exempel om en byggt något nytt med färskt virke, har lagrat färsk ved på tomten, eller kanske målat eller oljat något och då använt terpentin som lösningsmedel.
Kommentarer