Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
Jag och min flickvän har precis flyttat in i en lägenhet och har haft problem med skadedjur. Vi behöver hjälp med att ta reda på vad detta är för kryp.
Jag skulle säga att djuret på bilden är en långsprötad silverfisk (Ctenolepisma longicaudata).
Några koltrastar har byggt bo i vår båt. Detta märkte vi igår när vi skulle göra klart båten för sjösättning. Igår gick det bra, men pappa koltrast var stressad runt oss. Hur gör vi nu? Det finns mycket skog runt båten. Ska vi försöka flytta boet? Och vad är då en bra plats? Jag älskar koltrasten och vill så gärna hjälpa!
Jag förstår att detta är en uppenbar konflikt för er, men på rent juridiska grunder har ni inga möjligheter att flytta fågelboet eller att på annat sätt störa ut fåglarna. Det finns förvisso fåglar som omfattas av undantag vid allvarliga störningar (fiskmås, till exempel) där det är lagligt att avbryta en pågående häckning, men koltrasten hör inte hit. Rent praktiskt vore det också svårt att flytta boet utan att avbryta häckningen – många fågelarter är som allra mest känsliga just under ruvningsperioden så sannolikheten att honan överger äggen om boet nu är på en annan plats är stor. En annan praktisk svårighet är att fåglarna väljer vad de tycker är en lämplig boplats baserat på väderstreck, skydd för regn och vind, och skydd från rovdjur. Genom att flytta boet väljer vi åt fåglarna och det blir sällan bra. Dessutom visar vi för allehanda rovdjur som skator och katter var boet finns.
Jag hade därför låtit detta utspela sig på naturlig väg. En koltrast lägger ett ägg om dagen tills kullen är färdig, och sedan ruvar honan ensam i 12-13 dagar. Ungarna stannar sedan i boet i 13-14 dagar, där de matas av båda föräldrarna. Detta försenar såklart era sjösättningsplaner, men å andra sidan får ni förmånen att följa en fågelhäckning på närmare håll än de allra flesta. Koltrastar är ganska vana vid människor eftersom de ofta häckar i vår omedelbara närhet, och därför tror jag att det inte kommer vara några större konstigheter för er att arbeta i eller omkring båten under de kommande veckorna, med lämplig hänsyn förstås.
Vi har skrivit om flytt av koltrastbon på vår blogg Fråga en Biolog tidigare, och mer om koltrastar på besvärliga platser här.
– Andreas Nord
De här små krypen har kommit in med veden i pannrummet här i utanför Linköping nu i vinter, och verkar trivas bäst i lövved. De är cirka 10 mm långa och kryper fram relativt långsamt, lätta att plocka upp. Verkar låtsas vara döda och kryper ihop när de blir upptäckta. Jag har inte sett att de gör någon skada, men undrar ändå vad det kan vara för något och om man behöver anlita någon saneringsfirma.
Det här är ett roligt fynd tycker jag. Du har hittat en markskinnbagge som heter Rhyparochromus vulgaris på vetenskap. Något svenskt namn har den (ännu) inte. Det är en av våra mer sällsynta markskinnbaggar, med en märklig utbredning i Sverige. Den finns framförallt på Vikbolandet, och verkar i övrigt vara sällsynt till mycket sällsynt. Kanske har den ökat något i modern tid. Den påminner förvisso om en del andra markskinnbaggar, men de breda, vita kanterna på halsskölden avslöjar den.
Det är ett fullständigt ofarligt djur. Liksom alla andra markskinnbaggar lever den av olika slags fröer som den hittar på marken. Det är dock vanligt att den övervintrar under bark eller i vedtravar, och när vedträna tas in i stugvärmen tror djuren att det är vår och vaknar till liv. Det bästa du kan göra är att släppa ut dem igen – det finns ingen anledning att anlita någon saneringsfirma, utan det är bara att vara glad åt att ett så sällsynt djur lever nära dig.
Vi har skrivit mer om arten tidigare, nästan alltid i samband med att folk hittat den inomhus.
Just ja, att det inte är en skalbagge kan du se med några enkla knep:
– Skalbaggar har hårda täckvingar som möts kant i kant över hela bakkroppen. På ditt djur överlappar täckvingarna varandra i den bakre halvan.
– Skalbaggar har alltid minst, så och korta, 9 antennleder. Ditt djur har 4 långa. Skinnbaggar (som markskinnbaggarna tillhör) har aldrig fler än 5 antennleder.
– Vänder du djuret uppochner kommer du att se en lång sugsnabel som ligger invikt mellan höfterna. En sådan har alla skinnbaggar, och den använder de till att suga ut näring ur växter, frön eller små insekter. Alla skalbaggar har bitande mundelar, det vill säga tydliga käkar.
– Andreas Nord
Jag försöker få hjälp från någon sakkunnig inom ödlor. Vi har fått en liten gästödla som är grön undertill precis som en sandödla. Men i min trädgård har jag sett i alla 4-5 olika skogsödlor. Så frågan är, är unga skogsödlor gröna undertill precis som sandödlor?
Jag pratade med Mats Olsson, som studerat sandödlor under många år. Mats säger att unga skogsödlor mycket väl kan kan vara gröna undertill medan unga sandödlor inte är/behöver vara det.
– Bodil Enoksson
Min bägarranka skickar ut långa slingor för att hitta stöd och växa vidare. Hur hittar blomman dessa stöd, som kan vara en pinne, ett persiennsnöre, armstödet till en trädgårdsstol, en kedja som hänger från taket och så vidare? Avståndet till stödet kan vara 3-4 decimeter, men ändå söker sig slingan dit. ”Ser” den det eventuella stödet, känner den lukten eller bara känner den att det finns där?
Slingerväxter har typiskt så kallad circumnutation, som innebär att till exempel klängen medan de växer svingar sig i cirklar för att öka chanserna att hitta stödjepunkter som de sedan snurrar sig runt. Denna circumnutation ökar sannolikheten att de hittar stödjepunkterna.
Huruvida denna växt kan känna av på avstånd är svårare att säga. Jag känner inte till att klängen gör detta. Växter kan känna av reflekterat ljus från omgivningen för att upptäcka bland annat konkurrerande växter i närheten eller under dem. Huruvida klängen gör så vet jag inte. Att de skulle lukta sig till stödjepunkter tror jag inte är rimligt eftersom växter klänger på många olika material.
– Allan Rasmusson
Barnen hittade något spännande idag som vi inte vet vad det är. Det ser ut som ägg av något slag som låg i en slags gelé. Det låg i små hålor på en liten bergknalle bredvid en lekplats i Stenkullen, utanför Göteborg. ”Äggen” är 2-4 mm stora. Det har regnat under dagen, så det är därför det är lite vatten i hålorna. Vad kan det vara?
Det ser väldigt mycket ut som chiafrön tycker jag. Vid blötläggning bildar de ett gelatinöst hölje som ser ut som på er bild. Jämför med bilden på den här länken.
– Viktor Nilsson
Jag undrar vad de vetenskapliga namnen för sköldbräken, alltså Polystichum polyblepharum, betyder? Poly, det betyder ju många och stichum tror jag betyder blad. En typ av ögoninflammation heter ”blefarit”, men det har kanske inte med ”blepharum” att göra? Jag har letat i den vackra boken Ormbunkar av Anton Sundin, men inte hittat någon översättning.
Namnet polyblepharum betyder “många ögonfransar” och ska syfta på de tätt sittande, bruna fjällen på bladskaftet och bladets mittribba.
– Stefan Andersson
Din härledning av släktnamnet är nästan rätt. Poly- kommer av grekiskans ”flera” eller ”många”, medan -stichus härleds från grekiskans ”rad”. Polystichus blir alltså ”många rader”. Det latinska ordet för blad är ”folium” och på grekiska är det ”phyllon”.
– Andreas Nord
Jag har en fråga om evolution. Innan elektrifieringen satt inte fåglar på elledningar som då inte fannsde utan dom spanade/sov från byggnader och naturliga avsatser. Om fåglar skulle fått ström i sig och avlidit knall och fall sittandes på elledningar, hur skulle det ha ändrat riktning på evolutionen från det att de första luftburna elledningarna kom till bruk? Vilka fågelarter skulle vi se en annan utbredning av än idag och skulle någon art hantera detta bättre än andra arter?
I den här frågan finns flera aspekter som vi kan titta på. För det första så är luftledningar, eller stolpar som tillhör elnätverk, för en fågel en sittplats liknande en gren eller död träd. Fåglar använder dem eftersom de har liknande struktur som sådant de känner igen (grenar, träd) och för att det är praktiskt att sitta på dem. Således är användningen av strukturer som luftledningar eller elstolpar inget som måste utvecklas under evolutionen eftersom de liknar strukturer som redan fanns. Det behövs inga evolutionära anpassningar för att sitta på elledning eller elstolpe.
Sen är det viktigt att reda ut ett litet missförstånd. Kontakt med bara en strömförande del är inte farligt, utan problem uppstår först när fågeln kortsluter två strömförande delar eller en strömförande del med jordade delar (som till exempel marken). Därför är det ofarligt för fåglar att sitta på luftledningar. Fåglarna dör inte eftersom de inte kortsluter något. Även vi människor skulle kunna sitta på en luftledning så länge vi inte samtidigt har kontakt med marken.
Om en fågel däremot kommer i kontakt med strömförande delar och jordade delar samtidigt, eller man kortsluter två strömförande delar, är det direkt livsfarligt. Då dör den omedelbart. Den risken finns när fåglar sitter på en elstolpe, eftersom det är mer sannolikt att fågeln får kontakt med två strömförande kablar samtidigt eller att den har kontakt med både själva stolpen och en luftledning.
Hur stor risken för kortslutning är, beror på avståndet mellan luftledning och stolpen. I högspänningsnät är isolatorerna väldigt stora, mer än 1 meter, och därför är avståndet mellan strömförande delar och stolpen också minst 1 meter. Däremot är isolatorer i lokalnät mindre, oftast 20 centimeter, och således är avståndet mellan stolpen och luftledning bara 20 centimeter. Där behövs det alltså bara överbryggning av 20 centimeter för att få kortslutning och en död fågel. Risken för fåglar att få dödlig kortslutning beror på därför också på storleken av själva fågeln. En pilfink med sina kortar vingar har nästan ingen risk att orsaka kortslutning mellan strömledande delar och jordade delar eftersom vingspannen är kortare än 20 centimeter. För större fåglar, som flera olika rovfåglar, är det ett större problem. Fåglar med stora vingspann riskerar också att komma i kontakt med två luftledningar samtidigt i lokala nät, för där är avståndet mellan två ledningar ofta mindre än än 90 centimeter.
För att sammanfatta: att sitta på en luftledning är ofarligt. Att sitta på en elstolpe kan vara farligt när det blir kontakt mellan elledningen och jordade delar eller mellan två strömförande ledningar. Dessutom är det viktigt att tänka på att elchock alltid är omedelbart dödligt, så det finns ingen chans för en individ att lära sig från sitt misstag.
Du fråga även efter vilka arter som drabbas hårdast. Sett över hela världen handlar det mest om rovfåglar och ugglor som drabbas hårt av kortslutning, men det beror mycket på artens beteende. En fågel som jagar från sittplatser har större sannolikhet att sitta på en elstolpe än fåglar som jagar från luften. En glada, spenderar till exempel nästan all tid i luften, och sitter sällan stilla och spanar. En berguv (en jättestor stor uggla) jagar däremot från utsiktspunkter och använder över 70 olika sittplatser under natten och kommer att utnyttja elstolpar om de finns. I Sverige är det särskilt kungsörn och berguv som drabbas av eldöd. För berguven är detta med stor sannolikhet populationsbegränsande och utan död på elledningar hade vi troligtvis haft en större berguvspopulation än vi har idag.
– Arne Hegemann, gästexpert
Finns det risk att en granhäck dör om den beskärs från en höjd om 2 meter till 1 meter?
Det finns alltid en risk med hård beskärning och det beror på hur plantorna ser ut i övrigt. För denna fråga finns det nog trädgårdssidor på nätet eller kollegor på Sveriges Lantbruksuniversitet som kan ge ett mer detaljerat svar.
– Allan Rasmusson
En kollega nämnde att det finns cirka 700 olika nyanser av grönt i naturen! Det pratas ofta om till exempel nygrönt och sedan ser man att nygrönt övergår till annan grön färg, och så vidare. Jag har letat på Google efter 700 nyanser av grönt, men hittar ingen info om detta. Kan ni hjälpa till?
Jag skulle snarare säga att antalet nyanser är oändligt. All grön färg i växtblad kommer sig av att klorofyll absorberar framförallt rött ljus, men det finns två olika klorofyller (a och b) med olika nyanser. Eftersom halterna av klorofyll a och b varierar mellan växtarter och med omvärldsbetingelser, så finns det redan på grund av detta detta hur många nyanser som helst. Sedan varierar gulheten med halterna av olika karotener och xantofyller, och till sist kan det finnas röda nyanser som uppstår på grund av antocyaniner eller betalainer.
– Allan Rasmusson
Kommentarer