Gnagskador och exkrementer orsakade av grönsaksflyet, Lacanobia oleracea.Larv av grönsaksfly, Lacanobia oleracea.Grönsaksflyet, Lacanobia oleracea, är en nattfjäril som finns över stora delar av Sverige. Larven är väldigt glupsk och kan ställa till stora problem i olika odlingar eller, som här, på prydnadsväxter. Bilderna är tagna av Anette Åberg.
Jag har fått något konstigt angrepp på mina afrikanska margueriter. Det ser ut som råttskit ! De står på balkongen, så plantorna har alltså ingen markkontakt. Det är fullt på bordet under krukan varje morgon. Senare hittade jag larven på bilden till höger på några blad. Kanske det kan förklara ”råttlorten” som jag trodde det kunde vara. Vad är detta för larv och kan det vara dess avföring?
Larven på bilden ska bli en nattfjäril, och av vad jag kan se rör det sig om ett grönsaksfly, Lacanobia oleracea. Den vuxna fjärilen är brunaktig med tjusigt ockrafärgade märken framtill på vingarna. Den förekommer allmänt i Sverige upp till södra Norrland i inlandet, och längre norrut längs kusten. Grönsaksflyets larver lever på många olika slags växter och är nog så glupska. De anses till och med kunna göra ekonomisk skada i handelsträdgårdar och andra odlingar. Det kan du läsa mer om här. Det är med all säkerhet avföring från larven eller larverna som du hittar på bordet.
Här finns en utbredningskarta över fynd av grönsaksfly i Sverige, och här finns lite mer information om arten samt fler bilder.
Ängsbandbiet, Halictus tumulorum, är ett vanligt vildbi i stora delar av Sverige, där den förekommer i vitt skilda naturtyper. Just det här exemplaret besökte en honungsfacelia, eller honungsört som den också kallas (Phacelia tanacetifolia ) i Göteborgs skärgård sommaren 2021. Bilden är tagen av Ola Svensson.
I vår trädgård i Göteborgs södra skärgård växer honungsört [honungsfacelia, red. an.] och på den såg jag denna lilla insekt klamra sig fast. Den var kanske 5 mm lång och ser ut som ett bi. Är det det?
Det ser ut att vara ett vägbi (familjen Halictidae) och en art av släktet Halictus (bandbin). Troligen är det den vanliga arten ängsbandbi Halictus tumulorum som Carl von Linné beskrev, men det beror lite på var fotot är taget. Blomman är väl honungsfacelia, vilket talar för att det är den vanliga arten och inte exempelvis den snarlika men sandmarksberoende arten kustbandbi, Halictus confusus.
Här finns mer information om ängsbandbiet, samt en utbredningskarta.
Den här vackra tallen står vid Vitemölla strandbackar utanför Kivik i östra Skåne. Att vara väldigt högvuxen längs den vindpinade skånska östkusten kan omedelbart straffa ut sig genom en ökad risk att blåsa omkull. Bilden är tagen av Manpwp.
Växter drar sig till ljuset. Det måste betyda att ljusets kraft är starkare än dragningskraften?
Dragningskraften kan begränsar hur högt upp ett träd kan transportera vatten att dricka. I normalfallet är det dock snarare risken att blåsa omkull som är den viktigaste faktorn som begränsar höjden. Dragningskraft är försumbar jämfört med växternas kraft att förlänga sin stam.
Inte riktigt allt i naturen har runda former, även om det är vanligt. Vi försöker förklara varför det är så! Ett exempel på en naturligt fyrkantig form är växten vitplister, Lamium album. Den är vanlig på ganska rika jordar och blommar tidigt på året. Vitplister påminner litegrann om en brännässla, men de är inte alls så nära släkt och vitplister bränns inte alls. Icke desto mindre kallas växten ibland för ”sockersnälla” (sockernässla) i Skåne. Nektarn är nämligen väldigt söt. Prova själv nästa gång du ser vitplister – det är bara att nypa av blomman vid basen och suga ut nektarn! Bilden är tagen av Jörg Hempel.
Varför strävar alla naturliga ting, såsom trädstammar, blomstjälkar, blodkärl, ögon, bär, frukt, grönsaker, planeter, galaxer och omloppsbanor efter att ha en rund eller cirkulär form? Allt är ju runt!
Det finns kantiga växtstjälkar men det är mindre vanligt. Det runda snittet uppstår av sig när tillväxten sker lika fort åt alla håll. Den runda formen på en stjälk ger också bra hållfasthet.
– Allan Rasmusson
Som ett tillägg kan man säga att den runda formen är lite speciell på så sätt att det är den enda formen med ’oändlig rotationssymmetri’. Man kan rotera en cirkel eller sfär hur man vill och det är ändå samma form. Det innebär att det inte finns någon riktning som är speciell. En triangel t.ex. har tre hörn som pekar i vissa specifika riktningar. När en blomstjälk växer lika mycket åt alla håll blir den rund, just på grund av att alla riktningar (ut från stjälken) är likvärdiga. När vissa plankton klumpar ihop sig och bildar flercelliga kolonier blir de ofta runda, sfäriska, av samma anledning. Det ska speciella trick till för att skapa något som är utsträckt eller har annan form. Tillväxt lika mycket åt alla håll skapar alltså runda saker, vilket nog är en av anledningarna till att många frukter är runda.
En annan speciell egenskap hos runda saker är att det är den form som minimerar ytan per volymenhet. Det går alltså inte att ’paketera’ en viss volym med mindre yta än en sfär. Mjölkpaket må vara praktiska av andra anledningar, men ska man minimera mängden kartong ska de vara runda som fotbollar. Detta är säkert också en bidragande orsak till att många frukter är runda – mängden skal ska minimeras.
Anledningen till att planeter är runda har att göra med rotations-symmetrin och en lite annan form av optimalitet. En sfärisk planet minimerar lägesenergin – ingenting kan ’falla ner’ längre. Tänk att du bygger ett sandslott med väldigt branta väggar. Du har, i liten skala, ändrat jordens form till mindre rund än den var innan. När sanden torkat och inget binder samman sandkornen börjar slottet falla ihop – jorden blir lite rundare igen. Planeter är mer eller mindre flytande inuti vilket gör att de ganska enkelt kan ändra form till något väldigt runt. Mindre stenbumlingar i rymden, utan en flytande kärna, är oftast inte alls runda.
Planetbanor, slutligen, är egentligen inte helt runda utan elliptiska, men i princip runda. I rymden finns inga speciella riktningar så andra typer av planetbanor, t.ex. kvadratiska, skulle kräva väldigt speciella förklaringar. I väldigt korta ordalag skulle man kunna säga att eftersom tyngdkraften är lika stark i alla riktningar så blir planetbanor runda. Rotations-symmetrin gör sig gällande igen.
Det som är speciellt med den runda formen är alltså 1) att alla riktningar är lika (oändlig rotationssymmetri), och 2) att ytan per volymenhet minimeras. Eventuellt hänger de två matematiska egenskaperna ihop, men det är mer än jag vet.
Algsvamparna i släktet Phytophora kallas också för bladmögel (till exempel potatisbladmögel). De orsakar allvarliga skador på olika odlade grödor, ibland med stora ekonomiska konsekvenser. Är det detta som drabbat vår hobbyodlande frågeställares tomatplantor? Bilden är tagen av Marie Forslin.
Jag är en inbiten hobbyodlare och har odlat tomater i många år. Nu har något nytt och oroande dykt upp bland mina plantor. Det är ett brunt puder som tränger upp där bladnerven går. Bladen liksom krullar sig en aning, dör och faller av och hela plantan dör på några dagar. Jag bifogar en bild på en nyligen angripen planta. Jag undrar vad detta är och vad jag kan göra åt det. Jag har hittills bara provat duscha angripa plantor med såpvatten men utan framgång. Tacksam för hjälp.
Det är svårt att se något från bilden, men om det kommer sent på säsongen när du har frukt så är det troligen Phytophtora (bladmögel). Det tar en vecka från första fläcken till att plantan är död. Prova att bildgoogla ”tomato + Phytophtora” eller ”Late blight” så finns det mycket bilder du kan jämföra med.
Kloroplasterna i växternas celler skapar energi genom fotosyntesen. De innehåller klorofyll som gör dem gröna. Olika typer av klorofyll har dock olika grön färg, så beroende på balansen mellan olika sorter får bladen olika nyans. Dessutom innehåller växtcellerna många andra färgämnen, till exempel karotenoider som har gul-röd-orange färg. Därför har olika slags växter olika färg på bladen, trots att de alla innehåller klorofyll. På bilden ses kloroplaster med klorofyll i skogspraktmossa, Plagiomnium affine. Fotograf av Kristian Peters.
Alla löv har klorofyll men varför är de olika i nyansen? Har mörkgröna blad mer klorofyll än ljusgröna blad?
Löv från olika växtarter har dels olika halter två olika klorofylltyper, a och b, som har olika nyans. Dessutom har de olika mycket av andra färgämnen, till exempel karotenoider och antocyaniner, som har andra färger. Det en ser på bladet är summan av alla de här olika färgämnena.
Att ett blad är mörkare än ett annat kan bero på mer klorofyll per yta, och då oftast för att det bladet är tjockare.
Fönstergrenlöparen, Dromius fenestratus, är en av omkring 400 olika jordlöpare i Sverige. Den lever som ett rovdjur under bark på såväl löv- som barrträd. Vanligast är den i södra Sverige, men den förekommer spritt i nästan hela landet. Just den här fönstergrenlöparen dök upp i frågeställarens kök i Luleå under julen 2021. Bilden är tagen av Ann-Kristin Gustavsson.
Vem är det här? Jag fann den i mitt kök i december 2021. Sedan dess har den kamperat i en glasburk med lite växtlighet. Jag andas i burken lite då och då för att ge fukt och den dricker lite honungsvatten med långa mellanrum. Tänker släppa ut den när snön är borta vilket lär dröja eftersom jag bor i Luleå. Jag hittar den inte i min insektsbok och inte heller bland skadeinsekter, den är för långsmal.
Jag undrar också om ni känner till någon lokal där stannfågeln talgoxe fortfarande sjunger trestavigt. Tycker mig ha hört en del av dem till och med sjunga bara en stavelse.
Den lilla skalbaggen är en art i familjen jordlöpare (Carabidae), av vilka vi har omkring 400 olika i Sverige. Just din skalbagge tillhör släktet som heter Dromius. De brukar kallas för grenlöpare på svenska. Just din art heter fönstergrenlöpare (Dromius fenestratus). Den, liksom de andra grenlöparna, lever som rovdjur på allehanda smådjur under bark på löv- och barrträd. Vissa grenlöpare lever uteslutande på löv- eller barrträd, men just fönstergrenlöparen kan finnas på båda. Här i södra Sverige har jag dock oftast funnit den under barken på barrträd.
Arten finns framförallt i Götaland, men hittas här och där längre norrut också. Det finns flera andra fynd från Luleåtrakten sedan tidigare. Det här är aldrig ett skadedjur. Jag gissar att den har övervintrat under barken på en vedklabbe och vaknat till när den kommit in i värmen, alternativt övervintrat någonstans kring huset och vaknat när vårvintersolen börjat värma.
När det gäller talgoxarna har de, liksom många andra fåglar, en viss variation i sin repertoar. Här i söder är min uppfattning att det inte är ovanligare med talgoxar som sjunger trestavigt än sådana som sjunger tvåstavigt.
Forskningen visar att hundar, precis som många andra djur, har en preferens för att använda olika sidor av kroppen. Det behöver inte bara handla om vilka ben som är dominanta. Vissa djur luktar till exempel hellre med den ena näsborren än den andra!
Kan hundar vara vänster eller högerbenta? Lyfter de till exempel alltid samma ben när de kissar?
Ja, forskningen visar att många djur har en preferens för att använda en viss sida av kroppen. Det behöver inte bara handla om tassarna. Kråkor kan till exempel ha ett favoritöga att kolla med, och hästar kan föredra att lukta med den ena eller den andra näsborren.
Det som skiljer oss åt från andra djur är högerhänthet är så vanligt förekommande hos människan (upp till 90%). Hos andra djur är det ungefär lika vanligt att föredra vänster sida som höger sida. Överskottet av högerhänthet hos människan tros hänga ihop med språkutvecklingen, där hjärnstrukturerna som styr språket skiljer sig åt mellan höger och vänster sida.
Människoapor på Zoologiska muséet vid Universitet i Cambridge, Storbritannien. Från vänster Borneo-orangutang (Pongo pygmaeus), hona respektive hane av västlig gorilla (Gorilla gorilla), schimpans (Pan troglodytes) och människa. Alla människoaporna är mer eller mindre nära släkt med oss människor, men allra närmast står vi schimpansen. Som kuriosa kan också nämnas att namnet orangutang kommer av det malajiska ’orang-utan’, som betyder skogsmänniska.
Varför kom människan till?
Det finns inget enkelt svar på denna fråga, av typen ”Människan kom till i syfte att ….”. För en biolog är människan ”helt enkelt” ett resultat av den evolution av livsformer som pågått i flera miljarder år. Det finns inget inneboende syfte med människan, eller för den delen med någon annan livsform. Det bara blev så, givet att det en gång fanns liv där individer med olika anlag överlevde och reproducerade sig olika bra.
En annan typ av svar är att beskriva vägen fram till människan, givet att det finns liv i den form vi känner det. Det kan låta så här: Evolutionen (utvecklingen) av olika organismer har skett för att organismer med egenskaper som i den omgivning de levde då klarade sig bättre än andra, givet att dessa egenskaper överfördes till nästa generation (via generna främst). Det vill säga att vissa individer överlevde och förökade sig bättre än andra av sin art. En brukar säga att vissa egenskaper gynnades av det naturliga urvalet. På detta sätt har det mellan varje generation skett små, små förändringar som till slut lett fram till de livsformer vi ser idag. Till exempel, en gång när allt liv enbart fanns i havet så gynnades vid något tillfälle individer som klarade sig ganska bra på land. Ett viktigt steg för att det skulle kunna bli landlevande djur och i förlängningen människor. Lite mer i närtid (enstaka miljoner år) så var vissa duktigare på att gå på två ben än sina artfränder, och så vidare. Med andra ord kan en betrakta det som miljoner små steg av förändring i livsformer, där nästa generation var lite bättre anpassad till den miljö de just då levde i. På detta sätt har en massa olika livsmiljöer genom årmiljonerna lett fram till att det finns människor (och massor av andra organismer naturligtvis).
Det är viktigt att komma ihåg att människan inte är ”förmer” än någon annan livsform, vi står inte ”högst” bland alla livsformer på något sätt. Däremot är det ett faktum att vi påverkar oss själva och alla livsformer mer än något annan enskild art och att vi måste förhålla oss till detta. Det finns naturligtvis mycket mer att säga om detta, men viktigast att komma ihåg att det inte finns något högre syfte bakom människans existens.
Amerikanen Robert Wadlow (1918-1940) var med sina 272 cm den längsta person som någonsin levat. Här är Wadlow fotograferat tillsammans med sin normallånga far. Att Wadlow var så lång berodde inte på några ärftliga faktorer, utan på att han hade en onormalt stor hypofys (en körtel i hjärnan som producerar olika viktiga hormoner). Wadlow hade därför onormalt höga halter av tillväxthormon i blodet och han fortsatte att växa under hela sitt (korta) liv.
Varför är inte alla människor lika långa? Vi förstår självklart att gener är inblandade, men finns det någon annan bidragande faktor som spelar roll? Till exempel att dragningskraften är starkare i länder med kortare befolkning?
Studier av människans längd visar att flera olika faktorer spelar in. Dels så har vi effekten av genetiska skillnader, som uppskattas förklara upp till 80% av variationen i längd som vi ser inom en och samma population. Men även näringen en får under sin uppväxt och ens allmänna hälsotillstånd spelar roll. Det är därför människans genomsnittliga längd har ökat med flera centimeter under de senaste hundra åren, alltså tack vare förbättrad näring och sjukvård, inte på grund av genetiska förändringar. Även hormonnivåer under fosterutvecklingen kan ha en effekt på längden som vuxen. Det finns vissa populationer som verkar vara genetiskt benägna att vara kortare överlag, som till exempel vissa Afrikanska folkgrupper som brukar kallas för pygméer.
Utifrån studier av andra djur kan vi säga att resurstillgången är en trolig förklaring varför vissa populationer är mer kortväxta av genetiska skäl, det vill säga att det har skett naturligt urval riktat mot mindre storlek. I en miljö där det är brist på resurser (det vill säga där det är svårt att få tillgång till näring) kan det vara fördelaktigt att utveckla en mindre kroppsstorlek, eftersom djuret då behöver mindre mat under sin livstid.
Kommentarer