Trepunktsskräpmal, Hofmannophila pseudospretella, påträffas mycket ofta inomhus. Den räknas normalt inte som ett svårt skadedjur, men det är ändå bra att hålla uppsikt över vad som finns i skafferiet om djuret hittas inomhus. Bilden är tagen av Lisa Johansson.
Jag hittade er sida Fråga en biolog när jag i panik googlade olika klädesmalar. Vi har precis flyttat in i ett nybyggt hus. En av de första nätterna flög en mal (?) och satte sig på min arm. När jag nämnde de för min pappa sa han att han sett ett flygande djur vid en lampa när han sov över. Nu när vi gick in på toaletten, så flög där en till som jag tog död på. Den upplevdes som stor, omkring 1 cm, och kändes grå/silvrig.
Vi har bott i en nyproducerad lägenhet innan vi flyttade hit. Där förvarade vi några av lådorna i en källare, men vi har aldrig någonsin sett något flygande i den lägenheten eller källaren.
Vad kan detta vara? Är det något som äter mina kläder, eller är det något som är vanligt i byggda hus och som lever i trä eller liknande?
Bilden är inte i bästa skick. Den är både otydlig och mörk. Dessutom är fjärilen rätt sliten. Men med de detaljer som ses och den information man får om storleken tyder på att det är en trepunktsskräpmal, Hofmannophila pseudospretella. Den påträffas mycket ofta inomhus, men det är sällan man ser den så sent på året.
– Bengt Åke Bengtsson, gästexpert
Flockblomsterplattmal, Agonopterix heracliana, finns särskilt i södra Sverige. Den övervintrar som vuxen och kan ibland ses i antal och ganska regelbundet när vårsolen börjar värma. Det är inget skadedjur. Bilden är tagen av Lisa Johansson.
Nu har vi sett en fjäril till! Bekräftar detta det tidigare spåret?
Det här är en annan art, en som övervintrar som vuxen och ibland ses rätt ofta på våren då det börjar bli varmt. Det är en vackert bevarad flockblomsterplattmal Agonopterix heracliana. Fjärilen kan variera i utseende, liksom nästan alla andra fjärilsarter. Det är inget skadedjur.
Brun björnblomfluga, Arctophila superbiens, är i Sverige framförallt en skånsk angelägenhet. Flugan flyger på hög- och sensommaren i fuktiga löv- och blandskogar. Ofta surrar den alldeles i trädkronorna, men den besöker också gärna olika flock- och korgblommiga växter. Bilden är tagen av Åke Lindström.
Jag sitter och röjer lite med bilder från i somras. Jag brukar sällan bry mig om de minsta krypen, men denna insekt (fluga?) var så vacker. Jag vet inte ens var jag skall börja leta för en bestämning, så jag börjar med Fråga en Biolog. Tips?
Det är en blomfluga, och med det håriga antennborstet finns egentligen bara två alternativ: en ovanlig färgform av den i hela landet allmänna humleblomflugan, Volucella bombylans, eller den i Skåne och södra Halland sällsynt förekommande bruna björnblomflugan, Arctophila superbiens.
Enligt mitt förmenande är det den senare, bland annat eftersom den tycks ha ett knubbigt (högre än långt) sista antennsegment (inte det håriga borstet). Helst vill en se vingarna tydligt: gör bakkanten en kraftig knyck inåt nedanför spetsen (Volucella) eller är den rak (Arctophila); är den yttersta cellen nedanför vingkanten helt omsluten av ribbor så att den ser ur som en liten ö (Volucella) eller är den öppen helt till vingens bakkant (Arctophila)? Jag ser vingen ganska dåligt på min skärm, men av vad jag kan se stämmer också alla dessa karaktärer bättre på Arctophila än Volucella. Men är bilden från något annat än sydligaste Götaland är det osannolikt (men aldrig omöjligt).
– Andreas Nord
Bilden är tagen under en promenad och bara ivägslängd för att flugan såg så fin ut. Det är tyvärr enda bilden jag har. Eftersom jag inte tänkte något speciellt på flugan kommer jag heller inte ihåg exakt var det var. Men, av bilderna runt omkring, och datum/klockslag inser jag att det måste varit när jag i somras besökte en kollega i Rickarum, ett par mil norr om E22 mellan Hörby och Kristianstad. Så ”mitt i Skåne”.
Jag klickade runt lite på Artportalen, tittade på bilder och så. Jag är inte tillräckligt duktig för att klara detaljerna, men jag noterar att humleblomflugan flyger nästan uteslutande i juni-juli och bruna björnblomflugan i augusti-september. Bilden är tagen 11 augusti.
Tack för mer information! Flygtiden ger bra ledning som du säger, och när jag nu förstorat upp bilden på datorn tycker jag det är tydligt att den bakersta vingribban löper mer eller mindre jämt längs med vingens bakkant, det vill säga att det inte är någon inbuktning och därmed ingen Volucella.
Kul fynd – det är ett tjusigt djur och heller inte en särskilt vanlig kamrat. I Mellanskåne finns helt klart mycket spännande att upptäcka!
– Andreas Nord
Stort tack igen! Då säger vi brun björnblomfluga. Mitt hittills enda blomflugekryss!
Rostvinge, Phragmatobia fuliginosa, är en nattfjäril i nattfjärilsgruppen björnspinnare (Arctiinae; vi har 36 olika i Sverige). Larven utvecklas på olika örter och buskar under sommaren och letar upp en plats att övervintra på hösten. När solen börjar värma på nyåret ger sig rostvingelarven av igen, den här gången för att hitta en plats att övervintra på. Just den här larven hittades i början av mars på Galterö i Göteborgs skärgård. Bilden är tagen av Kerstin Jacobsson.
Jag såg den här lilla larven (den var omkring 1,5 till 2 cm) på en stig på Galterö i Göteborgs södra skärgård, onsdagen den 2 mars. Det var soligt och 4-5 plusgrader. Vad kan det vara för en liten luden larv?
Av vad jag kan se är det här larven av en nattfjäril som heter rostvinge, Phragmatobia fuliginosa. Fjärilen tillhör familjen björnspinnare, och är kanelbrun med rödkantad bakkropp och rödanlupna bakvingar.
Honan lägger några hundratals ägg på sommaren, och larven lever sedan på flera olika buskar och örter. I slutet av sommaren är larven fullvuxen och kan ses krypa omkring långt in på hösten i jakt på en plats att övervintra på. När solen börjar värma på våren vaknar larven till och ger sig av på en ny tur – den här gången för att hitta en plats för att förpuppa sig på.
Rostvinge finns över hela landet, till och med allra längst i norr och ovan trädgränsen. Där kan larven ses krypa över snön på vårvintern. När jag bodde i arktiska Norge träffade jag ofta på rostvingelarver på skidturer i vårsolen.
Här finns utförlig information om arten, samt en utbredningskarta.
– Andreas Nord
Det är en larv av en nattfjäril som heter rostvinge, Phragmatobia fuliginosa. Den hör till björnspinnarna. Den övervintrar som fullvuxen larv och larverna ses ofta krypa omkring så här under tidig vår. Inom kort kommer den spinna en kokong och förpuppa sig.
Spillning i skogen vid sjön Skacksjön i Sunne kommun i Värmland. Det är svårt att vara alldeles säker på tillhörighet från bilden, men räv ligger nära till ands med tanke på miljön och vad som ser ut som ett tydligt inslag av hår i spillningen. Bilden är tagen av Mikael Carlsson
Jag hittade denna spillning idag 18 september vid en sjö som heter Skacksjö i Sunne kommun mitt i Värmland. Här fanns det vargrevir för bara något år sedan. Men det finns också gott om grävling, så det kanske stämmer bättre. När jag googlar på bilden så ser det dock inte riktigt ut som spillning från grävling. Eller kan det vara från en hund? Det känns dock konstigt om ägaren till hunden låter detta ske, såvida det inte är en hund som driver djur åt en skytt då.
Jag håller med om att grävling inte är sannolikt här. Grävlingens spillning är ofta lösare och inte sällan finns den också i små grunda gropar som kallas för ”latriner”. Vargspillningen borde vara tydligt större (jämfört med björklöven) och ha ett tydligare inslag av hår.
Rävspillning är ett bra alternativ här. Den kan varierar i form, storlek och innehåll beroende på vad räven ätit, till exempel med mer eller mindre stora inslag av insekter, hår, ben, eller päls. Den är liten liten för att vara från räv och ofta är spillningen också skruvad i hela sin längd när den kommer från en räv. Icke desto mindre är denna spillning inom den naturliga variationen, som ju är stor eftersom rävar äter nästan allt.
Baserat bara på spillningens blygsamma storlek och form (tillspetsade ände) finns kanske också att den kan vara från en tamkatt, De gräver ofta, men inte alltid, ned sin spillning och det är (tyvärr, kan en väl tycka) många tamkatter som rör sig fritt i vår natur. Kattspillning är dock vanligtvis tydligt segmenterad, så jag satsar mina slantar på räv i det här fallet.
Mindre tåtelsmygare, Thymelicus lineola, förs tillsammans med andra smygare och visslare till fjärilsfamiljen tjockhuvuden, Hesperiidae. Det är numera en vanlig fjäril i hela Götaland. Hos just tjockhuvuden är det inte ovanligt att de vuxna djuren utsöndrar en droppe kroppsvätska som de sedan dricker upp med sin snabel. Det kan vara ett sätt för dem att få i sig extra lösta salter som behövs för att kroppen ska fungera. Bilden är tagen av Gail Hampshire.
Jag sett ett par artiklar som jag tror förklarar hur fjärilars sugsnabel fungerar. Egentligen är det ju inte en riktig snabel, eftersom de inte suger utan använder sig av kapillärkraft. Hur som helst, jag undrar varför vissa fjärilar verkar ”kissa” en droppe för att sedan ”suga” upp den igen. Varför gör de så?
Detta är vad jag kunde hitta lite snabbt om beteendet. Det verkar vara så att vätskan de avger löser upp salter som de sedan kan suga upp.
Här är flera olika länkar (på engelska) som förklarar mer om beteendet:
Att dricka sitt eget ”kiss” verkar vara särskilt utbrett bland tjockhuvuden (fjärilsfamiljen Hesperiidae), det vill säga smygare och visslare. Artikeln i den sista länken hänvisar till en källa i Royal Entomological Society’s tidskrift Antenna som jag tyvärr inte får fatt i men detaljerna beskrivs bra i webbinläggen och i översiktsartikeln.
Mångformig ekkantmal, Carpatolechia decorella, förekommer tämligen allmänt i sydöstra Sverige. Larven lever i sammanspunna blad främst av ek. Fjärilen kläcks på hösten och övervintrar som vuxen. Då har den en vingbredd på 11-15 mm. Förmodligen har fjärilarna i frågeställarens hus följt med ved eller något annat in. Bilden är tagen av Andreas Oliw.
Vi har någon form av mott eller mal i vårt hus. Vi har både ask och ek väldigt nära oss. När jag läser på http://vilkenart.se har jag svårt att artbestämma dem, kanske är det olika. Jag tror att det är antingen snedsteckrad ekstyltmal, aspmolnmott eller askbarkmott, men jag är osäker.
Jag undrar om dessa är på något sätt gör åverkan på kläder eller mat eller annat som finns i hus. Jag undrar också om det går att bli av med dem på något sätt.
Malar och mott kan ibland göra skada på kläder eller torrvaror, men de allra flesta är helt ofarliga. Ingen av arterna du nämner är några skadegörare inomhus. Vissa arter förpuppar sig i barkspringor och kan därför komma in med ved, medan andra arter övervintrar som vuxna fjärilar och kan komma in med ved och liknande, eller så har de övervintrat i mindre täta delar av huset och sen vaknat till i värmen.
Jag tror inte att du behöver vara orolig, men om du kan skicka en bild på fjärilen kan vi nog också komma längre i artbestämningen.
– Andreas Nord
Tack för spännande artfråga! Fjärilen på bild föreställer mångformig ekkantmal, Carpatolechia decorella. Som det svenska namnet antyder är det en art som varierar kolossalt, men en karaktär som brukar hjälpa vid bestämningen är den svarta framkantsfläcken vid basen av framvingen, liksom de svarta snedstrecken i framvingen. Men de senare kan variera i utseende och ibland utebli.
Den har arten kläcks på hösten och övervintrar. Förmodligen har fjärilarna följt med ved in eller något annat. Sedan kan det ju ha varit ett utrymme som inte alltid är uppvärmt där fjärilarna har hamnat för övervintring och vaknat till liv av värme. Hur som helst, jag misstänker att den inte har kläckts inomhus för det är fel tid för arten.
Det är ofta svårt att avgöra vem som är skyldig när en hittar spillning i skogen, särskilt från bilder. I det här fallet tror vi dock att det är en rödräv som varit i farten. Rävar är allätare, så deras avföring kan innehålla allt från kärnor och insektsrester, till hår och ben. Dessutom markerar rävar ofta sin närvaro genom att lägga spillningen på små upphöjningar som stenar och stubbar. Bilden skickades in av Julius Adrianzon.
Jag befann mig på Listershuvud på Listerlandet i Blekinge för trettondagsexkursion i goda vänners lag. På vår vandring stötte vi på spillning som vi fann mycket intressant. Vi undrar om ni biologer har möjlighet att identifiera från vilket art den härstammar, samt vilket bär arten har gottat sig med.
Nu är bilderna väldigt små och därför svårtolkade, men min magkänsla säger rävspillning. Rävar är allätare, vilket förklarar blandningen av kärnor och, av vad jag kan bedöma, normal avföring med ganska stora inslag av hår (typiskt för rovdjur som äter andra pälsklädda vänner). Dessutom tycker räven om att skylta litet med sin närvaro, så spillningen placeras ofta öppet och på någon liten upphöjning, till exempel på en sten eller stubbe. Kärnorna kommer från någon stenfrukt. Jag gissar att det är slånbär (Prunus spinosa) som sitter kvar på buskarna under lång tid och smakar bäst efter att de blivit frostnupna.
Hos grönsiskan, Carduelis spinus, ser könen ganska olika ut. Hanen är olivgrön med gul anstryk och kontrasterande svarta partier, medan honan är tjusigt kamouflagetecknad i gråbrunt med tydliga streck på sidorna. Det gör att vuxna honor faktiskt kan föra tankarna till ungfåglar, men liksom våra andra fåglar som matar sina ungar med insekter har grönsiskorna huvuddelen av sin fortplantning på våren och försommaren. Bilden på grönsiskehonor är tagen av Kristina Andersson.
Jag har ett antal grönsiskor vid vårt fågelbord. Flera är runda och uppburrade och verkar vara ungar. Några verkar inte flytta sig när man kommer i närheten medan de andra flyger iväg. De som inte flyttar på sig äter inte heller, eller i så fall mycket lite. Vi har något lite snö och 5-6 grader varmt.
Är det ungar så här års, eller har de någon form av sjukdom? Finns det något att göra? Tacksam för information.
Grönsiskorna som ser ut som ungar är nästan säkert honor. De har inte alls den jämnt olivgröna teckningen med svarta kontraster som hanarna har, utan är i stället gråspräckliga med streckade sidor. Det här litet mer anonyma utseendet är utmärkt om en vill synas dåligt, till exempel när honan ligger på ägg. Vi har skrivit om grönsiskor som ser ut som ungar, fast vid fel tid på året, tidigare. Se här.
Att fåglar är uppburrade är ofta inte så konstigt. Det är ett sätt för dem att förbättra hur välisolerande fjäderdräkten är: är du uppburrad kan du fånga mer varm luft nära kroppen och det hjälper till att hålla dig varm. Det är ungefär så en termos fungerar. Därför är fåglar ofta uppburrade när de sover. Men: en fågel som sitter uppburrad mitt på dagen, och alltså befinner sig i ett slags värmebesparande stadium, är ofta ett dåligt tecken. Är det väldigt kallt utomhus burrar fåglar gärna upp sig när de vilar, men om det är mildare väder och fåglarna ändå är uppburrade är det oftast ett tecken på sjukdom. Det stämmer också bra med din observation om att fåglarna inte flyger iväg när du närmar dig, och att de inte äter eller endast äter mycket lite.
Det har kommit liknande rapporter om döda och döende grönsiskor från andra håll nu i vinter, tillsammans med rapporter om höga tätheter av just denna art. När det är många individer som samlas på en och samma plats är det inte ovanligt att en ser någon eller några som är sjuk/a. Men det är viktigt att tänka på att fågelmatningar är välbesökta, också av andra arter. I den blandning av mat och spillning som gärna uppstår under matar trivs bakterier av allahanda slag bra. Det är därför viktigt att försöka hålla matningsplatsen så ren som möjligt genom att ta bort foderspill från marken, och gärna genom att noggrant rengöra sina matare regelbundet. Om möjligt kan det vara bra att byta plats på matarna också, om nu smitta skulle spridas vid en viss matare. Det bästa är också att undvika klassiska fågelbord till förmån för moderna matare, så att fåglarna inte kan göra sitt avträde i maten samtidigt som andra äter.
För just dina redan sjuka fåglar är det nog inte mycket att göra förutom att låta naturen ha sin gång. Den bästa åtgärden du kan göra här och nu är istället att minska risken att andra fåglar blir smittade. Inte genom att sluta mata fåglarna, men kanske genom att förbättra renhållningsrutinerna kring mataren om det är möjligt.
– Andreas Nord
Det finns med all sannolikhet inga ungar av grönsiska ute så här års. Om vi med ungar menar fåglar som just lämnat boet. Även som vuxen ser grönsiskan lite ”ung” ut, med sin ovanligt korta stjärt. Det du ser är troligen (yngre) honor som har väldigt lite gult på sig. Nu skall man dock som biolog aldrig säga aldrig, för det finns andra fröätande arter, som korsnäbbarna, som häckar mitt i vintern. Detta är dock inte känt hos grönsiska bland de ornitologer jag pratat med. Men rent ”teoretiskt” vore det inte omöjligt.
Att fåglarna är uppburrade kan bero på att de försöker hålla värmen. Då är ”att burra upp sig” bra. Det skulle också kunna vara att de drabbats av någon sjukdom. Sjuka fåglar burrar ofta upp sig på ungefär samma sätt som när de försöker hålla värmen, men samtidigt brukar de som är sjuka även vara loja och hängiga. Svårt att säga i ert fall, men någon besvärande kyla är det ju inte fråga om. Andra fröätande fåglar i Sverige, speciellt grönfinkar, har de senaste 15 åren drabbats hårt av en parasitsjukdom som kallas gulknopp, men jag har inte hört om den hos grönsiska. Men det finns ju andra sjukdomar också.
Jag tror inte det är så mycket ni kan göra. Skulle någon fågel ligga död kan det vara värt att samla in den/dem och skicka till SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt).
Lövsångaren, Phylloscopus trochilus, är Sveriges vanligaste fågel. Den väger omkring 10 gram och finns nästan överallt där det finns buskar och träd. Lövsångaren är också en riktig långflyttare – varje år flyger den från Sverige till Afrika, och tillbaka igen! Bilden är tagen av Steve Garvie.
Vi i klass 1D på Landamäreskolan i Göteborg har några frågor om flyttfåglar:
1. Hur kan fåglarna hitta vägen till Afrika?
2. Hur vet fåglarna när det blir varmare i Sverige igen?
3. Varför gillar fåglar att vara där det är varmt?
Hej Klass 1D!
Flyttfåglarna har många olika sätt att hitta vägen till Afrika. Olika fåglar använder olika sätt.
De kan använda stjärnorna på natten om det är stjärnklart. En av stjärnorna, polstjärnan, står alltid i norr. Vet man var norr är vet man också var de andra väderstrecken är. Skall man söderut som på hösten då flyger man bort från polstjärnan.
Flyger de på dagen kan de få hjälp av riktningen till solen. Det är på ett sätt lite svårare för fåglarna, då de måste då vad klockan är. Fåglarna har en inre klocka, så de vet helt enkelt vad klockan är. Klockan tolv på dagen står solen i söder, klockan sex på kvällen i väster, och så vidare. Solen och stjärnorna kan även vi människor använda.
En del fåglar använder det som kallas polariserat ljus. Om solen har gått i moln, kommer det ändå polariserat ljus genom molnen, med vars hjälp de kan se riktningen till solen.
Jorden har ett magnetfält, som ju är det som våra vanliga kompasser använder för att visa oss de olika väderstrecken. Fåglar kan känna av detta magnetfält och använda det till att veta väderstrecken. De flesta människor (kanske inga) kan vare sig känna av magnetfältet eller använda det polariserade ljuset, utan tekniska hjälpmedel.
En kan också tänka sig att fåglarna känner igen landmärken längs flygvägen, som sjöar, floder och kuster. Lite som vi skulle använda en karta, men då har de kartan ”i huvudet”.
Dessa sätt att hitta vägen gäller framför allt fåglar som flyttar ensamma, utan hjälp av andra.
Andra fåglar, som till exempel tranor, följer under sin första flyttning med sina föräldrar som alltså visar vägen. Ungarna lär sig av sina föräldrar, som lärt sig av sina föräldrar, och så vidare. Här är det nog landmärken som är den viktigaste metoden att hålla reda på den bästa flygvägen.
De flesta av sätten att hitta vägen som jag har beskrivit bygger på att fåglarna vet exakt var de är och var platsen de vill till ligger. Hur det går till vet vi forskare mycket mindre om så det lämnar jag åt er att själva försöka tänka ut.
Fåglarna har inte bara en inbyggd klocka, de har en inbyggd almanacka också. Denna almanacka är inte jätteexakt. Därför behöver de också ta hjälp av hur långa dagarna är. Då kan de veta ganska exakt vilket datum det är och när det dags att börja flyttningen norrut. Kanske följer de regeln att när det är den 15 mars, då är dags att lämna Afrika för att flyga norrut mot Sverige. De har ingen chans att veta exakt hur vädret är i Sverige, om det är en kall eller varm vår, utan de flyttar när det brukar vara som bäst. Vi kallar dessa fåglar för ”datumflyttare”, för de kommer till Sverige vid ungefär samma datum varje år. Till exempel så kommer Sveriges vanligaste fågel, lövsångaren, till södra Sverige under andra halvan av april. Om vädret är kallt och ruggigt då tar de det lite lugnt och väntar på bättre väder. Har våren redan kommit långt då sätter de full fart direkt med att flyga vidare till sin häckningsplats för att sätta igång med att bygga bo
När det är varmt finns det ofta gott om mat, till exempel insekter, eftersom flest insekterna kommer fram när det är varmt. När det är varmt behöver fåglarna dessutom inte frysa och därmed sitta och huttra eller flyga runt för att hålla sig varma.
Hos vanlig geting, Vespula vulgaris, liksom våra övriga getingar, är det bara den nya generation av drottningar som övervintrar. Hon parar sig under några dagar på sensommaren och hösten, och letar därefter upp ett frostfritt vinterkvarter där hon sover tills vårvärmen kommer tillbaka. Alla arbetargetingar och alla getinghanar dör på hösten. Bilden är tagen av Frank Hornig.
Idag den 14 februari såg jag nåt skräp på sovrumsgolvet och skulle ta upp det. Jag tog det mellan två fingrar och då stack det till! Det var en halvdöd geting.
Omkring klockan åtta på kvällen så ropar frun att det flyger en stor geting inne i sovrummet. Eftersom jag är allergisk så jag tog på mig bi-overallen och tog sen dammsugaren och sög in den och så in med lite radar. Jag vet att det bara är drottningen som övervintrar. Men det som förbryllar mig att vi såg två stycken samma dag. Just nu är det 14 minusgrader ute.
En mycket intressant observation! Kan det vara så att getingarna har följt med in när ni tagit in mer ved till kaminen, och vaknat till när de kommit in i värmen? Det kunde ju kanske hända att drottningen övervintrar i en barkspricka eller under barken? Alternativt har de kanske sovit sin vintersömn i någon sämre isolerad del av huset och nu vaknat till av någon anledning. Din beskrivning av en stor och slö geting tyder som du säger på att det är tal om en drottning, och slöheten på att den ännu är ganska kall.
Djuren förvånar oss ofta, men magkänslan är att getingarna av någon anledning blivit uppvärmda i sina vinterkvarter och därför trott att det är dags att vakna.
Vi har skrivit om getingar på vintern tidigare, här.
Kommentarer