Under sommaren får ni läsare möta alla experter som hjälper till att svara på era frågor. Nu har turen kommit till Per Henningsson. Han skriver såhär om sin forskning:
Min forskning handlar om aerodynamik och flygbeteende hos alla tre (nu existerande) djurgrupper med flygförmåga – alltså fåglar, insekter och fladdermöss. Jag gör ibland studier i fält, men mycket av min forskning sker i vår vindtunnel där jag kan studera detaljerna om hur djur flyger. Jag är intresserad av både aerodynamik och kinematik. Aerodynamikdelen handlar om att visualisera luftflödena kring djurens kropp och vingar och använda dessa för att beräkna krafter och flygeffektivitet. Kinematikdelen handlar i sin tur om hur djuren skapar dessa luftflöden genom att röra vingar och andra kroppsdelar under flygningen. Jag är också fågelskådare och är allmänt intresserad av natur och spenderar mycket tid ute. Jag älskar djur och i familjen har vi hund, katt, undulat och höns.
Nej, någon långhorning är det inte som vår läsare har hittat. Det är istället en jordlöpare i släktet Carabus, dit våra allra största jordlöpare hör. Just den här skalbaggen heter bronslöpare på svenska (och Carabus granulatus på vetenskap). Den är vanlig i öppen skogsmark i södra Sverige. Bilden skickades in av Anders L.
Vad är detta för långhorningsart? Jag observerade den i Söderåsens nationalpark, krypande på golvet i Naturum den 5 juni.
Det här är ingen långhorning, som väldigt sällan har så rund och kraftig bakkropp. Det är istället en jordlöpare i släktet Carabus, dit våra allra största jordlöpare hör. Just ditt djur är en bronslöpare, Carabus granulatus. Det är en ganska vanlig jordlöpare i hela Götaland, särskilt i (löv)skogsmark.
Rutig buskmätare, (ibland kallad mindre buskmätare), Chiasmia clathrata, lever på klöver och en del andra ärtväxter. Den är vanlig i nästan hela landet. Bilden är tagen av Kerstin Hammarslätt.
Bilden är tagen 29 maj. Fjärilen är omkring 2 centimeter mellan vingspetsarna och sitter på en planta (rhododendron) i östra Södermanland. Jag har googlat och hittat något som liknar denna fjäril, en liten buskmätare men jag uppfattade denna som väldigt ljus, nästan vit, med mycket svagt gråbrunt mönster. Vad tror ni att det är och är den vanlig?
Det här tycker jag ser ut som fjärilen rutig (ibland mindre) buskmätare, Chiasmia clathrata. Det är en tämligen vanligen fjäril i princip i hela landet, till och med allra längst i norr. Larven lever på olika slags klöver och på blålusern (en annan ärtväxt). Den vuxna fjärilen flyger på dagen och kan därför ses i bland annat trädgårdar eller på annan frodigare mark med lämpliga växter.
En av våra läsare hittade den här spillningen på sin sommarstugealtan. Spillning är ofta svårt från bild, men det mesta pekar på att det är minken, Neovison vison, som är skyldig här! Bilden är tagen av Tapio Toumainen.
Vi kom ut till ön och hittade spillning på altanen idag. Frugan tror på grävling och jag tippar gås.
Vem vinner?
Jag skulle lägga min gissning på Iller eller mård. De tenderar ju dessutom att lägga sin spillning för allmän beskådan snarare än att försöka gömma.
– Per Henningsson
Eller räv? Grävlingar brukar ju gräva små gropar, och jag tycker inte det ser ut som fågelskit så det borde inte leda till någon osämja inom familjen i alla fall!
– Bodil Enoksson
Jag tror också på ett mindre mårddjur. Min spontana tanke med tanke på skrivningen ”kom ut till ön och hittade spillning” är att det här är spillning från en mink.
Fröskinnbaggen Kleidocerys resedae är en av våra allra vanligaste skinnbaggar. Den finns i stora mängder och tycker särskilt om att äta björkfrön. Det är vanligt att de flyger in utifrån, men det är aldrig någon anledning till oro eftersom de aldrig uppträder som skadedjur. På bilden, som är tagen av Sandra Hall, ser vi larver (eller nymfer som de också kallas) av skinnbaggen. När de är vuxna lite senare på året är har de vackert genomskinliga vingar.
Vad är detta för kryp?
Det här är larver av en skinnbagge som heter Kleidocerys resedae på vetenskap, och på förslag björkfröskinnbagge på svenska. När de är fullvuxna (inom någon vecka) kommer de att ha nästan genomskinliga vingar med vackert bärnstensfärgade nerver med strödda svarta fläckar på.
Det är en av våra allra vanligaste skinnbaggar. Anledningen till det är att den lever genom att suga näring på björkfrön – och björkar finns det gott om här hos oss! Den kan lukta litet illa, men är fullständigt ofarlig för människor och den är inte heller ett skadedjur.
Vi har skrivit mer om den här skinnbaggen tidigare. Här hittar du inläggen.
Trädgårdsmyran, Lasius niger, är en av de allra vanligaste myrorna i människors närhet. Ofta anläggs bona i våra trädgårdar. Precis som många andra myror säger trädgårsdsmyran inte nej till en smaskig sockerlösning. Varför är det så? Bilden är tagen av Aleksandrs Balodis.
Jag skriver en uppgift i min biologikurs och undrar varför myror dras till socker (alltså snabba kolhydrater med korta molekyler). Finns det en evolutionär förklaring av detta beteende? Beror det på deras matspjälkningssystem?
Det kan nog finnas många möjliga förklaringar på detta fenomen – alla har vi väl någon gång undrat varför det är så mycket myror i saften! Jag skulle tro att det enkla svaret också är det mest sannolika, som det ofta är i naturen. Äter du rent socker får du mycket energi till en låg vikt. Myrorna ska ju bära hem mat till såväl drottning som larver, och de får inte heller glömma sig själva på vägen. Sockerrika ämnen borde därför vara bra ur ett evolutionärt perspektiv såtillvida att myran kan minimera energikostnaden för att hitta mat, men samtidigt maximera sin energivinst efter matspjälkningen.
Under sommaren kommer vi varje vecka att presentera två av våra experter som hjälper till att svara på era frågor. Nu har turen kommit till Eric Warrant. Såhär säger Eric om sin forskning:
Jag är professor i zoologi vid Lunds universitet. Jag studerar synsystemet och visuell navigering hos nattaktiva och djuphavslevande djur. Min forskning har lett till upptäckten av hur nervsystemet gör för att tillåta syn i svagt ljus. Läs mer på Erics hemsida.
Humledagsvärmaren, Hemaris fusciformis, är en sällsynt vacker dagaktiv svärmare (en fjäril, alltså) med alldeles genomskinliga vingar. Den besöker gärna nektarrika blommor i trädgårdar i sommarvärmen. Fjärilen förekommer här och där i södra Sverige ungefär upp till mellersta Dalarna och larven utvecklas på skogstry (som är en släkting till kaprifol). Bilden är tagen av Mari.
Vad är detta för insekt? Den syntes i Västra Frölunda den 11 juni 2022. Den är omkring 2 centimeter lång.
Det här är en tjusig fjäril som heter humledagsvärmare (tidigare ’humlelik dagsvärmare’), Hemaris fuciformis. Den är aktiv nu på försommaren och ses ofta svärma som en liten kolibri vid olika nektarrika blommor.
Larven utvecklas på skogstry i skogs- och buskmark, och fjärilen är ganska allmän i södra Sverige ungefär upp till Dalälven. Längre norrut finns den framförallt längs östersjökusten. Det är ett vackert djur som alltid är roligt att se!
Här finns en utbredningskarta, och här finns några tidigare inlägg vi har skrivit om humledagsvärmaren.
Nu tar Fråga en Biolog sommarlov. Det innebär färre antal poster per vecka och längre svarstid än vanligt. Vi är tillbaka i full skala i slutet av augusti. Men det går precis lika bra som vanligt att skicka in frågor och bilder via bloggen, e-post eller Facebook och Twitter.
Under sommaren kommer vi också att presentera alla medlemmar i Expertpanelen, som är själva hjärtat i Fråga en Biolog. Så håll koll på bloggen om ni vill ha ett ansikte på alla de som svarar på era frågor!
Spillning från något däggdjur, räv eller grävling tror vi, som vår läsare hittade på sin tomt utanför Falun. Bilden skickades in av Linnea 34.
Vi bor granne med skogen, en halvtimme från Falun. Ofta har det hänt att vi sommartid hittar någons bajs runt vårt hus på morgonen, som inte fanns där kvällen innan.
Bajset är oftast som en rund korv (ser lite ut som en skogssnigel), mörkt svartaktigt och av lite varierande storlek (kanske är det inte ens från samma djur?). Det är inte gömt utan ligger fullt synligt. När man petar med en pinne innehåller det inga synliga saker.
Kan ni hjälpa oss lista ut vilket eller vilka djur som går på vår gård?
När jag ser de här bilderna förs mina tankar till antigen räv eller grävling. Jag tycker att det är lite svårt att avgöra från bilderna. Grävlingen har nästan alltid ganska lös avföring som innehåller rester av bär, vingar från insekter, kärnor, osv. Ibland är den ganska ljus och torr men ibland är den istället slemmig och mörk, särskilt om grävlingen ätit mycket maskar eller sniglar. Grävlingar brukar som regel använda toalettgropar, så kallade latriner, som är 10-15 centimeter breda och djupa hål som grävs i marken för att användas som toalett. Det stämmer inte så bra in på din bild. Rävar brukar som regel ha ganska avlång, korvformad avföring, som gärna är skruvad i hela sin längd, eller i varje fall spetsigt utdragen i ena änden. Här ser en ofta inslag av benbitar, hår eller fjädrar från bytesdjuren. Räven är dock, liksom grävlingen, allätare och avföringen kan innehålla insekter, kärnor eller skal från bär. Då blir både färg, form och konsistens annorlunda.
Jag vill därför inte ge ett definitivt svar på den här frågan. Som alltid vill en gärna undersöka noga själv. Just när det gäller att skilja spillningen från räv och grävling är lukten till god hjälp. Grävlingsspillning har en sötaktig doft som är ganska tyngd av mysk, medan rävens spillning luktar fränt och obehagligt. Undersök detta nästa gång ni hittar spillningen nära er!
Kommentarer