Är detta månne en silverstreckad pärlemorfjäril? Bilden är tagen i Värmland i juli 2021.
Jag tycker att det ser ut som en skogspärlemorfjäril, Fabriciana adippe. Här finns mer information om arten.
– Jörgen Ripa
Vilken pärlemorfjäril i Värmland?
Har odling av krukväxter någon miljöpåverkan?
Ett antagande jag har gjort är att det finns en potential att skapa en mer hållbar växtproduktion med hjälp av ”hemmaväxter”, genom att decentralisera produktionen till de som annars endast skulle vara köparna. Jag undrar om det finns någon Lunds universitet som vet något om huruvida det finns några studier för växtindustrins (framförallt trädgårds- och krukväxter) miljöpåverkan i stort och vad som görs för att stärka biologisk mångfald inom den branschen? Men kanske framförallt om det finns studier om egenodlade växters potential och påverkan på miljön i sig självt men också i förhållande till nuvarande växtindustri?
En av aspekterna är väl risken att sprida arter som förvildas och sen visar sig bli invasiva.
– Stefan Andersson
En idé är att ta kontakt med Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Där finns flera forskare som nog kan hjälpa till. Jag tror att till exempel Malin Hultberg är en bra kandidat.
– Carin Jarl-Sunesson
Vilket kryp i köket?
Jag hittade denna i köket. Vad är det för kryp?
Det är en kackerlacka av något slag, men just vilken går inte att avgöra med säkerhet på bilden. I Sverige är alltid skogskackerlackan, Ectobius lapponicus, det mest sannolika. Den är vanlig utomhus i hela landet. Den hittas ibland inomhus, men då har den utan undantag kommit in utifrån, för den uppträder aldrig som ett skadedjur. Det finns ingenting på din bild som avviker habituellt från en hona av skogskackerlacka, men med insekter är det bäst att inte vara för styv i korken om alla detaljer inte syns på en bild.
Vi har skrivit om skogskackerlackor ganska många gånger. Här finns de inläggen, med några fler bilder som du kan använda som referenspunkt.
– Andreas Nord
Det där fikonet från i julas, var det ett bär eller en frukt?
Är fikon ett bär?
Nej, fikon är inget bär utan en samling av små stenfrukter. Inom botaniken kallas de växtdelar som innehåller frön för frukter (förutsatt att de tillhör blomväxterna). Det finns olika typer av frukter, till exempel bär, stenfrukt, nöt och balja.
I fikonets fall kallar vi frukten för en sammansatt frukt eftersom den består av många små frukter, många små stenfrukter. De små stenfrukterna sitter på insidan av en köttig blomställningsaxel. Det är de små ”stenarna” som knastrar i munnen när vi äter fikon.
– Sofie Olofsson
Här och här berättar vi om andra undringar kring bär och frukter.
– Andreas Nord
Kommer svanen klara vintern i nordligaste Bottenviken?
Jag såg en svan igår på juldagen, i Piteå i Norbotten. Den flög över talltopparna när jag var ute i skogen med hunden. Vi har 3 dm snö och idag är det -15 grader och det kommer säkert att bli än kallare framöver i januari. Det finns inte så många ställen kvar där det finns öppet vatten. Har den någon möjlighet att klara sig? Det verkade vara en ung svan.
Så länge svanen kan hitta tillräckligt med mat, antingen i öppet vatten eller annorstädes, menar jag att den har goda chanser att klara sig. Det hade såklart varit lättare för den längre söderut, men är den bara i god kondition bör den ha förutsättningar att kunna finna en plats där dessa behov kan tillgodoses även om det blir kallare.
Kyla är egentligen sällan ett problem för fåglar. Visst måste de ”elda mer i kaminen” för att hålla sig varma när det är kallare ute, men om de bara hittar tillräckligt med bränsle för ändamålet brukar det gå bra. De allra flesta fåglar har faktiskt en enorm överkapacitet i förhållande till att producera kroppsvärme. Det händer såklart att en hittar döda fåglar om vintern. När det sker är det väldigt sällan bara kylan som är boven i dramat. Oftare är den avgörande faktorn brist på mat (= fågeln kan inte värma upp sig när den inte har nog med ved att lägga på brasan) eller så kan olika sjukdomar förklara dödsfallet. Just nu sker till exempel stor spridning av fågelinfluensa på flera håll i Europa.
– Andreas Nord
Varför är älgbajset så litet när älgen är så stor?
Vi är klass 1A på Landamäreskolan i Göteborg. Vi jobbar med älgen i skolan och har en fråga: Varför är älgbajset så litet men älgen så stor?
Hej klass 1A,
Det där med att älgen är väldigt stor men har väldigt lite avföring stämmer inte alltid. Det vi oftast tänker på när det kommer till älgbajs är de ovala, litet vindruvelika, och ganska hårda lortarna som en ofta springer på i skog och mark.
Det är ju så älgspillning ser ut, tänker ni! Ja, det är det, men bara under en del av året. Den här typiska älgspillningen har älgarna under höst, vår och vinter. Då äter de väldigt torra och svårsmälta saker, som till exempel bark från träd, små kvistar och barr från tallar. Det finns ju inte så mycket annat att sätta i sig under den kalla delen av året! Eftersom den har födan är svårsmält stannar den länge i älgens magtarmkanal. Maten är också väldigt torr från början, och när den får vara länge i matsmältningssystemet och knådas from och tillbaka tas det mesta av vattnet upp. Kvar blir en hård och oval lort som ligger kvar länge i naturen. Det är inte ovanligt att hitta älgspillning som är minst ett år gammal! Det är egentligen samma sak som händer när vi är hårda i magen – då blir vårt bajs torrt och hårt, och kommer ofta ut i mindre bitar än när matsmältningen fungerar som den ska.
Men på sommaren, när det finns färska löv och färska växter att äta av, får älgarna i sig mat som är betydligt mer lättsmält och betydligt blötare från början. Då går det fortare att smälta maten, så den är kortare tid i matsmältningssystemet. Det betyder att älgen inte hinner ta upp lika mycket vätska i tarmen, och då blir bajset mycket lösare och blötare. Sommarspillning från älg är därför väldigt stor, och väldigt blöt. Det ser ut ungefär som kobajs, fast en hittar det i skogen istället för på ängen! Det är ju samma hos oss – när vi äter något som gör oss lösa i magen blir det löst just eftersom det är mer vatten kvar i avföringen. Och då ser vårt bajs också väldigt annorlunda än normalt.
– Andreas Nord
Hur förökar sig mossor som samtidigt är både hona och hane?
Stämmer mitt resonemang att hos ormbunkar och tvåkönade mossor handlar det alltid om självbefruktning? Består den uppkomna genetiska variationen då av att nya kombinationer av de två kromosomerna i kromosomparen kan uppstå när de haploida könscellerna går samman och att den variationen ökas av överkorsning? Stämmer det att överkorsning sker i praktiskt taget varje könscelldelning (meios)?
Mossor och ormbunkar kan genomgå korsbefruktning eller självbefruktning beroende på om spermier smälter samman med äggceller från samma växtindivid (självbefruktning) eller från någon annan (korsbefruktning). Flertalet arter i båda grupperna är korsbefruktare, men det finns arter som specialiserat sig mot självbefruktning, eller har möjligheten att göra antingen det ena eller andra, beroende på omständigheterna. Det kan till exempel vara så långt mellan olika individer att endast självbefruktning fungerar. Självbefruktning antas vara ett sekundärt system som utvecklats upprepade gånger från korsbefruktare. Alla dessa förhållanden gäller för övrigt även blomväxterna.
Det speciella med mossor och ormbunkar är att könscellerna inte bildas direkt från en könscelldelning, meios, utan från en individ som redan är haploid (med enkel kromosomuppsättning) på grund av en meios som skett tidigare, under bildningen av den spor som gav upphov till mossan eller ormbunken. Hos mossorna svarar denna haploida, gametbildande fas (den så kallade gametofyten) mot ”mossplantan” medan det hos ormbunkar svarar mot ”protalliet”, ett kortlivat, frilevande förstadium till själva ormbunken.
En brukar skilja mellan ”intragametofytisk” och ”intergametofytisk” självbefruktning hos mossor och ormbunksväxter. I det förra fallet befruktas ägget av en spermie från samma individ, i det andra fallet kommer ägget och spermien från individer som är syskon. Den senare typen är mer jämförbar med självbefruktning hos blomväxter. De flesta ormbunkar kan inte genomgå intragametofytisk självbefruktning eftersom de är självinkompatibla, dvs det finns en genetisk spärr mot denna typ av självbefruktning. Man har påvisat den intragametofytiska varianten hos en del mossor och det är oklart hur vanligt detta är. En del mossor skyddar sig mot intragametofytisk självbefruktning genom att han- och honorganen mognar efter varandra, vanligen är hanorganen först.
Konsekvensen av självbefruktning inom en och samma haploida individ (mossplantan respektive protalliet) är att den enda förekommande kromosomkopian kombineras med sig själv via den spermie och det ägg som förenas till en ny diploid zygot. Detta innebär att varje par av homologa kromosomer får identiska kopior i zygoten och att det inte kan uppstå någon variation via rekombination eller överkorsning i de meioser som leder till nya sporer.
Det kommer fram bra illustrationer på mossors och ormbunkars generationsväxling om man googlar på kombinationen mossor/livscykel eller ormbunke/livscykel.
– Stefan Andersson och Nils Cronberg (gästexpert)
Jag borde naturligtvis själv kommit på att om de två ”könsorganen” på ett protallium eller haploida mossplantor kommer från samma haploida spor kan det inte ske någon överkorsning!
Mina tankar kring möjlig självbefruktning hos ormbunkar härrör dessa från de bilder på ett protallium som ger intrycket av att spermier från dess ”hanorgan” simmar över protalliet till dess ”honorgan” och befruktar detta. Så är det alltså inte, utan de simmar från ett protallium till ett annat och befruktning sker endast om det andra protalliet kommer från en annan individ (som dessutom inte är ett ”syskon”)?
När det gäller ormbunkar: arterna är vanligen haploida i gamofytfasen och då också självinkompatibla så att självbefruktning förhindras.
Arkegonen hos både mossor och ormbunkar skickar ämnen som attraherar hangameterna. Dessa är inte specifika – hos mossor är det sukros – så hangameterna simmar i den gradient som är starkast. Det kan göra att de simmar till det egna arkegonen utan att kunna befrukta dem.
Men sedan är det så att en del ormbunkar är polypoida, dvs gamofyten är diploid. Det innebär samtidigt att de inte längre är självinkompatibla och därmed är självbefruktning möjlig. I den Nordiska floran av ormbunkar finns en överrepresenation av polyploida arter, troligen eftersom dessa har haft lättare att sprida sig efter istiden. Gamofytfasen är kortvarig och om det inte finns en annan gamofyt intill så blir det aldrig någon befruktning och det begränsar spridningen, men inte för polyploida arter.
Så frågan blir då vilken art du tittat på och om den möjligen är polyploid.
– Nils Cronberg, gästexpert
Finns det abborrar där det finns sångsvanar?
Jag har en fråga angående sångsvanen och det habitat den föredrar för att hitta föda. Jag har den senaste tiden fått en känsla av att där sångsvanar äter så finns också ofta abborren och att dessa då har röda fenor. Efter lite efterforskning är en teori att abborren äter trollsländor i skärgården och att trollsländorna är vanliga i habitat där också knölsvanar uppehåller sig. Min fråga är därför: hur ser habitatet som svanar föredrar i Östersjöns skärgård ut och är trollsländor vanliga där?
Det är lite svårt att förstå frågan, men klart är att det går att se abborre och knölsvan i samma östersjövik (det är en vanlig fisk respektive fågel), och att där också kan finnas trollsländor. Abborren är en glupsk och rödfenad rovfisk som nog gärna äter trollsländelarver om det bjuds. De allra flesta trollsländearterna utvecklas dock i sötvatten, även om åtminstone större sjötrollsländan (Orthetrum cancellatum) och höstmosaiksländan (Aeshna mixta) tolererar Östersjöns brackvatten. De kan säkert utgöra en del av abborrens diet där de finns, men jag tror knappast att abborrarna hade försvunnit om de inte hade kunnat äta trollsländelarver.
Svanar äter framförallt olika slags vattenväxter, så sådana måste finnas om svanarna ska kunna överleva. En kan tänka sig att sådana växter ger skydd åt såväl trollsländelarver som abborrens yngel. Därför kan de olika djuren finnas på samma plats, men det finns nog inte något direkt orsakssamband mellan deras respektive förekomster (det vill säga att svanarnas förekomst på en viss plats beror inte på att det finns abborre där, och det beror i sin tur inte på att det finns trollsländor på samma ställe). Däremot gäller ofta att friska vatten- och landmiljöer i allmänhet hyser ett större antal djur och växter, och att en lokal som är bra för ett visst djur eller en viss växt ofta är bra för andra också. Den som vill undersöka om trollsländor är någon slags motor i de här tre djurens olika förekomster behöver nog göra ett experiment där alla trollsländor utesluts från en plats och sedan se vad som händer med förekomsterna av abborrar och svanar. Jag tror inte att det hade varit så stora effekter.
– Andreas Nord
Larver i garderoben
Jag har hittat dessa larver i en garderob. Det är inte jättemånga, men de finns på vissa plagg. Kanske inte världens bästa bild, men hoppas att ni kan ge råd. Vad är det?
Det är en larv av någon änger, alltså en skalbagge i skalbaggsfamiljen Dermestidae. Vi har 29 olika arter i Sverige. Flera av dessa arterna är välbekanta skadedjur inomhus, där de låter sig smaka av diverse animaliska fibrer såsom pälsar, ullkläder och ullfiltar. Det går inte riktigt att se vilken art det rör sig om baserat bara på din bild. Vanligast i kläder brukar olika slags pälsängrar (släktet Attagenus) vara. Dina larver påminner mycket om ryska/bruna pälsängerns, Attagenus smirnovi, men vi bör lämnar den obestämd för säkerhets skull.
Det kan vara värt att undersöka om du kan hitta ”härden”, alltså det plagg/den produkt med flest angrepp. Larverna gnager små hål i kläderna, så det brukar synas ganska bra. Det brukar gå ganska bra att göra sig av med ängrar genom att plocka bort alla djur en ser, och sen stoppa kläder/filter osv. med angrepp i frysen. Om de får ligga i ungefär en vecka i -18 till -20 grader överlever larverna inte.
– Andreas Nord
Vad bestämmer hur virus blir fler?
En kollega frågade om en och samma virusstam kan ha både lytisk och lysogen livscykel beroende på till exempel aktuella miljöfaktorer.
Jag har nog utgått ifrån att det inte är så men fick erkänna att jag inte var säker.
Det är så kallade temperata bakteriofager (bakterievirus) som då de infekterar en mottaglig cell (till exempel Escherichia coli) kan välja mellan att starta en lytiskt produktiv infektion ( alltså en infektion som leder till produktion av en mängd nya viruspartiklar och därmed slutligen lys/upplösning av hela cellen), eller att lysogenisera cellen. Lysogeniseringen innebär att virus genetiska information, dess arvsmassa i form av DNA, kan integreras – byggas in – i värdcellens DNA på ett unikt och specifikt ställe. Det gäller till exempel fagen lambda.
Det val som viruset gör beror på att virus omedelbart efter infektionens start, känner av värdcellens ”metaboliska status”; alltså hur cellen mår och hur mycket näring som cellen för närvarande har tillgång till. Virus känner bland annat av graden av pågående proteinsyntes och om den då är ineffektiv och långsam så ”väljer virus” att integreras med värdcellens DNA och därmed passivt följa med i cellens fortsatt långsamma celldelning och leverne. Således för varje celldelning, så följer virus också med i form av sitt inkorporerade DNA. Om och när cellen hamnar i ett näringsrikt medium så känner virus av att de nu kan dra nytta av detta. Då börjar virus omedelbart att producera nya viruspartiklar, en process som kräver energi och tillgång till ”byggstenar”. Det är bland annat effektiviteten i värdcellens pågående proteinsyntes och därmed sammanhängande processer som virus på ett mycket sofistikerat känner av. Virusets DNA klyvs nu ut ur värdcellens arvsmassa och börjar replikeras och kan nu styra upp sin egen proteinproduktion, som nu leder till syntes av nya viruspartiklar. Cellen går då mot sin egen död till följd av att viruset allt mer tar över alla livsprocesserna.
Alla dessa skeenden är i detalj studerade och har hjälpt molekylära cellbiologer att närmare förstå hur levande celler, såväl bakterieceller som till exempel mänskliga celler, fungerar.
Hoppas att denna beskrivning kan sprida ljus över Din fråga.
– Einar Everitt, gästexpert
Kommentarer