Skogskackerlackan, Ectobius lapponicus, är den enda kackerlackan som finns naturligt i Sverige. Den är vanlig utomhus i hela landet. Till skillnad mot olika exotiska kackerlackor uppträder den dock aldrig som skadedjur. Hittas den inomhus har den alltid och ofelbart följt med in utifrån. Just det här djuret hittades i ett badrum i norra Småland. Bilden skickades in av Jenny Berglund.
Jag hittade denna filur i badrummet i Norrahammar i Jönköpings kommun i somras. Google säger att det är en kackerlacka, men jag önskar en närmare artbestämning och hoppas på skogskackerlacka. Jag har av er blogg förstått att den i så fall inte är något skadedjur. Dessutom är det rimligt eftersom vi har katter och skogen vid knuten. Eller bör jag kontakta en skadedjursbekämpare?
Det här är absolut en skogskackerlacka – en hona. Det ser en på den avrundade bakkroppsspetsen och att vingarna är knappt så långa som kroppen. Hanen har vingar som sticker utanför bakkroppsspetsen och en bakåt avsmalnande kropp. Skogskackerlackan är vanlig i hela Sverige och hittas därför ofta inomhus. Men precis som du säger är den aldrig ett skadedjur, så ni kan vara alldeles lugna!
Flera olika slags blomflugor har så kallade ”råttsvanslarver” som lever i olika slags vattensamlingar. Själva råttsvansen kan vara mycket längre än larvens kropp. Den är i själva verket ett andningsrör, en snorkel alltså. Det gör att larven kan leva långt nere i dyn men ändå andas luft från atmosfären. Bilden skickades in av Martin Kornhall och Sofia Paulin.
Vi bor utanför Kalmar och har en tunna att samla regnvatten i utanför huset. Idag hittade vi mängder av små djur med lång svans i tunnan. De är en och en halv centimeter långa och snor runt i vattnet. Har ni någon aning om vad det kan vara?
Tro det eller ej, men detta är faktiskt larv av en blomfluga! En del vanliga blomflugor, till exempel slamflugor (Eristalis) och kärrblomflugor (Helophilus) har den här typen av ”råttsvanslarver”. Svansen är i själva verket ett andningsrör som larven kan sticka upp ovanför vattenytan som en snorkel. Det är en bra uppfinning, för det gör att larverna kan leva på botten i ganska gyttjiga pölar och ändå andas luft!
Vi har skrivit mer om detta tidigare, här och här.
Större bandfly, Noctua pronuba, är en nattfjäril som är vanlig i nästan hela Sverige. Larven utvecklas i det vilda på många olika slags blomväxter, men den kan också äta av olika odlade grödor och där orsaka ganska stora skador. Just den här larven hittade vår frågeställare i romansallat köpt på butiken. Bilden är tagen av William Walton.
Hur tar jag på bästa sätt hand om denna larven och vad är det för en någon? Den är 3 centimeter lång. Jag bor i södra Skåne, men fann i romansallat och vågade inte släppa ut den vid den senaste köldknäppen. Helst vill jag se till att den överlever!
Av vad jag kan se är detta larven av större bandfly, Noctua pronuba. Det är en vanlig nattfjäril som förekommer i nästan hela landet. Larven är ofta aktiv på höst och vinter. Mest äter den olika slags blomväxter, men den kan också göra skada på jordbruksgrödor som betor, sallad, kål, morötter, och så vidare. Den vuxna fjärilen flyger under hela sommaren och en bit in på hösten.
Det bör inte vara några problem att ta hand om larven, så länge du hittar någonting som den tycker om att äta (kanske blandsallad?). Där är det bara att prova sig fram. Fjärilslarver är glupska, så du ser lätt var den här ätit och inte. Larven förpuppar sig så småningom i marken, så du behöver ha något slags bottensubstrat, till exempel lätt fuktad jord, i din larvburk. Var uppmärksam så att det inte bildas mögel, och håll lite koll på när larven går ner i jorden för att förpuppa sig. Här och här finns lite mer information om större bandfly, bilder på den vuxna fjärilen samt utbredningskartor.
Lycka till – det är väldigt roligt att föda upp fjärilslarver. Ofta går det bra och då är det spännande att se det ”färdiga resultatet”, fjärilen alltså! Vi har förresten skrivit om större bandfly tidigare. Här hittar du inläggen.
Makaonfjärilen, Papilio machaon, är en spektakulärt vacker och ställvis allmän fjäril Sverige. Larven är precis lika tjusig och utvecklas på olika korsblommiga örter under sommaren. Oftast är det vilda växter som faller larven i smaken, men den kan också dyka upp i odlingar, till exempel på dillblommor som i det här fallet. Bilden är tagen av Sten Tegfors.
Larven på bilden hittade vi i vår dillodling där den mumsade i sig dillblommor. Vilken fjäril blir resultatet?
Den här vackra larven ska bli till en likaledes vackra makaonfjärilen (Papilio machaon). Det är en av våra största och tjusigaste dagfjärilar som finns nästan i hela landet. Larven lever på olika flockblomstriga växter, särskilt vilda sådana men ibland också på odlad dill. Ett roligt trädgårdsfynd, minst sagt!
Här kan du läsa mer om makaonfjärilen och se en utbredningskarta. Och här finns ytterligare lite information om fjärilen.
Valonia ventricosa är väldigt stor encellig grönalg, och förmodligen världens allra största encelliga organism. Den lever i tidvattenzonen i tropiska och subtropiska hav världen över. Eftersom den är stor och rund kallas den ibland för havsdruva eller sjömansöga. Men hur är det egentligen inuti cellen? Är alla olika celldelar lika stora? Vår expert reder ut saken åt oss! Bilden är tagen av Alexander Vasenin.
Valonia ventricosa är tydligen en av världens största, om inte den största, encelliga organismerna. Eftersom cellen är så stor, betyder det då att cellorganellerna också blir stora?
Organellerna är ungefär som vanligt, förutom vakuolen som är jättestor och har lober som delar upp cellen i olika regioner. Det finns också flera cellkärnor i de olika regionerna av samma cell, på samma sätt som till exempel insekter har i tidiga faser innan cellerna delar upp sig i embryot. Men förutom vakuolen är det i stort sett bara “more of the same”.
Gräsmott är en egen grupp (eller ”underfamilj”) inom den ganska stora och brokiga småfjärilsfamiljen mott (Pyralidae). Vi har omkring 40 olika slags gräsmott i Sverige. De har alla långa, framåtriktade mundelar som ser ut som en snabel, och sitter typiskt ”ihoprullade” i vegetationen. Då kan det vara ganska svårt att få syn på dem, men när de sitter på en vägg som på bilden ovan är det såklart litet lättare. Bilden skickades in av Evalotta Bengtsson.
Mitt barnbarn ringde mig och ville veta vad detta var för kryp. Kan ni hjälpa mig? En vill ju svara upp för deras intresse!
Av vad jag kan se är det här något gräsmott, alltså en småfjäril i underfamiljen Crambinae. Vi har ungefär 40 olika i Sverige och många arter är vanliga. Jag kan inte avgöra vilken art det är ni har sett, men här finns en del bilder att jämföra med.
Fnösktickan, Fomes fomentarius, är en av våra allra vanligaste tickor i lövskog- De olika stadierna ser litet olika ut. Namnet anspelar på att fnösktickan förr i tiden användes som råvara för tillverkning av fnöske. Bilderna är tagen av Nora Toftgård Shahnavaz.
Jag hittade dessa tickor på ett nedfallet lövträd på ett betat ängsparti på Store mosse. Jag lyckas inte hitta vilken art det skulle kunna vara.
Tror att de två på de bifogade bilderna är av samma art men i olika stadium? Vad kan det vara för slags ticka?
Du har helt rätt i att det är två olika stadier av samma ticka, nämligen fnöskticka Fomes fomentarius. Det är en av våra vanligaste tickor i lövskog, bland annat i bok- och björkskog. Den växer på stubbar, liggande stammar, samt levande och döda, stående, stammar av lövträd. Särskilt vanlig är den på bok och björk, även om den sällsynt också kan förekomma på andra lövträd. Fnösktickan är en så kallad vitrötare, vilket betyder att den angripna (rötade) veden är vitaktig eftersom svampen bryter ner alla vedkomponenter.
Det svenska namnet anspelar på att tickan var råvara för tillverkning av fnöske. Mer om detta kan du läsa här. Även tickorna eldticka, klibbticka och platticka går bra att använda till fnöske. Dessutom kan fnöske erhållas genom att behandla ludd från blad av kungsljus.
Ett stort fågelägg som vår frågeställare hittade flytandes i en kanal. Ägget är stort nog för att vara ett svanägg, men prickigheten stämmer inte. Kanske har ägget legat länge i vattnet och fått påväxt av alger? Bilden skickades in av Pernilla.Bävern, Castor fiber, är vår allra största gnagare. På sommaren den på olika till exempel näckrosor, örter i strandkanten, bark och blad från lövträd. På hösten och vintern äter den en ganska näringsfattig kost som mest består av bark. Ägg äter den aldrig. Bilden är tagen av Jacek Zięba.
Jag hittade detta ägg flytandes i kanalen vid kanalbanken. Jag tror att det är ett svanägg, även om jag inte såg något fågelbo i närheten. Dock var vegetationen väldigt tät. Jag tror att det är bävern som försökt sno ägget. Troligtvis finns det inget överlevande i ägget, men jag har för säkerhets skull värmt en riskudde och bäddat in det med. Vad bör jag göra? Låta naturen ha sin gång eller kontakta någon?
Det bästa är att låta naturen ha sin gång tycker jag – det finns många andra djur som har stor glädje av ett överblivet ägg i den storleken!
Vad det är för fågel kan jag inte avgöra på rak arm. Storleken och formen passar bra på knölsvan, men svanar har inga fläckar på sina ägg. Just dessa fläckar tycker jag dock ser misstänkt gröna ut. Kan det vara så att fläckarna i själva verket är alger som vuxit på ägget (som då bör ha legat i vattnet ganska länge). Att ägget flyter högt i vattnet tyder också på att det har legat länge och blivit uttorkat.
Svanar och andra fåglar med bon i vattenbrynet lever ett hårt liv och det är inte alls ovanligt att bon förolyckas, till exempel om ett rovdjur tar äggen eller om boet översvämmas vid högt vattenstånd. I alla händelser är bävern helt oskyldig här eftersom de är vegetarianer som äter bland annat bark, knoppar och olika örter. Här kan du läsa mer om bävrar.
Koltrasten, Turdus merula, bygger öppna bon, gärna alldeles i människans närhet. Det gör dem ganska hårt ansatta, kanske särskilt i stadsmiljöer där det förutom rovfåglar som sparvhök också finns gott om lösa katter och skator. Om en av föräldrarna förolyckas brukar den som är kvar själv kunna ta hand om ungarna. Men om både föräldrarna är borta är allt hopp ute för ungarna. Bilden är tagen av J.J. Harrison.
Vår härliga koltrastmamma blev idag dödad av en rovfågel. Två ungar skriker i boet. Vad ska vi göra?Ingen pappa finns.
Risken att bli tagen av ett rovdjur är alltid mer eller mindre stor om du är ett litet bytesdjur. Koltrastar är en fågel med typiskt hög dödlighet, om än särskilt som ägg eller ungar. Om det inte finns någon hane som matar koltrastungarna finns det inte mycket att göra åt saken. Det är nog inte troligt att ett viltskadecenter vill ta sig an två övergivna koltrastungar, för prognosen att få dem på vingarna i fångenskap är ganska dålig.
Det bästa tycker jag därför är att låta naturen ha sin gång i det här fallet. Ungarna kommer inte klara sig själva, men de kommer ändå bli en viktig del i det naturliga kretsloppet genom att i sin tur bli föda åt till exempel olika insekter och andra organismer som jobbar som ”nedbrytare”.
Våra fingeravtryck är unika, och faktiskt också ganska tåliga. Vid lindriga skador på fingertopparna brukar de växa tillbaka med samma mönster som förut! Om skadan däremot är djup, som när hela fingerblomman hyvlats bort vid matlagning, kan det utläkta mönstret vara annorlunda eller saknas helt.
Jag såg på mina fingertoppar och började fundera på om fingeravtrycke” återskapas exakt som förut om jag rakar hyvla av fingertoppen med en osthyvel? Måste jag kontakta Polismyndigheten om att få komma och avge ett nytt fingeravtryck på det avhyvlade fingret?
Vid ytliga skador på fingertopparna brukar fingeravtrycket växa tillbaka med samma mönster. Men djupa skador kan leda till förändrade fingeravtryck, och till och med avsaknaden av hela eller delar av fingeravtrycket. Jag hittar ingen information om huruvida en är tvungen att rapportera förändrade fingeravtryck till Polisen eller inte. Jag gissar att det händer för sällan för att det ska finnas lättillgänglig information om detta.
Kommentarer