Nordfladdermusen, Eptesicus nilssonii, är ett av Sveriges allra vanligaste däggdjur, och den i särklass vanligaste fladdermusen. Den förekommer över praktiskt taget hela landet, även längst i norr. Det är därför sannolikt att det är just en nordfladdermus som hänger i vår frågeställares uthus, men fotot räcker tyvärr inte till för att utesluta andra fladdermusarter. Bilden skickades in av Marita Eriksson.
Jag skickar med ett väldigt dåligt foto på en fladdermus jag har hängande i taket i mitt uthus. Jag ville inte störa den och kom tyvärr inte mycket närmare i nuläget. Jag ville inte heller använda blixt då den uppenbarligen hängt sig där i dvala.
Jag har sedan tidigare funnit vad jag med förmodligen med stor säkerhet kan säga är en nordfladdermus i samma uthus några år tidigare. Den här ser inte likadan ut. Färgen kring ögonen och öronen är för ljus för nordfladdermus!
Jag undrar om ni kan se vad det kan vara trots den dåliga bilden? Saken är den att jag bor i Lapplands inland och eftersom vi inte har så många olika fladdermöss häromkring känns det extra intressant att ta reda på vad det här kan vara.
Det går inte att avgöra vilken art det är fråga om baserat bara på bilden som bifogats. Med tanke på lokalen så kan jag dock tänka mig att det trots allt rör sig om en nordfladdermus, Eptesicus nilssonii, men andra arter kan inte uteslutas. För artbestämning krävs att man ser huvudet och öronen, och i vissa fall räcker inte ens det.
Vanlig geting, Vespula vulgaris, är en av omkring 50 olika slags getingar som förekommer i Sverige. Hos de sociala getingar, alltså de som bygger pappersbon där många getingar bor tillsammans, dör alla arbetare på hösten medan de nykläckta drottningarna hittar en frostfri plats att övervintra på för att starta ett nytt samhälle året därpå. Ibland väljer getingdrottningarna att övervintra någonstans där temperaturen plötsligt ändras, till exempel under barken på ett vedträd som tas inomhus, eller i något sämre uppvärmt utrymme omkring våra hus. Då kan det hända att getingen vaknar mitt i vintern i tron att våren är kommen. Bilden är tagen av Frank Hornig.
En geting har vaknat upp hos oss nu i januari. Den har surrat runt några dagar och ätit honung lite nu och då. Vad mer kan vi göra för att den ska överleva och få ett så bra liv som möjligt?
Getingar har en spännande livscykel, där drottningarna övervintrar och startar nya samhällen på våren eller försommaren, medan alla arbetarna dör på hösten. Det betyder att en drottning kan vara ganska långlivad. En stor del av livet spenderar hon dock i dvala, till exempel under bark eller i marken där det är frostfritt. När vårsolen börjar värma tittar getingarna fram och startar ett nytt samhälle. Det tar lite tid för drottningen att bygga ett bo, lägga ägg, och föda upp larverna. Därför dröjer det oftast ändå till högsommaren innan vi börjar se många getingar runtomkring oss. Det kan dock hända, som här, att getingar dyker upp på helt fel tider. Då beror det på att de har valt att övervintra någonstans där temperaturen plötsligt ändras, som i ett ouppvärmt förråd där värmen slås på emellanåt, eller under barken i ett vedträd som tas in i stugvärmen för att eldas med.
Jag tror att det blir en svår uppgift att hålla er geting vid liv tills den klarar sig utomhus. En drottning kan förvisso leva uppemot ett år, under förutsättning att en stor del av den tiden spenderas i dvala där kroppen är i ”viloläge”. Det fungerar såklart att hålla den vid liv med sockerlösning, men jag är tveksam till om den klarar av den torra inomhusmiljön ändå till våren eftersom insekter är känsliga för uttorkning. Även om den överlever är min farhåga att den vid det laget har åldrats så pass mycket att all er ansträngning varit förgäves. Den bästa chansen för att den ska klara sig är att flytta getingen till ett ouppvärmt utrymme – ett förråd, garage, eller vedbod kanske – så att den kan gå i dvala igen och vakna upp först när våren kommer på riktigt.
Nej, det är ingen alsikeklöver som vår frågeställare fått med ensilaget! Det är istället vanlig rödklöver, som hästar kan äta utan problem. Liksom rödklöver är alsikeklöver vanlig över hela landet. Den måste hästägare dock se upp med, eftersom den är giftig vid stort intag eller exponering över lång tid. Effekterna kan vara allvarliga och innefattar bland annat ökad ljuskänslighet och leverskador. Bilden är tagen av Anneli Nilsson.
Är detta alsikeklöver? Dessa finns i mängder i hösilage inköpt till häst. Åkrarna som höet slagits på ligger i Alvik utanför Luleå, Norrbotten.
Det är rödklöver, Trifolium pratense. Alsikeklöver, Trifolium hybridum, har mycket längre skaft på sina blomsamlingar, blomsamlingarna är kortare och rundare, och bladens stipler är längre och smalare.
Även om bilderna lämnar mycket att önska tyder det mesta på att det är en kvistspegelbock (Phymatodes alni) som flyttat in tillsammans med vår frågesetällare. Det är anmärkningsvärt, för kvistspegelbocken är ett ganska sällsynt djur som lever uteslutande i fina lövskogsmiljöer i södra Sverige. Bilden skickades in av Manja.
När jag städade efter inflyttning i nya lägenheten hittade jag två stycken av djuren på bilden. Är det ett skadedjur?
Bilderna lämnar en del övrigt att önska, men av vad jag kan se rör det sig om en skalbagge i familjen långhorningar som på svenska heter kvistspegelbock och på vetenskap Phymatodes alni. Det är anmärkningsvärt, för det här är ett sällsynt djur som utvecklas i tunna lövträdsgrenar (nästan uteslutande av ek) ganska lokalt i södra Sverige. Det kan såklart hända att den kommit in tillsammans med ved eller grenar och vaknat till liv i värmen, men det hör inte alls till vanligheterna att just denna skalbagge gör det. Något skadedjur är det i alla händelser inte, så ni kan sitta lugnt i båten.
Eftersom bilderna är dåliga får detta ses som en fingervisning. Dock tycker jag personligen att det vore angeläget att bekräfta bestämningen. Om du kunde samla in djuren i en liten burk och skicka med posten till Lund så hjälper vi gärna till.
Snösländor, det finns två olika arter i Sverige, är en liten särpräglad familj i den ganska stora insektsgruppen nätvingar (Neuroptera). De är någon halv centimeter långa och är en av ganska få insekter som bara är aktiva på vintern. Kanske är det sådana vår frågeställare möter på hundpromenaden? Bilden är tagen av Eimar Kull.
När vi promenerar våra hundar så ser vi insekter som ser ut som små rödmyror upp på snön, de se röd till rödbruna ut och de rör sig så de verkar levande. Vad kan det handla om? Vi tycker inte att de liknar snöharkranken [vinterharkrank; Chionea araneoides. red. anm.] på de bilder vi har sett. Finns det någon annan möjlighet?
Vad spännande! Jag undrar om det kunde vara snösländor ni har sett, en egendomlig liten familj (som heter Boreidae) bland nätvingarna. I Sverige finns två arter som är ganska lika varandra. De påminner en aning om snöharkrankar, men har ganska tydlig glans på bakkroppsplåtarna och framförallt en långt, nedåtriktat ansikte. Det ser ut litet som en snabel. Snösländorna brukar vara vanligast på nyåret, någon gång i februari och mars. Men det finns spridda observationer under hela vinterhalvåret. Från början av april och framåt har snösländorna gjort sitt – även om det är snö och kallt. Ett riktigt vinterdjur, med andra ord!
Här kan du läsa mer om snösländor och se bilder att jämföra med.
Apelsin, Citrus × sinensis, smakar olika surt eller sött beroende på sitt sockerinnehåll. Sötman varierar också mellan olika sorters apelsiner, samt beroende på mognad och hur den har odlats. Bilden är tagen av Evan Amos.
Innehåller en sur apelsin eller mandarin mindre socker än en söt sådan?
Olika citrusfrukter smakar helt riktigt olika surt, och är de facto olika sura. Citron och lime har till exempel lägre pH i saften än vad apelsin har. Det finns också variationer i sötma mellan sorter av samma slags frukt och det kan bero av tillväxtförhållanden vid odlingen. Sedan varierar också sockerhalten beroende på art, sort, odling och mognad.
Dessutom kan smaksinnet luras med oss, för är frukten sötare känner vi syran mindre och tvärtom. En sinnesbiolog kan nog elaborera mer om detta!
Fingerborgsblomman, Digitalis purpurea, är en giftig växt som är populär i trädgårdar men också växer förvildad här och där. Gifterna i fingerborgsblomman påverkar den så kallade natriumkaliumpumpen i hjärtmuskulaturen, så hjärtat slår snabbare och starkare. Därför har extrakt från fingerborgsblomma tidigare använts för att behandla olika hjärtproblem, bland annat hjärtsvikt. Detta utforskades redan på 1700-talet efter upptäckter av den brittiske läkaren, botanisten, geologen och kemisten William Withering (1741-1799). Problemet är dock att fingerborgsblomma är ohyggligt potent – en minimal förändring i dos kan vara skillnaden mellan lindrade hjärtbesvär och döden! Detta till trots klarar vissa insekter av att leva endast på fingerborgsblommans växtsaft, bland annat den i Sverige vanliga ängsskinnbaggen Dicyphus pallicornis. Bilden skickades in av Marianne Haglund.
Fingerborgsblomman, är den giftig även när den vissnat på vintern?
Vad jag vet är att gift finns kvar även efter torkning av blad, till exempel om det skulle komma med i höskörd. Den naturliga vissningsprocessen på hösten dock är en annorlunda process där växten tar tillbaka näringsämnen från bladen igen, och jag känner inte till någon information om hur detta påverkar giftigheten i växter som dött på naturlig väg. Med tanke på fingerborgsblommans giftighet skulle jag dock inte ta några chanser.
Luktärt (Lathyrus odoratus) – en ärtväxt i släktet vialer – är en riktig svensk sommarklassiker. Blommorna förekommer i många olika färger och är synnerligen väldoftande, så luktärten gör verkligen skäl för sitt handelsnamn. Vitblommigheten är dock inte garanterad. Eftersom anlagen som ger upphov till vitblommighet oftast är ”recessiva” måste de finnas i två genkopior för att blommorna faktiskt ska bli vita. Det enda sättet att garantera detta är därför att ha en helt självbefruktande planta, eller att säkerställa att det inte finns några andra plantor med normal blomfärg i närheten. Bilden är tagen av Kenpei.
Jag har en vitblommande vial och jag är nyfiken på om fröerna från denna kan ge upphov till andra blomfärger än den vita. Jag hittar inga uppgifter om var jag kan söka svar. Därför vänder jag mej till er i frågan. Finns det fröer som garanterat producerar likadan blomfärg som moderplantan trots att de kan ha blivit öppet pollinerade?
Svaret på din fråga beror på hur den vita blomfärgen nedärvs. Frånvaron av pigment (= vita blommor) beror ofta på någon enkel mutation som blockerar pigmentbildningen. Sådana mutationer brukar vara recessiva, vilket innebär att det behövs två identiska kopior av anlaget för att fullt ut blockera pigmentbildningen och göra blommorna helt vita. Om en sådan ”recessivt homozygot” planta endast bildar frön genom självbefruktning (eller korsar sig med andra vitblommiga plantor) kommer alla avkommor också att bli vitblommiga, eftersom plantan bara har den muterade genvarianten att föra vidare till sina frön. Vill en vara helt säker på att fröna endast ger vitblommiga avkommor är det enda sättet därför att odla en vitblommig sort som är uteslutande självbefruktande (om det nu finns sådana bland vialerna) eller se till att det inte finns vialplantor med normalt färgade blommor i närheten.
Rävar är vanliga i människans omedelbara närhet. De äter gärna nästa precis allt de får tag på, varför deras spillning varierar i färg, form, konsistens och innehåll. Vi tror att det med stor sannolikhet är en räv som gjort dessa lämningar. Bilden skickades in av Ida Nordin.Rävar är vanliga i människans omedelbara närhet. De äter gärna nästa precis allt de får tag på, varför deras spillning varierar i färg, form, konsistens och innehåll. Vi tror att det med stor sannolikhet är en räv som gjort dessa lämningar. Bilden skickades in av Ida Nordin.Rävar är vanliga i människans omedelbara närhet. De äter gärna nästa precis allt de får tag på, varför deras spillning varierar i färg, form, konsistens och innehåll. Vi tror att det med stor sannolikhet är en räv som gjort dessa lämningar. Bilderna skickades in av Ida Nordin.
Vi kom precis hem idag (24e juli) till vårt hem i Garphyttan efter en helg på annan ort. Då upptäcker vi att någon eller några har bajsat på gräsmattan och blev nyfiken på vem eller vilka det skulle kunna vara.
Om jag skulle rita en cirkel runt spillningarna så är den ungefär lika stor som en handflata. Spillningen med lite mer ”bitar i sig” är lite mindre än den andra, 1-2 centimeter tjock och den andra 2-3 centimeter (bara uppskattat, ville inte gå jättenära ; tacka vet jag bra zoom på kameran 😂).
Eftersom spillningen innehåller lite av varje – både fruktkärnor, fruktskal och vad som ser ut som rester av insekter (tordyvlar, menar jag) – tror jag att det är rävspillning som ni har hittat. Rävar äter det mesta, och därför är spillningen ganska varierande i färg, form, innehåll och konsistens. Grävlingar är också allätare, men de har ofta lösare spillning och brukar dessutom göra ifrån sig i små grunda gropar, ”latriner”. Igelkottar är också (ännu) någotsånär vanliga i trädgårdsmiljöer, men deras spillningshögar är aldrig handflatestora. De kan förvisso sätta i sig en del fallfrukt, men det är osannolikt att de lyckas svälja hela körsbär. Räv känns därför som det mest sannolika alternativet. Om det stämmer, så kommer spillningen att ha en ganska frän, om inte obehaglig så åtminstone mindre angenäm, lukt.
Skogskackerlackan, Ectobius lapponicus, är den enda kackerlackan som finns naturligt i Sverige. Den är vanlig utomhus i hela landet. Till skillnad mot olika exotiska kackerlackor uppträder den dock aldrig som skadedjur. Hittas den inomhus har den alltid och ofelbart följt med in utifrån, så även om det må vara objudna gäster är de åtminstone harmlösa dito. Bilden är tagen av Elin Nordlander.
Vi hittade 5 objudna gäster i vår villa i juli, på köksgolvet, sovrumsgolvet, badrumsgolvet och på duschväggarna. Det och har varit mycket varmt och fuktigt inomhus den senaste veckan då vi har en riktig värmebölja. Jag är livrädd att det är en kackerlacka av den otrevligare sorten som på något märkligt sätt hängt med hit, då vi hittat så pass många under kort tid. För skulle skogskackerlackor kunna hitta in ett helt gäng med sådan ilfart? De är omkring 10 millimeter långa och alla har varit väldigt mörka/svarta utan tydliga mönster. De har vingar. De är framme på dagen och verkar inte bry sig om att vi riktar en ficklampa mot dem.
Det är mycket riktigt en kackerlacka, men det är av den trevligare sorten, nämligen en skogskackerlacka (Ectobius lapponicus) som du hoppades men inte riktigt vågade tro på! Det är den enda kackerlackan som finns naturligt i Sverige och den är vanliga över i princip hela landet. Den lever i skogs- och buskmark och hittas ganska ofta inomhus. Det beror alltid på att den har kommit in utifrån, även när det rör sig om flera individer på ganska kort tid som i ert fall.
Skogskackerlackor är inga skadedjur. Faktum är att de inte klarar att leva inomhus särskilt länge eftersom våra hem och hus är alldeles för torra för dem. Ni behöver alltså inte oroa er!
Kommentarer