Fråga en Biolog

Varför dör fåglarna?

Blåmes, *Cyanistes caeruleus*, och talgoxe, *Parus major*, är vanliga överallt där de förekommer. Liksom andra fåglar är de känsliga för hur mycket mat det finns när de ska föda upp sina ungar, och under år med låg födotillgång kan det hända att vissa ungar svälter ihjäl. I naturen lurar dock många andra faror, till exempel sparvhökar, katter, och för den delen också glasrutor, som gör att många fåglar får plikta med livet varje år. Varför vår frågeställare såg ovanligt många döda småfåglar utanför Hässelholm i Skåne under sommaren 2023 vet vi inte säkert, men i svaret nedan ger vi några perspektiv på observationen. Bilden är tagen av The OtherKev.

I norra Skåne, utanför Hässleholm, hittade jag flera döda fåglar i början av sommaren. Två döda troligen tornseglare, en död talgoxe och två döda blåmesar (ungar eller vuxna vid ett bo där det tidigare var fart och liv). Svälter de ihjäl på grund av brist på insekter i torkan, eller kan det vara någon sjukdom som härjar?

Det är omöjligt att svara på utan att kunnat undersöka de döda fåglarna, men jag kan spekulera. Även om småfåglar också kan drabbas av sjukdomar så är detta ovanligare under sommaren än under vintern, kanske eftersom fåglar under våren är i full färd med att föda upp ungar och därför håller sig ganska mycket för sig själva, jämfört med vintertid när större fågelflockar ökar risken att du kommer i kontakt med en sjuk artfrände. Vissa platser som frekventeras av fåglar på vintern, fågelmatningar till exempel, kan också vara riktiga smittspridare.

Det stämmer att fåglar kan vara känsliga för torka, dels på grund av den direkta vattenbristen, dels på grund av att värme och torka kan slå ganska hårt mot insektslivet. Just i år har det dock funnits väldigt mycket larver i skogarna. Baserat på våra långtidsstudier av blåmesar utanför Lund, med start i början på 1980-talet, har 2023 varit ett av de bättre åren sett till hur stora ungarna har varit. Våra kollegor som arbetar på andra håll i Skåne säger samma sak om talgoxar. Det kan ju såklart finnas lokala variationer, och i allmänhet gäller att det går sämre för småfåglar inne i städerna än ute på landet, mycket på grund av att det, relativt sett, råder stor insektsbrist i städer jämfört med på landet. Det är dock viktigt att poängtera att det även under de bästa av omständigheter är ganska hög dödlighet bland småfåglar. Omkring 80-90% av alla blåmes- och talgoxungar där under sitt första år. En av de största orsakerna till hög dödlighet är rovdjur, bland annat sparvhökar. I tätbebyggda områden är frispringande katter också en stor risk för fåglar, med uppskattningsvis 15-20 miljoner kattdödade fåglar varje år i Sverige.

– Andreas Nord

oktober 24, 2023

andreasnord

Inlägget postades i

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Finns det några helsvarta humlor?

Nej, några helsvarta humlor har vi inte i Sverige. Ibland kan gamla humlor dock se ganska mörka ut, om den ljusa pälsen har nötts bort. I det här fallet är förklaringen enklare – humlan är helt enkelt smutsig. Kanske har den förirrat sig in via skorstenen? Bilden är tagen av Mari Leander.

Jag har en fråga om den här lilla krabaten som ser ut som en humla. Den låg tyvärr död på mitt köksgolv men jag har sett dem förut. Den är väldigt liten, kanske en och en halv centimeter, och kolsvart. Vi har googlat och forskat i saken men inte hittat någon ledtråd. Vad kan det vara?

Det är mycket riktigt en humla, men vad det är för någon går inte att avgöra på bilden. Jag tror nämligen att den kolsvarta färgen kommer sig av att humlan har blivit smutsig. Det händer av och till att steklar som hittas inomhus är alldeles sotsvarta, kanske på grund av att de tagit sig in via skorstenen. Vi har skrivit om detta tidigare, här.

– Andreas Nord

oktober 24, 2023

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad är det här för insekt?

Tallsvärmare, Sphinx pinastri, är en pampig fjäril som, liksom en kolibri, svävande besöker olika nattdoftande blommor som kaprifolm, syren och liguster. Att sen den födosöka på det här viset är verkligen en vacker upplevelse. Tallsvärmaren i videon ovan besökte en kaprifol i Jonsered strax öster om Göteborg i slutet av juni, där den fångades på film av Kajsa Villiamsson.

Den här insekten besökte just vår balkong i Jonsered (Partille) idag, den 29 juni strax efter klockan tio på kvällen. Kan det vara någon sorts svärmare kanske? Den var väldigt stor, man kunde höra ljudet från vingarna när man kom nära, och den verkade älska nektar. Den ville inte alls sitta still, och stillbilderna med mobilkameran blev väldigt otydliga, men att filma den gick betydligt bättre. Mycket nyfiken på att på svar!

Det är en tallsvärmare, Sphinx pinastri. De flyger på natten och tycker mycket om att besöka nektarrika, nattdoftande, blommor. Kaprifol är en typisk sådan växt. Det är roligt att se när de svävflyger framför blommorna, precis som på din film. Det är en ganska vanlig fjäril där den förekommer, men eftersom den huvudsakligen är ett nattdjur är det inte så ofta man ser den. Det gäller nästan alla nattfjärilar. Tallsvärmaren lägger ägg på tall, särskilt på de unga skotten och gärna ganska högt upp i kronverket. En hona kan lägga upp till 150 ägg, som kläcks efter 2-3 veckor. Larven utvecklas under sommaren och övervintrar sedan som en puppa i marken.

På den här länken kan du läsa mer om tallsvärmaren.

– Andreas Nord

oktober 23, 2023

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Stor, hårig och getingliknande insekt

Rovflugor har ett tydligt avsatt huvud med stora ögon, stora mustascher och kraftiga, nedåtriktade mundelar. Arten Laphria flava är en av våra allra största arter. Larven utvecklas i murkna tallstockar där den lever av olika skalbaggslarver. Även den fullbildade flugan är ett glupskt rovdjur som under sommaren fångar nog så stora insekter i soliga skogsgläntor. Bilden är tagen av Per Ola Larsen.

Några dagar efter midsommar satt jag på terrassen på min svärmors lantställe i Stockholm mellersta skärgård när en stor insekt kom flygande och satte sig på en flytväst precis intill mig. Jag tänkte först att det var en bålgeting, men formen stämde inte riktigt. Dessutom var den hårigare. Tyvärr hann jag bara ta en bild innan den flög iväg igen. Jag uppskattar att den var någonstans mellan tre och fyra centimeter lång.

Nej, någon geting är det inte. Det är faktiskt inte ens en stekel! Du har istället fotograferat en fluga i familjen rovflugor (Asilidae) som heter Laphria flava. Den saknar ännu svenskt namn. Det är en av våra allra största rovflugor, och den kan vara vanlig där den förekommer. En stor, pampig och högljudd fluga som är ett glupskt rovdjur på olika slags, ganska stora, insekter. Honan lägger sina ägg i murkna tallstockar och larven lever sedan av olika skalbaggslarver som också finns i stocken.

Varför är det inte en stekel då, när den är så stekellik? Det finns några saker som är bra att titta på. På din bild syns det bara ett par vingar, vilket är typiskt för flugor och myggor. Alla steklar, som getingar, bin och humlor, har två vingpar (fyra vingar, alltså). Dessutom har ditt djur något som ser ut som en kort snabel i ansiktet. Det är också typiskt för flugor och myggor – de har alla en kortare eller längre sugsnabel, men aldrig käkar. Steklar, däremot, har alltid käkar.

– Andreas Nord

oktober 23, 2023

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad har jag fotograferat? Är det ett småsovarbi?

Rovsteklar fångar olika slags insekter som honan bedövar och tar med till sitt bo. Hon lägger sina ägg på de bedövade insekterna. Rovstekellarverna äter sedan långsamt upp det ännu levande, men förlamade, bytet. Många rovsteklar fångar bara insekter av en viss typ. Just den här rovstekeln tror vi hör till släktet *Pemphredon*, eller närstående. Bilden är tagen av Roland Olsson.

Vad är detta? Jag kallar dem för småsovarbin, men undrar om det är rätt. När jag jämför med bilderna jag får fram när jag söker på artens vetenskapliga namn, Chelostoma campanularum, så blir jag så tveksam. Fotot är taget i Vallentuna.

Nej, något småsovarbi är det inte. Det är faktiskt inget bi alls. Det syns bland annat på den ganska långa och smala midjan (ett ”skaft” mellan mellankroppen och bakkroppen) som bin saknar, och kanske särskilt på de tunna och helt cylindriska bakfötterna. Hos alla slags bin (med ett eller två undantag) är den första leden på bakbenens fötter förtjockad, tydligt högre än bred. Det är en slags modifiering för att underlätta pollensamlandet.

Du har istället fotograferat en rovstekel i familjen Crabronidae. Vi har flera hundra olika i Sverige. De samlar inte pollen, utan istället olika slags insekter som honan bedövar och tar med till sitt bo. Hon lägger sina ägg på de bedövade insekterna, som sedan långsamt äts upp (fortfarande levande) av rovstekelns larver. Många rovsteklar är bytesspecifika, såtillvida att de bara fångar insekter av en viss typ. Kända exempel är till exempel bivargen (Philnthus triangulum) som bara fångar honungsbin. Just vilken rovstekel du har fotograferat kan jag inte avgöra med säkerhet, men jag tycker att det ser ut som ett djur i släktet Pemphredon eller närstående. Det är goda nyheter för dig, för just Pemphredon är specialister på bladlöss – de är alltså riktiga nyttodjur i trädgården!

– Andreas Nord

oktober 20, 2023

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Skalbaggsjätte i Västerbotten

Vi bor i Ängersjö i Västerbotten och fick besök av denna jätte. Vad kan det vara för en?

Det är en tallbock, Monochamus sutor. Den hör till skalbaggfamiljen långhorningar, av vilka det finns omkring 120 olika i Sverige. De flesta är knutna till död ved, där larverna utvecklas under ett till flera år. I tallbockens fall är det just tall som gäller, precis som namnet antyder.

Tallbock är ganska vanlig över hela landet, men det är sällan man får se den så fint som ni sett den. Den kan dock besöka vedupplag eller nymålade hus om man brutit färgen med terpentin. Det är en hane på bilden, vilket syns på de väldigt långa antennerna och den smala bakänden. Honan är betydligt kortare antenner och så är hon lite rundare om baken.

– Andreas Nord

oktober 19, 2023

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad är detta egentligen? Jag tycker det är sommarens värsta plåga!

Tripsar är primitiva djur som förs till en alldeles egen insektsordning (Thysanoptera). De känns igen på sin litenhet, den långsmala kroppen och, inte minst, att vingarna har fransar runtom. Både som larver och vuxna lever tripsar av att suga ut växtsaft ur olika prydnadsväxter och odlade grödor. De kan göra svår skada och är nog så svåra att bli av med. Under sommaren svärmar flera tripsarter och då kan de vara direkt besvärliga även för människor, särskilt eftersom de gärna provsmakar på oss med sin sugsnabel. Lyckligtvis är svärmningsperioderna korta, så just de problemen löser sig själva med tiden.

Det här är sommarens värsta plåga, de kryper in i ögon och öron och det kliar överallt! De har kommit ovanligt tidigt i år, kanske på grund av värmen tidigt på sommaren. Finns det något sätt att bli av med dem och vad kan det vara för någonting?

Det är en trips av något slag, en slags ganska primitiv insekter som känns igen på en liten, långsmal kropp och vingarna som har fransar längs hela kanten. Flera arter är allvarliga skadegörare på växter, eftersom både vuxna och larver lever på att suga ut saft ur växternas celler med sin kraftiga sugsnabel. På krukväxter inomhus ser tripsangrepp typiskt ut som ”silvriga fläckar” eller ”hål” i bladen och uppstår när tripsen sugit ut allt ur växtcellen så att den dör.

Den kan vara nog så svåra att bli av med inomhus, och utomhus (där de allra flesta tripsar lever) är det nog en ganska hopplös kamp. En sak som kan hjälpa är att utnyttja att tripsar gärna dras till gula blommor. En gul frisbee eller gul burk med vatten och diskmedel (för att bryta ytspänningen) kan dra till sig ganska många trips, men problemet är såklart att du kommer att döda en massa andra blombesökande insekter också (bin, humlor, fjärilar, flugor) med mera, och det finns det ingen anledning till. På samma sätt kan gula klisterlappar (flugpapper) hjälpa en del, med samma förbehåll som för gula burkar.

Som tröst kan jag nämna att de flesta tripsarter har ganska korta perioder när de svärmar i stor mängd, så om du står ut några veckor till tror jag att problemet löser sig själv på naturlig väg.

– Andreas Nord

oktober 19, 2023

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

En gräsand har byggt bo och lagt ägg på min båt. Vad ska jag göra?

Gräsänder finns nästan överallt och de häckar gärna alldeles nära människor. Det kan ibland leda till att vi överlappar med änderna, till exempel när honan väljer en plats att lägga ägg på. Just den här gräsanden valde att bygga sitt bo i ankarluckan på vår frågeställares båt. Kan man som privatperson göra något åt en sådan sak? Vi försöker reda ut begreppen.

Det är en gräsand som häckar i ankarluckan på min båt. Den andas tungt när jag närmar mig. Hur länge är den i behov av att vara kvar där? Jag skulle gärna använda båten, så jag undrar om det är något jag kan göra?

Fåglar kan vara ganska påhittiga när det kommer till val av boplats, och detta är verkligen inget undantag. Det är ganska lätt att förstå varför gräsandshonan tyckte att ankarluckan passade bra som boplats, för det är svårt att tänka sig en plats där hon själv och boet är mer skyddade från rovdjur. Gräsandens ruvningstid är mellan tre och fyra veckor, räknat från när sista ägget lades. Det betyder att honan, om allt går vägen, kommer att vistas i ankarluckan ganska länge. Fördelen är att ungarna är borymmare, så hela familjen kommer att försvinna så snart äggen är kläckta. Ett eventuellt problem är, beroende på vad det är för slags båt, är att ungarna kan få det svårt att ta sig över relingen och vidare ut i vattnet. Det kan vara bra att hålla lite koll på, tror jag.

Det är i utgångspunkt förbjudet enligt lag att störa eller förstöra pågående fågelhäckningar. Det finns undantag i denna lagstiftning, men dessa omfattar bara vissa arter (gräsand är inte en av dem) och under mycket speciella omständigheter när olägenheten bedöms vara synnerligen stor. Det bästa är därför att härda ut några veckor, men under den tiden passa på att njuta av förmånen att få studera gräsänderna på mycket närmare håll än vad de flesta får någonsin får uppleva.

– Andreas Nord

Tusen tack för ditt utfyllande svar! Jag förstår. Jag får kolla att de kommer över relingen. Tänkte bygga en låda eller kopia av luckan och i två steg flytta över boet, först i båten, så den vänjer sig på samma plats, sen flytta lådan till vassen. Men nu när jag läst ditt svar får det nog vara…

oktober 18, 2023

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Varför ser en schimpans fortfarande ut som, ja, en schimpans?

Människoapor på Zoologiska muséet vid Universitet i Cambridge, Storbritannien. Från vänster borneoorangutan (*Pongo pygmaeus*), hona respektive hane av västlig gorilla (*Gorilla gorilla*), schimpans (*Pan troglodytes*) och människa. Alla människoaporna är mer eller mindre nära släkt med oss människor, men allra närmast står vi schimpansen. Den moderna människan har ändrat kroppsform, vikt och utseende sedan hon först uppstod på grund av mutationer tillsammans med naturligt urval. Men har inte schimpanser också fått mutationer i sitt arvsanlag eftersom de är så lika människor? Borde då inte schimpanserna också ha förändrats lika mycket som vi har gjort? Vår expert reder ut begreppen.

Mutationer i DNA gjorde att Homo sapiens utvecklades till en egen art, eller hur? Varför ser schimpanser då fortfarande likadana ut efter så väldigt många år? Har inte schimpanser också haft fortlöpande mutationer i sitt DNA, som utvecklat/förändrat dem?

Det är helt sant att mutationer drabbar alla arter i liknande omfattning, framför allt så närbesläktade arter som människa och schimpans. Men det är inte bara mutationer som driver evolutionen. Det naturliga urvalet, selektionen, är minst lika viktig, om inte viktigare. Selektionen ger evolutionen en riktning och ”hastighet”. Ju starkare selektion desto snabbare evolution, allt annat lika.

Om vi ska teoretisera bara lite till pratar man om ’riktad’ och ’stabiliserande’ selektion. Riktad selektion pekar åt ett håll, mot större eller mindre kroppsstorlek till exempel. Stabiliserande selektion å andra sidan motverkar förändring. En art som är välanpassad till miljön den lever i har ingen anledning att förändras. Individer som avviker för mycket från medel-individen klarar sig antagligen sämre än andra. Det uppstår nya mutationer hela tiden, men under stabiliserande selektion leder de ofta till sämre förmåga att överleva och reproducera sig för individerna som bär på dem, och de selekteras bort. Eller, vilket är vanligast, så har de väldigt liten påverkan och kan finnas kvar mer av en slump. Arter som lever under stabiliserande selektion kan mycket väl förändras rent genetiskt, nya mutationer med liten påverkan uppstår och etableras ganska slumpmässigt, men den sammantagna förändringen på organismnivå är förhållandevis liten. Det är samma typ av organism som har samma ekologiska roll och ser antagligen likadan ut.

Om vi återgår till schimpanserna kan man anta att de varit och är hyfsat välanpassade till sin miljö. Det finns ingen stark riktad selektion som drar iväg dem åt ena eller andra hållet. Snarare finns förmodligen en stabiliserande selektion som motverkar förändring. Detta sagt under antagandet att schimpanserna verkligen har varit desamma under årmiljonerna – det kan ha hänt mycket som vi inte har koll på, förändringar som inte syns i fossil, till exempel förändringar i beteende. Människosläktet å andra sidan bytte både miljö och sätt att leva sedan vi separerade från schimpanserna. Vi har med all säkerhet genomgått flera perioder med stark riktad selektion som lett till stora förändringar.

Det är alltså antagligen helt rätt som du säger att människor och schimpanser fortlöpande haft lika mycket mutationer som förändrat våra arvsanlag. Men hos människa har selektionen gett en sammanlagt stor förändring i kroppsform, beteende, med mera, medan den sammanlagda förändringen hos schimpanserna har varit relativt liten på grund av stabiliserande selektion.

– Jörgen Ripa

oktober 17, 2023

andreasnord

Inlägget postades i

Däggdjur Djur Evolution

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Nyheter från jättebläckfiskarnas värld

*Enteroctopus dofleini* saknar ett vedertaget svenskt namn, men den kallas ibland för stor stillahavsbläckfisk eller åttaarmad jättebläckfisk. Det är världens förmodligen största åttaarmade bläckfisk med en medelvikt på 15 kilo och en armvidd på mer än 4 meter. Den lever på upp till 2000 meters djup i kalla, syrerika områden i norra Stilla havet. Nya DNA-studier visar att det som vi nu kallar för *Enteroctopus dofleini* med stor sannolik är flera olika arter som är så lika varandra att det inte går att se vad som är vad på utsidan. Det brukar kallas för ”kryptiska arter”. Bilden är tagen av Alexander Semenov.

Finns det något svenskt namn på bläckfiskarten Enteroctopus dofleini?

Såvitt jag vet finns inget vedertaget svenskt namn på Enteroctopus dofleini, men såväl ”åttaarmad jättebläckfisk” som ”stor stillahavsbläckfisk” figurerar på internet.

Släktet Enteroctopus har nyligen genomgått taxonomiska revisioner baserat på studier av djurens arvsmassa (DNA-studier), och det verkar som att det finns flera arter i släktet av vad vi tidigare vetat om. När nya arter identifieras baserat på skillnader i DNA, utan tydliga skillnader i morfologiska kännetecken, talar vi ofta om ”kryptiska arter”. Sådana finns det gott om, i djurvärlden inte minst bland insekter och andra ryggradslösa djur.

– Andreas Nord

oktober 16, 2023

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Genetik Ryggradslösa djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar