Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
Vad är detta för något träd? Det växer i stadsmiljö i Luleå och jag tror att det kan vara en sorts lind.
Ja, någon sorts lind är det absolut, men jag kan inte säga vilken art i släktet från dessa bilder. Jag har förstått att man börjat plantera flera olika amerikanska lind-arter som stadsträd i Norrland, men även skogslind och bohuslind bör kunna överleva i Luleå.
– Torbjörn Tyler
Jag vill ta bort en planta av finnslide i trädgården. Den är inte särskilt stor i sin utbredning. Jag har hört att den kan sprida sig om man gräver i rötterna. Tacksam för svar hur jag ska ta bort den på ett säkert sätt.
Den kommer att skicka upp en del mindre rotskott från de rötter som blir kvar i marken (om du inte lyckas hitta och gräva upp alla nu) så dessa får du vara beredd på att få gräva bort nästa år, men för övrigt tror jag inte det skall vara något större problem att gräva bort finnslide.
Ett alternativ är förstås att dra upp eller klippa bort alla skott så fort de kommer upp, men med den metoden kommer det nog att ta några år att få bort den helt och det krävs att du kan övervaka platsen typ varannan vecka eller så så att den aldrig får någon chans att växa upp ordentligt.
– Torbjörn Tyler
Finnslide är, namnet till trots, inte alls lika invasiv och besvärlig som parkslide. Hur man bekämpar parkslide har vi skrivit om på den här länken, men så drastiska metoder ska nog inte behövas här.
– Andreas Nord
I början av maj kom det ett andpar till vår lilla damm. I mitten av juli kläcktes 9 ällingar. Samma dag gick mamman iväg med ungarna till en större damm som ligger 150 meter bort. Efter tre veckor kom hon tillbaka med bara 6 ungar. Därefter har de gått mellan dammarna och tillbringar några dagar vid varje damm. Nu är ungarna själva. Vi har inte sett mamman på ungefär fem dagar. Ungarna vandrar själva mellan dammarna, men de kan inte flyga ännu. Antingen har väl mamman övergivit ungarna eller så har hon dött.
Brukar andhonor överge sina ungar? Kan det i så fall bero på att det börjar bli höst och mamman vill iväg men att ungarna inte kan flyga än?
I normala fall stannar gräsandshonan med sina ungar i 50-60 dagar. Om hon lämnar ungarna mycket tidigare än så, till exempel när de ännu inte kan flyga, är det sannolikt att någonting har hänt henne. Fåglar lever ett hårt liv med många faror som lurar runt hörnet, kanske i synnerhet i tätbebyggda områden med trafik, utekatter och annat. Att lämna ännu ej självständiga ungar för att ”det är dags att göra annat” är ovanligt i fåglarnas värld, mycket på grund av att en hona investerar mycket tid och resurser i att lägga ägg, ruva ägg, och ta hand om ungarna. Hon vill såklart ha valuta för den här investeringen, vilket gör spontana övergivningar sällsynta.
Jag tycker inte att du behöver känna någon större oro över ungarnas väl och ve. Gräsänder äter själva från kläckningen och framåt, men har problem med att hålla sig varma när de är små. Vid det här laget, när de är omkring 6 veckor gamla, är dock pass stora att de utan större problem kan värma sig själva. De får det säkert litet tuffare i förhållande till att ”lära sig om livet”, såtillvida att honan inte finns där för att uppmärksamma dem på rovdjur och andra faror, men om inget dramatiskt sker kommer ungarna med stor sannolikt att nå flygfärdighet på egen hand. Det föds ju upp stora mängder gräsänder för jaktändamål, och de klarar sig bra utan en andmor som ser efter dem.
– Andreas Nord
Jag har ett stort bigarråträd med många fina bär. När bären är mogna ”spricker” många av dem. Vad är det som orsakar denna skada? Ser en del getingar i trädet ibland. Kan det vara en insektsangrepp? Eller övermognad?
Körsbär kan ibland spricka när det regnar mycket och är fuktigt, som det gjort i slutet av sommaren i år. Bären tar helt enkelt in för mycket vatten och spricker. Dessa sprickor kan sedan ibland användas av olika insekter, som tvestjärtar och getingar, som då lättare kommer åt det söta fruktköttet.
Körsbär är ganska torktåliga så man behöver oftast inte vattna. Om man ändå vattnar körsbärsträden ska man tänka på att det inte kommer vatten på bären. Det finns idag sorter som inte spricker lika lätt vid regn.
– Georg Andersson
Är detta en strandpadda? Den kommer från vår lilla regnvattendamm i Skärhamn på Tjörn. När återkommer den för att leka? Hur många år tar det?
Bilden visar, enligt mitt förmenande, en vanlig padda, Bufo bufo. Redan nu syns ganska kraftiga ”parotidkörtlar” (de njurformade körtlarna i nacken) och en mörkbrun, ganska jämn, färg på huden. En strandpadda borde även såhär tidigt i livet vara tydligt spräckligare i färgteckningen och också ha åtminstone antydan till det ljusa längsband som utmärker arten. Parotidkörtlarna är dessutom mindre.
Strandpadda finns förvisso i Bohuslän, men framförallt ännu längre ut i kustbandet på företrädesvis ganska små öar. Vanlig padda, däremot, är vanlig på fastlandet och på Tjörn. På den här länken finns en karta med observation av bohuslänska strandpaddor de senaste 25 åren.
Vanlig padda börjar inte reproducera sig förrän den är omkring 3 år gammal och har en kroppslängd av 50-60 mm. Nu väntar alltså en lång, och ganska farofylld, tillvaro för den lilla paddan! Om den överlever, kommer den med stor sannolikhet att återvända till vattnet den föddes i. Detta ställer ibland till problem för paddor och andra lekvandrande groddjur, för deras instinkt att ”hitta hem” är så stark, att de kommer följa den oavsett hur landskapet har förändrats under tiden, dvs. oberoende av vägar, nya hus, och andra faror. Det har vi skrivit om tidigare, på den här länken.
– Andreas Nord
Vi tyckte den var extremt liten och hoppades att det var strandpadda. Inget ”fel” på vanlig padda dock, och den är välkommen tillbaka. Den nu två år gamla regnvattendammen ligger alldeles intill huvudgatan genom gamla Skärhamn, 75 meter från havet, men uppenbarligen har åtminstone två numera paddföräldrar klarat sig och hittat dammen.
Vad är det för träd som bär sådana här frukter?
Lite svårt att avgöra storleken på frukten, men jag tycker det ser ut att vara någon slags valnöt.
– Per Henningsson
Kan detta vara en druvfingersvamp? Jag hittade svampen utmed en gångväg nära blandskog i Järfälla. Eftersom det står i svampboken att man kan ta fel på druvfingersvamp och en giftig fingersvamp behöver jag hjälp med artbestämningen.
Bilderna är tyvärr väldigt små och lågupplösta vilket gör det svårt att säga säkert, men det ser onekligen ut som en av druvfingersvamparna. Det finns flera stycken snarlika. Det har under ett antal år pågått arbete med att reda ut hur många och vilka (korall)fingersvamparter som finns i norra Europa, men alla resultat är ännu inte publicerade och det finns ingen samlad information. Hursomhelst är de inte enkla att skilja åt.
Vissa vet vi är giftiga, andra vet vi inget om. Därför tycker jag du ska hålla dig till det allmänna rådet att aldrig äta någon svamp som du inte är hundraprocentigt övertygad om är ätlig.
– Sigvard Svensson
Nu lanserar Biologiska institutionen i Lund sin nya Kunskapsbank – en sajt fullproppad med spännande information om växter och djur.
Visste du till exempel varför vi har två näsborrar, men bara en luftstrupe? Eller hur det kommer sig att djur kan byta färg? Och vad kan du egentligen om växternas komplicerade kärleksliv?
Så surfa in på den här länken och förlora dig i biologins spännande värld! Och du, sajten kommer att växa i takt med ny forskning från oss. Snart kommer till exempel en sida som behandlar svamparnas fascinerande värld att tillkomma.
Är det något särskilt ni vill att vi skriver om, tveka inte att ta kontakt!
Trevlig läsning, önskar,
Expertpanelen
Vad heter denna piga?
Det är en sextonprickig nyckelpiga, Tytthaspis sedecimpunctata. Den är vanlig i södra Sverige, särskilt på lite torrare marker.
Här finns en utbredningskarta över aktuella svenska fynd, samt några bilder.
– Andreas Nord
I somras var jag i Överkalix på semester och noterade på morgonen att några mätta mygg hade satt sig uppe vid taket. Det fascinerade mig att se med vilket avstånd de satte sig. Varför sätter de sig vid taket och varför är det ett bestämt avstånd mellan dem?
Kul fråga! Efter att mygghonan sugit blod blir hon tung och klumpig och söker sig ganska omedelbart till något mörkt och fuktigt ställe där hon i lugn och ro kan smälta blodet, vars näring går åt till att utveckla äggen inne i henne. Denna process tar 3 till 5 dagar. Min gissning är att taket nog mest är en mellanstation innan de hittat något bättre ställe att göra detta på och att det regelbundna avståndet mellan myggen i det här fallet nog mest en slump. Med det sagt, mygg är inte särskilt sociala, så de föredrar säkert att smälta blod i enskildhet!
– Marcus Stensmyr, gästexpert
Kommentarer