Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
Mina barn hittade lite ben i en skogsdunge i Dalby i Skåne. Tyvärr återfanns inte huvudet, men revben, troligtvis en skuldra samt överarm/underarm eller lårben/smalben. Vilket djur kan det tänkas vara?
Detta ser ut som ett skelett efter någon hjort. Givet den uppskattade storleken i förhållande till handduk och bord ligger kanske dovhjort bra till. Det är numera ett vanligt djur i hela södra Sverige.
– Andreas Nord
Mitokondrie-DNA ärvs på mödernet. Varför är det så? Varför får vi inte mitokondriellt DNA från både fadern och modern? Vad är det som startar nedbrytningen av spermiens mitokondrier vid befruktningen? Varför bryts bara mitokondrierna från spermien och inte från ägget ned vid befruktningen? Vad är det egentligen som styr den processen och vet man varför det är så?
Det är sant att det inte är fastställt varför mitokondrier ärvs framförallt från en förälder, men en ganska rimlig evolutionär hypotes är att det minskar risken för konflikt mellan olika mitokondrier. Om både den paternella och maternella mitokondriegenotypen hade ärvts av avkomman, finns det en risk att dessa skulle konkurrera med varandra, med eventuella negativa följder för organismen som helhet. Till exempel skulle mitokondrier från pappan kunna öka sin chans att överföras i sin tur till nästa generation genom att dela sig snabbare än mitokondrierna från mamman. Ohämmad delning av mitokondrier skulle då kunna vara problematisk för cellen och leda till att avkomman dör. En lösning är alltså att se till att bara en mitokondriegenotyp överförs till nästa generation.
Paternell överföring av mitokondrier hos människan har i många fall upptäckts för att de paternella mitokondrierna har orsakat sjukdom, och det finns i vissa fall tecken på att sjukdomarna är kopplade till en ökad risk att överföras till nästa generation.
– Jessica Abbott
Vilket djur har gått här (i stockholmstrakten)? Spåren följer fasaden, in under en lastpall upp på andra sidan, in under ett trädäck och sen en kort bit över gräsmattan, därefter in under grannens staket. Spåren är 1 centimeter i diameter och ganska runda. Man kan se både skutt och och tassavtryck på rad som i bilden. Inga svansavtryck. En katt verkar ha intresserat sig för djuret.
Det här tycker jag är en svår nöt att knäcka, men jag gissar att det rör sig om en hermelin eller en småvessla som strukit runt husknuten. Både hermeliner och vesslor små till mycket små, och har pariga spår tillsammans med en lång, slank kropp. I ganska lös snö som på din bild är det rimligt att tänka sig att kroppen kan lämna den här typen av ”släpspår”. Om spåret är lite äldre, så är det heller inte ovanligt att spårstämplarna blir litet utsuddade, eller åtminstone mindre distinkta. Jag håller med om att spår efter en gnagare borde ha tydligare svansspår.
– Andreas Nord
Vid besök hos en mycket fågelintresserad vän diskuterade vi frågan om storskrakens många ägg/ungar och huruvida varje ägg måste befruktas för sig. Nu har jag googlat mig fram till beskrivningen på ”Fråga en biolog” för några år sedan, och får hela äggbildningen klar för mig. Men fortfarande återstår själva befruktningsfrågan. Räcker det med en enda dejt med den blivande fadern? Sparar honan sperman i äggledaren och portionerar ut den till ägg efter ägg? Och kan det i så fall hända att den inte räcker till alla ägg, eller skulle räckt till fler om det blivit en andra dejt?
Frågan om det räcker med en enda dejt är spännande. Fåglar har speciella inbuktningar på sina äggledare där honorna förvarar spermier. Lite beroende på vilken art det rör sig om kan spermierna överleva i honans äggledare i mellan 2 veckor och ett par-tre månader. I praktiken betyder det att honan skulle klara sig ganska bra på en enda dejt, eftersom ett ejakulat från hanen innehåller miljontals spermier. Många fåglar parar sig dock regelbundet genom hela äggläggningsperioden. Forskarna tror att det är viktigt för att främja parbildningen (inte olikt ömhetsbevis hos vissa däggdjur, med andra ord), medan det hos en del arter är avgörande med upprepade parningar för att bobyggande och ruvningsbeteende ska stimuleras hos honan. Jag vet inte hur det står till med just storskraken, men jag skulle tro att det är tal om upprepade parningar där också.
En spännande aspekt av fåglars befruktning är att de har det som kallas för ”polyspermi”, alltså att flera spermier tar sig in i ägget. Hos människor kan polyspermi också förekomma, men det leder till att den befruktade äggcellen förstörs. Hos fåglar är det precis tvärtom – det kan hända att bara en enda spermie, eller några få, tar sig in i ägget, men studier har visat att det allt som oftast leder till att embryot inte kan utvecklas normalt och att ägget aldrig kläcker!
– Andreas Nord
Från vilket djur är den här spillningen? Jag hittade den i mitten av maj i Gunnarsbyn, Bodens kommun i Norrbottens län.
Det är nästan omöjligt att svara på med bara en bild och innan vidare information om hur platsen ser ut eller vad som finns i närheten. Om jag ska gissa baserat bara på vad jag kan se, så rör det sig om spillning från något hjortdjur. Vi är vana vid att hjortspillning ser ut som olika varianter av torra och hårda kulor, men det gäller framförallt under höst, vinter och vår när de äter torra, svårsmälta saker som stannar så länge i magtarmkanalen att nästan allt vatten absorberas. Sommartid äter många hjortdjur en större del färsk föda som passerar fortare, och då blir spillningen lösare. Vi har skrivit om sådan ”sommarspillning” (från älg) vid några tidigare tillfällen. Kolla in den här länken.
Det är svårt att veta just vad som lämnat den här spillningen. Den känns spontant för liten för att komma från en älg och kanske är det därför mer sannolikt att det är en ren som varit i farten. En brasklapp för att fårspillning också ofta ser ut på det här sättet. Om någon drivit får genom byn borde det dock vara betydligt mer spillning spridd längs vägen där djuren gått. Som du förstår från texten är det svårt att vara säker utan mer information – så se vårt svar som en fingervisning.
– Andreas Nord
Den här svarta insekten har jag nu träffat på inomhus vid tre tillfällen! Den är snabb och den första jag såg smet in under en list. Den är kolsvart, 12 millimeter lång och formen är som en tvestjärt, antennerna är korta. Är den skadlig? Varför är de inomhus? Det är väl inte husbock?
Det är en skalbagge i den stora familjen kortvingar, av vilka det finns omkring 1200 olika i Sverige. De känns igen på att täckvingarna är kraftigt förkortade täckvingarna så att det mesta av bakkroppen är naken, till skillnad från hur de flesta andra skalbaggar ser ut. Just ditt djur hör till gruppen storkortvingar och förs där till släktet Philonthus. Det finns omkring 50 olika Philontus-arter i Sverige, men de allra flesta måste studeras under mikroskop för att kunna skiljas åt och inte sällan är det nödvändigt att studera skillnader i hanens parningsorgan för att avgöra arttillhörigheten. Det går därför inte att säga vilken Philonthus det rör sig om från dina bilder.
Kortvingar är fantastiskt spännande djur, med stora skillnader i födoval och ekologi. Vissa arter är nedbrytare, andra är rovdjur. Vissa lever bara i vissa slags svampar, medan andra bara finns i bon av speciella fåglar eller däggdjur. De stora arterna, som ditt djur, är i allmänhet rovdjur. Det kan absolut hända sig att de letar sig in, men ni behöver inte vara oroliga – det finns inga kortvingar som är skadedjur! Det bästa är därför att helt enkelt släppa ut dem igen. Husbock ser helt annorlunda ut, med långa, slanka antenner och täckvingar som döljer hela bakkroppen. Den ser alltså ut som en typisk skalbagge.
– Andreas Nord
Vet ni vad det är för insekt jag har drabbats av? Det är enbart på mina buskroslingar jag har hittat den.
Det här är en skinnbagge i familjen nätskinnbaggar (Tingidae), en ganska liten grupp skinnbaggar i Sverige som alla utmärks av att täckvingarna har ett tjusigt nätmönster som påminner om tyll. Ditt djur heter Stephanitis takeyai på vetenskap, men något svenskt namn har den inte fått ännu. Många skinnbaggar lever på bara en enda, eller ett fåtal, växter och just Stephanitis takeyai är specialiserad på buskrosling. Den kan sällsynt också förekomma på rhododendron, men där är det vanligare att hitta ”kusinen” Stephanitis oberti som har vit ”huva” och inte en svart som ditt djur har.
Stephanitis takeyai kommer ursprungligen från Japan, men den finns nu över stora delar av världen på grund av handel med växter. Icke desto mindre tycker jag att ditt fynd är väldigt intressant, för S. takeyai har bara setts några få gånger i Sverige. Det vore därför fint om du ville rapportera ditt fynd på Artportalen.
– Andreas Nord
Vad det kan vara som kan ha åstadkommit dessa nedåtgående hål i gräsmattan och i en rabatt? Diametern är 2-3 centimeter och det är inga rester av spillning eller annat skräp runt ingången. När jag sticker ner ett finger känner jag hårda, jämna sidor och att hålet vidgar sig under marken. Verkar ganska djupt (åtminstone 20 centimeter). Marken är en ganska sandblandad jordmån.
Jag menar att detta bör vara hål efter daggmaskar. Ofta är maskhål mycket mindre, men det är inte så ovanligt att hitta tunnlar med en öppning som är omkring 1 centimeter i diameter. Vissa daggmaskar i Sverige kan bli uppemot 30 centimeter långa, och storlekar runt 15-20 centimeter är inte särskilt ovanligt. En så stor mask kan gräva ett förvånansvärt stort hål.
På den här länken kan du läsa mer om svenska daggmaskar (och andra djur i marken).
– Andreas Nord
Jag har utan framgång försökt få fram vilken skalbagge detta kan röra sig om. De dök upp nu i oktober och samlades utanför varje fönster på huset. Storleken varierar mellan en och två centimeter. De har ett ganska fint mönster på ryggen med mörka trianglar och ljusa prickar. Bilden är tagen på Ivö utanför Kristianstad.
Detta är ingen skalbagge, utan istället en skinnbagge i den ganska lilla familjen bredkantsskinnbaggar (Coreidae). Den här arten heter Leptoglossus occidentalis på vetenskap, men svenskt namn saknas ännu.
Från början är det en nordamerikansk art, som man tror har kommit till Europa med timmertransporter. Den hittades först i Italien 1999, och i Sverige (i Lund) 2010. Det börjar bli ett ganska vanligt djur nu, med utbredning i hela södra Sverige. Utomlands, åtminstone i ursprungsområdena, kan den vara en allvarlig skadegörare på tall.
På den här länken kan du läsa våra tidigare inlägg om Leptoglossus.
– Andreas Nord
Vad heter den här växten? Fotot är taget i juli och den växer på stenskoningen nedanför Uppsala domkyrka. Den växer även på stenkanterna ned mot Fyrisån inne i stan i Uppsala. Jag lyckas inte hitta något som passar i min flora.
Den heter gul nunneört, Pseudofumaria lutea. Den kommer ursprungligen från Italien men har länge odlats som prydnadsväxt i Sverige. Hos oss förvildas den lätt på murar och i klippspringor.
– Torbjörn Tyler
Kommentarer