Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
Jag undrar vad detta är för art av jordstjärna? Jag såg dem den i slutet av september 2022 bland bokträd i ett område utanför Karlskrona, Blekinge. De var först vitaktiga och blev efter en vecka brunaktiga. Storleken var mellan 3 och 5 centimeter
Alltid kul med jordstjärnor!
Vad jag kan se är detta rödbrun jordstjärna, Geastrum rufescens. Du kan läsa mer om den här. Arten är inte särskilt vanlig så det är väldigt bra om fyndet rapporteras på Artportalen.
– Sigvard Svensson
Vad är det här för fisk? Jag fick den på nät idag i början av oktober vid Korsö i Stockholms skärgård.
Det är en sutare, Tinca tinca, som jag tycker är en av våra allra vackraste fiskar. Särskilt finns den på mjuka, näringsrika bottnar i sjöar och åar, men de lever också till exempel i skärgårdsvikar där salthalten är lite lägre. Den är vanligast i södra Sverige ungefär upp till Dalarna, men förekommer lokalt även längre norrut. Det är en väldigt tålig fisk som klarar låg syrehalt bra. Detta, tillsammans med ett ganska högt matvärde, gör att sutaren har planterats in här och där i Sverige och på andra platser. Det kan kanske förklara förekomsterna längre norrut i vårt land.
– Andreas Nord
Det är en sutare. En typisk insjöfisk som inte bör ha några större problem med salthalten under kortare perioder (beroende på vilket Korsö som avses). Den lever i grundare områden med vegetation och äter småkryp som insekter och snäckor. Kallas för ’lindare’ lokalt eftersom den är stark och kan linda ihop garn till en stor knut.
– Anders Nilsson
På vår sons hus i Ljungbyholm i Kalmar kommun hittade vi idag på en yttervägg ett 100-tal små, svarta, insekter som sugit fast sig på tegelväggen. Efter att ha suttit där ett tag växer dem och blir till orangea insekter. Det tacksamt att veta vad det är, om de förstör något, och var de kommer i från.
Bilderna visar två puppor och en larv av harlekinpiga, Harmonia axyridis. Det är en av våra allra största nyckelpigor och numera också en av de allra vanligaste i södra Sverige. Från början kommer harlekinpigan från Sydostasien, men den har planterats in över nästan hela världen för att den är så bra på att äta bladlöss. Därför var tanken, som ju i grunden är god, att harlekinpigan skulle vara ett väldigt effektivt biologiskt bekämpningsmedel. Det var den också, men det hela gick litet överstyr såtillvida att harlekinpigan snabbt spridde sig i landskapet och började konkurrera med inhemska nyckelpigor. Den är ganska besvärlig, dels för att den äter upp mycket av maten som de naturligt förekommande nyckelpigorna vill ha, dels för att det också finns tecken på att den äter upp andra nyckelpigors larver.
Larven av harlekinpigan är lätt att känna igen. Det är den enda nyckelpigelarven som är så stor och har en rent svart grundfärg med orangea kanter på bakkroppen. Larverna är förvånansvärt konstant färgade, medan de fullbildade nyckelpigorna kan se ut nästan hursomhelst.
De kan dock kännas igen på sin avsevärda storlek – de är större än vanliga sjupricka nyckelpigan – och den väldigt runda formen. Tittar en på djuret i profil syns också ett tydligt ”veck” eller inbuktning nära spetsen på täckvingarna.
Vi har skrivit om harlekinpigan många gånger förut. Se här.
– Andreas Nord
Här kommer en bild från sjön Fagertärn i Tiveden i slutet av juni. Vi såg den här varelsen som verkade ha bosatt sig i ett vassrör(?) och som simmade omkring och sen satte sig fast på en näckros och mer eller mindre försvann in i röret. Flera personer vi pratat med har trott att det kan vara en sländlarv. Men ingen har varit riktigt säker. Vet ni vad det är?
Jag tror inte att det här är en sländlarv. Det stämmer förvisso larverna av flera olika nattsländarter bygger ett ”hus” att bo i. Alla nattsländelarver har dock ett hårt (”sklerotiserat”) huvud och första segment på kroppen, samt tydliga och ganska kraftiga ben. Av vad jag kan se från bilderna saknas det på ditt djur. Min magkänsla säger därför att det här nog kan vara en larv av någon slags tvåvinge (flugor eller myggor, alltså). Kanske vet någon av mina kollegor som jobbar med sötvattensdjur mer om saken!
– Andreas Nord
Det ser i alla fall inte ut som en larv av trollslända eller flickslända.
– Jessica Abbott
Det skulle kunna tänkas att det är en larv av den lilla fjärilen andmatsmott, Cataclysta lemnata, som är ganska vanlig i södra Sverige. Men det är nära nog omöjligt att vara säker utan att granska larven i mikroskop.
– Anders Nilsson
Idag såg jag en gulsvart skata utanför mitt fönster i Borås. Hur vanliga är dessa?
Det här var ju intressant. Jag hade aldrig hört talas om detta tidigare, men lite sökningar gav dock träff på några liknande fall, något i Norge och något i Sverige. Dock är det från de få fall som beskrivits svårt att bilda sig en uppfattning om vad orsaken kan vara. Här är en länk till Sveriges Radio om ett liknande fall, med en bild. Och här är en länk med bild på den norska skatan.
Stämmer bilden överens med din skata?
I den artikeln kan en läsa en ganska fantasifull (och kanske lite långsökt) förklaring på vad det skulle vara. Men om vi tänker på att tre olika personer har sett gula skator (inklusive din egen gula skata) åtminstone vid tre platser som ligger geografiskt skilda åt, så måste detta nog ändå vara vara något mer generellt än att skatan skulle ha badat i färg (färgbadande fåglar har vi förresten skrivit om förut, här). Kanske är det troligare att det är någon form av avvikande färgsättning?
Oavsett anledning är slutsatsen att det måste vara mycket ovanligt!
– Per Henningsson
Vi vistas regelbundet i fjällen ett par mil sydost om Abisko i nordligaste Sverige. I vår skog ser det ut som på bilderna i år. Det vanligtvis gröna, mjuka kråkbärsriset är brunt och ser nästan bränt ut, blåbärsriset är obefintligt och lingonen har inga blommor. Björkarna har på sin höjd musöron och på samma gren kan finnas både gröna och bruna blad.
Vi har tidigare sett björkarna så här, då var det björkmätarlarven som förmodligen var boven. Ger de sig också på ris? Eller var det med värmen kring midsommar att göra?
Kommer skogen hämta sig till ett annat år?
Tack för bilderna och din fråga. Jag tror du har helt rätt att det kan vara fjällbjörkmätarlarver (Epirrita autumnata, numera fjällhöstmätare) och kanske larver av en annan mätarart – mindre frostfjäril (Operophtera brumata) – som har försökt tugga på kråkbärsrisets blad. Mätarlarverna har haft väldigt höga tätheter i fjällbjörkskogen i Abisko-området i år. Din beskrivning av markvegetationen och björkarna tyder på att en mängd mätarlarver har mer eller mindre kalätit björkarna och sedan sökt föda på marken (de testar allt) innan de har förpuppat sig eller svultit ihjäl. Blåbärsblad äter de utan problem men kråkbärsblad och lingonblad är mer svårtuggade och särskilt kråkrisets blad verkar vara känsligt för skador förmodligen i kombination med värme och torka som du nämner vid midsommar. Kråkriset skadas även av kyla under snöfattiga vårvintrar, så det kan också spela in här.
Björkarnas gröna blad kan dels vara blad som undkommit mätarlarverna men björkarna kan också använda resurser för att sätta nya blad (musöron) för att kompensera förlusten. De ”nya” bladen kan vara gröna långt efter att mindre ätna delar av skogen har fått höstfärger. Ibland kan man se ”band” av grön skog längs delar av fjällsidorna när resten av skogen har höstfärger. Oftast klarar sig träden ganska bra men grenverket kan glesas ut och äldre trädindivid eller stammar kan dö av bladförlusten, särskilt om angreppet upprepas flera år i rad. Hedbjörkskogen med flerstammiga björkindivider av olika ålder brukar ha god förmåga att skjuta nya rot- och stamskott och svåra angrepp leder då till en ”föryngring” av skogen och några år med mer gräsvegetation.
Fjälbjörkmätaren och frostfjärilen har en cyklisk dynamik med populationstoppar ungefär var tionde år, där topparna inte är helt synkade. Båda arterna lägger sina ägg på björkstammar/grenar –gärna under lavar eller i grenklykor eller sprickor i nävern. Trots namnet är frostfjärilens ägg mindre köldhärdiga än fjällbjörkmätarens ägg men vi tror att mildare vintrar/vårar har bidragit till att frostfjärilen blivit mer vanlig även i kallare områden där fjällbjörkmätaren tidigare varit dominerande. Redan på 1960-talet var frostfjärilen vanlig på norra sidan av Torneträsk (sydsluttningen) medan fjärllbjörkmätaren dominerade på Abiskosidan av Träsket men de två senaste populationstopparna har frostfjärilen blivit klart vanligare på sydsidan.
Tillsammans med norska och finska forskare har vi försökt följa populationsutvecklingen hos mätarna i nordliga områden och hur de påverkar skogens dynamik i kombination med klimatförändringar. Det vore därför intressant att veta ungefär var du har tagit dina bilder.
– Helena Bylund, gästexpert och forskare i skogsentomologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet
Vi bor i radhus i Jordbro 3 mil söder om Stockholm. Här finns en del vegetation, men inte så mycket. Vi har korsspindlar på baksidan, men den här är en ny spindel som jag inte känner igen. Den kröp fram i solen på framsidan. Jag vände kudden som den kröp upp på för att få den att krypa in i ett skuggigare gömställe, men då valda den att krypa ut i solen igen. Jag provade samma sak tre gånger, men varje gång kröp den ut i solen igen. Tyckte det var ett litet udda beteende!
Vad är det för spindel?
Du har hittat en spindel i familjen snabblöparspindlar (Philodromidae). Den tillhör släktet Tibellus och är antingen en ängshalmspindel (Tibellus oblongus) eller kusthalmspindel (Tibellus maritimus). Jag är inte helt säker på vilken av arterna din spindel är men gissningsvis ängshalmspindel som är lite vanligare.
– Ellen Sandström
Varje sommar dyker sådana här insekter upp hos mig, inte på vintern utan bara sommaren. De flyger inte utan kryper. Plötsligt ligger de bara på golvet och jag vet inte alls hur de tar sig in och vart de kommer ifrån. Jag hittar inga i skåp eller liknade. Det kan gå flera dagar utan någon men plötsligt kan där krypa en i varje rum. Samma sak, varje sommar. Den är svart, 1 centimeter lång och har ganska korta ben. Alla som kommer in är i samma storlek. Vad ÄR detta? Jag måste få veta. Hoppas ni kan hjälpa mig.
Det här är en mjölbagge av något slag, alltså en medlem i skalbaggsfamiljen Tenebrionidae. Det syns på de korta benen i kombination med korta, tjocka antenner och en klumpig kropp.
Många mjölbaggar lever att dött organiskt material av olika slag, till exempel fröer, spannmål, murket trä eller av gamla rester från djur eller människor. Det gör att flera mjölbaggearter kan vara vanliga inomhus. Just vilken mjölbagge du har hittat går inte att avgöra baserat på bilden, men den brunsvarta färgen tillsammans med storleken (som du anger till 1 centimeter) för tankarna till stor mjölbagge, Tenebrio molitor. Det är en av våra vanligaste arter. Den lever ofta inomhus, till exempel i skafferier eller under golvbrädor, men kan också hittas utomhus. Det finns vuxna djur hela året, men den största kläckningen sker under sommaren så det är säkert därför du hittar mest skalbaggar då.
– Andreas Nord
En granne ringde mig och undrade vad det var för någon konstig varelse i hennes regnvattentunna som står skuggigt i nordöstra hörnet av hennes hus. Kropparna på de stora är 2-3 centimeter och svansarna är upp till 10 centimeter långa. Vet ni vad det är?
Det här är faktiskt en larv av en blomfluga! En del vanliga blomflugesläkten (bland annat slamflugor, Eristalis och kärrblomflugor, Helophilus) har sådan här ”råttsvanslarver”. Den långa svansen är i själva verket ett andningsrör som larven kan sticka upp ovanför vattenytan. Det kan vara flera gånger längre än själva larven. Det är en bra uppfinning, för det gör att larverna kan leva på botten i ganska gyttjiga pölar och ändå andas luft!
Vi har skrivit mer om detta tidigare, här.
– Andreas Nord
Vilken flickslända är detta? Jag fotograferade den i slutet av juni 2022 på en gård mellan åkrar i Eslöv i Skåne.
Du har tagit en väldigt bra bild av en hona av sjöflicksländan, Enallagma cyathigerum. Eftersom bilden är uppifrån syns inte de för arter helt karakteristiska kännetecknen, då måste du se den från sidan. Men de breda skulderlinjerna brukar vara en väldigt god indikation på den här arten.
– Sigvard Svensson
Kommentarer