Dovhjorten, Dama dama, förekommer i nästan alla upptänkliga färgvarianter utöver den vanliga rödbruna med vita prickar. De skovelfomade hornen och den långa svansen är typiska. Bilden är tagen av Dan Palmberg.Dovhjorten, Dama dama, förekommer i nästan alla upptänkliga färgvarianter utöver den vanliga rödbruna med vita prickar. De skovelfomade hornen och den långa svansen är typiska. Bilden är tagen av Dan Palmberg.
Jag såg den här hjorten på kvällen i slutet av mars. Det var vid Kongahällavägen på Hisingen. Kunde läsa att ni tittade på något liknande i höstas. Då var det i Kärra, men nu är det lite mer norrut. Är det en kron- eller dovhjort?
Den långa svansen och antydan till skovelhorn visar att detta är en dovhjort. Kronhjorten har kort (knappt synlig) svans och förgrenade horn utan skovlar. Den är också betydligt större än dovhjorten, har kraftigare bringa, och upplevs oftast som mer långbent. Det är såklart svårt att bedöma med mindre än att man har de två djuren bredvid varandra.
Här finns vårt tidigare inlägg om vita hjortar på Hisingen.
Tallspinnaren (Dendrolimus pini) förekommer ganska allmänt i södra Sverige. Larverna lever framförallt av tallbarr och en enda individ kan sätta i sig omkring 1000 barr under sin livstid. Ibland uppstår massförekomster av tallspinnare och då kan den göra allvarlig skada för skogsbrukare, men för det mesta är den alldeles harmlös. Bilden skickades in av Helge och Gunilla Potila.
Vi hittade den här larven på ett däck, där det nog var varmare än runtomkring. Observerade en teckning som liknar en fjäril i mitten på larven. Vi bor i den västra delen av Närke. Miljön runt omkring är blandskog och jordbruksmark.
Det är en larv av en nattfjäril som heter tallspinnare (Dendrolimus pini). Fjärilen flyger under sommaren med huvudförekomsten ungefär upp till Dalälven, men sedan begränsas den nog litet av låg temperatur. Tallspinnaren är knuten till tall- och barrblandskogar och larven utvecklas i huvudsak på både naturliga och odlade arter av tall, men de äter undantagsvis också andra barrträd som gran, en och lärk. En larv äter upp till 1000 bar under sin livstid.
Äggen kläcks efter två till tre veckor, och larven äter sedan av värdväxten fram till tidig höst. Då kryper den ned från träden och övervintrar på marken. De vaknar till på vårkanten och fullbordar utvecklingen, förpuppas och blir till fjäril. Från Mellansverige och norrut i utbredningsområdet är det dock vanligt att livscykeln tar två år. Larven övervintrar alltså en andra gång.
Det händer att massförekomster av tallspinnare uppkommer. Då kan larverna göra stor ekonomisk skada genom att förstöra i synnerhet tallplantor, men såvitt jag vet var det länge sedan detta hände i Sverige.
Här kan du läsa mer om tallspinnaren, och här finns en sida med bilder på både vuxna och larver.
Råka, Corvus frugilegus, är en charmig kråkfågel som hör jordbrukslandskapet till. Bäst trivs den i storskaligt brukade miljöer där det också finns träddungar att häcka i. Därför hittar vi framförallt råkor där jordbruket är som mest utbredd, bland annat i Skåne och på Östgötaslätten. Bilden är tagen av Axel Mauruszat.
Jag har pendlat mellan Skåne och Blekinge i över 40 års tid och aldrig sett en råka i Blekinge, men när jag passerar gränsen till Skåne finns de i mängder. Varför är råkan en sådan utpräglad Skåne-fågel?
Du har både rätt och fel angående råkor I Blekinge. Det finns faktiskt några kolonier i Sölvesborg, men vad jag kunnat hitta inte på några andra platser i Blekinge. Så det är absolut en ovanlig häckfågel. Däremot ses råka regelbundet på många platser i Blekinge under flyttningen.
Råkan är en utpräglad jordbruksfågel som trivs i storskaligt jordbrukslandskap där det också finns träddungar att häcka i. Då trumfar Skåne helt klart Blekinge. Det skall noteras att råkan häckar också på många andra platser i Sverige, som i Halland, Västergötland, Östergötland, Öland, Gotland och Uppland, men alltid bara där det finns mycket jordbruksmark.
Det är såhär vi är vana vid att se våra skator – gnistrande vita och blanksvarta. I vårsolen alldeles klart en av våra tjusigaste, men kanske också mest underskattade, fåglar. Skator är dessutom intelligenta varelser med ett komplicerat socialt liv. Ett etablerat par stannar gärna i samma revir livet ut och återanvänder ofta gamla bon. Med tiden kan de bli mycket stora och tunga. Ungarna sprider sig inte särskilt långt från platsen de kläcktes på, kanske eftersom det är bra för dem att känna till närområdet. Bilden är tagen av Pierre Selim.
Jag har ett fint skatbo där flera skatungar kläcktes förra året . Är det samma par som fick ungar där förra året som nu börjat reparera boet? Eller kan det vara några av ungarna som bygger på detta bo i år?
Det kan mycket väl vara samma skator som reparerar samma bo igen. Det är vanligt att de använder samma bo år efter år. Tim Birkhead i Storbritannien har skrivit en numera klassisk bok om skator (den finns att låna på bibliotek, se här). I den står att läsa att skator bildar par som oftast håller ihop i flera år, och att ett par i medeltal häckar inom 25 meter från den plats de häckade året innan. Ett etablerat par av skator är alltså väldigt ortstrogna. Själva bobyggandet tar omkring 40 dagar om de börjar från början, men kortare när de reparerar ett återanvänt bo. Ett riktigt stort skatbo kan bestå av fler än 1500 småpinnar och väga över 10 kilo.
Ungarna etablerar sig ofta nära föräldrarna. I medeltal är ungarnas första häckning omkring 400 meter ifrån boet de kläcktes i (det varierar dock mellan 0 och 800 meter), och ungar som stannar närmare platsen de kläcktes på tenderar att överleva bättre. Det tror forskarna beror på att de har bättre lokalkännedom, de vet alltså vad som fungerar bra och dåligt på platsen där de bor. Trots att föräldrar och avkomma är så nära varandra, finns inga tecken på parningar mellan nära släktingar (till exempel mellan syskon, eller mellan föräldrar och ungar).
Det är glädjande att du intresserar dig för skatorna. Själv tycker jag att det är en av våra allra vackraste fåglar med sina glänsande svarta partier som kontrasterar mot gnistrande vitt, särskilt nu på vårkanten. De är dessutom påhittiga och synnerligen intelligenta.
Spillning av någon slags hjort i vår frågeställares trädgård. Med tanke på fyndplatsen, och utan någon vidare uppgift om hur stor spillningen är, tror vi att ett rådjur kan vara den skyldige. Bilden är tagen av Kerstin Olsson.
Vem har lämnat denna spillning på min gräsmatta?
Det här är spillning av någon slags hjort. Eftersom du skriver att du hittat spillningen på din gräsmatta vågar jag gissa på att det är ett rådjur som är den skyldige här. De tar sig ju gärna in i trädgårdar för att förse sig med olika läckerheter!
Det är lite svårt att vara helt säker baserat bara på bilderna, men vi vi att där en räv som sprungit runt i borlängeskogarna i jakt på mat. Bilden skickas in av Anneli Nilsson.
Jag såg fotspår i snön i ett naturreservat här i Borlänge, Dalarna, igår. Jag tog ett kort för att senare kunna kolla vad det var för djur, men det visade sig vara för svårt för mig. Prövar därför här, och hoppas att ni kanske har någon aning trots att bilderna inte är jättebra och att storleksjämförelse saknas. Taget från minnet skulle jag dock säga att tassavtrycken (utan ”hälen” inräknad) var runt 5 centimeter. Intill dessa spår upptäckte jag även mycket gula och gråa fjädrar och tror därför att djuret tillhörande spåren dödat en talgoxe.
Svårt, men jag tror att det är rävspår, baserat framförallt på bilden längst till höger i kollaget. Spårstämpeln visar på fyra framåtriktade tår, där det mellersta paret i är placerade så pass långt fram att det går att dra ett rakt streck genom spårstämpeln utan att det vidrör vare sig sidotårnas fram- eller mellantårnas bakkant. Storleken, som angivits till 5 centimeter, passar också bra på rävspår. Här har vi skrivit mer om rävspår i snön.
Det går ju också att spekulera i tamkatt här, men jag tror inte det stämmer eftersom katter har en rundare spårstämpel med olika långa tår, och i regel överlappande fram- och baktår.
Backgräshoppa, Chorthippus brunneus, är en av våra allra vanligaste gräshoppor. Precis som sina släktingar övervintrar den som ägg och kläcks som en liten nymfer på försommaren. Nymfen kan inte spela förrän den blivit en fullvuxen gräshoppa på hög- eller sensommaren. Det är först då det gnisslar och knarrar och markerna! Liksom andra insekter kan populationerna av gräshoppor variera stort mellan olika år och mellan olika platser, beroende bland annat på hur vintern har varit och hur föregående års reproduktion såg ut. Det kan också hända att insektspopulationer minskar till följd av mänsklig påverkan, men det går inte att avgöra enkom baserat på hur många djur som finns under ett visst år. Bilden är tagen av Pjt56.
Var är alla gräshoppor i år?
Bor vid Hanöbukten.
Har sett en.
Har inte hört någon ”gnissla”.
Vad har hänt?
Antalet gräshoppor och andra insekter kan variera stort år till år. Det finns många olika anledningar till det, men på en viss plats kan det till exempel handla om hur våren och sommaren har varit avseende temperatur och torka. Gräshoppor övervintrar som ägg och kläcks på våren eller försommaren. Sedan äter de glatt av olika växter och tillväxer under sommaren. De är vuxna först på högsommaren, och det är först då de börjar spela. Det förklarar varför vi aldrig hör några gräshoppor på våren. De finns där, men de gör inget väsen av sig och de är väldigt små. Ibland är utvecklingen litet tidigare, ibland litet senare. Detta styrs i stor utsträckning av temperatur och nederbörd. Det kan ju också finnas lokala variationer i väder eller i hur miljö ser ut, som gör att populationerna varierar år från år. Olika typer av väderomslag tidigt på säsongen kan kanske också slå hårt mot de nykläckta gräshopporna, så att färre av dem når vuxen ålder.
Om vi tittar på en av våra allra vanligaste gräshoppar, backgräshoppan Chorthippus brunneus har populationerna i hela riket varit stabila de senaste 5 åren (2018 finns det inga data för):
Publika fynd av backgräshoppa, Chorthippus brunneus, 2018-2022 som inrapporterats i SLU Artdatabankens databas Artportalen.
Förhoppningsvis hör du fler gräshoppor i dina marker nästa år!
Lodjursspår i Dalarna, där lodjuret har satt båda fötterna i samma avtryck och spretat med tårna, vilket ger sken av av ett femtåigt djur med tydliga klor.Spår av lodjur i Dalarnas vinterskogar. I spårstämpeln syns fyra oliklånga tår utan klomärken, och en omvänt triangulär trampdyna.Spår av lodjur i Dalarnas vinterskogar. I spårstämpeln syns fyra oliklånga tår utan klomärken, och en omvänt triangulär trampdyna.
Jag fotograferade två olika djurspår i snön idag (21 januari) och är osäker på vad det kan vara. Det är fotat i södra Dalarna, nära en liten sjö.
De runda spåren med fyra framåtriktade och olika långa tår, utan klomärken på den andra och tredje bilden, är typiska spår efter lodjur. Det är glädjande med sådana observationer av ett av våra mest spännande och mystiska djur (som dessvärre lever ganska farligt just nu).
Min första gissning var att de väldigt stora, ovala, avtrycken med tydliga klomärken, 5 tår och en asymmetrisk trampdyna var spår efter en järv – ett tidigare sällsynt djur som nu är på uppgång i skogslandskapet. Vår frågeställare konsulterade dock Länsstyrelsens experter, som efter att ha följt spåret en längre sträcka kunde konstatera att det är spår efter ett lodjur, där katten har ”dubbeltrampat” (alltså satt båda fötterna på samma plats) och spretat med tårna för att inte halka. Det visar att det inte alltid är så lätt att identifiera spår från bilder!
Sannerligen en fantastisk promenad i vinterlandskapet!
Harlekinlpigan, Harmonia axyridis, är en nyckelpiga som ursprungligen hör hemma i Sydostasien. Den har i modern tid introducerats på många platser runt om i världen för biologisk bekämpning av bladlöss. Det visade sig att harlekinpigan skulle komma att bli mycket invasiv. I södra Sverige har den under det senaste årtiondet utvecklats till att på sina håll vara den allra vanligaste nyckelpigan, särskilt i stadsmiljö. Den övervintrar gärna i grupp inomhus, men just där gör den ingen direkt skada. Bilden är tagen av Jacopo Werther.
Jag har turen att mina fönster och balkongdörr är en koloni för övervintrande nyckelpigor. Men det är inte så hållbart att ha dem i balkongdörrens karmar. Jag behöver ju öppna ibland och då är det risk för att jag klämmer dem eller att de trillar in eller ut.
Jag undrar om det går att förvara dem på något sätt inomhus eller på balkongen, så de kan överleva tills de vaknar igen?
Det är framförallt harlekinpigan, Harmonia axyridis, som övervintrar på det här sättet. Den betraktas som en skadeinsekt eftersom den kan ställa till med besvär på många sätt och också påverka den naturliga biodiversiteten negativt. Det står ganska mycket om den på till exempel Wikipedia, bland annat:
”På de platser där harlekinpigan i dag förekommer vilt betraktar man den alltmer som en skadeinsekt. En anledning är att den på hösten i stora svärmar söker sig in i bostadshus. Värst drabbade tycks de vara som bor i hus med en ljus fasad och ett öppet fält framför.
Nyckelpigorna kan även innebära en ekonomisk förlust för jordbrukare. Inför vintern behöver nyckelpigorna nämligen lagra socker och det hittar de på fruktodlingar. De lär inte göra någon skada på själva frukterna, men när dessa sen samlas in för exempelvis vinframställning, kan förekomsten av nyckelpigor förstöra smaken.”
Min tanke är att man helst inte ska gynna denna art överhuvudtaget.
– Olle Anderbrant
Vi har skrivit om harlekinpigor många gånger förut, bland annat om massuppträdanden på senhösten. På den här länken finns mer att läsa.
Den här spillningen hittade vår frågeställare i en våtmark i Hållnäs i Norduppland. Vi har lite svårt att avgöra vilket gör som lämnat den. Kan det vara ett vildsvin? Bilden är tagen av Carolina Jonsell.Den här spillningen hittade vår frågeställare i en våtmark i Hållnäs i Norduppland. Vi har lite svårt att avgöra vilket gör som lämnat den. Kan det vara ett vildsvin? Bilden är tagen av Carolina Jonsell.Våtmarken i Hållnäs där spillningen påträffades. Bilden är tagen av Carolina Jonsell.
I slutet av september hittade jag avföringen på bilden i en våtmark i Hållnäs, Norduppland. Vet ni vilket djur avföringen kommer ifrån?
Detta var inte lätt och det hade varit bra att se mer av innehållet. När jag såg storleken och färgen drogs mina tankar först åt någon av våra vilda hunddjur (räv eller varg), men jag ser inga inslag av päls eller andra djurdelar i avföringen vilket gör att jag inte helt tror på min egen idé. Räven är förvisso allätare, och spillningen varierar därför stort i färg, form och innehåll beroende på vad djuret här ätit. En annan möjlighet kan kanske vara vildsvin? Kanske har någon av våra bloggläsare ett förslag?
Kommentarer