Fråga en Biolog

Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar

Visa rutor

Blåsvarta flygfän i trädgården på Gotland

Snickarbin (bisläktet Xylocopa) är utbredda och ofta ganska vanliga i Europa, men i Sverige finns de inte ännu. De har dock reproducerat sig här emellanåt, och inte sällan ses enstaka individer i södra Sverige på sommaren. Det här torde vara den andra säkra reproduktionen av snickarbi i Sverige, och den första på Gotland. Ett mycket spännande fynd, och en ynnest att få njuta av i trädgården! Bilden skickades in av Birgitta Svensson.

Vi har på vår innergård i Visby fått många såna här flygfän som verkar bo i jorden (de kryper ner i hål i marken). Vad kan det vara?

Oj så roligt!! Det här ser ut att vara snickarbin, som hör till bisläktet Xylocopa. Två arter har påträffats hos oss – storsnickarbi (Xylocopa valga) och svartsnickarbi (Xylocopa violacea). Båda biarterna finns i Europa och har även påträffats hos oss, men än så länge betraktas de som införda eller tillfälligt förekommande.

Varför är detta extra roligt? Jo, för vi tror att snickarbina är på väg att kolonisera Sverige. Din observation om vad som låter som bobyggande honor är därför fantastiskt intressant! Baserat bara på sannolikhet borde det vara svartsnickarbi, eftersom det är den art som påträffats oftast. Det finns även anekdotiska rapporter om att den setts på Gotland tidigare.

Eftersom det rör sig om en ny art för landet, som endast undantagsvis har setts bygga bo är det angeläget att få reda på mer information om fyndet. Det vore nu värdefullt med bilder på lokalen där bina finns, på bohålen, och såklart skarpare bilder på själva djuret.

Det allra bästa vore att också samla in ett exemplar – snickarbinas honor (som din bild tycks visa) går nämligen inte att bestämma från bild utan granskning i mikroskop krävs. Det vore bra att säkert kunna fastslå om dina djur är storsnickarbi eller svartsnickarbi.

Om du kan tänka dig att samla in ett djur hjälper vi dig gärna med bestämning och ser till så att djuret sedan hamnar på entomologiska muséet i Lund. När arttillhörigheten är avgjord bör fynden också rapporteras på Artportalen, som är svenska Artdatabankens rapportsystem för alla slags levande organismer. 

– Andreas Nord

augusti 9, 2022

Inlägget postades i

Djur Miljö

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Möt våra experter – Ellen Sandström

Under sommaren får ni följare möta alla de experter som hjälper till att svara på era frågor. Nu har turen kommit till Ellen Sandström, som säger såhär om sig själv:

Jag är museiassistent vid de Entomologiska samlingarna på Biologiska museet. Där arbetar jag med insekts- och spindelsamlingen. Särskilt intresserad är jag av taxonomi och systematik hos spindeldjur och insekter samt samlingsvård av naturhistoriska samlingar.

Här kan du läsa mer om vad Ellen gör.

augusti 8, 2022

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Möt våra experter – Allan Rasmusson

Under sommaren presenterar vi all experter som hjälper till att svara på frågorna ni skickar till Fråga en Biolog. Nu har turen kommit till Allan Rasmusson, som skriver såhär om sin forskning:

Jag är växtfysiolog och molekylärbiolog med intresse för framförallt växt-svampinteraktioner, och växternas mitokondrier, cellbiologi och respiration.

Läs mer om Allan och vad han sysslar på hans personliga hemsida.

augusti 5, 2022

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

En explosion av ekoxar precis hemmavid?

Ekoxen, Lucanus cervus är Sveriges och Europas allra största skalbagge. En stor hane kan bli uppemot 9 centimeter lång! I Sverige förekommer den i den sydöstra landsänden, med starka fästen från Blekinge och ställvis uppåt längs Östersjökusten. Bilden är tagen av Szwejk.

Vi har en population av ekoxar på våra marker i Blekinge. Tidigare år har vi sett enstaka individer under säsongen. Förra året noterade vi en ökning. Detta år känns som en liten explosion av individer!

På hösten brukar vi samla upp döda honor vid ett speciellt träd i vilket de förmodligen lägger ägg. Detta år har vi samlat ihop alla huvuden efter vad vi antar är fågel- eller ekorrätna individer i närheten av trädet. Det är en beklämmande syn. Det är flest hanar, omkring 45 stycken hittills (i mitten av juni). Honorna (omkring 10 stycken hittills) är svårare att hitta eller kanske inte är så aktiva ännu. Hittills har vi bara sett hanar vid liv.

Finns det något vi kan göra för att skydda individerna mot fåglarna eller är det bara att hoppas och tro att några klarar sig?

Vad roligt att ha så många ekoxar alldeles hemmavid! Precis som du skriver är det många andra djur som tycker om att äta ekoxar. Stora fåglar som skator, kajor och kråkor fångar till exempel gärna hanarna och äter upp den goda och proteinrika bakkroppen. Att ni mest ser hanar nu beror nog precis som du gissar på att könen har litet olika aktivitetsperioder. Hanarna kommer fram tidigare än honor, och också lever en lite kortare period. Hanar är såklart också lättare att hitta tack vare det imponerande utseendet och, ofta, imponerande storleken.

Utan att veta mer om de specifika omständigheterna i er population undrar jag om det inte kan vara så att ni har fler ekoxar i år, snarare än fler fåglar. Många insekter har emellanåt riktiga ”toppår” där populationerna är mycket större än vad de normalt är. Med tanke på att ekoxen spenderar 3-7 år som larv, kan det här toppåret ligga ett stycke tillbaka i tiden. Kanske lyckades ekoxarna ovanligt bra med parning och äggläggning under värmesommaren 2018?

Om det är fler ekoxar än vanligt ute hos er nu, så skulle det också kunna förklara varför ni hittar fler uppätna hanar än annars. Det är såklart ren spekulation, men i alla händelser tror jag det blir svårt att skydda ekoxarna. De flesta håller till högt upp i träden och de är som mest aktiva i skymningen, vilket gör det svårt att göra riktade skyddsinsatser. Jag tror inte heller att det behövs. Dels går det bra för ekoxen i sydöstra Sverige (Blekinge, östra Småland, Öland), dels är de insekter vi ser nästan alltid bara toppen på ett isberg. Trots ökningen i antalet uppätna ekoxar i år kan ni känna er lugna med att det säkerligen finns hundratals djur kvar som klarar sig och gör det som ekoxar ska göra. Även om det inte vore så, så skiftar balansen mellan olika arter på en plats helt naturligt med tiden, antingen som en permanent förändring eller som en tillfällig förskjutning i till exempel relationen mellan rovdjur och byte. Det är också en del i naturens skeende. Men som sagt – jag hade inte varit orolig utan snarare tänkt i banorna kring ”det måste finnas ovanligt många ekoxar i år”.

– Andreas Nord

augusti 4, 2022

Inlägget postades i

Djur Ekologi

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad är det för skalbaggar vi hittat i huset? Är det skadedjur?

Öronvivlar (släktet Otiorhynchus) hör till den stora skalbaggsgruppen vivlar, som alla utmärks av en mer eller mindre lång, utdragen, snabel framför ögonen. Öronvivlar är växtätare och många tycker särskilt om olika prydnadsbuskar som syren, liguster och snöbär. Därför är öronvivlar vanliga i trädgårdar varifrån de kan komma in i våra bostäder. Vissa arter kan också utvecklas i krukor till inomhusväxter. De vuxna skalbaggarna gör mycket karakteristiska gnagskador i kanten på bladen. Det ser ut ungefär som att någon har tagit en stor tugga. Det är ofta det bästa sättet att se var vivlarna finns. Bilden är tagen av Louise Brasch.

Vi har påträffat ett antal av denna bagge i vårt hus och undrar vad det är för art? Är det någon slags mjölbagge? Vi är oroliga att det är något slags skadedjur!

Det är någon av öronvivlarna i släktet Otiorhynchus, en skalbagge alltså. De är aldrig skadedjur inomhus, i den bemärkelsen att de lever i spannmål och annan torrskaffning, eller i trä i byggnadskonstruktioner. De här djuren lever istället av rötter och blad på olika vilda och odlade växter. Ibland kan de göra skada i planteringar eller i växthus, men för den vanliga ”hemmaodlaren” är det sällan några väldiga problem med dem. Gnagskadorna är typiska ”hålslag” i kanten på bladen. Det ser verkligen ut som att någon tagit en tugga. Populära växter är bland annat liguster, snöbär och syren. Tittar du där ser du säkert sådana gnagskador.

Det finns många olika öronvivlar i Sverige och det går inte att avgöra vilken art just du har hittat. Den vanligaste är jordgubbsöronviveln, Otiorhynchus ovatus, en ganska liten och blanksvart vivel som livnär sig på många olika slags växter och finns nästan överallt. En annan vanlig art är växthusöronvivel, Otiorhynchus sulcatus, som är ett stort och kraftigt djur med ovansidan beströdd med guldgula hår. Den kan en behöva vara lite observant på, för den kan också utvecklas i krukväxter inomhus. De vuxna djuren kommer fram på natten och gnager på bladkanterna, medan larverna lever i jorden och äter av växtens rötter. De kan ställa till det en del för enskilda växter, så kanske ska ni undersöka om ni har några krukväxter som är skadade och överväga att slänga dem. En omplantering kan hjälpa, men växthusöronviveln är långlivad och förökar sig bara genom jungfrufödsel, så det kan snabbt bli fler. Den angriper inget annat än växterna, men det kan ju vara tråkigt nog.

Med det sagt går det inte att avgöra just vilken öronvivel ni hittat. För att vara säker behövs skarpa närbilder. Det mest sannolika är ändå att djuren har kommit in utifrån – många öronvivlar är som sagt vanliga i vår omedelbara närhet – och även om de skulle leva i en krukväxt kommer eventuella skador att vara mer eller mindre begränsade till just den krukan. Vi hjälper gärna till med närmare bestämning, antingen från bild eller från faktiska djur som ni kan lägga i en liten filmburk och skicka till oss i Lund.

– Andreas Nord

augusti 3, 2022

Inlägget postades i

Djur Miljö

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Möt våra experter – Sofie Olofsson

Under sommaren får ni läsare möta all de experter som hjälper till att svara på frågor som ni skickar in. Nu har turen kommit till Sofie Olofsson som arbetar vid Botaniska trädgården i Lund. Såhär skriver såhär hon om sitt arbete:

Jag är botanist och jobbar som intendent i Botaniska trädgården vid Lunds Universitet. Det betyder att jag håller ordning på växtsamlingarna i trädgården och att jag förmedlar allt spännande som finns att berätta om dem, genom undervisning, utställningar eller i skrift. Systematik, växtvärldens mångfald och träd gör mig särskilt glad!

Här kan du läsa mer om Botaniska trädgården.

augusti 1, 2022

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Möt våra experter – Anders Nilsson

Under sommaren får ni läsare möta all de experter som hjälper till att svara på frågor som ni skickar in. Nu har turen kommit till Anders Nilsson, som skriver såhär om sin forskning:

Jag är akvatisk ekolog med bakgrund i evolutionär beteendeekologi. Mycket av min forskning handlar om fisk, med frågeställningar kring bland annat migration, bevarandebiologi, fiskeri, samt interaktioner i näringsvävar och sociala system.

Läs mer om vad Anders gör på hans hemsida.

juli 29, 2022

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Sjukstuga för ensam och skadad svanunge

Knölsvanen, Cygnus olor, får ofta ganska stora kullar och ibland kan någon unge komma på efterkälken, blir tagen av rovdjur, eller överges av mor svan. Det kan gå bra att rehabilitera svanungar, men det kräver en hel del kunskap och material. Det är bland annat därför som det inte är tillåtet för privatpersoner att själva ta hand om vilda djur, även om det såklart är mycket behjärtansvärt. Det säkraste för djuren är dock alltid att vända sig till en professionell viltrehabiliterare. Katastrofhjälp för Fåglar och Vilt kan alltid hjälpa till att hitta ett bra viltskadecenter nära dig.

Vi bor på en gård på landet. När vi kom hem en dag låg en svanunge under en bil. Den var nog bara någon dag gammal, blodig och pickad på av skatorna. Ingen mamma syntes till. Vi lade den i en stor bur av kompostgaller i skuggan på gräsmattan där vi matat med kycklingfoder och gett stora skålar med vatten.

Vi har flera gånger tagit svanen till en fågelsjö och till en badsjö. Varje gång vi ska hem får den panik och springer efter oss. Den följer oss vart vi än går på gården. Nu har den bott hos oss i två veckor.

Den äter, växer och bajsar. Men de senaste två dagarna har vi sett att den blivit sämre på att gå. Den går några steg och lägger sig sedan ned.

Vår plan var att ha den hos oss tills han blir tillräckligt stor för att klara sig själv. Vi vet att vilda djur inte ska tas om hand och att de ska tas bort efter 48 timmar. Vi hanterar aldrig svanen, har alltid handskar på när vi ger mat eller byter vatten och är noga med handhygienen.

Vad ska vi göra nu?

I korta drag tycker jag att ni omgående bör ta kontakt med Katastrofhjälp för Fåglar och Vilt (KFV Riks), som kan sätta er i kontakt med en lämplig frivilligorganisation som kan hjälpa till med rehabiliteringen. 

Att svanen plötsligt fått svårt att gå är oroväckande och kan kanske bero på någon bristsjukdom, till exempel av vitaminer eller mineraler som den inte kan tillgodose sig från kycklingmaten. Min magkänsla är att detta foder har för hög proteinhalt för en svan, som ju först och främst äter växter. Jag är dock inte veterinär eller näringsfysiolog, så detta blir en spekulation.

I första hand tycker jag att ni bör kontakta KFV Riks, och ta det därifrån. Ni har gjort en fantastiskt fin insats redan, så att få proffshjälp nu kan nog säkerställa att allt går bra även fortsättningsvis. Det är tydligt att den har präglats starkt på er – gäss och närbesläktade gör ju ofta det – men jag tror att det med rätt metoder skall gå fint att avvänja den som att den klarar sig bra i naturen.

– Andreas Nord

juli 28, 2022

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Har jag skadedjur i badrummet?

Nej, någon kackerlacka är det inte. Det är istället en mal av något slag, en liten fjäril alltså. Vissa malar lever inomhus av pälsar eller spannmål, men på sommaren är det vanligt att olika småfjärilar flyger in utifrån. Just vad det här är för något går inte att avgöra från bilden, men det finns inget som tyder på att det är ett skadedjur. Bilden är tagen av Titti Ravald-Navarro

Jag hittade denna lilla krabat i vår lägenhet i centrala Lund. Tyvärr blev den illa tilltygad och det var svårt att ta en bra bild. Men den har långa spröt och det ser ut som fläckar/prickar på vingarna. Tycker mig kunna se att det är en kackerlacka? Anticimex nästa?

Det är ingen kackerlacka, utan en mal, en liten fjäril alltså, av något slag. Att det inte är en kackerlacka ser du bland annat på att den har en sugsnabel och inga käkar, och att vingarna har fransar i bakkanten. Kackerlackor har tydliga käkar, inga fransade vingar, och ett mycket större, litet trekantigt, huvud.

Med stor sannolikhet har det här djuret kommit in utifrån, så jag hade inte varit orolig.

– Andreas Nord

🙂 Vilken tur att ni finns! Stort tack för så snabb återkoppling.

juli 26, 2022

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Möt våra experter – Lars Lundqvist

Under sommaren får ni läsare möta alla experter som hjälper till att svara på era frågor. Nu har turen kommit till vår meste kvalster- och fästingexpert Lars Lundquist, som skriver såhär om sin forskning:

Jag arbetar på Zoologiska museet vid Lunds universitet, och är mycket intresserad av djur. Min forskning handlar om parasitära kvalster, dit också fästingar räknas. Om hur de lever och hur man känner igen dem. Parasiter lever på andra djur och därför har jag också speciellt intresserat mig för smådäggdjur, som näbbmöss, sorkar och möss.

Här finns en överblick av Lars forskning.

 

juli 25, 2022

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar
Nyare inlägg Äldre inlägg