Fråga en Biolog

Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar

Visa rutor

Byts vårt medvetande ut när vi åldras?

Människans hjärna är ett fantastiskt organ som ruvar på många hemligheter? Men är hjärnan egentligen alltid densamma? Och är vi ens samma person genom hela livet? Här reder vår gästexpert ut vad som händer när atomerna i hjärnans nervceller byts ut mot nya. Bilden är tagen av Jensflorian.

Jag går på gymnasiet och har en litet annorlunda fråga som jag har tänkt på, men som jag inte kan svara på med hjälp av internet. Jag undrar om atomerna i neuronerna i hjärnbarken byts ut under nervcellens livslängd, alltså kommer någon atom alls bytas ut och i så fall vilken, och var? Om atomerna faktiskt byts ut, vilken andel av dem är ansvariga för medvetandet? Hur kan utbytet av atomer påverka medvetandet och kan man säga att medvetandet alls byts ut under vårt liv?

Det sker ett konstant utbyte av atomer i alla våra celler. Med hjälp av radioaktivt märkta substanser har forskarna kunnat visa att de flesta atomer byts ut på årlig basis. Anledningen är att celler är synnerligen aktiva. De behöver näring för att fungera och detta ger ett konstant tillflöde av nya atomer som ersätter gamla. Hjärnan är inget undantag. Dessutom skapas hela tiden nya kopplingar – det vill säga nya minnen och känslor. 

Det är en gammal filosofisk fråga ifall det fortfarande är du om alla atomer bytts ut. Svaret är både ja och nej. Ur ett perspektiv är du densamma. Alla atomer av samma sort är fullt utbytbara och funktionen kommer att vara densamma. Däremot har du såklart förändrats eftersom nya minnen skapats. På det sättet blir vi ju hela tiden nya människor med nya erfarenheter. 

– Ulf Ellervik, gästexpert från Kemiska institutionen vid Lunds Universitet

februari 10, 2023

Inlägget postades i

Evolution

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Är det en konstig svamp jag hittade i skogen?

Slemsvampar är, trots namnet, inga svampar utan istället en helt egen organismgrupp. De består av en förgrenad, jättelik supercell med många cellkärnor, som långsamt rör sig runt i jakt på olika saker att äta. Vi är inte riktigt säkra på just vilken slemsvamp det här är, men mycket talar för att det är arten Trichia scabra. Bilden är tagen av Frida Olsson.

Jag är nyfiken på vad detta är. Det växer på en mycket gammal mossbeklädd låga, men jag vet inte från vilket trädslag. Det ser ut som små fluffiga bollar och där bollarna lossnat liknar det vaxkaka. När jag drog loss en liten bit höll det ihop som ett skinn. Jag vet inte alls var jag ska leta för att få reda på vad det är, så om ni kan putta mig i rätt riktning vore det toppen! Bilderna är tagna i en biotopskyddad blandskog i Västmanland i början av februari.

Det ser ut att vara en övermogen slemsvamp (en ’myxomycet’), som inte hör till svampriket. Tyvärr är bilderna väldigt små och i låg upplösning så jag har tagit hjälp av expertis på området. Bättre bilder skulle sannolikt underlätta, om det finns?

– Sigvard Svensson

Jag har nu fått bekräftat av Jan ”Skogens röst” Svensson att det är en slemsvamp. Jan säger: ”En myxomycet absolut och högst troligt arten som heter Trichia scabra.”

– Sigvard Svensson

Vi har skrivit om slemsvampar vid flera tidigare tillfällen. Du hittar inläggen här, tillsammans med flera olika länkar till bild- och informationssidor om dessa spännande organismer. Slemsvampar är verkligen fascinerande!

– Andreas Nord

februari 10, 2023

Inlägget postades i

Svampar och mikroorganismer

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Är det verkligen en svensk fisk vi fångade i nätet?

Rötsimpa, Myoxocephalus scorpius, är en bottenlevande, ganska robust byggd fisk som finns allmänt längs nästan hela den svenska kusten. Det är en av våra allra största simpor. Vanligtvis blir den omkring 35 centimeter lång, men exemplar på hela 60 centimeter har fångats. Hanarna är spektakulärt vackert tecknade med röda och vita flanker, så kommentaren att den ”inte känns som en klassisk svensk fisk” är verkligen befogad. Bilden är tagen av Emilie Taube.

Vi fick upp denna utanför Brevikshalvön vid Tyresö i Stockholms skärgård. Det känns inte som en klassisk svensk fisk. Vore spännande att veta vad det är!

Av vad jag kan se är detta en mycket vackert tecknad hane av rötsimpa, Myoxocephalus scorpius, en bottenlevande fisk som förekommer allmänt i både salt- och bräckt vatten. Hos oss är den allmän längs hela västkusten och in princip längs hela östersjökusten. Trots det spektakulära utseendet är det dock en kamrat som är lätt att missa, nog till stor del för att den är strikt bottenlevande. 

Här finns en utbredningskarta och mer information om arten.

– Andreas Nord

februari 8, 2023

Inlägget postades i

Djur Ekologi

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vågar jag äta min hemmagjorda snigelkaviar?

Spansk skogssnigel (Arion vulgaris), som kallas också för mördarsnigel, är en glupsk snigel som kan ställa till oreda i trädgårdar. Den härstammar från Sydeuropa, och hittades i Sverige för första gången i Skåne 1975. Numera är den mycket talrik, till de flesta hobbyodlares förtret. Detta har föranlett en serie initiativ för att kunna utnyttja sniglarna som livsmedel. Men går det egentligen att äta mördarsnigelkaviar? På bilden, som är tagen av B. Girardot, ses två individer som parar sig.

 Jag står i valet och kvalet att äta snigelägg som jag saltat in efter konstens alla regler, så kallad ”snigelkaviar”. Det jag undrar är om jag riskerar att få i mig några parasiter när jag äter de saltade äggen? Jag har gjort min caviar på mördarsnigelägg men Ditte på Nordic Snails gör sin kaviar på en annan art.

Jag gissar att saltet kommer att döda de flesta parasiter som kunde finnas i snigeläggen, om det fått verka så länge så att äggen verkligen är genomsaltade och inte blivit saltbeströdda precis innan de ska ätas. För att vara riktigt säker råder jag dig dock att ta kontakt med en parasitolog som vet mer om vilka parasiter som kan vara aktuella och vad de har för salttolerans. Se därför vårt svar som vägledande, mer än som en absolut sanning.

– Andreas Nord

Strålande, tusen tack! Här hittar ni mitt blogginlägg om snigelkaviar, och här är en film när jag äter kulorna.

februari 7, 2023

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Går det att identifiera djuret som lämnat denna spillning?

Vad är det här för spillning? Vi tror att det är lämningar efter någon fågel eftersom de påtagliga vita inslagen tyder på förekomst av urinsyra (som lite förenklat är fåglarnas motsvarighet till vår urin). En gissning är att det är en ringduva som är boven i dramat här, men bilden räcker tyvärr inte till för att vi ska nå helt i mål. Kanske har någon av våra läsare andra uppslag? Bilden skickades in av Leif Karlsson.

Går det att identifiera djuret bakom denna spillning ? Bilden är tagen i slutet av oktober i sydöstra Skåne. Just denna spillning hittades på en mindre grusväg, men vi har även haft denna typ av spillning på vår gräsmatta.

Detta var svårt, tycker jag. Eftersom det är stora vita inslagen i spillningen bör det handla om lämningar från någon fågel. Det vita är urinsyra som lite förenklat är fåglarnas motsvarighet till vår urin. Vid nedbrytningen av aminosyror (som bygger upp proteiner) i kroppen bildas giftig ammoniak som restprodukt. Människor och andra däggdjur omvandlar ammoniaken till urinämne (urea) som är vattenlösligt och lämnar kroppen tillsammans med urinen. Fåglar har ingen urinblåsa eftersom det är jobbigt att flyga omkring med massor av vatten i kroppen. Istället gör de om ammoniak till urinsyra som är mer eller mindre torrt och kan avlägsnas från kroppen utan hjälp av vatten. Jag vet dock inte vilken fågel som lämnat den här spillningen, men jag gissar att det handlar om en ringduva. De producerar mycket spillning av varierande avseende, ibland litet däggdjurslik som här, och det passar också bra in med observationer av samma slags spillning i trädgården. Ringduvor trivs ju väldigt bra nära människor.

Hoppas detta ger vägledning, även om vi inte nådde helt i mål.

– Andreas Nord

februari 6, 2023

Inlägget postades i

Djur Ekologi

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vem kom på besök i köket här hemma i Luleå?

Fönstergrenlöparen, Dromius fenestratus, är en av omkring 350 olika jordlöpare i Sverige. Den lever som ett rovdjur under bark på såväl löv- som barrträd. Vanligast är den i södra Sverige, men den förekommer spritt i nästan hela landet. Just den här fönstergrenlöparen dök upp i frågeställarens kök i Luleå under julen 2021. Bilden är tagen av Ann-Kristin Gustavsson.

Det här krypet hittade jag i köket i vintras. Jag bor i Luleå. Den bodde länge i en burk och åt ibland lite honungsvatten. Den ser ut att vara för långsmal för att vara någon av de insekter jag jämfört med. Jag hade tänkt släppa ut den till våren, men en dag när burklocket legat löst på burken var den borta. Från att ha varit mycket stillsam och gömt sig på burkens botten insåg den visst en möjlighet att rymma. Är det en skinnbagge?

Någon skinnbagge är det inte. Det ser du bland annat på att den har antenner med väldigt många segment (fler än 10), att den har framåtriktade käkar, och att täckvingarna möter varandra kant-i-kant längs hela ryggen. Skinnbaggar har aldrig fler än 5 antennleder, aldrig käkar utan en lång sugsnabel, och täckvingar som delvis överlappar varandra baktill.

Det här är istället en skalbagge. Mer specifik så är det en art i familjen jordlöpare (Carabidae), av vilka vi har omkring 350 olika i Sverige. Just din skalbagge tillhör släktet som heter Dromius. De brukar kallas för grenlöpare på svenska. Den som hälsat på hemma hos dig heter fönstergrenlöpare (Dromius fenestratus). Den, liksom de andra grenlöparna, lever som rovdjur på allehanda smådjur under bark på löv- och barrträd. Vissa grenlöpare lever uteslutande på löv- eller barrträd, men just fönstergrenlöparen kan finnas på båda. Här i södra Sverige har jag dock oftast funnit den under barken på barrträd.

Arten finns framförallt i Götaland, men hittas här och där längre norrut också. Det finns flera andra fynd från Luleåtrakten sedan tidigare. Det här är aldrig ett skadedjur. Jag gissar att den har övervintrat under barken på en vedklabbe och vaknat till när den kommit in i värmen, alternativt övervintrat någonstans kring huset och vaknat när vårvintersolen börjat värma.

– Andreas Nord

februari 3, 2023

Inlägget postades i

Djur Ekologi

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vem har trampat runt i den öländska natten?

Harar och kaniner sätter de långa bakfötterna framför framfötterna när de hoppar fram. Det gör att spåren ser litet märkliga ut, även om de är ganska karakteristiska. När haren rör sig på snö syns de långa bakfötterna tydligt. I södra Sverige finns både skogshare och fälthare, och det är väldigt svårt att skilja dem båda på spårstämplarna. Just den här haren hoppade omkring på Öland, och spåren fotograferades av Kenton Knowles.

Förmodligen är detta rävspår, men det ser lite konstigt ut med 2 stora och 2 mindre avtryck i detta mönster. De stora spåren är 7-8 centimeter och de mindre 4-5 centimeter.

Tacksam för en förklaring!

Det här är spår efter en hare som har rört sig från höger till vänster i bild, alltså mot fotografen. De stora avtrycken är bakfotsspåren och de två mindre är avtrycken från framfötterna. Det är typiskt för harar att sätta bakfötterna framför framfötterna när de springer, och det hela ser lite lustigt ut eftersom avtrycken är så olika.

I Sverige har vi två olika slags harar, fälthare (Lepus europaeus) som finns i södra Sverige och skogshare (Lepus timidus) som är spridd i hela landet. Det är svårt att skilja spåren av de båda arterna. På Öland finns dessutom både skogshare och fälthare, vilket ställer till det ytterligare. Men det är i alla händelser en hare som har skuttat förbi.

– Andreas Nord

februari 2, 2023

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vilken fladdermus är det som hänger i uthuset?

Nordfladdermusen, Eptesicus nilssonii, är ett av Sveriges allra vanligaste däggdjur, och den i särklass vanligaste fladdermusen. Den förekommer över praktiskt taget hela landet, även längst i norr. Det är därför sannolikt att det är just en nordfladdermus som hänger i vår frågeställares uthus, men fotot räcker tyvärr inte till för att utesluta andra fladdermusarter. Bilden skickades in av Marita Eriksson.

Jag skickar med ett väldigt dåligt foto på en fladdermus jag har hängande i taket i mitt uthus. Jag ville inte störa den och kom tyvärr inte mycket närmare i nuläget. Jag ville inte heller använda blixt då den uppenbarligen hängt sig där i dvala.

Jag har sedan tidigare funnit vad jag med förmodligen med stor säkerhet kan säga är en nordfladdermus i samma uthus några år tidigare. Den här ser inte likadan ut. Färgen kring ögonen och öronen är för ljus för nordfladdermus!

Jag undrar om ni kan se vad det kan vara trots den dåliga bilden?  Saken är den att jag bor i Lapplands inland och eftersom vi inte har så många olika fladdermöss häromkring känns det extra intressant att ta reda på vad det här kan vara.

Det går inte att avgöra vilken art det är fråga om baserat bara på bilden som bifogats. Med tanke på lokalen så kan jag dock tänka mig att det trots allt rör sig om en nordfladdermus, Eptesicus nilssonii, men andra arter kan inte uteslutas. För artbestämning krävs att man ser huvudet och öronen, och i vissa fall räcker inte ens det.

– Anders Hedenström, gästexpert

februari 1, 2023

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Hur ska jag få den yrvakna getingen att överleva vintern?

Vanlig geting, Vespula vulgaris, är en av omkring 50 olika slags getingar som förekommer i Sverige. Hos de sociala getingar, alltså de som bygger pappersbon där många getingar bor tillsammans, dör alla arbetare på hösten medan de nykläckta drottningarna hittar en frostfri plats att övervintra på för att starta ett nytt samhälle året därpå. Ibland väljer getingdrottningarna att övervintra någonstans där temperaturen plötsligt ändras, till exempel under barken på ett vedträd som tas inomhus, eller i något sämre uppvärmt utrymme omkring våra hus. Då kan det hända att getingen vaknar mitt i vintern i tron att våren är kommen. Bilden är tagen av Frank Hornig.

En geting har vaknat upp hos oss nu i januari. Den har surrat runt några dagar och ätit honung lite nu och då. Vad mer kan vi göra för att den ska överleva och få ett så bra liv som möjligt?

Getingar har en spännande livscykel, där drottningarna övervintrar och startar nya samhällen på våren eller försommaren, medan alla arbetarna dör på hösten. Det betyder att en drottning kan vara ganska långlivad. En stor del av livet spenderar hon dock i dvala, till exempel under bark eller i marken där det är frostfritt. När vårsolen börjar värma tittar getingarna fram och startar ett nytt samhälle. Det tar lite tid för drottningen att bygga ett bo, lägga ägg, och föda upp larverna. Därför dröjer det oftast ändå till högsommaren innan vi börjar se många getingar runtomkring oss. Det kan dock hända, som här, att getingar dyker upp på helt fel tider. Då beror det på att de har valt att övervintra någonstans där temperaturen plötsligt ändras, som i ett ouppvärmt förråd där värmen slås på emellanåt, eller under barken i ett vedträd som tas in i stugvärmen för att eldas med.

Jag tror att det blir en svår uppgift att hålla er geting vid liv tills den klarar sig utomhus. En drottning kan förvisso leva uppemot ett år, under förutsättning att en stor del av den tiden spenderas i dvala där kroppen är i ”viloläge”. Det fungerar såklart att hålla den vid liv med sockerlösning, men jag är tveksam till om den klarar av den torra inomhusmiljön ändå till våren eftersom insekter är känsliga för uttorkning. Även om den överlever är min farhåga att den vid det laget har åldrats så pass mycket att all er ansträngning varit förgäves. Den bästa chansen för att den ska klara sig är att flytta getingen till ett ouppvärmt utrymme – ett förråd, garage, eller vedbod kanske – så att den kan gå i dvala igen och vakna upp först när våren kommer på riktigt.

– Andreas Nord

januari 31, 2023

Inlägget postades i

Djur Ekologi

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Har jag fått in fel klöversorter i mitt ensilage?

Nej, det är ingen alsikeklöver som vår frågeställare fått med ensilaget! Det är istället vanlig rödklöver, som hästar kan äta utan problem. Liksom rödklöver är alsikeklöver vanlig över hela landet. Den måste hästägare dock se upp med, eftersom den är giftig vid stort intag eller exponering över lång tid. Effekterna kan vara allvarliga och innefattar bland annat ökad ljuskänslighet och leverskador. Bilden är tagen av Anneli Nilsson.

Är detta alsikeklöver? Dessa finns i mängder i hösilage inköpt till häst. Åkrarna som höet slagits på ligger i Alvik utanför Luleå, Norrbotten.

Det är rödklöver, Trifolium pratense. Alsikeklöver, Trifolium hybridum, har mycket längre skaft på sina blomsamlingar, blomsamlingarna är kortare och rundare, och bladens stipler är längre och smalare.

– Torbjörn Tyler

januari 30, 2023

Inlägget postades i

Växter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar
Nyare inlägg Äldre inlägg