Åkerkårel, Erysimum cheiranthoides, finns över hela Sverige och är särkskilt vanlig utanför Norrland. Den innehåller ämnen som bland annat kan påverka hjärtats funktion, men vi vågar inte svara på om den är giftig för hästar. Bilden skickades in av Lars Holmström.
Vad kan det här vara för (torkad) växt? Vi har hittat den i hö skördat i Västerbotten, nära Skellefteå. Hästarna äter den inte så vi undrar om den är giftig?
Det är åkerkårel, Erysimum cheiranthoide.
– Torbjörn Tyler
Jag vet inte om åkerkårel är giftig för djur och människor, men den innehåller i alla fall hjärtglykosider, en slags kemikalie som påverkar hjärtats slagrytm och slagstyrka. Det är samma slags ämnen som finns i fingerborgsblomma, som anses vara giftig. Åkerkårel har dock använts som medicinalväxt i Europa, dels för att lindra insektsbett och dels för att behandla tarmparasiter. Det engelska namnet, ’wormseed mustard’ (ungefär ’masksenap’ på svenska) sägs ha kommit till just på grund av detta. Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) är rätt myndighet att svara på om åkerkårel är giftig för djur.
Ja, nog kan ekorren, Sciurus vulgaris, ta större bytesdjur om tillfälle bjuds. Men mest tycker de om hasselnötter och frön från gran och tall. Ibland slinker det också ned lavar, svampar, bär och gröna växter. Så särskilt blodtörstig är ekorren inte!
Vi bor i Dalarna, kring Siljan. Under några veckors tid har vi till och från haft besök av en ekorre på vår altan. Vi har försökt att ge den lite mat i form av sköljda jordnötter. Idag såg vi något nytt och väldigt förvånande…
Ekorren satt och gnagde på något ”köttigt” som den burit med sig till den plats på vårt altanräcke där vi brukar lägga jordnötterna. Mycket förvånad över detta gick jag senare ut för att se om det verkligen var något djur den ätit på, och det såg faktiskt ut som något slags ungar (utan hud eller päls). Fyra stycken var det, och jag tyckte mig se spår av en liten tass, vilket fick mig att bedrövat undra om den dräpt och delvis ätit på sina egna ungar.
Kan detta vara möjligt? Kan det vara som med lejon, att hanar dödar andras ungar, eller tror ni att det kan vara fågelungar (skator) den tagit?
Jag tycker det låter lite tidigt att ekorren skulle ha egna ungar redan nu. Det är väl inte så mycket fågelungar nu heller, så det troligaste är kanske att den fått tag i möss eller dylikt. De kan ju få ungar mer eller mindre hela året. Jag har själv en skräckupplevelse då jag tidigt en vår (snö och kallt) skulle sätta upp några fågelholkar. Jag tog ut dem ur förrådet och tömde ut diverse skrufs. Och fann en kull kala musungar! Jag försökte stoppa tillbaka både bomaterial, ungar och holkar, men har fortfarande dåligt samvete.
När en lejonhane dödar andras ungar kommer honan (mamman) fortare i brunst igen, så han kan para sig med henne. Ekorrar lever inte i flock så det är mindre tillämpligt för dem. Å andra sidan har de ganska utbredd fortplantningssäsong och det är möjligt att en hona vars ungar omkommer tidigt också tidigare kommer i brunst igen.
– Bodil Enoksson
Vi har skrivit om ekorrars födoval och blodtörst tidigare. Här finns bloggposten.
Plattbukspindlar (spindelfamiljen Gnaphosidae) är alltid svåra att artbestämma från bild. Extra svåra är helsvarta djur. Vår expert tror att det här är någon art ur släktena Drasyllus eller Zelotes, men för att vara säker måste spindeln undersökas i mikroskop. Bilden skickades in av Anette Forslin.
Jag vill gärna ha hjälp med artbestämningen av denna spindel, som jag hittade inomhus i Hälsingland i mitten av februari. Kan det vara en skogshuggare eller tillhuggande?
Du har hittat en spindel i familjen Gnaphosidae – plattbukspindlar. Det är en familj som är väldigt svår att artbestämma efter bilder, speciellt när det är de här helsvarta individerna som är extra svåra. Man behöver titta på dem i lupp för att kunna säga säkert. Gissningsvis så tillhör den släktet Drasyllus eller Zelotes, de brukar vara såhär helsvarta.
En utter, Lutra lutra, har sprungit över isen på Klarälven. Trebent är den inte, men liksom många andra djur är utterns spårlöpa ofta ”fot-i-fot” när den rör sig snabbt. Bilden skickades in av Lena.
Jag sg dessa spår på Klarälven den 11 mars. Vad är det för trebent individ?
Det är en utter som varit i farten här. Ett av våra mer karismatiska djur, som efter att ha varit mycket illa ut på grund av miljögifter och exploatering av deras livsmiljö nu kommit tillbaka på bred front. Se till exempel figuren nedan med publika data från Artportalen
Publika observationer av utter, Lutra lutra, i Sverige under perioden 1930-2023. Data hämtades 2023-03-15 från databasen Artportalen.
Men är uttern då trebent? Nej, det är den inte. Tittar du noga på bilden ser du att de tre spårstämplarna inte är riktigt symmetriska. Det beror på att uttern har rört sig snabbt, i språng, och då satt två tassar på samma plats. I bildens nederkant, som jag gissar är land där ni står och fotograferar, har uttern saktat in något och fyra tassavtryck finns i spårlöpan.
Här kan du läsa mer om uttern i Sverige. Vi har också svarat på olika utterfrågor förut. Här hittar du våra inlägg om saken.
Karljohan, Boletus edulis är en av våra mest uppskattade matsvampar. Men hur smart är den? Vet den enda änden av svampen vad den andra änden gör? De vackra svamparna är målade av Elisabeth Östman.
Jag är lärare på ett högstadium i Jönköping och har fått en fråga av en elev som jag undrar om någon av er kan hjälpa mig med. Jag skulle vara så tacksam för hjälp!
Min elev undrar om det är möjligt för en svamp att med sina hyfer känna av i en ända att något händer (t. ex. fara, näring, m.m.) och sedan i andra änden 100 meter bort känna av samma sak. Hon har hämtat inspiration från serien ”The last of us”.
Växter har åtminstone systemisk stress-signalering i linje med det din elev frågar om, men med svampar vet jag inte.
En elev frågade mig en om något jag inte har funderat på innan. Hur rengör sig insekter?
De flesta insekter brukar stryka benen över kroppen för att försöka rengöra sig från smuts och damm. Ibland kan de även använda mundelarna för att rengöra vissa kroppsdelar, till exempel antennerna. På videon här ovan kan ni kolla på en video av en fluga som rengör sig själv.
En larv av något slags nattfly (fjärilsfamiljen Noctuidae) som vår frågeställare hittade i kylskåpet. Troligtvis har den följt med hem från butiken. Det är ganska vanligt. Just vilket nattfly det rör sig om kan vi inte avgöra. Bilden skickades in av Hedvig Wiklander.
Vad heter denna art? Jag hittade den i kylskåpet och tror att den har åkt med i en bunt selleri jag köpte.
Det är en larv av något nattfly (fjärilsfamiljen Noctuidae), men jag kan inte avgöra vilken det är. Flera svenska arter är aktiva tidigt på året när de söker efter en plats att förpuppa sig på. Eftersom just detta djur hittades i kylskåpet är det dock sannolikt att det följt med grönsakerna hem från affären som du själv säger – inte heller så ovanligt!
Om du vill ta reda på vad det är för fjäril så tycker jag att du ska försöka föda upp larven. Det är oftast inte så svårt. Förvara den i en burk med lätt fuktad jord eller torvmull i botten och ett tygstycke som lock. Prova att mata den med till exempel selleri, om det var det du hittade den på. Larven kommer att äta av maten och sedan söka sig ned i jorden för att förpuppa sig. Utvecklingen till färdig fjäril går sedan ganska fort. Då blir det mycket lättare att avgöra vad det är för något du har hittat. Dessutom är det roligt att följa utvecklingen!
Enkla DNA-prover kan användas för att ta reda på släktskap och härkomst i vid bemärkelse, vilket utnyttjas av flera olika släktforskningssajter på nätet. Eftersom två personer brukar skilja sig åt på 4-5 miljoner olika platser i arvsmassan, men kommersiella DNA-tjänster analyserar kanske 600 000, så är träffsäkerheten inte alltid på topp. I andra sammanhang kan hela arvsmassan analyseras. Det kostar mer pengar, men är bättre om det behövs information om till exempel hur olika delar kroppens styrs och regleras. Detta utnyttjas bland annat vi cancerdiagnostik med målsättningen att skapa skräddarsydda behandlingar. Bilden är gjord av Madprime.
Hur mycket av vårt DNA läser släktforskningssidorna på nätet av?
Och varför gör sjukvården ibland helgenomsanalys och inte bara analys av de avsnitt som kodar för proteiner? Det är ju bara omkring 1,5% av all DNA.
Kommersiella genetiska analyser brukar undersöka upp till cirka 600 000 ’bokstäver’ (nukleotider) som vi vet skiljer sig åt mellan olika individer. Detta görs med hjälp av en ’SNP-chip’; ett verktyg som binder specifika snuttar av DNA beroende på vilken sekvens de har. Detta är mycket billigare än att sekvensera hela arvsmassan (helgenomssekvensering). 600 000 kanske låter som mycket, men två olika personer brukar i genomsnitt skilja sig åt på 4-5 miljoner platser i arvsmassan. Så dessa analyser är framförallt bra för att få information om allmänt släktskap eller om man bär på kända sjukdomsalstrande varianter.
Helgenomssekvensering används i andra syften, till exempel inom forskning för att leta efter delarna av arvsmassan som reglerar genuttryck. Dessa reglerande ämnen behöver inte nödvändigtvis vara proteiner, så det är en anledning varför det inte bara är kodande sekvenser som kan vara av intresse. Idag är det också ganska vanligt med helgenomssekvensering i samband med en cancerdiagnos, eftersom läkarna då kan se hur tumörens arvsmassa skiljer sig åt från resten av kroppen och eventuellt anpassa behandlingen därefter.
Solmogna persikor som vattnas med vanligt vatten är normalt söta och goda. Vad skulle hända om vi istället vattnade dem med mjölk? Skulle frukten innehålla mjölksocker (laktos) då?
Om jag har ett persikoträd som inte har någon tillgång till vatten varken uppifrån eller från jorden och jag bara vattnar det med mjölk, kommer då persikorna att innehålla laktos?
Jag har inte provat själv, men om du vattnar en växt i kruka med mjölk kommer det troligen lukta mycket illa på grund av mikroorganismer som tillväxer. Jag råkade en gång slå te med honung i till en krukväxt, och fick byta jorden för att bli av med stanken.
Laktosen kommer troligen snabbt brytas ned av bakterier och svampar i jorden. Om laktosen skulle komma in mellan cellerna i roten så kan den ändå inte komma vidare utan att först aktivt tas upp av en cell. I de få fall där forskare provat om växtceller kan ta upp och använda laktos som kolkälla har de sett att cellerna bryter ner laktosen utvärtes och sedan tar upp delarna (glukos och galaktos). Till sist, om rötterna får socker som kolkälla så behåller rötterna detta själv och skickar inte in det i transportvägarna som leder till skottet.
Så jag skulle nog säga att chansen att en laktosmolekyl skall ta sig till persikan är samma som för en iskub att klara sig i helvetet.
– Allan Rasmusson
PS. Det finns en gammal rapport om att forsythia innehåller laktos, men senare analyser har inte kunnat hitta något, så det var nog fel i den första analysen.
Humlor, som den här hushumlan (Bombus hypnorum) har det ganska tufft på många håll. Vissa arter ökar förvisso, men överlag har antalet pollinerande insekter gått ned betydligt. Det beror på många olika saker som kan härledas till mänsklig aktivitet, bland annat urbanisering, förändringar av landskapet, användning av bekämpningsmedel och global uppvärmning. Men insekterna minskar inte överallt och alla insekter minskar inte. Därför har vi all anledning att vara positiv. Precis som vi har fattat en del dåliga beslut som påverkat djur och natur negativt, kan vi välja att göra rätt val för att förbättra förutsättningarna för en rik natur också i framtiden. Bilden tagen av André Karwath.
Att humlorna försvann i våras berodde kanske på frosten (vi fick inga plommon eller körsbär i år), men att alla andra insekter också saknas, beror det på torkan eller?
Jag bor i en artrik trädgård med mycket träd, buskar och blommor. Normalt är det massor av insekter här, men under sommaren 2022 var det långt färre. Jag kanske har fått 7-8 myggbett i år, annars massor. I och för sig kom humlorna och getingarna tillbaka först i somras, men mina bålgetingar försvann. Humlorna är bara några fåtal och det hördes inget brummande från lindarna i år, knappt några flugor, bara enstaka fjärilar och inga gräshoppor på ängsmarkerna där jag går med hunden. Inte heller några insekter som kraschar mot vindrutan när jag kör bil. Vad sjutton har hänt?
Hos nästan alla insekter finns det en ganska betydlig skillnad i populationsstorlek från år till år, beroende på bland annat hur vintern och våren har sett ut, om det är torrare eller blötare, och så vidare. Det kan leda till att det under vissa år finns mycket av en viss art på en plats, men nästa år nästan inga individer alls. Tänk till exempel på fallet med en skalbagge som bara äter av en viss växt, eller ett vildbi som bara samlar pollen från den växten: finns det mycket av värdväxten det första året finns det också utrymme för många insekter som lever på den, men om det året efter finns få plantor (kanske beroende på torka, eller något annat), så kan det inte finnas lika många insekter. Det är en naturlig ekologisk process som förekommit i alla tider.
Tyvärr står det också med all önskvärd tydlighet klart att insektspopulationer på många håll i världen, inklusive Sverige, har minskat drastiskt oberoende av skillnader mellan år och år. Även om vi inte vet de specifika orsakerna i alla fall, så är det lätt att sammanfatta det med att vi människor är skyldiga. Minskningarna handlar i nästan alla fall om storskaliga förändringar i insekternas livsmiljö, bland annat genom att vi har förvandlat nästan all naturlig skog till effektivt brukad sådan med dålig naturhänsyn, att vi har stora åkrar med liten variation i grödor och få åkerogräs, tillsammans med ganska utbredd användning av besprutningsmedel. Utöver detta utvecklas våra moderna samhällen i rask takt, och det kräver plats. Då är det utan undantag naturen som får flytta på sig. Dessutom påverkas en del insekter negativt av den globala uppvärmningen. Hit hör bland annat humlor, som tacklar värme mycket dåligt eftersom de i mångt och mycket från början är anpassade för att leva i kalla miljöer.
Allt detta må låta dystert, men det är egentligen ganska enkelt: vill vi ha natur omkring oss måste vi skapa förutsättningar för att den ska få finnas kvar. Det tycker jag att vi är alldeles för dåliga på att göra just nu. Ur strikt natursynpunkt finns det nämligen ingen ”grön tillväxt”, vi kan alltså inte fortsätta att breda ut oss och tro att det inte kommer få konsekvenser. Däremot kan vi växa grönare, och vi kan förbättra förutsättningarna ytterligare genom att rätta till tidigare misstag och tänka annorlunda framåt. Här pågår till exempel många intressanta diskussioner om skogsbrukets naturhänsyn och om alternativa brukandemetoder, och vattenkraftens naturhänsyn i Sverige har varit under utredning (denna är tyvärr satt på paus nu). Sådana här initiativ är viktigare för en hållbar framtid där människor och djur kan samexistera bättre än idag.
Tillbaka till insekterna. Det är viktigt att inte förlora hoppet. Det kan mycket väl vara så att det du upplevt i år bara är ett sällsynt dåligt insektsår just hos dig. Det går också att göra mycket bra för insekter på liten skala, till exempel genom att skapa en rikare trädgård. Det finns MASSOR privatpersoner kan göra för att öka landytan som är gynnsam för insekter, till och med inne i städerna. Rikare Trädgård är ett spännande initiativ som uppstått i samarbete mellan Fritidsodlingens riksorganisation och Sveriges Entomologiska Förening. Dessutom är det viktigt att veta att insekterna inte minskar överallt. Våra kollegor i Lund har till exempel visat att antalet insekter och spindlar i delar av den svenska fjällvärlden varit nästan oförändrat under den senaste dryga 50 åren. Artikeln i sin helhet finns att läsa här.
Det är jätteviktigt att lyfta fram ljuspunkterna i diskussionen. Vi har naturens öde i våra händer och kan vända många negativa utvecklingskurvor med riktiga beslut. Naturen är ju fantastisk på det sättet och kan och kommer att återhämta sig om den bara får chansen. Därför är det viktigt att vara positiv och, framförallt, att komma ihåg att vi kan göra massor för att förbättra chanserna för insekter och andra djur.
Kommentarer