Fråga en Biolog

Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar

Visa rutor

Varför flyttar inte råttorna på sig?

Brunråttan, Rattus norvegicus, har existerat i människors omedelbara närhet sedan lång tid. Kanske har råttorna lyckats så bra med detta eftersom de är mycket intelligenta och påhittiga. Kan kombinationen av dessa faktorer kanske förklara varför Malmös råttor inte verkar vara lika rädda som andra djur? Bilden är tagen av Dunpharlain.

Jag brukar cykla i Malmö tidigt på morgonen, vid klockan 5. Kaniner och igelkottar väjer och springer ifrån min cykel medan råttor springer rakt framför och vid ett flertal tillfällen även sprungit rakt in mot hjulet. Nu senast sprang en råtta rakt in mot och ”krockade” med min ankel. Som tur var har de aldrig sprungit in i ekrarna och alla råttor som sprungit in i min cykel har verkat okej och sprungit vidare. Hur kommer detta sig?

Det här är en spännande observation, men också en som är svår att svara på. Jag kan dock spekulera lite.

Råttor är ju vanliga i Malmö, och de flesta brukar vara ”normalt rädda” för människor. Kanske kan det här bottna i att råttor är mycket intelligenta varelser som har bättre kontroll på sin omedelbara närhet än till exempel en kanin? Jag tänker här på en fågelparallell, där intelligenta fåglar som skator, kråkor och råkor gärna sitter kvar på vägen obehagligt länge, medan andra (duvor, till exempel) flyger bort ganska snart. Detta motsägs i och för sig av din krock med en råtta, som väl någonstans tyder på att den inte riktigt var med på vad som hände och blev överraskad när du kom med cykeln. Kanske är det en kombination av faktorer som spelar in här: råttor har en lång och obruten historia av att existera i människors absoluta närhet. De är också uppfinningsrika och intelligenta, och kan därför navigera i stadens landskap med bravur. De vet vad som händer och när de behöver flytta sig ur vägen för att inte råka illa ut, men ibland blir det räknefel som gör att ni krockar.

En intressant ”bubblare” är att möss och råttor kan infekteras av en toxoplasmos – en encellig parasit som på vetenskap heter Toxoplasma gondii. Den sätter sig i hjärnan på gnagarna. Varför är det intressant i det här sammanhanget? Jo, för parasiten kan bara reproducera sig i magtarmkanalen hos katter, så för att den ska överleva måste den se till att den infekterade gnagaren blir uppäten av en katt. Och det gör den genom hjärnkontroll! Studier har visat att gnagare med toxoplasmos inte alls visar samma rädsla för katter och andra möjliga rovdjur. Jag vet inte hur sannolikt det är att råttorna i Pildammsparken är mindre rädda för dig för att de bär på toxoplasmos – förmodligen är den låg – men det är spännande att tänka sig att ett visst beteende kan uppstå av många olika anledningar, både som en anpassning till en speciell livsmiljö eller som ett resultat av att vara ”med på noterna”, eller som en konsekvens av yttre påverkan (här genom en parasit).

– Andreas Nord  

mars 20, 2023

Inlägget postades i

Däggdjur Djur Ekologi Människor Miljö

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Undviker växter att växa där marken är förorenad?

Ändrar växternas rötter riktning om de stöter på föroreningar?

Jag undrar om rötter ändrar riktning beroende på föroreningar i jorden? Jag har hittat några källor som talar om saken, men de verkar oklara.

Rötter växer extra mycket där det finns bäst med vatten och förhållanden mellan näringsämnen, men att de skulle undvika föroreningar känner jag inte till.

– Allan Rasmusson

mars 17, 2023

Inlägget postades i

Miljö Växter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad är det för flygande småkryp som kommer in i tusental?

I Sverige finns hundratals olika arter av fjädermyggor (myggfamiljen Chironomidae) och många är ohyggligt svåra att skilja åt. Vi kan därför inte svara på just vilken slags fjädermygga detta är. Gemensamt för många arter är dock att de svärmar i stora mängder, och gärna söker sig till ljuskällor. Det är, skall vi se, kan vara problematiskt för många nattdjur i våra moderna städer. Bilden är tagen av Pia Sandebäck.

Vad är det för kvälls- och nattaktiva insekter som kommer in i tusental nu på sensommaren? De söker upp ljus, till exempel en ljus vägg bakom en lampa eller en fönsterbräda där utebelysningen lyser in. Och varför söker de upp ljus när de är nattaktiva? Hur ser deras livscykel ut – de verkar ju leva ett kort liv? Insekterna är 3 millimeter långa och bilden är tagen i Mönsterås kommun, i augusti 2022.

Det här är någon av de flera hundratals arterna i myggfamiljen fjädermyggor (Chironomidae; vi har drygt 500 olika i Sverige). De svärmar ofta i väldigt stora mängder och olika arter är aktiva från vår till höst. Just vilken art du har hittat kan åtminstone inte jag avgöra. För det krävs studier under mikroskop, och ibland till och med arbete på DNA-nivå. Fjädermyggor utvecklas liksom många andra myggor i vatten. Såväl puppor som larver är väldigt viktiga födokällor för olika rovinsekter (till exempel trollsländelarver) och, inte minst, fiskar. Pupporna stiger till ytan när det är dags för dem att kläckas, och den fullbildade fjädermyggan kravlar sig upp på ytan. Hanarna har tjusiga fjäderformade antenner, medan honorna bäst känns igen på sin kutryggighet. Antennerna är däremot raka. Den här könsskillnaden beror på att hanarna behöver modifierade antenner för att kunna hitta honor så effektivt som möjligt. De lyssnar helt enkelt in sig på ljuden från honornas vingar. Den här videon visar på ett jättefint sätt fjädermyggornas livscykel:

Att de söker sig till ljus beror på att många olika insekter använder ljuskällor för att navigera i mörkret. När de då ser skenet från en lampa söker de sig dit. Med andra ord sätter vi deras navigationssystem ur spel genom att lysa upp i nattmörkret. Samma fenomen utnyttjas bland annat vid fångst av nattfjärilar då det är vanligt att hänga en stark lampa framför ett vitt lakan. Men bortom det är detta egentligen ett stort problem för de flesta nattdjur. Forskarna brukar därför tala om ”ljusföroreningar”, bland annat i stora städer. Genom att vi har skapat ett samhälle som aldrig får släckas ned, sätter vi många djur ur spel. Det kan till exempel handla om insekter som inte kan navigera, fladdermöss som inte kan jaga, och fåglar som  vaknar mycket tidigare i städerna. 

Vi har skrivit om fjädermyggor förut, se här.

– Andreas Nord

mars 15, 2023

Inlägget postades i

Djur Ekologi Insekter Miljö

Kommentarer

2 Kommentarer Lämna en kommentar

Är de svenska vildsvinen inavlade?

Vildsvinssugga (Sus scrofa) med kultingar. Den svenska vildsvinsstammen härstammar troligtvis i huvudsak från en grupp djur som rymde ur ett hägn i Södermanland i slutet av 1970-talet. Därefter, och kanske också innan dess, har det med stor sannolikhet skett återkommande rymningar. Dessutom är det känt att vildsvin återkorsat sig med tamgrisar vid flera tillfällen. Dessa faktorer har gjort att det genetiska materialet bland svenska vildsvin nog är borde stort och varierande, med en låg grad av inavel. Det står i stark kontrast till vissa andra djurpopulationer i Sverige.

Den svenska vargstammen hotas (i medierna?) ibland av inavel och det nämns att man borde ta in vargar utifrån (Finland/Ryssland) för att komma till bukt med detta. Men hur är det då med vildsvinen? De var utrotade i landet och dagens vildsvin sägs härstamma från några rymlingar ur ett hägn på 1940-talet. Är våra vildsvin inavlade även de?

Detta är en intressant och motiverad fråga. Med största sannolikhet är vår nuvarande vildsvinsstam inte särskilt inavlad. Det stämmer förvisso att vildsvinen var utrotade och att den nuvarande (stora) populationen nog grundades av en grupp rymlingar från ett hägn i Södermanland i slutet av 1970-talet. Därefter, kanske också dessförinnan, har det dock med stor sannolikhet varit fråga om flera ytterligare rymningstillfällen, följt av återkorsningar med tamgrisar. Dessa olika faktorer har gjort att den genetiska diversiteten i vår vildsvinspopulation sannolikt är både stor och variationsrik.

Hela den svenska vargstammen härstammar däremot från totalt 7 individer. Återkomsten av vargen i Sverige skedde via paret i Nyskoga-reviret som etablerade sig 1983. Därefter dröjde det ända till 1991 innan nytt genetiskt material kom in i populationen (en hane), varav det ånyo var stiltje fram till 2008 då två nya hanar fick valpar. Därefter etablerades en tik 2017, och en reproducerande hane i Norge 2019. Här finns mer information om vargen i Sverige.

Inavelskoefficienten, som är ett mått på hur nära släkt två individer är med varandra, är fortfarande väldigt hög bland familjegrupper hos den svenska vargstammen. Vi ser förvisso en nedgång nu, men värdet är fortfarande (2021) på 0,24. Som jämförelse har barn till kusiner en inavelskoefficient på 0,13 och barn till helsyskon en inavelskoefficient på 0,25. Det betyder att vargarnas familjegrupper är ungefär lika närbesläktade som barn till ett syskonpar. Det är såklart inte en bra sak för djurens genetisk hälsa, så slutsatsen att det behövs nytt genetiskt material i vargpopulationen är vetenskapligt välgrundad och inte ett mediapåfund. Figuren nedan visar hur inavelskoefficienten hos svenska vargar har utvecklats under den senaste 30 åren.

Inavelskoefficienten mäter hur nära släkt individer är med varandra. Barn till kusiner har till exempel en inavelskoefficient på 0,13 medan barn till helsyskon har en koefficient på 0,25. Figuren visar hur inavelskoefficienten har utvecklats hos familjegrupper bland svenska vargar från 1987 då mätningarna påbörjades. Den gröna linjen visar medelvärdet, medan de grå linjerna visar den övre och undre standardavvikelsen (ett mått på spridningen i materialet). I modern tid har det varit en liten nedgång i inavelskoefficienten, men den är fortfarande mycket hög. Vargarna delar alltså ungefär lika mycket genetiskt material som barn till ett syskonpar skulle ha gjort. Data är hämtade från Naturvårdsverkets officiella statistik.

Vargens historia i Sverige står alltså i stark kontrast till vildsvinens situation, där den grundande populationen var mycket större, under en period sannolikt utökades genom fortsatta rymlingar, och sedan diversifierades ytterligare via återkorsningar med tamgrisar.

– Andreas Nord

mars 14, 2023

Inlägget postades i

Däggdjur Djur Evolution Genetik

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad är detta för stor, flygande skalbagge?

Taggbock, Prionus coriarius, är en stor långhorning som utvecklas i tall och olika ädellövträd. Hos oss förekommer arten i den sydliga delen av landet, men den är aldrig särskilt vanlig. Bilden är tagen av Christer Jungsand.

Jag undrar vad denna stora, flygande skalbagge heter? Den kommer fram på sommarkvällarna och flyger omkring, men håller sig kring en bestämd blomma på vår terrass. Vi bor utanför Valdemarsvik i sydöstra Östergötland.

Det är en taggbock, Prionus coriarius, en stor och ganska sällsynt skalbagge i familjen långhorningar (Cerambycidae). Taggarna på halsskölden är typiska för arten och har gett upphov till det svenska namnet. De kraftigt sågtandade antennerna på ert djur tyder på att det är en hane. Honan är betydligt större, rundare, och har ganska blygsamt sågtandade antenner.

Larven utvecklas i hård tall- eller lövträdsved på varma platser i södra Sverige. Den vuxna skalbaggen är aktiv under några veckor på högsommaren.

Vi har skrivit om taggbocken vid flera tidigare tillfällen. Du hittar inläggen här.

– Andreas Nord

mars 13, 2023

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Hur blodtörstig är en ekorre?

Ja, nog kan ekorren, Sciurus vulgaris, ta en och annan fågelunge eller något fågelägg om tillfälle bjuds. Men mest tycker de om hasselnötter och frön från gran och tall. Ibland slinker det också ned lavar, svampar, bär och gröna växter. Så särskilt blodtörstig är ekorren inte!

Vår hund, liksom de flesta andra hundar, är väldigt fixerade vid ekorrar. Jag och en annan hundägare började diskutera hur pass ”blodtörstiga” ekorrar egentligen är.

När jag gick i skolan fick vi lära oss att de åt både fågelägg och fågelungar. Men sedan vill jag minnas att jag såg någon notis om att det inte alls stämmer. Så – är de små ulvar i fårakläder, eller?

Ekorren får nog betraktas som allätare, men stapeldieten består av hasselnötter och frön från gran- och tallkottar. Årsskott från barrträd är också viktiga inslag i kosten. Studier som har analyserat maginnehållet hos ekorrar visar dock att dieten är väldigt bred, och också innefattar bär, svampar, lavar och gröna växter och diverse insekter. Samma studier har också visat att det ibland finns rester av fågelben och ägg i magen, men det verkar vara ovanligt. Det skall nog tolkas så att ekorren gärna sätter i sig en äggkull eller en fågelunge om tillfälle bjuds, men att de inte aktivt jagar fåglar och andra små och goda djur.

Naturhistoriska riksmuseet skriver mycket bra om ekorrarnas liv och leverne här.

– Andreas Nord

mars 10, 2023

Inlägget postades i

Däggdjur Djur Ekologi

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vem var det som var nödig här?

Ja, vem är det egentligen som var nödig på Orust i somras? Det finns några olika möjligheter, och att vara alldeles säker på saken går inte utan närmare information om fyndplatsen. Några kvalificerade gissningar, har vi dock. Bilden skickades in av Mikael Moiner.

Jag hittade flera spillningar som såg ut såhär inom ett område av 15 meter. Jag tänkte först hund, men är det inte en del gräs i spillningen? Bilden är tagen på Orust i Bohuslän i slutet av juli 2022.

Min första tanke var fårspillning, vilket det kan vara förutsatt att bilden är tagen i ett område med lösgående betesdjur. Om det inte finns några tamdjur i området ligger en hjort av något slag nära tillhands. På Orust finns flera observationer av kronhjort och både spillningens storlek och utseende tyder på att det kan vara just en kronhjort som varit nödig här. Från att ha varit sällsynt och lokal har kronhjorten formligen exploderat de senaste åren. Numera är den mer eller mindre vanlig på många platser i södra Sverige. Det går dock inte att utesluta till exempel dovhjort, som är vanlig på Tjörn, men enligt Artdatabanken ännu inte observerad som vild på Orust. Det skulle dock förvåna om den inte finns där. Slutligen ska vi kanske inte helt och fullt utesluta mufflonfår, som förekommer längre upp längs kusten. Dessutom ska det till min kännedom förekomma vilthägn med både dovvilt och mufflonfår på Orust. Viktigt att komma ihåg är att alla djuren som nämns ovan ofta har ganska hård och torr spillning som närmast påminner om kulor eller pellets. Spillningens form och konsistens beror dock mycket på vad djuren har ätit. Torr mat, som bark och späda grenar, ger torr och hård spillning, medan ett större inslag av färska blad och örter ger mjukare och större spillningar.

För att sammanfatta så menar jag att det mest sannolika är att detta är hjortspillning, förutsatt att den påträffades utanför ett vilthägn och i ett område som inte betades av frigående tamdjur (får). Om inte, så finns flera möjliga bovar, enligt ovan.

– Andreas Nord

mars 9, 2023

Inlägget postades i

Däggdjur Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Kan jag verkligen fått de här blodgrupperna från mor och far?

Vi människor har drygt 30 olika blodgrupper. De mest berömda är AB0- och Rhesus (Rh)-systemen. Blodgrupperna är viktiga, eftersom det har betydelse bland annat vid blodtransfusioner. I blodet finns nämligen också antikroppar som känner igen antigener på blodkropparnas yta. Den här sortens blodgrupp bestäms av en gen (som sitter på kromosom nummer 9) och för vilken det finns tre olika varianter (”alleler”). Låt oss kalla dessa alleler A, B och 0. Människor har två kopior av varje gen då våra kromosomer finns i par, en som erhölls via ägget från mor, och en som vi fick via spermien från far. Detta gör att med avseende på AB0-genen kan en enskild människa ha sex olika kombinationer av alleler, nämligen AA, AB, A0, BB, B0 och 00. Samtidigt finns det ju bara fyra olika blodgrupper, nämligen A, AB, B och O. Hur kan det vara så? Jo, eftersom vissa blodgrupper motsvarar mer än en kombination, där A och B-allelerna är lika dominanta och ger upphov till blodgruppen AB, medan 0-allelen är recessiv och därför bara uttrycks om genotypen är 00, medan till exempel A0 ger blodgruppen A. Rhesus-faktorn styrs av två alleler, Rh+ och Rh-, där den förra är dominant över den senare. Annars fungerar nedärvningen på samma sätt som för AB0-systemet, men det blir litet enklare eftersom det är färre alleler med i leken. Bilden är gjord av Invicta HOG.

Jag har blodgruppen 0-, min mamma hade blodgruppen 0 (osäker på om hon var Rh+ eller Rh-) och min pappa har A+. Är detta möjligt då både A och Rh+ är dominanta?

Det är absolut en möjlig kombination.

Låt oss börja med AB0-systermet. Eftersom 0-allelen är recessiv ger det vid handen att du måste ha uppsättningen 00, din mor (som också har blodgrupp 0) måste också ha haft 00, medan din far med blodgrupp A+ måste ha genotypen A0, det vill säga att din far är ”heterozygot” (alltså med olika alleler på de två kromosomerna). Din mor bidrar således alltid med ett ägg som bär 0-allelen, medan din far har spermier med antingen A-allelen eller 0-allelen. Därför kan föräldrar med kombinationen A0 och 00 ge upphov till genotyperna A0 och 00, med resulterande blodgrupper A och 0. Här har vi skrivit mer om hur olika möjliga korsningar av föräldrarnas genetiska material ger upphov till olika blodgrupper.

När det gäller Rh-faktorn så är det också möjligt, förutsatt att din far har genotypen Rh+/Rh-, och att din mor hade blodgruppen 0+ med genotypen Rh+/Rh-. Om två Rh-positiva heterozygoter får barn så kommer barnen att kunna ha genotyperna Rh+/Rh+, Rh-/Rh-, samt Rh+/Rh-, och alltså vara homozygot Rh-positiva (+/+), heterozygot Rh-positiva (+/-), och homozygot Rh-negativa (-/-, som du är). Här kan du läsa mer och se bilder på olika typer av Rh-kombinationer hos föräldrarna, och nedärvning till barnen (på engelska).

Just din blodgrupp är sällsynt i Sverige – och eftertraktad, eftersom den kan tas emot av alla som behöver en blodtransfusion. Därför kallas 0- ofta för akutblod.

Vi har skrivit om nedärvning av blodgrupper tidigare. Här hittar du våra inlägg om saken.

– Andreas Nord

mars 8, 2023

Inlägget postades i

Däggdjur Genetik Människor

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad avgör egentligen hur länge mjölken håller?

Jag håller på med ett gymnasiearbete om hållbarhet på olika mjölksorter. Vi har valt att jämföra hållbarheten på laktosfri mjölk, vanlig mjölk och ”hållbar” mjölk. Vi har förvarat mjölken i plastlådor, mätt pH-värdet på mjölksorterna samt luktat och smakat.

Som jag har förstått det håller den laktosfria mjölken längst i oöppnad förpackning tack vare pastöriseringen. Men enligt den laktosfria mjölkens förpackning håller den endast 3-4 dagar i öppnad förpackning jämfört med den vanliga mjölken som anges hålla i 4-5 dagar. I vårt experiment fick vi också ett resultat som visar att den laktosfria mjölken har kortare hållbarhet i en öppnad förpackning än vad den vanliga mjölken har.

Vad beror detta på?

Den viktigaste faktorn när det gäller hållbarheten för mjölk är hur den har pastöriserats. Du har alltså helt rätt i att olika pastörisering troligen är förklaringen till att laktosfria mjölken hade längre hållbarhet i oöppnad förpackning. Försök ta reda på hur just er mjölk har behandlats. Om det inte framgår av förpackningen kan ni ju kontakta och fråga tillverkaren.

Pastöriseringen är en värmebehandling som görs för att avdöda skadliga bakterier och minska totalantalet mikroorganismer i mjölken och därmed göra den hållbar. Du kan hitta mer information om detta på nätet, till exempel på den här sidan från Tekniska museet.

Den vanliga konsumtionsmjölken pastöriseras vanligen vid 72-74° i 15 sekunder. Det reducerar bakteriehalterna kraftigt och gör mjölken hållbarare, men med tiden börjar mikroberna växa till i mjölken och göra den dålig. Vad som händer beror på vad mjölken innehåller för bakterier, om den kontaminerats från omgivning eller förpackning, och vid vilken temperatur den lagrats. Ibland är det mjölksyrabakterier som tillväxer och utnyttjar laktosen i mjölken för så kallad mjölksyrajäsning. Kom ihåg att dessa bakterier först klyver laktosen till glukos och galaktos, och att det är jäsningen av dessa som ger mjölksyra (laktat) som produkt. I kylförvarad mjölk brukar det inte bli mjölksyrabakterier som tar över. Andra typer av jäsningar kan också ske som ger otrevliga smaker och dofter. Och det är inte nödvändigtvis så att mjölken blir sur. En del bakterier bildar enzymer som ger sig på mjölkens proteiner, och då tenderar mjölken att koagulera (”skära sig”) även utan att den blivit sur, och otäcka smaker uppstår. Spotta ut sådan mjölk om ni råkar smaka på den!

En del mjölk med lång hållbarhet har pastöriserats vid högre temperatur och blir då hållbarare. Nackdelen är att detta ger en lätt kokt smak, men om man till exempel ska syra mjölken och göra ost eller filmjölk av den kommer inte detta att märkas i den färdiga produkten. Vid så kallat UHT (Ultra High Temperature)-behandling är behandlingen över 140°C i 1-4 sekunder. Om den också förpackas under i princip sterila förhållanden blir hållbarheten mycket lång, och den kanske inte ens kräver kylförvaring. Nackdelen är förstås den kokta smaken. Och så snart man öppnar förpackningen får mikroorganismerna tillträde och då håller den inte så länge.

Det är intressant att ni finner att den laktosfria mjölken kanske håller sig kortare efter att förpackningen öppnats. Tänk lite på vad det kan bero på och sök gärna efter möjliga svar. Vid tillverkning av laktosfri mjölk börjar man med att avlägsna en del av laktosen med en slags filtreringar. Sedan tillsätter man enzymet laktas för att konvertera återstående laktos till glukos och galaktos. Om man inte först hade tagit bort en del av laktosen hade den höga halten glukos gjort mjölken söt i smaken. Vad tror ni det betyder för eventuella bakterier som kommer att hamna i mjölken om den istället för laktos innehåller glukos och galaktos? Vilka av sockren är lättast för en bakterie att tillgodogöra sig? Vilket av dem kan flest bakterier utnyttja?

Här kan ni läsa om våra tidigare inlägg om hållbarhet hos mjölk.

Klas Flärdh, gästexpert

mars 7, 2023

Inlägget postades i

Svampar och mikroorganismer

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vem har gått här?

Rödräven är vanlig över hela landet och lever gärna helt nära människor. Spåren påminner om andra hundspår, med fyra framåtriktade tår som lämnar tydliga klomärken. Räven har dock en ganska gles trampdyna, där baktårnas framkant inte överlappar med framtårnas bakkant. Därför brukar det gå att dra ett rakt streck genom ett rävspår utan att linjen rör vare sig fram- eller baktårna. Det är sannolikt att det är just en räv som har gått här, men det är svårt att utesluta andra slags hundar utan en ordentlig uppfattning om spårstämplarnas storlek och spårlöpans form avseende bland annat steglängd. Bilden är tagen av Joachim Fredriksson.

Jag såg dessa spår i snön. Kan ni se vad det är för djur?

Att det är spår från något hunddjur syns på att det är fyra tydliga tåavtryck, och att spårstämpeln är symmetrisk såtillvida att de både det mellersta tåparet och sidotårna når lika långt fram. Lodjur har också fyra framåtriktade tåavtryck, men i spårstämpeln syns tydligt att tårna är olika långa (ungefär som på vår hand).

Det är ganska svårt att skilja olika hundspår från varandra bara på spårstämplarna. Det hjälper med ordentligt information om spårlöpans utseende och själva steglängden. Utan denna information blir saker och ting litet mer osäkra, men just detta tycker jag ser ut att vara rävspår. Hos rävar är trampdynornas inbördes ställning sådan att foten ger ett litet ”avlångt” avtryck. Det betyder att det oftast är möjligt att dra en rät linje som tangerar sidotårnas framkant tvärs igenom avtrycket, utan att den vidrör framtårnas bakkant. Hos tamhundar brukar sidotårnas framkant tydligt överlappa baktårnas framkant. Det finns dock variation här, och avtryckets storlek är betydelsefullt för att avgöra – hos räven är framfotsspåret något lite större än bakfotsspåret; omkring 5 centimeter långt och 4 till 4,5 centimeter brett. Som jämförelse kan nämnas att framfotsspåret hos en vuxen varg är omkring 10 centimeter långt och 9 centimeter brett.

– Andreas Nord

mars 6, 2023

Inlägget postades i

Däggdjur Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Nyare inlägg Äldre inlägg