Höns är ett roligt tillskott i trädgården, som verkligen förgyller utevistelsen med sitt personliga och karismatiska sätt. De är dessutom ganska lättskötta, åtminstone såtillvida att de är duktiga på att veta vad som är bra och dåligt att äta. I Sverige har vi många vackra lantraser med lång tradition. På bilden, som är tagen av Mikael Lindmark, syns en tupp av en av våra största raser – skånsk blommehöna.
Jag funderar på att låta mina höns gå fritt i min stora trädgård. Nu är det dock såatt det växer ganska mycket svamp av många olika slag i gräsmattan. Jag vet inte om de är giftiga eller inte och jag vill ju inte att hönsen ska äta dem och bli förgiftade. Behöver jag vara orolig för detta?
Jag har själv frigående höns i trädgården sedan flera år och mitt intryck är att höns är väldigt bra på att veta vad som går bra att äta och inte. Jag tror inte att man behöver vara orolig för detta alls. Sedan är det så klart så att det är svårt att veta vad de små liven stoppar i sig eftersom dom går och pickar större delen av dagen och ibland kan det ju hända att en höna blir sjuk eller dör och då är det så klart svårt att veta vad som orsakat det. Men min magkänsla och intrycket jag får när jag tittar på hur de beter sig när de födosöker är att dom är väldigt selektiva och har bra koll på bra och dåliga saker att äta. Jag skulle absolut uppmuntra dig att släppa dina höns fria. Det förhöjer deras livskvalité enormt!
– Per Henningsson
Jag har också haft höns lösa i trädgården i många många år och precis som Per har jag aldrig fått intrycket att de ätit något olämpligt. Och även i min trädgård växer svampar, så jag skulle lugnt släppa ut dem i trädgården så mycket roligare för både dem och dig.
Vår frågeställare hittade stora mängder av växten på bilden i sitt hösilage och är rädd för att det kan vara den giftiga alsikeklövern, Trifolium hybridum. Det finns dock ingen anledning till oro. Växten på bilden är troligtvis den ofarliga artern foderlusern, Medicago sativa. Någon alsikeklöver är det i alla händelser inte. Bilden skickades in av Suzanne Hjertman.
Jag öppnade precis en hösilagebal och fann massor av växten på bilden. Jag är rädd att det är alsikeklöver. Kan ni avgöra vad det är för något?
Det ser ut att vara foderlusern, Medicago sativa. Alsikeklöver är det i alla fall inte.
Eldlusen, Pyrrhocoris apterus, är vår enda svenska representant för familjen eldskinnbaggar (Pyrrhocoridae). Det är ett mycket vackert djur som gärna samlar sig i stora grupper tidigt på våren och på hösten. De lever av fröer från olika växter, i Sverige särskilt från lind och olika malvaväxter. I städer kan stockros vara en omtyckt värdväxt. Även om det ibland kan bli täta aggregationer av eldlöss är de aldrig några skadedjur. De är bara intresserade av nedfallna frön. Bilden skickades in av Tina Larsson.
Min mors trädgård i Skanör är översvämmad av flera hundra, säkert tusen, sådana här! Vad är det för något, och hur får vi bort dem?
Det är en skinnbagge i familjen eldskinnbaggar. Den kallas eldlus på svenska, och heter Pyrrhocoris apterus på vetenskap. På bilden syns både vuxna eldlöss, med fullständigt utvecklade vingar med svarta prickar på, och larver (kallas också ”nymfer”) som saknar vingar och därför har hela bakkroppen ”naken”. Precis som andra skinnbaggar har eldlusen ”ofullständig förvandling” vilket betyder att larven genomgår flera tillväxtstadier innan den blir fullvuxen. Mellan varje stadium byter den hud, och blir succesivt mer och mer lik den vuxna eldlusen.
Såväl vuxna eldlöss som deras larver suger näring ur frön de hittar på marken, hos oss särskilt från lindar och olika slags malvaväxter (som stockros, kattost, och rödmalva). De är helt ofarliga och är aldrig skadedjur, så ni behöver inte fundera på att avlägsna dem. Det är ännu en ganska sällsynt skinnbagge, men i sydvästra Skåne har den ökat enormt mycket de senaste 4-5 åren. Jag vet inte varför.
Vi har skrivit om eldlus tidigare. Kolla in den här länken.
Kopparödla, Anguis fragilis, är den enda benlösa ödlan som förekommer i Sverige. Det gör att den påminner om en orm. Därför kallas den ibland även kopparorm eller ormslå. Det är i alla fall en benlös ödla och det finns flera viktiga skillnader som gör det lätt att se att det faktiskt är en ödla, om man vet vad man ska titta efter. Kopparödla är rätt vanlig i stora delar av södra och mellersta Sverige, inklusive norrlandskusten. Bilderna är tagna av Amanda Valldor.
Jag har sett två såna här ormar där jag bor i Gustavsberg. När jag gick förbi den första på omkring 30 centimeters avstånd gick den upp i försvarsställning med upphöjt huvud. Någon dag senare gick jag förbi på samma ställe och då var det en till liknande, men större, som slingrade sig mycket fort över vägen.
Vad är det för orm?
Det är alls ingen orm, utan istället vår enda benlösa ödla, kopparödla Anguis fragilis. Eftersom den är ganska ormlik kallas den ibland också för kopparorm eller ormslå.
Kopparödlan är vanlig i stora delar av Sverige, men den lever ganska undanskymt bland mossa och löv, så det är inte så ofta man ser den. I bebyggda områden utgör tamkatter ett ganska stort hot mot kopparödlor, och i naturliga områden kan de ätas av bland annat fåglar, rävar, och ibland andra ormar. Hasselsnoken, till exempel, är en svensk orm som är specialist på att äta just andra kräldjur.
Att det inte är en orm kan du bland annat se på att den har enkla små fjäll på hela buksidan, medan ormar alltid har stora bukplåtar (det gör att ormar ser tvärrandiga ut på magen). Andra detaljer, som är svårare att se, är också att kopparödlan liksom alla andra ödlor har ögonlock, vilket ormar saknar.
En finess som kopparödlan har, flera andra ödlor också för den delen, är att den kan tappa svansen när den blir rädd eller är hotad. Det kan vara ett sätt för ödlan att komma undan, kanske för att den sprattlande svanstippen distraherar rovdjuret tillräckligt länge för att den ska kunna fly. Efteråt växer det ut en ny svans, men den är lite kortare och klumpigare än vad den var från början. Kopparormen på din bild har tappat sin svans och det är därför som bakänden ser så tvärt avhuggen ut.
Jag ser inga tecken på någon försvarsställning på din bild, särskilt som djuret ligger med buken uppåt men också eftersom kopparödlor inte uppvisar den typen av beteende. Det händer dock att kopparödlor spelar döda för att förvilla rovdjur, vilket kan förklara varför den ligger med magen i vädret. Enligt mitt förmenande verkar den kopparödla du fotograferat dock vara allvarligt skadad, bland annat ser det ut som att såväl bakänden som huvudet har kraftiga tryck- eller bitskador.
Det går inte att avgöra om djuret som ringlade snabbt över vägen också vara en kopparödla. Din beskrivning av ”snabbt” stämmer dock inte jättebra på kopparödlor, som istället är ganska sävliga djur.
Mindre vattensalamander, Lissotriton vulgaris, är vår vanligaste vattensalamander. Under parningen på våren, och under hela larvtiden, lever den i vatten. Den största delen av året hittar man dem dock (namnet till trots) på land. Mindre vattensalamander andas genom huden och därför finns den framförallt på fuktiga platser, till exempel bland vissna löv och under murkna stockar. Där jagar den olika små och mjuka djur. Bilden är tagen av Lena Kindmark.
Jag hittade denna salamander i vår trädgård på Tjörn. Vid en bildsökning så föreslogs trådsalamander, men enligt Wikipedia ska den inte finnas i Sverige. Vilken salamander kan det då vara? Den var 3 till 4 centimeter lång.
Det är en mindre vattensalamander, Lissotriton vulgaris. Det är den vanligaste av våra två salamanderarter. Den skiljs från större vattensalamander på att den är mycket mindre och mer finlemmad, men särskilt på att huden är alldeles slät. Den större vattensalamandern har alltid tydligt knottrig hud och den är mycket mörkare i kroppen i sin ”landfas”.
Våra vattensalamandrar spenderar faktiskt den största delen av året på land, och ser då såhär anonyma ut. Under parningen, som infaller tidigt på våren, har hanarna en tjusig ryggkam som gör att de ser ut som skräcködlor i miniatyr. Även under denna del av året har större vattensalamandern knottrig hud, och mindre vattensalamandern slät hy.
Mögelsporer finns nästan överallt och sprids lätt med luften. Om möglet sedan tillväxer beror till största delen på var det hamnar. Är det någorlunda torrt, som det oftast är i våra hem, får möglet inget fäste. Giftigheten varierar dessutom stort mellan olika slags mögel. Vissa arter äter vi med god aptit, och ämnen som produceras av vissa mögelsvampar är viktiga för att framställa läkemedel. Bilden är tagen av Thomas Bresson.
Hur lätt sprids mögel? Ett exempel: Vi har varit i vänners sommarstuga ett dygn och sedan åkt i vår bil, suttit i vår soffa, och så vidare, efter det. Senare när vi hördes på telefon kom det fram att vännerna innan vi kom hade fått panik då de haft ett tjockt lager mögel i toan eftersom de inte varit i sommarstugan på länge och dessutom glömt en soppåse med allt vad som kan växa där. De hade innan vi kom städat (ingen sanering, utan helt vanlig städning ). Har vi nu fått med det hem? Jag var även hos min mamma efter detta så jag är rädd för att jag fört med mig sporer. Orolig och vetgirig om hur farligt och smittsamt mögel är. Tack på förhand!
Eftersom det inte bara kan vara farligt att få i sig levande mögel eller sporer utan även flyktiga kemikalier som naturligt frigörs från till exempel byggnadsmögel, är det viktigt att hålla efter så att mängderna inte blir skadligt höga. Men, sporer sprids med luften och du bör räkna med att alla sorters mögelsporer finns överallt redan, i alla fall i liten mängd och framförallt i juli-augusti när luftfuktigheten är hög inomhus. Det viktiga är att inte ge möglet möjlighet att växa vilket det gör vid hög luftfuktighet. Det gäller i princip allt mögel.
Allt mögel är inte farligt. Vi äter till exempel gärna grönmögelost. Men generellt skall man se synligt mögel (där det inte skall vara) som potentiellt skadligt. Livsmedelsverket har rekommendationer för hur man skall hantera olika matvaror som fått mögel på sig.
– Allan Rasmusson
Mögel och dess sporer finns överallt. Ni fick säkert med er sporer från era vänners sommarstuga men antagligen finns dessa redan både i er bil, ert hem och mammas hem. Om sporer börjar gro beror på om det finns de rätta förutsättningarna för det. Att de växte på era vänners toalett berodde antagligen på att där var fuktigt. Bilen, ert hem och mammas hem är för torra platser för möglet att växa på. Men visst kan mögel börja växa även på er och mammas toalett, kök, tvättstuga och badrum om det lämnas ostörda och fukten är hög men denna växt blommar säkert ut från det mögel som redan finns där (ja, det finns garanterat mögel där) så jag tycker inte ni ska skylla era vänner för att ni fått med en ymp av mögel.
Vad gäller farligheten så är variationen stor. En del mögel kan tillverka mycket giftiga och cancerframkallade ämnen, så därför kan det vara klokt att inte äta möglig mat. I gårdagens avsnitt av Morden i Midsomer så spelade mjöldryga en viktig roll. Samtidigt är flera (flertalet?) mögelarter ofarliga och vi äter ju glatt grönmögelost utan problem. Många mediciner baseras på ämnen från mögelsvampar som till exempel penicillin. Allergi är ju också ett problem som nämns i samband med mögel. Det som kallas svartmögel kan bland annat finnas i fuktiga hus och detta kan många reagera på.
I Haverdals naturreservat i Halland, ett av de äldsta i landskapet, växer tallarna så krokigt att de nästan slår knut på sig själva. Varför träd på sina håll bildar den här typen av ”trollskog” är dock nästan omöjligt att svara på i efterhand. Bilden är tagen av Susanne Kres.
Jag är nyfiken på varför en del av träden växer så att de nästan slår knut på sig själva i Haverdals naturreservat i Halland.
Det är normalt omöjligt att säga i efterhand. För ett känt liknande exempel i Polen (se den här länken) har forskare spekulerat om väderförhållanden, mutationer såväl som att människor böjt träden, men det är ingen som riktigt vet.
Flera olika slags blomflugor har så kallade ”råttsvanslarver” som lever i olika slags vattensamlingar. Själva råttsvansen kan vara mycket längre än larvens kropp. Den är i själva verket ett andningsrör, en snorkel alltså. Det gör att larven kan leva långt nere i dyn men ändå andas luft från atmosfären. Bilden är tagen av Nina Granat.
Jag hittade djuret på bilden i min hink där jag haft vatten och brännässlor stående i en och en halv vecka. Det fanns flera stycken. Vattnet var svart och luktade illa. Fyndet gjordes i juni 2023. Vad kan det vara?
Jag tycker det ser ut som en så kallad ”råttsvanslarv” som flera olika slags blomflugor har. Själva svansen fungerar som en snorkel och gör att larven kan leva i små vattensamlingar med låg syrehalt eftersom den kan utnyttja syrgas i luften.
Vi har skrivit mer om råttsvanslarver tidigare. Kolla in den här länken.
Rödstjärten, Phoenicurus phoenicurus, är en enastående vacker fågel som gärna häckar i människans närhet, till exempel i fågelholkar i trädgårdar. Men hos rödstjärten, precis som hos de flesta andra småfåglar, är faran aldrig långt borta. När ungarna flugit ut är det därför vanligt att rödstjärtarna varnar för fara med sitt karakteristiska varningsläte titt som tätt. Det är en del av naturens gång, och inget tecken på att fåglarna far illa. På bilden ser vi en rödstjärtshane. Honan är ljusbrun och bättre kamouflerad, men den röda stjärten har hon ändå! Bilden är tagen av Åsa Berndtsson.
Vid mitt flerbostadshus i centrala Malmö finns ett litet grönområde där vi är lyckligt lottade med ett rikt fågelliv. Den senaste veckan har jag noterat ett konstant ”hui” läte från rödstjärt. Det låter som en delsekvens ur deras varningsläte. Detta har pågått i flera dagar, morgon, dagtid och kväll. Trots att det finns många större farliga fåglar (och en och annan katt) kan det omöjligen vara faror alla dessa timmar. Undrar om de kan låta så för att de är allmänt stressade? Tyvärr stressar detta mig då man ju blir orolig när man hör ett varningsläte oavsett art! Det är så intensivt att om man sover med öppet fönster så hörs det såpass högt att man vaknar. Är fåglarna sjuka? Förstår att det kan vara svårt att svara på utifrån beskrivningen men min förhoppning är att lugna mina nerver något.
Med stor säkerhet är det så att rödstjärtarnas ungar just lämnat boet och föräldrarna vakar nervöst över dem. Av egen erfarenhet vet jag att det inte krävs mycket för att de ska anse att fara föreligger och varnar sina ungar. Som du skriver är detta läte en del av deras normala varning och min gissning är att det är riktat bara till ungarna, som ett ”se upp”, ”akta”. Men det kanske någon av mina panelkollegor vet mer om. Vi upplever samma sak varje år där jag bor och till synes varnar de även för oss när vi eller grannarna kommer ut på uteplatsen eller någon går förbi, förutom att det dräller av smygande katter och så sitter det skator ”överallt” och spanar efter något ätbart. Så det kan rimligen inte vara lätt att vara rödstjärtsförälder, eller fågelförälder överhuvudtaget, dagarna efter att ungarna lämnat boet och det gäller alla ljusa timmar. Jag håller med om att det kan vara väldigt enerverande att lyssna till deras ständiga ”hui” men du får försöka ha lite medkänsla med dem. Efter några dagar brukar familjen utnyttja ett större område i omgivningarna och ungarnas vaksamhet ökar och då avtar varningsfrekvensen.
– Sigvard Svensson
De senaste veckorna har det varit vanligt med intensivt varnande rödstjärtar i parker och trädgårdar. De rödstjärtar som lyckats med häckningen följer ungar som lämnat boet men som fortfarande är beroende av sina föräldrar. Både för mat och uppsikt. Det är naturligtvis omöjligt att avgöra vad just din(a) rödstjärt(ar) reagerar på, men jag tror vare sig den är sjuk eller generellt stressad. Det är helt enkelt något som den måste varna sina ungar för. Ibland en katt, ibland en människa (ibland kanske du), ibland en kråka. Fågelföräldrar som följer små ungar kan vara otroligt envisa med sina varningar.
Här har en sälg, Salix caprea, slagit rot i vår frågeställares blomlåda. Får den vara ifred kan den utvecklas till ett stort träd, om förutsättningarna är de rätta vill säga. Bilden är tagen av Ylva Larsson.
I maj när jag skulle byta ut jorden i mina blomlådor för att plantera sommarblommor så hittade jag tre små röda stjälkar med små gröna blad. Jag blev nyfiken på vad det var, så de fick stanna kvar i lådan. Nu har det blivit långa slingrande grenar med stora gröna eller rödgröna blad. Jag har tittat i min flora och letat på nätet men har ingen aning om vad det kan vara. Kanske ni kan hjälpa till. Vi bor i Kumla i Närke.
Det är skott av sälg, Salix caprea. Blir ett stort träd om den får vara i fred, fast kanske inte i en blomlåda.
Kommentarer