Vi tror att det är vildkaniner, Oryctolagus cuniculus, som gräver hål i vår frågeställares gräsmatta. Kaniner tycker mycket om sandiga, därmed lättgrävda, jordar i södra Sverige. Bilden skickades in av Gunilla.Vi tror att det är vildkaniner, Oryctolagus cuniculus, som gräver hål i vår frågeställares gräsmatta. Kaniner tycker mycket om sandiga, därmed lättgrävda, jordar i södra Sverige. Bilden skickades in av Gunilla.Vad är det som ställer till det i vår frågeställares trädgård?
Återigen är vår gräsmatta full av hål. Vi har hittat tassavtryck. Vem är det som förstör gräsmattan?
Vad som orsakat skadorna på gräsmattan är svårt att säga med ledning av bilden. På närbilden tycker jag mig se ett typiskt kaninhål, vilket också passar bra in på de sandiga jordarna (som ju kaniner tycker om). Kaniner brukar dock vara lätta att få syn på där de finns.
Att annat alternativ är grävlingar, som är betydligt mer hemlighetsfulla även om de är vanliga överallt. Grävlingar kan ställa till en del oreda när de bökar efter saker att äta – daggmaskar är favoritfödan. Jag kan åtminstone inte utesluta grävling baserat på spåren i gräsmattan.
Ingångshålen på tycker jag ser ganska runda ut, även om det är svårt att avgöra på bilderna. Om det är så, är kanin den rimligaste hyresgästen. Om hålen istället är formade litet som ett D vänt på sidan, bör ni misstänka grävling. Båda djuren är vanliga i södra Sverige, så det är såklart en möjlighet att ni har besök från dem båda.
Harlekinpigan, Harmonia axyridis, är en nyckelpiga som ursprungligen hör hemma i Sydostasien. Den har i modern tid introducerats på många platser runt om i världen för biologisk bekämpning av bladlöss. Det visade sig senare att harlekinpigan är mycket invasiv. I södra Sverige har den under det senaste årtiondet utvecklats till att på sina håll vara den allra vanligaste nyckelpigan, särskilt i stadsmiljö. Den övervintrar gärna i grupp inomhus, men just där gör den ingen direkt skada. Bilden är tagen av Jacopo Werther.
Jag har turen att mina fönster och balkongdörr är en koloni för övervintrande harlekinnyckelpigor. Men det är inte så hållbart att ha dem i balkongdörrens karmar. Jag behöver öppna ibland, men då finns risken att jag klämmer dem eller att de trillar in eller ut. Jag undrar om jag kan förvara dem på något sätt inomhus eller på balkongen, så de kan överleva tills de vaknar igen?
Harlekinpigan betraktas som en skadeinsekt eftersom den kan ställa till med besvär på många sätt och också påverka den naturliga biodiversiteten negativt. Det står ganska mycket om den på till exempel Wikipedia, bland annat:
På de platser där harlekinpigan i dag förekommer vilt betraktar man den alltmer som en skadeinsekt. En anledning är att den på hösten i stora svärmar söker sig in i bostadshus. Värst drabbade tycks de vara som bor i hus med en ljus fasad och ett öppet fält framför.
Nyckelpigorna kan även innebära en ekonomisk förlust för jordbrukare. Inför vintern behöver de nämligen lagra socker och det hittar de på fruktodlingar. De lär inte göra någon skada på själva frukterna, men när dessa sen samlas in för exempelvis vinframställning, kan förekomsten av nyckelpigor förstöra smaken.
Min tanke är att man helst inte ska gynna denna art överhuvudtaget.
– Olle Anderbrant
Harlekinpigan har ökat markant i Sverige sedan den först påträffades 2006 (i Malmö). Numera är det en av våra allra vanligaste nyckelpigor, i stadsmiljö i södra Sverige den i särklass vanligaste. Det går såklart att spekulera i att harlekinpigans expansion har kommit på bekostnad av en tillbakagång hos andra, inhemska arter, men det finns ingen sådan forskning än. Däremot har forskarna sett att harlekinpigan är aggressiv gentemot andra nyckelpigor, där larverna konkurrerar ut inhemska arter genom att vara större och äta mer, men också genom att faktiskt äta andra nyckelpigelarver. Jag håller med Olle – det är ingen art som bör gynnas.
Vi har skrivit om harlekinpigor vid flera tidigare tillfällen. Här hittar du inläggen.
Hasselsnoken, Coronella austriaca, är en av våra mest exklusiva reptiler som förekommer sällsynt och lokalt i södra Sveriges kustband och på de stora östersjööarna. Den är också sparsmakad – favoritfödan är ödlor och andra ormar. Bilden är tagen av Eva Björklöf.
Vad är det för orm jag såg idag vid Ekstakusten på sydvästra Gotland?
Ett mycket glädjande fynd! Det är en hasselsnok, Coronella austriaca. Det är vår mest sällsynta orm och den finns bara lokalt längs med södra Sverige kust samt på Öland och Gotland. Den kräver öppna och mycket varma områden och finns i synnerhet där det finns mycket berg eller stenblock i dager. Det kan till exempel vara i blockterräng, i hällmarkstallskog, i hagmarker eller i steniga lövskogsbryn. En anledning till att hasselsnoken är sällsynt är att den är beroende av en landskapstyp som är på ganska stark retur i Sverige (öppna marker). Därför är den rödlistad som sårbar (VU). Liksom alla våra andra grod- och kräldjur är den fridlyst. Den förväxlas ibland med huggorm, men skiljer sig bland annat på en alldeles slät kropp (hos både huggorm och snok har fjällen små kölar, som gör att ormen känns sträv) och på att pupillen är helt rund som hos en snok, inte vertikal som hos huggormen. Den är dessutom smäcker, medan huggormen har en kort och kraft kropp. Hasselsnoken är helt och fullständigt ogiftig.
Hasselsnoken är speciell i sitt födoval. Den äter nämligen andra reptiler, bland annat huggormar och kopparödlor. Mer information och utbredningskartor finns på Artdatabankens webbplats, här.
En kackerlacksnymf, en ännu inte fullvuxen kackerlacka alltså, från mellersta Finland. Vi tror att det rör sig om arten Ectobius sylvestris. Den är kusin till vår inhemska skogskackerlacka, men har ännu inte påträffats här hos oss. Den är dock utbredd i hela Finland. Liksom skogskackerlackan uppträder den aldrig som skadedjur. Bilden är tagen av Charlotta Lönnqvist.
Denna hittade jag inomhus i mellersta Finland, cirka en halv centimeter lång. Är det en skogskackerlacka, eller kan det vara frågan om ett skadedjur? Vi bor i en 80-talsvilla nära naturen/blandskog. Fick tyvärr inte bättre bilder än såhär.
Det är alldeles en nymf av någon av arterna i släktet Ectobius, men enligt mitt förmenande är det inte den art som vi i Sverige kallar skogskackerlacka (alltså Ectobius lapponicus). Med ledning av den breda vita bården på mellankroppen tycker jag snarast att detta ser ut att vara arten Ectobius sylvestris, som saknas i Sverige men förekommer i Finland åtminstone så långt norrut som Rovaniemi. Liksom skogskackerlackan lever den utomhus och uppträder aldrig som skadedjur. Det är faktiskt alldeles för torrt inomhus för att den ska kunna överleva någon längre stund.
Här finns en utbredningskarta över officiella finska fynd – som vanligt skall den nordliga utbredningen tas med en nypa salt eftersom långt färre människor bor och verkar i våra norra landsändar.
Skogskackerlackan, Ectobius lapponicus, är den enda kackerlackan som finns naturligt i Sverige och den är vanlig i hela landet. Hittas den inomhus har den alltid och ofelbart följt med in utifrån. Den är aldrig ett skadedjur. Bilden är tagen av Anna Fröding.
Jag hittade denna springandes i diskhoni morse. Vi storhandlade igår och har låtit kassar med torrvaror stå kvar på golvet. I diskhon fanns kompost. Vilken sort är det?
Det är en hona av skogskackerlacka, Ectobius lapponicus. Det syns på den avrundade bakkroppsspetsen och vingarna som lämnar lite av ändan bar. Hanarna har en spetsig bakkropp och vingar som sticker en bit utanför spetsen. Skogskackerlackan är vanlig i hela landet, är alldeles ofarlig och kommer ofta in utifrån. Vi har skrivit om den vid flera tidigare tillfällen.
Finnslide, Aconogonon x fennicum, kan vara ett ståtligt inslag i trädgården om den bara hålls efter så att den inte tar över alldeles för mycket.Finnslide, Aconogonon x fennicum, kan vara ett ståtligt inslag i trädgården om den bara hålls efter så att den inte tar över alldeles för mycket.
Jag har hittat denna växt i en sommarstugeträdgård i Ranarpsstrand utanför Båstad i Skåne. Är det parkslide? Växten är 40-50 centimeter hög och utbredningen är begränsad till det som syns på bilderna.
Det ser ut att vara finnslide, Aconogonon x fennicum. Storvuxen och dominant den också, men sprids (liksom parkslide) nästan uteslutande med rötterna så den brukar inte flytta sig så långt och kan vara en riktigt ståtlig solitär i en trädgård om man ser till att begränsa den.
En rönn, Sorbus aucuparia, har slagit rot i en grenklyka på vår frågeställares lönn (trädsläktet Acer). Hur kommer det gå för den lilla plantan? Bilden skickades in av Emil Starck.
Vi har upptäckt att en växt slagit rot i en klyka på vår lönn. Är det rönn?
Ett vackert tecknat honungsbi, Apis mellifera. Bilden togs av Tom Stevensson, 12 år.
Dessa bin bor sedan många år i vår södervägg som är av lera under panel. De flyger av och an har varit svåra att fånga på bild, men igår fick vi ett par bilder. Vilken sort?
Bilden visar ett honungsbi, Apis mellifera, om än ett ganska starkt färgat sådant. Det är kanske litet kraftigare tecknat än vanligt, men de ljusa första ryggplåtarna, ganska kala kroppen, och de håriga ögonen, avslöjar den. Humlepälsbiet, Anthophora plagiata, har i grunden helmörk kropp, är oftast ludnare (även om binas päls kan skavas av), är litet bredare om baken, och har kala ögon. Dessutom har humlepälsbiet sin absoluta flygtopp i mitten av juni. Även om det finns observationer gjorda så tidigt som andra veckan i maj, är det inte särskilt sannolikt att stöta på djuret då.
Särskilt om ni är boende i Skåne kan det dock finnas humlepälsbin i er södervägg även om det inte är ett sådant ni fotat nu. Det är fortfarande ett mycket sällsynt bi, rödlistat som ”starkt hotat” (kategori EN, den näst högsta), men lyckligtvis verkar de nu öka i antal i den södra landsänden. På den här länken kan ni läsa mer om humlepälsbiet.
En häggmispel (släktet Amelanchier) från Falkenberg i början av maj 2023. Troligtvis är det prakthäggmispel, Amelanchier lamarckii, som är den vanligaste arten i odling. Bilden är tagen av Mons Annér.
Vad heter buskväxten på bilden? Jag fotograferande den i Falkenberg i början av maj.
Det är någon av arterna i släktet häggmisplar (Amelanchier). Att avgöra exakt vilken art är lite svårt från ditt foto, men troligast är att det är prakthäggmispel (Amelanchier lamarckii) då det är den art med detta utseende som oftast odlas i Sverige.
Vedspegelbock, Phymatodes testaceus, är en skalbagge i familjen långhorningar som är vanlig i södra Sverige. Larven lever i och under barken på björk och ek och förpuppar sig där på våren, och den vuxna skalbaggen tittar fram på våren och försommaren. Eftersom vedspegelbock utvecklas i björkbark är det ganska vanligt att de hittas inomhus. De följer nämligen med veden in, och stugvärmen får skalbaggen att tro att våren är kommen. Något skadedjur är vedspegelbocken dock aldrig. Bilden skickades in av Heléne Petersen.
Jag undrar om ni kunde hjälpa mig att se vilken insekt detta är? Vi har nyligen upptäckt flera av dem i vårt hushåll. De kommer fram på kvällen och flyger runt ljuskällor i hemmet.
Det är en skalbagge i familjen långhorningar (Cerambycidae), som omfattar ungefär 120 olika arter i Sverige. Just ditt djur kallas för vedspegelbock på svenska, och Phymatodes testaceus på vetenskap. Det är en vanlig långhorning i hela Götaland. Larven utvecklas i och under barken på björk och ek och förpuppar sig där på våren. De vuxna skalbaggarna kläcker i maj och juni, lever några veckor, parar sig och lägger ägg.
Det är ganska vanligt att hitta vedspegelbockar inomhus. Varför då? Jo, för att de gärna ynglar i ved med barken kvar. När vedträna tas in i stugvärmen tror skalbaggen att det är dags att komma fram. Det här utnyttjas av många entomologer som ”kläcker fram” olika slags vedinsekter genom att ta in ved, grenar eller trädsvampar i värmen. Ni behöver alls inte vara orolig för baggarna – de är aldrig någonsin skadedjur.
– Andreas Nord
Tusen tack för hjälpen! Tror inte att vi sett en sådan här insekt förut och vi har varit väldigt stressade eftersom vi inte vet hur den kommit in och om det faktiskt är ett skadedjur. Det blir tydligt hur den kommit in med din förklaring om att gömma sig under barken, eftersom vi tar in ved med jämna mellanrum. Tack än en gång. Detta gjorde vår dag!
Kommentarer