Vi vistas regelbundet i fjällen ett par mil sydost om Abisko i nordligaste Sverige. I vår skog ser det ut som på bilderna i år. Det vanligtvis gröna, mjuka kråkbärsriset är brunt och ser nästan bränt ut, blåbärsriset är obefintligt och lingonen har inga blommor. Björkarna har på sin höjd musöron och på samma gren kan finnas både gröna och bruna blad.
Vi har tidigare sett björkarna så här, då var det björkmätarlarven som förmodligen var boven. Ger de sig också på ris? Eller var det med värmen kring midsommar att göra?
Kommer skogen hämta sig till ett annat år?
Tack för bilderna och din fråga. Jag tror du har helt rätt att det kan vara fjällbjörkmätarlarver (Epirrita autumnata, numera fjällhöstmätare) och kanske larver av en annan mätarart – mindre frostfjäril (Operophtera brumata) – som har försökt tugga på kråkbärsrisets blad. Mätarlarverna har haft väldigt höga tätheter i fjällbjörkskogen i Abisko-området i år. Din beskrivning av markvegetationen och björkarna tyder på att en mängd mätarlarver har mer eller mindre kalätit björkarna och sedan sökt föda på marken (de testar allt) innan de har förpuppat sig eller svultit ihjäl. Blåbärsblad äter de utan problem men kråkbärsblad och lingonblad är mer svårtuggade och särskilt kråkrisets blad verkar vara känsligt för skador förmodligen i kombination med värme och torka som du nämner vid midsommar. Kråkriset skadas även av kyla under snöfattiga vårvintrar, så det kan också spela in här.
Björkarnas gröna blad kan dels vara blad som undkommit mätarlarverna men björkarna kan också använda resurser för att sätta nya blad (musöron) för att kompensera förlusten. De ”nya” bladen kan vara gröna långt efter att mindre ätna delar av skogen har fått höstfärger. Ibland kan man se ”band” av grön skog längs delar av fjällsidorna när resten av skogen har höstfärger. Oftast klarar sig träden ganska bra men grenverket kan glesas ut och äldre trädindivid eller stammar kan dö av bladförlusten, särskilt om angreppet upprepas flera år i rad. Hedbjörkskogen med flerstammiga björkindivider av olika ålder brukar ha god förmåga att skjuta nya rot- och stamskott och svåra angrepp leder då till en ”föryngring” av skogen och några år med mer gräsvegetation.
Fjälbjörkmätaren och frostfjärilen har en cyklisk dynamik med populationstoppar ungefär var tionde år, där topparna inte är helt synkade. Båda arterna lägger sina ägg på björkstammar/grenar –gärna under lavar eller i grenklykor eller sprickor i nävern. Trots namnet är frostfjärilens ägg mindre köldhärdiga än fjällbjörkmätarens ägg men vi tror att mildare vintrar/vårar har bidragit till att frostfjärilen blivit mer vanlig även i kallare områden där fjällbjörkmätaren tidigare varit dominerande. Redan på 1960-talet var frostfjärilen vanlig på norra sidan av Torneträsk (sydsluttningen) medan fjärllbjörkmätaren dominerade på Abiskosidan av Träsket men de två senaste populationstopparna har frostfjärilen blivit klart vanligare på sydsidan.
Tillsammans med norska och finska forskare har vi försökt följa populationsutvecklingen hos mätarna i nordliga områden och hur de påverkar skogens dynamik i kombination med klimatförändringar. Det vore därför intressant att veta ungefär var du har tagit dina bilder.
– Helena Bylund, gästexpert och forskare i skogsentomologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet
