Fråga en Biolog

Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar

Visa rutor

Kolsvart bi bland blommorna i Italien

Snickarbin (bisläktet Xylocopa) är utbredda och ofta ganska vanliga i Europa. De sprider sig snabbt norrut, och mycket tyder på att de nu är på väg att kolonisera Sverige. I somras reproducerade sig snickarbin bland annat på Gotland. Just detta bi sågs dock i La Spezia i Italien. Bilden är tagen av Karin.

Den här kolsvarta insekten med blå vingar söker sig bara till blommor, helst orangea. Den är 2-3 centimeter lång och jag såg den i La Spezia i Italien. Vad är det för något?

Det här ser ut att vara ett snickarbi, i bisläktet Xylocopa. Precis som de allra flesta bin lever de här solitärt, ensamt alltså, och har alltså inga samhällen som honungsbin och humlor har. I Europa finns två arter, som – storsnickarbi (Xylocopa valga) och svartsnickarbi (Xylocopa violacea). De är ganska allmänna längre söderut, men har faktiskt också påträffats hos oss här i Sverige. Än så länge betraktas de svenska djuren som införda eller tillfälligt förekommande, men mycket tyder på att snickarbina är på väg att kolonisera Sverige, åtminstone svartsnickarbiet som är den art som förekommer längst norrut på kontinenten. Det var troligen denna art som reproducerade sig på Gotland under sommaren 2022, vilket vi har skrivit om tidigare här.

Just vilken art du har sett går inte att avgöra från bilden. Hanarna kan skiljas åt på antennerna (som inte syns på bilden), medan honorna av de två arterna måste granskas i mikroskop.

– Andreas Nord

oktober 24, 2022

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vem ropar i natten på Gotland?

Kattuggla
Kattugglan, Strix aluco, är en av våra vanligaste ugglor. Den häckar gärna i människors närhet och skyltar ofta med sin närvaro eftersom dess karakteristiska läte hörs på lång väg. Vi tror att det är en kattuggla som vår frågeställare hört på Gotland. Bilden är tagen av Martin Mecnarowski.

Jag har under natten hört ett fågelläte i skogen (antar jag, men det kan lika gärna vara från ladugården eller liknande) genom sovrumsfönstret här hemma på Gotland. Eftersom jag hör lätet nattetid eller väldigt tidig morgon får det mig att tänka att det är någon uggla. Det är dock inte det klassiska uggla-ljudet som ”ho-ho, ho-ho”, utan det låter mer som ett ”klassiskt fågelläte”. Jag hör även ett annat ljud, men jag vet inte om det är samma fågel som låter på olika sätt.

Vilka ugglor förekommer på Gotland? Finns det andra fåglar som kan tänkas vara aktiva under dygnets mörka timmar?

Gotland är inget stort ugglelän eller landskap, men fem arter ugglor redovisades i en stor genomgång från 2012 (boken ”Fåglarna i Sverige”).

De tre ”vanligaste” ugglorna på Gotland är kattuggla, hornuggla och pärluggla, i den ordningen. Det mest troliga är att du hört en kattuggla, det är den ljudligaste ugglan (året runt) och den sitter gärna nära människoboningar. De har många läten men det vanligaste är det som brukar beskrivas som ett snärtigt ”klä-vitt”.

Du kan gå in på den här hemsidan och lyssna lite på kattugglans (Tawny Owl på engelska) många olika läten.

– Åke Lindström

När jag Googlat lite tycker jag att lätet påminner ganska mycket om sparvuggla, men den har liksom som ett dubbelpip, istället för sparvugglans ”phi, phi, phi” så tycker jag den låter ”phi-pe, phi-pe, phi-pe”. Ger det kanske någon form av indikation?

Sparvuggla saknas på Gotland. Jag tror fortfarande mest på kattuggla.

– Åke Lindström

Jag lyssnade på det här klippet nu och det är väldigt likt det ljudet som honan gör. Så det stämmer säkert, vad roligt!

oktober 21, 2022

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Är det en älgskalle som jag hittade i skogen?

Vår frågeställare hittade den här käken i skogen. Att den kommer från någon hjort är tydligt, men just vilken är svårare att avgöra när själva skallen inte hittades. Plats i landet kan ge lite vägledning här, eftersom våra stora hjortar (älg, kronhjort och dovhjort) har lite olika utbredning. Bilden är tagen av Terese Danielsson.

Jag hittade detta kranium i skogen. Det var omkring 20 centimeter långt. Är det en älg?

Att det kommer från någon slags hjort kan vi sluta oss till eftersom det finns 6 kindtänder i varje käkhalva (alltså 12 kindtänder totalt i överkäken och 12 kindtänder i underkäken). Det har en del andra växtätare också, till exempel får, men då är inte de vertikala ”åsarna” på tänderna lika tydliga.

Sedan blir det svårare eftersom det mesta av skallen ju saknas. Vi kan utesluta rådjur om storleken är omkring 20 cm. Så stor kan i och för sig en riktigt stor rådjursskalle bli, men själva kindtandraden blir aldrig mycket mer än 7 centimeter lång. Det är möjligt att det är ett älgkranium du har hittat, men med ledning bara av bilderna och utan en ordentlig storleksreferens kan åtminstone inte jag utesluta andra stora hjortdjur som dovhjort och kronhjort. Här kunde ju plats i landet ge lite vägledning: dovhjorten har en sydlig utbredning och finns egentligen bara i Götaland, kronhjort finns numera till södra Norrland (om än mer sällsynt längre norrut), medan älgen är spridd i hela landet.

– Andreas Nord

oktober 20, 2022

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Varför blir träd spiralformade?

En nordamerikansk tall med kraftigt vriden stam. Det är inte ovanligt att trädstammar vrids på det här sättet. Det beror på olika processer och förändringar inuti cellerna när trädet växer. Här reder vår expert ut begreppen.

Jag har noterat att flertalet träd, framförallt gran men även andra arter löv- och barrträd ofta är spiralformade. Det syns på torrakor som saknar bark. Oftast är vridningen medsols men inte alltid.

Jag förstår att spiralformen gör träden mer motståndskraftiga mot hårda vindar, men vad är det fysiologiskt sett som gör att de vrids?

Phyllotaxi, alltså hur blad är ordnade längs en stjälk, har varit ämnet för mycket avancerade datormodelleringar. I korthet så uppstår en serie av regioner/poler i den cellklump högst uppe i skottet där celldelningen och längdtillväxten sker. Dessa regioner är självbildande och styrs av återkopplade loopar av reglering som framförallt styrs av växthormonet auxin och proteiner som transporterar auxinet in och ut ur cellerna. I vissa växter hamnar poolerna mitt emot varandra, och i andra växter skruvar bladen (och sidogrenarna) sig uppför stammen. Små molekylära förändringar i proteinerna som skapar dessa tillväxtpoler påverkar hur växterna till slut ser ut. 

– Allan Rasmusson

oktober 19, 2022

Inlägget postades i

Växter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

En magisk humla?

Hushumlan, Bombus hypnorum, bygger ofta sina bon alldeles nära människor, till exempel i fågelholkar eller i isoleringen på vinden. Humlor och andra bin har ett enzym som kan bryta ned socker i sin saliv. Det hjälper humlorna att tillgodogöra sig sockret som finns i nektarn. Detta till trots är det nog tveksamt att det är samma mekanism som kan förklara vår frågeställares spännande observation. Bilden tagen av André Karwath.

Jag och min dotter hittade en medtagen humla på golvet i vardagsrummet. Min dotter hämtade en sockerbit som hon la framför humlan. Humlan stack ut sin långa tunga och nuddade sockerbiten. Det som hände sen känns lite magiskt. Hela sockerbiten smälte framför ögonen på oss, på bara några sekunder! Kvar fanns en seg sockermassa som humlan började slicka i sig. Det måste ha varit någon form av kemisk reaktion antar vi? Kan ni förklara vad som hände?

Humlan piggnade sedan till och flög ut genom dörren.

Det här låter jättespännande tycker jag, men vad som händer känns svårt att svara på! Vissa bin, åtminstone humlor och honungsbin, har ett enzym som kallas för invertas i sin saliv. Det hjälper bina att bryta ned sackaros som finns i nektarn till lika delar glukos och fruktos, som ett led på vägen när bina gör honung. Varför är det här relevant? Jo, för att bitsocker också består av sackaros, som kan brytas ned (spjälkas) till fruktos och glukos med hjälp av invertas (eller olika slags syror som till exempel citronsyra). Det är den här kemiska reaktionen som utnyttjas vid framställandet av invertsocker (”kemisk honung), som är ett vanligt sötningsmedel.

En humla har alltså ett inneboende sätt att bryta ned en sockerbit, men för att det ska gå från fast till flytande form (att sockerbiten smälter) måste det tillsättas antingen vätska eller värme. Jag tror inte att humlan har på långt när tillräckligt mycket saliv för att blöta upp sockerbiten så mycket som krävs. Min gissning är därför att det är en slump att sockerbiten löstes upp när humlan räckte ut tungan. Med andra ord, även om en humla har de rätta verktygen att bryta ned en sockerbit (eller typen av socker som finns i sockerbiten) för att göra honung, så tror jag inte att den ganska blygsamma ansträngningen som just er humla gjorde är tillräcklig för att klara den uppgiften.

En spännande observation och en fin historia är det alldeles oavsett vad. Kanske vet någon av mina kollegor mer om mekanismerna som kan förklara saken.

– Andreas Nord

oktober 18, 2022

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vilken jordstjärna hittade jag i Blekinge?

Jag undrar vad detta är för art av jordstjärna? Jag såg dem den i slutet av september 2022 bland bokträd i ett område utanför Karlskrona, Blekinge. De var först vitaktiga och blev efter en vecka brunaktiga. Storleken var mellan 3 och 5 centimeter

Alltid kul med jordstjärnor!

Vad jag kan se är detta rödbrun jordstjärna, Geastrum rufescens. Du kan läsa mer om den här.  Arten är inte särskilt vanlig så det är väldigt bra om fyndet rapporteras på Artportalen.

– Sigvard Svensson

oktober 17, 2022

Inlägget postades i

Svampar och mikroorganismer

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad är det för fisk jag fick i nätet?

Sutaren, Tinca tinca, är en typisk insjöfisk som trivs på mjuka och näringsrika bottnar. Lokalt kallas den för ’lindare’ eftersom den kan linda ihop fiskegarn till en stor knut. Bilden är tagen av Tapio Tuomainen.

Vad är det här för fisk? Jag fick den på nät idag i början av oktober vid Korsö i Stockholms skärgård.

Det är en sutare, Tinca tinca, som jag tycker är en av våra allra vackraste fiskar. Särskilt finns den på mjuka, näringsrika bottnar i sjöar och åar, men de lever också till exempel i skärgårdsvikar där salthalten är lite lägre. Den är vanligast i södra Sverige ungefär upp till Dalarna, men förekommer lokalt även längre norrut. Det är en väldigt tålig fisk som klarar låg syrehalt bra. Detta, tillsammans med ett ganska högt matvärde, gör att sutaren har planterats in här och där i Sverige och på andra platser. Det kan kanske förklara förekomsterna längre norrut i vårt land.

– Andreas Nord

Det är en sutare. En typisk insjöfisk som inte bör ha några större problem med salthalten under kortare perioder (beroende på vilket Korsö som avses). Den lever i grundare områden med vegetation och äter småkryp som insekter och snäckor. Kallas för ’lindare’ lokalt eftersom den är stark och kan linda ihop garn till en stor knut. 

– Anders Nilsson

oktober 14, 2022

Inlägget postades i

Djur Ekologi

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Insekter som ändrar färg

På vår sons hus i Ljungbyholm i Kalmar kommun hittade vi idag på en yttervägg ett 100-tal små, svarta, insekter som sugit fast sig på tegelväggen. Efter att ha suttit där ett tag växer dem och blir till orangea insekter. Det tacksamt att veta vad det är, om de förstör något, och var de kommer i från.

Bilderna visar två puppor och en larv av harlekinpiga, Harmonia axyridis. Det är en av våra allra största nyckelpigor och numera också en av de allra vanligaste i södra Sverige. Från början kommer harlekinpigan från Sydostasien, men den har planterats in över nästan hela världen för att den är så bra på att äta bladlöss. Därför var tanken, som ju i grunden är god, att harlekinpigan skulle vara ett väldigt effektivt biologiskt bekämpningsmedel. Det var den också, men det hela gick litet överstyr såtillvida att harlekinpigan snabbt spridde sig i landskapet och började konkurrera med inhemska nyckelpigor. Den är ganska besvärlig, dels för att den äter upp mycket av maten som de naturligt förekommande nyckelpigorna vill ha, dels för att det också finns tecken på att den äter upp andra nyckelpigors larver.

Larven av harlekinpigan är lätt att känna igen. Det är den enda nyckelpigelarven som är så stor och har en rent svart grundfärg med orangea kanter på bakkroppen. Larverna är förvånansvärt konstant färgade, medan de fullbildade nyckelpigorna kan se ut nästan hursomhelst.

Harlekinpigans larver är förvånansvärt konstant färgade, men de vuxna pigorna kan se ut nästan hursomhelst. Bilden är tagen av Jacopo Werther.

De kan dock kännas igen på sin avsevärda storlek – de är större än vanliga sjupricka nyckelpigan – och den väldigt runda formen. Tittar en på djuret i profil syns också ett tydligt ”veck” eller inbuktning nära spetsen på täckvingarna.

Vi har skrivit om harlekinpigan många gånger förut. Se här.

– Andreas Nord

oktober 13, 2022

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad är det för larv vi hittade i vattnet?

Den här larven simmade omkring i sjön Fagertärn i Tiveden i Närke. Vi är lite osäkra på vad det är för något. Kan det kanske vara larven av den lilla fjärilen andmatsmott, Cataclysta lemnata? Bilden är tagen av Bo Johansson.

Här kommer en bild från sjön Fagertärn i Tiveden i slutet av juni. Vi såg den här varelsen som verkade ha bosatt sig i ett vassrör(?) och som simmade omkring och sen satte sig fast på en näckros och mer eller mindre försvann in i röret. Flera personer vi pratat med har trott att det kan vara en sländlarv. Men ingen har varit riktigt säker. Vet ni vad det är?

Jag tror inte att det här är en sländlarv. Det stämmer förvisso larverna av flera olika nattsländarter bygger ett ”hus” att bo i. Alla nattsländelarver har dock ett hårt (”sklerotiserat”) huvud och första segment på kroppen, samt tydliga och ganska kraftiga ben. Av vad jag kan se från bilderna saknas det på ditt djur. Min magkänsla säger därför att det här nog kan vara en larv av någon slags tvåvinge (flugor eller myggor, alltså). Kanske vet någon av mina kollegor som jobbar med sötvattensdjur mer om saken!

– Andreas Nord

Det ser i alla fall inte ut som en larv av trollslända eller flickslända.

– Jessica Abbott

Det skulle kunna tänkas att det är en larv av den lilla fjärilen andmatsmott, Cataclysta lemnata, som är ganska vanlig i södra Sverige. Men det är nära nog omöjligt att vara säker utan att granska larven i mikroskop. 

– Anders Nilsson

oktober 12, 2022

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Finns det skator som är gula istället för vita?

Det är såhär vi är vana vid att se våra skator – gnistrande vita och blanksvarta. Ibland dyker det upp skator med avvikande färger, till exempel gult istället för vitt. Det verkar vara mycket ovanligt. Vad kan det bero på? Bilden tagen av Pierre-Selim.

Idag såg jag en gulsvart skata utanför mitt fönster i Borås. Hur vanliga är dessa?

Det här var ju intressant. Jag hade aldrig hört talas om detta tidigare, men lite sökningar gav dock träff på några liknande fall, något i Norge och något i Sverige. Dock är det från de få fall som beskrivits svårt att bilda sig en uppfattning om vad orsaken kan vara. Här är en länk till Sveriges Radio om ett liknande fall, med en bild. Och här är en länk med bild på den norska skatan.

Stämmer bilden överens med din skata?

I den artikeln kan en läsa en ganska fantasifull (och kanske lite långsökt) förklaring på vad det skulle vara. Men om vi tänker på att tre olika personer har sett gula skator (inklusive din egen gula skata) åtminstone vid tre platser som ligger geografiskt skilda åt, så måste detta nog ändå vara vara något mer generellt än att skatan skulle ha badat i färg (färgbadande fåglar har vi förresten skrivit om förut, här). Kanske är det troligare att det är någon form av avvikande färgsättning?

Oavsett anledning är slutsatsen att det måste vara mycket ovanligt!

– Per Henningsson

oktober 11, 2022

Inlägget postades i

Djur Evolution

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Nyare inlägg Äldre inlägg