Fråga en Biolog

Kan knölsvanar ens landa på land?

Knölsvanen, *Cygnus olor* är en stor och kraftig fågel som faktiskt befinner sig på den teoretiska gränsen för hur tung en fågel kan bli utan att förlora flygförmågan. Men eftersom den är så stor kan den inte flyga långsamt, den måste ”springa igång” och omvänt glida på vattnet när den landar. Bilden är tagen av Arpingstone.

Kan knölsvanen landa på marken eller måste den landa i vatten?

Kul fråga!

Det är knölsvanens storlek, framför allt tyngd, som gör att den måste ”springa” igång när den startar och omvänt ”åka vattenskidor” på fötterna när den landar på vatten. De är helt enkelt för svaga för att kunna flyga riktigt långsamt. Dess bara något mindre släkting, sångsvanen, ses ofta gående på åkrar och fält långt ifrån vatten. De kan definitivt både starta från och landa på marken, om än med visst besvär. Men visst ser en, om än ganska sällan, knölsvanar på fält långt ifrån vatten (gärna tillsammans med sångsvan).

Jag frågade några kollegor, men ingen av oss kunde påminna sig om att faktiskt ha sett en knölsvan landa på marken. Det utesluter naturligtvis inte att de faktiskt gör det. Förmodligen är det riktigt besvärligt för dem och man kan tänka sig att de gärna (måste?) ta hjälp av en rejäl motvind, både vi start och landning för att inte ”krascha”. Att landa med ”vattenskidsmetoden” på marken fungerar nog inte så bra utan rimligen ”springer” de även vid landningen.

Jag hittade ingen film på nätet av knölsvan landande på marken, men väl startande (se här). Det kan ju tänkas att det är filmaren som skrämmer dem och då är det intressant att de faktiskt springer igång lite snett emot filmaren. Först när de är flygburna flyga de bort från densamma. Kanske kommer vinden från vänster, vilket är deras bästa chans att ”få luft under vingarna”? Notera också hur otroligt långsamt de tar höjd och vilken lång startsträcka de behöver. Rent teoretiskt är faktisk knölsvanen vid den övre gränsen för hur mycket en fågel kan väga och fortfarande kunna flyga (och framför allt starta) helt av egen kraft.

– Åke Lindström

Verkligen kul fråga! Det var verkligen en typ av fråga där en blir osäker för det kändes som något man skulle veta på rak arm. Men jag började fundera och kunde inte heller, precis om du skriver Åke, komma på om jag sett en knölsvan landa på mark någonsin. Kul att hör att du, med flera, säger samma.

Det är ju som du säger så att knölsvanen ligger och tangerar gränsen. En landning på mark av en knölsvan blir nog mer en krashlandning. Å andra sidan tänker man ju att det någon gång borde ha hänt att man sett en knöslvan som blivit tvungen att landa utan att ha hittat någon lämplig vattenyta. Tänk vilken begränsning egentligen. När du väl är i luften gäller det sedan alltså att alltid hitta vatten att landa på. Och inte för liten vattenyta heller, för det krävs ju en bra sträcka att landa på för dem! Det känns ju ändå som att någon vid något tillfälle borde ha sett en knölsvan dimpa ner på mark någonstans!

– Per Henningsson

november 7, 2022

andreasnord

Inlägget postades i

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Snokarna lägger hundratals ägg i min kompost – men vart tar ungarna vägen?

Snoken, Natrix natrix, är vår vanligaste orm. De förekommer mest där det är ganska vått och fuktig, men lägger gärna sina ägg i människans närhet, till exempel i komposter eller gödselstackar där bakterierna som bryter ned organiskt material ser till att det blir tillräckligt varmt för att äggen ska kunna utvecklas. Bilden är tagen av Marek Szczepanek.

Jag har varje år hittat hundratals snokägg i min kompost (som är ganska stor och tredelad). I år har jag för första gången sett en årsunge. I vilken del av komposten tror ni att äggen läggs och hur beter sig årsungarna när dom kläckts; stannar de i komposten eller ger de sig av? Varje år ser jag också 5-6 vuxna snokar som ligger och solar sig i komposten. Jag vet inte hur de kommer upp dit, det är ju ganska högt över marken. När läggs äggen och när kläcks de?

Vad roligt med snokar i komposten! Eftersom snokar och de flesta andra ormar inte ruvar sin ägg själva som fåglar gör, är de beroende av en ganska varm plats för att äggen ska kunna utvecklas. Då är komposter bra, för där utvecklas det mycket värme när det organiska materialet bryts ned. I allmänhet lägger snokar i Sverige sina ägg i början av sommaren, från midsommar och ett par veckor framöver, men med lokala variationer. Ungarna kläcks sedan på sensommaren eller den tidiga hösten. Redan från början är de helt självständiga och jagar sin egen mat. Det kan säkert hända att ungarna stannar kvar en tid i komposten om det är gott om mat för dem där, men det beror i så fall inte på att det är just där de är födda utan att det helt enkelt är bra att vara där.

Vuxna snokar är duktiga på att ta sig fram, och att klättra upp i en komposthög utgör inget större bekymmer för dem.

Det är väldigt roligt att läsa att du värnar dina snokar. Ormar har oförtjänt dåligt rykte och behöver all uppbackning de kan få! Just komposthögar och gödselstackar är oerhört betydelsefulla för detta. Se bland annat den här artikeln om en lyckad kompostsatsning i Småland.

– Andreas Nord

november 4, 2022

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad är det som avgör hur länge mjölken håller?

Ett glas mjölk. Vad är det egentligen som avgör hur länge mjölken håller? Bilden är tagen av Stefan Kühn.

Jag går sista året på naturvetenskapliga linjen på Polhemskolan i Lund. Jag och min vän ska skriva ett gymnasiearbete om mjölkens hållbarhetstid. Vi vill undersöka om det finns någon skillnad mellan långbarhetsmjölk (alltså mjölk med extra lång hållbarhet), vanlig mjölk och laktosfri mjölk. Vi tänkte använda sensoriska tester samt pH-värde. Kan ni komma på någon annan metod att få fram ett resultat på? Har ni har något annat tips om ämnen att fokusera, eller kanske några lästips för detta ämne?

Den viktigaste faktorn när det gäller hållbarheten på dina olika typer av mjölk kommer att vara hur den har pastöriserats, så det är något du bör läsa om i förväg. Försök också ta reda på hur just er mjölk har behandlats. Pastöriseringen är en värmebehandling som görs för att avdöda skadliga bakterier och minska totalantalet mikroorganismer i mjölken och därmed göra den hållbar. Du kan hitta mer information om detta på nätet, till exempel på den här sidan från Tekniska museet

Den vanliga konsumtionsmjölken pastöriseras vid 72-74 grader i 15 sekunder. Det reducerar bakteriehalterna kraftigt och gör mjölken hållbarare, men med tiden börjar mikroberna växa till i mjölken vilket gör den dålig. Vad som händer beror på vad mjölken innehåller för bakterier, om den kontaminerats från omgivning eller förpackning, och vid vilken temperatur den lagras. Det är inte nödvändigtvis så att mjölken blir sur, vilket händer om det är mjölksyrabakterier som tillväxer och utnyttjar laktosen i mjölken. Andra bakterier kan ha helt andra effekter. I kylförvarad mjölk brukar det inte bli mjölksyrabakterier som tar över.

En del mjölk med lång hållbarhet har pastöriserats vid högre temperatur och blir då mycket hållbarare. Det kan till exempel vara så kallad UHT-behandling som kan vara över 140°C i 1-4 sekunder. Om den också förpackas under i princip sterila förhållanden blir hållbarheten mycket lång, och den kanske inte ens kräver kylförvaring. Nackdelen är att mjölken då får en svagt kokt smak. Och så snart man öppnar förpackningen får mikroorganismerna tillträde och då håller den inte så länge. Det sista betyder ju också att ni behöver tänka noga på hur ni själva behandlar era prover under undersökningen.

Att smaka, lukta och titta på konsistens är bra tester. Så snart mjölken smakar dåligt eller har konstig konsistens ska ni vara extra noga med att spotta ut den. Att mäta pH är också bra, men kom ihåg att olika bakterier kan ha olika effekt på pH. Om ni har möjlighet och tillgång till material och ett labb så är det förstås intressant att försöka se på hur bakteriehalterna ändras under lagringen. Men det kräver som sagt tillgång till rätt material och lite mer kunskap.

Lycka till!

– Klas Flärdh, gästexpert

november 3, 2022

andreasnord

Inlägget postades i

Miljö Svampar och mikroorganismer

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Orm i trädgården på Gotland. Men vilken?

Hasselsnoken, *Coronella austriaca*, är en av våra mest exklusiva reptiler som förekommer sällsynt och lokalt i södra Sveriges kustband och på Öland och Gotland. Den är också sparsmakad – favoritfödan är ödlor och andra ormar. Eftersom hasselsnoken är ganska lokal och kräver varma, litet öppna miljöer är den rödlistad som sårbar (VU). En mycket exklusiv trädgårdsgäst, med andra ord! Bilden är tagen av Mats Österberg

Vi såg precis en orm ringla igenom trädgården där vi bor på Västergarn på Gotland. Observationen gjordes den 3 augusti på den sena eftermiddagen. Vi har olika åsikter om ormens längd, men uppskattar den till 60-75 cm, smal och med en brunbeigegrön nyans. Har ni någon uppfattning om vad det kan vara för art?

På Gotland kan vanlig snok, även kallad vattensnok, ha flera olika utseenden. Somliga är helsvarta. Andra individer är brunaktiga med mörkare fläckar på kroppen, men dessa brunaktiga individer har i princip alltid gula eller (speciellt på Gotland) orange nackfläckar, vilket ormen på bilden saknar. Därför torde det röra sig om en hasselsnok, vilken också är brunaktig med mörkare bruna fläckar, eller ibland diffusa ränder, längs kroppen. Storleken stämmer också bra med hasselsnok. En huggorm hade haft tydligare zick-zackmönster och sett litet kraftigare ut. På Artportalens informationssajt Artfakta kan man se att flera hasselsnokar rapporterats från Västergarnstrakten.

– Björn Lardner, gästexpert

november 2, 2022

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Miljö

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Fasanerna har byggt bo i trädgården. Vad ska jag göra nu?

Fasanen, *Phasianus colchicus*, fanns från början bara i södra Asien men har sedan lång tid förts in och förvildats på många platser runt om i världen. I Sverige är den en vanlig syn på fält, i parker och i trädgårdar. Hanarna är vackert bronsglänsande med rött huvud medan hönorna (som på bilden) är tjusigt gråbrunspräckliga. Det ger bra kamouflage när de ligger på ägg. I det här fallet hade en fasanhöna lagt 14 ägg i frågeställarens trädgård. Efter drygt 3 veckor kläcktes dem och vår frågeställare fick se hela fasanfamiljen lämna trädgården under hönans trygga ledning. Bilden är tagen av Thermos.

Jag har precis läst ert svar om en fasan i trädgården från förra året. Vet ni hur det gick för dem? Jag har nämligen varit bortrest under påsklovet och nu hittat 12 fasanägg i min lavendel. Hönan har inte börjat ruva än.
Jag har hundar som brukar trädgården från morgon till kväll och det känns lite tufft att stänga in dem i en månad. Men om jag vill att faserna ska klara sig verkar jag inte ha något annat alternativ. Därför skulle vilja höra att det gick bra för faserna jag läste om, och det var värt det den extra ansträngningen.

Vi har inte fått någon återkoppling angående fasanen som ruvade i trädgården hemma hos vår frågeställare. Jag skulle nog våga gissa att det gick bra – fasaner brukar vara ganska påhittiga och klara sig förvånansvärt bra i tätbebyggd miljö. Ett alternativ skulle kanske vara att hägna in boet med hönsnät, så att hönan kan ta sig in och ut, medan hundarna inte kommer åt henne? I stadsmiljö gissar jag dock att katter är ett betydligt större hot än hundar, och dessa kan vara svårare att hålla ute.

Nu är det ju en tid sedan du skrev till oss – hur har det gått med dina 12 ägg?

– Andreas Nord

Kompostnät är det klassiska att stänga in eller ut allt möjligt, inte minst hundar. Enklare att hantera än hönsnät.

– Bodil Enoksson

Tack för svar!
Av totalt 14 ägg blev ett uppätet av någon och ett kläcktes inte. På morgonen dag 23 efter att hönan började ruva fick vi se hur hon tog med alla sina 12 kycklingar den kortaste säkraste vägen till häcken och fältet på andra sidan. Hon gjorde det i etapper, genom täta buskar, en meter i taget, väntade in alla. Vi råkade se det genom vardagsrumsfönster, alltsammans 3 minuter.
Eftersom vi har jakthundar avlade för att ta allt som rör sig (den kan hoppa 2 meter högt), kunde vi inte lösa det med att stänga in något med kompostgaller. Vi spärrade in hundarna till liten uteplats framför huset med höga nät och stolpar istället. Barnen spärrade vi av med vanligt avspärrningstejp. Trädgården såg ut som Valborg i Stadsparken i Lund. Men det var definitivt värt det de 3 veckornas väntan. Vi är väldigt tacksamma för upplevelsen!

Vad roligt att ni fick se när familjen lämnade tomten, och en upplevelse ni är väl värda efter 3 veckors avspärrning! Vad roligt att det slutade lyckligt. Jag gissar också att hundarna är glada att få rå om hela tomten igen. Det bör ju i alla fall ha luktat intressant!

– Bodil Enoksson

november 1, 2022

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Eldlössen invaderar! Eller?!

Eldlusen, *Pyrrhocoris apterus*, är vår enda svenska representant för familjen eldskinnbaggar (Pyrrhocoridae). Det är ett mycket vackert djur som gärna samlar sig i stora grupper tidigt på våren och på hösten. De lever av fröer från olika växter, i Sverige särskilt från lind. Även om det kan bli täta aggregationer av eldlöss i samband med övervintringen är de aldrig att betrakta som skadedjur. Det är inte heller några grävande djur, så med ganska stor sannolikhet är det istället myror som ställer till det i sanden hos frågeställaren. Bilden är tagen av Anders Endrestøl och har ingenting med frågan att göra.

Jag har massor av eldlöss på min altan. De gräver hål i sanden och jag blir aldrig av med dem. Vad ska jag göra?

Det låter lite märkligt- eldlöss (alltså skinnbaggen Pyrrhocoris apterus) lever framförallt av fröer från lind och det brukar vara svårt att hitta den på marken annat än under tidigt på våren och sent på hösten. Det är inget grävande djur.

Kan du kanske skicka en bild? Då kommer vi förhoppningsvis närmare en lösning!

– Andreas Nord

Kan de vara myror som har grävt? Hur får man bort dem? Jag har även eldlöss i massor och skulle vilja veta hur jag får bort dem.

Ja, det är nog snarare myror. Svåra att bli av med, men myrr eller myrdosor kan hjälpa.

Eldlössen blir du inte av med, med mindre än att du tar bort trädet de lever på. Men det känns onödigt tycker jag – de gör ju ingen skada alls!

– Andreas Nord

oktober 31, 2022

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Miljö

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad är det katten äter på?

Tamkatter fångar väldigt många olika smådjur på sina strövtåg i skog och mark. I Sverige faller till exempel uppskattningsvis 12-18 miljoner småfåglar varje år offer för katter. På bilden ser vi delar av matsmältningssystemet från något smådäggdjur, men just vilket vet vi inte riktigt. Kanske har katten dissekerat ut det på grund av den litet beska smaken de inre organen kan ha. Bilden skickades in av Mikaela.

Katten smet ut och smaskade glatt på detta. Hela ”samlingen” var omkring 5 centimeter lång. Går det att se vad det är och om den har någon sjukdom eller parasit?

Jag kan tyvärr inte säga vilket djur levern kommer ifrån men det är troligen sork eller mus. Din katt är uppenbarligen skicklig på att dissekera smågnagare för att undvika lever och galla, som kan smaka illa. Den har troligtvis hunnit med att ta, dissekera och äta upp många för att nå denna precision. Eftersom gnagare bär parasiter (typ mask; räkna med att alla har det) rekommenderas regelbunden avmaskning av utekatter.

– Allan Rasmusson

5 centimeter lever i en sork? Jag är lite skeptisk!

– Jörgen Ripa

Min gissning är att det är inälvor av en fågel med lever, magsäck och kräva.

– Anders Lundquist, gästexpert

Jag får inga direkta fågelvibbar, eftersom det som i så fall skulle vara proventrikel och muskelmage (de två delarna som utgör fågelns magsäck) inte ser ut att vara omsluten av kraftig muskelvävnad som de typiskt är. Levern är också i minsta laget för en fågel. Å andra sidan är det kanske troligare att det gröna är krävan fylld med någonting. Jag tror inte att det är en gallblåsa, vilket också föreslagits, eftersom den är alldeles för stor för det i förhållande till levern och dessutom ser ut att vara fylld med någonting fast (inte flytande, som galla). Kanske skulle det kunna vara någon växtätande fågel, till exempel en and eller en gässling? Ett annat alternativ är en duva, men då faller teorin om att ”krävan” är fylld med växtdelar.

Tyvärr tror jag inte vi kommer närmare än så här!

– Andreas Nord

oktober 28, 2022

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi Miljö

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Snoken satt i granen

I Alice Tegnérs klassiska barnvisa från 1892 satt ekorrn i granen för att skala kottar. Snokarna på bilden hade klättrar upp i granen av någon annan anledning. Vi tror att det mest sannolika är att de tar sig upp från marknivå för att njuta höstsolens sista varma strålar. Bilden är tagen av Carin Näslund.

Jag såg detta när jag var på promenad med hundarna idag i början av oktober. Någon meter upp i en gran låg flera snokar. Är detta normalt eller kan de vara sjuka?

Det här är ett spännande beteende som jag tyvärr aldrig sett själv. Alla våra svenska ormar (alltså snok, huggorm och hasselsnok) kan klättra, men väljer oftast att inte göra det. Ibland händer det dock, till exempel när huggormar tar sig in i lågt sittande fågelholkar för att äta upp ungar eller ägg.

Just när det kommer till snokar så verkar det som att de av och till klättrar upp på grenar på höstkanten. Bilder just som dina dyker ibland upp på olika internetforum, och vi har faktiskt själva skrivit om klättrande ormar förut (kolla här).

Varför snokarna klättrar är inte helt tydligt, men det är rimligt att tänka sig att det är ett sätt för dem att fånga höstens sista varma solstrålar innan de går i dvala. Tidigt och sent på året värmer ju solen inte så mycket, så att komma bort från den litet skuggigare marken kan nog vara till god hjälp.

Spännande, tycker jag!

– Andreas Nord

oktober 27, 2022

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vem är jag?

Kvadratspindeln, *Araneus quadratus*, tillhör spindelfamiljen hjulspindlar. Hit hör också flera andra stora och spektakulära svenska spindlar, till exempel den allmänna korsspindeln. Typiskt för hjulspindlarna är de runda och ganska stora spindelnäten som de spinner för att fånga sin mat. Bilden är tagen av Peter Jonsson.

Vem är detta? Den sågs i Vomb i sydöstra Skåne i början av september. Jag hittade den på ett öppet fält med torrt gräs, på ganska sandig mark. Storlek på bakkropp var omkring 10 millimeter. Spindeln var pigg och snabb. Den rymde från min hand med en tråd som kändes ovanligt tjock, men det kanske berodde på att den är så stor?

Du har hittat en kvadratspindel (Araneus quadratus), som är ganska vanliga att få syn på så här i slutet på säsongen. Jag tycker det ser ut som en hona som du har hittat. De tillhör familjen hjulspindlar (Araneidae) och spinner därför runda fina hjulnät som de fångar sina byten i.

– Ellen Sandström

oktober 26, 2022

andreasnord

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad är det för färgstarkt som lyser upp skogen?

Slemsvampar är, trots namnet, inga svampar utan istället en helt egen organismgrupp. De består av en förgrenad, encellig amöba, som långsamt rör sig runt i jakt på mat. Normalt rör de sig ett par centimeter om dagen. Trollsmör (någon av de sju arterna slemsvampar i släktet *Fuligo*) är en av de vanligaste slemsvamparna och den hittas oftast under vår och höst. Just det här trollsmöret lyste upp en stubbe i svampskogen nordost om Flen i Södermanland. Bilden är tagen av Claes Ögren.

När jag plockade svamp i Sörmlandsskogarna en mil nordost om Flen idag, i slutet av September, lyste denna färgstarka lav på en stubbe intill stigen. Kan ni identifiera den?

Det här är ingen lav, utan istället en så kallad slemsvamp, eller myxomycet. Namnet till trots är det alls ingen svamp, utan istället en slags jättelik supercell med många cellkärnor. Slemsvampar har olika livsstadier. Ofta ser vi dem som nu, i det som kallas för plasmodiestadiet, där hela massan rör sig långsamt framåt i jakt på föda. Går du tillbaka till samma stubbe i morgon är slemsvampen med all sannolikhet inte kvar på samma plats.

Arten du hittat tycker jag ser ut som trollsmör, Fuligo septica, som är en av de vanligaste arterna en hittar i skogen, kanske mycket tack vare storleken och den spektakulära färgen.

Vi har skrivit om slemsvampar vid flera tidigare tillfällen. Du hittar inläggen här. Där går vi också in lite mer på slemsvamparnas biologi.

– Andreas Nord

Det finns faktiskt omkring 7 arter i släktet Fuligo i Sverige och alla kallas de för trollsmör. Sannolikt går det inte att identifiera till annat än just ”något trollsmör” i det här stadiet.

– Sigvard Svensson

oktober 25, 2022

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Miljö Svampar och mikroorganismer

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar