När man kalhuggnit en skog brukar det utvecklats efter, och man kan se utvecklingen fram emot 100 år. Varför de olika arterna dyker upp vid olika tillfälle?
Efter att en skog kalhuggits återbeskogas området, med aktiv hjälp av människan. Sådan är skogsvårdslagen. Antingen planteras nya små träd (t.ex. gran), eller så har några stora träd lämnats så att frön från dessa ger upphov till nya plantor (tall). Utöver den planerade skogsföryngringen kommer många sorters växter att börja växa på de öppna solbelysta ytorna: de som spridits dit efter att det höggs och de som fanns som frön i marken redan. Gräs och blommor har dock bara några år på sig innan skogen blir sluten och de inte kan växa där längre (ljusbrist). Efter 10-20 år sker en röjning bland de träd och buskar som kommit upp. Då tas alla oönskade träd och buskar bort. Det är vid röjningen som man bestämmer hur artsammansättningen i den framtida skogen kommer att se ut. Normalt får bara EN art vara kvar (oftast gran eller tall). Det finns med andra ord nästan inget utrymme för ”naturen” att bestämma vad som finns i området efter 30, 50 eller 100 år.
Genom ett långsamt ökande hänsynstagande inom skogsbruket kan man dock numera se lite mer variation i produktionsskogarna. En del äldre träd får stå kvar, lite fler lövträd och död ved lämnas, mm, vilket gör att skogarna successivt blir lite bättre för skogens övriga invånare.
– Åke Lindström
Kommentarer