Var tar växterna vägen under vintern och varför är vissa växters blad gröna även på vintern?
Olika växter klarar vintern på olika sätt beroende på hur de är uppbyggda och i vilken miljö de växer. En del ettåriga växter gror på våren och sätter frö under sommaren eller hösten. Därefter dör moderväxten medan fröna finns kvar i jorden och kan gro nästa vår. De övervintrar alltså som frön.
Andra växter klarar vintern genom att överleva som gröna plantor under det skyddande snötäcket. Många mossor, gräs och låga örter överlever på detta sätt, och de kan till och med fortsätta att växa under vintern, under snötäcket. Vissa vintrar kan man hitta blommande tusensköna i gräsmattor som töar fram när vädret är milt.
Stora växter kan inte gömma sig under snön utan måste klara vintern på andra sätt. Fleråriga växter utan ved i stammen, så kallade perenner, vissnar ner under hösten men överlever vintern som lökar, knölar eller rotskott nere i marken. När våren kommer bildas nya skott och blad från de underjordiska delarna.
Lövfällande träd och buskar har förvedade stammar som inte vissnar, men de fäller sina gröna blad för att inte förlora vatten under vintern. Men dessförinnan har grenarna bildat knoppar och dessa slår ut till nya blad när våren kommer.
Slutligen har vi barrträden, som tall och gran, och en grupp växter som kallas ris eller dvärgbuskar, till exempel ljung och lingon. De behåller sina gröna blad under vintern men bladen är styva och läderartade, och klarar därför torkan och kylan under vintern. Barrträdens små och nålformade blad kallas barr och kan bli flera år gamla. Barrträd och dvärgbuskar brukar växa på näringsfattig mark där det är bättre att spara på bladen än att varje år släppa de gamla och bilda nya. Det kostar näring att varje år bilda nya blad och det är ju inte så bra om man lever i en näringsfattig miljö. Blåbär är lite speciell: den bildar tunna blad som fälls under hösten trots att den är ett ris.
– Stefan Andersson
