Fråga en Biolog

Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar

Visa rutor

Interaktioner mellan olika däggdjur

Brunbjörn, Ursus arctos. Bilden tagen av Malene Thyssen.
Brunbjörn, Ursus arctos. Bilden tagen av Malene Thyssen.

Jag undrar kan gorillor och orangutanger leva tillsammans? Vad händer om en stor brun björn träffar en isbjörn? Hur stor vargflock kan jaga bort en brun björn från ett kadaver?

Svåra frågor, men jag ska göra mitt bästa.

Gorillor och orangutanger träffar aldrig på varandra i naturen, men eftersom båda arter kan lära sig att leva med människor och även andra arter (apor i fångenskap kan t.ex. knyta an till husdjur som katter och hundar) så är det nog möjligt. Förutsättningar skulle i så fall vara att individer från de olika arterna lär känna varandra från unga år, samt att de inte konkurrerar nämnvärt över mat.

Brun björn och isbjörn är väldigt nära släkt med varandra, och hybridisering inträffar ibland. Så om en stor brun björn träffar en isbjörn beror utgången nog på vad de olika individerna har för kön. Är det två hanar (eller kanske två honor) kan man tänka sig att de kan se varandra som konkurrenter och försöka driva bort den andra. Är det en hane och en hona är det möjligt att de försöka para sig (beroende på årstiden).

Enligt experter från USA har vargflockar från Yellowstone National Park observerats som försöker driva bort en brun björn från ett kadaver. Ibland lyckas det. Ju fler vargar desto större sannolikhet att de lyckas, men jag hittar inga exakta siffror. Årstiden spelar förmodligen också in – på hösten när björnarna håller på att äta upp sig inför vintern, och på våren när de är utsvultna, är björnarna mer motiverade att behålla kadavret.

– Jessica Abbott.

april 22, 2014

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Bitterskråp: en japansk "invandrare"

Bitterskråp, Petasites japonicus. Bilden skickades in av Per Christensen.
Bitterskråp, Petasites japonicus. Bilden skickades in av Per Christensen.

Stötte på en växt jag inte tidigare sett. Såg den på ett par platser på gränsen mellan Kronoberg och Kalmar län, närmare bestämt i Sutaremåla och mellan Bökevara och Eriksmåla. Vi brukar åka lite rundor och fick se den här växten i Sutaremåla intill ett lite udda hus. Först tänkte vi att det var något som de boende odlade av någon anledning men sedan stötte vi på växten på nästa ställe och började undra ännu mer. Den lyste som punkter mot bakgrunden och här växte den intill vägen.

Detta bör vara bitterskråp (Petasites japonicus), en förvildad och ”naturaliserad” trädgårdsväxt som ursprungligen kommer från Japan. Den blommar tidigt på våren (april) och känns igen på sina stora vitgröna bladlika fjäll på blomstjälken. Efter blomningen kommer stora rundade blad på långa skaft, på samma sätt som hos pestskråp och tussilago. Bitterskråp räknas som sällsynt i Sverige. Det står mer om arten i virtuella floran (sök i google på bitterskråp och virtuella floran).

– Stefan Andersson

Bitterskråp är en ostasiatisk släkting till vårt svenska vitskråp (P. albus). Odlas inte så ofta men får väldigt stora blad på sommaren och sprider sig friskt under mark om den trivs så har man haft den i trädgården så är det lätt hänt att den hamnar utanför tomten.

– Torbjörn Tyler

april 17, 2014

Inlägget postades i

Växter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Fjärilsmygga – en fluga som liknar en fjäril

Fjärilsmygga, familjen Psychodidae. Bilden tagen av Luis Miguel Bugallo Sánchez.
Fjärilsmygga, familjen Psychodidae. Bilden tagen av Luis Miguel Bugallo Sánchez.

Jag undrar om du, med ledning av den bild jag skickar med, kan säga vad det är för slags insekt jag har fått i mitt badrum. Den uppträder i enstaka exemplar i en takt av ungefär en i veckan. Sitter plötsligt på en vägg, rätt orörlig, absolut inte något nervöst beteende. Slår man ihjäl en så blir det ett svart, pulverliknande avtryck efter den.

Det ser ut att vara en fjärilsmygga (familjen Psychodidae) – påträffas ofta i badrum.

– Staffan Bensch

april 16, 2014

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Gullregnskompost

Gullregn, släkte Laburnum. Bilden tagen av Pöllö.
Gullregn, släkte Laburnum. Bilden tagen av Pöllö.

Har läst en massa olika bud om hur giftigt gullregnet är. Vi sågade ned ett gullregn i somras och flisade det och la det i en tunna. Nu har fliset börjat förmultna. Kan vi använda det i vårt trädgårdsland där vi odlar våra grönsaker?

Hela gullregnet, alltså även veden innehåller gift, bl.a. (f.f.a.?) cytisin, en alkaloid som använts som rökavvänjningsmedel. Visserligen är det förmodligen måttliga mängder det handlar om, men jag skulle nog föredra att lägga den komposten i blomrabatten.

– Bodil Enoksson

april 15, 2014

Inlägget postades i

Miljö Växter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Varför går björnar i ide?

Brunbjörn, Ursus arctos. Bilden tagen av Malene Thyssen.
Brunbjörn, Ursus arctos. Bilden tagen av Malene Thyssen.

Varför måste björnar gå i ide på vintern när inte älgar, harar och rådur gör det? Är de som ormar att de inte kan hålla värmen?

Det handlar en säkert en del om föda. Växtätare, alltså de som på engelska kallas ”browsers” (äter från buskar och träd) eller ”grassers” (äter gräs och örter på marken) kan inte samla på sig så mycket reservfett att det räcker under en längre tid. Detta därför att de gröna delarna av växter innehåller inte tillräckligt med näring i förhållande till kostnaden att bryta ner födan. Därför måste växtätarna äta ständigt, medan allätare, som björnar, har möjlighet att samla en näringsreserv. Utvecklingslinjen ”växtätare” har satsat på att livnära sig på den ständigt närvarande näring som finns i växter (på vintern finns den i form av knoppar och skott), vilken dock förekommer i låg koncentration, alltså få kalorier, vilket betyder att de måste äta mycket och ständigt för att få i sig tillräcklig mycket näring, och som dessutom är svårtillgänglig, gömd som den är bakom starka cellulosaväggar. Denna linje gör det omöjligt för dem att istället börja äta något annat, till exempel näringspartiklar i form av djur, som kräver helt andra strategier, såväl beteendemässigt som andra typer av matsmältning.

– Lars Lundqvist

Här hittar du även mer information om kroppstemperatur hos jämnvarma djur i värme och kyla.

april 14, 2014

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vätteros, en parasitisk blomväxt

Vätteros, Lathraea squamaria. Bilden skickades in av Margareta Törnvall.
Vätteros, Lathraea squamaria. Bilden skickades in av Margareta Törnvall.

Ovanlig (?) växt idag vid ågelsjön i Östergötland. Fuktig skuggig växtplats. Har inte sett tidigare varken vid denna plats eller någon annanstans!

Ett fint foto på blommande vätteros (Lathraea squamaria), en klorofyllfri blomväxt som parasiterar på flera arter av lövträd, t ex hassel. Växten lever större delen av sitt liv under jord och får sin näring från värdträdets rötter. Växer på fuktiga, skuggiga, mullrika marker och finns spridd i södra och mellersta Sverige. Blommar tidigt (april-maj) och pollineras av humlor (självpollinering är också möjlig). Fröna har små köttiga bihang och sprids av myror. Förutom rosaröda exemplar finns det helt vita.

– Stefan Andersson

Mer om denna kan man bl.a. läsa på Den virtuella floran http://linnaeus.nrm.se/flora/di/scrophularia/lathr/lathsqu.html

– Bodil Enoksson

april 11, 2014

Inlägget postades i

Växter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Om femrikessystemet

Släktskap mellan de olika riken. Bilden skapades av Maulucioni och Doridí.
Släktskap mellan de olika riken. Bilden skapades av Maulucioni och Doridí.

Vilka är de fem rikerna i femrikessystemet, och vad är gemensamt för organismerna i varje rike?

Några saker gemensamma för alla levande organismer på Jorden är att de troligen har utvecklats från samma ursprung (vi är alltså alla besläktade på mycket långt håll), att de består av en eller flera celler, att de omsätter energi för att existera, att de kan reproducera sig (dvs få avkomma) och att deras genetiska kod (den information som celler använder för att föröka sig) består av strängar av en molekyl som kallas DNA. Dessa organismer delas av vissa biologer in i det Femrikessystem som du nämner: a. Monera (Prokaryoter): encelliga varelser vars DNA inte är inkapslat av en cellkärna och som saknar organeller (Bakterier, Blågrönalger, etc.); b. Protista (encelliga Eukaryoter): encelliga varelser med en cellkärna och organeller; (Toffeldjur, Kiselalger, etc.). De tre flercelliga grupperna c. ”växter”; d. ”svampar”; e. ”djur” är alla avkomlingar till olika Eukaryota encelliga organismer. Lägg märke till att virus inte omfattas av det här systemet. Virus räknas av många biologer inte som levande varelser. Numera brukar man dela upp gruppen Prokaryoter i Bakterier och Archaea, så att det blir egentligen sex riken.

– Från frågearkivet

 

april 10, 2014

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Flyger storkar i V-formation?

Vit stork, Ciconia ciconia. Bilden tagen av Andreas Trepte.
Vit stork, Ciconia ciconia. Bilden tagen av Andreas Trepte.

Flyger storkar i v-formation? Har sökt på detta men kan inte hitta något svar.

Intressant fråga!

I Europa finns det två typer av riktigt stora, långbenta, långhalsade fåglar som flyttar i flock: tranor och storkar. De kan faktiskt skiljas åt på riktigt långt håll enbart genom sättet de flyger på. När de ”skruvar”, dvs. flyger runt i cirklar i en varmluftbubbla för att ta höjd utan ansträngning, så cirklar tranor generellt i formation, gärna ett V, och dessutom åt samma håll (medsols eller motsols). Storkarna däremot rör sig tämligen oberoende av varandra och dessutom ofta åt olika håll.

När ”skruven” bryts och de börjar glida i den önskade flyttningsriktningen så fortsätter tranorna i sin formation, gärna då ett V. Storkarna gör som vråkar och örnar, de formerar sig inte utan glider tämligen oberoende av varandra. Vad gäller fåglar och beteende skall man egentligen aldrig säga aldrig, men min erfarenhet är att storkar sällan eller aldrig flyger i V-formation.

– Åke Lindström

april 9, 2014

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vattentemperatur och grodors utveckling

Vanlig groda, Rana temporaria. Bilden tagen av Bill och Sam Lionheart.
Vanlig groda, Rana temporaria. Bilden tagen av Bill och Sam Lionheart.

På vilket sätt påverkar vattnets temperatur grodynglens utveckling och varför?

I princip både växer och utvecklas ynglen snabbare vid högre temperatur. Att de utvecklas snabbare innebär att de behöver kortare tid från ägg till fullbildad (liten) groda. De är ju växelvarma och klarar sig även vid låga temperturer men livsprocesserna går snabbare om det är varmt i vattnet. Det får dock inte bli hur varmt som helst. Efter att den optimala temperaturen nåtts sjunker tillväxt och utvecklingshastighet snabbt och ganska snart når man en temperatur som de inte ens överlever. Den kritiska temepraturen varierar mellan olika arter och beror av vilka temperaturer arten eller populationen riskerar att utsättas för i naturen.

– Jon Loman

april 8, 2014

Inlägget postades i

Djur Miljö

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Varför har fiskar så många ben?

Skelett från olika fiskar. Bilden tagen av Doug Beckers.
Skelett från olika fiskar. Bilden tagen av Doug Beckers.

Jag besvarar en mängd frågor inom NV-området som barn skriver. Nu har jag fått en som jag går bet på. Den lyder som följer: Varför har fiskar så många ben?

Egentligen borde nog frågan vara ”Varför har t ex däggdjur så få ben?”. Primitiva fiskar är ju ursprunget till ryggradsdjuren (egentligen ryggsträngsdjuren = kordaterna) och man kan på ett fiskskelett se ursprunget till många av våra ben. Vi har dock under årmiljonerna fått en stor reducering av antalet så att ben har ombildats, vuxit ihop och tillbakabildats. Landlivet har således lett till ett urval för färre men stabilare ben medan man inte behöver lika mycket stödjande ben när man ”svävar” i vatten. Hos benfiskarna är väl istället många mjuka ben en bra lösning (Valar och dyl är dock en annan historia, de har ju utvecklingsmässigt gått via landlevande däggdjur och sedan från dessa förutsättningar återanpassats för vattenliv). De primitivaste kordaterna är ju på någor sätt lite segmentlika, nästan som maskar. Rent genetiskt är nog ett sådant repetativt mönster med många lika ben eller kroppsegment lätt att åstadkomma och därför ofta en första, ursprunglig lösning. Jfr daggmaskar, tusenfotingar, osv. Det behövs nog inte en gen för varje rand på en zebra, utan bara en anlag för att repetera en procedur. Därför får man tänka sig att de ursprunliga, enkla ryggradsdjuren var uppbyggda på detta sätt. De mest primitiva nu levande, pirålar, sjöpungslarver och nejonögon är ju masklika. Exempelvis våra extremiteter var nog ursprunligen sjustråliga, dvs sju fenstrålar som sedan ombildats till fingrar. Detta har ju hos de moderna djuren reducerats till fem.

– Från frågearkivet

april 7, 2014

Inlägget postades i

Djur Evolution

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Nyare inlägg Äldre inlägg