Mellanspetten, Dendrocopos medius. Bilden tagen av Marek Szczepanek.
Jag bor på västkusten (Tjörn). Här är utbredningen av ny ek väldigt påtaglig. Fins det någon möjlighet för mellanspetten att ätervända?
Det är ju svårt att säga, men rent generelt så skall det nog mer till än att ekoskogen utbreder sig eller tillåts att öka i omfån på vissa fläckar för att en art skall komma tillbaka.
Mellanspetten var på sin ”rand zon” då den fortfarande häckade i Sverige, dvs. den var i sina yttre regioner av sin utbredning. Tyvär så verkar den minska i sin förekomst inom övriga utbrednings områden också. Den närmaste vi har här i Sverige är Polen och där minskar den. En eventuell åter etablering skulle väl om den inträffade vara troligast att den blev någonstans på östsidan av Sverige, kanske Blekinge. Sedan den föklarades utdöd och ej längre häckade i Sverige i början av 80-talet så har den endast påträffats en gång mig veterligen.
Svarta ekorrar är vanliga i de östra delarna av Nordamerika. Bilden tagen av Sujit kumar.
Min kompis har set en svart ekorre i skogen ved sin stuga nåra Sibbhult/Såboda. Kan det stämme? Her i Danmark har vi bare svarta ekorrer på Langeland og Fyn.
Det är inte omöjligt. Det finns tre möjliga olika förklaringar.
1) Det var en vanlig europeisk röd ekorre (Scirus vulgaris) som råkade vara mörkare än genomsnittet. Färgen på ekorrarnas päls kan skifta över året och de brukar vara gråare i pälsen på vintern.
2) Det var en vanlig europeisk röd ekorre som hade en ny mutation som gjorde att pälsen blev helsvart. Mutationer i pälsfärg (till helvit eller helsvart) är överlag hyfsat vanliga hos många olika djurarter, så detta är inte lika sannolikt som det första alternativet men är inte omöjligt.
3) Det var en Nordamerikansk ekorre (Scirus carolinensis) som hade lyckats ta sig till Sverige på något sätt. Den Nordamerikanska arten kan vara grå eller svart, och svarta individer har introducerats till vissa regioner i Europa. Detta känns dock som det minst sannolika alternativet eftersom det finns väldigt få rapporter om svarta ekorrar i Sverige i nuläget.
Vattengråsuggan Asellus aquaticus. Bild tagen av Frank van de Putte.
Finns det någon mask som kan leva i mitt sötvattensakvariums bottensubstrat? Jag är nu ute efter någon som gräver sig igenom sanden och inte tubifex som mest står still på ett ställe och svajar. Masken ska hjälpa till med syresättning av bottnen, nedbrytning av organiskt material och vara extra mattillskott för fiskarna. Och vart kan man köpa en sådan mask?
Vi har haft en liknande fråga tidigare. Vill man inte ha tubifex skulle vattengråsugga kunna vara ett alternativ som funkar som nedbrytare och mattillskott. De gör förmodligen inte så mycket nytta som syresättare dock.
Ett exempel av en interaktion mellan ett rovdjur (spindeln) och ett bytesdjur (fjärilen). Bilden tagen av Rusty Clark.
Hur påverkas en population av konkurrens och predation?
Det är inte helt självklart hur konkurrens och predation i allmänhet påverkar populationer. Modellerna som diskuteras här och här beskriver hur populationer kvalitativt beter sig när man antar att alla processer sker kontinuerligt i tiden, både tillväxt och konkurrens. Om man lägger till utomartskonkurrens kommer den att verka i princip att verka på samma sätt som inomartskonkurrens, så att population får mindre utrymme. Om utomartskonkurrensen är för stark kan en art utrota en annan. Likadant kommer en kontinuerlig predation att minska populationens storlek. Detta var de generella sanningarna. Ska man gå in lite mer i detalj, så blir det snabbt ganska komplicerat – ”det beror på!”. Tyvärr finns det inte utrymme här för en mer utförlig genomgång.
Modeller av populationstillväxt med (blått) och utan (rött) konkurrens.
Vilka antaganden bygger den logistiska modellen på?
Den logistiska modellen bygger på samma förenklande antaganden som diskuteras här, men det viktigaste är att man dessutom antar att den genomsnittliga individens förökningshastighet avtar linjärt när populationstätheten N ökar (dvs det finns inomartskonkurrens) , för att vid en viss täthet bli lika med noll ( dvs antal födda/tid=antal döda/tid ). Denna populationstäthet brukar kallas K, och då kan man formulera populationsderivatan dN/dt = r*(1-N/K)*N istället. Denna differentialekvation brukar kallas för den logistiska modellen . N är i det här fallet en funktion av tiden, N = F(t) , som uppfyller denna differentialekvation. Det typiska för en population som har en sådan tillväxt, är att den vid en låg täthet växer nästan exponentiellt, för att så småningom, med högre täthet, sakta av i tillväxt , och helt sluta växa när den har nått tätheten K. Om populationstätheten av någon anledning från början skulle vara högre än K, kommer den att sjunka till K och stanna där. K är ett så kallat stabilt jämviktsläge, och kallas också carrying capacity.
Vilka skillnader mellan män och kvinnor är genetiskt betingade?
Är det någon skillnad mellan mannen och kvinnans kroppsspråk? Är det genetiskt vilket kroppsspråk man har eller är det något man lär sig efterhand?
Ja, det finns skillnader i kroppsspråk mellan män och kvinnor. Hos västerländska kulturer brukar män ”ta mer plats” och använda sig mer av omedveten kroppsspråk än kvinnor. Men det finns även skillnader mellan olika kulturer, så en del av skillnader mellan könen påverkas säkerligen av kultur. Hur stor del är svårt att säga, och jag har inte hittat några studier som har specifikt kollat hur mycket genetiken påverkar skillnader mellan könen i kroppsspråk. Men jag är ganska säker på att det finns en stor genetisk komponent när det gäller individuella skillnader i kroppsspråket. Det finns nämligen studier som har visat att olika ansiktsuttryck kan vara ärftliga, förmodligen på grund av likheter i formen och placeringen av muskler och nerver hos besläktade individer. Steget är inte långt därifrån till allmänna individuella skillnader i kroppsspråk. Det är också väl belagt att det finns genetiska skillnader i hur bra man är på läsa av andras kroppsspråk.
Min granne har borrat ett djupt hål i en fantastiskt vacker ek, som står på en allmänning nedanför min tomt. Han har därefter hällt i ngt dieselliknande i hålet. Kollade detta, eftersom trädet inte knoppas som det ska. Finns det ngt man kan göra för att trädet ska överleva?
Låter mer som ett fall för en jurist eller den som förvaltar allmänningen. Ekens öde beror nog helt på vad det diselliknande bestod av.
– Olle Anderbrant
Fömodligen någon som tyckte att eken stod i vägen för utsikten eller att den skräpade ner! Ganska hemskt. Jag håller med Olle att detta borde rapporteras. Om hålet var så djupt att grannen kunna hälla in den här vätskan, är det svårt för trädet att reparera skadan som förmodligen påverkar bl a transportmekanismerna. Det verkar ju dessutom vara så att trädet blivit sjukt eftersom det inte verkar utvecklas som et ska. Det är också stor risk att trädet drabbas av olika sjukdomar, t ex svampinfektioner vid större sår.
Lejon, Panthera leo. Bilden tagen av Joachim Huber.
Varför biter en lejonhanne, som övertagit en hona med diande ungar, ihjäl ungarna?
Det är inte ovanligt i djurvärlden, liknande beteende finns exempelvis hos möss. Den egentliga lejonflocken består av en grupp besläktade honor (systrar, döttrar osv) och deras ungar. När unga hannar blivit vuxna ger de sig iväg (eller blir ivägkörda av de äldre hannarna) och bildar en flock med andra hannar. Ibland håller bröder ihop. När hannarna blivit tillräckligt stora, starka och erfarna försöker de ta över en honflock. En stark koalition av hannar kan kanske räkna med att ”behärska” hongruppen genetemot andra hannar i två-tre år eller så. Evolutionen har då under årtusendena gynnat beteenden som gör att hannarna hinner fortplanta sig. Om honorna redan har små ungar skall dessa först växa upp och blir oberoende innan honorna blir mottagliga för parning ogen. Chansen är då mycket mindre att hannarna skall hinna få ungar som når vuxen ålder under den begränsade tid de har på sig. Om de iställer tar kål på de ungar som finns när de tar över en hongrupp, så blir honorna snart receptiva för parning igen. Kort sagt: de hannar som genom tiderna dödat föregående hannars ungar är de hannar som fått sina anlag vidareförda genom generationerna. Alltså har det skett urval för detta beteende.
Modeller av populationstillväxt med (blått) och utan (rött) konkurrens.
Hur tillväxer en population med respektive utan innomartskonkurrens?
Att säga att det inte finns någon inomartskonkurrens i en population, dvs att individerna i populationen inte konkurrerar om något alls, vare sig mat ,plats eller något annat, är i princip detsamma som att säga att det inte finns några gränser för hur stor populationen kan bli. Man kan också tänka sig att det inte finns ( så mycket) inomartskonkurrens ifall populationen är liten. Om man vill sätta upp en enkel matematisk modell för en sådan population, måste man först göra vissa förenklande antaganden bl.a. : – Alla individer betraktas som likadana eller genomsnittliga individer – Man antar att inga individer flyttar från eller till populationen – Man antar att det inte finns någon påverkan från andra arter – Man antar att miljön är konstant, t.ex. ingen variation i resurstillgång Om man dessutom antar att populationstorleken ( eller vanligare tätheten = individer/yta) som vi kan kalla N, kan beskrivas som en kontinuerlig funktion av tiden, kan man formulera en s.k. differentialekvation, som beskriver förändringen ( derivatan) av populationstätheten som en funktion av populationstätheten: dN/dt = f (N) Alltså, det är helt enkelt så att hur fort populationen växer beror på hur stor den redan är.Varje individ i populationen har en viss ’förökningstakt’ i genomsnitt. Den genomsnittliga förökningstakten är (alla födda – alla döda) /N per tidsenhet. Utan inomartskonkurrens är den genomsnittliga ökningen, som vi kan kalla r, alltid lika stor oavsett hur många andra individer som finns i populationen. Då är derivatan av populationstätheten : dN/dt = r*N ( r gånger N) En population med sådan tillväxt kommer att växa exponentiellt ( N(t) = N (0)* exp(rt) ) , ju fler individer, ju större antal ’barn’ totalt, och snart bli väldigt stor. I verkligheten är det ju oftast så att en population inte kan bli hur stor som helst, pga att någon resurs inte räcker till.
Kommentarer