Luftförorening i samband med produktion av koks. Bilden tagen av Alfred T. Palmer.
Vad har vi människor gjorde för att stoppa ökningar av luftföroreningar?
Att motverka utsläpp av förorenad luft har gjorts i många årtionden, minst hundra år, vad gäller utsläpp som direkt påverkar vår andning och hälsa. Då höjdes först skorstenarna till upp mot 50-100 m höjd och senare har det blivit rening i större industrier vad gäller utsläpp av ämnen som är direkt giftiga för oss (1900-talets senaste årtionden). Först de senaste 60 åren har man också insett att vi påverkar omgivande områdens natur och klimatet pga all förbränning. Det gäller bilar, hushåll, industrier och fr a förbränning av kol och olja. Detta kräver globala åtgärder och sedan 90-talet har man genom FN försökt enas om utsläppsbegränsningar i varje land. De största utsläppen per capita svarar de mest industrialiserade länderna för, med USA i topp. Som du säkert vet har USA.s president dessvärre helt negligerat denna kunskap och vill öka utsläppen av klimatpåverkande koldioxid. Han har hela världen emot sig, så kanske han blir tvungen ändra åsikt, men det sitter nog långt inne.
Det finns oerhört mycket skrivet om alla utsläpp av koldioxid, kväveoxider, metan, ammoniak osv, och det kan du lätt finna på nätet om du Googlar. Vi behöver göra mycket mer om vi ska förhindra katastrofer som följer på klimatförändringen.
Råtta, Rattus norvegicus. Bilden skickades in av Carl-Åke Nilsson.
Har länge haft problem med en sork som går in i min fågelvoljär. Gräver gångar in. Tog för givet att det var en sork eftersom vi haft typiska sorkgångar och högar i gräsmattan. Nu är den fångad med en mullvadsfälla. men är det verkligen en sork? eller är det en råtta. Svanslängd, ca 150 mm, kropp ca 150 mm. 5 tår bak, 4 fram.
Utan tvekan en råtta. De är också duktiga på att gräva, men de kan säkert använda sig av redan grävda gångar. Förmodligen lockar maten i väljären.
Stinkande kortvinge, Ocypus olens. Bilden skickades in av Virginija Montis.
Skulle fråga vad deta är för ett djur?
Det är en skalbagge i familjen kortvingar (Sveriges i särklass artrikaste familj bland skalbaggarna). Arten heter Ocypus olens, och det är rikets största kortvinge. På svenska går den under det mindre smickrande namnet ’stinkande kortvinge’.
Arten är lätt att känna igen på den kraftiga kroppen, det påfallande breda huvudet, och (inte minst) den vackert sammetsmatta glansen. Övriga närbesläktade arter är alla betydligt slankare.
Större husspindel, Eratigena atrica (tidigare känt som Tegenaria atrica). Bilden tagen av Kulac.
Imorse möttes jag av den största spindel jag någonsin sett. Den satt på lur i köksfönstret, i den gamla vindsvåning i Lund där jag bor. Skånska spindlar kan bli stora, men denna var extra skräckinjagande, och dessutom hårig med stora käftar. Efter en genomgång av er bildband tycker jag mig ana att det är en större husspindel, men jag skulle gärna få det bekräftat av någon som har riktig kompetens att artbestämma spindlar. Till historien hör att en brasiliansk familj har bott i lägenheten hela sommaren så jag är lite rädd att ett det är ett ägg från en sydamerikansk monsterspindel som nu har kläckts.
Jo, visst är det en större husspindel, ingen tvekan om det. Däremot kan jag inte se om det är en hona eller hanne, ser ut som det senare, och i så fall finns det kanske också honor i lägenheten? Honor som är ytterligare lite större. Men du behöver inte bekymra dig, de är mycket fredliga och tvärtom hjälper de dig att hålla koll på insekter och andra spindlar i din lägenhet.
Kanadagäss, Branta canadensis, är en flyttfågel. Bilden tagen av Guido Gerding.
Jag arbetar på en mötesplats för äldre och igår diskuterades hur gässen bestämmersig för att flytta och vem som tar första iniativet till flytten E det ledargåsen ?? Är den hane eller hona ?? Eller ??? Många spännande diskussioner följde ….å mycket olika teorier Försökte googla svaret utan att finna svaret. I hopp om svar till de gamle å mig själv !!
Bland flyttfåglar kan man se två huvudsakliga sätt att ”sätta igång” flyttningen. Hos de flesta småfåglar är flyttningen programmerad i generna. En ung rödhake, till exempel, blir självständig från sina föräldrar vid 25 dagars ålder och har därefter ingen kontakt med dem. Med hjälp av sin inre klocka och kompass äter den sig fet och flyger söderut vidlämplig tid på hösten, helt på egen hand. Den bara ”vet” vad den skall göra.
Hos gässen följer årets ungar sina föräldrar under höstflyttningen. Ungarna har troligen också en inre klocka och kompass ungefär som rödhaken, men framför allt förlitar de sig på sina föräldrar. Det är alltså föräldrarna som bestämmer när det är dags. Föräldrarna förlitar sig i sin tur rimligen på egen erfarenhet och till viss del på sin inre klocka. Och påverkas av andra individer i flocken.
Vad som faktiskt händer precis när en stor flock flyttfåglar (gäss, vadare, finkar, änder, osv.) bestämmer sig för att ge sig av på en flyttningsetapp är mycket dåligt känt, beroende på att det är så otroligt svårt att forska på. Men det är onekligen en av de mest spännande olösta frågorna inom flyttfågelforskningen. Det måste vara en otrolig spänning och dynamik i flocken när flyttningsoron byggs upp och varje enskild individ måste bestämma sig för om den skall haka på eller inte. ” – Är jag tillräckligt fet (”fulltankad”)?”, ”- Skall det här gänget dit jag tänkt mig?” osv.
Jag frågade vår egen gåsexpert, Leif Nilsson, om mer detaljer angående gässen. Han svarade:
”När det gäller gässen så är den tid som föräldrarna leder ungarna lite olika från familj till familj, men i princip håller familjen ihop åtminstone tills de når vinterkvarteren. När paren återvänder till häckningsområdena har ungarna lämnat familjen. Detta sker uppenbarligen antingen i vinterkvarteren eller på vårrastlokalerna, vi har rapporter om familjegrupper från vårflyttningen i bl.a. Holland.
Hos grågässen vet vi att enstaka ungfåglar återförenas med sina föräldrar efter häckningssäsongen (de unga gässen då ca 1 år+) och vi har sett unga gäss tillsammans med föräldrarna och den nya familjen, men det är inte ofta.
Vem som tar täten under flyttningen för gässen vet jag inget om. Däremot har vi en del data på vem som tar täten i en födosökande gåsflock. Högst prioritet har familjegrupperna, därefter följer par utan ungar, gamla ensamma fåglar och sist ungfåglarna. De som går först få ju det bästa betet. En stor grupp gäss leder i detta fall över en mindre grupp. Vi har ju tittat en del på ”adoption” av främmande ungar (och skrivit om det). Vi hade en grupp där de gamla fåglarna samlat på sig 17 ungar totalt inkl. de egna. Detta ”gangstergäng” var mycket framgångsrikt och kunde uppenbarligen ta för sig på födosöksområdena.”
Gröna bönor, Phaseolus vulgaris. Bilden tagen av wanko.
Människor och djur kvävs ju om vi inte får syre och sätter en plastpåse över huvudet. Men om man sätter en plastpåse över en växt – kvävs den då när all koldioxid tar slut i påsen? Om inte varför kvävs den inte?
Klurig fråga som jag egentligen inte vet svaret på, för man måste tänka på att resultatet av en växt i plastpåse beror även av tillgång på ljus och vatten och om t ex jorden i en krukväxt ingår. Ifrån jorden kan ju komma koldioxid och förhoppningsvis vatten. Men det är ingen tvekan om att växten klarar sig betydligt längre i en tillsluten plastpåse än vi däggdjur. Växter har inte omedelbart behov av koldioxid eller syrgas utan kan vila och spara på energiomsättningen. I mörker förbrukar de syret i plastpåsen vid sin andning och i ljus så förbrukar de koldioxiden och producerar syrgas. Denna växelverkan I en lagom stor plastpåse gör säkert att de på så sätt kan klara sig länge och då kanske vattenbrist sätter en gräns? Hur länge beror på växtart; det är säkert stor skillnad på tunnbladiga växter och succulenter. Men det är väl upplagt för en test?
– Bengt Nihlgård
Mycket relevant fråga! Detta är i princip den typ av frågeställning som man undersöker för att kunna odla i rymdstationer, eller vad som gäller om du köper en påse färdigpackad sallad eller baby-spenat.
Växter har både cellandning, som använder syrgas och producerar koldioxid (precis som vi har) och fotosyntes där koldioxid används och syrgas produceras. Växter tål dock större variationer i atmosfären än vi själva gör.
Om du plastar in en växt i ljus (starkt), kommer fotosyntesen att producera syrgas och konsumera koldioxid men långsammare efterhand som koldioxidhalten sjunker. Till slut är cellandningen och fotosyntesen lika snabba. Växten kommer inte att växa, men överlever rätt länge. Problemet är snarare att du får svamp/mögel-angrepp som kommer att döda växten.
Om du plastar in växten i mörker kommer cellandningen sänka syrgashalten några procent men framförallt höja koldioxiden til 4-5% där cellandningen avstannar. Den kan eventuellt fermentera ett tag, men sedan dör växten av energibrist (såvida inte möglet hinner före).
Jag har hört varför vi (människor, vuxna och ungdomar) får en stark lukt i underarmen. Vad jag undrar är vad som förklarar varför vissa inte får det även man är vuxen. Är detta ovanligt?
Människans kroppsdoft är ett intressant forskningsområde ur många aspekter. Dels är det intressant att finna svar på just din fråga, dvs varför vi luktar så olika, och dels vad det är som gör att vissa personer (dofter) attraherar vissa insekter, t. ex. myggor, mer än andra gör.
När det gäller din fråga finns nog inget enkelt svar. Det som är känt från olika studier är att variationen är väldigt stor mellan individer. En del av variationen kan förklaras av könsskillnader och en del av den genetiska bakgrunden, både i liten skala (närmaste förfäder) och vilken befolkningsgrupp man tillhör. En del av doften hänger antagligen ihop med vilken genuppsättning man har vad gäller immunförsvaret, som uppvisar mycket stor variation mellan individer. Till doften bidrar också vilken sammansättning av mikroorganismer som finns på huden. Ytterligare faktorer som kan påverka doften är vad man äter, som i sin tur kan påverka ämnesomsättningen. Således, inte så enkelt att förklara.
Död öronmanet, Aurelia aurita. Bilden skickades in av Emelie.
Vi bor utanför Västervik och har alltid haft mycket maneter mm vid vattnet. Men idag hade vi besök av en väldigt annorlunda manet. Den hade 6 öron, mycket mer skålformad och med tjockare armar. Rörde sig på annat sätt också. Dom andra är rosa eller blå aktiga denna var ännu mera rosa-röd. Hittade bara en. Vi bor vid vatten och har sett vanliga i alla år men denna sticker ut. Bränns inte heller. Hittar verkligen inget på internet om vad det skulle vara för sort. Vet ni? Vi är nu väldigt nyfikna. Nu har den fått simma vidare i det vilda.
Detta är nog en vanlig öronmanet (Aurelia aurita) som har dött. Den märkliga formen kommer antagligen av det osmotiska trycket, dvs maneten har svällt upp av att det har kommit in vatten i vävnaden. Att maneten är svagt rosa beror på gonaderna som man tydligt ser som “öron”.
Dasineura urticae på brännässla? Bilden skickades in av Kevin Hellsberg.
En nässla utanför mitt hus har ljusgröna blåsor med små taggar på. Blåsorna börjar vid botten av bladet men verkar sprida sig till resten av bladet. Jag försökte googla sjukdomar på nässlor men fick mest upp matlagningstips/nässelutslag. Kan det vara insektslarver eller något annat?
Det skulle kunna vara larver från den gallbildande flugan Dasineura urticae. Din beskrivning stämmer ganska bra överens med informationen här.
Kommentarer