Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
Denna spindel kröp på en trästolpe på en uteservering på Karpathos, Grekland idag 2017-06-28. Jag hittade inte denna på sidan om spindlar. Jag undrar vad detta är för spindel. Jag har googlat, men inte hittat den. Kroppen är ca. 1,5 cm. Hoppas du kan hjälpa mig med ett svar.
Det är en hona av hoppspindeln Plexippus paykulli, vanlig på hus i subtropiska områden och i tropikerna.
-Gästinlägg av Lars Jonsson, spindelexpert, Högskolan Kristianstad
Hej, var ute och gick i ett skogsparti i Höganäs, Ärtan och Bönan, och hittade svampen. Undrar nu vad den heter?
Det är en bläcksvamp, numera uppdelade i flera släkten med många arter och som bara undantagsvis går att identifiera till art utan mikroskopering. Hör eventuellt hemma i närheten av glitterbläcksvamp, Coprinellus micaceus, eller veckad bläcksvamp Parasola plicatilis.
Vacker svamp och väldigt bra bilder!
– Sigvard Svensson
Stämmer den här texten? Hämtad från: https://www.pinterest.com/pin/162903711497988751/
“Men’s brains and women’s brains are different!
And here’s how: Men’s brains are made up of little boxes and we have a box for everything. We have a box for the car. We have a box for the money. We have a box for the job, a box for the kids, a box for you, a box for your mother…somewhere in the basement.
And the rule is the boxes do not touch. All right?
When a man discusses a particular subject, he goes to the appropriate box, slides it out, opens it up, will discuss only the content of that particular box and then when he is done, he puts it away hoping not to touch or disturb any of the other boxes.
Now a woman’s brain is made up of a big ball of wire and everything is connected to everything…It’s like the Internet super highway, and it’s all driven by energy that we call emotion. It’s one of the reasons that women tend to remember everything because if you take an event and tie it to emotion you can remember it forever. The same thing happens to men, but it doesn’t happen very often, because frankly…we don’t care. But women tend to remember EVERYTHING! Zzzzzzz-zzzzz-zzzz.
Men have a box in their brain that women are not aware of. This particular box, has NOTHING in it. It’s true. In fact, we call it the “Nothing” box. And of all the boxes a man has in his brain, the nothing box is his favorite box. If a man has a chance, he’ll go to his nothing box EVERYTIME. That’s why a man can do something seemingly completely brain dead for hours on end. You know, like, fishing. They’ve actually measured this. The University of Pennsylvania did a study and men can do absolutely nothing and still breathe. Women can’t do it. Their minds never stop! Zzz-Zzzz-zzzz. And they don’t understand the “Nothing” box…and it drives them CRAZY…because NOTHING makes a woman go crazy like watching a man…doing…nothing!”
– Mark Gungor
Det där uttalandet har väldigt lite med forskning att göra. Det verkar mer komma ur författarens fördomar och försök att vara rolig. Man ska inte tro allt man läser på nätet och speciellt inte uttalanden av typen “män är så och kvinnor är så”.
Ibland kan man läsa om riktig forskning som faktiskt hittar skillnader mellan kvinnor och män, ibland till kvinnornas fördel och ibland till männens fördel (vad som nu kan räknas som fördel). MEN det är alltid viktigt att komma ihåg att sådana resultat enbart handlar om medelvärden. Det är stor variation inom grupperna, oftast mycket större än den funna skillnaden mellan könen. Som exempel kan man tänka på en av de tydligaste skillnaderna mellan kvinnor och män: kroppslängd. Alla vet att “män är längre än kvinnor”, men det betyder ju inte att alla män är längre än alla kvinnor, eller hur? Det är en skillnad i medelvärden, inget annat. Det finns kvinnor som är längre än de flesta män och män som är kortare än de flesta kvinnor. Till syvende och sist handlar det om individens egenskaper, inte vilket kön (eller annan grupp) en tillhör.
– Jörgen Ripa
Trädens blad bli ju gula och röda på hösten och jag har förstått att detta är eftersom att de går in i vintervila och klorofyllet bryts ner så därför syns röda och gula färger, trädet tar upp energin som finns för att “överleva vintern”. Men hur är det med vintergröna växter varför bryts inte klorofyllet ner i dem?
Intressant och aktuell fråga.
Innan bladfällningen bryter bladet ner vad det kan, bland annat klorofyll och proteiner, och skickar ämnena tillbaka till stammen. Det är först och främst mineralämnena som kväve, magnesium, fosfat etc. som skickas tillbaka, för de är dyrbara. Växterna konkurrerar med andra växter om att ta upp dem från marken, så de bör inte lämna ifrån sig dem. Kolföreningarna/energin kan växten bilda nya i fotosyntesen nästa år så en del av dem blir kvar. Alar fäller bladen gröna, men de har egen kvävefixering och växer normalt i träsk där inga andra trädarter klarar sig.
Fördelen med vintergröna blad är att de får en tidigare start på växtsäsongen och har inte unga blad när alla bladätande insekter anfaller. Nackdelen är att det krävs avancerade kemiska och strukturella skydd mot vinterns frost, uttorkning och bildning av giftiga föreningar, bl a fria radikaler.
– Allan Rasmusson
En intressant notis är att klorofyll bryts ner på ett helt annat sätt än det bildas. De flesta ämnen i cellerna brukar annars bildas och brytas ner i syntesvägar som mer eller mindre är varandras spegelbilder. Klorofyll bryts snabbt ner till en annan molekyl som visserligen har stora strukturella likheter med en klorofyll molekyl men den kan inte absorbera ljus. Detta är viktigt för att avgifta cellen från klorofyll när fotosystemens beståndsdelar bryts ner. Speciellt fritt klorofyll + ljus + syre ger mycket reaktiva syreradikaler som bryter ner cellerna. Antagligen sker detta i ganska stor utsträckning också i vintergröna växter i kyla trots att klorofyllet sitter bundet i de proteiner som deltar i fotosyntesens ljusberoende reaktioner (oxidation av vatten som ger bildandet av NADPH och ATP, och syrgas). Vid varmt väder kan energin som absorberas av klorofyll kanaliseras i bildande av socker via fotosyntesen men i kallt väder sker kemiska reaktioner (inklusive fotosyntesen) långsamt men fotonerna som träffar klorofyllet är oberoende av temperatur så då är det större risk att syreradikalerna bildas. Vintergröna växter måste bygga upp system som skyddar dem mot dessa radikaler. Det kostar säkert energi att göra detta och det måste balanseras mot nyttan av att kunna fortsätta med fotosyntesen längre in på hösten, under tillfälliga varma dagar under vintern och att komma igång tidigt på våren.
– Mats Hansson
Har en fråga som jag funderat på. Om en häst ser en ko på avstånd, utan att vara nära så dofter kan uppfattas, kan hästen då veta vad den ser? Vet den att det inte är en häst eller kan den tro att det är en annan häst? Frågan kan även gälla andra djur av lika storlek, liknande beteende – vet djur då om det är samma art som dom själva?
En knepig fråga som inte bara handlar om synskärpa utan också om självmedvetande. ”Vet” en häst att den är en ”häst”? Kan den veta skillnaden på sig själv och en ko, eller en hjort? Uppenbart kan en individ från någon av ”flykt”-arterna, hästar, älgar och andra, se skillnad på djur de måste akta sig för, främst stora rovdjur, och djur de inte behöver fly från. En intressant iakttagelse är den att som ryttare kan man komma till exempel rådjur och hjortar mycket närma utan att dessa flyr, mycket närmre än om man skulle ge sig på att gå nära dem. De uppfattar uppfattar uppenbarligen inte att det är en människa, alltså ett farligt djur, som sitter på hästen, ett ofarligt djur. Resonemangen runt medvetandet och uppfattningen av omgivningen kan säkert föras långt, men jag tror den blir mer intressant om den görs av kognitionsforskare än av bara zoologer.
– Lars Lundqvist
Människan har något bättre synskärpa än häst och ko vilket gör att de i princip kan se samma detaljer som vi men inte på fullt så långt avstånd. Häst och ko har dessutom ett enklare färgseende och kan inte skilja på rött och grönt. Men både häst och ko har trots allt mycket bra syn, och i svagt ljus, i skymning eller på natten, ser de faktiskt bättre än vad vi gör. Deras syn har också samma grundläggande roller som hos oss och de flesta andra ryggradsdjur – att vägleda rörelse, att hitta mat, att varna för faror, att hitta individer av samma art och att interager med dem. Både ko och häst är flockdjur där interaktioner med andra individer är viktiga delar av beteendet. Alla djur utnyttjar så mycket som möjligt av den information deras sinnen förmedlar. Synsinnets fördelar är lång räckvidd och ingen tidsfördröjning. Därför är synsinnet helt överlägset när det gäller att på långt håll upptäcka andra djur och att identifiera djur av samma art. För flockdjur som ko och häst har synen en viktig roll inte bara för att känna igen den egna arten utan även för att skilja på olika individer i den egna flocken.
– Dan-E Nilsson
För något år sedan såg jag något jag inte lyckats får svar på.. Jag och en bekant satt på en brygga då vi båda såg något vi trodde var ett långt hårstrå. Men till vår förvåning så simmade det emot våra ben. Jag drog upp mina och lade mig på mage och kollade NOGA på detta ”hårstrå” som förflyttade sig ”simmande” mot min väns ben vart han än flyttade dem… tills han tyckte det blev obehagligt och drog upp dom han också. När vi tittade noga såg vi detta, ca 20-30 cm långa ”hårstrå”, vara näst intill genomskinligt med en pytteliten trekantig fena längst ut i stjärten, ett litet litet trekantigt huvud, dock tre rundade hörn och bakom ”huvudet”, på var sida, små små fenor. Mina tankar gick till nåt jag hade i mitt akvarium för längesedan som såg ut som en ”gummiorm” Det vi såg var dock inte mycket kraftigare än ett hårstrå. Min vän sprang och hämtade en hink men då simmade den under bryggan och vi fick inte syn på den igen. VAD kan detta varit!?!?
Om man tolkar ’hårstrå’ som något väldigt smalt, och ’nästintill genomskinlig’ som något som åtminstone inte är väldigt kraftigt eller mörkt pigmenterat, gissar jag att ni kanske har sett någon fisk ur familjen kantnålsfiskar (Syngnathidae), där även sjöhästar ingår.
I Sverige har vi 6 arter kantnålsfiskar, fördelade på 3 olika släkten. Av din beskrivning att döma tror jag att det är någon av kantnålarna i släktet Syngnathus med 3 svenska arter. Storleken du anger utesluter till viss del mindre kantnålen (S. rostellatus). Kvar är då större kantnål (S. acus) och tångsnälla (S. typhle). Har du observerat djuret på västkusten kan det vara vilken som helst av dessa (även stora honor av mindre kantnålen är kvalificerade enligt storlekskriteriet). Men har du gjort dina observationer på östkusten är det med all sannolikhet en tångsnälla du sett (förutsatt att det är en kantnål från första början, alltså).
Hoppas detta hjälper.
– Andreas Nord
Vad är det på bilden? Växer på ett ekollon. Gallbildning? Alnarpsparken.
Ja, en gallbildning orsakad av gallstekeln Andricus quercuscalicis. Den är en nykoming i Sveitge och hittades första gången just i Alnarpsparken i fjor. http://www.hvilanutbildning.se/nyheter/ny-insektsart-i-sverige-hittad-av-elever-pa-hvilan-utbildning
– Olle Anderbrant
Hejsan jag håller på med en uppgift och uppgiften är om kartor för olika slags ”klasser”, och jag fick biologer. Det jag har kommit fram till är att en biolog använder en terrängkarta, men varför använder biologer en terrängkarta? Varför inte en geologisk karta?
Visst kan en biolog använda geologiska kartor. Kanske vill man se vilka växter som växer på vilken sorts jord eller berggrund. Se’n kan vi använda terrängkartor för att se var t.ex. för var man sett olika individer av en viss art. Kanske vill man veta hur en fågels revir ser ut. Men ekologer använder ganska ofta kartor och även kartprogram som olika GIS-program, se mera på t.ex. https://sv.wikipedia.org/wiki/Geografiskt_informationssystem
– Bodil Enoksson
Klimatologiska kartor kan också vara relevanta för en biolog. Vegetation beror t ex mycket på mängden nederbörd.
– Allan Rasmusson
En dum fråga som kanske är svårt att besvara: hur många vetenskapakademiner / vetenskapliga orgenisationer / forskningsinstituter / universtet i USA som forskar inom ett så bret ämne som evolution. Det finns olika uppgifter vad som räknas som universtet i USA, vissa säger det finns över tretusen för internationella studeter och över 7000 bara för amerikanska medborgare. Men i dagens globala tid så finns det väl många aktörer som forskar i ett så brett område som evolution, så det finns ingen ledande nation, eller hur?
Enligt uppgifterna jag hittade finns det drygt 4300 universitet i USA, så om man även räknar med andra institut osv som bedriver forskning kan det mycket väl finnas ca. 7000 totalt. De flesta universitet som har ett brett programurval kommer också bedriva någon form av forskning inom evolution. Det finns årliga möten i USA för evolutionsbiologer och över 2000 personer brukar delta. Motsvarande möten i Europa brukar ha runt 1500 deltagare. Antal platser är dock begränsat i båda fallen, så det finns många tusen evolutionsbiologer världen över. Länder som har en stor population och mycket forskningsanslag brukar vara världsledande inom många olika områden, så USA och Storbrittanien är båda starka inom evolutionsbiologin. Sverige brukar platsa ganska högt inom biologi om man tar hänsyn till antalet forskare. Så jag skulle vilja säga att det stämmer att det finns inte ett enda land som ligger långt före alla andra när det gäller forskning inom evolution.
– Jessica Abbott
Jag undrar om ni kan något om Xylella fastidosa. Ett kort exempel; det är ”växternas Ebola-virus” Vi jobbar på ett forskar experiment som handlar Xylella fastidosa och vi behöver få så mycket info som vi kan. Framför allt vill vi veta: * Hur det sprids * Hur det påverkar växter Men vi tar gärna emot så mycket information som vi kan.
Jättebra ämne, eftersom det blivit ett stort hot mot framförallt många trädarter sedan det kom till Europa, troligen med kaffebuskar från Costa Rica.
Tyvärr har svenska medier nästan helt missat detta, medan t ex brittiska tidningar körde på med värsta skogsdödsscenariot redan för 2-3 år sedan.
Tips. Strunta i svensk text (utom lite som finns på jordbruksverkets site)! Titta på engelska Wikipedia, där det även finns länkar till tidningsartiklar som beskriver utförligare. Europeiska matsäkerhets-organisationen (sök Xylella + EFSA) har bra information, om än något trögläst.
– Allan Rasmusson
Kommentarer