En karta över förekomsten av Parkinsons sjukdom. Rödare färg = vanligare. Bilden skapad av Lokal_Profil.
Jag jobbar med mitt gymnasiearbete och skriver om vi någonsin kommer få botemedel för Parkinsons i framtiden. Jag läste lite om vilka människor som påverkas av denna sjukdom och hittade några källor som sa att européer drabbas mest utav det och min fråga är om klimatet kan vara en av faktorerna varför?
Förmodligen inte i detta fall. Parkinsons är en genetisk sjukdom, så det viktigaste faktorn är vilka genvarianter man ärver. Riskvarianter brukar vara lite olika vanliga i olika populationer, och i detta fall har människor med europeiskt ursprung en förhöjd risk för att riskvarianter har en högre frekvens i dessa populationer. Klimatet kan eventuellt spela roll i hur besvärliga symptomerna av Parkisons är, eftersom det finns en studie från 2017 som visade att mediciner mot Parkinsons skrivs ut i större utsträckning under vinterhalvåret.
Blomsterliknande plastkassar. Bilden tagen av material boy.
Vilka nedbrytare kan bryta ner plast?
Det finns ett antal olika bakterisorter som kan bryta ner plast, bland annat arter av Pseudomonas och Clostridium. Man har även ganska nyligen upptäckt att vissa svampar kan bryta ner plast. Också UV-strålning hjälper till att bryta ner plast. Det forskas rätt intensivt kring nerbrytning av plast idag, och vissa forskare försöker genmodifiera bakterier till att bli mer effektiva på det.
Människoskelett (t.h.) och chimpansskelett (t.v.). Både skillnaderna och likheterna är tydliga. Bilden tagen av Vinnie Lauria.
Jag har de senaste dagarna haft en fundering som jag gärna, om möjligt, skulle vilja ha svar på. Då vi människor ständigt utvecklas på grund utav evolutionen så undrar jag ifall vi människor så småningom kommer ha utvecklats så långt att vi inte längre kan kalla oss människor samt hur lång tid det uppskattningsvis skulle kunna tänkas ta för en sådan process att äga rum? Tänkte eftersom vi människor inte alltid funnits utan vi har utvecklats från apor som i sin tur utvecklats från något annat.
Ja, man kan tänka sig att vi utvecklas så pass mycket att vi måste någon gång i framtiden betraktas som en annan art än dagens människor. Hur lång tid det tar beror mycket på vilka antaganden vi gör.
Tänk dig att en grupp på tiotusen människor åker iväg i ett rymdskepp. Hur lång tid tar det innan populationen ansamlar så många mutationer att de måste betraktas som en ny art? Först så måste vi veta hur många skillander som krävs totalt. Om vi antar att den nya arten ska vara så olik oss som vi är schimpanserna, blir det ungefär 42 miljoner skillnader. Vi antar också (till att börja med) att alla mutationer är neutrala, dvs att de är varken positiva eller negativa. De flesta mutationer försvinner, men ett fåtal kommer att slumpvis sprida sig i populationen och öka i frekvens tills alla har samma mutation. Detta kallas för fixering. Om vi utgår ifrån en rimlig mutationsfrekvens kan vi räkna ut att ungefår 46 mutationer per generation uppkommer som så småningom kommer att fixeras. Fixeringen i sig kan ta olika lång tid, men i genomsnitt kommer det att ta fyra gånger populationsstorleken, så i detta fall 40 000 generationer. Då kan vi säga att det tar ungefär 900 000 generationer att få fram alla de nödvändiga mutationerna (42 miljoner mutationer delat med 46 mutationer per generation), plus cirka 40 000 generationer för att fixera de sista mutationerna, alltså 940 000 generationer totalt. Om vi utgår ifrån att en generation tar 20 år, blir detta drygt 18 miljoner år!
Vi vet att artbildning kan gå betydligt snabbare än detta i naturen. Så varför tar det så lång tid? För det första, så antog vi att alla mutationerna är neutrala. Om vi antar istället att alla mutationer ger en fördel på 1%, så kommer många fler mutationer fixeras till slut och det kommer att gå mycket snabbare också. Vi kan räkna ut att i detta fall borde det ta drygt 11 000 generationer, eller 220 000 år. För det andra, antog vi att den nya arten måste vara ganska olik oss. Vi vet att det har funnit andra människoarter tidigare, så det är kanske överdrivit att anta att de genetiska skillnaderna måste vara lika stora som mellan oss och schimpanser. Om vi istället antar att det bara behövs 100 000 mutationer för att bilda en ny art (detta blir ändå cirka fem mutationer per gen), och att alla mutationer har en fördel på 1%, kommer man ner till bara drygt 2300 generationer, eller 46 000 år.
Även om det är lika orimligt att anta att alla mutationer är fördelaktiga som att alla är neutrala, så ger detta en idé hur stor skillnad det kan bli i våra uppskattningar beroende på vilka antaganden vi gör. Om artbildning kräver ganska få gener och dessa selekteras starkt, kan det gå förhållandevis snabbt. Om det mesta sker bara genom slumpvis ansamling av mutationer, kan det ta väldigt lång tid.
Allergisk utslag på huden. Bilden tagen av Abm6868.
Kan människor vara allergiska mot människor?
Ja, man kan faktiskt vara allergisk mot en annan människa, fast det är väldigt ovanligt. Det finns till exempel fall av allergi mot mänskligt hår, och faktiskt även mot sperma. I det första fallet är man nog allergisk mot alla former av hår, men i det andra fallet är det väldigt specifikt att man reagerar bara mot vissa personer. Är man allergisk mot en produkt som en annan person har använt sig av, t.ex. tvål eller parfym, kan man reagera när man kommer i kontakt med denna person. Men då är det produkten som orsakar utslaget och inte personen i sig.
Någon som vet vad detta läskiga/tjusiga kan vara som plötslig dykt upp i trädgården? Små vita prickar som täcker bladen.
Det är med största sannolikhet en slemsvamp (myxomycet) och är inte en svamp utan hör till Protozoa. Den ”krypande” framfärden på bladen talar bland annat för detta. Självfallet går det inte att säga säkert vad det är via en bild, men det kan eventuellt Diachea leucopoda.
-Sigvard Svensson
Slemsvampar är som sagt inte svamp egentligen, utan encelliga organismer som går ihop för att bilda fruktkroppar med sporer. Det intressanta är att individerna som ingå i fruktkropparna behöver inte vara nära besläktade med varandra, så slemsvampar studeras intensivt av evolutionsbiologer som är intresserade av hur samarbete och konflikter påverkas av släktskap.
Vi ler gärna av glädje. Bilden tagen av Liz20151222.
Jag och kollegor som är lärare i biologi på gymnasiet har en fråga om glädje. Varför känner vi glädje? Att det frisätts dopamin och andra signalsubstanser i hjärnan till vårt belöningssystem är ju känt men vad händer sen? Varför känner vi glädje?
Här känns det som du har två frågor egentligen, varav den ena svarar du på själv. ”Vad händer sen” – här tänker jag att du undrar hur informationen från signalsubstanserna omsätts till glädje. I så fall kan vi säga att det finns inget som händer ”sen”. Vi känner glädje för att belöningssystemet aktiveras. Även om det känns som den medvetna delen av hjärnan måste ha några speciella egenskaper som gör att aktiveringen av belöningssystemet måste ”översättas” till glädje, finns det inget som tyder på det. Det verkar snarare att mycket av det vi tänker och känner ”medvetet” är en efterkonstruktion av saker som redan har hänt i hjärnan. Detta har t.ex. visats med experiment där folk har manipulerats till att tro att de svarade tvärt emot sitt riktiga svar på en enkät, och som sen kan ge en klar och övertygande motivering till det felaktigat svaret.
När det gäller varför vi känner glädje, är detta i högsta grad en anpassning. Vi känner glädje av saker som (oftast) gynnar vår överlevnad och reproduktion – som att ha sex, bli mätt, dricka vatten när man är törstig, umgås med släkt och vänner, osv. Sen har vi även förmågan att lära oss att känna glädje av saker som inte våra förfäder kan ha upplevt, men som vi kan associera med ett positivt utfall, t.ex. att titta på en rolig film.
Murgröna, Hedera helix. Bilden skickades in av Ola Svensson.
Vi har en växt i vår trädgård som varje år lockar till sig hundratals bin på höstkanten. Det ser ut som en murgröna i bladen, men inte till växtsättet. Nu vill vi gärna veta vad det är för växt. Med tanke på att den verkar gillas av bina så vore det kanske bra att ha fler av den, tänker vi. (Bladen är 6 till 7 cm långa).
Det är murgröna. De blommande skotten har en annan bladform än de krypande skotten, och sticker ut på det här sättet.
-Stefan Andersson
Det ÄR en murgröna, Hedera helix. När murgrönan blir ”vuxen” övergår den från att krypa och klättra till att producera ett busklikt grenverk som producerar blommor och bär och bladen på detta grenverk är ganska annorlunda än de på de krypande/klättrande rankorna vilket ofta leder till frågor.
Jag undrar om man kan se skillnad på gråsugga om det är en hona eller hane?
Ja, det kan man!
Du måste försiktigt hålla djuret mellan tummen och pekfingret så att du kan titta på undersidan. Sedan ska du studera ’bukplåtarna’ (som kallas pleopoder) på magen bakom det sista benparet. Hos honor ser alla dessa bukplåtarna likadana ut, medan hanarna har sina första och andra bukplåtarna (räkna från sista benparet) förändrade/förlängda. Det är deras könsöppning kan man säga, och det ser lite ut som att de har en tydlig skåra mitt på buken.
Könsmogna honor har också en vätskefylld ’äggpåse’ mellan första och femte benparet (den kallas för ’marsupium’) där de befruktade äggen finns och där ungarna kläcks och lever sina första timmar. Alltså lite som en känguru! Det syns bara hos könsmogna honor, och ser lite ut just som en litet avvikande påse på bröstet.
Precis som alltid med könsbestämning av ryggradslösa djur är det svårt om man bara har en enda individ. Det bästa är därför att du samlar in ett litet antal gråsuggor, vänder på dem, tittar och jämför. Då är jag övertygad om att du kommer se de könsskillnader jag beskrivit i texten här.
Röd flugsvamp, Amanita muscaria. Bilden tagen av David Castor.
Varför har den röda flugsvampen vita prickar på hatten? Varför heter den flugsvamp? Varför är flugsvampar giftiga?
De vita prickarna på den röda flugvampens hatt (och på många andra flugsvampars hattar) är rester av den hinna (yttre hylle/velum universale) som omger hela den väldigt unga fruktkroppen. När fotanlaget börjar växa spricker denna hinna. Om den spricker nära fotbasen fastnar resterna på hatten och när hatten vidgas spricker velumresten upp i mindre bitar och syns som gryn/fläckar/fjäll på hattytan. Dessa sitter inte fast i hattytan utan kan lätt petas eller regna bort.
Om den här hinnan istället spricker i toppen stannar den kvar som en strumpa runt foten, som hos vit och lömsk flugsvamp, och i det fallet finns normalt inga rester på hattytan. På röd flugsvamp, med flera, hittar du ingen påtaglig strumpa utan bara rester i form av kransar eller valkar på fotknölen.
Det finns också en hinna (inre hylle/velum partiale) som till en början täcker över unga skivor eller rör och som sedan (oftast) fastnar på foten i form av en ring.
Samma fenomen kan ses i olika former hos ganska många svampsläkten, inte alltid så tydligt som hos flugsvamparna.
Om du googlar på ”velum universale/partiale” får du en massa illustrationer på hur det går till.
Röd skogsmyra, Formica rufa. Bilden tagen av Richard Bartz.
Kan en myra dö av depression?
Nej, det är inte troligt. För att kunna drabbas av depression måste en individ vara intelligent och kunna känna olika känslor. Det finns inga tecken på att myror skulle vara så pass intelligenta och medvetna att de kan drabbas av depression.
Kommentarer