Fjärilslarver. Bilden skickades in av Kristina Lantz.
För någon vecka sen såg jag ett ’märke’ på en tapetserad vägg nära en balkongdörr. Trodde det kanske varit en nattfjäril som kommit in och ’slagit i’ väggen!?! Idag skulle jag ta bort fläcken (som blivit större och som utsmetad) och upptäcker att fläcken består av små små larver som kröp omkring! Larverna är genomskinliga, har många ben och är ca 2-3 mm långa. Jag har försökt kolla på nätet om jag kunde hitta vad det är för något, men utan resultat! Svårt att komma på vad det kan vara för en kategori av djur – spindel, fjäril, mask ………. Jag har tagit kort på ’fläcken’ innan jag tog bort den från väggen och på larverna genom en lupp. Tror du att du kan klura ut vad det är vi hade på väggen?
En fjäril är det med all sannolikhet, men vilken art kan jag inte svara på. Fläcken du såg från början var en äggsamling, och det är denna som nu har börjat kläckas. Tittar du noga på bilden ser du att några ägg ännu är okläckta. De syns som blågrå prickar bland larverna.
Knölsvan, Cygnus olor. Bilden tagen av Arpingstone.
Jag undrar vad svanarna gör, (i detta fall två hanar) då de träffas och rör sig parallelt ihop en stund för att sedan bege sig åt varsitt håll, efteråt sköljer de alltid av sig. Väldigt vackert att se på.
På din beskrivning tycker jag att det låter som den parnings- eller uppvaktningsdans som knölsvanar utför. Det är ett vackert skådespel! Det stämmer ju såklart lite sämre med att det är två hanar som dansar, men svanar har å andra sidan inga tydliga yttre könsskillnader så det är svårt att avgöra könstillhörighet utan närmare studier.
Kejsarpingvin, Aptenodytes forsteri. Bilden tagen av Ian Duffy.
Jag har förstått att när Kejsarpingviner överför äggen från honan till hanen för ruving så är det inte ovanligt att ägget tappas och ungen inuti dör pga markkylan. När det händer, tar hanen ändå upp ägget igen och ruvar på det ändå, och om hanen inte tar upp ägget igen stannar han ändå kvar på land under vintern eller följer han med honorna tillbaka till havet?
Om ägget inte är trasigt eller väldigt nedkylt är det inte osannolikt att hanen tar upp det och fortsätter att ruva det. Fåglar i allmänhet är ihärdiga, och fortsätter ofta att ruva även om äggen är obefruktade eller inte kommer att kläckas av andra anledningar. Det bygger såklart på att de inte känner till utfallet. Gör de det (dvs. om de vet att loppet är kört=, skulle de oftare än inte överge äggen.
Om hanen bestämmer sig för att inte ruva skulle jag tro att han ger sig av till havs, eftersom ruvningsperioden (och dito fasta) är väldigt energikrävande och inget man utsätter sig för i onödan. En ny studie (baserad på gamla observationer) har till och med visat att hanarna, efter parningen, men innan de börjar ruva, ibland ger sig av till havs under en kortare period för att (troligtvis) äta upp sig. Detta trots polarnattens mörker. På så sätt förkortar de drastiskt den långa fastan. Hur vanligt detta beteende är vet man inte riktigt eftersom det är svårt att studera. Men man kan åtminstone sluta sig till att även hanar kan lämna kolonin under den antarktiska vintern utan att något oförutsett har hänt. Därför är det nog också sannolikt att en hane som förlorat sitt ägg skulle göra detsamma.
Kaja, Corvus monedula. Bilden tagen av Bengt Nyman.
Bor utanför Herrljunga och idag såg jag Kajor som ligger på gräset och breder ut vingarna. Gör de så när de svettas? Kyler de ner sig på det viset? Kan man ställla ut en balja med vatten åt dem så de kan svalka sig?
En intressant fråga! Många fåglar har mer eller mindre nakna partier i armhålorna, och dessa kan fungera lite som ett ’fönster’ fågeln kan avge värme ifrån om dessa kommer i kontakt med en kall yta, vind, osv. Som jämförelse har man t.ex. studerat hur härfågellärkor (en ökenfågel som häckar i väldigt heta områden) flyger ner i tunnlar grävda av dabbagamer (en ödla) och lägger sig platta som frimärken mot den fuktiga sanden i tunneln. I tunneln var det svalare än ute i skuggan, så fåglarna kunde sänka temperaturen i sina ganska överhettade kroppar (som ofta mätte över 45 grader) ganska fort jämfört med om de vilade i skuggan utomhus. Det hjälpte såklart till att detta var fåglar som låg på ägg – då har de en helt naken fläck som är väldigt rik på blodkärl på magen (en ’ruvfläck’; för att bättre värma äggen), så deras värmeavledningsförmåga är sannolikt bättre än för en fullbefjädrad fågel (även om principen är densamma).
Med det sagt är jag inte säker på att dina kajor gör samma sak. För att de ska förlora värme genom att kyla sig mot marken måste denna vara svalare än fågeln i övrigt. Det är den kanske, även om marktemperaturerna också varit höga under den senaste tidens rekordvärme (särskilt på öppna ytor som gräsmattor). Dessutom kommer en fågel som breder ut vingarna på det sättet att exponeras en större kroppsyta för värmeinstrålningen från solen, vilket kan motverka en eventuell avkylning mot marken. Om drivkraften bakom beteendet vore att försöka sänka sin kroppstemperatur vore det nog mer effektivt att söka skugga och/eller vind, och en kallare yta att pressa sig mot än just en gräsmatta.
När det kommer till fåglar och svettning ser det inte riktigt likadant ut som hos oss. Man vet att vissa fåglar ”svettas” genom huden, flera olika arter av duvor i ökenområden t.ex., men det är inte väl undersökt hos väldigt många andra fåglar. Det är säkert vanligare och mer effektivt än vi tror och vet (jag tror det, åtminstone!). Detta kan man dock inte se med blotta ögat. Den vanligaste, eller åtminstone tydligaste, avkylningsmekanismen hos fåglar – att flämta med öppen näbb – är däremot lätt att registrera. Om din kajor är påverkade av höga temperaturer bör du därför se att de har näbbarna öppna och flämtar aktivt och kraftfullt.
Att göra sig av med värme på detta vis kostar en del energi, men framförallt går det åt vatten! Det kan därför inte alls skada att ställa ut en balja med badbalja. Då kan fågeln dessutom göra bruk av vattnets suveräna värmeavledningsförmåga (25 ggr högre än i luft) för att göra sig av med värme. Detta ska man inte se bort ifrån – åtminstone för fåglar knutna till vatten har man sett att temperaturtoleransen är avsevärt mycket högre om de har tillgång till vatten att bada benen i.
Hur som haver, om dina fåglar inte tydligt flämtar, är beteendet sannolikt inte drivet av att de påverkas av höga temperaturer. Kanske är fåglarna medtagna av någon annan anledning, eller så har du kanske sett flygga ungar som tigger mat från sina föräldrar (då har de ofta öppna näbbar och spridda vingar).
-Andreas Nord
Ett annat alternativ är att fågeln lät myror kravla omkring på sin kropp. Myrorna avger myrsyra, vilket tydligen verkar vara ett bra medel mot allehanda ohyra, allt från andra insekter till bakterier.
Följande länk på Wikipedia (på engelska) kan kanske vara en start för vidare läsning?
Såg själv en koltrast mitt på gräsmattan med samma beteende när det var som varmast häromdan. Den var definitivt inte ute efter kyla, eftersom den satt sig mitt i solen och inte i skuggan 2 m bort.
-Jörgen Ripa
Nej, givetvis ska man inte se bort ifrån att fåglarna kanske bara solar. Det kan vara en nog så viktig komponent för att slippa producera värme själv, och är viktigt åtminstone för vinterfåglar, fåglar i kalla områden, eller fåglar med stor variation i sin kroppstemperatur. Och kanske har det också andra fördelar, t.ex. minskat parasittryckt som Jörgen föreslår.
Svavelticka, Laetiporus sulphureus. Bilden skickades in av Marie-Louise Karlberg.
Någon som sett en svamp som den här? Har den något namn, undrar jag.
Detta är svavelticka, Laetiporus sulphureus, en svamp som lever på flera olika arter skadade eller försvagade lövträd (ofta ek, men kan hittas på väldigt många fler lövträdsarter).
Kallas Chicken of the woods på engelska och är en uppskattad matsvamp. Bör dock som all svamp tillagas väl då den kan vara hårdsmält.
-Viktor Nilsson-Örtman
Kan tilläggas att åtminstone i nordamerika säljs det odlingskit för hemmabruk, att de bör ha växt på körsbär (som också är ett väldigt vanligt substrat) för att vara smakliga och att fruktkropparna måste vara munga och mjuka för att vara intressanta som mat öht! Ekväxande svaveltickor är mindre aptitliga. Smakuppgifter från vänner som testat.
I sammanhanget kan det vara intressant att veta att den brunrötande svaveltickan oftast är en av grundorsakerna till att ekar blir ihåliga.
Benets evolution har styrts till stor del av tidigare lösningar. Bilden skapad av George M Giorno.
Angånde forskning i så brett ämne som evolution, att det inte finns något land som ligger efter? Jag har hört att östeuropeerska länder ligger efter i evolutionsforskningen, förutom litegran Polen Tjekien Ungern. Sen undrar jag hur ligger Latinamerikanska länder till i evolutionsforskningen. Jag hört att brasilien har mycket forskning. Sen undrar jag om muslimska länder har ingen evolutionsforskning för det strider mot koranen. Jag vet två östasiatiska länder som är ledande i vetenskap och teknologi är Kina och Japan. Sen övriga länder vet jag ej. Sen undrar jag hur Indien, ett växande ekonomiska land som har samtidigt fortfarande fattiga, är vetenskapligt? Och hur är det med Australien och nya Zeeland?
Det är svårt för mig att svara säkert på alla frågor eftersom man har oftast bäst koll på forskningen i sina närmaste grannländer. Men jag kan försöka ge ett ungefärligt svar utifrån mina egna erfarenheter och kontakter.
Det stämmer att evolutionsforskning har en starkare tradition i västeuropa än i östeuropa. Det kan ha olika förklaringar, t.ex. att en del av de ledande figurerna inom den tidiga evolutionsbiologin kom ifrån Storbrittanien, Frankrike, och Tyskland. Evolutionsläran i östeuropan kan nog ha påverkats till det negativa av Lysenko också.
När det gäller hur mycket andra länder satsar på evolutionsforskning, beror det på olika faktorer. Investeringen i vissa länder påverkas förmodligen av religiösa föreställningar, men i t.ex. USA där en majoritet av befolkningen inte tror på evolution finns det ändå väldigt stark evolutionsforskning. Tro och minskad investering hör därför inte alltid ihop. Det som jag tror är den viktigaste faktorn är hur mycket ett land vill investera i grundforskning överlag. Evolutionsbiologi brukar betraktas (med rätta) som sådant som inte ger direkt utdelning i form av nya produkter eller samhällslösningar. De flesta länder som har idag en stark ställning inom evolutionsforskning är de som satsar mycket på grundforskning, som t.ex. Japan, Australian, Nya Zeeland, Kanada, USA, Europa, osv.
Kina och Indien är länder som betraktas vara på uppgång forskningsmässigt, så många vetenskapliga tidskrifter håller just nu på att diskutera hur man ska hitta de bästa forskarna där, och uppmuntra dem att skicka sina rapporter till den egna tidskriften.
Sydamerika har tyvärr dålig koll på. Där finns det nog en viss tradition av att publicera sina vetenskapliga rapporter i egna tidskrifter på spanska eller portugisiska. Då blir det lite sämre kommunikation med den delen av forskarsamhället som publicerar på engelska.
Takdansfluga (Liten husfluga), Fannia canicularis. Bilden tagen av Rui Andrade.
Vi har en taklampa/glasglob som flugor gärna flyger runt runt under i en spiral. Lampan är släckt. Vad kan det bero på?
Detta är ett typiskt beteende för hanar i familjen takdansflugor, Fanniidae. Beteendet du observerat är en form av parningsritual. Hanarna letar upp ett tydligt landmärke i landskapet, tex en uthängande gren eller som i detta fall, en taklampa.
När dom valt sitt landmärke så håller sig hanen inom ett ungefär 50x50cm stort område och patrullerar det om och om igen. De flyger rakt fram, svänger tvärt i ungefär 95 graders vinkel, flyger rakt fram, svänger tvärt, osv. Rent aerodynamiskt är det mycket imponerande. Om en hane kommer inom synhåll så attackeras han och körs bort. Men målet är alltså att hanen ska locka till sig en hona.
Det finns drygt 60 arter takdansflugor i Sverige. Inomhus under lampor rör det sig med största sannolikhet om den art som kallas mindre husfluga, Fannia canicularis. Övriga arter stöter man på i parker, skogar, etc. Förutom arten Fannia canicularis som lever mycket nära människan är de flesta arterna inom familjen rätt dåligt kända.
Snok, Natrix natrix. Bilden tagen av Jonas Lindström.
Jag såg en orm i Blekinge skärgård som jag tycte lilnade dn snok men den hade inga ljusa fläckar vid huvudet. Den var lång och rörde sig rätt snabbt. Oroliga stenskvättor gjordd ”utfall” mot den och svirrade lågt över den. Går det att se på bilden vad det var?
Jag tycker nog att det ser ut som en snok. Det förekommer att de saknar nackfläckar även om det är ovanligt. Huvudformen tyder på snok.
Människoskelett (t.h.) och chimpansskelett (t.v.). Både skillnaderna och likheterna är tydliga. Bilden tagen av Vinnie Lauria.
Vi människor tillhör samma art som är väldigit ung, det har inte bildats några nya arter (kanske lika bra det, vi skulle ha med problem om människan var uppdelade i tusentals arter). Andra djurarter kan ha mängd arter, som t.ex. insekter, men om människan skulle ha det skulle vi ha stora problem. Vi har t.ex. rasism men forskare i dag säger att det finns inga mänskliga raser eller underarter utseendemässigt och genetiskt – då menar jag stora skillnader (men visst om man tar någon som ser så kallade typiskt svensk och Afrikan och Japan ser man skillnader som hudfärg och lite smått andra skillnader men vi har alla samma anatomi). Varför är det så?
Det har tidigare funnits olika arter av människor samtidigt, till exempel neandertalerna som fanns fram till ca. 40 000 år sedan. Det finns även spår av hybridisering mellan moderna människor och neandertalare. Varför det nu finns bara en art kvar är osäkert, men man tror att det är för att moderna människor konkurrerade ut de övriga arter som har funnits samtidigt. När man kollar på vårt DNA idag, ser vi att moderna människor har gått igenom en flaskhals – en kraftig minskning i populationsstorlek – för ungefär 70 000 år sedan. Alla nulevande människor härstammar från de få som överlevde flaskhalsen, uppskattningsvis 10 000 personer. Det innebär att trots de yttre skillnader, är alla människor i världen ganska nära släkt med varandra jämfört med de flesta andra arter. Det är därför vi har inte hunnit utveckla olika underarter.
Kottar på rad i skogen. Bilden skickades in av Sofia.
Min 13 åriga kusin hittade detta djupt inne i skogen. Spåret av kottar går mellan tre hål i marken. Vilket djur har gjort så, och varför?
Jag är förvisso ingen däggdjursexpert, men nog ser detta märkligt ut! Många smådäggdjur som är aktiva på vintern samlar matförråd. Ekorrar tycker om kottar och lägger gärna sådana på hög. Men då brukar det se ut som just detta – dvs. en ganska tydlig (och stor) hög. Möss (t.ex. större och mindre skogsmusen) bygger upp väldiga matförråd under jorden, vilket stämmer bra på din beskrivning. Även om möss gärna äter kottar är jag osäker på om de hamstrar dessa (en grankotte är bra stor jämfört med en mus), och om det nu faktiskt rör sig om ett hamstrande djur blir jag inte klok på varför kottarna inte redan är gömda. Som de ligger utspridda på bilden blir det ju väldigt lätt för andra djur att hitta den tilltänkta gömman! Man ska kanske inte utesluta att någon (människa) avsiktligt spridit kottarna på detta vis.
Kommentarer