Den stora och vackra getingspindeln, Argiope bruennichi, har funnits i Sverige i omkring 30 år. Den är från början en sydlig art som hos oss först hittades i Skåne. Sedan har den spridit sig norrut ganska snabbt. Det med silke dekorerade zickzackmönstret i nätet är typiskt. Det ser vackert ut, men är framförallt ett sätt för spindeln att göra nätet mer stabilt. Bilden skickades in av Lou, 6 år.
Idag när vi var ute på promenad i Hunsala i Småland hittade vi denna jättestora spindel som var jättestor. Vad är det för typ? Hälsningar från Lou, 6 år.
Du har hittat en getingspindel (Argiope bruennichi) som tillhör familjen hjulspindlar. Du har fotat den från undersidan och därför syns inte det getinglika mönstret som den har på ovansidan på bakkroppen och som gett den dess namn. Den etablerade sig i Skåne under 1990-talet och har spridit sig sakta norrut sedan dess. Numera är den relativt vanlig i Götaland och Svealand. På din bild ser en också tydligt den zickzackmönstrade stabiliseringen som getingspindlarna gör. De spinner sina nät i gräsvegetation där de fångar stora insekter som gräshoppor och vårtbitare. Det är getingspindelns huvudsakliga föda.
Valkaren, Polyphylla fullo, är Europas allra största bladhorning (skalbaggsfamiljen Scarabaeidae). Den kan bli så stor som dryga 4 cm och imponerar därvidlag både med sin storlek och sin tjusiga färgteckning. Den har flera svenska släktingar, som ollonborre, kastanjeborre och våra olika guldbaggar. Valkaren finns framförallt i Syd- och Centraleuropa, men den har ibland påträffats i Sverige. Den anses dock inte reproducera sig här hos oss. Bilden är tagen av Torbjörn Kollmats.
Efter ihärdigt ”googlande” fick jag ge upp då jag inte kunde hitta något som liknar skalbaggen på bifogade bilden. Jag kan inte finna något med vare sig mönstret på skalen eller den ”tillplattade nosen”. Jag såg den här kompisen i sydöstra Spanien (kusten) och den var 4-5 cm lång (ben och vingar ej inräknade).
Din bild visar en skalbagge i familjen bladhorningar (Scarabaeidae) som på svenska kallas för valkare. På vetenskap heter den Polyphylla fullo. Den finns särskilt i Syd- och Centraleuropa och är den allra största bladhorningen i Europa. Den är besläktad med våra egna ollonborrar och guldbaggar.
– Andreas Nord
Stort tack för ditt svar, och fort gick det också 🙂 Nu är jag en kunskap rikare!
Smedbocken, Ergates faber, är vår största långhorning och vår näst största skalbagge. Den imponerar storligen med sina nära 6 cm och platta, läderartade vingar. I Sverige är det är bara ekoxen som är större! Smedbockens larv utvecklas i mycket hård, solexponerad tallved där larven tar flera år på sig att förpuppas. Den vuxna baggen lever bara några veckor. Hos oss finns smedbock bara på Gotland. Bilden är tagen av Björn Karlbom.
Vad är detta för krabat? Det är andra gången jag har kontakt med en sådan här, men just denna var något mindre än den förra jag såg, omkring 1,5 cm kortare.
Det här är en riktig gotlandsspecialitet! Djuret är en smedbock (Ergates faber) som hör till skalbaggsfamiljen långhorningar (Cerambycidae; vi har ungefär 110 olika långhorningar i Sverige). Just smedbocken är vår allra största långhorning och vår näst största skalbagge efter ekoxen. Den finns bara på Gotland, där den utvecklas i torr och solexponerad tallved. Den är aktiv på högsommaren och en bit in i augusti.
Kanadagåsen, Branta canadensis, är väldigt vanlig på många håll i Sverige. På höstarna lever de, liksom många andra gäss, i familjegrupper. Familjerna flyttar ett stycke tillsammans. Men vad bestämmer när det är dags att ge sig av? Är det en av fåglarna i flocken som säger till de andra? Vår expert Åke Lindström reder ut begreppen! Bilden är tagen av Guido Gerding.
Jag bodde några dagar på camping vid sjön Siljan i Dalarna nu i augusti. Jag fick då uppleva en mängd kanadagäss som mellanlandade i sjön vid stranden vid olika tillfällen. Flocken fylldes på allteftersom och gässen uppehöll sig sedan där ett tag. Jag såg aldrig när de fortsatte men fick funderingar kring vad eller kanske vem som bestämmer att ”nu drar vi vidare”. Vet ni? Det kom även ett gäng på kvällen, men jag är osäker på när dessa for vidare. Flyttar de även på nätterna?
Det är generellt en stor vit fläck forskningskartan vad (vem) som bestämmer i en fågelflock att det är dags att flyga sin väg. Det gäller alla fåglar. Just i gässens fall, som på hösten lever i familjeflockar, kan man nog i alla fall tänka sig att det är någon av föräldrarna som talar om att det är dags att sticka. I en större flock finns det ju flera familjer, så vad som sedan avgör vilka familjer som också sticker iväg, vet nog ingen. Men det måste vara många snabba beslut som skall fattas av varje enskild fågel, när väl ”tåget går”. Vikten av att vara kvar i flocken, med alla fördelar det kan föra med sig, skall avvägas mot till exempel hunger- och törstnivå, eller om fettreseverna tillåter vidare flygning, osv. osv. Ett spännande, men svårstuderat, forskningsfält!
Jo, kanadagäss (likt de flesta fåglar faktiskt) kan flytta också på natten. Nu flyttar ju de svenska kanadagässen (alla härstammar från utplanterade gäss från Nordamerika) i stort sett bara inom Sverige och inga längre sträckor därtill.
Larverna av den lilla fjärilen apelspinnmal, Yponomeuta malinellus, spinner in äppelträdens blad i ett nät vari de lever medan de förser sig av grönskan. Är det många larvkolonier kan trädets tillväxt och fruktsättning påverkas negativt, men det brukar hämta sig nästa säsong. Det finns flera andra spinnmalar som lever på samma sätt, men på andra växter, till exempel häggspinnmal och slånspinnmal. Bilden är tagen av Erland Lundin.
Vi har fått larver och nät i vårt äppelträd. Är det ohyra eller är det bra saker?
Det är larver av fjärilen apelspinnmal, Yponomeuta malinellus. Bra information finns på Artportalens webb, här.
Om det finns många larvkolonier kan trädets tillväxt och äppelproduktion påverkas negativt.
En jordlöpare (skalbaggsfamiljen Carabidae) i släktet svartlöpare, Pterostichus. Vinkeln är lite svår, men djuret påminner om åkersvartlöpare, Pterostichus melanarius. Bilden är tagen av Daniel Fondin.
Denna skalbagge dök upp hemma hos oss i Mariestad idag, 6 augusti. Är det en husbock? Vi tycker att den ser oroväckande lik ut, och storleken på omkring 25 mm verkar också stämma bra.
Ni kan vara lugna. Det här är ingen husbock, som är en skalbagge i familjen långhorningar. Husbocken är mycket plattare, saknar strimmor på täckvingarna och har en tydligt oval mellankropp. Det här är istället en jordlöpare i släktet svartlöpare, Pterostichus. Vinkeln är knepig, men jag tycker det ser ut som åkersvartlöpare, Pterostichus melanarius. Den har kommit in utifrån och lever som alla andra svartlöpare som rovdjur på diverse smådjur. De uppträder aldrig som skadedjur. Det bästa är att släppa ut den, för inomhus är det alldeles för torrt för den.
Spillning av ett tamfår eller någon av de vilda får som finns i Sydeuropas bergskedjor. Bilden är tagen av Kristina Holmin Verdozzi.
Jag tillbringade en del av sommarsemestern i Dolomiterna och stötte då på denna spillning i skogen kring Soprabolzano i norra Italien. På bilden har jag fotograferat spillningen och min sko (storlek 39) som jämförelse- Jättetacksam för bestämning av vilket djur som kan tänkas ha lämnat detta efter sig. Jag har själv aldrig sett något så stort förr och ett försök att googla gav inget betryggande svar. Kan det vara vildsvin eller björn?
Det är spillning av något slags får, troligtvis ett tamdjur baserat bara på storleken, men jag vet inte hur man skiljer ”vanlig” fårspillning från den från vilda får som finns i området som gems och stenbock.
Rovflugan Laphria gibbosa, som saknar svenskt namn, är en av våra allra största flugor. Det är en ganska sällsynt art som förekommer i tallskogar i östra Götaland och Svealand. Bilden är tagen av Pierre Svanström.
Har ni någon idé om vad detta kan vara för fluga? Jag har aldrig sett något liknande! Den var 4-5 cm lång och sågs igår, i början av augusti, i Nybro, Kalmar län.
Du har hittat rovflugan Laphria gibbosa, en av våra allra största tvåvingar. Den är inte jättevanlig, och en hittar den i områden med tallskog i östra Götaland och i sydöstra Svealand. Deras larver lever inne i död tallved där de är rovdjur som äter larver av andra vedlevande insekter. Här finns en utbredningskarta.
Indiskt fotblad, Podophyllum hexandrum, hör till familjen berberisväxter (Berberidaceae). Den förekommer här och där som naturaliserad i Sverige. Det är också en populär trädgårdsväxt, inte minst för de vackert orangea frukterna. Bilden skickades in av Kirsten Kivikas.
Jag undrar vad detta kan vara för en växt? Den finns i en trädgård i Tranemo i Västergötland och är åtminstone två år gammal. Den har haft mogna frukter, som var orangeröda, mjuka och med många kärnor. Jag tänkte först på fikon, men bladen är extremt flikiga. Blir så glad om ni har ett svar!
Kommentarer