Den stora och vackra getingspindeln, Argiope bruennichi, har funnits i Sverige i omkring 30 år. Den är från början en sydlig art som hos oss först hittades i Skåne, varefter den har spridit sig norrut. På många platser, till exempel på Gotland, är den numera ganska vanlig. Bilden skickades in av Ingvar, 6 år.
Min pappa hittade en sån här spindel på åkern en bit från vårt hus på Gotland. Vad är det för spindel? Hälsningar från Ingvar, 6 år.
Den här vackra spindeln heter getingspindel på svenska. På vetenskapligt språk heter den Argiope bruennichi. Det är en av våra allra största spindlar och också en av de vackraste! Men den är helt ogiftig. Den är en ganska ny sak i Sverige. De första fynden gjordes i Skåne i början på 1990-talet, och sedan har den spridit sig längre norrut. Nu finns den ungefär upp till Stockholm.
En däggdjursgång i trädgården på Mörkö i Stockholms län. Vår expert menar att det ser ut som ett kaninhål. Då kan en vanligtvis hitta kaninens runda spillning utanför ingången. Bilden är tagen av Daniel Petersson.
Jag undrar vad detta gryt/hål i gräsmattan kan vara? Det är vid vårt torp, som ligger bara meter från en landsväg på Mörkö, stockholms län. Det är sandig stenig/blockig morän där hålet är grävt och det ligger uppskyfflad jord runtomkring som att djuret använt tassar att skyffla med. Det verkar för stort för gnagare men för litet för grävling. Vi har vildsvin på Mörkö, men det ser så medvetet gjort ut att jag inte misstänker att de bökat.
Jag tycker att det ser ut som ett kaninhål. Då brukar det finnas små kulor från deras avföring på marken.
Skogsgräsfjäril, Erebia ligea, lever i skogsmark i nästan hela Sverige, i synnerhet i ganska fuktig barrblandskog. Larven utvecklas på flera olika slags gräs och har en långsam livscykeln där den förpuppar sig först under sitt andra levnadsår. Bilden är tagen av Arne Andersson.
Vilken fjäril stämmer in på denna bild? Bilden är tagen i början av juli i Övertänger, i närheten av Enviken som i sin tur ligger norr om Falun i Dalarna.
Det är en skogsgräsfjäril, Erebia ligea. Här finns mer information om arten.
Hönsbär, Cornus suecica, växer på allehanda fuktiga marker. Den saknas längst i söder, men är vanlig i den norra halvan av landet. Bilderna är tagna av Kent Larsson.
Jag ser mycket av dessa bär i Jämtland. Här kallas de för grisbär, men jag hittar inget när jag söker på det. Vad är det för något?
Det är hönsbär, Cornus suecica. Här och här finns mer information.
Ekorren är en karismatisk kamrat som gärna vistas nära människor där det ofta finns med. Precis som hos andra djur kan ekorrar lära sig, ofta felaktigt, att människor inte är farliga och till och med ganska bra (om de har med sig mat). Djurungar är en annan sak – de har ofta inte lärt sig tillräckligt väl vad eller vem som är farlig och inte. Därför stryker många med tidigt i livet. Bilden är tagen av Lars Lundqvist.
Idag på promenad så träffade jag på en liten ekorre med vit svans! Den verkade inte rädd för mig som brukligt för ekorrar ,så jag stannade halt för att se den lite bättre. Den hoppade fram till min sko och luktade lite innan den smidigt hoppade hela vägen upp på mitt huvud!
Jag har aldrig varit med om liknande och heller inte hört om en sån händelse. Är det vanligt? Kan den ha blivit tam?
Precis som hos människor så varierar djurs beteende, t.ex. ”rädsla för det okända”, en hel del. Vissa individer är gärna närgångna med andra är mer tillbakadragna. Det är ofta ganska tydligt, t.ex. om en delar en smörgås med en grupp gräsänder eller kajor. Det kommer alltid att vara vissa individer som kommer alldeles nära, trots att ni inte ”träffats” förut, medan andra håller sig i bakgrunden. I andra fall kan det handla om att djuren inte riktigt vet vad som är farligt. Ett talande exempel är fjällripor i den svenska fjällkedjan och fjällripor på Svalbard högst upp i Arktis. I de svenska fjällen finns många olika rovdjur och det är därför väldigt svårt att komma nära en ripa. Den flyger ofta så snart den upptäckt dig, eller lägger sig och trycker direkt. På Svalbard har riporna nästa inga rovdjur alls, och där kan du lugnt gå fram till en ripa utan att den gör mer än att, på sin höjd, i sakta mak flytta sig någon meter åt sidan.
Vad gäller din ekorre kan det handla om en djärv individ som tycker om att utforska, men det kan såklart också hända sig att den är van vid att få mat av människor och därför inte är särskilt rädd. Givet tiden på året, i mitten av augusti, är min gissning dock att det handlar om en årsunge som upptäcker världen för första gången och därför ännu inte lärt sig vad som är farligt och inte.
En praktbagge (alltså en art i skalbaggsfamiljen Buprestidae med 41 svenska medlemmar) i släktet Buprestis. BIldvinkeln är lite svår, men mest liknar den bronspraktbagge, Buprestis haemorrhoidalis, som är en ganska sällsynt art som utvecklas i solbelyst tallved. Bilden är tagen av Filip Lyrinder.
Jag fotade den här skalbaggen på skuggsidan av huset i Trosa söder om Stockholm mitt på dagen den 4 augusti, nära havet. Den hade ganska spetsig bak och korta antenner. Den ser lite ljusare ut på bilden än för blotta ögat.
Vad kan det vara?
Det här är en skalbagge ur familjen praktbaggar (Buprestidae), av vilka vi har 41 olika i Sverige. Just ditt djur är en art i släktet Buprestis. De utvecklas i barrträd, gärna i tall. Det finns två arter att välja på här, dels den lite allmännare arten allmän praktbagge Buprestis rustica och dels den lite ovanligare arten bronspraktbagge Buprestis haemorrhoidalis. Baserat på bilden tycker jag att det ser ut som bronspraktbagge (som är sedd i Stockholmstrakten vid många tillfällen), men det allra bästa för säker bestämning vore en beskuren bild tagen rakt uppifrån. Det baserar jag på att halsskölden har ganska jämt avsmalnande sidor och inte är tydligt bredare än lång med största bredden strax framför basen, samt att täckvingarna inte är särskilt urnupna i bakänden utan mer tvärt avskurna.
Bronspraktbaggen utvecklas i torr, hård och mycket solexponerad död tallved. Eftersom det är en typ av habitat som försvinner i takt med att städer breder ut sig och skogsbruket intensifieras är arten rödlistad som ”nära hotad” (NT).
En nattfjäril som har åkt med tvättmaskinen och därmed förlorat alla sina tjusiga fjäll. Den nytvättade fjärilen är alldeles brun och kal, och påminner därvidlag faktiskt lite om en kackerlacka. Bilden är tagen av Annelie Hammar Vallin.
Jag skulle ta ur tvätt från tvättmaskinen och då låg denna i luckan. Vi har varit på resa i Norrköping och bott på hotell. Kan det vara en kackerlacka? Den var ganska så stor, uppskattningsvis 1,5-2 centimeter, men vi hann att slänga den innan vi kunde ta kort med något bredvid.
Behöver vi nu sanera huset?
Jag förstår din oro och håller med dig om att djuret vid en första besiktning ser ut som en tysk kackerlacka. Nu när jag smält mina första intryck kan jag dock konstatera att några saker avviker: dels ser kroppen tjock och kutryggig ut, vilket inte passar på en kackerlacka. Jag kan inte heller se de s.k. cerci, som är rörformade känselspröt på sidan av bakkroppen som finns hos alla kackerlackor. Vidare är skenbenen inte så taggiga som hos en kackerlacka, och huvudet är litet, väl avsnört och ser ut att helt sakna käkar. Det stämmer inte heller på en kackerlacka som har borstiga ben och bitande mundelar. Till sist har kackerlackor väldigt många nerver i sina vingar, både längsgående och korta tvärgående, men på ditt djur ser vi bara några enstaka grövre nerver.
Mitt förslag är därför att det här är en nattfjäril som har gömt sig i klädhögen för att undfly dagsljuset och därefter tvättats till oigenkännlighet genom att alla fjällen (som ger fjärilen sin färg) har skavts bort.
– Andreas Nord
Tackar ödmjukast för ert så snabbt svar, det lugnar nerverna! Jag var så orolig att det skulle kunna varit en kackerlacka som kanske följt med oss hem.
Större snabelsvärmaren, Deilephila elpenor, är en vackert kanelbrun nattfjäril med rosa anstrykningar på vingar och kropp. Larven är också ganska spektakulär med sin storlek och tjusiga ögonfläckar. Larverna tycker särskilt mycket om mjölke (Chamaenerion angustifolium), men kan ibland också äta av prydnadsväxter. I det här fallet lever larverna i en kruka med fuchsia, som liksom mjölke hör till växtfamiljen nattljusväxter (Onagraceae).
Jag har besök av 5 större snabelsvärmare på mina fuchsior. Kan jag flytta dem eller ska de vara kvar? De äter med god aptit på växterna och även om jag ju inte vill störa dem (snarare tvärtom) så är det tråkigt att de äter upp blommorna. Om de behöver vara kvar och inte ska flyttas, hur ska jag göra då?
Trevligt besök i blomkrukan, men jag förstår problematiken! Större snabelsvärmararnas larver tycker mest om mjölke/rallarros (Chamaenerion angustifolium) och andra nattljusväxter (alltså i växtfamiljen Onagraceae). Den kan också utvecklas på gulmåra, samt i viss mån andra måror och olika balsaminer (springkorn och blekbalsamin). Rallarros är ju en vanlig växt i nästan hela landet, så kanske har du någon sådan dit du kan flytta larverna?
Nu ser jag inget analhorn (ett litet bakåtriktat utskott i bakänden) på dina larver. Om det saknas är det istället larver av mindre snabelsvärmaren, Deiliephila porcellus. Om så är fallet bör du leta upp gulmåra eller stormåra, som är de viktigaste födoväxterna. Nattljusväxter kan också nyttjas, men mindre snabelsvärmarens larv verkar inte, i motsats till den större dito, kunna utvecklas på mjölke. Bara något att tänka på – analhornen finns säkert där, men jag tyckte det var lite svårt att se på bilden!
Här och här finns bra information om större respektive mindre snabelsvärmaren.
Sebraspindeln, Salticus scenicus, är en så kallad hoppspindel (spindelfamiljen Salticidae, med 48 olika arter i Sverige). Den är ganska vanlig i solbelysta lägen runt våra hus och hem. Men just inomhus trivs de dåligt eftersom det är alldeles för torrt för dem. Bilden är tagen av Amanda Spejare.
Jag hittade denna spindel i mitt hem i Göteborg. Jag har aldrig sett arten förut. Vad är det för något? Den var ganska liten och svart med kryss på mellankroppen.
Du har hittat en art i familjen hoppspindlar (Salticidae) och arten är sebraspindel (Salticus scenicus). De förekommer i solbelysta lägen, gärna på husväggar där de jagar sina byten. De hamnar lätt inomhus av den anledningen och om de gör det får man gärna försöka ta ut dem. De mår inte bra av att vara inomhus då klimatet är alleles för torrt där.
Lika som bär? Botaniskt sett är ett bär en typ av frukt med flera frön som är inneslutna i ett köttigt, ofta sött eller syrligt, fruktkött. Därför är en aubergine, Solanum melongena, ett bär, medan körsbär (flera arter i släktet Prunus) är en frukt. Det betyder att alla bär är frukter, men att alla frukter inte är bär!
I vår familj har vi diskuterat vad det är för skillnad mellan ett bär och en frukt.
Vi har varit inne på datorn ock sökt men hittar inget enkelt och kortfattat svar på denna fråga. Kan ni hjälpa oss?
Det beror väl lite på om man utgår från vardagsspråket eller ett mer vetenskapligt språkbruk, men som vetenskaplig botanisk term är ett bär en viss typ av frukt som innehåller flera frön som omges av ett fuktigt/blött, ofta sött eller syrligt, fruktkött. Det betyder att alla bär är frukter, men att alla frukter inte är bär!
Det innebär alltså att, botaniskt sett, så är gurkor och meloner typiska bär medan till exempel körsbär (som bara innehåller ett frön) inte är bär. I vardagsspråket använder vi förstås inte termen på detta sätt och då är det mer traditionen som bestämmer vilka frukter som kan kallas för bär.
Kommentarer