Alla spindlar har gift i sina käkar. Det använder de för att döda smådjur som skall ha till middag. Det är väldigt ovanligt att spindlar biter människor, men det kan hända om de känner sig hotade. Har en otur kan det bränna till lite, men spindlar som försvarar sig använder ofta inget gift – det behöver de ju spara på till maten! Just den här spindeln är någon slags plattbukspindel, alltså en medlem i spindelfamiljen Gnaphosidae. Bilden är tagen av Therese Nielsen.
I morse gick jag upp som vanligt tog på mig kläderna och plötsligt stack de till och brände intensivt på mitt ben. Jag stoppar handen innanför byxorna för att känna på mitt ben och på får jag tag på en spindel som även biter till i fingret. Normalt läge såklart då den antagligen kände sig hotad när den var klämd.
Vad kan detta vara för spindel? Jag har googlat mig gul och blå och tog ett foto i all hast. Luffarspindel? Sporrspindel? Det är i alla fall de känns som närmsta träff med tanke på attityd och beteende.
Vilken otur både för dig och spindeln att den hamnade så i kläm så den kände sig tvungen att försvara sig. Spindlar har ju gift i sina käkar, som de använder när de jagar insekter och andra småkryp. De brukar sällan bita människor och om de gör det är det inte säkert att de använder något gift, då de sparar på det för att kunna döda sina byten.
Spindeln är varken en luffarspindel (Eratigena agrestis) eller större sporrspindel (Cheiracanthium punctorium) utan någon av arterna i familjen plattbukspindlar, Gnaphosidae. Jag kan tyvärr inte från bilden avgöra vilken av dem det är.
De säregna fjädermotten är fjärilen som förs till familjen Pterophoridae. Vi har 42 olika arter i Sverige, och de flesta ser typiskt ut ungefär som ett T när de vilar. Bilden är tagen av Hans Jansson.
Den här satt på väggen för några dagar sedan, i början av september. Jag har aldrig sett något liknande förut.
Det här är faktiskt en fjäril! Den hör till en säregen fjärilsfamilj som kallas för fjädermott (Pterophoridae). Vi har 42 olika arter i Sverige. I hela Norden finns 58 arter.
När ett fjädermott vilar har den just den här karakteristiska T-formen. Men när det flyger är det fråga om något helt annat. Då ser en att framvingarna ser ut ungefär som vanliga fjärilsvingar, fast med några fransar baktill, medan bakvingarna är mer eller mindre flikiga och fransiga på alla håll och kanter. De är faktiskt ganska lika fjädrar!
Många fjädermott har tjusiga teckningar på framvingarna, medan några stycken är litet mer anonyma som ditt djur. Just vilken art du har hittat kan åtminstone inte jag avgöra. Det hade behövts en skarpare bild på vingarna, gärna utspridda.
Fjädermotten är roliga djur med ett speciellt utseende. Entomologiska Föreningen i Stockholm har gett ut en behändig fälthandbok som kan användas för att bestämma alla de nordiska arterna. Den är rikt illustrerad, även med bilder på larverna, och innehåller kortfattad information om utbredning och levnadssätt. Den kan köpas för en billig peng här.
Blåmes, Cyanistes caeruleus, och talgoxe, Parus major, vid en fågelmatning. Det är populärt att erbjuda mat till våra bevingade vänner i trädgården. Fåglarna gynnas av det, särskilt när det är hårda vintrar, och för fågelmataren själv är det ett utmärkt sätt att komma fåglarna nära! Men hur ska en egentligen gå tillväga? Vad är bästa maten? Vi reder ut begreppen! Bilden är tagen av The OtherKev.
Jag undrar om ni i er forskning involverar frågan om ekologiskt kontra konventionellt odlad fågelmat? Min fundering gäller hur vi egentligen hjälper fågellivet globalt sett med konventionellt odlad/uppfödd och importerad fågelmat.
Min andra fråga rör huruvida ni forskar kring hur olika typer av fågelmat gynnar olika arter, till exempel solrosfrön med skal och talgbollar som verkar vara det vanligaste som säljs. Det intressanta vore förstås om man kunde gynna arter som minskar främst och idag kanske vi gör precis tvärt om för det mesta?
Hoppas att du eller någon kollega till dig har tid med mina små funderingar!
Såvitt jag vet är det ingen hos oss som undersöker om ekologiskt odlad kontra konventionellt odlad fågelmat är bättre eller sämre för fåglarna. Generellt kan man dock säga att fåglar precis som människor mår bättre av mer naturlig, giftfri, mat än av motsatsen. Ekologisk odling är dessutom ofta bättre i ett landskapsperspektiv, eftersom det gynnar biologisk mångfald mer än den konventionella odlingen. Fåglar och andra djur mår generellt sett bättre i mer biodiversa landskap, eftersom sådana är mer motståndskraftiga och dynamiska. Därför är ekologisk odling bra för fåglar, även om effekten kanske ligger mer på landskapet än på foderkvaliten.
Att det matas mycket med talgbollar och solrosfrön handlar nog mest om tillgång, mer än att det är särskilt bra. Solrosfrön kan t ex vara förrädiska, för såvitt jag vet innehåller de ganska onyttiga fetter. En rik blandning av olika slags naturliga fröer är det som gynnar fåglar mest. För mycket av det goda är inte så bra, precis som för oss. Det är såklart också viktigt att poängtera att fåglar är väldigt duktiga på att överleva även utan stödutfodring, men på många platser kan vinternöverlevnaden öka om det finns mer mat.
Min kollega Caroline Isaksson är expert på hur olika slags fågelmat påverkar fåglars fysiologi och hon väger in litegrann här nedanför.
– Andreas Nord
Jag tyckte att Andreas summerade läget fint och att vi inte har jobbat med ekologiskt kontra konventionellt odlad mat. Men jag kan lägga till att jag var intervjuad av TV-programmet ”Plus” för några år sedan angående höga tungmetallnivåer i vissa märken av solrosfrön, men när jag tittade närmare på detta så var det inte tydligt att de ekologiskt odlade hade lägre nivåer än andra märken. Tungmetallnivåerna i fröna beror på nivåerna i marken, vilka i sin tur antingen kommer från naturliga källor eller tidigare användning av marken och inte nuvarande bruksform. Med andra ord så är det inte en garanti för ett giftfritt frö om man köper ekologiskt.
En gammal telefonstolpe som länge stått i vattnet i Kosterfjorden i Bohuslän. Hur gammal kan den vara? Och hur tar en reda på det? Bilden skickades in av Roger Andreasson.
Detta är en gammal telefonstolpe som stått vid en brygga vid Lindholmen i Kosterfjorden, Strömstad. Jag undrar om ni kan bedöma hur länge den stått i vattnet? Det går naturligtvis inte att få på året, men en ungefärlig uppskattning skulle vara roligt!
Om du kan få ut en borrkärna eller dylikt från stolpen kanske Nationella laboratoriet för vedanatomi och dendrokronologi kan hjälpa dig med en ganska precis datering av trädet som använts. Gissningsvis var virket färskt när det sattes ut. Här finns kontaktinformation.
Sommarmurgröna, Delairea odorata, är namnet till trots en korgblommig växt (växtfamiljen Asteraceae). Den kommer från början från Sydafrika. Här hos oss i norr är det en omtyckt krukväxt. Bilderna är tagna av Ingrid Persson.
Vad heter denna växt? Jag har kallat den afrikansk glansranka, men det namnet hittar jag ingenstans. Blomman är omkring 5,5 centimeter i diameter, bladen triangulära med bas om 5 cm och längd om 4-4,5 centimeter. Den växer kraftigt i ett söderfönster. Med stor sannolikhet tillhör den de korgblommiga växterna, Asteraceae.
Det är sommarmurgröna, Delairea odorata. Namnet till trots är den inte alls släkt med murgröna, utan som du skriver en Asteraceae.
I Sverige finns bara en kackerlacka naturligt – den beskedliga skogskackerlackan (Ectobius lapponicus) som är vanlig över hela landet och aldrig förekommer som skadedjur. Kackerlackan på bilden är dock ingen sådan, utan istället någon annan, exotisk, art. Vi i Expertpanelen är inte helt säkra på arttillhörigheten, men vår magkänsla säger att det är något i riktningen australisk eller amerikanskt kackerlacka (Periplaneta australasiae respektive Periplaneta americana). Båda arterna är skadedjur och deras förekomst nära hemmet bör tas på allvar. Bilden är tagen av Emilia Sellberg.
Vad är detta för kryp? Jag såg två stycken på min soptunna och en inomhus under mitt vitrinskåp. Jag bor i Småland.
En kackerlacka är detta alldeles tydligt. Det är en så kallad ”nymf”, alltså en larv av en kackerlacka. Det ser du på att den inte har några flygvingar som täcker bakkroppen. Det är dock inte den i Sverige vanliga och harmlösa skogskackerlackan, Ectobius lapponicus som vi har skrivit om här.
Min magkänsla säger istället att detta är en nymf av någon av Periplaneta-arterna, antingen australiska kackerlackan Periplaneta australasiae eller (troligare, baserat på utseende) amerikanska kackerlackan Periplaneta americana.
Båda förekommer som skadedjur i Sverige och de räknas inte som särskilt välkomna gäster inomhus. Jag hade tagit kontakt med en skadedjurssanerare för konsultation.
Jordstjärnorna (i svampfamfiljen Geastraceae) är vackra och säregna svampar. Vi har ett knappt 30-tal olika i Sverige. Just fransig jordstjärnan, Geastrum fimbriatum, är en ganska ovanlig art som brukar hittas på basisk mark. Den hittas främst i sydöstra Sverige.
Den här jordstjärnan växer i skuggan nära en kompost, under lönnar, rönn och ask. Svampen hade ingen fot, utan låg löst på marken. Den kan ha haft fot förut, det såg ut som att denna murknat. Det fanns yngre svampar i närheten, men jag kollade inte om dessa hade fot. Jorden är nog inte så basisk, den brukar inte vara det här där vi bor. Ingen kalk har tillförts komposten heller.
Med stor säkerhet är det fransig jordstjärna, Geastrum fimbriatum. Det är en ganska ovanlig art som brukar hittas på marker med rikare innehåll av basiska ämnen. Fyndet bör rapporteras på Artportalen.
Harlekinpigan, Harmonia axyridis, är en nyckelpiga som ursprungligen hör hemma i Sydostasien. Den har i modern tid introducerats på många platser runt om i världen för biologisk bekämpning av bladlöss. Det visade sig senare att harlekinnyckelpigan är mycket invasiv. I södra Sverige har den under det senaste årtiondet utvecklats till att på sina håll vara den allra vanligaste nyckelpigan, särskilt i stadsmiljö. Den övervintrar gärna i grupp inomhus och kan då samlas i stor mängd, men just där gör den ingen direkt skada. Under den tidiga hösten 2021 rapporterades under några dagar ovanligt stora invasioner av harlekinpigor i Stockholmsområdet, vilket uppmärksammades av många medier. Bilden är tagen av Jacopo Werther.
Min kolonistuga i Stockholm är invaderad av nyckelpigor på utsidan. Det är hur många som helst. Det ser inte ut att vara lika många på grannarnas hus. Vad kan detta bero på? Observationen gjordes 25 september 2021 på eftermiddagen när det var omkring 26 grader i solen.
Idag den 26 september på eftermiddagen, när det var mycket sol och värme, var det massor av nyckelpigor som kom och sprang runt på mina fönster i Trollbäcken som ligger i Tyresö, strax utanför Stockholm. Vissa tog sig också in i lägenheten genom ett öppet fönster. Var det sista chansen för att komma in i värmen? Jag har aldrig varit med om detta tidigare!
Med stor sannolikhet rör det sig om harlekinpigor, Harmonia axyridis, en i Sverige invasiv art som har ökat oerhört i såväl utredning som numerär under 10-talet. Det är en stor och färgglad nyckelpiga som kan varierar från att vara gul och mångprickig till att vara svart med några få röda fläckar. Den är större än den vanliga sjupricka nyckelpigan har har baktill på täckvingarna ett litet ”veck” som syns i profil.
Den här arten övervintrar gärna inomhus, t.ex. i fönsterspringor där det är lite svalare, och de övervintrar oftast tillsammans i stora grupper. Det som sker nu är att nyckelpigorna söker sig en plats att spendera vintern på. För oss är de alldeles ofarliga. Om en råkar vara en bladlus eller en annan nyckelpiga, är det dock en annan historia!
– Andreas Nord
Så spännande! Det är fascinerande hur synkroniserade även småkryps rörelser kan vara. Ofta när vi tänker på stora migrationer är det ju kanske flyttfåglar, lax, eller gnuer i Afrika som dyker upp i tankarna. Men smådjuren har också mycket intressant för sig!
Havsörnen, Haliaeetus albicilla, är Sveriges största rovfågel. Den kan mäta imponerande 2,5 meter mellan vingspetsarna. En så stor fågel måste väl lägga stora ägg, eller? Bilden är tagen av Yathin S Krishnappa.
Jag och min förskolegrupp är nyfikna på örnar och framför allt deras ägg. Vi undrar hur stora havsörnens ägg är och hur mycket de väger.
Jag har ingen personlig erfarenhet av havsörnsägg, men det jag hittar på nätet är att äggen är ungefär 75 x 57 mm stora och väger 120 gram. Det verkar helt rimligt. Som jämförelse väger ett hönsägg ungefär 50 gram.
– Åke Lindström
Så här står det i Rudolf Söderbergs bok ”Våra fåglars ägg och bon” från 1948: ”Havsörn. Äggen 2 (sällan 1 eller 3), grönaktigt vita, ofläckade, sällan med några få matta, rostfärgade fläckar. Längd 70 till 83 mm, tjocklek 56 till 62 mm.”
Söderberg anger att äggens medelvikt är 13 gram, men det gäller säkert för urblåsta ägg.
Kan daggmaskarna klara sig i en sån här tunna vintern igenom? Bilden är tagen av Mimmi 79.
Sveriges största daggmask, Lumbricus terrestris. Bilden är tagen av Michael Linnenbach.
Den gröna daggmasken, Allolobophora chlorotica, är vanlig i trädgårdar och odlingar. Bilden skickades in av Håkan Wallander.
Vi tror att daggmaskarna nog skall klara sig bra i en större tunna med jord vintern igenom, så länge jorden inte blir helt tjälad. Om det händer tror vi dock att det är svårt att vara daggmask!
Kan daggmaskar överleva vintern i en stor 50-liters blå plasttunna full med jord från sommarkrukorna?
I princip ska det nog gå bra, men det beror såklart på hur kallt det är där tunnan står. Om det är risk att hela jordvolymen fryser är nog hoppet ute för maskarna, men så länge det finns jord som inte tjälen nått borde det gå bra. Det betyder alltså att tunnan kanske inte ska stå ute hela året om ni har väldigt kalla vintrar, men att det säkert kan göra det om ni har milda vintrar eller om ni förvarar tunnan i ett utrymme med några plusgrader vintern igenom.
– Andreas Nord
Det är också viktigt att tunnan har hål i bottnen så att vattnet rinner ut. Stannar vattnet i tunnan drunknar maskarna.
Kommentarer