Fråga en Biolog

Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar

Trädklättrande orm

Snoken, Natrix natrix, finns över en stor del av Sverige. På fastlandet har snokarna ofta utmärkande gula eller gräddfärgade fläckar på nacken. Det syns även på den här bilden. Jämfört med huggormar, som också kan vara helsvarta ibland, är snokarna också mer långsmala, har längre och tunnare svans, och runda pupiller. Huggormar har alltid vertikala pupiller, ett grovyxat utseende och ett litet, trekantigt huvud. Bilden är tagen av Maria Johansson.

Igår morse, i mitten av oktober, var jag ute på promenad och fick se denna orm (snok?) som klättrat upp i en gran en dryg meter ovanför marken. Är detta ett vanligt beteende? Så jag vet om jag i fortsättningen även måste ha koll uppåt också!

Det är mycket riktigt en snok som klättrat upp i granen. De gula nackfläckarna, som huggormar och hasselsnokar saknas, syns tydligt. Dessutom är kroppen lång och slank, medan huggormen har en kort och tjock kropp. En ser också att huggormar har en kort svans (alltså den biten av kroppen som finns bakom den gemensamma köns- och avföringsöppningen, ”kloaken”), medan snokars är desto längre.

Det är inte så vanligt att vi ser snokar, eller för den delen huggormar, klättra i träd, men det händer. Kanske har din snok klättrar uppåt för att fånga några sista värmande solstrålar? Anledningen att våra ormar inte klättrar i större utsträckningen är nog ganska enkel: de jagar byten som finns på marken. Snokar särskilt olika groddjur, och huggormar smågnagare och ödlor. Då behöver de inte klättra. Själv har jag aldrig sett vare sig huggormar eller snokar i träd trots att jag intresserad mig för dessa djur så länge jag kan minnas. På vissa håll är beteenden kanske vanligare. Några av våra kollegor i södra Finland hittar emellanåt huggormar i de fågelholkar som de undersöker under våren och sommaren. Utomlands, där det finns många fler ormarter, är det vanligt med ormar som är helt trädlevande.

För din del finns det ingen speciell anledning att hålla koll uppåt, om det inte är för att se om du hittar några fler ormar! De tre ormararterna vi har i Sverige är, liksom alla djur, inte alls aggressiva och inte heller särskilt farliga. Normalt sett flyr de kvickt när de uppfattar vår närvaro, men på hösten och våren är de växelvarma djuren tröga av kylan, och då går saker ibland långsammare. I begreppet ”farlig” vill jag så till slut förtydliga att huggormar är giftiga och att vissa personer kan reagera mer eller mindre kraftigt på ett bett. Men en huggorm biter inte för att den tycker att det är kul och den attackerar heller aldrig bara för att en människa går förbi. Bett är uteslutande vid de ovanliga tillfällena på en huggorm blivit trampat på, fått handen på sig, eller på annat sätt blivit trängd. Så du kan lugnt njuta av skogspromenaderna även i fortsättningen!

– Andreas Nord

januari 7, 2022

Inlägget postades i

Okategoriserade