Fråga en Biolog

I somras när katten kom in med nya fästingar var dag upptäckte jag ett flertal gånger att under fästingen som sugit sig fast satt en till fästing som inte satt sig fast på katten. Det har jag inte sett förut. Är det bara Uppsalafästingarna som börjat göra attacker två och två, där den ena väntar tills första är klar och då fortsätter jobbet, eller är det allmänt förekommande?

Några gånger hade katten också en mindre liten parasit som satt sig fast och sugit blod, men det var inte en fästing. Den var omkring en halv till en millimeter när jag såg den först och bara trodde det var en svart prick. Den var inte platt och hård som en fästing, utan mjuk. 

Den lille fästingen som sitter fast på den större är en hanne i parningsposition. Hannar letar också, liksom honor, efter värddjur men suger inte blod. De söker efter honor som sitter fast och suger. När de hittat en sådan parar de sig med henne. De parar sig bara denna enda gång och hannen tar lång tid på sig. På så sätt hindrar han andra hannar att komma åt ”hans” hona, och ser till att bara hans gener blir representerade i honans avkomma. 

Det enda jag kommer att tänka på vad gäller de små parasiterna du beskriver är larver, eller eventuellt nymfer, av fästingar. De kan bli många på ett ganska stort värddjur som en katt om den håller till i ett fästingtätt område, och de är mindre och mjukare än fullvuxna fästingar.

– Lars Lundquist

december 29, 2021

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vi ska göra ett gymnasieprojekt där vi ska undersöka bakteriers förekomst på platser där elever vistas regelbundet. Har ni några tips på hur vi bäst kan samla in bakterierna och sedan jämföra dess förekomst på olika platser?

Att samla in bakterier från olika platser där elever vistas regelbundet kan göras. Ni skriver inte vad er frågeställning är men jag antar att ni funderar i banor av att fler bakterier i en miljö betyder att det skulle vara en sämre miljö för elever att vara i, vilket kanske inte behöver vara sant, då de flesta bakterier inte är sjukdomsalstrande. Det beror alltså på vilka bakterierna är men ni kommer antagligen att ha svårt att identifiera/artbestämma dem. Dessutom kräver antagligen sjukdomsalstrande bakterier att ni odlar på agarplattor som innehåller blod, vilket jag inte tror ni har tillgång till. Det kan också vara olämpligt att ni odlar bakterier som faktiskt kan vara mindre hälsosamma att umgås med. De intressanta (sjukdomsalstrande) bakterierna överförs också oftare direkt mellan människor, så att undersöka en plats blir därför mindre intressant.

Jag skulle istället ändrat något på projektet och letat efter svampsporer i olika delar av er inomhusmiljö (skolan, hemmet, och så vidare). Dessa sporer kan ge allergi och andra problem, och det kan vara ganska stora skillnader från ett rum till ett annat (dessutom i olika delar av rummet beroende på var fläktsystemen finns). Dessa mögelsvampar borde ni kunna odla på den typen av plattor som jag vet normalt används på gymnasieskolor. Ännu bättre vore det om ni hittar recept på plattor som är mer anpassade för växt av svampar (mögel). Plattorna brukar ha lite lägre pH. Experimentet är enkelt. Ni sätter helt enkelt ut odlingsplattor på olika ställen och låter sporerna ”droppa ner” på plattorna under ett antal timmar (över en natt, över ett dygn, 2 dygn, etc.). Sedan sätter ni åter på locken på plattorna och inkuberar dem så att ni får mögelkolonier (och antagligen också en del bakteriekolonier.) Anta att en koloni svarar mot en mikroorganism som landat på plattan. Ju mer kolonier desto mer sporer i den miljön. Denna metod används professionellt när man kollar inomhusmiljöer. Det kan därför vara en god idé att ringa till Värmdös hälsoskyddsinspektörer och få ytterligare tips. De blir säkert mycket glada att få interagera med gymnasieungdomar. Läs på om svartmögel. Gör er av med plattorna innan möglet har bildat för mycket sporer (typ dammigt puder).

– Mats Hansson

Jag håller starkt med Mats Hansson om bakterier och svampar. Tänk på att många svampar kan växa på rent mineralmedium utan annan kolkälla än agarn, och det kan ta upp till tre-fyra dagars odling vid 25 grader innan man kan se kolonier för en del arter. För att agarn inte skall torka ut under odlingen är det bra att “tejpa” runt kanten med förslutningsplast med några små andningshål i, eller med kirurgtejp om ni har.

– Allan Rasmusson

december 27, 2021

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vi är tre elever på Värmdö gymnasium som håller på med ett gymnasieprojekt och skulle behöva hjälp! Om någon har tid så har vi några frågor som ni gärna får svara på:

– Vilken utbildning har du?

– Varför valde du att forska inom detta område?

– Vad är intressant inom ditt område just nu?

– Vad tycker du är roligast med att forska?

• Jag har examen från biologlinjen, och doktorsgrad i mikrobiologi.

• På 1990-talet var det mikrobiologi (bakterier) som gällde om man ville jobba med avancerad molekylärbiologi (DNA, proteiner, och så vidare).

• Nu för tiden kan man också göra avancerade molekylära studier i växter, så jag har skiftat över från bakterier till växter. Här ligger några av de mest intressanta frågorna i att kunna förklara hur olika gener kan samspela för att styra växtens utseende, dess förmåga att göra vissa saker vid rätt tidpunkt och erhålla information från omgivningen och omsätta det i handling.

• Att upptäcka något oväntat är roligast.

– Mats Hansson

• Naturvetenskapligt gymnasium, kandidatexamen i biologi, och doktorsgrad i växtfysiologi.

• Fascination över energiöverföringar. En tro på att växterna skulle få ökad betydelse som livsmedel. Slippa använda möss och råttor och djurförsök.

• Hur 1000-tals komponenter kan samverka inom en cell, och i sin tur dessa i en flercellig växt, och denna i sin tur i samspel med alla fysiska faktorer och andra organismer runtomkring. Det är mycket vi inte förstår om hur enskilda gener påverkar växten som helhet.

• Spänningen när man inser att en har upptäckt på gång, pulsen man får upp när man sitter med en deadline, och att träffa unga entusiastiska forskare och studenter.

– Allan Rasmusson

• Examen från biologlinjen vid Lunds universitet, doktorsexamen i zoologisk ekologi.

• Jag har sedan jag var liten varit intresserad av hur djur gör för att överleva på olika platser och vad som gör att vissa djur är klarar sig bättre än andra. Efter min examen har det här kommit att handla om delvis att studera olika beteenden hos fåglar, men framförallt har jag undersökt om djur anpassar sig till nya miljöer genom att ändra hur kroppen fungerar.

• I mitt område ekologisk djurfysiologi är det just nu stort intresse kring hur olika faktorer som vi människor har påverkat, till exempel ett varmare och mer instabilt klimat och ökade utsläpp från industrier, jord- och skogsbruk mm. påverkar hur djur fungerar. Mycket av det här handlar om att förstå hur i sig själv svaga-måttliga effekter påverkar hur det går för olika djur och varför de påverkas. Det kan t.ex. vara undersökningar av hur artificiellt ljus inne i städer påverkar djurs fysiologi och hur det i sin tur spiller över på hur bra de lyckas med att få fram ungar, osv. Det är också i ropet att studera hur olika anpassningar för att hantera en omvärld i förändring förs mellan generationer, det vill säga om djur som är bättre på att hantera t.ex. den globala uppvärmningen bidrar mer till populationens uppsättningar av gener (som selektionen kan verka på) än andra.

• När jag var liten tittade jag alltid på ”Hur gör djur” med Jonas Wahlström. Det är fortfarande den enkla fråga jag tycker är roligast, och jag blir därför väldigt uppspelt när vi lyckas upptäcka någon ny finurlig anpassning eller ett nytt förhållande mellan vissa reglermekanismer i kroppen och olika miljöfaktorer. Jag tycker också det är väldigt givande att arbeta tillsammans med studenter och yngre forskare.

– Andreas Nord

december 23, 2021

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Nu går Fråga en Biolog på jullov. Därför kommer vi inte att posta lika många inlägg i veckan som vi brukar göra. Vi är tillbaka vecka 2. Under tiden går det precis lika bra som vanligt att posta frågor på bloggen, via e-post eller på Facebook och Twitter.

Tack för i år, och väl mött 2022! 

Vi önskar er alla en god och fridfull jul,

– Expertpanelen

december 22, 2021

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Jag har haft besök av grävling i trädgården den senaste veckan. Hur troligt är det att den äter upp alla leopardsniglar [pantersnigel, red. anm.] och ratar den bruna spanska arten?

Det är nog tveksamt om grävlingen helt skulle rata spanska skogssniglarna (”mördarsnigel”; Arion vulgaris) och bara äta leopardsniglarna (eller pantersnigel, Limax maximus, som den heter officiellt). Däremot kanske den hellre äter den ena än den andra, om ett av alternativen nu skulle vara oaptitligt.

En mördarsnigelforskare i Århus i Danmark uttalade sig härförleden om bekämpning av mördarsniglar i media, och menade då att igelkottarna inte gärna äter dem. Kanske har grävlingen liknande preferenser, men i min erfarenhet är det inte direkt en sparsmakad kamrat. Andra djur äter ju också glupskt av mördarsniglarna, till exempel myskankor och stora nattlevande skalbaggar. Jag tror därför inte att det går att säga att mördarsniglar är oaptitliga i allmänhet.

Det är roligt att din fråga också tar upp pantersniglarna. Det brukar allmänt anses att den är en fiende till mördarsnigeln, eftersom den äter av dess ägg. Om det stämmer vet jag inte riktigt, men eftersom pantersniglarna lever av dött växtmaterial finns det i alla fall ingen anledning att avlägsna dem från trädgården!

Det finns också människor som låter sig väl smaka av mördarsniglar. Här finns inspiration för den vågade.

– Andreas Nord

december 22, 2021

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Varför är alla ormar fridlysta? Jag tänker förstås närmast på huggormar. De är ju knappast utrotningshotade här I skärgården där jag bor!

I Sverige är samtliga arter av vissa djur- eller växtgrupper fridlysta, även om de inte alltid är så sällsynta. Det kan till exempel handla om sådana enkla saker som att många kan vara lockade att gräva upp och ta med sig vackra orkidéer hem (så att de blir sällsynta). Detsamma gäller regionala fridlysningar av andra populära växter som blåsippa och gullviva, det vill sägga att de ska få vara ifred.

Huggormen är en art som dels är på stark retur i vissa delar av sitt utbredningsområde, eftersom deras parnings- eller övervintringsplatser har försvunnit. Men ormar i allmänhet, och huggormen i synnerhet, är också hotade eftersom de har dåligt rykte, vilket föranleder att många ormar dödas vanemässigt så snart de påträffas oberoende av lagstiftning. Att fridlysa ormar ger därför ett visst skydd eftersom artskyddsbrott är en allvarlig sak. Tyvärr är det ändå så att många snokar och ibland hasselsnokar (som verkligen är sällsynta) dödas i tron om att de är huggormar, på grund av en mängd olika missuppfattningar om huggormar som aggressiva eller på annat sätt hotfulla (och ibland för att ormar är ”äckliga”). Faktum är att huggormar är rädda och försiktiga djur som mycket hellre avlägsnar sig än att hugga. Det är såklart olyckligt när en människa eller ett tamdjur blir biten av en huggorm, men det är trots allt en ganska ovanlig företeelse.

Det är inte heller så att det skulle vara fritt fram och göra som en vill med ormar om de inte vore fridlysta, eftersom våra vilda djur också skyddas av jaktlagen och jaktförordningen, respektive fiskelagstiftningen. Huggormen intar också en särställning bland de fridlysta kräldjuren, eftersom det är lagligt att avlägsna djuret om det påträffas på tomtmark. Det kan till och med rymmas inom lagen att döda en huggorm som inte går att avlägsna från tomten. Båda dessa åtgärder är naturligtvis sådana som bör utföras av en expert som kommunen anlitat. Det allra bästa är dock att alltid låta huggormar och andra vilda djur vara ifred, men att passa på att njuta av deras närvaro. Det är enastående djur att studera, och det är också alldeles ofarligt att så göra om en bara tänker på att hålla avstånd och inte stressa upp ormarna på andra sätt. Samma sak gäller ju för våra relationer med skogens alla olika djur. Med friheten som allemansrätten ger följer också ansvaret att bete sig respektfull genom att aldrig vara djur så närgångna att det påverkar deras naturliga beteenden.

Du kan läsa mer om fridlysning på Naturvårdsverkets webb, här.

– Andreas Nord

december 21, 2021

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Jag har många sniglar på mina buskar, framförallt de med ett tigerrandigt hus. Är de farliga för buskarna? Äter de upp, sakta, sakta, blad och grenar som till slut leder till att busken blir glesare och dör? Betyder det att jag löpande ska rensa bort dem från buskarna?

På din beskrivning låter det som trädgårdssnäcka, Cepea hortensis, eller parksnäcka, Cepea nemoralis. Den senare är framförallt en skånsk angelägenhet, även om den förekommer på några fler platser i södra Sverige. Trädgårdssnäckan är däremot vanlig ändå upp till Värmland och Dalarna, och även ett stycke längre norrut längs kusten. De kan vara ganska lika vid en hastig anblick, men gå att skilja bland annat på ”överläppens”, dvs. kanten på skalet ovanför huvudet, utseende. Den är (nästan) alltid ljus hos trädgårdssnäcka, men alltid brun hos parksnäckan.

Trädgårdssnäckan har en tydlig preferens för dött material och alger. Den fungerar alltså som en nedbrytare. Studier har visat att även parksnäckan föredrar dött material framför levande, och när den äter friska plantor verkar brännässla vara favoritfödan, följt av några andra typiska ”ogräs”.

Jag tycker därför inte att du har någon anledning att avlägsna sniglarna från dina buskar. Om det går dåligt för dem, så är det nog inte sniglarna som är anledningen.

– Andreas Nord

december 20, 2021

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad kan det här vara för trädsvamp? Den växer på en stor asp i Änggårdsbergen, Göteborg nu i slutet av september.

Det ser ut att vara en slemsvamp och med tanke storleken är det sannolikt trollsmör, Fuligo septica. Här och här kan du läsa mer om slemsvampar, och här kan du läsa specifikt om trollsmör.

– Sigvard Svensson

december 20, 2021

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vi hittar ett par stycken av dessa kryp i vårt sovrum (Stockholm) varenda morgon nu i november. Vi har inte kunnat identifiera dem själva. Är det en pälsänger? Eller vad är det?

Det är alls inga skadedjur, utan istället en insekt som kallas för strit. De är avlägsna släktingar till bland annat bärfisar och bladlöss, och lever liksom sådana djur på växtsaft som de suger upp med en lång snabel. Stritar är i allmänhet ganska besvärliga att artbestämma. Din bild räcker därför inte till för ändamålet. Klart är åtminstone att det är en art i den största familjen bland stritarna – dvärgstritar (Cicadellidae) med dryga 300 arter. Magkänslan säger att det kan vara någon av palettstritar (i underfamiljen Idiocerinae), men det är med ett ganska stort frågetecken.

Vad gör striten i ditt sovrum? Den gör ingen skada alls, utan har helt enkelt hamnat inomhus när den sökt sig en plats att övervintra på.

– Andreas Nord

december 17, 2021

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Potatis lär ju vara en av våra mest besprutade grödor och de besprutas givetvis med gifter för att hålla borta bladmögel med mera. Men det är ju blasten som man besprutar och näringsupptaget går väl från potatisen till blasten och inte tvärt om? Min fundering blir alltså – hur mycket av detta gift hamnar verkligen i potatisen? Och hur mycket av giftet återfinner man i skalet?

Hur stor andel av det man sprutar med som hamnar i knölen kan nog vara knepigt att svara på. Men jag såg en presentation från Livsmedelsverket om resthalter i potatis, och det förekom i ca 30 % av prover i en undersökning 2019 i konventionellt odlat, dock inga över gränsvärden i svenskodlat eller odlat i EU men däremot i importerat från andra länder. Här finns säkert mer data att leta upp från livsmedelsverket.

En kanske kan beskriva att det finns bekämpningsmedel som är kontaktverkande och sådana som är systemiska. De senare tas ju upp i växten och transporteras runt och kan då hamna i knölarna. Även kontaktverkande kan ju spolas ner i marken och sen tas upp av rötter. 

Om det finns skillnader mellan värden i skal och inuti vet jag inte, då får man nog gräva i analysrapporter om det finns något sådant.

– Erland Liljeroth, gästexpert

Jag utgår från att du menar “Bekämpningsmedel” eftersom “gifter” kan det finnas i knölarna även utan besprutning, framförallt solanin. Det finns så kallad floemtransport som transporterar socker från bladen till knölarna. 

Olika ämnen, inklusive bekämpningsmedel kommer dock att röra sig i olika grad mellan växtens delar via floemet. Olika bekämpningsmedel kommer också ha olika snabb nedbrytning. Därför kan en inte ge ett allmänt uttalande, eftersom detta  beror på vilket bekämpningsmedel som besprutats med. Livsmedelsverket har testat innehåll av bekämpningsmedel i potatis, och det hittas i en del fall, men under gränsvärdena så länge vi talar om svenska eller EU-odlade potatisar.

Skalets innehåll kan inte heller jag svara på.

– Allan Rasmusson

december 17, 2021

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar