I Sverige finns bara en kackerlacka naturligt – den beskedliga skogskackerlackan (Ectobius lapponicus) som är vanlig över hela landet och aldrig förekommer som skadedjur. Kackerlackan på bilden är dock ingen sådan, utan istället någon annan, exotisk, art. Vi i Expertpanelen är inte helt säkra på arttillhörigheten, men vår magkänsla säger att det är något i riktningen australisk eller amerikanskt kackerlacka (Periplaneta australasiae respektive Periplaneta americana). Båda arterna är skadedjur och deras förekomst nära hemmet bör tas på allvar. Bilden är tagen av Emilia Sellberg.
Vad är detta för kryp? Jag såg två stycken på min soptunna och en inomhus under mitt vitrinskåp. Jag bor i Småland.
En kackerlacka är detta alldeles tydligt. Det är en så kallad ”nymf”, alltså en larv av en kackerlacka. Det ser du på att den inte har några flygvingar som täcker bakkroppen. Det är dock inte den i Sverige vanliga och harmlösa skogskackerlackan, Ectobius lapponicus som vi har skrivit om här.
Min magkänsla säger istället att detta är en nymf av någon av Periplaneta-arterna, antingen australiska kackerlackan Periplaneta australasiae eller (troligare, baserat på utseende) amerikanska kackerlackan Periplaneta americana.
Båda förekommer som skadedjur i Sverige och de räknas inte som särskilt välkomna gäster inomhus. Jag hade tagit kontakt med en skadedjurssanerare för konsultation.
Jordstjärnorna (i svampfamfiljen Geastraceae) är vackra och säregna svampar. Vi har ett knappt 30-tal olika i Sverige. Just fransig jordstjärnan, Geastrum fimbriatum, är en ganska ovanlig art som brukar hittas på basisk mark. Den hittas främst i sydöstra Sverige.
Den här jordstjärnan växer i skuggan nära en kompost, under lönnar, rönn och ask. Svampen hade ingen fot, utan låg löst på marken. Den kan ha haft fot förut, det såg ut som att denna murknat. Det fanns yngre svampar i närheten, men jag kollade inte om dessa hade fot. Jorden är nog inte så basisk, den brukar inte vara det här där vi bor. Ingen kalk har tillförts komposten heller.
Med stor säkerhet är det fransig jordstjärna, Geastrum fimbriatum. Det är en ganska ovanlig art som brukar hittas på marker med rikare innehåll av basiska ämnen. Fyndet bör rapporteras på Artportalen.
Harlekinpigan, Harmonia axyridis, är en nyckelpiga som ursprungligen hör hemma i Sydostasien. Den har i modern tid introducerats på många platser runt om i världen för biologisk bekämpning av bladlöss. Det visade sig senare att harlekinnyckelpigan är mycket invasiv. I södra Sverige har den under det senaste årtiondet utvecklats till att på sina håll vara den allra vanligaste nyckelpigan, särskilt i stadsmiljö. Den övervintrar gärna i grupp inomhus och kan då samlas i stor mängd, men just där gör den ingen direkt skada. Under den tidiga hösten 2021 rapporterades under några dagar ovanligt stora invasioner av harlekinpigor i Stockholmsområdet, vilket uppmärksammades av många medier. Bilden är tagen av Jacopo Werther.
Min kolonistuga i Stockholm är invaderad av nyckelpigor på utsidan. Det är hur många som helst. Det ser inte ut att vara lika många på grannarnas hus. Vad kan detta bero på? Observationen gjordes 25 september 2021 på eftermiddagen när det var omkring 26 grader i solen.
Idag den 26 september på eftermiddagen, när det var mycket sol och värme, var det massor av nyckelpigor som kom och sprang runt på mina fönster i Trollbäcken som ligger i Tyresö, strax utanför Stockholm. Vissa tog sig också in i lägenheten genom ett öppet fönster. Var det sista chansen för att komma in i värmen? Jag har aldrig varit med om detta tidigare!
Med stor sannolikhet rör det sig om harlekinpigor, Harmonia axyridis, en i Sverige invasiv art som har ökat oerhört i såväl utredning som numerär under 10-talet. Det är en stor och färgglad nyckelpiga som kan varierar från att vara gul och mångprickig till att vara svart med några få röda fläckar. Den är större än den vanliga sjupricka nyckelpigan har har baktill på täckvingarna ett litet ”veck” som syns i profil.
Den här arten övervintrar gärna inomhus, t.ex. i fönsterspringor där det är lite svalare, och de övervintrar oftast tillsammans i stora grupper. Det som sker nu är att nyckelpigorna söker sig en plats att spendera vintern på. För oss är de alldeles ofarliga. Om en råkar vara en bladlus eller en annan nyckelpiga, är det dock en annan historia!
– Andreas Nord
Så spännande! Det är fascinerande hur synkroniserade även småkryps rörelser kan vara. Ofta när vi tänker på stora migrationer är det ju kanske flyttfåglar, lax, eller gnuer i Afrika som dyker upp i tankarna. Men smådjuren har också mycket intressant för sig!
Havsörnen, Haliaeetus albicilla, är Sveriges största rovfågel. Den kan mäta imponerande 2,5 meter mellan vingspetsarna. En så stor fågel måste väl lägga stora ägg, eller? Bilden är tagen av Yathin S Krishnappa.
Jag och min förskolegrupp är nyfikna på örnar och framför allt deras ägg. Vi undrar hur stora havsörnens ägg är och hur mycket de väger.
Jag har ingen personlig erfarenhet av havsörnsägg, men det jag hittar på nätet är att äggen är ungefär 75 x 57 mm stora och väger 120 gram. Det verkar helt rimligt. Som jämförelse väger ett hönsägg ungefär 50 gram.
– Åke Lindström
Så här står det i Rudolf Söderbergs bok ”Våra fåglars ägg och bon” från 1948: ”Havsörn. Äggen 2 (sällan 1 eller 3), grönaktigt vita, ofläckade, sällan med några få matta, rostfärgade fläckar. Längd 70 till 83 mm, tjocklek 56 till 62 mm.”
Söderberg anger att äggens medelvikt är 13 gram, men det gäller säkert för urblåsta ägg.
Kan daggmaskarna klara sig i en sån här tunna vintern igenom? Bilden är tagen av Mimmi 79.
Sveriges största daggmask, Lumbricus terrestris. Bilden är tagen av Michael Linnenbach.
Den gröna daggmasken, Allolobophora chlorotica, är vanlig i trädgårdar och odlingar. Bilden skickades in av Håkan Wallander.
Vi tror att daggmaskarna nog skall klara sig bra i en större tunna med jord vintern igenom, så länge jorden inte blir helt tjälad. Om det händer tror vi dock att det är svårt att vara daggmask!
Kan daggmaskar överleva vintern i en stor 50-liters blå plasttunna full med jord från sommarkrukorna?
I princip ska det nog gå bra, men det beror såklart på hur kallt det är där tunnan står. Om det är risk att hela jordvolymen fryser är nog hoppet ute för maskarna, men så länge det finns jord som inte tjälen nått borde det gå bra. Det betyder alltså att tunnan kanske inte ska stå ute hela året om ni har väldigt kalla vintrar, men att det säkert kan göra det om ni har milda vintrar eller om ni förvarar tunnan i ett utrymme med några plusgrader vintern igenom.
– Andreas Nord
Det är också viktigt att tunnan har hål i bottnen så att vattnet rinner ut. Stannar vattnet i tunnan drunknar maskarna.
Puckelflugor, i flugfamiljen Phoridae, är en oerhört artrik och dåligt utredd grupp. Det finns långt över tusen olika i Sverige och säkert lika många till som väntar på att upptäckas. Väldigt få kan säga vilken art som är vilken. Klart är dock att puckelflugor lever lite varstans och på många olika sätt. Vissa är kända för att dyka upp i stora antal inomhus, precis som i det här fallet. Bilden skickades in av Teresa W.
Jag har ett stort problem med små flugor i olika storlekar som tog sig in i min lägenhet i mitten av september. De påminner om bananflugor men är lite större och svarta. Trots alla mina försök att bli av med dem (jag har dammsugit upp dem, använt insektsspray och olika flugfällor) lyckas jag inte.
När jag visade bilder på flugorna för Anticimex föreslog de att det troligtvis är vindsflugor och att jag får ha dem hemma tills frosten kommer. Inget medel hjälper till annars. Jag kollade på internet och fick se bilder av vindsflugor och jag tycker de ser ganska annorlunda .
Jag är noga med att hålla rent hemma och från att flugorna började invadera lagar jag ingen mat hemma och äter sällan något i lägenheten. Jag slänger soporna ofta och torkar alla ytor noggrant. Ändå hjälper det inte! De finns i hela lägenheten: i badrummet, i hallen, på dörrar och på fönster i mitt enda rum där jag har kokskåpet. De cirkulerar över mig , gårpå min laptop och även på mig. Oavsett vad jag gör för att döda dem lyckas jag inte få flugfritt. En gång, på kvällen, dödade jag nästan alla flugor som fanns i mitt hem, sen tätade jag fönster och alla dörrar. Nästa dag hade jag återigen massor av flugor. Vad är det för något, och vad kan jag göra?
Du har helt rätt, vindflugor ser helt annorlunda ut. Det du fått in i ditt hem är puckelflugor, flugfamiljen Phoridae. Det är en extremt artrik familj med nästan tusen arter i landet, och väldigt få personer skulle kunna säga vilken art det är du hittat. Puckelflugor kan leva på en mängd olika sätt, det finns parasiter och nedbrytare och växtätare, mm. En del arter är dock kända för att kunna dyka upp i stora antal inomhus. Larverna hos dessa arter brukar leva av att bryta ner organiskt material, och då särskilt döda djur. Eftersom du varit så noggrann med att inte lämna några matrester eller kompostmaterial framme så skulle jag gissa att flugorna hittat något annat i huset som inte du tagit dit. Ett sannolikt scenario är att det någonstans i lägenheten, i husets väggar, eller i ventilationen finns ett dött djur – en död fågel, gnagare eller dylikt.
Den goda nyheten är att även om du inte lyckas hitta det dom lever av så kommer dom ganska snart ha ätit upp det mesta av det döda djuret och försvinna från din bostad.
– Viktor Nilsson-Örtman
Problemet har löst sig. Det var ett fel i min lägenhet. Jag hittade i badrummet ett ställe där flugorna lade sina ägg. Det visade sig att packningen var borta vid WC-anslutningen. När en reparatör fixade denna sak blev det torrt och därför mycket bättre med flugorna. Tack vare Er fick jag veta vad jag hade att göra med och därför blev det mycket lättare att bli av med flugorna!
Uppländsk vallört (Symphytum x upplandicum) är en hybrid mellan fodervallört (Symphytum aperum) och äkta vallört (Symphytum officinale). Den är vanlig i hela Götaland och Svealand, men förekommer ställvis också längre norrut. Bilden är tagen av Ulf Jonsson.
Det här skulle jag säga är en vallört. Men är det en äkta vallört eller en uppländsk vallört? Eller något annat? Bilderna är tagna 19 september i Uppsala, på en äng ett stenkast från Ekoln.
Det är uppländsk vallört (Symphytum x upplandicum).
Större snabelsvärmaren, Deilephila elpenor, är en vackert kanelbrun nattfjäril med rosa anstrykningar på vingar och kropp. Larven är också ganska spektakulär med sin storlek och tjusiga ögonfläckar. Larverna tycker särskilt mycket om att äta rallarros (Epilobium angustifolium). På sensommaren lämnar de värdväxten och ger sig av för att hitta en lämplig plats att förpuppa sig på. Då är det inte sällan vi människor korsar larvens väg! Bilden är tagen av Åke Lindberg.
Jag hoppas att ni kan identifiera den här larven. Jag hittade den med gammalt trävirke och liknande i Skåne. Den hade två stora ögon.
Du har mött en larv av en vacker nattfjäril som på svenska heter större snabelsvärmare och på vetenskap Deilephila elpenor. Det är en ganska allmän fjäril som är spridd över hela landet. Larven påminner lite om den mindre snabelsvärmarens, Deilephila porcellus, men larven av den arten har inget “analhorn” (den lilla taggen i bakänden). Särskilt tycker den om att äta rallarros/mjöke, men larven utvecklas också på en del andra växter. Vi har skrivit mer om saken här, och Artdatabanken har bra information här.
Att du hittade larven tillsammans med gammalt trä har inget med dess värdväxtval att göra. Det är en väl vuxen larv som nu är på jakt efter en lämplig plats att förpuppa sig på.
Kattugglan, Strix aluco, är en ganska vanlig uggla nära människor. Den har ett ganska karakteristiskt läte som hörs på lång väg. Bilden är tagen av Martin Mecnarowski.
Våra experter tror att det är en kattuggla som ropar i natten. Ljudfilen skickades in av Cecilie Jansson.
Vet ni vad för fågel detta är, om det är en fågel? Jag spelade in ljudet efter att det blivit mörkt.
Jag och en kollega har diskuterat detta och vi är rätt säkra på att det ”andra” lätet är en kattuggla, det som kallas för ”xylofon-lätet”. Det ”första” lätet är troligen också kattuggla, men inte helt mitt i prick. De kan dock låta på många olika sätt. Å andra sidan har vi inget bättre förslag.
Röda brännmaneten, Cyanea capillata, finns längs den svenska västkusten. Hos oss är den i regel inte så stor. Redan exemplaret på den här bilden är ovanligt stort. Ute i Atlanten blir den en riktig bjässe – rekordet är omkring två meter i diameter! Bilden är tagen av Lie Fredholm.
Jag hittade de här monstren på Öresunds strand, i Hittarp en mil norr om Helsingborg i november. Två var såhär stora, omkring 35 cm i diameter, och ett antal var mindre.
Det skulle vara väldigt roligt att få veta vad det är. En vanlig brännmanet, fast ovanligt stor? Hoppas att det inte är en ny, invasiv art!
Det är mycket riktigt vanlig röd brännmanet, om än stor för våra kustvatten. Rekordstora exemplar i Atlanten kan nå 2 meter i diameter med trådar upp till 40 meter långa.
Kommentarer