Fråga en Biolog

Finns det inga gråsuggor i Dalarna och Värmland?

Gråsuggor, här källargråsugga *Porcellio scaber*, är kräftdjur som i huvudsak lever på land. Deras marina bakgrund gör dock att de kräver fuktiga platser för att inte torka ut. Därför har de en hel del sinnrika knep för att hålla en bra vattenbalans. De är också känsliga för lågt pH-värde, för då får de svårt att bygga ett starkt skal, och forskning har också visat att deras matsmältning påverkas negativt på sura marker. Kanske kan det förklara varför gråsuggor inte är så vanliga i barrskog? Bilden är tagen av JMK.

Vi pratade om gråsuggor vid frukostbordet . Jag är uppvuxen i Dalarna och Värmland på 1970- och 80-talet. Jag lekte mycket ute i skogen men minns det som att jag såg gråsuggor första gången när jag flyttade till Göteborg på 1990-talet. Kan det stämma?
Var trivs gråsuggor? Jag bor kvar i Västsverige och nu ser jag dem så fort jag vänder på en sten eller kruka utomhus. Är de kanske mindre vanliga i barrskog i inlandet?

Gråsuggor är vanliga nästan överallt där det är lite fuktigt, men öppna data från Artdatabanken visar att det finns långt färre gråsuggefynd från nordvästra Värmland och sen vidare upp i inlandet:

Den svenska fyndbilden visar att det är mest sannolikt att stöta på gråsuggor i Götaland och i mellersta och norra Sveriges kustlandskap, medan de i större utsträckning saknas i barrskogsbältet och fjällvärlden i landets nordvästliga delar. Data är hämtade från Artportalen i april 2023.

Det finns säkert många olika anledningar till det, inte minst rena effekter av folktäthet (färre personer som är ute och letar efter gråsuggor), men det kan såklart också finnas biologiska orsaker. Gårsuggor trivs till exempel inte där markens pH-värde är för lågt. Det beror dels på att det är svårt för dem att tillgodogöra sig det kalcium (kalk) de behöver för sitt hårda ytterskellet, och dels på att deras matsmältningsapparat (som i hög grad är beroende av nyttiga tarmbakterier) påverkas negativt vid lågt pH i marken. Det har vi skrivit mer om här.

Gråsuggor äter olika slags dött organiskt material, gärna i det allra översta lagret i jorden. Eftersom barr från barrträd, som det ju finns gott om i Värmland och Dalarna, är ganska sura så är det inte omöjligt att gråsuggorna inte trivs så bra där det mest finns sådant att äta. Det kan såklart också vara så att det är lättare att hitta småkryp i en trädgård än i en skog, eftersom det finns långt färre lämpliga gömställen där.

– Andreas Nord

juni 12, 2023

andreasnord

Inlägget postades i

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Småkryp i lägenheten

De två långhorningarna lövdvärgbock (*Tetrops praeustus*) och apeldvärgbock (*Tetrops gilvipes*). är båda vanliga i södra Sverige. Tyvärr är de så lika varandra att det inte går att skilja dem åt utan att dissekera en hane för att studera formen på penisen. Liksom en del andra långhorningar kan de dyka upp inomhus om de kläcker ut från vedträn eller andra trävaror som tagits in till braskaminen eller för dekoration. Några skadedjur är dvärgbockarna emellertid aldrig, så det finns ingen anledning till oro om de dyker upp i hemmet. Bilden är tagen av Linn Langefors.

De senaste dagarna har vi hittat fem sådana här småkryp i vår lägenhet. Hittills har vi bara sett dem i köket/vardagsrummet (öppen planlösning) och de har krupit i taket eller högt upp på väggarna nära taket. En klättrade på glasrutan till balkongdörren.
Huvud och halssköld är tydligt mörka, antennerna är långa och bakkroppen smal och brun, åt det kopparaktiga hållet, men lite mörkare. Det är inga stora varelser. Min tumnagel på bilden är 1,3 centimeter lång. Några av krypen har haft något som stuckit ut på bakkroppen. Det påminner lite om klon på en tvestjärt, men är inte alls så lång, bara någon millimeter. Det syns tyvärr inte jättetydligt på bilden, eftersom jag klämde ihop den när jag tog den med pappret.

Det här är en skalbagge i familjen långhorningar (Cerambycidae). Det finns omkring 120 olika i Sverige, och flera av dem kan hittas inomhus på vintern. Nästan alla långhorningar utvecklas nämligen i död ved och larverna förpuppar sig därinne i väntan på vår och sommar. Det betyder att långhorningar, och flera andra vedlevande skalbaggar för den delen, gärna lägger ägg i timmerstaplar och ved- eller rishögar, helt ovetandes om att det kommer bli deras död. Just detta benämns ibland som en ”ekologisk fälla”, alltså något som ser bra ut för ett djur men som i själva verket är det helt motsatta.

Hur som helst, era små långhorningar är antingen lövdvärgbock (Tetrops praeustus) eller apeldvärgbock (Tetrops gilvipes). De är så lika varandra att det inte går att avgöra vilken utan att dissekera en hane för att studera formen på penisen. Bland skalbaggarna finns det många exempel på arter som är identiska till utseendet, men har distinkta könsorgan. I alla händelser är det inga skadedjur. så det finns ingen anledning till oro. Det som sticker ut baktill kan antingen vara flygvingarna som inte är riktigt infällda, eller honans äggläggningsrör, vilket går inte att avgöra utan en bättre bild.

– Andreas Nord

Tack för det utförliga och informativa svaret. Då vi saknar dissektionsmöjligheter hemma får den exakta arten bli ett mysterium. Gissningsvis följde de med några kvistar trollhassel som vi tog in och gjorde påskris av. Vi har inte hittat några fler nu på ett par dagar.

juni 9, 2023

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi Insekter Ryggradslösa djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vems ryggkotor var det jag hittade i skogen?

Kan detta vara ryggkotor från en skogshare, *Lepus timidus*? Bilden är tagen av Agneta Pettersson.

Jag hittade dessa två ryggkotor i skogen i dag. Tyvärr tänkte jag inte på att jämföra dem med något men barrkvisten bredvid kan ge viss ledning kring storleken. Skogen ligger i Spekeröd i Stenungsunds kommun, fyra mil norr om Göteborg.

Det är svårt att säga något definitivt från bilden, men given storleken i förhållande till grankvisten ligger kanske skogshare nära till?

– Andreas Nord

juni 9, 2023

andreasnord

Inlägget postades i

Däggdjur Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Går det att bekämpa klädesmal med ånga?

Klädesmalen, *Tineola bisselliella*, är en tjusig men stundtals besvärande fjäril, eftersom larven låter sig väl smaka av till exempel hår, päls och fjädrar. Särskilt tycker den om yllefibrer. Förr i tiden var klädesmalen därför en allvarlig skadegörare i våra hem. Problemen har minskat i takt med ökad användning av syntetiska kläder och ett torrare inomhusklimat, men utbrott kan fortfarande uppstå här och där och kan då vara svåra att få bukt med. Såväl värme som kyla är beprövade metoder för att göra sig av med malarna. Bilden är tagen av Olof Leillinger.

Vi har fått in mal i lägenheten. Jag undrar om man kan bekämpa larver i kläder med en steamer/ångstrykjärn. Jag har läst att de dör vid 47 grader.

Både värme och kyla är beprövade metoder mot skadegörare inomhus. Den exakta temperaturen och hur lång tid den måste överskridas för att larverna ska dö kan jag inte, men 47 grader låter rimligt. Utmaningen blir att behandla alla ställen där de kan finnas och sedan måste ju all fukt bort för att förhindra andra problem. Ett tips är också att kontakta sitt försäkringsbolag, eftersom skadedjursbekämpning brukar ingå i hemförsäkringen.

– Olle Anderbrant

juni 9, 2023

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Insekter Ryggradslösa djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Stor spillning under fågelbordet – från vem eller vad?

Vilket djur har lämnat denna spillning hos vår frågeställare i Roslagen? Kan det vara sommarspillning från en älg? Bilden är tagen av Ulla Ledin Ockenström.

Vi hittade denna spillning under vårt fågelbord i början av september. Vi bor i Roslagen på Rådmansö och har ett aktivt djurliv ute hos oss. Men vi kan inte komma på vad detta är för spillning!

Storleken på spillningen tyder på att det kommer från ett stort djur. Vilket går inte att avgöra utan närmare undersökning, men jag spekulerar lite.

Jag tror att det kan röra sig om sommarspillning från en älg eller en annan större hjort, även om jag inte är helt införstådd med hur den hamnat under fågelbordet. Normalt sett tänker vi oss att hjort- eller älgspillning består av ganska små, ovala kulor. Men den här spillningen har djuren bara under höst, vår och vinter. Då äter de torr, svårsmält föda som till exempel bark från träd, kvistar och tallbarr. Svårsmält föda stannar länge i älgens magtarmkanal. Eftersom maten redan från början var torr tas det mesta av vattnet upp när den stannar länge i tarmen. Kvar blir hårda och ovala spillning som ligger kvar länge i naturen. På sommaren, när det finns färska löv och färska växter att äta av, får älgarna i sig mat som är betydligt mer lättsmält och betydligt blötare från början. Då går det fortare att smälta maten, så den är kortare tid i matsmältningssystemet. Det betyder att hjorten/älgen inte hinner ta upp lika mycket vätska i tarmen, och avföringen blir mycket lösare och blötare. Sommarspillning från hjortdjur påminner därför om kobajs. Om det är hjort- eller älgspillning kommer den att vara ljus inuti, brunaktig eller gulgrön till grön, och bara bestå av mycket finfördelat material eftersom hjortdjur är idisslare som är duktiga på att bryta ned den annars mycket svårsmälta cellulosan. En del andra djur som lämnar stora spillningshögar har grövre material, och ofta flera olika slags innehåll, i spillningen.

Se detta som en fingervisning och inte absolut sanning. Att identifiera spillning är ofta svårt, i synnerhet från bild, och kräver i regel att man undersöker lukt, konsistens, innehåll och plats noggrant.

– Andreas Nord

juni 7, 2023

andreasnord

Inlägget postades i

Däggdjur Djur Ekologi

Kommentarer

1 Kommentar Lämna en kommentar

Vem förstör gräsmattan?

Vi tror att det är vildkaniner, Oryctolagus cuniculus, som gräver hål i vår frågeställares gräsmatta. Kaniner tycker mycket om sandiga, därmed lättgrävda, jordar i södra Sverige. Bilden skickades in av Gunilla.

Återigen är vår gräsmatta full av hål. Vi har hittat tassavtryck. Vem är det som förstör gräsmattan?

Vad som orsakat skadorna på gräsmattan är svårt att säga med ledning av bilden. På närbilden tycker jag mig se ett typiskt kaninhål, vilket också passar bra in på de sandiga jordarna (som ju kaniner tycker om). Kaniner brukar dock vara lätta att få syn på där de finns.

Att annat alternativ är grävlingar, som är betydligt mer hemlighetsfulla även om de är vanliga överallt. Grävlingar kan ställa till en del oreda när de bökar efter saker att äta – daggmaskar är favoritfödan. Jag kan åtminstone inte utesluta grävling baserat på spåren i gräsmattan.

Ingångshålen på tycker jag ser ganska runda ut, även om det är svårt att avgöra på bilderna. Om det är så, är kanin den rimligaste hyresgästen. Om hålen istället är formade litet som ett D vänt på sidan, bör ni misstänka grävling. Båda djuren är vanliga i södra Sverige, så det är såklart en möjlighet att ni har besök från dem båda.

– Andreas Nord

juni 7, 2023

andreasnord

Inlägget postades i

Däggdjur Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Hur ska jag hantera alla nyckelpigor som övervintrar i dörrkarmen?

Harlekinpigan, *Harmonia axyridis*, är en nyckelpiga som ursprungligen hör hemma i Sydostasien. Den har i modern tid introducerats på många platser runt om i världen för biologisk bekämpning av bladlöss. Det visade sig senare att harlekinpigan är mycket invasiv. I södra Sverige har den under det senaste årtiondet utvecklats till att på sina håll vara den allra vanligaste nyckelpigan, särskilt i stadsmiljö. Den övervintrar gärna i grupp inomhus, men just där gör den ingen direkt skada. Bilden är tagen av Jacopo Werther.

Jag har turen att mina fönster och balkongdörr är en koloni för övervintrande harlekinnyckelpigor. Men det är inte så hållbart att ha dem i balkongdörrens karmar. Jag behöver öppna ibland, men då finns risken att jag klämmer dem eller att de trillar in eller ut. Jag undrar om jag kan förvara dem på något sätt inomhus eller på balkongen, så de kan överleva tills de vaknar igen?

Harlekinpigan betraktas som en skadeinsekt eftersom den kan ställa till med besvär på många sätt och också påverka den naturliga biodiversiteten negativt. Det står ganska mycket om den på till exempel Wikipedia, bland annat:

På de platser där harlekinpigan i dag förekommer vilt betraktar man den alltmer som en skadeinsekt. En anledning är att den på hösten i stora svärmar söker sig in i bostadshus. Värst drabbade tycks de vara som bor i hus med en ljus fasad och ett öppet fält framför.

Nyckelpigorna kan även innebära en ekonomisk förlust för jordbrukare. Inför vintern behöver de nämligen lagra socker och det hittar de på fruktodlingar. De lär inte göra någon skada på själva frukterna, men när dessa sen samlas in för exempelvis vinframställning, kan förekomsten av nyckelpigor förstöra smaken.

Min tanke är att man helst inte ska gynna denna art överhuvudtaget.

– Olle Anderbrant

Harlekinpigan har ökat markant i Sverige sedan den först påträffades 2006 (i Malmö). Numera är det en av våra allra vanligaste nyckelpigor, i stadsmiljö i södra Sverige den i särklass vanligaste. Det går såklart att spekulera i att harlekinpigans expansion har kommit på bekostnad av en tillbakagång hos andra, inhemska arter, men det finns ingen sådan forskning än. Däremot har forskarna sett att harlekinpigan är aggressiv gentemot andra nyckelpigor, där larverna konkurrerar ut inhemska arter genom att vara större och äta mer, men också genom att faktiskt äta andra nyckelpigelarver. Jag håller med Olle – det är ingen art som bör gynnas.

Vi har skrivit om harlekinpigor vid flera tidigare tillfällen. Här hittar du inläggen.

– Andreas Nord

juni 2, 2023

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi Insekter Miljö Ryggradslösa djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad är det för orm jag såg på Gotland?

Hasselsnoken, *Coronella austriaca*, är en av våra mest exklusiva reptiler som förekommer sällsynt och lokalt i södra Sveriges kustband och på de stora östersjööarna. Den är också sparsmakad – favoritfödan är ödlor och andra ormar. Bilden är tagen av Eva Björklöf.

Vad är det för orm jag såg idag vid Ekstakusten på sydvästra Gotland?

Ett mycket glädjande fynd! Det är en hasselsnok, Coronella austriaca. Det är vår mest sällsynta orm och den finns bara lokalt längs med södra Sverige kust samt på Öland och Gotland. Den kräver öppna och mycket varma områden och finns i synnerhet där det finns mycket berg eller stenblock i dager. Det kan till exempel vara i blockterräng, i hällmarkstallskog, i hagmarker eller i steniga lövskogsbryn. En anledning till att hasselsnoken är sällsynt är att den är beroende av en landskapstyp som är på ganska stark retur i Sverige (öppna marker). Därför är den rödlistad som sårbar (VU). Liksom alla våra andra grod- och kräldjur är den fridlyst. Den förväxlas ibland med huggorm, men skiljer sig bland annat på en alldeles slät kropp (hos både huggorm och snok har fjällen små kölar, som gör att ormen känns sträv) och på att pupillen är helt rund som hos en snok, inte vertikal som hos huggormen. Den är dessutom smäcker, medan huggormen har en kort och kraft kropp. Hasselsnoken är helt och fullständigt ogiftig.

Hasselsnoken är speciell i sitt födoval. Den äter nämligen andra reptiler, bland annat huggormar och kopparödlor. Mer information och utbredningskartor finns på Artdatabankens webbplats, här.

– Andreas Nord

juni 2, 2023

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ekologi

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad är det för insekt?

En kackerlacksnymf, en ännu inte fullvuxen kackerlacka alltså, från mellersta Finland. Vi tror att det rör sig om arten *Ectobius sylvestris*. Den är kusin till vår inhemska skogskackerlacka, men har ännu inte påträffats här hos oss. Den är dock utbredd i hela Finland. Liksom skogskackerlackan uppträder den aldrig som skadedjur. Bilden är tagen av Charlotta Lönnqvist.

Denna hittade jag inomhus i mellersta Finland, cirka en halv centimeter lång. Är det en skogskackerlacka, eller kan det vara frågan om ett skadedjur? Vi bor i en 80-talsvilla nära naturen/blandskog. Fick tyvärr inte bättre bilder än såhär.

Det är alldeles en nymf av någon av arterna i släktet Ectobius, men enligt mitt förmenande är det inte den art som vi i Sverige kallar skogskackerlacka (alltså Ectobius lapponicus). Med ledning av den breda vita bården på mellankroppen tycker jag snarast att detta ser ut att vara arten Ectobius sylvestris, som saknas i Sverige men förekommer i Finland åtminstone så långt norrut som Rovaniemi. Liksom skogskackerlackan lever den utomhus och uppträder aldrig som skadedjur. Det är faktiskt alldeles för torrt inomhus för att den ska kunna överleva någon längre stund.

Här finns en utbredningskarta över officiella finska fynd – som vanligt skall den nordliga utbredningen tas med en nypa salt eftersom långt färre människor bor och verkar i våra norra landsändar.

– Andreas Nord

juni 1, 2023

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Insekter Ryggradslösa djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad är det för kackerlacka jag hittade i köket?

Skogskackerlackan, *Ectobius lapponicus*, är den enda kackerlackan som finns naturligt i Sverige och den är vanlig i hela landet. Hittas den inomhus har den alltid och ofelbart följt med in utifrån. Den är aldrig ett skadedjur. Bilden är tagen av Anna Fröding.

Jag hittade denna springandes i diskhoni morse. Vi storhandlade igår och har låtit kassar med torrvaror stå kvar på golvet. I diskhon fanns kompost. Vilken sort är det?

Det är en hona av skogskackerlacka, Ectobius lapponicus. Det syns på den avrundade bakkroppsspetsen och vingarna som lämnar lite av ändan bar. Hanarna har en spetsig bakkropp och vingar som sticker en bit utanför spetsen. Skogskackerlackan är vanlig i hela landet, är alldeles ofarlig och kommer ofta in utifrån. Vi har skrivit om den vid flera tidigare tillfällen.

– Andreas Nord

juni 1, 2023

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Insekter Ryggradslösa djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar