Fråga en Biolog

Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar

Visa rutor

Hur ska jag undvika att parksliden tar över?

Parkslide, Reynoutria (Fallopia) japonica, var förr populär i planteringar. I modernare tid har den kommit att betraktas som en invasiv och synnerligen svårbekämpad växt. Den kan ställa till med mycket oreda för husägare och måste därför hanteras på ett lämpligt sätt. Här ger våra expert sina bästa råd. Bilden är tagen av MdE.

Om det växer en mindre planta parkslide vid husväggen, hur gör jag bäst för att förhindra att den växer och bli stor?

Klipp av alla skott du ser nära markytan så snart de kommer upp! Det kan ta några år beroende på hur stort rotsystem den har, men förr eller senare så orkar den inte skjuta upp fler skott.

– Torbjörn Tyler

Och glöm inte att förpacka avfallet väl och säkerställa att det blir bränt. Det får inte riskera att ramla av ett släp ner i en vägren och rota sig igen.

– Allan Rasmusson

Det finns dock en risk med att klippa alla skott på parkslide. Växten kan börja skicka sidoskott som kan öka spridningen. En ny dyr metod som verkar vara effektiv går ut på att koka rötterna med ånga. Tina D’hertefeldt är den verkliga experten på området. Hon vet säkert mer.

– Håkan Wallander

Bekämpning av parkslide är en intressant fråga, och det används ett antal olika metoder för att försöka bekämpa växten. Naturvårdsverket sammanfattar dem här.

Naturvårdsverket avråder från slåtter (klippning) eftersom vissa studier har visat att parkslidet tillväxer mer när man klipper det. Vi har själva sett att klippning kan ge spädare, men fler, skott. Om det är ett litet bestånd av parkslide, och om man kan göra det mycket ofta (flera gånger per vecka) så kan man istället rycka unga skott. Man får dock vara beredd på att det tar lång tid, och att börja mycket tidigt på säsongen, så fort det är barmark och de rosa knopparna börjar sticka upp ur marken. Baserat på det vi vet idag är det bättre att kombinera detta med att täcka över växten.

Några saker att tänka på om man ska bekämpa parkslide är att anpassa metoden efter beståndet, och att lägga upp en långsiktig plan. Det tar tid att bli av med parkslide vilken metod man än väljer. En metod som använts ganska länge är ”knäck och täck”. Det är en kombination av att knäcka ned stjälkarna, och sedan täcka dem med en speciell markduk anpassad för starkt växande växter som till exempel parkslide. Parkslide kan nämligen växa igenom vanlig markduk, plast, och så vidare. Här kan man läsa mer om ”knäck och täck”-metoden, och även annan information om bekämpning av parkslide.

Parkslide som växer intill en vägg är svårare att bekämpa eftersom det är svårt att få en markduk att sluta tätt intill en vägg. Parksliden växer horisontellt för att komma utanför markduken och kan då komma upp alldeles intill väggen. Om man skulle ha krypgrund kan den leta sig in där för att komma utanför markduken. Markens lutning påverkar också om man kan använda markduk. Det kan därför vara bra att få goda råd av erfarna konsulter som kan ge en bedömning av om markduk passar för det aktuella parkslidebeståndet.

Naturvårdsverket tar upp behandling med glyfosat, som är det kemiska preparat som har bäst effekt på parkslide. Glyfosat har visat sig kunna ha bra effekt på parkslide, men det är viktigt att bespruta vid rätt årstid eftersom det är jordstammarna man vill ha död på, och det är svårt att få ner glyfosaten i alla jordstammarna. Förutom att man generellt vill undvika att använda kemiska bekämpningsmedel i trädgårdar så är användningen av glyfosat reglerad och det krävs särskilda koncentrationer för att det ska vara verksamt mot parkslide. Aktuell information om användning av glyfosat finns på länken till Naturvårdsverket ovan.

Ett nyare alternativ (men ett kostsamt sådant) är att använda sig av djupgående värme. Flera företag utför det, och det är då viktigt att behandlingen utförs så att marken värms upp flera meter ner. Värmebehandlingen kommer även att döda andra rötter i marken, så det ska inte utföras för nära träd som man vill bevara. Ett företag provar även behandling med starkström för att ta död på parkslide. Det kallas för ”eWeeding”. Om jorden ska schaktas ut kan den uppschaktade jorden värmebehandlas och sedan användas igen istället för att läggas i deponi.

Valet av kontrollmetod kommer att bero på både parkslidet och markägaren. Om det är ett litet bestånd och man har tillfälle att göra åtgärder löpande under hela säsongen så kan det gå att rycka stjälkar. Är det ett större bestånd och/eller man inte kan titta till parkslidet ofta, så är en större åtgärd bättre. Naturvårdsverket arbetar med frågan och uppdaterar informationen på länken om parkslide allt eftersom ny information kommer fram.

– Tina D’hertefeldt, gästexpert

september 23, 2022

Inlägget postades i

Miljö Växter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad är det för kryp som är på promenad?

Ängrar, i skalbaggsfamiljen Dermestidae, lever av olika slags dött organiskt material. De lever både inomhus och utomhus och är oftast helt ofarliga. Vissa arter kan dock göra skada inomhus om de finns i större antal. Museiängern, Anthrenus museorum, är en sådan art, som fått sitt svenska och vetenskapliga namn för att den gärna förser sig av uppstoppade djur och insektssamlingar på zoologiska museer. Just den här ängern filmades av Elisabeth Lindqvist.

Vad är det här för litet kryp? Jag har sett att den har små vingar. Jag har hittat några stycken hemma, bland annat i en bokhylla bland böcker och papper.

Det här en skalbagge i familjen ängrar (Dermestidae). Den hör till ett släkte som heter mattbaggar på svenska (och Anthrenus på vetenskap). I har ett knappt tiotal arter i Sverige. Den vanligaste av dem är museiängern, Anthrenus museorum, och det är den som du har filmat. De andra mattbaggarna är oftast vackert tecknade med fjäll i röda och orange färger, medan museiängern har enfärgat gråbruna fjäll. Larven lever av hudflagor och annat ”skräp” i däggdjurs- och fågelbon, och den vuxna skalbaggen besöker ofta blommor på våren och försommaren för att äta pollen.

Men varför heter den museiänger? Jo, larven klarar sig också bra inomhus där de kan utvecklas olika slags organiskt material. Det gör att museiängern är en vanlig besökare på zoologiska museer, där den emellanåt gör stor skada på bland annat uppstoppade djur och i insektssamlingar.

– Andreas nord

september 22, 2022

Inlägget postades i

Djur Miljö

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vem har byggt ett så märkligt bo i björken?

Björkspinnaren, Eriogaster lanestris, lägger hundratals ägg nära marken och faller sedan död ned. När äggen kläcks klättrar larverna upp i värdväxten och spinner en ”spånad” som de lever tillsammans i under nästan hela larvlivet. Den syns ofta på långt håll. Är det kanske en björkspinnare som byggt det här boet i en ung björk? Vet ni? Bilden är tagen av Karin Kärnefelt

En kväll i slutet av juni såg jag ett mycket märkligt ’bo’ hängandes i en björk. Det såg ut som spindelväv på avstånd men det var säkert 30 centimeterlångt. Jag kunde tyvärr inte komma närmre och hade nog inte vågat heller. Vad kan det vara?

Det ser spännande ut! Jag tycker det är svårt att se på bilden, men eftersom nätet ser så stort ut så är en gissning att det skulle kunna vara ett bo av björkspinnare, Eriogaster lanestris. Det är en stor och vacker spinner som förekommer ganska allmänt, om än lokalt, i Sverige. Honan lägger flera hundra ägg nära marken och trillar sedan ihop död. När äggen kläcks spinner larverna en så kallad ”spånad” ovan mark som de har som sitt bo. Den är stor och kraftig och syns ofta på långt håll. Larverna lever socialt i spånaden nästa hela larvstadiet och sedan förpuppar de sig. Ofta använder björkspinnaren just björk som värdväxt, men larver har också hittats på flera andra växter. Här kan du läsa mer om björkspinnaren, och här finns fler bilder på larvboet. Till sist finns här några fler bilder på fjärilen, på larverna och på boet.

Kanske någon av våra följare vet säkert vad det är?

– Andreas Nord

september 21, 2022

Inlägget postades i

Djur Miljö

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Okänd växt från östra Skåne

Buketthirs, Panicum capillare, är en ganska populär prydnadsväxt. Ibland rymmer den och växer i det vilda, men den brukar aldrig klara sig särskilt länge i naturen. Bilden är tagen av Stefan Aguayo-

Min familj har hittat en växt som vi inte känner igen i Juleboda i östra Skåne. Vad kan det vara på för något?

Bilden visar buketthirs (Panicum capillare), ett prydnadsgräs som ibland rymmer från odling. Den blir inte speciellt långlivad som förvildad.

– Stefan Andersson

september 20, 2022

Inlägget postades i

Miljö Växter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad är det för mal?

Videsvärmaren, Smerinthus ocellata, är omisskännlig med sina två stora ögonfläckar på de rödaktiga bakvingarna. Det är en ganska allmän art i södra Sverige, ungefär upp till södra Svealand. Larven utvecklas framförallt på olika videväxter, och den vuxna fjärilen flyger i juni och juli. Bilden är tagen av Björn Hassgård.

Jag hittade nedanstående mal(ar) i morse. De verkar trivas vid vår smultronjasminbuske. Enligt Google Lens är det Daphnis hypothus. Inte en typisk mal i Sverige? Är den invasiv?

Det är en videsvärmare, Smerinthus ocellata. Här kan du läsa mer om arten och se en utbredningskarta. 

– Jörgen Ripa

september 19, 2022

Inlägget postades i

Djur Miljö

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vem äter egentligen bävrar?

Igår när jag promenerade med hunden längs åkanten till Åhedån i Stugunäs, påträffade jag, vad jag förmodar, är kvarlevorna av en bäver. En liten bit från bäverkroppen låg en liten hög med ben i en grå sörja som också ser ut att komma från den. Kroppen var ganska liten, uppskattningsvis 50 centimeter lång med svans. Kan det vara en unge?


Det finns en hel del bävrar här i ån. Jag har dock aldrig stött på en död bäver och har nu försökt hitta information om de har några fienden i naturen, utan resultat. Vad kan den ha dött av?

Ja, en död bäver måtte vara rätt ovanligt att se. Av svenska bävrar har jag bara sett plask, förutom hyddor och gnag. En bäver är ju rätt stor så det är nog bara de riktigt stora rovdjuren som kan ge sig på dem. Vilket nog är rätt ovanligt eftersom bävrar mest är i och under vatten. Den kan ju ha dött av annan orsak och sedan ätits av någon, kanske en räv eller fågel efter det. Jag har dock skickat din fråga vidare till landets främste bäverkännare, Göran Hartman, på Lantbruksuniversitet i Uppsala.

Det finns en numera rätt gammal bok om bävrar; Bäver av Lars Wilsson. Den kan ditt bibliotek beställa hem till dig om du vill läsa den. Ganska trevligt skriven om några bävrar han kom att ta hand om i skolan där han var lärare.

– Bodil Enoksson

Stora rovdjur ger sig på bävrar och till exempel vara populationsreglerande på flera håll i världen. Räv som är ganska liten kan dock ge sig på framförallt yngre djur.

Det är ju litet svårt att se på bilderna men jag får intrycket att det rör sig om ett litet djur så räv är inte omöjligt. Det som får mig att tveka är att skinn och svans ligger prydligt i linje och inte ser ut att ha blivit ”slitet i stycken”. Det finns ju många andra möjliga dödsorsaker, inklusive olika sjukdomar. Med tanke på att bävern är födobegränsad hos oss så är svält den vanligaste dödsorsaken, och då är det givetvis under vintern det sker. Den här bävern ser ju ut att ha legat rätt länge så den kan ha dött av svält i vintras. Det är min bästa gissning.

– Göran Hartman, gästexpert från Sveriges Lantbruksuniversitet

september 16, 2022

Inlägget postades i

Djur Ekologi

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Sköldpaddor som förvirrar

Reeves kärrsköldpadda, Mauremys reevesii, hör hemma i Ostasien där den lever i grunda vattensamlingar och våtmarker. Tidigare fördes den till vattensköldpaddesläktet Chinemys, men den gängse uppfattningen är att det var felaktigt. I det vilda är Reeves kärrsköldpadda mycket sällsynt på grund av att dess levnadsområden har förstörts. Den anses därför som ”starkt hotad” (EN) av den globala rödlistningskommittén IUCN. Samtidigt är den ett populärt husdjur. Sköldpaddor är dock långlivade, varför många oansvariga djurägare gärna släpper ut dem när de tröttnat. Därför ser en ibland sköldpaddor i till exempel stadsparksdammar. Den här individen hittades till exempel i Ronneby brunnspark. Bilden är tagen av Louise Roslund.

Jag snubblade in på er sida och hittade inlägget ”En svart vattensköldpadda i Ronneby brunnspark”. Det visade sig vara Reeves kärrsköldpadda, Mauremys revesii. Men nu kom jag osökt på frågan vad är det för skillnad på Mauremys revesii och Chinemys revesii?

Det är precis samma art, men enligt den senaste revision av kärrsköldpaddornas inbördes släktskap (deras ”systematik” på vetenskap) menar forskarna att Reeves kärrsköldpadda ska höra till släktet Mauremys och inte till Chinemys som den gjorde förr. Det är alltså precis samma sköldpadda – det enda som har ändrats är att den har flyttats om litegrann i kärrsköldpaddornas släktträd.

– Andreas Nord

september 14, 2022

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Räddningsaktion för stor, svart skalbagge

Purpurlöparen, Carabus violaceus, är en av våra allra största jordlöpare. Den är vanlig i nästan hela landet, men syns sällan eftersom den är aktiv på natten. Då är purpurlöparen ofta lätta att få syn på när den springer omkring i jakt på andra insekter, maskar och sniglar. Ett riktigt nyttdjur, med andra ord. Bilden är tagen av Annette Böhm.

Jag hittade den här 2,5 centimeter långa svarta skalbaggen vid stugan utanför Simlångsdalen i södra Hallands inland. Baggen låg på ryggen och var tyvärr så gott som död. Jag vände på den och gjorde ett antal ”återupplivningsförsök” med några droppar vatten men hittade den död och återigen på rygg en timme senare. Det ryckte lite i benen när jag lämnade den men annars var det knappt nåt liv kvar i den. Hur lyckas en nästan helt död stor bagge med en så stor kraftansträngning som att vända sig upp och ner?

Jag har googlat en del för att identifiera den vackra insekten. Absolut närmast i storlek och utseende kommer smedbocken, men den verkar bara förekomma på Gotland. Vi har dock stora tallar på tomten. Några fälldes för 5 år sedan och stubbarna har idag många stora hål (upp till 1 centimeter i diameter) efter larver och insekter. Det kanske är där skalbaggen tillbringade larvstadiet?

Jag hoppas ni kan hjälpa till att artbestämma baggen. Jag är väldigt nyfiken att få veta mer om den.

Den här skalbaggen hör till familjen jordlöpare (Carabidae) av vilka vi har omkring 400 olika i Sverige. Just ditt djur är ett av de allra vackraste och heter purpurlöpare på svenska (och Carabus violaceus på vetenskap). Det är en ganska vanlig skalbagge i hela landet, men eftersom den är nattaktiv är det inte alltid en ser dem. Det är ett glupskt rovdjur som sätter i sig långsamma och mjuka saker som maskar och sniglar. Även larven är ett rovdjur. Den är långsmal med långa ben och kraftiga käkar och hittas i det översta marklagret, i ”förnan”. Släktet Carabus är ganska stort, men purpurlöparen är den enda arten som har nästan släta täckvingar med tydlig blåaktig eller purpurfärgad metallglans på sidorna av vingarna och/eller halsskölden.

Smedbocken, Ergates faber, hör till skalbaggsfamiljen långhorningar, och finns bara på Gotland och på Gotska Sandön. Den är mattsvart eller brunaktig och saknar alla spår av metallglans. Dessutom är den omkring 3 gånger så stor som purpurlöparen! Det är inte heller någon smedbock som bor i era tallstubbar. Det vore däremot intressant att veta vad det är, eftersom kläckhål så stora som 1 centimeter är mycket med svenska mått mätt. Kanske är taggbock, Prionus coriarius, en möjlighet. Det är en stor långhorning som är ganska nära släkt med smedbock. Håll utkik!

Hur en döende skalbagge lyckas vända sig är en spännande fråga! Många skalbaggar är ganska ”ryckiga” mot slutet av sina liv, när nervsystemet långsamt slutar fungera på rätt sätt. Men även här finns det fortfarande krafter kvar, så kombinationen av en högvälvd, kullrig kroppsform som gör att det är lätt att ”tippa över” tillsammans med långa ben som fungerar som hävstång, kan nog förklara hur skalbaggen kom på fötter igen.

 Andreas Nord

september 13, 2022

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad är det för stor spindel jag hittat?

Kärrspindeln, Dolomedes fimbriatus, är en av våra allra största spindlar. Den hör till den i Sverige ganska lilla spindelfamiljen vårdnätspindlar (Pisauridae) och lever i närheten av vattendrag. Bilden är tagen av Isabel Maki.

Vad heter den här spindeln?

Spindeln på bilden är en av arterna i släktet Dolomedes¸ antingen kärrspindel (Dolomedes fimbriatus) eller skräddarspindel (Dolomedes plantarius). Eftersom din spindel har breda, tydliga ljusa band längs sidorna så lutar det åt att det är en kärrspindel. Den tillhör familjen vårdnätspindlar (Pisauridae) och lever i närheten av vattendrag. Både kärr- och skräddarspindeln är de två största spindelarterna i Sverige och kan bli upp till 22 mm i kroppslängd – det är alltså längden på bara kroppen utan ben.

– Ellen Sandström

september 12, 2022

Inlägget postades i

Djur Miljö

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Har mina pallkragar börjat mögla, eller?

Jag hittade en gegga i min pallkrage på ett par ställen på kvällen, några mil utanför Norrtälje. Morgonen därpå var den som en blobb. Jag tog bort den. Det var som vispad crème fraiche. På kvällen dök det upp i en annan pallkrage. Jag har nu även fått det i en tredje men jag har inte tagit bort det. Vad är det för något? Varför har det kommit? Är det skadligt?

Det här är inte mögel, utan i stället något som kallas för en slemsvamp (eller myxomycet). Namnet till trots är slemsvampar alls inga riktiga svampar (som mögel ju är) utan faktiskt en helt egen organismgrupp. Slemsvamparna har flera olika livsstadier. Det en ofta ser är en typ av amöbaliknande ”supercell” som kallas för plasmodium. I den här livsformen kan slemsvampen faktiskt röra på sig, från någon millimeter till ett par centimeter i timmen. Det syns tydligt på dina bilder!

Slemsvampen rör på sig för att skaffa mat, till exempel multnande växtdelar, bakterier eller svampar, som plasmodiet omsluter och bryter ned. Det betyder att de i utgångspunkt är nyttoorganismer som tar hand om naturens eget avfall. Det är såklart möjligt att slemsvampar skulle kunna äta på en pallkrage som redan har börjat ruttna, men knappast i sådan utsträckning att det gör någon skada. Jag hade därför suttit lugnt i båten och njutit av den besökande slemsvampen. Jag tycker själv det är väldigt fascinerande organismer och roar mig gärna med att notera var, hur, och hur snabbt de rör sig!

I Sverige har det påträffats knappt 250 olika slags slemsvampar. Just vilken art du har hittat i pallkragarna är jag inte rätt person att avgöra. Kanske kan det vara en ljus variant av trollsmör, Fuligo septica (varianten candida), men det är bara en gissning.

Vi har skrivit om slemsvampar på bloggen tidigare (se här). Det finns också bra information på Naturhistoriska riksmuseets hemsida (här) och fina bilder på olika arter på Skogens Röst.

– Andreas Nord

Trollsmör stämmer bra, men enligt min ytterst Myxomycet-lärda mykologvän Jan ”Skogens Röst” Svensson möjligen varianten ”septica”.

– Sigvard Svensson

september 9, 2022

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Nyare inlägg Äldre inlägg