Skogskackerlackan, Ectobius lapponicus, är den enda kackerlackan som finns naturligt i Sverige. Namnet till trots är den vanlig utomhus över hela landet. Till skillnad mot exotiska kackerlackor är detta dock aldrig ett skadedjur. Hittas den inomhus har den alltid och ofelbart följt med in utifrån. Bilden är tagen av Ingela Brimberg.
Är detta en skogskackerlacka?
Det är mycket riktigt en skogskackerlacka (Ectobius lapponicus). Det är den enda kackerlackan vi har naturligt i Sverige och den är vanlig i hela landet. Just din kackerlacka är en hona, vilket ses på de korta vingarna som lämnar den runda bakkroppsspetsen bar. Hanarna har vingar som är längre än bakkroppen, och en mycket spetsigare ände.
Vi har skrivit om skogskackerlackor vid många tidigare tillfällen. Du hittar inläggen här.
Många nattaktiva skalbaggar, till exempel jordlöpare, gömmer sig gärna i mörka och fuktiga källare på dagarna. Precis som de flesta andra skalbaggar är jordlöpare dock aldrig skadedjur. Just det här djuret är litet svåridentifierat i sitt tillplattade format, men vi tror att det rör sig om en vanlig jordlöpare som heter fältmarklöpare, Calathus fuscipes. Bilden är tagen av Hans Johansson.
Djuret på bilden hittades i källaren. Den är trampad på och därför lite lätt mosad. Längden var omkring 18 millimeter. Är det en kackerlacka, eller kanske en skalbagge?
Det är mycket riktigt en skalbagge och ingen kackerlacka. Ibland kan de vara ganska lika, men en kan komma ihåg att kackerlackor har mjuka täckvingar som delvis överlappar varandra på ryggen, medan nästa alla skalbaggar har hårda täckvingar som möts kant-i-kant på ryggen. Ditt djur är en jordlöpare (Carabidae), en av våra största skalbaggsfamiljer med omkring 350 svenska arter. De är aldrig någonsin skadedjur, men många arter söker sig gärna inomhus för att övervintra på hösten.
Ditt djur är ju ganska tillknycklat som försvårar bestämningen ordentligt. Jag tycker dock att det ser ut som en fältmarklöpare, Calathus fuscipes, bland annat eftersom den är ganska spenslig och har tydliga borstpunkter (= de små groparna på vingarna) i både tredje och femte strimman på täckvingarna, räknat från mitten och utåt. Det är en av våra allra mest allmänna arter och den finns nästan överallt på öppen mark i södra Sverige.
Pälsängrar (ängrar i släktet Attagenus) är ganska vanliga i äldre hus och lägenheter. Normalt sett ställer de inte till några större problem, men har en otur kan larverna få fäste i en byrålåda och där göra ganska stor skada på bland annat ulltröjor och filtar. Oftast går det att få rätsida på problemen genom att frysa de angripna plaggen i någon vecka samt att nogsamt avlägsna larver och vuxna skalbaggar. Bilden skickades in a Henrik Kjöller.
Jag har upptäckt en massa hål i mina kashmir- och ulltröjor. Jag hittade larven på bilden i mitt badkar häromdagen. Är det en pälsänger?
Det var tråkigt att höra. Du har mycket riktigt hittat en pälsänger, alltså någon av arterna i släktet Attagenus. Vi har några stycken olika i landet och de lever både inomhus och utomhus. Inne i våra hem är det alltid brun pälsänger (Attagenus smirnovi), vanlig pälsänger (Attagenus pellio) eller vågbandad pälsänger (Attagenus woodroffei) som är aktuella. De första två är vanligast, men jag kan inte avgöra vilken av arterna det är baserat på bilden.
Pälsängrar är besvärliga, men alls inte omöjliga att bli av med. Det handlar först och främst om att hitta ”härden” alltså den plats där larverna verkligen frodas. Därefter är det säkraste att helt enkelt frysa alla ullplagg, filtar osv, med angrepp på. En vanlig frys på -18 grader i en vecka eller så brukar räcka, men eftersom djuren kan finnas kvar på andra platser kan du behöva upprepa proceduren några gånger. En huskur är också starka lukter som cederträ eller, hellre, lavendelolja. Det brukar verka avskräckande på pälsängrar.
Vi har skrivit om saken vid några tidigare tillfällen, se här.
Ja, vad kan det vara för maskar som frågeställaren hittade bland sina trädgårdsmöbler? Vår meste parasitexpert Ronny Larsson gissar att det kan röra sig om piskmaskar (i rundmaskfamiljen Trichuridae) som är inälvsparasiter hos kaniner och harar. Hur de hamnat bland dynorna är dock svårt att förstå! Videon skickades in av Ingela Ehn.
Jag fann dessa insekter, eller vad det kan vara, mellan två dynor till utemöbeln på eftermiddagen söndagen den 25 september. Vi bor strax söder om Strömstad. Vad kan det vara för något?
Det är inte lätt att identifiera från ett sådant klipp. Om en jämför med ribborna, gissar jag att längden ligger mellan 5 och 10 centimeter. Tagelmaskar kan uteslutas och det kan också rundmaskarna i familjen Mermithidae.
Kan där månne finnas gott om kaniner och harar? Det finns en grupp nematoder (rundmaskar, alltså) som kallas piskmaskar (trichiurider). Namnet har de fått av att kroppens bakre del är bredare än framdelen och ser ut som skaftet på en piska. De är tarmparasiter och kan komma ut med avföringen. Hos harar och kaniner finns piskmaskar där honorna kan bli drygt 10 centimeter långa. Hur sådana kan ha letat sig in mellan dynorna i en trädgårdsmöbel är svårt att gissa, med mindre dynorna har legat på marken eller kaniner hoppat upp på dem.
Piskmaskar är alltså en gissning eftersom jag inte kan titta närmare på djuren.
Rävar är riktiga allätare som aldrig säger nej till söta bär och annan fallfrukt. Spillningen kan därför innehålla allt från päls och benbitar till kärnor och fruktskal. Med stor sannolikhet är det just en räv som lämnat den här spillningen vid frågeställarens brevlåda. Bilden är tagen av Robert.
Jag hittade denna spillning på väg till brevlådan en tidig morgon. Tror på räv, men blir allt mer osäker. Vet ni?
Jag håller med om att detta bör vara spillning efter en räv. De äter gärna bär och frukter på sensommaren och hösten.
Gråviveln Brachyderes incanus, är en nattaktiv skalbagge som är vanlig i stora delar av landet. Den tycker om tall – de vuxna baggarna äter tallbarr medan larverna lever av tallens rötter. Det gör att gråviveln gärna drar sig till något som doftar mycket tall, som ett nybyggt furuhus. Något skadedjur är den dock aldrig! Bildne är tagen av Annika Toll.
Vi har byggt ett nytt hus i furu, både utvändigt och invändigt. Nu har vi upptäckt att det kryper skalbaggar i listerna. På dagtid syns de inte, men när mörkret faller kryper flera stycken fram bland trälisterna inne i huset. Min fråga är därmed vad detta är för skalbagge och om den skadar huset eller är ofarlig? Storleken är 1 till 1,5 centimeter.
Det här en skalbagge i familjen vivlar (Curculionidae), som är en av de allra största skalbaggsfamiljerna i Sverige med flera hundratals olika arter. Just den här heter gråvivel, Brachyderes incanus. Den är ganska vanlig i södra Sverige, ungefär upp till norduppland, men den förekommer spritt i stora delar av landet. De vuxna skalbaggarna äter tallbarr medan larverna lever av tallrötter. Det betyder att gråviveln gärna söker sig till någonting som luktar mycket tall, till exempel ett nytt furuhus. Den är nattaktiv, vilket förklarar varför ni inte ser den under dagen. Då gömmer den sig under golvlisterna och i andra skrymseln och vrår.
I alla händelser är det här inget skadedjur, med mindre än att ni har levande tallar som ni är rädda om, så det är bara att släppa ut skalbaggarna och sänka axlarna!
Den här spillningen är svår att identifiera, men baserat på vad som ser ut som en väldigt blandad kost tror vi att det är en räv som lämnat den. Att spillningen är så mörk kan bero på ett stort inslag av mörka bär i dieten. Ett blåbär eller kråkbär syns också i lämningarna, nederst till höger.
Jag såg den här högen med spillning på ett cykelspår i Vaggeryd söder om Jönköping i somras. Vad kan det vara för djur?
Den här spillningen tycker jag är svår att identifiera. Den ser dock ut att innehålla ganska många olika saker. Det får mig att tro att detta kan vara spillning efter en räv eller något annat hunddjur som ätit en god portion blåbär eller kråkbär (en av bilderna har ju också ett bär i nederkant) som har färgat spillningen mörk.
Är det en katt som har lämnat den här spillningen i frågeställarens trädgård? Bilden är tagen av Ingrid Marath.
Jag kom ut på morgonen och hittade en hög avföring intill en buske. Det ser ut som gräset krafsats bort runt om. Vem kan ha lämnat detta?
Sådan här tydlig segmentering och tydligt utdragen spets tycker jag ofta brukar stämma bra på kattspillning. Det är en fingervisning, men jag tror det blir svårt att komma närmare utan mer information om fyndplatsen samt en ordentlig storleksjämförelse.
Skogskackerlackan, Ectobius lapponicus, är den enda kackerlackan som finns naturligt i Sverige. Namnet till trots är den vanlig utomhus över hela landet. Till skillnad mot exotiska kackerlackor är detta dock aldrig ett skadedjur. Hittas den inomhus har den alltid och ofelbart följt med in utifrån. Bilden är tagen av Jenny Johansson.
Detta kryp fann vi på golvet i dotterns sovrum. Den var mycket snabb. Kroppen var uppskattningsvis mellan en halv och en centimeter. Kan det vara en sorts kackerlacka?
Det är mycket riktigt en sorts kackerlacka, närmare bestämt en hona av skogskackerlacka (Ectobius lapponicus). Det är den enda kackerlackan vi har naturligt i Sverige och den är väldigt vanlig i hela landet. Skogskackerlackan hittas ganska ofta inomhus, men då är det alltid och utan undantag fråga om djur som har kommit in utifrån. Det är aldrig ett skadedjur! Att det är en hona ser du på de ganska korta vingarna som lämnar bakkroppsspetsen bar, och den avrundade bakkroppen. Hanarna har spetsig ände på bakkroppen, och vingar som sträcker sig ett stycke utanför själva kroppen.
Vi har skrivit om skogskackerlackor vid många tidigare tillfällen. Du hittar inläggen här.
Bitbocken, Spondylis buprestoides, räknas trots sina korta antenner till skalbaggsfamiljen långhorningar. Det är en vanlig skalbagge i Sverige, där larven utvecklas i hård tallved. Det vuxna djuret flyger gärna på natten och imponerar med sina stora käkar (som kan ge ordentliga nyp). Den kan ibland lockas till utomhuslampor eller saker som doftar av barrträd och då dyka upp inomhus, men den är aldirg ett skadedjur. Bilden är tagen av Clas Fougner.
Jag undrar vad det här är för skalbagge. Är det någon skadeinsekt? Det kom fem stycken flygande när jag reparerade en rutten fönsterkarm i slutet av juli. De flög korta sträckor för att sedan vila ett tag och sen återupprepades det hela. Senare hittade jag två stycken uppochner i källaringången. De verkade vara döende. Storleken var omkring två centimeter.
Det här är en långhorning som kallas för bitbock på svenska och Spondylis buprestoides på vetenskap. Den utvecklas i döda tallar. Larven förpuppas inne i veden och skalbaggen har därför god nytta av de kraftiga käkarna när den ska gnaga sig ut och börja sitt vuxenliv. Det här är ett typiskt högsommardjur. Den är nattaktiv och dras gärna till olika ljuskällor som till exempel utomhusbelysning, och till olika saker som luktar som barrträd. Den är helt ofarlig och är aldrig ett skadedjur, men den kan nypa till litegrann den blir uppretad (mest om den hanteras våldsamt).
Vi har skrivit om bitbockar några gånger förut. Här hittar du inläggen.
Kommentarer