En häggmispel (släktet Amelanchier) från Falkenberg i början av maj 2023. Troligtvis är det prakthäggmispel, Amelanchier lamarckii, som är den vanligaste arten i odling. Bilden är tagen av Mons Annér.
Vad heter buskväxten på bilden? Jag fotograferande den i Falkenberg i början av maj.
Det är någon av arterna i släktet häggmisplar (Amelanchier). Att avgöra exakt vilken art är lite svårt från ditt foto, men troligast är att det är prakthäggmispel (Amelanchier lamarckii) då det är den art med detta utseende som oftast odlas i Sverige.
Vedspegelbock, Phymatodes testaceus, är en skalbagge i familjen långhorningar som är vanlig i södra Sverige. Larven lever i och under barken på björk och ek och förpuppar sig där på våren, och den vuxna skalbaggen tittar fram på våren och försommaren. Eftersom vedspegelbock utvecklas i björkbark är det ganska vanligt att de hittas inomhus. De följer nämligen med veden in, och stugvärmen får skalbaggen att tro att våren är kommen. Något skadedjur är vedspegelbocken dock aldrig. Bilden skickades in av Heléne Petersen.
Jag undrar om ni kunde hjälpa mig att se vilken insekt detta är? Vi har nyligen upptäckt flera av dem i vårt hushåll. De kommer fram på kvällen och flyger runt ljuskällor i hemmet.
Det är en skalbagge i familjen långhorningar (Cerambycidae), som omfattar ungefär 120 olika arter i Sverige. Just ditt djur kallas för vedspegelbock på svenska, och Phymatodes testaceus på vetenskap. Det är en vanlig långhorning i hela Götaland. Larven utvecklas i och under barken på björk och ek och förpuppar sig där på våren. De vuxna skalbaggarna kläcker i maj och juni, lever några veckor, parar sig och lägger ägg.
Det är ganska vanligt att hitta vedspegelbockar inomhus. Varför då? Jo, för att de gärna ynglar i ved med barken kvar. När vedträna tas in i stugvärmen tror skalbaggen att det är dags att komma fram. Det här utnyttjas av många entomologer som ”kläcker fram” olika slags vedinsekter genom att ta in ved, grenar eller trädsvampar i värmen. Ni behöver alls inte vara orolig för baggarna – de är aldrig någonsin skadedjur.
– Andreas Nord
Tusen tack för hjälpen! Tror inte att vi sett en sådan här insekt förut och vi har varit väldigt stressade eftersom vi inte vet hur den kommit in och om det faktiskt är ett skadedjur. Det blir tydligt hur den kommit in med din förklaring om att gömma sig under barken, eftersom vi tar in ved med jämna mellanrum. Tack än en gång. Detta gjorde vår dag!
Vad är det för djur som lämnat denna spillning i vår frågeställares trädgård? Vi kan inte avgöra frågan bara baserat på bilden, men vi gissar att det kan vara en tamkatt som varit i farten. Bilden skickades in av Ove Niklasson.
Vad är det för djur som lämnar denna spillning i vår trädgård?
Det är i det närmaste omöjligt att svara säkert på utan vidare information om storlek, plats, lukt och annat, kanske i synnerhet eftersom spillningen ser ut att vara ganska påverkad av väta och därmed utfluten. Min gissning är dock att det är en tamkatt som varit i farten. Katter gräver gärna ner spillningen i och för sig, men det är inte så ovanligt att den får ligga i dager. Jag baserar detta på den spetsigt utdragna änden som är typiskt för olika rovdjur, samt det mycket homogena (likformiga) utseendet i spillningen, samt platsen ”trädgård”. Vilda rovdjur har en ganska blandat diet och därför innehåller spillningen ofta rester av ben eller päls som kan vara svårt att smälta. Allätare som är vanliga nära människor, räv och grävling till exempel, har i regel spillning med ett väldigt blandat innehåll. Grävlingar brukar också lägga sin spillning i små gropar – ”latriner”.
Hanarna hos den spektakulära vadarfågeln brushane, Calidris pugnax, får karakteristiska vårtor i ansiktet under parningssäsongen. Men vad är de egentligen bra för? Vår expert reder ut frågan. Bilden är tagen av Arjan Haverkamp.Brushane, Calidris pugnax , med de karakteristiska vårtorna i ansiktet. Bilden är tagen av Staffan Forsell.
Varför får brushanen vårtor under leken? Fyller de någon funktion? Jag Läste i en äldre svensk fågelhandbok att under brushanarnas strid försöker de picka på varandras vårtor. Men jag har även sett att den brushane som utsattes för hackande inte nämnvärt stördes, inte rörde en fjäder utan såg mer ut att sova medan hackandet pågick.
Vad finns det för hypoteser om dessa vårtor?
En bra fråga om ett spännande fågelfenomen! Jag har frågat två experter på arten, en i Holland och en i Belgien.
Det korta svaret är att ingen (?) vet säkert. Det längre svaret är följande och i två delar:
1. Vårtorna skulle kunna vara ett sexuellt selekterat ornament, det vill säga något som honorna väljer partner på. Alltså ungefär som att tamhöns väljer tupp efter färgen på den röda kammen. Kraftig röd färgen är en markör för god hälsostatus (gott om antioxidanter). Om god hälsa är kopplad till ”goda gener” är det klokt av honan att välja sådana hanar. Hanarnas gener är ju det enda bidraget ungarna får av hanen, eftersom han inte hjälper till med något alls under häckningen. Mer än precis själva parningen då. Precis hur vårtorna skulle spegla hälsokvalitet är dock inte klart.
2. Precis som frågeställaren skriver så är hanarna mycket aggressiva mot varandra på lekarna och i rena slagsmål används fötter och näbb ofta mot andra kombattanters ansikte. Vårtorna skulle då kunna utgöra ett rent fysiskt skydd mot skada.
Det är så långt jag kommit i mina efterforskningar.
– Åke Lindström
När det gäller andra arter så är ”lekvårtor” utbrett bland karpfiskarna. Hit räknas bland annat braxen, id och vimma, där hanarna får tydliga vårtor i ansikten under leken.
Hushumla, Bombus hypnorum, är vanlig i hela landet. Den bygger gärna sitt bo alldeles nära människor, till exempel i sprickor i fasaden eller i isoleringen på vinden. Bilden är tagen av André Karwath.
Vi har nästan varje år en humledrottning som kommer och bygger bo i vår fasad på balkongen, på samma plats som året innan. Det har pågått i minst 15 år.
Efter vad jag läst använder de aldrig ett gammalt bo utan väljer en ny plats. Kan det ändå vara samma drottning som kommer tillbaka, kan det vara en som föddes där förra året och återvänder, eller är det bara slump?
Så spännade. Det kan omöjligt vara samma drottning, eftersom alla humledrottningar har en ettårig livscykel som bara inbegriper ett enda bo. De kläcks på sommaren eller tidig höst, parar sig, födosöker en stund och går sedan ned i en lång dvala som varar tills nästa vår eller sommar. Då vaknar drottningen till liv och letar upp en plats att starta ett nytt samhälle på. När samhället har levt ut sitt liv efter några månader, så dör drottningen.
Jag tror också det är osannolikt att det är en drottning som kläckts där året innan – såvitt jag vet finns det inga studier som sett att steklar är ”återvändande” på samma sätt som till exempel vissa fåglar kan vara. Varje samhälle producerar många drottningar som sprider sig och hittar en hane att para sig med och finner därefter en lämplig plats att övervintra på. Det kan vara hundratals meter, eller mer, från samhället hon kläcktes i. Det är nog därför mer sannolikt att en drottning väljer att starta en ny koloni på en lämplig plats nära övervintringslokalen, än att hon försöker hitta platsen hon själv kläcktes på.
Jag gissar att din balkong är en bra boplats för humlor och att det förklarar varför ni nästa alltid har ett humlebo där. Det går såklart inte helt att avfärda idén att det är en viss humlefamilj som haft det som sin boplats över flera generationer, men jag tror inte att sannolikheten för att det skulle vara så är vidare hög med tanke på hur humlors livscykel ser ut.
Nej, allt på bilden från Klass 4A’s fönster är inte döda spindlar. En del ser ut att vara spindlarnas ”gamla kläder”, det vill säga hud som de har vuxit ur och bytt ut under tiden de varit i fönstret. Även om det ser lite värre ut än vad det är på bilden, så har de flesta spindlar ganska svårt att klara sig inomhus där det i allmänhet är alltför torrt och varmt för dem. Bilden skickas in av Karin Svärd, som är mentor för Klass 4A.
Klassen upptäckte spindlar av samma art i flera av skolans fönster (dubbelglas). Spindlarna var fångade mellan glasen och hade börjat spinna nät. Vi listade ut hur de kommit in men vi undrar nu varför de dör. Det är också märkligt att samma art finns i flera olika fönster och att de alla dött.
Eleverna har gissat på för lite syre eller för varmt klimat. Vad är era funderingar? Varför har de samlats i skolans fönster och varför dör de?
Det är inte så många spindlar som det ser ut på bilderna. Troligtvis är det 2 till 3 individer som har bosatt sig mellan fönsterglasen. Det som ser ut som många döda spindlar är hudar från spindlarnas ”öms”, deras gamla hud alltså. Så de flyttade in när de var små ungar (eller juveniler på fackspråk) och har bott där så pass länge att de har vuxit upp och ömsat (bytt) skinn flera gånger. Spindlar växer på detta sätt. Det betyder att de kommer ut från ägget som en liten juvenil spindel och så växer den och ömsar skinn ett antal gånger till den är vuxen och könsmogen.
Jag kan tyvärr inte identifiera vilken art det är som har flyttat in, men jag håller med om att det troligtvis är en och samma art. Anledningen till att de har dött är nog att det är en art som nog skulle må bäst av att bo utomhus. Därför blir klimatet för dem alldeles för torrt och varmt där mellan fönstren, precis som eleverna själva funderat på.
Varför de har flyttat in mellan fönstren är svårt att svara på,. Kanske hittade de ett ställe som de gillade, kanske fanns det mycket mat i närheten (flugor eller andra insekter på och mellan fönstren?), eller så tog de sig in men inte ut?
En korsspindel, Araneus diadematus, i sitt nät. Det kostar mycket energi att spinna spindeltrådar. Därför händer det inte sällan att spindlar äter upp sitt eget nät för att få tillbaka lite av resurserna de lagt ned. Bilden är tagen av Ola Svensson.
Många gånger ser jag spindlar som ”klättrar upp för tråden”. Men var gör de av med hela linan som ibland kan vara 1,5 meter lång. Nu tänker jag på filmen Cliffhanger, och då hänger ju repen kvar. Var försvann spindelns rep?
I vissa fall äter spindlar upp sina egna nät. De gör de för att spinntråden kostar mycket energi att göra och äter de upp den så får de tillbaka en del av den energin. I de fall där de klättrar upp för en spinntråd som de har släppt ut för att ta sig någonstans, så lämnar de kvar tråden när de har klättrat klart. Spindeltrådar är ju ganska tunna och försvinner lätt av regn och blåst.
Ja, vad är det egentligen vår frågeställare hittade i sovrummet? Bilden lämnar en del övrigt att önska, men det mesta tyder på att det är en larv av en änger, som är en slags skalbagge. Många arter lever nära människor där de framförallt förser sig av allehanda skräp vi lämnar efter oss, men ibland också av ullkläder och pälsverk. Eftersom larven är päronformad och långhårig på hela kroppen ligger någon av ängrarna i släktet Attagenus, som kallas för mattbaggar på svenska, nära tillhands. Inomhus brukar vara museiänger, Anthrenus museorum, vara vanlig, särskilt i lite äldre hus. Bilden skickades in av Ann-Catrin Nilsson.
Jag undrar vilket djur detta är. Fann det i sovrum, på golvet nära väggen och golvlisten. Tack på förhand!
Det är nästan omöjligt att se vad bilden föreställer, men jag vågar mig ändå på att gissa att detta är en larv av någon änger i släktet Anthrenus. De är korvlika i formen och har långa hår på alla kroppssegment. Av arterna som förekommer inomhus är museiängern, Anthrenus museorum den vanligaste. Larverna lever av dött organiskt material och kan därför vara riktiga renhållare som äter upp hårstrån, hudflagor och annat skräp. Det är ett vanligt djur i lite äldre hus och hem, och normalt sett ställer den inte till någon direkt skada. Anthrenus-ängrar kan dock vara nog så besvärliga i olika slags museisamlingar och bland annat ställa till stor oreda i insektssamlingar och bland uppstoppade djur. De tycker också om pälskappor, äkta mattor och dynor med tagelstoppning. Om du har någon av sakerna ovan kan det vara bra att besiktiga dem för att se om du har pågående angrepp. Om ja, så brukar det räcka fint med att frysa den angripna artikeln i en vanlig hushållsfrys i minst en vecka. Proceduren kan behöva upprepas om du inte får bukt med angreppet. Notera dock att detta sällan behövs i ett vanligt hem – där räcker det i regel gott med att avlägsna larver och eventuella vuxna djur du stöter på.
Här har en koltrast, Turdus merula, byggt bo och lagt ägg i vår frågeställares trädgård. Boets form, äggens färg och prickighet, samt valet av boplats, är typiskt för koltrastar. Bilden skickades in av Adam Moore.
Jag hittade ett jättefint fågelbo med 4 ljusblå ägg med svaga prickar på i trädgården. Vet ni vilken fågelart det är som lagt äggen? Kan ni säga det med stor säkerhet?
Det är en koltrast som har byggt bo och lagt ägg. Såväl boets som äggens utseende, liksom valet av boplats, är typiskt för koltrasten. Bra om ni kan ge honan litet egentid under ruvningen om det är möjligt. Äggen kan bli 6-7 till antalet, och kommer ruvas av honan själv i omkring 12 dagar. Därefter hjälps både honan och hanen åt att mata ungarna, som lämnar boet efter ungefär två veckor. Ett koltrastpar kan föda upp två till tre kullar under en häckningssäsong, som sträcker sig från våren till långt in på sommaren.
Vi har skrivit mer om koltrastar i trädgården förut. Här finns våra tidigare inlägg om saken.
Imitation av en fjädermyggpuppa, bunden på krok av Mikael Pertmann. Enligt nestorn i svensk flugbindningsentomologi skall den vita huvudtofsen saknas hos svenska fjädermyggor, men det tror vi är en något förhastad slutsats.
En annan variant av en fjädermyggpuppa av Mikael Pertmann. Här finns ingen huvudtofs, utan endast det som Ulf Pierrou kallade för ’analborst’.
Jag är flugfiskare. Och en insekt som, trots sin lilla storlek, har stor betydelse som föda för bland annat fiskar är fjädermyggpuppor.
Det jag undrar är över deras utseende i svenska vatten. De flesta imitationer som flugfiskare använder sig av har brittiskt eller amerikanskt ursprung och binds oftast med en liten vit tofs vid huvudet. Bilden till vänster visar en sådan imitation jag bundit. Men den nu bortgångne entomologen Ulf Pierrou skriver i sin bok ”Flugfiskarens insekter” att:
”Observera att den annars så vanliga ”huvudtofsen” saknas. Den är karakteristisk för det enda fjädermyggsläkte som inte är karakteristiskt för normala, svenska flugfiskevatten!..”
Är det så att de fjädermyggpuppor som finns i våra svenska sjöar och dammar saknar denna lilla vita ”tofs” vid huvudet och att sådana endast finns hos fjädermyggpuppor i exempelvis Nordamerika? Och att om man verkligen vill efterlikna en ”svensk” fjädermyggpuppa så skall de endast ha en liten tofs längst ned (som på bilden till höger, som Pierrou kallar ”analborst”.)?
Jag tror att Ulf Pierrou, trots sina många och viktiga insatser för flugfiske och flugbindning i Sverige, var litet snabb i sina slutsatser här. Fjädermyggor är en stor insektsgrupp i Sverige med hundratals kända (och säkerligen minst lika många okända) arter. De varierar i färg, form och utseende. Bilden nedan visar till exempel en Chironomus-larv och puppa (ett av de vanligare släktena) som hittades i en damm i Lund.
Figur 3 ur Bukvová & Hamerlík (2015) som undersökte förekomsten av fjädermyggor i konstgjorda vatten i Lund. Artikeln finns att läsa i sin helhet online.
Om detta går att läsa mer i den här artikeln som publicerades i Entomologisk tidskrift 2015.
Kommentarer