Backgräshoppa, Chorthippus brunneus, är en av våra allra vanligaste gräshoppor. Precis som sina släktingar övervintrar den som ägg och kläcks som en liten nymfer på försommaren. Nymfen kan inte spela förrän den blivit en fullvuxen gräshoppa på hög- eller sensommaren. Det är först då det gnisslar och knarrar och markerna! Liksom andra insekter kan populationerna av gräshoppor variera stort mellan olika år och mellan olika platser, beroende bland annat på hur vintern har varit och hur föregående års reproduktion såg ut. Det kan också hända att insektspopulationer minskar till följd av mänsklig påverkan, men det går inte att avgöra enkom baserat på hur många djur som finns under ett visst år. Bilden är tagen av Pjt56.
Var är alla gräshoppor i år?
Bor vid Hanöbukten.
Har sett en.
Har inte hört någon ”gnissla”.
Vad har hänt?
Antalet gräshoppor och andra insekter kan variera stort år till år. Det finns många olika anledningar till det, men på en viss plats kan det till exempel handla om hur våren och sommaren har varit avseende temperatur och torka. Gräshoppor övervintrar som ägg och kläcks på våren eller försommaren. Sedan äter de glatt av olika växter och tillväxer under sommaren. De är vuxna först på högsommaren, och det är först då de börjar spela. Det förklarar varför vi aldrig hör några gräshoppor på våren. De finns där, men de gör inget väsen av sig och de är väldigt små. Ibland är utvecklingen litet tidigare, ibland litet senare. Detta styrs i stor utsträckning av temperatur och nederbörd. Det kan ju också finnas lokala variationer i väder eller i hur miljö ser ut, som gör att populationerna varierar år från år. Olika typer av väderomslag tidigt på säsongen kan kanske också slå hårt mot de nykläckta gräshopporna, så att färre av dem når vuxen ålder.
Om vi tittar på en av våra allra vanligaste gräshoppar, backgräshoppan Chorthippus brunneus har populationerna i hela riket varit stabila de senaste 5 åren (2018 finns det inga data för):
Publika fynd av backgräshoppa, Chorthippus brunneus, 2018-2022 som inrapporterats i SLU Artdatabankens databas Artportalen.
Förhoppningsvis hör du fler gräshoppor i dina marker nästa år!
Lodjursspår i Dalarna, där lodjuret har satt båda fötterna i samma avtryck och spretat med tårna, vilket ger sken av av ett femtåigt djur med tydliga klor.Spår av lodjur i Dalarnas vinterskogar. I spårstämpeln syns fyra oliklånga tår utan klomärken, och en omvänt triangulär trampdyna.Spår av lodjur i Dalarnas vinterskogar. I spårstämpeln syns fyra oliklånga tår utan klomärken, och en omvänt triangulär trampdyna.
Jag fotograferade två olika djurspår i snön idag (21 januari) och är osäker på vad det kan vara. Det är fotat i södra Dalarna, nära en liten sjö.
De runda spåren med fyra framåtriktade och olika långa tår, utan klomärken på den andra och tredje bilden, är typiska spår efter lodjur. Det är glädjande med sådana observationer av ett av våra mest spännande och mystiska djur (som dessvärre lever ganska farligt just nu).
Min första gissning var att de väldigt stora, ovala, avtrycken med tydliga klomärken, 5 tår och en asymmetrisk trampdyna var spår efter en järv – ett tidigare sällsynt djur som nu är på uppgång i skogslandskapet. Vår frågeställare konsulterade dock Länsstyrelsens experter, som efter att ha följt spåret en längre sträcka kunde konstatera att det är spår efter ett lodjur, där katten har ”dubbeltrampat” (alltså satt båda fötterna på samma plats) och spretat med tårna för att inte halka. Det visar att det inte alltid är så lätt att identifiera spår från bilder!
Sannerligen en fantastisk promenad i vinterlandskapet!
Harlekinlpigan, Harmonia axyridis, är en nyckelpiga som ursprungligen hör hemma i Sydostasien. Den har i modern tid introducerats på många platser runt om i världen för biologisk bekämpning av bladlöss. Det visade sig att harlekinpigan skulle komma att bli mycket invasiv. I södra Sverige har den under det senaste årtiondet utvecklats till att på sina håll vara den allra vanligaste nyckelpigan, särskilt i stadsmiljö. Den övervintrar gärna i grupp inomhus, men just där gör den ingen direkt skada. Bilden är tagen av Jacopo Werther.
Jag har turen att mina fönster och balkongdörr är en koloni för övervintrande nyckelpigor. Men det är inte så hållbart att ha dem i balkongdörrens karmar. Jag behöver ju öppna ibland och då är det risk för att jag klämmer dem eller att de trillar in eller ut.
Jag undrar om det går att förvara dem på något sätt inomhus eller på balkongen, så de kan överleva tills de vaknar igen?
Det är framförallt harlekinpigan, Harmonia axyridis, som övervintrar på det här sättet. Den betraktas som en skadeinsekt eftersom den kan ställa till med besvär på många sätt och också påverka den naturliga biodiversiteten negativt. Det står ganska mycket om den på till exempel Wikipedia, bland annat:
”På de platser där harlekinpigan i dag förekommer vilt betraktar man den alltmer som en skadeinsekt. En anledning är att den på hösten i stora svärmar söker sig in i bostadshus. Värst drabbade tycks de vara som bor i hus med en ljus fasad och ett öppet fält framför.
Nyckelpigorna kan även innebära en ekonomisk förlust för jordbrukare. Inför vintern behöver nyckelpigorna nämligen lagra socker och det hittar de på fruktodlingar. De lär inte göra någon skada på själva frukterna, men när dessa sen samlas in för exempelvis vinframställning, kan förekomsten av nyckelpigor förstöra smaken.”
Min tanke är att man helst inte ska gynna denna art överhuvudtaget.
– Olle Anderbrant
Vi har skrivit om harlekinpigor många gånger förut, bland annat om massuppträdanden på senhösten. På den här länken finns mer att läsa.
Den här spillningen hittade vår frågeställare i en våtmark i Hållnäs i Norduppland. Vi har lite svårt att avgöra vilket gör som lämnat den. Kan det vara ett vildsvin? Bilden är tagen av Carolina Jonsell.Den här spillningen hittade vår frågeställare i en våtmark i Hållnäs i Norduppland. Vi har lite svårt att avgöra vilket gör som lämnat den. Kan det vara ett vildsvin? Bilden är tagen av Carolina Jonsell.Våtmarken i Hållnäs där spillningen påträffades. Bilden är tagen av Carolina Jonsell.
I slutet av september hittade jag avföringen på bilden i en våtmark i Hållnäs, Norduppland. Vet ni vilket djur avföringen kommer ifrån?
Detta var inte lätt och det hade varit bra att se mer av innehållet. När jag såg storleken och färgen drogs mina tankar först åt någon av våra vilda hunddjur (räv eller varg), men jag ser inga inslag av päls eller andra djurdelar i avföringen vilket gör att jag inte helt tror på min egen idé. Räven är förvisso allätare, och spillningen varierar därför stort i färg, form och innehåll beroende på vad djuret här ätit. En annan möjlighet kan kanske vara vildsvin? Kanske har någon av våra bloggläsare ett förslag?
Guldbaggarnas larver lever av dött organiskt material, till exempel i kompost eller i murket trä. Det händer också att de slår sig ned i blomkrukor. Just dessa gräsgröna guldbaggar, Cetonia aurata, har utvecklats i vår frågeställares balkonglådor. När dessa togs in i stugvärmen under vintern trodde larverna att sommaren kommit, fullbordade sin utveckling och letade sig ut i hemmet. Här blir de väl omhändertagna med foder i överflöd. Om de klarar sig så länge som till sommaren, så att de får en chans utomhus, är vi dock inte säkra på. I det vilda äter guldbaggar gärna pollen från olika växter som rosor och hagtorn, och därför brukar de inte synas till förrän tidigast i maj månad. Bilden skickades in av Erik Alkert.
Under vintern har vi haft ett antal guldbaggar sprattlandes på rygg i vår lägenhet. Minst sex, sju stycken. Eftersom vi tar in våra balkonglådor under vintern så lär det vara där dom kommer ifrån. Vi har upptäckt att baggarna verkar väldigt förtjusta i päron så vi utfodrar dom med små bitar där vi med glädje kan se deras munparti aktivt jobba med päronen. Kan ni föreslå något annat mumsigt för våra ”husdjur”? Vi har inte hittat en enda av dem liggande död någonstans och därför undrar jag om de gräver ned sig i balkonglådorna igen? Om det är en hona undrar jag om hon kan då lägga fler ägg så att deras livscirkel fortsätter?
Tack för att ni erbjuder chansen att ställa sådana frågor!
Vad roligt! Guldbaggar är ganska lätta att ta hand om och föda upp i fångenskap. Söta frukter som päron eller banan är tacksamt att mata med. Det är också viktigt att se till att det inte blir alldeles för torrt där djuren är, eftersom insekter är känsliga för uttorkning.
Jag tror alldeles säkert att det kommer gå fint att få honor att lägga ägg om ni ger dem möjligheter, till exempel lite fuktig torvmull eller lövförna. Och om det finns en hane, såklart, eftersom guldbaggar inte lägger obefruktade ägg. Larverna tar dock lång tid på sig att utvecklas, så här krävs tålamod.
Liksom de allra flesta bladhorningarna (skalbaggsfamiljen som guldbaggar tillhör) lever de vuxna skalbaggarna en ganska kort period, där huvudfokus är att para sig. De klarar sig därför aldrig över vintern. De skalbaggar ni har hittat inomhus nu är därför detta års generation. När ni tog in balkonglådorna var de larver, och nu när det blivit varmt åt dem har de förpuppat sig och kommit fram, i tron om att våren är här. Om ni lyckas hålla liv i dem kan ni släppa ut dem när det blivit lite varmare så finns chansen att de klarar sig. Det är dock viktigt att vänta tills det finns något för skalbaggarna att äta. Larver äter gärna förmultnande material (därav förekomsten i era balkonglådor), medan de vuxna baggarna särskilt tycker om pollen. Därför kan de ofta hittas i blommande rosor, hagtorn och flockblomstriga växter. I praktiken betyder det att ni nog bör vänta med utsläppande till åtminstone maj månad.
Charles Darwin lade, tillsammans med Alfred Russel Wallace, grunden för den moderna evolutionsteorin baserad på artbildning och diversifiering genom naturligt urval. Men är denna teori nog för att förklara hur människan som art med sådan framgång kunnat kolonisera hela världen, och finns det någon överordnad reglerande mekanism som till slut kommer begränsa vår framfart?
Hur kan man, ur ett strikt vetenskapligt perspektiv, förklara att vi människor som art har kunnat sprida oss så exempellöst över planeten? Jag förstår ju att utvecklingen av våra hjärnor är en förutsättning och säkert en delförklaring, men ändå…
Skulle det kunna finnas någon form av evolutionär regulator som förhindrade denna invasiva utveckling? Det kunde ju, i brist på predatorer, kanske kunnat ”hålla oss i schack” – med risk för att låta som en Gregory Bateson! Som jag förstått det så domineras biomassan av landlevande däggdjur nu av domesticerad boskap och människor, medan bara några få procent är vilt levande däggdjur.
Ja, jag hoppas att ni förstår min lätt förvirrade och amatörmässiga frågeställning!
Per-Axel Stenström
Hej Per-Axel,
Hoppas allt är väl med dig. Det var decennier sedan vi sågs, men uppenbarligen fortsätter du att fundera på olika saker, kanske åt Gregory Batson-hållet. Själv orkade jag aldrig läsa hans alster såsom The Ecology of Mind.
Dina tankar om en evolutionär regulator som är överordnad den darwinistiska (i vid bemärkelse) evolutionsteorin är tyvärr inget som vetenskapen idag kan få att fungera. Vi får bita i det sura äpplet att Homo sapiens varit alltför framgångsrik och därmed sakta håller på att förstöra för sig själva och många andra livsformer.
– Olle Anderbrant
Jag ville bara inflika att tillfoga att vilda djurs biomassa är betydligt mindre än några procent av totalen, enligt den här studien.
Den från Kalmar bördiga Jenny Nyström (1854-1946) var en svensk konstnär och illustratör som idag särskilt är känd för sina julkort. Nyströms omfattande produktion innefattar dock också tusentals andra bilder och teckningar, bland annat en stor mängd utsökt vackra påskkort.
Fråga en Biolog önskar alla följare en glad och fridfull påsk!
Åkerkårel, Erysimum cheiranthoides, finns över hela Sverige och är särkskilt vanlig utanför Norrland. Den innehåller ämnen som bland annat kan påverka hjärtats funktion, men vi vågar inte svara på om den är giftig för hästar. Bilden skickades in av Lars Holmström.
Vad kan det här vara för (torkad) växt? Vi har hittat den i hö skördat i Västerbotten, nära Skellefteå. Hästarna äter den inte så vi undrar om den är giftig?
Det är åkerkårel, Erysimum cheiranthoide.
– Torbjörn Tyler
Jag vet inte om åkerkårel är giftig för djur och människor, men den innehåller i alla fall hjärtglykosider, en slags kemikalie som påverkar hjärtats slagrytm och slagstyrka. Det är samma slags ämnen som finns i fingerborgsblomma, som anses vara giftig. Åkerkårel har dock använts som medicinalväxt i Europa, dels för att lindra insektsbett och dels för att behandla tarmparasiter. Det engelska namnet, ’wormseed mustard’ (ungefär ’masksenap’ på svenska) sägs ha kommit till just på grund av detta. Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) är rätt myndighet att svara på om åkerkårel är giftig för djur.
Ja, nog kan ekorren, Sciurus vulgaris, ta större bytesdjur om tillfälle bjuds. Men mest tycker de om hasselnötter och frön från gran och tall. Ibland slinker det också ned lavar, svampar, bär och gröna växter. Så särskilt blodtörstig är ekorren inte!
Vi bor i Dalarna, kring Siljan. Under några veckors tid har vi till och från haft besök av en ekorre på vår altan. Vi har försökt att ge den lite mat i form av sköljda jordnötter. Idag såg vi något nytt och väldigt förvånande…
Ekorren satt och gnagde på något ”köttigt” som den burit med sig till den plats på vårt altanräcke där vi brukar lägga jordnötterna. Mycket förvånad över detta gick jag senare ut för att se om det verkligen var något djur den ätit på, och det såg faktiskt ut som något slags ungar (utan hud eller päls). Fyra stycken var det, och jag tyckte mig se spår av en liten tass, vilket fick mig att bedrövat undra om den dräpt och delvis ätit på sina egna ungar.
Kan detta vara möjligt? Kan det vara som med lejon, att hanar dödar andras ungar, eller tror ni att det kan vara fågelungar (skator) den tagit?
Jag tycker det låter lite tidigt att ekorren skulle ha egna ungar redan nu. Det är väl inte så mycket fågelungar nu heller, så det troligaste är kanske att den fått tag i möss eller dylikt. De kan ju få ungar mer eller mindre hela året. Jag har själv en skräckupplevelse då jag tidigt en vår (snö och kallt) skulle sätta upp några fågelholkar. Jag tog ut dem ur förrådet och tömde ut diverse skrufs. Och fann en kull kala musungar! Jag försökte stoppa tillbaka både bomaterial, ungar och holkar, men har fortfarande dåligt samvete.
När en lejonhane dödar andras ungar kommer honan (mamman) fortare i brunst igen, så han kan para sig med henne. Ekorrar lever inte i flock så det är mindre tillämpligt för dem. Å andra sidan har de ganska utbredd fortplantningssäsong och det är möjligt att en hona vars ungar omkommer tidigt också tidigare kommer i brunst igen.
– Bodil Enoksson
Vi har skrivit om ekorrars födoval och blodtörst tidigare. Här finns bloggposten.
Plattbukspindlar (spindelfamiljen Gnaphosidae) är alltid svåra att artbestämma från bild. Extra svåra är helsvarta djur. Vår expert tror att det här är någon art ur släktena Drasyllus eller Zelotes, men för att vara säker måste spindeln undersökas i mikroskop. Bilden skickades in av Anette Forslin.
Jag vill gärna ha hjälp med artbestämningen av denna spindel, som jag hittade inomhus i Hälsingland i mitten av februari. Kan det vara en skogshuggare eller tillhuggande?
Du har hittat en spindel i familjen Gnaphosidae – plattbukspindlar. Det är en familj som är väldigt svår att artbestämma efter bilder, speciellt när det är de här helsvarta individerna som är extra svåra. Man behöver titta på dem i lupp för att kunna säga säkert. Gissningsvis så tillhör den släktet Drasyllus eller Zelotes, de brukar vara såhär helsvarta.
Kommentarer