Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
Sker fotosyntesen i frukt eller frön hos växter? Jag jobbar som lärare och fick denna fråga av en elev. Finns det några studier gjorda på om till exempel gröna tomater har fotosyntes? Och finns det bevis för att gröna tomater har klorofyll i kloroplasterna så att de kan fotosyntetisera?
Ja, gröna tomater fotosyntetiserar. Klorofyller kostar stora resurser att syntetisera så gröna vävnader bör generellt fotosyntetisera. Gröna potatisknölar vill jag dock inte uttala mig om.
– Allan Rasmusson
Vid lunchen på jobbet igår uppstod en fråga som vi inte kunde komma fram till något svar på och det var om avokado botaniskt sett är en frukt eller att bär? Vi hittar information från tidigare svar från ”Fråga en biolog” om att ett bär är en typ av frukt som innehåller FLERA frön och omges av mjukt/saftigt fruktkött [här, här, och här, red. anm.]. Avokado innehåller ju endast ett frö och kan den därmed inte klassificeras som ett bär? Vi har letat och hittar på olika ställen information som påstås att avokado är ett bär, men på andra ställen uppges att avokado är en frukt. Vi skulle bli glada om vi kunde få hjälp att reda ut den här frågan som oväntat nog fick många att kasta sig in i lunchens diskussion.
Botaniskt sett är avokadon en frukt, men inte ett bär. Alla bär är frukter, men alla frukter är inte bär, för bär är benämningen på en specifik typ av köttiga/saftiga frukter som innehåller många frön. Eftersom avokadon bara innehåller ett frö bör den korrekta botaniska benämningen vara att den är en stenfrukt, men (även) det är en underkategori / typ av frukt. Här har vi svarat på en liknande fråga.
– Torbjörn Tyler
Bilden ovanför är tagen i Arendal som ligger väster om Göteborgs hamn. Här finns ett litet skogsområde med buskage av äkta fläder som blommar rikligt och sätter massor av bär. Under dessa ligger nu stora ansamlingar skal av trädgårds- eller parksnäcka, men bara under buskarna. Jag har letat i gräset mellan dessa men där finns de inte. Jag har sett detta flera år, så det är nog inte en enskild händelse.
Har de ätit jästa fläderbär och dött i alkoholförgiftning? Eller vad är det som händer? Tack för en utomordentlig bra och trevlig tjänst!
Det är svårt att säga vad som har hänt snäckorna på bilden. Vissa nätforum för snigelentusiaster (alltså personer som håller afrikanska jättelandsnäckor i terrarium) menar att fläder är giftigt för snäckor. Det kan ju förvisso vara detta som hänt här, men då tänker jag att det borde vara flera olika åldrar på snäckskalen eftersom det är rimligt att någon snäcka äter fläderbär och dör varje år. Här ser de flesta ganska gamla ut. Det kan såklart finnas andra problem med markförgiftning som förklarar saken, eller problem för snäckorna att finna tillräckligt mycket kalcium för att bygga det starka skal de behöver för att överleva. En kanske mer sannolik förklaring är att snäckorna har fallit offer för något rovdjur. Det finns många andra smådjur som tycker om att äta snäckor, bland annat olika slags vuxna skalbaggar och deras larver. Flera olika slags flugor har också larver som lever av snäckor. Om snäckorna dött av vissa slags rovdjur skulle det kunna förklara varför nästan alla ser ut att vara i samma storlek – äldre snäckor blir kanske för stora för att ätas upp?
Jag tror inte att vi kommer alldeles i mål med den här frågan utan närmare information, men intressant är den. Värt att notera är också att snäckskal bryts ned långsamt. Studier har visat att det tar flera år för snäckskal att försvinna – snabbare om det är sura och blöta jordar (lågt pH-värde är dåligt för kalken i snäckskalet) och långsammare om det är torrt och basiskt (alltså högt pH). Det betyder att det kanske ”ser värre ut än vad det är”, om det som syns på bilden är summan av flera årsskördar.
– Andreas Nord
Jag hittade detta bajs på min altan idag i augusti. Tacksam för svar om vad det kan vara!
Det här är svårt att svara på utan mer information om storlek, plats och omgivande miljö. Det finns flera möjliga kandidater, men eftersom det är just en uteplats är en gissning att det kan vara spillning från en ringduva. Men som sagt, utan närmare uppgifter får det ses som just en gissning.
– Andreas Nord
Jag såg den här hjorten på kvällen i slutet av mars. Det var vid Kongahällavägen på Hisingen. Kunde läsa att ni tittade på något liknande i höstas. Då var det i Kärra, men nu är det lite mer norrut. Är det en kron- eller dovhjort?
Den långa svansen och antydan till skovelhorn visar att detta är en dovhjort. Kronhjorten har kort (knappt synlig) svans och förgrenade horn utan skovlar. Den är också betydligt större än dovhjorten, har kraftigare bringa, och upplevs oftast som mer långbent. Det är såklart svårt att bedöma med mindre än att man har de två djuren bredvid varandra.
Här finns vårt tidigare inlägg om vita hjortar på Hisingen.
– Andreas Nord
Vi hittade den här larven på ett däck, där det nog var varmare än runtomkring. Observerade en teckning som liknar en fjäril i mitten på larven. Vi bor i den västra delen av Närke. Miljön runt omkring är blandskog och jordbruksmark.
Det är en larv av en nattfjäril som heter tallspinnare (Dendrolimus pini). Fjärilen flyger under sommaren med huvudförekomsten ungefär upp till Dalälven, men sedan begränsas den nog litet av låg temperatur. Tallspinnaren är knuten till tall- och barrblandskogar och larven utvecklas i huvudsak på både naturliga och odlade arter av tall, men de äter undantagsvis också andra barrträd som gran, en och lärk. En larv äter upp till 1000 bar under sin livstid.
Äggen kläcks efter två till tre veckor, och larven äter sedan av värdväxten fram till tidig höst. Då kryper den ned från träden och övervintrar på marken. De vaknar till på vårkanten och fullbordar utvecklingen, förpuppas och blir till fjäril. Från Mellansverige och norrut i utbredningsområdet är det dock vanligt att livscykeln tar två år. Larven övervintrar alltså en andra gång.
Det händer att massförekomster av tallspinnare uppkommer. Då kan larverna göra stor ekonomisk skada genom att förstöra i synnerhet tallplantor, men såvitt jag vet var det länge sedan detta hände i Sverige.
Här kan du läsa mer om tallspinnaren, och här finns en sida med bilder på både vuxna och larver.
– Andreas Nord
Jag har pendlat mellan Skåne och Blekinge i över 40 års tid och aldrig sett en råka i Blekinge, men när jag passerar gränsen till Skåne finns de i mängder. Varför är råkan en sådan utpräglad Skåne-fågel?
Du har både rätt och fel angående råkor I Blekinge. Det finns faktiskt några kolonier i Sölvesborg, men vad jag kunnat hitta inte på några andra platser i Blekinge. Så det är absolut en ovanlig häckfågel. Däremot ses råka regelbundet på många platser i Blekinge under flyttningen.
Råkan är en utpräglad jordbruksfågel som trivs i storskaligt jordbrukslandskap där det också finns träddungar att häcka i. Då trumfar Skåne helt klart Blekinge. Det skall noteras att råkan häckar också på många andra platser i Sverige, som i Halland, Västergötland, Östergötland, Öland, Gotland och Uppland, men alltid bara där det finns mycket jordbruksmark.
– Åke Lindström
Jag har ett fint skatbo där flera skatungar kläcktes förra året . Är det samma par som fick ungar där förra året som nu börjat reparera boet? Eller kan det vara några av ungarna som bygger på detta bo i år?
Det kan mycket väl vara samma skator som reparerar samma bo igen. Det är vanligt att de använder samma bo år efter år. Tim Birkhead i Storbritannien har skrivit en numera klassisk bok om skator (den finns att låna på bibliotek, se här). I den står att läsa att skator bildar par som oftast håller ihop i flera år, och att ett par i medeltal häckar inom 25 meter från den plats de häckade året innan. Ett etablerat par av skator är alltså väldigt ortstrogna. Själva bobyggandet tar omkring 40 dagar om de börjar från början, men kortare när de reparerar ett återanvänt bo. Ett riktigt stort skatbo kan bestå av fler än 1500 småpinnar och väga över 10 kilo.
Ungarna etablerar sig ofta nära föräldrarna. I medeltal är ungarnas första häckning omkring 400 meter ifrån boet de kläcktes i (det varierar dock mellan 0 och 800 meter), och ungar som stannar närmare platsen de kläcktes på tenderar att överleva bättre. Det tror forskarna beror på att de har bättre lokalkännedom, de vet alltså vad som fungerar bra och dåligt på platsen där de bor. Trots att föräldrar och avkomma är så nära varandra, finns inga tecken på parningar mellan nära släktingar (till exempel mellan syskon, eller mellan föräldrar och ungar).
Det är glädjande att du intresserar dig för skatorna. Själv tycker jag att det är en av våra allra vackraste fåglar med sina glänsande svarta partier som kontrasterar mot gnistrande vitt, särskilt nu på vårkanten. De är dessutom påhittiga och synnerligen intelligenta.
– Andreas Nord
Vem har lämnat denna spillning på min gräsmatta?
Det här är spillning av någon slags hjort. Eftersom du skriver att du hittat spillningen på din gräsmatta vågar jag gissa på att det är ett rådjur som är den skyldige här. De tar sig ju gärna in i trädgårdar för att förse sig med olika läckerheter!
– Andreas Nord
Jag såg fotspår i snön i ett naturreservat här i Borlänge, Dalarna, igår. Jag tog ett kort för att senare kunna kolla vad det var för djur, men det visade sig vara för svårt för mig. Prövar därför här, och hoppas att ni kanske har någon aning trots att bilderna inte är jättebra och att storleksjämförelse saknas. Taget från minnet skulle jag dock säga att tassavtrycken (utan ”hälen” inräknad) var runt 5 centimeter. Intill dessa spår upptäckte jag även mycket gula och gråa fjädrar och tror därför att djuret tillhörande spåren dödat en talgoxe.
Svårt, men jag tror att det är rävspår, baserat framförallt på bilden längst till höger i kollaget. Spårstämpeln visar på fyra framåtriktade tår, där det mellersta paret i är placerade så pass långt fram att det går att dra ett rakt streck genom spårstämpeln utan att det vidrör vare sig sidotårnas fram- eller mellantårnas bakkant. Storleken, som angivits till 5 centimeter, passar också bra på rävspår. Här har vi skrivit mer om rävspår i snön.
Det går ju också att spekulera i tamkatt här, men jag tror inte det stämmer eftersom katter har en rundare spårstämpel med olika långa tår, och i regel överlappande fram- och baktår.
– Andreas Nord
Kommentarer