Fråga en Biolog

Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar

Visa rutor

Vilken orm är det som försöker svälja paddan?

Snoken (Natrix natrix) trivs där det är ganska fuktigt och det finns gott om groddjur och småfisk. Huggormar föredrar litet torrare marker, där de jagar bland annat sorkar och möss.

Jag hittade en orm i färd med att äta en padda. På en bilden ser den silveraktig ut på ena sidan. Är det en huggorm?

Det är en snok. På den första bilden syns två ljusa fläckar i nacken på ormen. Det är bara snokar som har det. Det är också typiskt för snoken att äta olika slags groddjur. Huggorm äter framförallt sorkar och möss och trivs bättre där det är lite torrare.

Vi har skrivit om hur man skiljer på snokar och huggormar vid flera tidigare tillfällen. Surfa in på den här länken för att se mer.

– Andreas Nord

juli 20, 2026

Inlägget postades i

Djur Grod- och kräldjur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad är det för bi som besöker min trädgård i Malmö?

Örtagårdsbi, Anthophora quadrimaculata, är ett stort och snabbt bi som gärna besöker trädgårdar och liknande områden i människors närhet. Till skillnad från många andra solitära bin har örtagårdsbiet starka populationer på flera platser i södra Sverige. Att hjälpa bin och andra blombesökande insekter genom att plantera växter som ger både nektar och pollen, är alltid en god idé. Bilden är tagen av Åsa Sävbrant.

I min trädgård i Malmö har jag en stor blåeld. Där surrar det av massor av olika insekter. De flesta är bin och humlor som jag sett förut. Jag kan visserligen inte namnen på dem. Men de brukar surra runt i trädgården. Först trodde jag att de flesta var vanliga honungsbin, men när tittar närmare så undrar jag. Biet som jag försökt fotografera flyger runt och samlar pollen som om de är ”speedade”. Det är en hysterisk fart på dem, in och ut ur blommorna. Jag tycker också att de är mindre än ett vanliga bin och rundare nästan som en liten liten humla. Teckningen är ljusa ränder på mörk botten. Nu är jag nyfiken på vad det är. Jag undrar också hur de lever och bor. Bra att veta så jag inte förstör något habitat när jag stökar runt i trädgården.

Det är ett örtagårdsbi, Anthophora quadrimaculata, som är ett solitärbi som trivs särskilt bra i bebyggda områden. De födosöker på många olika slags blommor, men i trädgårdar föredrar de olika kransblommiga växter som kantnepeta och kattmynta, men även strävbladiga växter som blåeld är mycket omtyckta av örtagårdsbin.

Boet byggs i marken, men de kan även använda lämpliga hål i till exempel tegelstenar eller söndervittrade stenväggar. På den här länken kan du läsa mer om örtagårdsbi.

– Andreas Nord

juli 17, 2026

Inlägget postades i

Djur Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Möt våra experter – Mats Hansson

I vår serie om Fråga en Biologs expertpanel har turen nu kommit till Mats Hansson. Såhär berättar mats om sin forskning:

Jag är molekylärbiolog och arbetar mycket med DNA och proteiner. Främst är det växter jag studerar. Sädesslaget korn är en av mina favoriter.

Läs mer på Mats hemsida.

juli 16, 2026

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Stor geting – eller vad är det för något?

Blomflugan Volucella zonaria är en ordentligt pjäs och faktiskt Nordeuropas största blomfluga. Larven lever som parasit i getingbon och den vuxna flugan är förvillande lik en stor geting, men den är alldeles ofarlig. När ett ofarligt djur försöker se ut som något farligt, kallas det på fackspråk för ”mimikry”.

Är detta en invasiv geting som ska dödas om jag ser den igen?

Detta är faktiskt inte alls någon geting, utan en blomfluga som försöker att likna en geting. Tittar du nära, ser du att djuret bara har ett vingpar, men alla getingar har två (= fyra vingar), samt en sugsnabel istället för käkar som getingar har.

Arten är Volucella zonaria, vår största blomfluga och en nykomling i landet. Den saknar svenskt namn. Från att den först etablerade sig i landet för några har sedan, har den snabbt ökat sitt utbredningsområde. Vi har skrivit om arten tidigare. Surfa in här.

– Andreas Nord

juli 15, 2026

Inlägget postades i

Djur Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Möt våra experter – Eric Warrant

Under sommaren kommer vi varje vecka att presentera två av våra experter som hjälper till att svara på era frågor. Nu har turen kommit till Eric Warrant. Såhär säger Eric om sin forskning:

Jag är professor i zoologi vid Lunds universitet. Jag studerar synsystemet och visuell navigering hos nattaktiva och djuphavslevande djur. Min forskning har lett till upptäckten av hur nervsystemet gör för att tillåta syn i svagt ljus. Läs mer på Erics hemsida.

juli 14, 2026

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad är det för skalbagge i rosorna?

Gräsgrön guldbagge (Cetonia aurata) är en typisk högsommarskalbagge som gärna besöker blommor för att äta pollen. Larverna utvecklas i rötskadad lövträdsved, och utvecklingen tar flera år. Som vuxen lever skalbaggen bara någon månad. Bilden är tagen av Annika Hulthén.

Den här skalbaggen såg jag i en vresros på Malmön i Bohuslän i början av juli. Den verkade trivas inne i det gula. Jag undrar så vad det är för skalbagge. Vet ni?

Det är en gräsgrön guldbagge, Cetonia aurata – en typisk högsommarskalbagge som gärna äter pollen från rosor och andra växter. Larven utvecklas under två år i starkt rötskadad lövträdsved, och kan ibland till och med leva i komposter.

– Andreas Nord

Tusen tack för utförligt svar! Jag undrar ändå, hela skalbaggen var kopparfärgad, men nyansen kanske inte spelar så stor roll? Intressant att få lära sig var den utvecklas och att utvecklingen tar så lång tid.

Färgen kan variera en hel del och är oftast inte ett alldeles tillförlitligt sätt att känna igen våra olika guldbaggar.

– Andreas Nord 

juli 13, 2026

Inlägget postades i

Djur Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Varför är pilfinkarna inte försiktigare runt boet?

Pilfink, Passer montanus, trivs alldeles nära människor. Vi får därför ofta uppleva deras häckningsbestyr från första parkett. Inte sällan ger detta upphov till många spännande frågor om vad fåglarna egentligen gör. Bilden är tagen av Laitche.

Vi har en fågelholk på husväggen i Göteborg  i vilken ett pilfinkspar häckar. Nu sedan en vecka ungefär flyger föräldrarna ut med ungarnas avföring i små paket. Det som förvånar mig är att de inte flyger längre än cirka fyra meter till altanräcket där de placerar de små vita säckarna med jämna mellanrum på rad. Där ligger nu cirka tjugo små vita paket med tio centimeters mellanrum. Jag tänker att de inte skulle vilja skylta med att det finns ungar i närheten. Har ni i någon förklaring till beteendet?

Det är en spännande observation. Du har alldeles rätt i att föräldrarna inte vill skylta med att det finns goda ungar att äta alldeles i närheten. Samtidigt vill föräldrarna inte heller flyga alldeles för långt och mycket ”i onödan”.

Det är därför rimligt att tänka sig att avståndet de väljer att släppa ifrån sig avföringspaketen på är en avvägningen mellan risken att ett rovdjur listar ut var boet är och föräldrarnas ”kostnad” i form av tid och energi som krävs för att flyga längre bort.

– Andreas Nord

juli 10, 2026

Inlägget postades i

Djur Fåglar

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Möt våra experter – Torbjörn Tyler

Under sommarmånaderna kommer ni följare att få möta alla de experter som hjälper till att svara på era frågor. Nu har turen kommit till Torbjörn Tyler, som säger såhär om sig själv:

Jag är intendent vid vid de Botaniska samlingarna på Biologiska museet. Jag har ansvar för samlingarna av kärlväxter, och forskar om namngivning, släktskapsförhållanden och historiska och pågående förändringar i den nordiska floran.

Läs mer om vad Torbjörn gör på hans hemsida.

juli 9, 2026

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Hur kan vi hjälpa humlorna i huset?

Hushumla, Bombus hyponorum, bygger gärna bo i eller i närheten av våra hem. Vi kan inte riktigt svara på vad det är som hänt vår frågeställares humlor, men vi tror att det kan vara så enkelt att humlorna dör av hög ålder. Humlearbetare är nämligen förvånansvärt kortlivade. De är bara på vingarna några veckor, och kolonin som helhet blir inte mer än ett par månader gammal, räknat från när drottningen lägger sina första ägg.

Vi har de senaste dagarna hittat ett tiotal humlor av samma art i vår kallfarstu. En del har varit döda och en del har varit levande men väldigt medtagna. De levande humlorna har vi försökt hjälpa genom att flytta ut dem och ge dem juice. De har druckit glatt men har ändå hittats döda en stund senare. Finns det något annat vi kan göra för att hjälpa dem?

Det var fint att läsa om den stora omtanken ni visar humlorna. På bilderna ser vi hushumlor, Bombus hypnorum, som är den av våra humlor (tillsammans med mörk jordhumla Bombus terrestris) som oftast bygger bo i och omkring våra hem.

Jag tror inte att ni behöver vara så oroliga över detta. Det kan helt enkelt vara så att samhället är på väg att dö ut. Humlor är kortlivade – många arbetare lever bara några veckor och en koloni högst ett par månader. Det kan alltså röra sig om antingen en äldre generation arbetare som nu ska dö, eller att kolonin är färdig. Vid det laget har arbetarna fött upp både nya drottningar som ska övervintra och bilda nya humlesamhällen nästa år – och hanar (som kallas för ”drönare”) som parar sig med nya drottningar från andra samhällen. När detta är uträttat har humlorna ”inte mer att göra”. De nya drottningarna kommer att flyga omkring och äta upp sig under ett par-några veckor, innan de söker skydd ner i marken eller på en annan skyddad plats där de sedan sover en lång vintersömn som sträcker sig ända till mars eller april nästa år.

– Andreas Nord

juli 8, 2026

Inlägget postades i

Djur Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Möt våra experter – Jessica Abbott

Under sommaren passar vi på att presentera alla experter som hjälper till att svara på frågor som våra följare skickar in. Nu har turen kommit till Jessica Abbott, som berättar såhär om sig själv:

Jag är lektor i evolutionär genetik på Lunds universitet, och min forskning handlar om utvecklingen av könsskillnader och könskromosomer. Jag kommer ursprungligen från Kanada och inledde mina universitetsstudier där på University of Guelph. Under tredje året av min grundutbildning kom jag till Lund tack vare ett internationellt utbytesprogram. Jag gillade Lund och stannade kvar för att slutföra min masterutbildning, sedan doktorerade jag på polymorfism hos flicksländor. Efter ett par vistelser hos andra lärosäten kom jag tillbaka till Lund 2012 och har jobbat här sedan dess. Jag tycker evolutionsbiologi är spännande för att den ger oss svar på ”varför”-frågor.

På min fritid gillar jag att läsa science fiction och fantasy, lyssna på musik, träna, och laga mat. Jag är även känd från Fråga Lund.

Du kan läsa mer på Jessicas hemsida. 

juli 7, 2026

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar
Nyare inlägg Äldre inlägg