Ett märkligt hönsägg! Hur kommer det sig att gula är vit och inte gul? Påverkar det vad ägget smakar och hur nyttigt det är? Här försöker vi reda ut begreppen. Bilden är tagen av Elin Persson.
Jag träffade på ett intressant ägg. Vet ni varför gulan är vit? Min gissning är avsaknad av pigment eller något annat ämne. Det är ett ”hemmaproducerat” ägg, men vad jag vet har äggen aldrig sett ut såhär tidigare.
Du har rätt i avsaknad av pigment. Gulans färg bestäms nästan helt av vad hönan har ätit. Den normalt gula färgen kommer framförallt av olika xantofyller (som är en grupp karotenoider). Av den anledningen brukar kommersiellt hönsfoder innehålla luteintillskott, så att gulan blir gul och fin. Men födoämnen som morötter och majs(mjöl) har samma effekt. Det är av samma anledning som en majskyckling är gul i skinnet, eller en talgoxe gul i fjädrarna för den delen.
Om en däremot matar en höna med vitt majsmjöl kommer gulan att bli nästan vit. Det är intressant att tänka på anledningen om hönsen inte brukar lägga helvita ägg, för de borde väl äta liknande saker varje dag. Hönsen värper ju omkring ett ägg om dagen, men hela processen dessförinnan är ganska lång, så kanske har något hänt redan under förstadiet, det som brukas kallas för follikelfasen? Brist på xantofyller rör det sig nog om alldeles oavsett.
Ibland hör en att gulare ägg är mer näringsrika, men det stämmer inte. Studier har visat att det inte är några större kvalitativa skillnader mellan vita och gula äggulor.
Kloroplasterna inuti bladens celler skapar energi genom fotosyntesen. De innehåller klorofyll som fångar ljus och gör bladen gröna. Inför vintern bryter trädet ned sin klorofyll eftersom det är för kallt för att fotosyntesen ska kunna fortsätta och ämnena i klorofyllet behövs bättre till annat. Kvar blir karotenoider som har gul färg och inte fångar något ljus. Därför blir trädens blad gulaktiga på höstne. På bilden ses kloroplaster med klorofyll i skogspraktmossa, Plagiomnium affine. Bilden är tagen av Kristian Peters.
På hösten drar ju träden in klorofyllet från sina blad. Vad händer om det blir en svår vinter med mycket låga temperaturer, säg 40 minusgrader under lång tid. Vad händer då, kommer träden ändå dra in på sin klorofyll, eller kommer de gröna bladen förstöras och klorofyllet går till spillo? Och kan träden fortfarande blomma till våren med nya blad?
Jag ska försöka dela upp svaret till din fråga i olika delar.
Vad händer när bladen blir gula?
Klorofyll fångar blått och rött ljus men inte grönt. Därför ser vi bladen och växterna som gröna. På hösten omvandlas klorofyllmolekylen till andra molekyler som inte fångar något ljus. Kvar blir karotenoider som har gul färg.
Varför ska klorofyllet brytas ner på hösten? Svar 1:
Klorofyll och många andra molekyler (som proteiner och DNA) i bladet innehåller kväve som är en bristvara för växten. Genom att bryta ner dem kan kvävet lagras till nästa växtsäsong.
Varför ska klorofyllet brytas ner på hösten? Svar 2:
Klorofyll fångar ljusenergin från solen så att denna energi kan användas av växten för att göra socker av koldioxid och vatten. Detta kallas fotosyntes. När det blir kallt så blir kemiska processer långsamma (det är ju därför vi förvarar mat i kylskåp). När det är kallt så kan inte socker produceras men klorofyll kan fortfarande fånga in solens ljusenergi. Detta blir ett problem för växten då den inte kan ta hand om ljusenergin. Man får ovälkomna kemiska reaktioner som skadar växten. Därför är bra att omvandla klorofyllmolekylerna till andra molekyler som inte fångar något ljus för då blir det inga ovälkomna kemiska reaktioner.
Hur gör tallar och granar som är gröna på vintern? Skadas inte de av ovälkomna kemiska reaktioner?
Jo, de har det nog inte så lätt. För att minska risken för skada kanske de reducerar mängden klorofyll. De tillverkar också andra ämnen (antioxidanter) som kan ta hand om de skadliga ämnena som klorofyllet kan framkalla om klorofyllet inte kan använda den infångade ljusenergin i fotosyntesen.
Hur vet växten att det börjar bli höst och dags att bryta ner klorofyllet?
Växterna på vår del av planeten är bra på att registrera dagarnas och nätternas längd. De känner alltså av att hösten börjar närma sig och då startar det processen med att bryta ner klorofyll.
Vad händer om hösten, eller till och med vintern, kommer för tidigt?
Då finns det risk att kvävet inte hinner att lagras innan bladen faller. Bladen hamnar på marken där mikroorganismerna bryter ner dem, bland annat till kväve. Då får trädet istället försöka suga upp sitt förlorade kväve från marken.
– Mats Hansson
Invintringen är livsviktig i vårt klimat. På hösten går cellerna i bladet igenom ett mycket komplicerat program där cellerna bryter ned beståndsdelarna (inklusive klorofyll, men även proteiner, nukleinsyror och så vidare) och transporterar tillbaka de värdefulla delarna till stammen och roten. Detta börjar redan innan vi ser en tydlig antydan med våra ögon. Så klorofyllet transporteras inte tillbaka utan bryts ner och kvävet och magnesiumet transporteras tillbaka. Stammen sänker också sin vattenhalt för att minska risken för frysskador. Hur låga temperaturer en viss trädart tål beror dels på arten och del på när på året frosten kommer.
Skulle det komma mycket kalla temperaturer på hösten, säg i oktober, så är trädet inte helt förberett och kan skadas. Därför är det problem att flytta en trädsort som är anpassat för ett klimat till ett annat.
Fröskinnbaggen Rhyparochromus vulgaris har ett begränsat utbredningsområde i Sverige. Sitt starkaste fäste har den i Östergötland. Djuret lever av olik fröer det hittar på marken. Vintertid kan de söka sig inomhus för att övervintra, men något skadedjur är det inte. Bilden är tagen av Margareta Ljungdahl.
De här krypen har kommit in i mitt hus den senaste tiden. De går eller springer, men flyger inte. De är ganska många. Jag ser omkring 50 stycken varje dag! Vad kan det vara och vad ska jag göra?
Det är en markskinnbagge – avlägset släkt med bärfisar och andra – som heter Rhyparochromus vulgaris. Den saknar svenskt namn. Det här är ett roligt fynd av en insekts som faktiskt är ganska sällsynt, trots artnamnet vulgaris som betyder ”vanlig”.
Arten lever av olika slags fröer och är aldrig något skadedjur. Däremot tycker den om att övervintra inomhus, eller till exempel i vedtravar. Det är vanligt att de hittas inomhus när stugvärmen väcker dem ur vintersömnen. Det här är ett djur med en väldigt splittrad fyndbild. Den är egentligen bara allmän, och nästan bara funnen, i Östergötland. I resten av södra Sverige finns bara enstaka fynd.
På den här länken hittar du våra tidigare poster om Rhyparochromus vulgaris.
Det blandade innehållet i spillningen, tillsammans med det litet oformliga utseendet, gör att vi tror att det är en grävling som har varit i farten. Grävlingen är en av våra vanligaste och mesta allätare, och spillningshögarna kan därför variera stort i storlek, färg, och form. Bilden är tagen av Björn Almqvist.
Under några dagar i början av hösten fann vi spillning i vår trädgård här på Singö utanför Grisslehamn. Vi har många rådjur, harar, älgar, vildsvin, rävar, grävling och lodjur här på ön. Men de här högarna har jag svårt att identifiera. Kan det vara lodjur, räv eller grävling?
Det blandade inslaget – fruktskal, insektsrester, med mera – visar att spillningen kommer från en allätare. I Sverige brukar det betyda att man får välja på räv eller grävling. Grävlingen anses ofta lämna sin spillning i små latringropar, vilket den ofta gör nära sitt gryt. Men det är inte ovanligt att hitta grävlingsspillning på marken på det sätt du nu gjort. Detta ser mest ut som grävlingsspillning i mina ögon. Räven kan också ha lös spillning av det här slaget när den ätit mycket frukt, men det är ovanligt (för mig) med så slemmig rävspillning.
Ett bra sätt att skilja på spillning från räv och grävling är att lukta på den. Grävlingens spillning luktar ganska kraftigt av mysk, men lukten är inte stickande eller obehaglig. Rävspillning, däremot luktar fränt och direkt skarpt.
Jag sätter mina slantar på en grävling, men som vanligt när det gäller spillningar är det svårt när man inte själv undersökt högen och platsen.
Större aspvedbock, Saperda carcharias, är en praktfull långhorning som är vanlig i stora delar av Sverige. Honan lägger ägg på olika arter av asp eller sälg, och larverna utvecklas inuti trädet under två till fyra år. De vuxna skalbaggarna flyger på hög- och sensommaren.
Den här vackra stora skalbaggen satte sig på ett barns tröja på förskolan i slutet av sommaren. Min son, som jobbar på där, tog en bild av den när han äntligen fått loss den från barnets tröja. Vi är väldigt nyfikna på vad det är för bagge. Ser ju ut som en smedbock, men vi befinner oss inte på Gotland utan i Trosa, Sörmland.
Den vackra skalbaggen är, liksom smedbocken, en medlem i familjen långhorningar (som på vetenskap heter Cerambycidae). Arten är större aspvedbock, Saperda carcharias. Det är en ganska vanlig skalbagge i stora delar av Sverige, men eftersom den framförallt är nattaktiv kan det vara svårt att få syn på den. Honan lägger ägg i asp eller i olika slags viden (till exempel sälg). Larven utvecklas där under flera år, och den vuxna skalbaggen är aktiv på hög- och sensommaren.
Större aspvedbock är den i särklass största långhorningen i släktet Saperda. Jämfört med smedbocken står den sig dock slätt – tänk er nästan tre gånger så lång, och mer än dubbelt så bred!
Är det en varg som lämnat denna spillning i norra Skåne?
Vem har bajsat här? Det känns för tjockt för att vara räv. Dessutom finns det hårda, svarta hår i avföringen, nästan som tagel, och gräs. Spillningen hittades i Norra Skåne. Vem mer än räv och varg bajsar så här?
Jag håller med om att spillningen ser lite för stor ut för att komma från en räv. Dessutom är den full av vad jag tolkar som vildsvinshår, och ett vildsvin kan en räv alls inte slå. Det är inte särskilt vanligt att vargar äter vildsvin heller – studier i utlandet visar att ungefär 12% av all dödlighet i vildsvinspopulationen beror på predation av varg. Detta varierar såklart mellan länder.
I alla fall, givet utseende, storlek och innehåll, sätter jag mina slantar på att det är vargspillning. Det kan såklart också handla om en räv som ätit på ett trafikdödat vildsvin, men jag tycker spillningen ser för stor ut. Det är dock svårt att vara helt säker på spillningar utan att själva undersöka dem fysiskt, så se mitt svar som en fingervisning.
– Andreas Nord
Tack för svaret! Jag misstänkte att det var vildsvin den ätit. Vi har väldigt mycket gris här, så det är förståeligt om det blivit dess byte. Spännande!
Månljus kan vara nog så starkt och bidra verkligen till nattens trolldom. Men har månljuset någon viktig biologisk funktion? Kan växter växa lite extra under nätter med mycket månsken? Våra experter reder ut begreppen.
Min son fick en clivia [mönjelilja, i växtsläktet Clivia; red anm.] av en äldre vän. Han valde att ställa den i ett fönster som vetter mot baksidan med motiveringen att den då skulle få ”både solljus och månljus”. Med en månglad mamma har han inte missat att månen syns först i hans fönster!
Jag blev lite nyfiken, finns det växter som faktiskt behöver månljus?
Växter kan reagera på extremt svagt ljus (till och med svagare än månljuset), men att ”behöva” månljus för att fungera finns det inte belägg för. För en del växter har det faktiskt noterats att de vänder bladen norrut under natten, vilket gör att de träffas av extra lite månljus. Forskarna har spekulerat i att det skulle minska månljusets eventuellt störande effekt på växternas inre klocka.
Glöm inte att månljuset är ju egentligen bara reflekterat solljus och det är svagare under växtsäsongen än under vintern.
– Allan Rasmusson
Det finns en efedraväxt i Sydeuropa (Ephedra foeminea) som bara pollineras när det är fullmåne under några nätter i juli, genom att nattflygande flugor och fjärilar lockas till de gnistrande ”pollinationsdropparna” som bildas på han- och honkottarna.
Pollinationsdropparnas normala funktion är att ta emot pollenkorn från besökande insekter så att dessa kan gro och växa ner till honkottarnas fröämnen för att befrukta dem, men i denna art har de uppenbarligen också en skyltande funktion. En närbesläktad efedra-art, som utvecklats mot vindpollination, pollineras ungefär samtidigt på året men visar ingen koppling till vilken fas månen är i.
Större gaffelsvans är en stor och luddig fjäril som finns i nästan hela Sverige. Under nästan hela tiden som larv är den tjusigt grön med purpurfärgad rygg. Och så har den ju såklart en gaffelsvans! Bilden är tagen av Johan Dixelius.
I mitten av juli träffade jag på en larv som jag inte lyckats identifiera. Bilderna är tagna i Ljungskile- trakten. Larven var kanske 6 till 8 centimeter lång. Bilderna visar inte ”ansiktet” så bra, men som jag minns det var det både gult och rött. Den rörde sig snabbt över gräset. Det finns gott om lövträd och ängsmark i närområdet.
Det här är larven av en vacker nattfjäril som heter större gaffelsvans (Cerura vinula). Gaffelsvansen syns ju bra på din bild! Större gaffelsvans finns i nästan hela Sverige, men saknas längst i norr och i fjällen. Larven lever på olika videväxter, bland annat sälg och asp och är fullvuxna på sensommaren eller tidig höst. Sedan förpuppar de sig i marken, puppan övervintrar och de fullbildade fjärilarna från våren och en bra bit in på sommaren.
Här kan du läsa mer och se en utbredningskarta över svenska fynd. Vi har själva skrivit om större gaffelsvansen vid några tidigare tillfällen. Här hittar du inläggen, och även en video på en larv!
Honungsskivlingar angriper huvudsakligen död ved, men de kan också angripa närliggande växter. Om det är just honungsskivlingar vår frågeställare har i sitt vedupplag vet vi inte. Att kolla om veden är självlysande på natten kan vara ett sätt att ta reda på saken! Bilden är tagen av Peter O’Connor.
Jag har under ett antal år odlat olika torktåliga perenner som är bra för insekter på en 1,4 hektar stor kulle i Malmö. Eftersom jag läst att insekter även gillar död ved har jag även varje år lagt ut några ton död ved på marken, mest stockar och större stubbar av gran, ek, björk, poppel, tall, lärk och hagtorn. Jag har borrat hål i olika storlekar i en hel del av dem.
Visst har antalet bin och humlor ökat, men det verkar mest bero på mina blommor. Jag har inte sett så många insekter kring den döda veden förutom gråsuggor och en mängd spindlar. Däremot har en mängd olika svampar börjat poppa upp överallt bland mina odlade perenner och den döda veden. Många av svamparna växer även direkt på den döda veden. Även om mina växter tycks må bra trots att jag inte vattnar dem så blir jag ändå orolig för alla svampar som bara ökat och ökat i antal år för år. Kan det vara så att alla olika svampar invaderat kullen för att jag placerat för mycket död ved där? Kan svamparna förstöra för mina växter på sikt, så att jag bör avlägsna en del av den döda veden i trädgården?
Svamparna är helt säkert bara en fördel för dina växter. De är nedbrytare som omvandlar den gamla veden till näring för dina växter. Dessutom kan de hjälpa till att behålla fuktighet i den torra marken.
– Torbjörn Tyler
Om insekterna får andra svara, men angående svamparna kan du mest njuta av deras utseende såvida det inte rör sig om honungsskivlingar (i svampsläktet Armillaria). Dessa arter kan ta näring från vednedbrytning och angripa levande växter på ett avstånd av upp till 15 meter. Angrepp kan ske både på träd (till exempel äppelträd) och odlade örter (till exempel jordgubbar).
Fruktkropparna ser man bara på hösten, men om du drar av bark i mörker och veden är självlysande kan det vara en indikation på honungsskivling (även om det finns andra självlysande svampar). Om du har honungsskivling skulle det hjälpa att lyfta upp veden så den inte har kontakt med marken. Kanske någon annan här kan svara på vad detta har för konsekvens för djurlivet.
– Allan Rasmusson
När det gäller insektslivet har det ofta betydelse var veden ligger, särskilt i avseendet hur varmt eller kallt, och torrt eller fuktigt, det blir. Många av insekterna du nämner, till exempel bin och andra steklar, tycker om när veden får mycket sol. Detsamma gäller många av skalbaggarna som kräver död ved. När jag läser om kombinationen av svampar, spindlar, och gråsuggor, tänker jag på ett vedupplag som är ganska svalt och fuktigt. Det kommer göra väldigt stor nytta för djur- och natur, inget tvivel om den saken, och det är därför ett utmärkt initiativ. Däremot kommer inte ett väldigt skuggigt vedupplag ge upphov till samma myllrande diversitet som ett med mer solinstrålning. Om du har möjlighet, kan det därför vara värt att prova att portionera ut åtminstone delar av den döda veden i olika väderstreck. Olika slags insekter har olika behov och preferenser, så variation brukar vara det bästa. När det gäller hålen, är det bra att borra med olika håldiameter precis som du gjort, och att borra så djupt det bara går.
Det är viktigt att komma ihåg på att inte alla insekter gynnas direkt av död ved. Humlor, som nämns i texten, gör det till exempel inte mer än indirekt, om det skapas utrymme för boplatser inne i vedhögen. Detsamma gäller många andra bin. Däremot finns många rara skalbaggar som nog trivs bra i din vedhög. Ännu viktigare är att poängtera att det också kan ta lite tid att få effekt, eftersom Malmö med omnejd är ett ganska effektivt spridningshinder för många vedlevande insekter. Men med det sagt, ett behjärtansvärt projekt och imponerande storskaligt. Hade fler gjort som du, hade insekterna haft ett mycket lättare liv även i landets mest bebyggda områden.
Värmekameror mäter mängden infraröd strålning som avges från ett objekt, till exempel ett djur, och omvandlar det till temperatur. I takt med att tekniken utvecklas har värmekameror blivit mycket billigare, och används nu till en hel massa spännande saker. Att leta djur med värmekamera på natten hör till en av de allra roligaste sysslorna. Ibland kan det dock vara svårt att avgöra vilket djur som fastnat på filmen bara baserat, eftersom man med en värmekamera måste avgöra det baserat på rörelsemönster och konturer. Våra experter tror att det litet avvikande djuret på den här videon är en hare.
Jag var ute en natt och filmade lite djur med en värmekamera när jag fick ett ovanligt djur i sökaren. Mina vänner skrattar åt mig och säger att det är en hare, men jag tycker den springer som en lo. Kan ni avgöra vad det faktiskt är?
Spännande vad man kan se med dessa värmekameror! Jag ser ”tyvärr” bara tre rådjur och en hare. Detta utan att vara expert på springande lodjur.
– Åke Lindström
Jag håller med – det avvikande djuret ser ut som en hare i mina ögon.
Kommentarer