Bålgetingen, Vespa crabro, är vår allra största geting. Det är också den allra sävligaste och minst hetlevrade, storleken till trots. Det brukar därför aldrig vara några problem att flytta ut influgna bålgetingar. Ett bra sätt att känna igen bålgeting är, förutom storleken, att ansiktet är utbrett rödbrunt. Det skiljer den från alla andra svenska getingar. Bilden tagen av PiccoloNamek.
Fick just in en gigantiskt stor geting. Den var 7 centimeter lång och kroppen var cirka 1 centimeter tjock. Hann inte ta någon bild, eftersom jag fick panik och var tvungen att öppna fönster och dörrar så flygfarkosten kom ut. Vad i h-e var det här? Har aldrig sett något liknande.
Även om det låter i största laget, så bör det vara en bålgetingdrottning du fått in. Bålgetingen är vår allra största, men också allra snällaste, geting. Drottningarna kan bli ordentligt stora och upplevas som litet skräckinjagande, men de är långt fredligare än andra getingar och sticket är inte lika smärtsamt som man kan tänka sig baserat enkom på storleken.
Under sommaren får ni läsare möta all de experter som hjälper till att svara på frågor som ni skickar in. Nu har turen kommit till Sofie Olofsson som arbetar vid Botaniska trädgården i Lund. Såhär skriver såhär hon om sitt arbete:
Jag är botanist och jobbar som intendent i Botaniska trädgården vid Lunds Universitet. Det betyder att jag håller ordning på växtsamlingarna i trädgården och att jag förmedlar allt spännande som finns att berätta om dem, genom undervisning, utställningar eller i skrift. Systematik, växtvärldens mångfald och träd gör mig särskilt glad!
Under sommaren får ni läsare möta all de experter som hjälper till att svara på frågor som ni skickar in. Nu har turen kommit till Anders Nilsson, som skriver såhär om sin forskning:
Jag är akvatisk ekolog med bakgrund i evolutionär beteendeekologi. Mycket av min forskning handlar om fisk, med frågeställningar kring bland annat migration, bevarandebiologi, fiskeri, samt interaktioner i näringsvävar och sociala system.
Både allmän barkbock och skulderfläcksbock (Tetropium castaneum respektive fuscum) är vanliga långhorningar i nästan hela landet. Båda arterna utvecklas i och under grov bark på barrträd. Det är därför vanligt att de följer med brasveden in och där vaknar till liv, i tron att våren är kommen. Bilden är tagen av Yvonne Leyendecker.
Vad kan detta vara för djur? Jag hittade den inomhus i slutet av mars.
Det är antigen allmän barkbock (Tetropium castaneum) eller skulderfläcksbock (Tetropium fuscum). Båda skalbaggarna hör till familjen långhorningar, med omkring 130 arter i landet. Skulderfläcksbock har ett ljust parti på skuldrorna, och det tycker jag mig kunna se på din bild, men med ett litet frågetecken eftersom det ljusa området också kan vara en optisk illusion. De båda arterna skiljer sig också åt på halsskölden, där allmänna barkbocken har en glansig halssköld medan skulderfläcksbocken har en matt, punkterad, dito.
Båda arterna är vanliga i hela landet och larverna utvecklas i granved. Om du hittade skalbaggen inomhus, är det säkert så att den kommit in med brasved och vaknat till i tron att våren är kommen.
Tioprickiga nyckelpigan, Adalia decempunctata, är en av våra vanligaste nyckelpigor. Tyvärr gör den sällan skäl för namnet. Faktum är att tioprickig nyckelpiga är en av våra mest varierande arter. Den kan förvisso ha tio prickar, men också sakna dem helt, eller för den delen vara alldeles svart. Hos ljusa färgvariationer är dock prickmönstret på halsskölden en bra ledtråd. Bilden skickades in av Bengt Christensson.
Vid lunchtid idag kom det krypande en insekt på köksbordet. Vid närmare titt insåg jag att det var någon typ av nyckelpiga. Fast denna var avsevärt mindre än den vanliga sjuprickiga, saknade prickar och hade tegelröda eller terrakottafärgade vingar. Vad kan det vara för art?
Det är en tioprickig nyckelpiga, Adalia decempunctata – en vanlig, men ytterst mångformig piga. Namnet är därför litet missvisande – tioprickiga nyckelpigan kan förvisso ha 10 prickar, men den kan också sakna fläckar helt eller delvis, eller vara nästan svart. Lättaste sättet att känna igen den är på kombinationen av storlek och kroppsform. När den har vit grundsköld på halsskölden, är fläckarnas placering också typisk. Men för att ställa till saken ytterligare en smula, är det ganska vanligt att 10-prickiga nyckelpigan har en alldeles svart dito.
I vår serie om Fråga en Biologs expertpanel har turen nu kommit till Olle Anderbrant. Han skriver såhär om sin forskning:
Jag forskar om kemisk ekologi, till exempel om hur insekter finner sin mat och partner med hjälp av doftsignaler. Flera av de arter jag studerar är skadegörare i jord- eller skogsbruk och därför är jag även intresserad av växtskydd som tar hänsyn till ekologiska och evolutionära aspekter.
Under sommaren presenterar vi all experter som hjälper till att svara på frågorna ni skickar till Fråga en Biolog. Nu har turen kommit till Allan Rasmusson, som skriver såhär om sin forskning:
Jag är växtfysiolog och molekylärbiolog med intresse för framförallt växt-svampinteraktioner, och växternas mitokondrier, cellbiologi och respiration.
Strimmig bördkorgssvamp, Cyathus striatus, gör verkligen skäl för namnet. När svampen är mogen lossnar det taggiga locket och i svampens botten syns då små strukturer som nästan på pricken ser ut som brödlimpor. Bilden är tagen av Anna Hell.
Jag har hittat som små svampar i en kruka och i en pallkrage på landet utanför Norrtälje. De är mellan 3 och 5 millimeter breda och lite högre. Är det svampar och i så fall vilken sort?
Du har hittat en läcker liten svamp som heter Cyathus striatus på vetenskap och kallas för strimmig brödkorgssvamp på svenska. Den lever oftast som nedbrytare av död ved i skogsområden, men det är känt att den också kan växa i odlingar om det finns till exempel barkmull.
Strimmig brödkorggsvamp är lätt att skilja från andra brödkorgssvampar på det pälsklädda ytterhöljet. Nu är dina fruktkroppar unga, runda och försedda med ett ’lock’ ( som kallas för epifragma). När svamparna mognar kommer locket att lossna – och det är nu namnet brödkorggsvamp börjar bli logiskt! Den mogna, öppna svampen ser faktiskt ut som en korg full med små bröd! Till skillnad från andra brödkorggsvampar är insidan av svampen strimmig, eller kanske randig eller fårad om man så vill. Det förklarar den första delen av namnet.
På den här länken kan du läsa mer om strimmig brödkorgssvamp (på engelska) och på den här länken kan du se hur dina svampar kommer att se ut om någon vecka.
Större vattensalamandern, Triturus cristatus, är lite mer sällsynt än sin mindre kusin och var tidigare rödlistad. Den utmärks bland annat av den knottriga huden, som skiljer den från mindre vattensalamandern. Båda våra salamandrar är fridlysta, liksom alla grod- och kräldjur, men eftersom större vattensalamandern är upptagen av EUs art- och habitatdirektiv åtnjuter den ett starkare juridiskt skydd än sin mindre släkting. Bilden är tagen av Rainer Theuer.
Jag har hört att salamandern är känslig för förändringar i miljön och att man ska låta deras miljö vara. Men hur känsliga är de och vad kan jag få göra utan att det stör dem? För 10 år sedan fick jag hjälp att gräva ur lera ur en gammal trädgårdsdamm som varit helt lerfylld i över 20 år. Redan första sommaren såg vi salamandrar i dammen och bestämde oss för att låta dem ha dammen ifred och anlägga en mindre damm i trädgården till mig. Den nya dammen fick jag ha som plaskdamm två somrar. Nu simmar det salamandrar även här. Ganska många. Kan jag plantera dammväxter i kanten på dammen för att rena vattnet? Det ser grumligt ut. Får jag ha en dammpump?
Glädjande att salamandrarna i er närhet trivs så bra i era nya dammar. Det är bra att det anläggs sådana typer av våtmarker, eftersom många naturliga dito har försvunnit eller på annat sätt blivit förstörda. Jag vill också sätta ett stort plus på er fina inställning till naturen runtomkring er.
Jag ser inte att det ska vara några problem att sätta in en pump i dammen. Att plantera växter kommer bara att gynna salamandrarna, eftersom det ger skydd åt ägg, larver och vuxna. Också viktigt att komma ihåg att de vuxna salamandrarna bara lever i vatten under den förhållandevis korta lekperioden på våren. Resten av året lever både större och mindre vattensalamandern på land, och ser ganska olika ut jämfört med det drakliknande utseendet de har under leken.
När det gäller de rent juridiska aspekterna, är både större vattensalamander (Triturus cristatus) och mindre dito (Lissotriton vulgaris) fridlysta i Sverige, precis som alla grod- och kräldjur. Den större vattensalamandern åtnjuter dock ett starkare skydd i förhållande till lekplatser, eftersom den tas upp av EUs art- och habitatdirektiv. Tidigare har det också funnits ett åtgärdsprogram framtaget av Naturvårdsverket för bevarande av större vattensalamander. Min bedömning kvarstår dock – ert utnyttjande av dammarna kommer inte i konflikt med salamandrarnas möjligheter till reproduktion.
Under sommaren får ni följare möta alla de experter som hjälper till att svara på era frågor. Nu har turen kommit till Ellen Sandström, som säger såhär om sig själv:
Jag är museiassistent vid de Entomologiska samlingarna på Biologiska museet. Där arbetar jag med insekts- och spindelsamlingen. Särskilt intresserad är jag av taxonomi och systematik hos spindeldjur och insekter samt samlingsvård av naturhistoriska samlingar.
Kommentarer