Det blandade innehållet i spillningen, tillsammans med det litet oformliga utseendet, gör att vi tror att det är en grävling som har varit i farten. Grävlingen är en av våra vanligaste och mesta allätare, och spillningshögarna kan därför variera stort i storlek, färg, och form. Bilden är tagen av Björn Almqvist.
Under några dagar i början av hösten fann vi spillning i vår trädgård här på Singö utanför Grisslehamn. Vi har många rådjur, harar, älgar, vildsvin, rävar, grävling och lodjur här på ön. Men de här högarna har jag svårt att identifiera. Kan det vara lodjur, räv eller grävling?
Det blandade inslaget – fruktskal, insektsrester, med mera – visar att spillningen kommer från en allätare. I Sverige brukar det betyda att man får välja på räv eller grävling. Grävlingen anses ofta lämna sin spillning i små latringropar, vilket den ofta gör nära sitt gryt. Men det är inte ovanligt att hitta grävlingsspillning på marken på det sätt du nu gjort. Detta ser mest ut som grävlingsspillning i mina ögon. Räven kan också ha lös spillning av det här slaget när den ätit mycket frukt, men det är ovanligt (för mig) med så slemmig rävspillning.
Ett bra sätt att skilja på spillning från räv och grävling är att lukta på den. Grävlingens spillning luktar ganska kraftigt av mysk, men lukten är inte stickande eller obehaglig. Rävspillning, däremot luktar fränt och direkt skarpt.
Jag sätter mina slantar på en grävling, men som vanligt när det gäller spillningar är det svårt när man inte själv undersökt högen och platsen.
Större aspvedbock, Saperda carcharias, är en praktfull långhorning som är vanlig i stora delar av Sverige. Honan lägger ägg på olika arter av asp eller sälg, och larverna utvecklas inuti trädet under två till fyra år. De vuxna skalbaggarna flyger på hög- och sensommaren.
Den här vackra stora skalbaggen satte sig på ett barns tröja på förskolan i slutet av sommaren. Min son, som jobbar på där, tog en bild av den när han äntligen fått loss den från barnets tröja. Vi är väldigt nyfikna på vad det är för bagge. Ser ju ut som en smedbock, men vi befinner oss inte på Gotland utan i Trosa, Sörmland.
Den vackra skalbaggen är, liksom smedbocken, en medlem i familjen långhorningar (som på vetenskap heter Cerambycidae). Arten är större aspvedbock, Saperda carcharias. Det är en ganska vanlig skalbagge i stora delar av Sverige, men eftersom den framförallt är nattaktiv kan det vara svårt att få syn på den. Honan lägger ägg i asp eller i olika slags viden (till exempel sälg). Larven utvecklas där under flera år, och den vuxna skalbaggen är aktiv på hög- och sensommaren.
Större aspvedbock är den i särklass största långhorningen i släktet Saperda. Jämfört med smedbocken står den sig dock slätt – tänk er nästan tre gånger så lång, och mer än dubbelt så bred!
Är det en varg som lämnat denna spillning i norra Skåne?
Vem har bajsat här? Det känns för tjockt för att vara räv. Dessutom finns det hårda, svarta hår i avföringen, nästan som tagel, och gräs. Spillningen hittades i Norra Skåne. Vem mer än räv och varg bajsar så här?
Jag håller med om att spillningen ser lite för stor ut för att komma från en räv. Dessutom är den full av vad jag tolkar som vildsvinshår, och ett vildsvin kan en räv alls inte slå. Det är inte särskilt vanligt att vargar äter vildsvin heller – studier i utlandet visar att ungefär 12% av all dödlighet i vildsvinspopulationen beror på predation av varg. Detta varierar såklart mellan länder.
I alla fall, givet utseende, storlek och innehåll, sätter jag mina slantar på att det är vargspillning. Det kan såklart också handla om en räv som ätit på ett trafikdödat vildsvin, men jag tycker spillningen ser för stor ut. Det är dock svårt att vara helt säker på spillningar utan att själva undersöka dem fysiskt, så se mitt svar som en fingervisning.
– Andreas Nord
Tack för svaret! Jag misstänkte att det var vildsvin den ätit. Vi har väldigt mycket gris här, så det är förståeligt om det blivit dess byte. Spännande!
Månljus kan vara nog så starkt och bidra verkligen till nattens trolldom. Men har månljuset någon viktig biologisk funktion? Kan växter växa lite extra under nätter med mycket månsken? Våra experter reder ut begreppen.
Min son fick en clivia [mönjelilja, i växtsläktet Clivia; red anm.] av en äldre vän. Han valde att ställa den i ett fönster som vetter mot baksidan med motiveringen att den då skulle få ”både solljus och månljus”. Med en månglad mamma har han inte missat att månen syns först i hans fönster!
Jag blev lite nyfiken, finns det växter som faktiskt behöver månljus?
Växter kan reagera på extremt svagt ljus (till och med svagare än månljuset), men att ”behöva” månljus för att fungera finns det inte belägg för. För en del växter har det faktiskt noterats att de vänder bladen norrut under natten, vilket gör att de träffas av extra lite månljus. Forskarna har spekulerat i att det skulle minska månljusets eventuellt störande effekt på växternas inre klocka.
Glöm inte att månljuset är ju egentligen bara reflekterat solljus och det är svagare under växtsäsongen än under vintern.
– Allan Rasmusson
Det finns en efedraväxt i Sydeuropa (Ephedra foeminea) som bara pollineras när det är fullmåne under några nätter i juli, genom att nattflygande flugor och fjärilar lockas till de gnistrande ”pollinationsdropparna” som bildas på han- och honkottarna.
Pollinationsdropparnas normala funktion är att ta emot pollenkorn från besökande insekter så att dessa kan gro och växa ner till honkottarnas fröämnen för att befrukta dem, men i denna art har de uppenbarligen också en skyltande funktion. En närbesläktad efedra-art, som utvecklats mot vindpollination, pollineras ungefär samtidigt på året men visar ingen koppling till vilken fas månen är i.
Större gaffelsvans är en stor och luddig fjäril som finns i nästan hela Sverige. Under nästan hela tiden som larv är den tjusigt grön med purpurfärgad rygg. Och så har den ju såklart en gaffelsvans! Bilden är tagen av Johan Dixelius.
I mitten av juli träffade jag på en larv som jag inte lyckats identifiera. Bilderna är tagna i Ljungskile- trakten. Larven var kanske 6 till 8 centimeter lång. Bilderna visar inte ”ansiktet” så bra, men som jag minns det var det både gult och rött. Den rörde sig snabbt över gräset. Det finns gott om lövträd och ängsmark i närområdet.
Det här är larven av en vacker nattfjäril som heter större gaffelsvans (Cerura vinula). Gaffelsvansen syns ju bra på din bild! Större gaffelsvans finns i nästan hela Sverige, men saknas längst i norr och i fjällen. Larven lever på olika videväxter, bland annat sälg och asp och är fullvuxna på sensommaren eller tidig höst. Sedan förpuppar de sig i marken, puppan övervintrar och de fullbildade fjärilarna från våren och en bra bit in på sommaren.
Här kan du läsa mer och se en utbredningskarta över svenska fynd. Vi har själva skrivit om större gaffelsvansen vid några tidigare tillfällen. Här hittar du inläggen, och även en video på en larv!
Honungsskivlingar angriper huvudsakligen död ved, men de kan också angripa närliggande växter. Om det är just honungsskivlingar vår frågeställare har i sitt vedupplag vet vi inte. Att kolla om veden är självlysande på natten kan vara ett sätt att ta reda på saken! Bilden är tagen av Peter O’Connor.
Jag har under ett antal år odlat olika torktåliga perenner som är bra för insekter på en 1,4 hektar stor kulle i Malmö. Eftersom jag läst att insekter även gillar död ved har jag även varje år lagt ut några ton död ved på marken, mest stockar och större stubbar av gran, ek, björk, poppel, tall, lärk och hagtorn. Jag har borrat hål i olika storlekar i en hel del av dem.
Visst har antalet bin och humlor ökat, men det verkar mest bero på mina blommor. Jag har inte sett så många insekter kring den döda veden förutom gråsuggor och en mängd spindlar. Däremot har en mängd olika svampar börjat poppa upp överallt bland mina odlade perenner och den döda veden. Många av svamparna växer även direkt på den döda veden. Även om mina växter tycks må bra trots att jag inte vattnar dem så blir jag ändå orolig för alla svampar som bara ökat och ökat i antal år för år. Kan det vara så att alla olika svampar invaderat kullen för att jag placerat för mycket död ved där? Kan svamparna förstöra för mina växter på sikt, så att jag bör avlägsna en del av den döda veden i trädgården?
Svamparna är helt säkert bara en fördel för dina växter. De är nedbrytare som omvandlar den gamla veden till näring för dina växter. Dessutom kan de hjälpa till att behålla fuktighet i den torra marken.
– Torbjörn Tyler
Om insekterna får andra svara, men angående svamparna kan du mest njuta av deras utseende såvida det inte rör sig om honungsskivlingar (i svampsläktet Armillaria). Dessa arter kan ta näring från vednedbrytning och angripa levande växter på ett avstånd av upp till 15 meter. Angrepp kan ske både på träd (till exempel äppelträd) och odlade örter (till exempel jordgubbar).
Fruktkropparna ser man bara på hösten, men om du drar av bark i mörker och veden är självlysande kan det vara en indikation på honungsskivling (även om det finns andra självlysande svampar). Om du har honungsskivling skulle det hjälpa att lyfta upp veden så den inte har kontakt med marken. Kanske någon annan här kan svara på vad detta har för konsekvens för djurlivet.
– Allan Rasmusson
När det gäller insektslivet har det ofta betydelse var veden ligger, särskilt i avseendet hur varmt eller kallt, och torrt eller fuktigt, det blir. Många av insekterna du nämner, till exempel bin och andra steklar, tycker om när veden får mycket sol. Detsamma gäller många av skalbaggarna som kräver död ved. När jag läser om kombinationen av svampar, spindlar, och gråsuggor, tänker jag på ett vedupplag som är ganska svalt och fuktigt. Det kommer göra väldigt stor nytta för djur- och natur, inget tvivel om den saken, och det är därför ett utmärkt initiativ. Däremot kommer inte ett väldigt skuggigt vedupplag ge upphov till samma myllrande diversitet som ett med mer solinstrålning. Om du har möjlighet, kan det därför vara värt att prova att portionera ut åtminstone delar av den döda veden i olika väderstreck. Olika slags insekter har olika behov och preferenser, så variation brukar vara det bästa. När det gäller hålen, är det bra att borra med olika håldiameter precis som du gjort, och att borra så djupt det bara går.
Det är viktigt att komma ihåg på att inte alla insekter gynnas direkt av död ved. Humlor, som nämns i texten, gör det till exempel inte mer än indirekt, om det skapas utrymme för boplatser inne i vedhögen. Detsamma gäller många andra bin. Däremot finns många rara skalbaggar som nog trivs bra i din vedhög. Ännu viktigare är att poängtera att det också kan ta lite tid att få effekt, eftersom Malmö med omnejd är ett ganska effektivt spridningshinder för många vedlevande insekter. Men med det sagt, ett behjärtansvärt projekt och imponerande storskaligt. Hade fler gjort som du, hade insekterna haft ett mycket lättare liv även i landets mest bebyggda områden.
Värmekameror mäter mängden infraröd strålning som avges från ett objekt, till exempel ett djur, och omvandlar det till temperatur. I takt med att tekniken utvecklas har värmekameror blivit mycket billigare, och används nu till en hel massa spännande saker. Att leta djur med värmekamera på natten hör till en av de allra roligaste sysslorna. Ibland kan det dock vara svårt att avgöra vilket djur som fastnat på filmen bara baserat, eftersom man med en värmekamera måste avgöra det baserat på rörelsemönster och konturer. Våra experter tror att det litet avvikande djuret på den här videon är en hare.
Jag var ute en natt och filmade lite djur med en värmekamera när jag fick ett ovanligt djur i sökaren. Mina vänner skrattar åt mig och säger att det är en hare, men jag tycker den springer som en lo. Kan ni avgöra vad det faktiskt är?
Spännande vad man kan se med dessa värmekameror! Jag ser ”tyvärr” bara tre rådjur och en hare. Detta utan att vara expert på springande lodjur.
– Åke Lindström
Jag håller med – det avvikande djuret ser ut som en hare i mina ögon.
Vi har inga helsvarta humlor i Sverige. Däremot är humledrottningar duktiga på att smutsa ned sig, till exempel i samband med övervintringen. Vi tror att detta är en hushumla, Bombus hypnorum, som sovit sin vintersömn eller anlagt sitt bo i en skorsten eller på någon annan smutsig plats. Bilden är tagen av Kjell Winka.
Vad är detta? En svart humla? Vi bor i Gardvik utanför Tärnaby i Lappland.
Det är alldeles riktigt en humla. Det händer då och då att vi stöter på helsvarta humlor eller andra steklar. Det brukar uteslutande bero på att djuret har blivit smutsigt, till exempel av skorstenssot under övervintringen, eller liknande. Detta syns tydligt på dina bilder, där det går att skönja en ljusare grundfärg på humlans mellankroppen. Man kunde tänka sig att ett ordentligt bad skulle få humlan att se ut som den egentligen ska! Vi har skrivit om svarta humlor och andra steklar förut, på den här och den här länken.
Eftersom din humla är smutsig är det svårt att avgöra just vilken art det är. Men den ljusa mellankroppen i kombination med det nordliga läget, gör att jag tror att det handlar om en hushumla, Bombus hyponorum. Det är en av våra mest utbredda humlearter och den bygger gärna bo i och omkring våra hus, till exempel på vindar, bakom paneler, eller i fågelholkar.
Svanar har för vana att vila det ena benet på ryggen. Det ser hemskt onaturligt ut, men är faktiskt den raka motsatsen. Det har bland annat spekulerats i att det här beteendet kan hjälpa svanen att reglera sin kroppstemperatur, genom att avge värme på sommaren och lättare ta upp solstrålning under vintern. Bilden är tagen av Laurent Julien.
Jag sitter i min båt i Nyköping i Danmark och här simmar en svanfamilj med fem ungar. En av ungarna har ena benet på ryggen. Hur klarar den sig? Kan den komma upp på land? I övrigt ser den välmående ut.
Svanar har för vana att vila det ena benet på ryggen i vad som ser ut som en väldigt onaturligt position. Det är dock fullständigt normalt och därmed inget att oroa sig för. Det har spekulerats i att det här beteende också har med temperaturreglering att göra – för att antingen avge värme på sommaren eller ta upp solvärme på vintern.
Många insekter tycker om att övervintra, eller till och med reproducera sig i, ihåliga stammar och stjälkar från perenna växter. Att klippa ner sina perenner på vårvintern är generellt sett inte ett problem, men det är viktigt att materialet komposteras och inte eldas upp. På bilden, som är tagen av Rob Cruickshank, ser vi citronbin (bisläktet Hylaeus) som håller på att kläckas ur en bambustjälk.
Jag jobbar inom grönyteskötsel och för att spara tid på våren klipper vi ner perenner redan i februari. Jag vet ju att många insekter övervintrar i vissna blomstjälkar, så jag undrar när skulle egentligen vara en lämplig tid att klippa ner vissna perenner med hänsyn till insekter?
Du kan lugnt klippa ner perennerna i februari, men om du värnar eventuella småkryp är det bättre att kompostera stjälkarna än att elda upp dem. Insekterna vaknar till liv när vårvärmen kommer, och om stjälkarna bara är någotsånär intakta klarar de sig utmärkt fint.
Kommentarer