Skalbaggar ur familjen ängrar (Dermestidae) lever dels utomhus, dels inomhus som skadedjur. Flera olika arter lever av dött organiskt material i våra hem där de kan göra viss skada på bland annat pälsverk och ullprodukter. Larven på bilden ser mest ut att komma från museiängern, Anthrenus museorum, eller en närstående art. Anthrenus-ängrar är vanliga i nästan alla äldre villor och flerfamiljshus och ger oftast inte upphov till någon större skada. Bilden är tagen av Mod.
Vad är detta för insekt? Denna har några små hårstrån i änden, tycker jag.
Bilderna visar en skalbaggslarv, närmare bestämt en änger (skalbaggsfamiljen Dermestidae) i släktet Anthrenus. Den vanligaste Anthrenus-ängern inomhus är museiänger, Anthrenus museorum. Museiängern är vanlig i de flesta äldre villor och flerfamiljshus.
Larverna äter allehanda slags organiskt material, till exempel pälsverk, ullplädar, och äkta mattor. Normalt sett brukar de dock inte ställa till någon större skada. Hittar du en tillhörigheter med stora angrepp, brukar det hjälpa bra att helt sonika stoppa pläd eller plagg i frysen i någon vecka. Du kan behöva upprepa behandlingen om det inte har effekt första gången.
Igelkottsvivel, som på vetenskap heter Brachysomus echinatus, gör verkligen skäl för sitt namn. Det är en vanlig skalbagge i stora delar av Sverige, men den ringa storleken och delvis undanskymda levnadssättet gör att man oftast måste leta för att stöta på den. Allra helst äter igelkottsviveln blad från allehanda lövträd. Att den hittas inomhus bedömer vi vara ren slump. Bilden är tagen av Ture Aspehult.
Jag hittar dessa kryp vid golvlisterna och på garderobshyllan. Vi har inga tecken på fukt i huset. Vad kan det vara?
Det är en skalbagge i den stora familjen vivlar, med flera hundra svenska arter. Ditt djur är en igelkottsvivel, Brachysomus echinatus. Det är en vanlig skalbagge som äter av olika slags lövträd. Något skadedjur är det inte, och att du hittar dem inomhus är en ren slump.
Man trodde länge att tallörten levde av att bryta ned tallbarr och grenar i marken precis som många olika svampar. Tallörten får i och för sig sin näring från tallar, men de parasiterar inte direkt på trädens rötter utan på svampmycelet som trädrötterna lever i symbios med. Dessa så kallade mykorrhizasvampar hjälper träden att ta upp näring från marken, i utbyte mot socker från trädet. Detta har tallörten lärt sig att utnyttja! Bilden är tagen av Christian J.
Jag hittade den här blomman en skogspromenad längs Sörmlandskusten i somras. Jag har aldrig sett något liknande förut. Först trodde jag att det var någon slags svamp, men när jag kom närmare så kunde jag urskilja något som såg ut som klockliknande blommor. Som man kan se är hela växten vitgul till färgen. Den växte precis vid rötterna av ett barrträd.
Du har hittat tallört, Monotropa hypopitys. Det är en släkting till ljung, men den saknar klorofyll vilket gör den såhär blekt gulaktig. Bristen på klorofyll gör också att tallört inte kan fotosyntetisera som gröna växter kan. Den måste därför få sin näring på andra sätt.
Tallört är faktiskt en utpräglad parasit, som lever som snyltgäst på mykorrhizabildande svampar, såvitt jag vet särskilt musseroner i släktet Tricholoma. Växten är tämligen allmän i barrskogar i Götaland och vidare upp längs norrlandskusten.
I Sverige finns ett drygt tjugotal olika citronbin (bisläktet Hylaeus). Liksom många andra vilda bin utnyttjar citronbin gärna boplatser alldeles i människors närhet. Bilden skickades in av Agnetha Olsson.
Jag flyttade in i en bostadsrätt i början av året. Jag har träfasad och upptäckte i somras en liten skalbagge på omkring 1 centimeter. Den kryper in under fönsterbleck och i små springor runtomkring fönstren. Den släpper också gula små bollar som blir liggande kvar på fönsterblecket. Jag har inte hittat några hål i fasaden eller något knaprande ljud. Är rädd för att det kan vara husbock. Vet ni vad det är?
Det är faktiskt ingen skalbagge alls, utan ett citronbi (bisläktet Hylaeus). Det är en av våra flera hundra olika vilda bin, som nästan utan undantag lever solitärt, alltså ensamma. Honan bygger bon i små hålrum (springor i en fasad, trädhål, bihotell med mera) där hon gör små celler (rum) till larverna. Cellerna fyller hon sedan med pollen som larven ska äta, innan hon stänger till den och börjar bygga nästa cell strax utanför. När biet är färdigt gnager det sig ut ur cellen. De små gula bollarna du ser på fönsterblecket är just pollen som bihonan samlat till sina larver.
Detta är inget skadedjur, så du behöver inte vara orolig. Tvärtom så är citronbin nyttodjur som hjälper till att pollinera vilda och odlade växter.
– Andreas Nord
Tack snälla för ert svar. Då kan jag känna mig lugn!
Just vilka mott vår frågeställare fångade i sin fälla i somras är svårt att avgöra. Klart är att det är något av ugglemotten – en särdeles svårbestämd grupp av småfjärilar – och kanske också ett förnamott (Ephestia woodiella), som är en nyupptäckt fjäril i Sverige. För att bli helt säker på vad det kan vara måste man dock studera fjärilarnas könsorgan under mikroskop.
Jag stötte på några enstaka malar i början av sommaren och placerade då ut en fälla. Några dagar senare upptäckte jag att det satt 3 nya malar i den. Jag har försökt att söka runt om vilken, eller vilka, malar det är, och om jag behöver vara orolig. Jag har nyligen gjort en storstädning i både garderober och skafferi på grund av andra skadedjur. I skafferiet har mjölpåsar och dylikt fått egna behållare eller blivit förslutna i plastpåsar. Behöver jag börja om på nytt igen med städningen?
Tack också för en fantastisk sida! Ni har hjälpt mig mycket då jag har kunnat söka fram och läsa på om många olika insekter och djur!
Fjärilen nederst till höger är ett slitet ugglemott (en underfamilj bland småfjärilar), men det är omöjligt att säga vilken art det är, då fjärilen är mycket sliten.
Mottet med två tvärband är svårbestämd. Om jag har förstått det rätt togs fjärilen inomhus, och då kan det vara “vad som helst” bland de tropiska arter som följer människan. Den liknar rätt mycket Ephestia woodiella, som kallas för ”förnamott” på svenska. Den upptäcktes nyligen i Skåne, men för att kunna fastställa att det är den arten måste man dissekera fram fjärilens könsorgan och studera dem i mikroskop.
Om något av exemplaren finns kvar får frågeställaren mycket gärna skicka det till mig för bestämning. Det kan vara något intressant!
Kanadagåsen, Branta canadensis, hör från början hemma i Nordamerika men den har planterats ut på många håll i Europa. I Sverige är den sedan länge etablerad som häckfågel. Är vintrarna bara någotsånär milda kan de stanna hos oss hela året. Ungarna är borymmare, och klarar sig någotsånär bra på egen hand om föräldrarna skulle förolyckas, eller överge dem. Vi tror därför att vår frågeställares ensamma gässling klarade sig alldeles utmärkt. Bilden är tagen av Jacob W. Frank.
I somras hade vi en kanadagässling på vår tomt vid Tullingesjön sydväst om Stockholm. Den blev lämnad helt ensam! Vi har många kanadagäss som kommer upp på vår tomt, men ingen ville ha med ”vår” lilla gässling att göra. Snarare jagade de bort den! Den verkar dock må bra, och äter gräs. Kan den klara sig? Och kan vi göra något om samma sak skulle hända nästa sommar?
Så länge gässlingen mår bra, äter och växer, behöver ni inte vara oroliga. Då kommer den att klara sig alldeles utmärkt på egen hand. Gässen har ju borymmande ungar, och det är egentligen bara den första knappa två veckorna som de är någotsånär direkt beroende av honan eftersom de är lite för små för att kunna hålla sig varma helt på egen hand. När de blivit lite större, och fjäderdräkten lite tätare, klarar de det galant själva. Givetvis lär honan gässlingarna många andra saker som gynnar deras överlevnad, och försvarar dem mot rovdjur, men dessa aspekter är inte så pass avgörande att ungarna inte klarar sig på egen hand.
Gråmögel, Botrytis cinerea, kan angripa många olika slags bär och frukter, till exempel björnbär och vindruvor. När bären växer tätt, skuggigt och fuktigt, gör gråmögel så att bären ruttnar och förstörs. Om fuktiga förhållanden följs av torrt och varmt väder kan gråmögel istället ge upphov till en gynnsam ’ädelröta’. Just detta utnyttjas vid framställandet av välsmakande, söta dessertviner som sauternes och tokaj. Bilden är tagen av Leif Nordin. Bilden är tagen av Leif Nordin.
Jag planterade nyköpta björnbär i våras. Jag hann provsmaka ett jättegott bär i början av juli, men bara någon vecka senare såg de få bär som fanns kvar ut som på bilden. Vad är det för angrepp? Knappast torka väl? Vad kan jag göra?
Enligt bärförädlaren Kimmo Rumpunen på Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp har dina bär troligen drabbats av gråmögel. Det kan angripa många odlade björnbär, särskilt om de växer tätt och skuggigt.
Vi har omkring 70 olika stövsländor i Sverige. De finns på olika platser där det är mer eller mindre fuktigt. Här lever de bland annat av alger, svampar och dött organiskt material. Vissa arter trivs ocksp inomhus. Stövsländor brukar inte ställa till någon större skada, men om de plötsligt dyker upp på en plats kan det vara ett tecken på underliggande problem med fukt eller alg- eller svamptillväxt. Just vilken stövslända vår frågeställare hittat på altanen kan vi inte säga med säkerhet. Bilden är tagen av Marcus Eriksson.
Vad är för kryp som finns på och under altanen? De verkar trivas bäst under till exempel dukar, men jag ser dem också på andra platser. De är väldigt snabba när man är där med handen! Jag har googlat, men inte hittat så många liknade kryp. Vet ni vad det är, och kan man få bort dem på något vis?
Det är någon stövslända, en helt egen slags insekt som förs till ordningen Psocoptera. Det är typiskt med de långa, slanka antennerna, den smala halsen och väl avsatta huvudet. Vi har omkring hundra olika arter i Sverige och jag kan inte avgöra vilken du har sett. De flesta lever utomhus och äter saker som pollen, svamptrådar och döda insekter. Vissa arter kan också leva inomhus av bland annat limfogar i gamla böcker eller av gammalt tapetklister, och dessa inomhusstövsländor brukar därför kallas för ’boklöss’. Många arter, liksom de du sett, saknar vingar och kan alltså inte flyga. Det är vanligt med stövsländor i och omkring äldre hem, särskilt sommartid när det är varmt och fuktig. Oftast gör de ingen skada och är mer nyttodjur än något annat. Finns de inomhus kan det snarast vara ett tecken på andra problem, till exempel fukt eller svamptillväxt, men stövsländor är sällan skadedjur i egentlig bemärkelse.
Som de flesta andra insekter ogillar stövsländor när det är alldeles för torrt. En snabbfix för att lösa problemet kan därför vara att försöka få ner luftfuktigheten med en fläkt eller liknande. Utomhus mitt i högsommaren är det nästan en lönlös kamp, och jag hade själv låtit problemet lösa sig själv med tiden. Om du förvarar stolsdynor eller liknande i tättslutande lådor på altanen kan det dock vara värt att undersöka om det är fuktigt eller blött i lådan. Det kan vara en ”grogrund” för stövsländor. Öppna i så fall upp, rengör och ventilera, så försvinner djuren.
Asp och andra popplar är duktiga på att skicka ut rotskott, som kan vara nog så svåra att bli av med. Bladen på de unga plantorna är ganska olika dem på äldre aspar. Bilden skickades in av Siw Jälmander-Tapper.
Kan ni se på denna bild vad för slags växt det är som kommit upp i min trädgård?
Det ser ut att vara rotskott från asp, Populus tremula, eller en närstående poppel. Aspar är duktiga på att skicka utlöpare, och bladen på dessa ser annorlunda ut jämfört med äldre asp (när de har hunnit bli till riktiga träd).
Fläckig vinbergssnäcka, Cornu aspersum, hör hemma i Medelhavsområdet men har förts in i Sverige och i många andra länder. Numera förekommer den här och där i södra Sverige. Under de senaste åren har den snabbt blivit mycket vanligare. Även om fläckig vinbergssnäcka inte betraktas som en invasiv art, råder det stor enighet i att den kan komma att orsaka stor skada där den väl etablerar sig. Bilderna skickades in av Anna Nyberg,
Jag fick några bilder från en vän som hittade den här snäckan i Skanör i sydligaste Skåne. Hon sade att själva skalet är 4 centimeter, så den måste vara ganska stor. Jag har aldrig riktigt sett någon liknande. Vad kan det vara?
Det är en fläckig vinbergssnäcka (Cornu aspersum), vår näst största landsnäcka. Bara vinbergssnäcka (Helix pomatia) är större. Det är ganska lätt att skilja dem åt, eftersom vinbergssnäcka har ett toppigare skal utan distinkta fläckar.
Fläckig vinbergssnäcka är införd i Sverige. Flera införslar ligger långt tillbaka i tiden, men det finns alltjämt en stor risk för att arten oavsiktligt förs in via handelsträdgårdar som importerar växter från Europa. Arten har nog gynnats kraftigt av de allt varmare och torrare somrarna, och mildare vintrarna också för den delen. Det har i vissa avseenden gjort det skånska klimatet mer likt det i fläckiga vinbergssnäckans ursprungsområden i Medelhavsområdet och längs den västra Atlantkusten. Arten har sedan tidigare flera varaktiga populationer längs den skånska sydkusten, och den verkar ha ökat sitt utbredningsområde ordentligt i Sydsverige under de senaste åren. Det förvånar därför inte att den nu har dykt upp i Skanör. I nuläget betraktas inte fläckig vinbergssnäcka som invasiv art, men den allmänna uppfattningen att det finns risk för att arten kommer att orsaka stor skada där den väl etablerat sig.
Vissa anser till exempel att fläckiga vinbergssnäckan är en delikatess. I såväl Spanien som Frankrike är det oftast just denna snäcka som serveras på bordet. På många håll i Europa odlas den därför för humankonsumtion.
På den här länken kan du läsa mer om fläckig vinbergssnäcka.
Kommentarer