Skalbaggar i familjen bladhorningar, dit flera växtskadegörare hör, har typiskt ”ostbågeformade” larver. Vi tror att larven vår frågeställare hittat bland både potatis och rödbetor är en pingborre, Amphimallon sostitiale. Det är ett vanligt djur på försommaren och de vuxna skalbaggarna kan svärma i stora mängder precis i skymningen. Larverna trivs bra både i gräsmattor och bland odlade grödor, där de stundom ställer till förtret för såväl villaägare som bönder. Bilden är tagen av Leif Nordin.
Den här typen av larv har vi hittat i vårt 10 kvadratmeter stora potatisland samt bland rödbetor som vi odlar i pallkrage. Vad är det och vad bör man och kan man göra?
Det ser ut som larven av en skalbagge som heter pingborre, Amphimallon solstitiale, även om jag inte helt kan utesluta den mindre arten trädgårdsborre, Phylloperthahorticola, utan att ha en riktig storleksreferens. Båda arterna har typiskt ’ostbågeformade’ larver som äter levande rötter. Trädgårdsborren föredrar dock gräs, inklusive säd, och klöver, medan pingborren också angriper odlade grödor.
Finns larverna i större mängder kan de orsaka betydande skada, och på vissa håll i Europa betraktas de som allvarliga växtskadegörare. Som privatperson finns inte mycket att göra, annat än att avlägsna larver man hittar. Jag vill också slå ett slag för att främja småkryp och andra naturliga inslag i sin trädgård. Genom att sörja för att det finns förutsättningar för många olika djur att leva i trädgården, ökar också sannolikheten att olika rovinsekter etablerar sig. Hit hör bland annat larver av andra skalbaggar som (stora) kortvingar och jordlöpare. Fåglar och däggdjur, inte minst den charmiga grävlingen, kan också leta upp och äta pingborrelarver i mängd.
Trepunktsskräpmal, Hofmannophila pseudospretella, är en liten fjäril som ofta hittas inomhus. Den räknas normalt inte som en allvarlig skadegörare, men hittar man den i huset kan det ändå vara bra att ta en extra titt på lättillgänglig torrskaffning i skafferiet, och ullprodukter i garderoben. Bilden är tagen av Andreas Eriksson.
Jag har de senaste dagarna hittat ett antal malfjärilar inomhus i vårt sovrum, främst på gardiner och väggar. Vad kan detta vara för typ av malfjäril?
Jag tycker att det ser ut som trepunktsskräpmal, Hofmannophila pseudospretella. Den räknas inte som ett svårt skadedjur, eftersom larven mest lever på diverse vegetabilier och döda animalierester. Det är inte ens säkert att malarna kommer inifrån huset, utan de kan ha utvecklats i ett uthus intill, där det finns döda insekter eller insektsrester som sitter fast i spindelnät. Men har man exponerad ull/ylle (till exempel filtar, plädar, eller tröjor) eller vissa matvaror (gryn, mjöl, och liknande) lättillgängliga, kan detta också smaka gott för larverna. Jag rekommenderar er därför att ha uppsikt över vad som händer i skafferiet och garderoben, för säkerhets skull.
Vi har skrivit om trepunktsskräpmal tidigare. Inläggen hittar du på den här länken.
Mosshumla, Bombus muscorum, är en av våra allra vackraste humlor. Den förekommer sparsamt på blomrika, torra och sandiga marker i södra Sveriges kustband och kan vara en signalart för skyddsvärd natur. Mosshumla, andra humlor och insekter har minskat kraftigt på många håll, framförallt på grund av att naturen trängts undan av förändrad markanvändning. Men insekterna minskar inte överallt, och även i utsatta områden kan negativa trender vändas med rätt åtgärder. Bilden är tagen av S. Rae.
Finns det statistik på om vi ser en minskning av antal insekter per år? Jag tycker det var betydligt färre insekter förra sommaren, i alla fall där jag bor vid kusten strax söder om Göteborg. Mindre antal bin, humlor och fjärilar, och så vidare. Vad vet vi om detta?
Hos nästan alla insekter finns det en ganska betydlig skillnad i populationsstorlek från år till år, beroende på bland annat hur vintern och våren har sett ut, om det är torrare eller blötare, och så vidare. Det kan leda till att det under vissa år finns mycket av en viss art på en plats, men nästa år nästan inga individer alls. Tänk till exempel på fallet med en skalbagge som bara äter av en viss växt, eller ett vildbi som bara samlar pollen från den växten: finns det mycket av värdväxten det första året finns det också utrymme för många insekter som lever på den, men om det året efter finns få plantor (kanske beroende på torka, eller något annat), så kan det inte finnas lika många insekter. Det är en naturlig ekologisk process som förekommit i alla tider.
I många delar av Sverige och världen har antalet insekter trots allt minskat betydligt. Det är bara människans fel, och handlar framförallt om att vi tränger undan naturen i takt med att städerna blir större, infrastrukturen (till exempel motorvägar) blir mer omfattande, och jord- och skogsbruk intensifieras och riktas mot storskaliga monokulturer. Det är dock viktigt att komma ihåg att det här inte gäller överallt. På flera håll i den svenska fjällvärlden är antalet insekter och spindlar praktiskt taget oförändrat nu jämfört med på 1970-talet, och längs södra Svealandskusten har antalet nattfjärilar ökat sedan 1990-talet. Dessutom finns det mycket som privatpersoner kan göra för att främja insekter. Om detta, och annat, skriver i det här inlägget.
Vi kan inte med säkerhet avgöra om det är fågelloppor som bitit vår frågeställare.Tjuvbaggar är en slags skalbagge fiamiljen trägnagare (Anobiidae) som är ganska vanliga i äldre hus och hem, tillsammans med flera andra inomhusskalbaggar (till exempel ängrar). Oftast gör de ingen skada, utan fungerar som renhållare med förkärlek för dött organiskt material som intorkade flugor, hudflagor och annat gott.Bett från fågelloppor sitter typiskt på rad, är svullna och röda, och kliar intensivt. Det är vanligt att få med sig fågelloppor hem om man vistas när vilda fåglar. Det är nog så besvärligt, men eftersom fågelloppor inte kan överleva på människoblod någon längre tid, löser problemet sig själv.
I höstas märkte jag att jag fick som bett på kroppen. Mest nere runt vristerna och benen. Jag tänkte att det inte kunde vara myggbett eftersom det var höst och kallt. Jag har sedan dess fått nya bett då och då. De kliar intensivt, men kliandet försvinner med antihistamin.
Jag ser inga spår av blod eller sett svarta prickar i sängen, eller annat som kan tyda på vägglöss. Det jag nu funderar på är om de kan komma med möss, då vi har problem med dessa i vägg/tak på nedervåningen. Vi har haft problem med möss till och från i flera år. När jag städade efter mössen kring listerna i vår gillestuga, hittade jag denna insekt. Kan den ha orsakat betten?
Det är nästan omöjligt att avgöra vad som har bitit dig, men bettens form och din beskrivning av intensivt kliande stämmer väl överens med fågelloppor. Ofta sitter betten då några stycken på rad. Det är ganska lätt att råka få med sig fågelloppor hem, dels via sällskapsdjur, dels om man tar bort ett fågelbo eller rensar en gammal fågelholk. Eftersom fågelloppor inte kan överleva på människoblod, löser problemet sig själv efter några månader när lopporna dör.
Insekten du hittat är alls ingen loppa och därför inte heller skyldig till betten. Det är i stället en skalbagge i familjen trägnagare (Anobiidae). Närmare bestämt är det en så kallad ’tjuvbagge’ i släktet Ptinus. Inomhus brukar det oftast vara vanlig tjuvbagge, Ptinus fur, man stöter på. Din bild är dock inte tillräckligt bra för att avgöra just vilken slags tjuvbagge du har hittat. Tjuvbaggar är framförallt renhållare, som lever av rester från döda insekter och spindlar i mörka, litet fuktiga utrymmen. Det är aldrig skadliga för människor eller sällskapsdjur.
Spillningar är egna små ekosystem med många olika slags insektslarver och vuxna insekter, jämte svampar, bakterier och andra mikroorganismer. Bland tvåvingarna, alltså flugor och myggor, finns det arter vars larver lever av det ruttnande materialet i spillning, medan andra arter är rovdjur med goda förutsättningar att hitta byte i de ofta artrika spillningshögarna. Bilden är tagen av Sandra Wiklund.
I somras var jag och familjen i Vemdalsskalet i Härjedalen för en friluftssemester. När vi gick ut på verandan en dag möttes vi av det här (väldigt äckliga) bajset. Vilket djur kan det röra sig om? Vi har gissat på räv eftersom det även verkar finnas nötter och bär i spillningen. Och vad är det för larver? Likmaskar? Varför är de i bajset? Är djuret sjukt? Har det ätit ett as?
Eftersom spillningen är ganska slemmig, kan det också tänkas att den kommer från en annan allätare – nämligen en grävling. Det finns få observationer av grävlingar i Härjedalen, men å andra sidan är det ett skyggt djur som nog kan passera ganska obemärkt i ett av våra mest glesbefolkade landskap. Å andra sidan ser det ut som att det finns en del inslag av hår i spillningen, och då passar ert förslag om räv bättre. Spillningar kan vara nog så svåra, särskilt om de legat ute ett tag och utsatts för väder och vind. Är man osäker, går det att skilja räv- och grävlingsspillning på lukten. Rävspillning lukar skarpt, fränt och otrevligt, medan grävlingsspillning har en söt, litet myskaktig lukt.
Larverna kommer sannolikt från någon större fluga, precis som ”likmaskar” gör. Det är dock inte samma slags fluglarver som lever på ruttnade kött och i spillning. Eftersom händelseförloppet varit ganska snabbt, från att spillning lades till att larverna kom dit, gissar jag att det rör sig om någon fluga, där flera arter har ägg som kläcker inom några timmar och larverna växer mycket snabbt. Det kan också röra sig om någon annan tvåvinge (det vill säga, flugor och myggor) med stora larver. Vissa harkrankar, till exempel, har larver som kan utvecklas i spillning. Faktum är att spillningar är egna små ekosystem, med många olika slags insekter, insektslarver, svampar och mikroorganismer. Bland flugorna finns det larver som lever som rena nedbrytare i spillningen, och andra som lever som rovdjur på dessa. Just vad ni har hittat kan jag inte avgöra med säkerhet.
Är man specialintresserad, går det såklart bra att samla in larver tillsammans med lite spillning, och försöka kläcka fram den färdiga insekten. Det brukar inte vara så svårt, och för den insektsintresserade är det en oerhört värdefull övning eftersom vi kan alldeles för lite om de flesta insektslarver.
Vi menar att den här spillningen kommer från någon slags hund som ätit av ett vildsvin. Given spillningens storlek, förefaller varg att vara det mest sannolika djuret.
I januari hittade jag denna spillning på stigen upp till huset. Spillningen låg närmare vägen än huset. Djuret verkar inte ha gått i snön utan på vägen. Det var bara spår från rådjur och hare i snön och det ser ut som detta djur ätit något annat djur. Vad kan det vara?
Det är spillning från något hunddjur som har ätit av ett vildsvin. Det syns på de långa, kraftiga borsthåren som näppeligen kan komma från något annat djur. Det vanligaste är räv, som ju förvisso inte kan slå ett vildsvin men väl äta på ett trafikdödat sådant. Spillningen är dock väl stor och bred för att komma från en räv. Om ni har varg i området, tycker jag att det är mest sannolikt att spillningen kommer från en sådan.
Att djuret har gått på vägen och inte i snön är rimligt – de flesta djur följer precis som människor minsta motståndets lag, och det är lättare att gå på barmark än i djupsnö.
– Andreas Nord
Stort tack för ert intressanta svar. Spillningen hittade jag i Norduppland. I omgivningarna vet jag att det finns vildsvin och varg har synts i grannkommunen. Dock vet jag inte om att någon har sett varg där vi bor. Det var också intressant att få veta att djuret ätit ett vildsvin.
Musselskal som hittats kring härden i den stora hallen i Uppåkra utanför Lund i Skåne. Hjärtmusslan till vänster lever i havsmiljöer, medan de stora dammusslorna till höger i bild lever i sötvatten. Är detta rester efter en vikingamåltid? Bilden skickades in av arkeolog Elin Säll, som arbetar med utgrävningen.
Jag är en av arkeologerna som undersöker hallen i Uppåkra för Arkeologiska institutionen vid Lunds universitet. I höstas påträffade vi fragment av musslor. Vilken sort det kan vara? Är samtliga dammusslor? Och går de att äta?
Det rör sig med all säkerhet om dammusslor, precis som du föreslår. Lite svårt att bestämma de högra fragmenten, men det vänstra med hela skalet ser ut som vanlig dammussla, som numera heter Anodonta anatina på vetenskap. Jag tror att de andra också är denna art.
Om de går att äta? Jag har aldrig provat! Och inte heller hört om att sötvattensmusslor numera används som föda. Men de är ju stora och den muskulära foten borde vara en bra munsbit, speciellt när vattendragen inte var förorenade. Hittade ni skalen i ’köksavfallet’?
– Christer Brönmark, gästexpert
De lager som vi undersökte är från ca 4-500 e.Kr. Nu är det inte många fragment, kanske kommer fler när vi undersöker mer i vår. Jag undrar om det kan vara förknippat med att man suttit nära en härd? Kanske kan de varit en munsbit?
De lager som vi undersökte är från ca 4-500 e.Kr. Nu är det inte många fragment, kanske kommer fler när vi undersöker mer i vår. Jag undrar om det kan vara förknippat med att man suttit nära en härd? Kanske kan de varit en munsbit?
Kul med hjärtmusslan, också för den har ju ett marint ursprung. Kanske kan jag artbestämma den om jag får se den i verkligheten.
– Per Carlsson, gästexpert
Tack för svaret! Jag återkommer gärna för det är möjligt att fler framkommer under kommande grävsäsong.
Vi tror att det är en skogsmård, Martes martes, som har tagit vinterkvarter på vår frågeställares vind. Mårdar är allätare, och gör sig gärna hemmastadda i uthus och på vindar. Bilden skickades in av Jonas Åberg.
Jag hittade den här spillningen på vinden i vår stuga vid kusten i norra Uppland. Det varit i januari, efter att stugan stått tom några månader. Jag har hittat ganska många liknande högar tidigare, men det här är första gången jag hittar en färsk spillning. Korvarna är 10-15 millimeter i diameter. Spillningen var relativt torr, gick enkelt att plocka upp med ett papper och lämnade knappt någon fläck på golvet (puh). Jag kände ingen särskild lukt, men undersökte inte så nära. Vad kan det vara för något?
Detta bör vara spillning av skogsmård, Martes martes. Vi tänker oss ofta mårdar som typiska rovdjur, men faktum är att de är föga sparsmakade och äter allt från fåglar och gnagare till nötter och frukt. I det här fallet ser det ut som att mården har försett sig av fallfrukt. En annan egenhet mårdar har, är att de gärna tar vinterkvarter inomhus, till exempel i sommarstugor eller på vindar. Det är lätt för mården, som är både vig och skicklig på att klättra.
– Andreas Nord
Det gick kvickt, tack så mycket! Skogsmård låter i och för sig ganska trevlig men jag försöker nog bomma igen vinden då den inte är rumsren. Förhoppningsvis trivs den under stugan istället.
Flera olika slags blomflugor, bland annat den här slamflugan (blomflugesläktet Eristalis) försöker efterlikna bin för att se farligare ut för olika rovdjur. Tittar man nära, avslöjar sig flugan dock genom att bara har ett par vingar (bin har två vingpar) och en sugsnabel där bina har käkar. Bilden är tagen av Alfred Essemyr.
Vid tre tillfällen i somras flög såna här djur in i min lägenhet i Visby. En dag satte sig en av dem på en tavla på väggen och lät sig fotograferas. När jag skulle ta en bättre bild med en tändsticksask som storleksreferens, flög den tyvärr ut genom balkongdörren. Är det ett snickarbi?
Det är faktiskt inget bi alls, utan en fluga som försöker att se ut som ett bi! Närmare bestämt är det en blomfluga i släktet slamflugor, Eristalis. Det finns flera snarlika arter och de allra flesta är vanliga. Att det inte är ett bi, syns särskilt på att ditt djur bara har ett vingpar, medan bin alltid har både fram- och bakvingar. Bin har också långa antenner, flugor korta, och stirrar man biet i ansiktet ser man att det alltid har käkar. Flugor har en sugsnabel.
En rolig egenhet bland slamflugor (och några andra blomflugor) är att deras larver lever i grunda vattensamlingar. För att kunna andas, har larverna en lång svans som fungerar som en snorkel. De kallas för ’råttsvanslarver’ och om dessa har vi skrivit mer på den här länken.
Snickarbin är med stor sannolikhet på väg att etablera sig på allvar i södra och sydöstra Sverige. Det här är dock jättelika djur, blankt kolsvarta och minst fyra gånger så stora som din blomfluga.
Hur kan måsar och andra djur i kalla områden stå helt obekymrade på kalla isflak vintrarna igenom? Saken har sin grund ett speciellt, strängt kontrollerat, nätverk av blodkärl i benen och fötterna. Saken har länge fascinerat forskare. Bland de första som skrev om ämnet var den legendariske djurfysiologen Lance Irving, som forskare på ämnet redan i början av 1950-talet. Här syns den ostasiatiska måsen skiffertrut, Larus schistisagus, inta sin middag på ett isflak. Bilden är tagen av GruenesMonster72.
Jag undrar varför fåglarna inte fryser om fötterna på vintern.
-Rut, 7 år
Ett mycket spännande ämne! Det har sin grund i hur fåglarna reglerar sin blodcirkulation. För det första kan fåglarna i stor utsträckning kraft minska eller kraftigt öka blodcirkulationen ut i fötterna eftersom det finns finurlig muskulatur kring blodkärlen som försörjer benen. Det gör att fåglarna pumpar ut mycket mindre varmt blod till benen när det är kallt. För det andra, har fåglar i sina ben ett intrikat nätverk av artärer och vener som löper i nära anslutning till varandra. Eftersom värme flödar från varmare till kallare källor, betyder det att det varma blodet som kommer från hjärtat (i artärerna) ”lämnar över” värme till det kalla blodet som varit ute i fötterna och vänt (i venerna). Detta kallas för ”motströms värmeväxling”, och gör så att blodet som når fågelns fötter är nästan lika kallt som omgivningen, medan blodet som ska tillbaka in i kroppen har värmts upp nästan till kroppstemperatur. Därigenom undviker fåglarna att förlora massor av värme till det kalla underlaget, och slipper samtidigt kylas ned av kallt blod som är på väg tillbaka in i kroppen. För det tredje har åtminstone vissa fåglar i kalla områden bättre skor på fötterna: studier av korp, som finns från ökenområden till långt norr om polcirkeln, visar att lagret med död hud under fötterna ökar ju längre norrut korparna lever. Forskarna tolkar det som ett sätt att undvika att korparna får frysskador på fötterna när de går på is och snö. De har tjockare mockasiner, helt enkelt.
Vi skriver om fåglarnas fötter som värmeväxlare i vår Kunskapsbank. Kolla in den här länken, och surfa vidare till fliken ”Kalla och varma fötter”. Det finns också en fin och förklarande figur om fåglarnas sinnrika fötter i tidningen Forskning och Framsteg. Du hittar den här.
Kommentarer