Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
I vår serie om Fråga en Biologs expertpanel har turen nu kommit till Mats Hansson. Såhär berättar mats om sin forskning:
Jag är molekylärbiolog och arbetar mycket med DNA och proteiner. Främst är det växter jag studerar. Sädesslaget korn är en av mina favoriter.
Läs mer på Mats hemsida.
Är detta en invasiv geting som ska dödas om jag ser den igen?
Detta är faktiskt inte alls någon geting, utan en blomfluga som försöker att likna en geting. Tittar du nära, ser du att djuret bara har ett vingpar, men alla getingar har två (= fyra vingar), samt en sugsnabel istället för käkar som getingar har.
Arten är Volucella zonaria, vår största blomfluga och en nykomling i landet. Den saknar svenskt namn. Från att den först etablerade sig i landet för några har sedan, har den snabbt ökat sitt utbredningsområde. Vi har skrivit om arten tidigare. Surfa in här.
– Andreas Nord
Under sommaren kommer vi varje vecka att presentera två av våra experter som hjälper till att svara på era frågor. Nu har turen kommit till Eric Warrant. Såhär säger Eric om sin forskning:
Jag är professor i zoologi vid Lunds universitet. Jag studerar synsystemet och visuell navigering hos nattaktiva och djuphavslevande djur. Min forskning har lett till upptäckten av hur nervsystemet gör för att tillåta syn i svagt ljus. Läs mer på Erics hemsida.
Den här skalbaggen såg jag i en vresros på Malmön i Bohuslän i början av juli. Den verkade trivas inne i det gula. Jag undrar så vad det är för skalbagge. Vet ni?
Det är en gräsgrön guldbagge, Cetonia aurata – en typisk högsommarskalbagge som gärna äter pollen från rosor och andra växter. Larven utvecklas under två år i starkt rötskadad lövträdsved, och kan ibland till och med leva i komposter.
– Andreas Nord
Tusen tack för utförligt svar! Jag undrar ändå, hela skalbaggen var kopparfärgad, men nyansen kanske inte spelar så stor roll? Intressant att få lära sig var den utvecklas och att utvecklingen tar så lång tid.
Färgen kan variera en hel del och är oftast inte ett alldeles tillförlitligt sätt att känna igen våra olika guldbaggar.
– Andreas Nord
Vi har en fågelholk på husväggen i Göteborg i vilken ett pilfinkspar häckar. Nu sedan en vecka ungefär flyger föräldrarna ut med ungarnas avföring i små paket. Det som förvånar mig är att de inte flyger längre än cirka fyra meter till altanräcket där de placerar de små vita säckarna med jämna mellanrum på rad. Där ligger nu cirka tjugo små vita paket med tio centimeters mellanrum. Jag tänker att de inte skulle vilja skylta med att det finns ungar i närheten. Har ni i någon förklaring till beteendet?
Det är en spännande observation. Du har alldeles rätt i att föräldrarna inte vill skylta med att det finns goda ungar att äta alldeles i närheten. Samtidigt vill föräldrarna inte heller flyga alldeles för långt och mycket ”i onödan”.
Det är därför rimligt att tänka sig att avståndet de väljer att släppa ifrån sig avföringspaketen på är en avvägningen mellan risken att ett rovdjur listar ut var boet är och föräldrarnas ”kostnad” i form av tid och energi som krävs för att flyga längre bort.
– Andreas Nord
Under sommarmånaderna kommer ni följare att få möta alla de experter som hjälper till att svara på era frågor. Nu har turen kommit till Torbjörn Tyler, som säger såhär om sig själv:
Jag är intendent vid vid de Botaniska samlingarna på Biologiska museet. Jag har ansvar för samlingarna av kärlväxter, och forskar om namngivning, släktskapsförhållanden och historiska och pågående förändringar i den nordiska floran.
Läs mer om vad Torbjörn gör på hans hemsida.
Vi har de senaste dagarna hittat ett tiotal humlor av samma art i vår kallfarstu. En del har varit döda och en del har varit levande men väldigt medtagna. De levande humlorna har vi försökt hjälpa genom att flytta ut dem och ge dem juice. De har druckit glatt men har ändå hittats döda en stund senare. Finns det något annat vi kan göra för att hjälpa dem?
Det var fint att läsa om den stora omtanken ni visar humlorna. På bilderna ser vi hushumlor, Bombus hypnorum, som är den av våra humlor (tillsammans med mörk jordhumla Bombus terrestris) som oftast bygger bo i och omkring våra hem.
Jag tror inte att ni behöver vara så oroliga över detta. Det kan helt enkelt vara så att samhället är på väg att dö ut. Humlor är kortlivade – många arbetare lever bara några veckor och en koloni högst ett par månader. Det kan alltså röra sig om antingen en äldre generation arbetare som nu ska dö, eller att kolonin är färdig. Vid det laget har arbetarna fött upp både nya drottningar som ska övervintra och bilda nya humlesamhällen nästa år – och hanar (som kallas för ”drönare”) som parar sig med nya drottningar från andra samhällen. När detta är uträttat har humlorna ”inte mer att göra”. De nya drottningarna kommer att flyga omkring och äta upp sig under ett par-några veckor, innan de söker skydd ner i marken eller på en annan skyddad plats där de sedan sover en lång vintersömn som sträcker sig ända till mars eller april nästa år.
– Andreas Nord
Under sommaren passar vi på att presentera alla experter som hjälper till att svara på frågor som våra följare skickar in. Nu har turen kommit till Jessica Abbott, som berättar såhär om sig själv:
Jag är lektor i evolutionär genetik på Lunds universitet, och min forskning handlar om utvecklingen av könsskillnader och könskromosomer. Jag kommer ursprungligen från Kanada och inledde mina universitetsstudier där på University of Guelph. Under tredje året av min grundutbildning kom jag till Lund tack vare ett internationellt utbytesprogram. Jag gillade Lund och stannade kvar för att slutföra min masterutbildning, sedan doktorerade jag på polymorfism hos flicksländor. Efter ett par vistelser hos andra lärosäten kom jag tillbaka till Lund 2012 och har jobbat här sedan dess. Jag tycker evolutionsbiologi är spännande för att den ger oss svar på ”varför”-frågor.
På min fritid gillar jag att läsa science fiction och fantasy, lyssna på musik, träna, och laga mat. Jag är även känd från Fråga Lund.
Du kan läsa mer på Jessicas hemsida.
Jag hittade den här högen med bajs. Vilket djur kan ha gjort sitt behov? Nästan till hälften låg inuti en vägtrumma som mäter ungefär 20 centimeter tvärs över. Fyndet gjordes i den sydöstra delen av Hallsbergs kommun i Närke.
Givet placeringen, storleken och den lösa konsistensen gör att det skulle kunna komma från en grävling. Det är dock vanligt att grävlingar gräver en lite grop till sin avföring, och det syns inte på din bild.
Det går inte riktigt att utesluta andra kandidater här, som en hund eller en räv som båda kan ha ganska lös avföring under vissa omständigheter. Att spillningen delvis ligger inne i en vägtrumma, talar dock till grävlingens fördel.
– Andreas Nord
Är det här en svart huggorm eller en snok utan gula fläckar?
Bilden visar en melanistisk – alldeles svart, alltså – snok. Att det är en snok ser man rent habituellt på den långa, smala kroppen (huggormar är knubbigare), den avrundade nosen (huggormar har kantig nos), och de flacka tinningarna (huggormar har trekantigt huvud, inte spolformat).
Tittar man närmare, kan man också notera att snokar och huggormar har olika antal och storlek på huvudets fjällplåtar, där snokar lite förenklat har få och stora plåtar och huggormar fler och mindre.
– Andreas Nord
Kommentarer