På vårkanten står saven högt i björkar och andra lövträd. Det har vissa djur lärt sig att utnyttja, bland annat hackspettar som genom noggrant placerade hålslag kan komma åt att lapa i sig av den utsipprande saven. Savflödet kommer i sin tur att utgöra födokrok åt många olika insekter, som skalbaggar och vårystra getingar. Bilden är tagen av Ingalill Elfgren.
Jag hittade dessa märken på en björk som står i en skog i Västernorrlands inland, omgiven av mestadels tall. Jag vistas väldigt mycket i denna skog, men har aldrig sett sådana märken tidigare. Det är gott om större hackspett här, men även gråspett, spillkråka och mindre hackspett finns i närheten. Jag antar att det är en hackspett som gjort märkena, men vilken?
Det stämmer att någon hackspett har varit i farten! När märken ligger såhär i tjusiga rader längs med stammen, har hackspetten varit ute efter björkens sav. Det syns också bra på din bild, där hackmärkena gjort upphov till ett stort savflöde.
På engelska kallas det här födosöksbeteendet för ”sap sucking” och på svenska översätts det ibland till ’savsugning’ eller ’savlapning’. Det är vanligare att se på våren innan häckningssäsongen. Då står saven högt och savlapning utgör ett bra näringstillskott under en annars näringsbegränsad tid på året.
Både tretåig och större hackspett är kända savlapare, och spillkråka antas vara det, men jag kan inte avgöra vem som är den skyldiga i det här fallet. Eftersom märkena är jämförelsevis små och eleganta, tror jag åtminstone inte att det rör sig om spillkråka. Det är ju en hackspett som brukar vara ganska destruktiv i sitt födosök.
Här har en snok, Natrix natrix, råkat illa ut. Det spräckliga mönstret på buken är typiskt, och skiljer snoken från vara andra två svenska ormarter. Bilden är tagen av Rolf Tingström Nilsson
Jag promenerade från Kullens fyr mot Arild i Skåne i mitten av maj. Då hittade jag dessa döda djur på marken. En var nog en snok, men vad är det spräckliga?
Det spräckliga mönstret på buken är typiskt för undersidan av en snok!
– Björn Lardner, gästexpert
Tack för god och snabb identifiering. Jag har uppenbarligen aldrig tidigare sett undersidan av en snok. Men nu har det hänt!
Färska spår av järv i allra nordligaste Sverige. Ett fantastiskt vårvintermöte! Bilden är tagen av Tobias Lundberg.
Jag var på skidresa i allra nordligaste Sverige i våras. På skidturen såg vi dessa spår. Det som förbryllar mig var att två spå var små och två stora. Det var tydligt att bak- och framfötterna hade olika storlek. Tyvärr fotade jag bara de två större avtrycken. Trugan på skidstaven är 9 till 10 centimeter i diameter, för jämförelse.
Här har en järv sprungit över fjället – ett karismatiskt och mytomspunnet rovdjur som glädjande nog är på frammarsch i Sverige! Hos järven är framtassarnas avtryck betydligt större än baktassarnas, vilket stämmer bra med din beskrivning.
Koltrasten, Turdus merula, bygger gärna sitt bo alldeles i människans närhet, i det här fallet i vår frågeställares cykelkorg. Den här egenheten gör koltrasten är ganska hårt ansatt, särskilt i stadsmiljöer där det är gott om rovjdur som skator, kråkor och lösa katter. Det är därför vanligt att koltrastarna misslyckas i sitt häckningsförsök. Lyckligtvis har de en lång häckningssäsong som sträcker sig över nästan hela den varma delen av året. De kan därför med lätthet börja om på en ny, säkrare, plats. Bilden är tagen av J.J. Harrison.
En koltrast lade ägg i min cykelkorg! Först ett och sedan två och sedan tre. Mamman lämnade boet emellanåt och äggen var kvar utan någon som tittade till dem. Jag tror därför inte att det finns någon pappa. En dag var det bara 2 ägg kvar. Jag tittade runt för att se om det tredje hade ramlat ut på något sätt. Igår när mamman lämnat boet såg jag att det ena ägget kläckts. Men idag var boet helt tomt igen. Flyttar mamman sina ungar eller är det någon som tagit ungen/ungarna/ägget? Jag blev så ledsen när jag såg att det var tomt!
Koltrastar, liksom nästan alla andra fåglar, kan bara lägga ett ägg om dagen. Det betyder att det tar en hel vecka att lägga en äggkull på 7 ägg. Under den här tiden sköter honan mest sig själv. Hos vissa fåglar sover honan i boet under natten, lägger ett ägg på morgonen och är sedan borta under dagen. Hos andra fågelarter kommer honan bara för att lägga sitt ägg. Det här har bland annat att göra med om fågeln bygger bo i skyddade håligheter, eller har öppna bon som koltrastar. Under äggläggningsperioden är hanen nästan försvunnen. Han finns i området, men närmar sig sällan boet förrän äggen har kläckts och matningen tar vid.
Om det försvunnit ett ägg under ruvningen, och sedan försvunnit en unge och boet lämnats tomt, tyder det mesta på att något rovdjur har varit i farten. Såväl skator och kråkor är skickliga på att hitta ägg och ungar, och tamkatter har heller inga problem att ta sig an ett fågelbo i en cykelkorg.
Koltrastar är, liksom andra fåglar med öppna bon, mycket utsatta för allehanda rovdjur. Som väl är, kan de producera många kullar under våren och sommaren. Med största sannolikhet är det vad ”dina” koltrastar kommer göra, den här gången förhoppningsvis i mer dolda gemak.
Den grova strukturen på spillningen, liksom det övervägande inslaget av hår, gör att vi håller med i vår frågeställares bedömning att det kan vara en varg som varit på besök. Som alltid med spillningar, är det bästa dock att fotografera med ett referensföremål i bild. Då blir det lättare att avgöra storleken. Bilden är tagen av Caroline F.
Kan detta vara från varg? Om inte, vad kan det annars vara? Finns räv i området men avföringen från den brukar se annorlunda ut. Att spillningen ser litet utspridd ut beror på att min hund krafsade i den.
Jag håller med om att detta ser ut som avföring efter en varg. Samtidigt hade det varit bra med en ordentlig storleksjämförelse. Vargspillning är mycket större än rävspillning, i storlek som från en hund i motsvarande storlek. Jag har lite svårt att avgöra från bilden. Det går ju också att tänka sig att det rör sig om en räv som har ätit av ett trafikdödat vildsvin, men jag får som sagt ingen känsla för räv när jag ser bilden.
Nebulosabärfis, Rhaphigaster nebulosa, är en stor bärfis från Kontinentaleuropa som på mycket kort tid etablerat sig i Danmark och Sydsverige. Numera är den en av våra allra vanligaste bärfisar i stadsmiljöer, tillika en av landets allra största bärfisar. Något skadedjur, är den emellertid inte.
Denna insekt fångades inne i bostaden. Vad kan det vara? Någon skadeinsekt?
Den här vackra insekter är bärfisen Rhaphigaster nebulosa, som ännu saknar svenskt namn (’nebulosabärfis’ är på förslag). Det är en ganska ny bekantskap som hittades för första gången i landet så sent som 2023. På mycket kort tid har den blivit en vanlig bärfis i stadsmiljö i sydligaste Sverige.
Det här är inget skadedjur, utan insekten lever på allehanda träd och buskar, bland annat på björk och buddleja. Däremot tycker den om att övervintra inomhus, och det är säkert därför ni har hittat djuret hemma hos er.
Blommande marker är till glädje för både människa och djur. Om en äng eller annan blomresurs anläggs på rätt sätt kan det vara ett nog så viktigt verktyg för att gynna den biologiska mångfalden. För att minska risken för att lokala växtpopulationer utarmas genom utkorsning med artfränder från annat håll, bör man dock i möjligaste mån försöka använda lokalt plockade eller producerade fröer när nya blomsterbäddar ska anläggas. Vår expert reder ut varför det är så.
Jag jobbar som trädgårdsmästare och har därför stor möjlighet att påverka hur människor utformar sina trädgårdar, men känner att jag till viss del saknar kunskap för att kunna göra val som bidrar till en rikare biologisk mångfald. Jag ägnar dock en stor del av min fritid till att läsa på om hur en kan göra mer hållbara växtval och har då snöat in lite på det här med inhemska växter som verkar kunna vara ett sätt att knyta våra trädgårdar mer till de ekosystem som vi har runtomkring oss. I flera andra länder så finns initiativ för att använda sig mer av inhemska växter för att öka den biologiska mångfalden. Detta är något jag skulle vilja få in mer i Sverige, men några aspekter gör mig lite fundersam. Begreppet ”inhemsk” är ju baserat på de nationella gränserna vilket växterna, insekterna mfl bryr sig mycket lite om. Hur påverkar egentligen det ännu mer lokala förhållandena när det kommer till biologisk mångfald? Mina frågor lyder såhär:
1) Kan lokala variationer störas ut om vi skulle börja plantera inhemska arter som har en centraliserad frökälla? I vilka sammanhang blir detta ett problem och överskuggar dessa fördelarna med att plantera inhemskt vs exoter?
2) Om en art har sin naturliga utbredning på Öland så räknas den som inhemsk men kan vi verkligen tillskriva den värdet som inhemsk om vi planterar den i Göteborg? Skulle effekten på biologisk mångfald vara i samma paritet som om vi hade planterat något som faktiskt växer i Göteborgsområdet?
Tack för kloka funderingar! För att svara på dina frågor:
1. Ja, det kan vara ett problem, framför allt om de planterade växterna med ”icke-lokal” proveniens börjar korsa sig med lokala populationer av artfränder så att dessa blir ”genetiskt förorenade”. Av detta följer att risken är störst när:
a. Odlingarna ligger i direkt anslutning till naturliga miljöer där samma arter finns;
b. Det handlar om arter som är lokalt (eller nationellt) ovanliga och som odlas i så stor omfattning att den odlade populationen kan komma att utgöra en stor del av den totala (odlade + spontana) populationen i trakten, samt
c. Det handlar om arter vars frön och/eller pollen lätt sprids över större avstånd med till exempel vinden eller fåglar eller bin som flyger relativt långt. Tydliga tecken på sådan genetisk förorening kan man exempelvis se hos gullviva och backsippa som i många delar av Sverige är sällsynta i naturen men mycket vanliga som odlade i trädgårdar.
2. Nja, som du själv antyder är uppdelningen i ”inhemsk” och ”främmande” egentligen en helt artificiell uppdelning av en kontinuerlig skala. Ju längre bort ifrån desto mer främmande. Av detta följer dock att det generellt är bättre att i Göteborg odla växter från Öland än växter från Turkiet eller Amerika. Det bästa vore såklart att bara odla växter som hämtats i Göteborgs kommun eller möjligtvis någon kranskommun.
Björkfröskinnbagge, Kleidocerys resedae, är en av våra allra vanligaste skinnbaggar. Den finns i stora mängder och tycker, som namnet antyder, särskilt om att äta björkfrön. Det är vanligt att hitta björkfröskinnbagge inomhus, men det finns aldrig någon anledning till oro eftersom den aldrig är ett skadedjur. Bilden är tagen av Johaan Petrini.
Jag hittade den här krabaten i köket. Den var cirka 5 millimeter lång och brunaktig i färgen. Skulle det kunna vara en kackerlacka, och i så fall vilken sort? Tydliga, stora vingar som täcker hela ryggen och 3 par ben. Kanske en nymf?
Det här är ett helt annat djur – en så kallad fröskinnbagge, som är ganska nära släkt med bland annat bärfisar. Ett bra sätt att skilja den från kackerlackor är att titta på bilden du tagit på buksidan. Där ser du att ditt djur har en lång sugsnabel, vilket är typiskt för skinnbaggar. Alla kackerlackor har alltid och utan undantag bitande mundelar, käkar alltså .
Djuret du hittat är en av Sveriges vanligaste skinnbaggar. Den heter björkfröskinnbagge på svenska och Kleidocerys resedae på vetenskap. Som namnet antyder lever den på björk, där larver och vuxna djur suger näring ur fröna. Den är busvanlig överallt, flyger bra, och hittas därför med viss regelbundenhet inomhus där de hamnar av misstag. Den uppträder aldrig som skadedjur.
Koltrasten, Turdus merula, häckar gärna alldeles i vår närhet. Precis som många andra slags fåglar med öppna bon, utvecklas ungarna fort och lämnar snart boet. Studier i Storbritannien visar att ungarna kan flyga ut efter så lite som 10 dagar! Att vår frågeställares bo nu när tomt behöver därför inte betyda att ett rovdjur varit framme. Bilden är tagen av Mimmie.
Jag upptäckte ett koltrastbo med ungar i för några dagar sedan utanför mitt hus. Det var tomt och såg helt orört ut när jag kollade några dagar senare, och i eftermiddags var det övertäckt med grässtrån. Ungarna såg inte gamla ut, så det kan näppeligen ha gått runt två veckor sedan äggen kläcktes. Troligen tagna? Vad innebär det vanligtvis när ett bo täcks över sådär?
Det är svårt att svara på när det gäller koltrastar! Om äggen kläcktes för omkring två veckor sedan, kan det faktiskt hända att ungarna lämnat boet på egen hand. Studier i England visar till exempel att medeltiden från kläckning till utflygning hos koltrastar är 13,6 dagar, med variation från 10 till 19 dagar. Givetvis kan det också varit någon som har tagit ungarna – en vanlig sak i koltrastarnas värld. Här är bland annat skator och kråkor skickliga bopredatorer.
Att boet nu är övertäckt med gräs, tyder på att det är ett nytt häckningsförsök på gång där, men att föräldrarna vill förbättra sitt hus först. Koltrastar återanvänder inte sällan ett bo de har haft lyckad häckning i, men det är rimligt att tänka sig att de är mindre benägna att göra detta om kullen blev tagen av ett rovdjur.
J. G. Keulemans (1842-1912) var en nederländsk konstnär som under största delen av sitt liv bodde och verkade i Storbritannien. Han gjorde sig särskilt ett namn som en synnerligen skicklig fågelmålare. I Keulemans omfattande produktion ryms dock även många andra djur, såsom den här vackra rödräven.
Jag rensade bland vinbärsbuskarna och ett litet ”dike” mot gräsmattan. Där ser jag en liten klöv sticka upp. När jag drar i den kommer ett litet rådjurskid kommer upp, dock bara från midjan och ned. En färsk kropp, dock bara halv, och utan huvud. Väl gömt kadaver, utan synliga skador på bakkroppen. Vilket rovdjur gör detta? Jag kunde inte se några spår från själva nedgrävningen.
På beskrivningen låter det som att det är Mickel Räv som varit i farten. Rävar är duktiga på att ta nyfödda rådjurskid, och det är också typiskt räv att gräva ned maten för senare användning.
Kommentarer