Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
Under sommaren får ni följare möta alla de experter som hjälper till att svara på era frågor. Nu har turen kommit till Carin Jarl Sunesson, som säger såhär om sig själv:
Jag jobbade över 13 år på växtförädlings- och bioteknikföretag innan jag återvände till universitetet. Jag kan ganska mycket om växtförädling, genetiskt modifierade organismer (GMO), växtgenetik och växtfysiologi. Jag har en man, tre barn och en trädgård med för mycket ogräs.
Läs mer om Carin och hennes arbete här.
I vår serie om Fråga en Biologs expertpanel har turen nu kommit till Mats Hansson. Såhär berättar mats om sin forskning:
Jag är molekylärbiolog och arbetar mycket med DNA och proteiner. Främst är det växter jag studerar. Sädesslaget korn är en av mina favoriter.
Läs mer på Mats hemsida.
I början av sommaren upptäckte vi att humlor tagit sig in i vårt hus, via en luftspalt i husgrunden. Normalt skall den vara täckt av ett finmaskigt nät. Alltnog – nu har jag några angelägna humlefrågor: 1) Hur vanligt är det att humlor etablerar sig i boningshus? 2) Var någonstans kan humleboet förväntas vara etablerat? 3) Hur ser ett humlebo ut? 4) Vilken olägenhet kan man förvänta sig att detta etablerande kan medföra?
Det är ganska vanligt att humlor bygger bo i bostadshus, typiskt under väggpanel eller möjligen på en vind. De gillar att bosätta sig i glas- eller stenull. Vanligtvis rör det sig om hushumla eller mörk jordhumla. Någon olägenheten är det i regel inte fråga om, och humlor brukar dessutom vara snälla även precis vid ingången till boet. Det finns undantag, med vissa litet mer aggressiva kolonier, så det är ändå bra att iakttaga försiktighet om ni rör er nära ingången till boet.
En koloni lever ungefär 3 månader, varefter den gamla drottningen och alla arbetare dör. De nya drottningarna sprider sig i landskapet och hittar en plats att övervintra på. Det blir alltså aldrig fråga om någon etablering i egentlig mening. Är det en bra plats kan en annan humledrottning bosätta dig där nästa år, men det är ganska ovanligt.
– Andreas Nord
Stort tack för ett uttömmande svar! Beträffande min fråga 3, om hur deras bo ser ut, så tänkte jag närmast på om de inreder någon typ av cellstruktur för sina ägg/larver (à la getingarnas cellkakor). Jag förstår ditt svar som det inte gör det, utan fixar till små håligheter direkt i isolermaterialet (glas- eller stenullen). Inför vintern (när boet är utdött) kommer jag att täta igen luftspalten (deras ”dörr”) lite bättre; befintligt finmaskigt nät där, har förmodligen någon slags öppning – som blivit för stor.
Jag missförstod frågan. Humlor har alldeles klart yngelceller, men boet är ganska olikt ett bi- eller getingbo. Såhär ser det ut:
– Andreas Nord
Fick just in en gigantiskt stor geting. Den var 7 centimeter lång och kroppen var cirka 1 centimeter tjock. Hann inte ta någon bild, eftersom jag fick panik och var tvungen att öppna fönster och dörrar så flygfarkosten kom ut. Vad i h-e var det här? Har aldrig sett något liknande.
Även om det låter i största laget, så bör det vara en bålgetingdrottning du fått in. Bålgetingen är vår allra största, men också allra snällaste, geting. Drottningarna kan bli ordentligt stora och upplevas som litet skräckinjagande, men de är långt fredligare än andra getingar och sticket är inte lika smärtsamt som man kan tänka sig baserat enkom på storleken.
– Andreas Nord
Under sommaren får ni läsare möta all de experter som hjälper till att svara på frågor som ni skickar in. Nu har turen kommit till Sofie Olofsson som arbetar vid Botaniska trädgården i Lund. Såhär skriver såhär hon om sitt arbete:
Jag är botanist och jobbar som intendent i Botaniska trädgården vid Lunds Universitet. Det betyder att jag håller ordning på växtsamlingarna i trädgården och att jag förmedlar allt spännande som finns att berätta om dem, genom undervisning, utställningar eller i skrift. Systematik, växtvärldens mångfald och träd gör mig särskilt glad!
Här kan du läsa mer om Botaniska trädgården.
Under sommaren får ni läsare möta all de experter som hjälper till att svara på frågor som ni skickar in. Nu har turen kommit till Anders Nilsson, som skriver såhär om sin forskning:
Jag är akvatisk ekolog med bakgrund i evolutionär beteendeekologi. Mycket av min forskning handlar om fisk, med frågeställningar kring bland annat migration, bevarandebiologi, fiskeri, samt interaktioner i näringsvävar och sociala system.
Läs mer om vad Anders gör på hans hemsida.
Vad kan detta vara för djur? Jag hittade den inomhus i slutet av mars.
Det är antigen allmän barkbock (Tetropium castaneum) eller skulderfläcksbock (Tetropium fuscum). Båda skalbaggarna hör till familjen långhorningar, med omkring 130 arter i landet. Skulderfläcksbock har ett ljust parti på skuldrorna, och det tycker jag mig kunna se på din bild, men med ett litet frågetecken eftersom det ljusa området också kan vara en optisk illusion. De båda arterna skiljer sig också åt på halsskölden, där allmänna barkbocken har en glansig halssköld medan skulderfläcksbocken har en matt, punkterad, dito.
Båda arterna är vanliga i hela landet och larverna utvecklas i granved. Om du hittade skalbaggen inomhus, är det säkert så att den kommit in med brasved och vaknat till i tron att våren är kommen.
– Andreas Nord
Vid lunchtid idag kom det krypande en insekt på köksbordet. Vid närmare titt insåg jag att det var någon typ av nyckelpiga. Fast denna var avsevärt mindre än den vanliga sjuprickiga, saknade prickar och hade tegelröda eller terrakottafärgade vingar. Vad kan det vara för art?
Det är en tioprickig nyckelpiga, Adalia decempunctata – en vanlig, men ytterst mångformig piga. Namnet är därför litet missvisande – tioprickiga nyckelpigan kan förvisso ha 10 prickar, men den kan också sakna fläckar helt eller delvis, eller vara nästan svart. Lättaste sättet att känna igen den är på kombinationen av storlek och kroppsform. När den har vit grundsköld på halsskölden, är fläckarnas placering också typisk. Men för att ställa till saken ytterligare en smula, är det ganska vanligt att 10-prickiga nyckelpigan har en alldeles svart dito.
– Andreas Nord
I vår serie om Fråga en Biologs expertpanel har turen nu kommit till Olle Anderbrant. Han skriver såhär om sin forskning:
Jag forskar om kemisk ekologi, till exempel om hur insekter finner sin mat och partner med hjälp av doftsignaler. Flera av de arter jag studerar är skadegörare i jord- eller skogsbruk och därför är jag även intresserad av växtskydd som tar hänsyn till ekologiska och evolutionära aspekter.
Läs mer på Olles hemsida.
Under sommaren presenterar vi all experter som hjälper till att svara på frågorna ni skickar till Fråga en Biolog. Nu har turen kommit till Allan Rasmusson, som skriver såhär om sin forskning:
Jag är växtfysiolog och molekylärbiolog med intresse för framförallt växt-svampinteraktioner, och växternas mitokondrier, cellbiologi och respiration.
Läs mer om Allan och vad han sysslar på hans personliga hemsida.
Kommentarer