Stor svävfluga, Bombylius major, är liksom andra svävflugor parasitoider på olika solitära bin. Svävflugehonorna kan på våren och sommaren ses patrullera som små drönare utanför binas bohålor. När biet inte är på plats passar svävflugan på att lägga sin ägg i boet! Bilden är tagen av Jonas Lindström.
Häromdagen fotograferade jag en lustig, långbent humla (eller?) i Botaniska trädgården här i Lund. Vad är det för något?
Den långbenta humlan är alls ingen humla! Tittar du noggrant ser du att den bara har ett par vingar, medan humlor och andra steklar alltid har två vingpar. Så det här är faktiskt en fluga som förs till den i Sverige ganska lilla familjen svävflugor (Bombyliidae). Din art heter ”stor svävfluga” på svenska, och Bombylius major på vetenskap. De är faktiskt ganska lika olika bin. Det engelska namnet är ”biflugor” och i Danmark kallas de humleflugor!
Men svävflugorna har faktiskt en annan koppling till bin också – de är nämligen parasitoider på olika arter av solitärbin. Honan patrullerar kring solitärbins boöppningar och passar på att lägga ägg i boet när bihonan är borta. Ägget kläcks. Sedan äter svävflugelarven först upp bilarvens pollenförråd, och därefter sätter den i sig bilarven också. Ganska otrevliga typer alltså, men icke desto mindre en fascinerande livshistoria.
Djurspillning som vår läsare träffade på utomhus. Den tydliga segmenteringen gör att tankarna förs till tamkatt, men det är svårt att utesluta andra alternativ, till exempel tamhund, baserat på bilden allena. Bilden är tagen av Bo Martinsson.
Är det här grävlingsspillning? Eller vad kan det annars vara?
Min magkänsla är att det här spillning från en tamkatt, eftersom den är så tydligt segmenterad och ganska avlång. Det går dock inte heller att utesluta spillning från en tamhund, tycker jag. Grävling är dock osannolikt, även om dess spillning är väldigt varierande. Ofta ligger den i små toalettgropar, men inte alltid. I regel är den dock betydligt lösare än såhär, och den är nästan aldrig tydligt segmenterad.
Vad tror du, kan platsen där du hittat spillningen vara en sådan där katter eller hundar ofta går? När det gäller katter är vi ju vana vid att de gräver ner sin spillning, men det är en sanning med viss modifikation: inom ett revir vill katter inte alltid skylta med sin närvaro, men i utkanten av reviret kan de gärna markera att ”här finns jag” lite extra!
Parasitsteklarna är en stor, mångformig och dåligt förstådd grupp av insekter i Sverige och världen. De lever alla genom att lägga sin ägg i andra insekter eller deras larver. Många parasitsteklar utnyttjar bara en enda annan insektsart som sin värd. De har därför en viktig roll i ekosystemen. Bilden är tagen av Peter Strand.
Vad är detta för insekt? Jag har fått in några stycken i huset på södra Öland de senaste dagarna (28-30/5). De är omkring 1 centimeter långa, från spröt till stjärtpigg. Är det något skadedjur?
Det är en parasitstekel av något slag. Det är ofta det när antennerna är långa och slanka och har väldigt många (fler än 16) segment, och huvudet är litet, runt och tydligt avsatt.
Vi har flera tusen olika kända arter i Sverige, och säkerligen minst några hundra som återstår att upptäcka. Något för den hugade att ta sig an, med andra ord! Just vilken art det är kan vi tyvärr inte avgöra från den här bilden. Julia Stigenberg och Mattias Forshage på Naturhistoriska Riksmuseet är bra på de här djuren och kan kanske komma närmare en art-, eller åtmistone släktes-, bestämning.
Parasitsteklarna är aldrig skadedjur såsom vi brukar tänka på sådana. Däremot lägger alla parasitsteklar sina ägg i andra insekter eller i deras larver. Parasitstekellarven äter sedan upp värddjuret inifrån, och ut kommer en vuxen stekel. Därför är de ju i allra högsta grad skadedjur för värddjuren, men som sagt aldrig för oss. Sambandet mellan parasitstekel och värd kan vara nog så intimt, och många parasitsteklar utnyttjar bara en enda, eller ett fåtal, värdar. Det här parasit-värd-förhållandena är ofta dåligt utredda och förtjänar mer uppmärksamhet – här finns mycket att lära sig om såväl arternas släktskap som deras ekologi och evolution.
Kattugglan, Strix aluco, är en ganska vanlig uggla nära människor. Den har ett karakteristiskt, klagande eller skriande, läte som hörs på lång väg. Bilden är tagen av Martin Mecnarowski.
Sent igår kväll, i slutet av maj, hörde jag via det öppna fönstret att det skreks utanför. Jag tror att det är en rovfågel av något slag. Jag stack ut telefonen och lyckades spela in det höga ljudet. Nu har jag lyssnat och jämfört via appar och på webben, men blir inte säkrare på lätet. Vad är det för fågel? Eller är det en fågel ens?
En kattuggla bjuder oss på sitt karakteristiska läte i Färmsnäs i Dalarna. Inspelningen gjordes av Johan Hedberg i slutet av maj 2022. Ugglan hördes från en relativt orörd skogstomt på 1 hektar med aktiv fågelmatning med mycket småfåglar. Här finns också ett 15-tal småfågelholkar med mycket aktivitet i.
Det där låter som en kattuggla, Strix aluco, om än kanske en ovanligt entusiastisk sådan. Ropet brukar vara lite kortare, man brukar säga att det låter som ”klä-vitt”. Den här ugglan drar ut lite på lätet och får till detta skriandet istället, men det är inte ovanligt att dom låter så här.
En äldre, hamlad pil med angrepp av rökticka, Bjerkandera fumosa, och säkert också flera andra svamparter. Pilar kan leva väldigt länge med svampangrepp. Ett bra exempel på det är de långa pilevallarna som förr kantade åkrar och småvägar i Skåne. När träden börjar dö startar en ny fas i deras liv – den nedåtgående, där trädet alltjämt lever men erbjuder livsutrymme för en väldigt mängd insekter, fåglar, svampar och bakterier. Därför är det bra att låta döda och döende träd få vara ett naturligt inslag i skog och trädgård. Bilderna är tagna av Matilda Kahl.
Vi har en gammal pil på ön Löparö i Stockholms skärgård. För ett år sedan upptäckte vi att det växte svamp på trädet. Den hade letat sig in i stammen. Vi började hacka ur det det som såg skadat ut och insåg att det var ungefär två tredjedelar av stammens diameter.
Vad är det för svamp, och kan trädet behandlas mot detta? Kommer trädet garanterat att dö? Hur många år får vi med trädet? Det är trädgårdens hjärta ❤️🩹
Om vi börjar med vilken svampart det kan tänkas vara, så blir det en gissning, om än ganska kvalificerad. Men svampbestämning från bilder är alltid svårt! Byggt på trädslag, att det ser ut vara huvudsakligen vitröta och fruktkropparnas utseende så är min gissning rökticka, Bjerkandera fumosa. Men det är nästan säkert flera arter inblandade. Rökticka är en ganska vanlig ticka på olika Salix-arter, som pil, särskilt om trädet varit återkommande beskuret/hamlat och det ser ditt träd ut att vara. Beskärningen orsakar skador och ger möjligheter för svampsporer att gro och etablera sig.
Som du skriver är det ett gammalt träd och flertalet gamla träd är infekterade av mer eller mindre aggressiva nedbrytande och/eller parasitiska svampar. Det är en naturlig del av dess åldrande. Processen i ditt träd började för länge sedan och det är ingenting du kan göra något åt, men det kommer säkert att leva i många år till, i varje fall delvis grönskande, och efter det är det en bas för mycket annat liv: insekter, svampar, fåglar, med mera.
Ett bra exempel på hur länge träden kan leva med rötskador är de kvarvarande skånska pilevallarna. Träden där är nästan alltid ihåliga, men lever vidare väldigt länge ändå. Så var stolt över att du har en rik källa till stor biologisk mångfald på tomten och du ska absolut inte rensa ur det halvt nedbrutna innanmätet (innanmätet kallas för ”mulmen”). Den är livsrum för en massa andra organismer! Du bör av samma anledningen inte heller ta bort trädet helt när det väl ger upp sitt eget liv. Nedbrytning av ved är en, ofta, långsam och alltid komplicerad sak, med många inblandade organismer – bakterier, insekter, svampar i olika kombinationer och i olika ordning och ofta förutsättningar för varandra. Om det finns mycket skrivet och säkert ännu mer kvar att ta reda på!
I landskapet idag är det stor brist på död och/eller döende ved, så alla sådana här träd är väldigt värdefulla. ”En levande skog kräver döda träd!”
Vi har tre olika vivlar i släktet Sitophilus i Sverige. De lever alla inomhus där de uppträder som skadedjur i spannmål och annan torrskaffning. Det är bra att försöka hitta ”härden”, alltså där det ursprungliga angreppet skedde, för det kan bli problematiskt med risvivlar om de tillåts sprida sig i hemmet. Bilden är tagen av Elisabeth.Skalbaggar ur familjen ängrar (Dermestidae) lever dels utomhus, dels inomhus som skadedjur. Flera olika arter lever av dött organiskt material i våra hem där de kan göra viss skada på bland annat pälsverk och ullprodukter. Larven ser mest ut att komma ifrån museiängern, Anthrenus museorum, eller en närstående art. Bilden är tagen av Elisabeth.Detta tycker vi ser ut som ett björkfrö. Bilden är tagen av Elisabeth.Detta är inga insektsägg, men vi är osäkra på vad det annars kan vara. Kanske en svamp av något slag? Bilden är tagen av Elisabeth.
Jag undrar vad detta är för småkryp och vilket eller vilka kryp det är som lämnar sådan här små skal som nästan ser ut som små frön och sådana här vita ägg? Jag har hittat dem inomhus. Äggen har jag även hittat i vår husvagn.
Det här är en litet blandad kompott, men bilderna är såväl små som oskarpa så det är svårt att ge definitiva besked.
Djuren på pastahjulen är någon av vivlarna (skalbaggar alltså) i släktet Sitophilus. Hos oss har vi tre olika; risvivel, kornvivel och majsvivel. De är ganska svåra att skilja åt även under lupp, men alla är skadedjur som lever inomhus av spannmål eller annan torrskaffning. Det kan bli ganska besvärligt med dem, så försök att hitta paketet djuren är vanligast i, släng det, och städa resten noggrant. Väl tillslutna behållare i skafferiet är sedan vägen framåt. Om problemen inte går att lösa med städning är det bra att kontakta Anticimex.
Den lilla avlånga saken med hår på kan kanske vara larven av en änger; en ganska stor grupp av skalbaggar som äter olika slags dött organiskt material och kan uppträda som skadedjur (om än sällan allvarligt). Den ser kanske lite väl symmetrisk och kort ut för det, men kanske luras bilden. Om det är en änger är den mest sannolika boven baserat på larvens utseende museiänger, Anthrenus museorum, eller någon närstående. Här är det bra att hålla uppsikt och avlägsna larver eller vuxna skalbaggar ni hittar. Det gäller också att undersöka särskilt filtar av ull, gamla kuddar med tagelstoppning eller pälsverk som ni kanske har hemma.
I övrigt tycker jag mig kunna identifiera ett frö från någon slags björk (den ljusbruna och litet kantiga saken). Det är vanligt att sådana blåser in utifrån. De vita formationerna är inga insektsägg. Jag vet inte riktigt vad det kan vara i stället, men om jag spekulerar utifrån bilderna undrar jag om det inte kan röra sig om någon slags svamp, men jag har svårt att avgöra om det ens är något som lever.
Sandsteklarna i släktet Podalonia förs alla till stekelfamiljen grävsteklar (Sphecidae). Gemensamt för dem är att de jagar olika små insekter som honan bedövar innan hon ger den som mat till sina larver. Just Podalonia-steklarna jagar olika slags nattfjärilslarver, gärna på torra och varma marker. Just det här djuret sågs vid Frösslundabäcken på Öland, där det fotograferades av Bo Johansson.
Jag såg den här stekeln i naturreservatet vid Frösslundabäcken på Öland den 16 maj. Jag har letat lite här hemma och har kommit fram till att det verkar vara någon slags vägstekel. Kan det stämma?
Någon vägstekel är det inte. Jag tycker snarast att det ser ut som en grävstekel i släktet Podalonia – sandsteklar. Det är stora och präktiga grävsteklar som lever på öppna, sandiga, marker där de jagar olika nattfjärilslarver som föda åt sin egen avkomma. Vi har tre olika arter i Sverige, och alla är påträffade på Öland. Jag är ingen stekelexpert och vill därför inte uttala mig om just vilken av arterna det rör sig om. Gissningen på vägstekel är annars inte så tokig, eftersom det brukar handla om just rödsvarta steklar med långa ben som snabbt springer fram över marken. Utöver en del mikroskopkaraktärer på mellankroppen kan en säga att grävsteklar har proportionellt sett större huvud, kortare antenner, och kortare ben jämfört med vägsteklar.
Här finns en utbredningskarta med svenska Podalonia-fynd.
Vi har några hundratal olika bladbaggar (skalbaggsfamiljen Chrysomelidae) i Sverige. Många av dem finns också i Sydeuropa, men någon Lachnaia-art har vi inte här hos oss. Den närmaste släktingen på svenska breddgrader är myrsäckbaggen, Clytra quadripunctata, som är ganska vanlig över nästan hela landet. Bilden på Lachnaia-bladbaggen tog Anki Blomqvist på Costa Blanca, vid den spanska medelhavskusten.
Denna insekt kröp på altanen i Spanien (Costa Blanca) nu i början av maj. Den var 2 centimeter lång. Det ena benet verkar väldigt långt. Det är nog skadat. Vad är det för något?
Jag tycker att det ser ut som en bladbagge i släktet Lachnaia, som alla har en mer eller mindre sydlig utbredning i Europa. Det tycks vara en hane, vilket framgår av de väldigt långa benen och fötterna. Det finns inga Lachnaia-arter i Sverige. Här finns emellertid en ganska nära släkting som heter myrsäckbagge, Clytra quadripunctata, vars larv utvecklas i stackmyrebon.
Skatnävan, Erodium cicutarium, är en vanlig växt på marker med stora inslag av sand i Götaland. Den är lätt att skilja från andra nävor, eftersom den som enda näva har blad med flikar som sitter i par. Det roligaste med skatnävan är dock sättet som den sprider sina fröer på. Titta på den långa näbben. Det är en del av fruktkapseln som omsluter fröet. När det kommer i kontakt med blöt jord händer något spännande. Läs mer och se videos i texten nedan. Bilden är tagen av David Kornhall.
Kan ni med ledning av dessa bilder avgöra vad det är för blomma på bilden?
Det är en skatnäva, Erodium cicutarium, som växer på ganska lucker mark, gärna med mycket sand. Liksom många andra nävor har den rosaaktiga kronblad, men till skillnad från våra andra arter har skatnävan parflikiga blad. På engelska heter den ”storksbill” (storknäbb) – titta på fruktämnena i nederkant på din bild så förstår du varför!
Skatnävan är en spännande växt eftersom den har en speciell metod att sprida sina frön. När fröna är mogna har själva frökapseln som omger dem (det är frökapseln som bildar ”näbben”) börjat torka ihop. När näbbarna är tillräckligt torra ändrar de form från att vara raka till att bli spiralformade. Det frigörs så mycket energi den här processen så att fröet med omgivande frökapsel katapulteras iväg.
När fröet kommer i kontakt med den fuktiga marken rätar spiralformen ut sig igen. Varför är det häftigt? Jo, för att när det sker blir hela fröämnet som en liten borr som borrar ned fröet i marken. Nedan ser du två videos på fenomenet:
Plattbukspindlar, i spindelfamiljen Gnaphosidae, kan ofta kännas igen på de långa spinnvårtorna som sticker ut baktill. I Sverige har vi knappt 50 olika arter, men just vilken detta är går inte att avgöra från fotot. Bilden är tagen av Åsa Rosell.Större skuggspindel, Nuctenea umbratica, är en vanlig spindel omkring våra hus. På dagarna är de gömda i springor och språng, och på nätterna kommer de fram och tar god hand om alla de småkryp som vi vanligtvis inte tycker det är så roligt att ha omkring oss. De är alltså riktiga renhållare! Bilden är tagen av Åsa Rosell.Spindlar i och omkring våra hem är bra inslag i vår levnadsmiljö, eftersom de är skickliga renhållare som äter upp allehanda små flygfän och kryp. Utan spindlar skulle vi nog ha långt många fler flugor i våra blomkrukor, fler getingar i saften och fler myggor i örat!
Jag hittade dessa två spindlar inomhus i min lägenhet och jag undrar om ni skulle kunna hjälpa mig med att identifiera dem?
Det ser ut att vara någon plattbukspindel (spindelfamiljen Gnaphosidae) och större skuggspindel (Nuctenea umbratica).
– Andreas Nord
Jag håller med – en plattbukspindel av något slag, och större skuggspindel.
– Ellen Sandström
Toppen, tack så mycket för hjälpen! Vet ni hur vanliga dessa spindlar är?
Det är svårt att säga med plattbuksspindeln, eftersom det inte går att säga vilken art det är. Men flera av dem är allmänna. Större skuggspindel är en vanlig spindel i södra Sverige. Här är en utbredningskarta.
Kommentarer