Tallbock (Monochamus sutor) är en vanlig skalbagge i nästan hela Sverige. Larven utvecklas som namnet antyder i tallved. Skalbaggen flyger på hög- och sensommaren, och kan då bland annat besöka timmerstaplar och nymålade hus. Ibland kan den därför hittas inomhus, men något skadedjur är den aldrig.
Jag bor i ett gammalt timmerhus i Västerbotten och hittade den här krabaten krypande på vardagsrumsbordet. Trampade på den av ren reflex. Är det en husbock?
En långhorning är det, men alls ingen husbock. Den är mycket mindre, betydligt plattare och med tunna, mjuka täckvingar.
Det här är istället en hona av tallbock, Monochamus sutor. Det som kommit ut i bakändan är ägg. Tallbock är en vanlig långhorning i hela landet, med lång aktivitetsperiod. Den lever liksom husbocken i tall. Larven lever först under barken och tar sig sedan in i veden. Framförallt angrips nyligen döda eller döende träd, till exempel på brandfält eller efter att en storm slitit av någon grov gren. Tillsammans gör detta att tallbock aldrig är ett skadedjur.
Här kan du läsa mer om tallbock och se en karta över svenska fynd.
Hushumla, Bombus hypnorum, bygger gärna sitt bo i fågelholkar och andra håligheter nära människor. När det blir för varmt eller mer koldioxid än vad som är bra, får en stor arbetarhumla i uppdrag att ventilera kolonin genom att sitta still och surra i ingångshålet. Effekten blir ungefär som en bordsfläkt! Bilden tagen av André Karwath.
Jag har vad jag tror är hushumlor i min fågelholk. Ibland sitter en humla i holkhålet och surrar – länge! Upp till en kvart kan den hålla på, ibland längre. Varför gör de det, undrar jag? Jag hittar inget om detta beteende i vare sig böcker eller på nätet.
Hushumlor bygger gärna bo i fågelholkar, så det är sannolikt att det är just sådana som flyttat in.
Din observation om att en humla sitter i hålet och surrar är intressant. Humlor är spännande insekter eftersom de kombinerar egenskaperna av att ha hög energiförbrukning och hög kroppstemperatur. Det orsakar två saker: humlebon blir gärna varma, omkring 30-32 grader, och det blir fort ont och syrgas och rikt på koldioxid. Inget är särskilt bra. Blir koldioxidhalten för hög, blir humlorna slöa eller till och med bedövade, precis som vi blir när vi sitter i ett varmt och dåligt vädrat rum.
För att lösa det problemet får en större arbetare i uppdrag att antingen fläkta eller bara ventilera kolonin. Det är just detta som du observerade: humlan som sitter i hålet och surrar, gör det för att öka luftströmmarna in och ut ur fågelholken” Det ventilerar ut en del av den koldioxid som byggts upp och kan också sänka temperaturen inne i holken. Det finns övertygande forskning som visar att det här beteendet styrs både av ökande koldioxidhalt i boet och höga botemperaturer. I det senare fallet – alltså när det blir för varmt – kan många arbetare hjälpa till med fläktandet.
Att sitta i ingången har också ett annat viktigt syfte. Humlorna vaktar ingången mot olika inkräktare som snylthumlor och humlebomott.
– Andreas Nord
Så spännande! Tänk vad naturen är fantastisk. Hoppas att så många som möjligt av oss ser till att den får fortsätta vara det nu när vi går till val. Tusen tack för uttömmande svar!
Humleblomflugor (blomflugesläktet Volucella) utvecklas i humle- eller getingbon där larverna lever av både avfall och getingarnas eller humlornas larver. I Sverige finns fyra olika humleblomflugor och alla är mer eller mindre allmänna. På sommaren kan de vuxna flugorna ses besöka nektarrika blommor.
Vi bor i lägenhet mitt i en stad och har de senaste tre veckorna upptäckt denna larv i två av sovrummen. Larven är 15 till 20 millimeter lång, verkar vara hårlös, och kan röra sig någon decimeter på 15 sekunder. Vi har hittills upptäckt 6-7 stycken. Enligt AI på tre olika sajter är det en flugpuppa, men det har jag svårt att tro eftersom den rör sig snabbt och att vi inte haft flugor hos oss. Vi har inte hittat källan till boet. För jag antar att det finns ett bo någonstans med så många larver?
Du behöver inte vara orolig! Larven kommer från någon av blomflugorna i släktet humleblomflugor, Volucella. Vi har fyra olika arter i Sverige och numera är de alla mer eller mindre allmänna.
Varför hittar du dessa larver inomhus, undrar du nu. Jo, humleblomflugornas larver utvecklas i humle- och getingbon, där de lever som en slags renhållare. Såhär på sensommaren och den tidiga hösten är de fullvuxna och lämnar boet för att hitta en bra plats att förpuppa sig på, någonstans i marken. Det är just denna vandring som ni bevittnar nu.
Att larverna hittas inomhus, tyder på att ni under sommaren har haft ett getingbo i någon av era ytterväggar, skorstenar, eller liknande platser getingar gillar. Larverna är helt ofarliga, och de vuxna flugorna är viktiga pollinatörer. Det bästa är att bara släppa ut dem i trädgården eller på innergården.
– Andreas Nord
Oj så lättad jag blir nu när svaret kommer från en expert. Tusen tack! Kollade på bilder på fullt utvecklade humleblomsflugor och de vill jag gärna hjälpa till att frodas ute i naturen.
Taltrast, Turdus philomelos, är en riktig snäckälskare. Bilden är tagen av Dion Art.Koltrast, Turdus merula, har emellanåt vita färgpigment, särskilt i stadsmiljö. Bilden är tagen av Yersinia Pestis.Visst kan det hända att koltrastar äter en och annan snäcka. Det är dumt att låta bli om tillfälle erbjuds. Bland trastarna är det dock taltrasten som är den riktiga snäckspecialisten. Den har uppfunnit en sinnrik metod för att komma åt det mjuka djuret: att nypa fast skalet i näbben och hamra det mot en platt sten tills det spricker!
Jag undrar om koltrastar tycker om att äta snäckor. Vet ni?
Koltrast kan äta snäckor, men i så fall ganska små sådana som den kan svälja hela. Bland trastarna är det i stället taltrast som är snäckspecialisten. De tar med sig snäckor och knäcker upp skalet genom att hamra det mot till exempel en platt sten. Så kommer de ut det mjuka djuret inuti. Tänk ungefär som en smed med hammare och städ.
Spansk skogssnigel (Arion vulgaris), som i dagligt tal går under det mer kända namnet mördarsnigel, är en glupsk snigel som kan ställa till oreda i trädgårdar. Den härstammar från Sydeuropa, och hittades i Sverige för första gången i Skåne 1975. Här ses två mördarsniglar i färd med att göra fler mördarsniglar. Bilden är tagen av B. Girardot.
Äter mördarsniglar fortare än andra sniglar, eller inte? Är anledningen till att man inte vill ha dem i exempelvis trädgården annars att de förökar sig fort och inte har lika många naturliga fiender som skogsniglar och andra sniglar?
Mördarsniglarna äter faktiskt lite mer och fortare än svart skogssnigel och växer därmed snabbare. Det gör att de kan växa snabbt och reproducera sig mer och tätare. Det är två anledningar till mördarsnigelns framgång. En annan viktig skillnad är också att mördarsnigeln föredrar färsk föda – levande växter, alltså – medan svarta skogssnigeln framförallt är en nedbrytare.
Att mördarsnigeln dessutom förekommer i urbana miljöer där det finns få naturliga rovdjur, hjälper också till att förklara dess framgång. I städer och andra tätbebyggda områden är det lättare att det uppstår en obalans mellan till exempel rovdjur och bytesdjur av rent ekologiska skäl.
Snok och huggorm har en liten ”köl” mitt på sina kroppsfjäll. Detta saknar hasselsnoken, som därför ger ett mycket mjukare intryck. Förr i tiden kallades den för slätsnok, med anledning av de okölade fjällen.Jämfört med hasselsnoken är vanliga snoken större och gråare. Den har heller inte särskilt fläckig rygg och ofta, men inte alltid, ljusa fläckar i nacken.
Vi önskar hjälp med att artbestämma ormen på bilden. Vi såg den vid vårt hus i Haninge söder om Stockholm i somras. Baserat på trallen på altanen uppskattar vi längden till omkring 90 centimeter. Maken säger att det är en hasselsnok, jag säger att det är en snok. Vem har rätt?
Du har rätt och maken har fel. Det är en vanlig snok, Natrix natrix. Det syns på både de vitaktiga bukplåtarna och de gulvita fläckarna i nacken. Tittar man nära, ser man också att alla fjällen har en liten ås, eller ”köl”, mitt på. Hasselsnoken är mindre, brunare, och har typiskt svarta fläckar i par på ryggen. Den har aldrig ljusa fläckar i nacken och fjällen är alldeles släta. Därför kallades hasselsnok förr i tiden för ”slätsnok”. Den är också mindre än vanliga snoken.
Jag hittade spillningen på bilden vid min kolonilott som ligger i Södertälje. Jag kunde inte se att rådjuren forcerat stängslet, så jag började misstänka att det istället är en igelkott som varit på besök. Stämmer det, eller är det något helt annat djur?
Jag tycket att det ser ut som rådjursspillning. Igelkotten har typiskt långsmala ”korvar” med tydliga inslag av rester från insekter och annat som den har satt i sig. Den är aldrig kulformad och blank, som spillningen på din bild. Så ser bara hjortdjurens spillning ut.
– Andreas Nord
Tusen tack. Det visade sig att en ung bock varit på besök och fastnat i min grannes viltkamera. Tack för att ni tar er tid!
Flyttblomfluga, Episyrphus balteatus, är en av våra allra vanligaste högsommarblomflugor. Den migrerar från kontinenten och når Sverige ungefär i juni. Flyttblomflugans larver är en viktig predator på bladlöss, och en enda hona kan lägga långt över 1000 ägg under in livstid.Flera olika arter av sländflugor (blomflugesläktet Sphaerophoria) är vanliga på hög- och sensommaren. Taggsländfluga, S. scripta, brukar vara allra vanligast.
Jag har sett två blomflugor som jag inte riktigt kan identifieraena. Jag tror att de kan vara en flyttblomfluga och någon slags sländblomfluga.
Du har rätt i dina misstankar!
Den ena flugan – den med orange färg och ett smalt och ett bredare svart band på varje bakkroppssegment, är en flyttblomfluga, Episyrphus balteatus. Det är en migrerande blomfluga som tar sig hit från södra Europa. Den brukar uppträda i stort antal på hög- och sensommaren. Den svartgula flugan hör till släktet sländflugor, Sphaerophoria. Just vilken är din sländfluga är kan jag inte svara på, men taggsländfluga Sphaerophoria scripta brukar vara den vanligaste.
Stor mjölbagge, Tenebrio molitor, är vanlig kring hus och hem. Den lever oftast inomhus i spannmål och annan torrskaffning, men man kan också hitta den utomhus i djurbon eller gamla trädstammar. Om den finns i stora mängder kan den ställa till en hel del oreda, men i mindre mängder ska man mest betrakta stora mjölbaggen som en renhållningsarbetare.
Jag har hittat dessa skalbaggar inomhus, särskilt på toaletten. Vi har även haft angrepp på våra barrträd i trädgården. Vad kan det vara för något?
Det är stor mjölbagge, Tenebrio molitor. Den hör till skalbaggsfamiljen svartbaggar och är vanlig i äldre hus och flerfamiljshus. För det mesta är den harmlös, men om du har påsar med torrskaffning eller mjöl som inte är ordentligt förslutna, kan det vara bra att kolla om du har något angrepp. Larverna är ungefär 25 millimeter långa och bärnstensfärgade. Hittar du larver, släng den angripna varan och förslut resten i täta glas- eller plastburkar.
Det är inte stora mjölbaggen som angripit tallarna. Den lever förvisso utomhus också, men då antingen som renhållare i fågel- eller fladdermusbon, eller i mulm i lövträd med stora håligheter.
Liksom många andra insekter är bålgetingen ’växelvarm’ vilket gör den värmeberoende. Är det för kallt utomhus är musklerna i mellankroppen alltför kalla för att den ska kunna flyga. Därför är getingar ofta slöa på morgonkvisten. På sensommaren och den tidiga hösten har alla arbetarbålgetingar därtill spelat ut sin ekologiska roll och livet rinner sakta ur dem. Innan hösten är kommen, har alla arbetarna dött. Det är bara den nya drottningarna som överlever till nästa år, när de startar nya bon.
Denna stackars bålgeting irrade sig in i mitt kök igår kväll. Jag lyckades bära ut den och släppa den i natten. I morse satt den på kvastskaftet som syns på bilden. Temperaturen nu på morgonen är 11 grader. Den verkar vilsen och ensam. Är den på väg att somna, dö, eller kan den svala luften göra den slö? Kan jag göra något för att hjälpa den?
Det är nog en kombination av kyla och ålder, skulle jag tro. Vid den här tiden på året har nästan alla bålgetingsamhällen spelat ut sin roll såtillvida att de fått nya drottningar och drönare på vingarna, dessa har spridit ut sig, parat sig, och gått vidare med livet. De gamla arbetarna har inte längre något att göra och drar mest runt. En enskild geting blir inte mer än ett par veckor, medan samhället blir några månader. Det är fint att du erbjuder lite vatten – blanda gärna i socker så får getingen energi. De kan nämligen inte svälja någon fast föda. Alla småinsekter, köttbitar från grillen, och vad det nu kan vara som getingar äter fastnar i ett slags ”nät” innan matstrupen. De använder detta för att mata sina larver. Själv kan de bara inta flytande föda i form av nektar eller, ja, sockervatten.
– Andreas Nord
Tusen tack för ditt snabba och utförliga svar. Det var intressant att få veta lite mer om våra vänner bålgetingarna!
Kommentarer