Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
Jag fick en bild skickad från en släkting i norra Bohuslän. Han undrade vad det är för en skalbagge. Vet ni?
Skalbaggen är en bitbock, Spondylis buprestoides; en långhorning med påfallande korta ’horn’ (= antenner) som är aktiv på högsommaren. Den flyger mest på natten, och dras gärna till ljus. Larverna utvecklas i mycket hård tallved. Vi har skrivit om bitbock många gånger förut. Se inläggen här.
– Andreas Nord
Jag bor i Ronneby i Blekinge. Varje år i mitten av juli blir vi invaderade av små, små svarta skalbaggar som sitter utspridda i taken över hela huset. Vi pratar 50 till 200 stycken utspridda över hela huset. Huset är från början av 1900-talet och det är bara mellan mitten av juli fram till slutet av augusti som baggarna dyker upp.
Din bild är mycket intressant, även om den är alldeles för oskarp för att kunna artbestämmas med fullständig säkerhet. Klart är dock att det är ett djur som är närstående svartbaggar. Mest liknar den någon av arterna i släktet Allecula, som kallas för kamklobaggar på svenska. Namnet kommer sig av att klorna har ”tagger” eller ”kammar” på insidan. Vi har två arter som båda är sällsynta och upptagna på den nationella rödlistan. Gulbenta kamklobaggen, Allecula morio, är den vanligare av de två.
Det är anmärkningsvärt att hitta det här djuret inomhus, men en tidigare frågeställare har gjort samma observation i Södermanland. Tiden för observationen, juli, stämmer förvisso bra med djurens aktivitetstopp, men det här är skalbaggar som utvecklas i svampangripen ved i grova ihåliga ädellövträd. Det är möjligt att den skulle kunna kläckas fram från ved som tagits in, men den slags ved som larverna trivs i brukar inte vara tjänlig att elda. Dessutom brukar vi ju elda mer på vintern än mitt i sommaren.
Det kan eventuellt vara någon annan kamklobagge, men det stämmer sämre med på det generella intrycket jag får av djuret. Något skadedjur är det i alla händelser inte!
– Andreas Nord
Vi har många hussvalor som häckar på vårt sommarställe som är ett gammalt småbruk i Tornedalen. Under en period strax efter att deras ungar lämnat boet så försvinner svalorna under några dagar för sedan återvända och flyga och fånga insekter som vanligt. Varför har de ett sådant beteende och hur långt bort flyger de?
När svalorna precis lämnat boet är ungarna ännu litet klumpiga och brukar hålla sig ganska nära boplatsen. De får mat av föräldrarna ännu en tid, men börjar också jaga själva. När ungarna är mer självständiga, samlas de ofta i flockar med andra svalor och födosöker som svalor mest gör.
Jag skulle tro att det du upplever, är brytningen mellan utflygning, beroende och självständighet: i början tar det ungarna ganska lugnt och gör inte mycket väsen av sig, men i takt med att de blir mer självständiga ökar deras hemområde och ni ser de nära er igen. Det kan ju också hända sig, att det är olika svalor som kommer tillbaka några dagar senare.
– Andreas Nord
Jag noterade smuts på en bil som stått på gården en tid i väntan på reparation, små prickar och annat skräp från träden som jag sopade av med handen. Men de små prickarna kröp tillbaka upp för framskärmen! Jag tog en bild i hög förstoring och zoomade in, men lyckades ändå inte identifiera krypen. Vad är det för spindeldjur?
Det är nykläckta spindlar av någon art i släktet Araneus. Alldeles nya korsspindlar, Araneus diadematus brukar se ut precis så här. De kommer nu att växa rejält under sommaren, och det är först i augusti och september som man brukar se de riktigt stora korsspindlarna som väver stora hjulnät i till exempel trädgårdar, fönster och buskar.
– Andreas Nord
Kära följare,
Nu tar Fråga en Biolog sommarlov. Det innebär att aktiviteten på bloggen är lite lägre än den brukar, och det kan ta lite längre tid än vanligt att få svar på din fråga.
Det går precis lika bra som vanligt att skicka in frågor och bilder via bloggen, e-post, Facebook, Bluesky (och X). Följ eller gilla oss gärna i våra sociala medier för att få dagliga uppdateringar utanför bloggen!
Glada sommarhälsningar från Expertpanelen!
I augusti i fjol såg jag på kvällspromenaden i Vaxholm en stor skalbagge nere vid bryggan. Jag har aldrig sett en sån stor förut! Är det en taggbock?
Visst är det en taggbock – en av våra största och allra mest imponerande skalbaggar. Den utvecklas i mycket hård och solexponerad tallved eller lövträdsved (främst bok, men ibland ek). Eftersom det råder ganska stor brist på lämpliga träd för taggbocken att lägga ägg i, är den sällsynt i hela landet. Det är ett riktigt högsommardjur och den flyger på natten. Ditt djur är en hona. De är betydligt större och kraftigare än hanarna, har rundare bakkropp och ofta ett synligt äggläggningsrör. Det är just det röret som sticker ut som en liten tagg i bakändan på baggen på videon.
– Andreas Nord
Kan det vara svartsnickarbin som blivit hyresgäster i vår gräsmatta i Stenkumla på Gotland?
Det är inget svartsnickarbi (Xylocopa violacea) som endast undantagsvis reproducerar sig i Sveige. I stället rör det sig om ett svartpälsbi, Anthophora retusa. Den stora och kraftiga kroppen, tillsammans med rödhåriga bakben och grårandig bakkroppen avslöjar den.
Svartpälsbi är sällsynt och förekommer framförallt på Öland och Gotland, samt i ökande utsträckning också i Mälardalen. Arten trivs på blomrika, mer eller mindre störda marker med sand- eller grusinblandning, som i trädgårder, i odlingslandskapet och gamla grustag. Den samlar pollen från flera olika slags växter. På den här länken finns mer information om svartpälsbi.
– Andreas Nord
Väldigt spännande. Jag hoppas att de är många, för ett sädesärlepar på tomten tycks spatsera där och snappa åt sig ett och annat bi. Jag ska försöka hålla koll på både bin och fåglar. Stort tack!
Dessa två olika larver hittades i ett växthus i Spekeröd som ligger i Bohuslän i Västra Götalands län. Jag fotograferade dem 21 maj och de var 4 till 5 centimeter långa. Vet ni vad det är för arter?
Tack för fina bilder. Du har fotograferat larverna av stora och karismatiska fjärilar. Den inte fullt så håriga med ljus längsränder är larven av gräselefant (Euthrix potatoria) – en stor och brunaktig fjäril i familjen ädelspinnare. Den vuxna fjärilen har nästan som en snabel i ansiktet (på engelska heter den ”drinker”) vilket gett den dess namn. Den väldigt håriga och brunsvarta larven är den synnerligen vackra fjärilen brun björnspinnare (Arctia caja).
Gräselefant förekommer tämligen sällsynt framförallt i södra Sveriges kustband, medan brun björnspinnare är utbredd över nästan hela landet med undantag för fjällen. Här kan du läsa mer om gräselefant, och här finns mer information om brun björnspinnare.
– Andreas Nord
I fjol sommar satt jag bredvid en underlig figur på lokaltåget mellan Linköping och Västerås. Djuret var kanske 1 till 2 millimeter långt exklusive antennerna. Det satt helt still under hela resan. Jag är nyfiken på vad det kan vara!
Det är huvudet av någon slags parasitstekel – vi har tusentals olika arter i Sverige och de flesta är dåliga kända. Att avgöra just vilken du fotograferat är därför omöjligt utan DNA-undersökning. I levande livet skulle djuret haft en mellankropp och en bakkropp och påmint mycket om en liten geting.
Till skillnad från getingar och andra steklar, är parasitsteklarna just – parasiter. Honan lägger sitt ägg i andra småkryp, oftast andra insekter, och larverna äter upp värddjuret inifrån medan det lever. Det är en anpassning som skulle platsa i en science fiction-film!
– Andreas Nord
Ett par marskvällar hittade jag dessa ungefär decimeterlånga sötnosar i Hisingsparken, Göteborg. De sitter helt stilla mitt på stigen i skenet av en gatlykta. Kan det vara större vattensalamander? Kanske en ung?
Att döma av bilden är det istället en mindre vattensalamander. Den har ännu inte anlagt sin ryggkam som salamandrar får under leken, men man ser var den ska bildas (den upphöjda åsen mitt på ryggen). Hos mindre vattensalamander fortsätter ryggkammen utan avbrott från nacken till svanstippen, men hos större vattensalamander finns det ett avbrott i kammen ungefär mellan bakbenen och svansens början. Det syns inte på din bild. Större vattensalamandern är också vanligtvis tydligt svartfärgad, och har ännu knottrigare hud, även i sin landfas.
– Andreas Nord
Bra tips att kolla på ryggkammen. Tack så mycket!
Kommentarer