Vi menar att det är en tamkatt som har lämnat den här spillningen på en villatomt i Rydebäck utanför Helsingborg i Skåne.
Vad är detta är för spillning? Fotona är tagna i augusti mitt på en mindre trädgårdstomt i Rydebäck utanför Helsingborg. Här finns igelkottar, katter och även en och annan räv. Grannarna tror det är en katt, men vi misstänker igelkotten. Förra året fick vi ta bort igelkottspillning från våran gräsmatta vid flertalet tillfällen. Spillningen luktar en hel del och tydligen har djuret lämnat spillning på detta ställe tre gånger. Grannarna har preparerat stället med citrusskal/saft utan effekt. Vi är väldigt tacksamma för ert expertutlåtande.
Jag håller med dina grannar – det ser ut som kattspillning, eftersom den är så tydligt segmenterad och litet avrundad. Det stämmer också bra in på beskrivningen ”kraftig lukt”. Igelkottens spillning brukar vara ganska smal, ligger inte i högar som här, och man brukar kunna se rester av olika insektsskal och annat som igelkotten stoppat i sig i spillningen.
Skalbaggar ur familjen ängrar (Dermestidae) lever dels utomhus, dels inomhus som skadedjur. Flera olika arter lever av dött organiskt material i våra hem där de kan göra viss skada på bland annat pälsverk och ullprodukter. Larven ser mest ut att komma ifrån museiängern, Anthrenus museorum, eller en närstående art. Bilden är tagen av Stig Löfgren.
Jag bor i en äldre HSB-lägenhet i Täby med min fru och en katt. Nu har jag hittat ett småkryp på golvet under mitt badrumsskåp i duschrummet. Där finns också en toalett och en kattlåda med kattsand. Det finns en ventil med utsugning, lägenheten har undertryck.
Vad är det för sorts kryp? Varifrån kan det ha kommit? Kan det ha kommit in med katten, eller på något annat sätt?
Det är en larv från en änger i släktet Anthrenus. De två arterna som är vanligast inomhus är museiänger Anthrenus museorum och Anthrenus verbasci som saknar svenskt namn. Båda är vanliga i äldre hus och lägenheter, och de kan med lätthet röra sig i ventilationstrummorna i flerfamiljshus. Larverna lever av dött organiskt material och kan därför vara riktiga renhållare som äter upp hårstrån, hudflagor och annat skräp.
Normalt sett ställer de inte till någon direkt skada. Men Anthrenus-ängrar kan vara nog så besvärliga i olika slags museisamlingar och bland annat ställa till stor oreda i insektslådor och bland uppstoppade djur. De tycker också om pälskappor, äkta mattor och dynor med tagelstoppning. Om du har någon av sakerna ovan kan det vara bra att besiktiga dem för att se om du har pågående angrepp. Om ja, så brukar det räcka fint med att frysa den angripna artikeln i en vanlig hushållsfrys i minst en vecka. Proceduren kan behöva upprepas om du inte får bukt med angreppet. Notera dock att detta sällan behövs i ett vanligt hem – där räcker det i regel gott med att avlägsna larver och eventuella vuxna djur du stöter på.
– Andreas Nord
Tack för ett mycket snabbt och utförligt svar. Hur stora blir de som fullvuxna? Är det riktigt att de inte gillar cederträ?
Som fullvuxna skalbaggar omkring 3 millimeter, mörka färga och ovala i formen. Tänk ungefär som en svart böna i miniatyr. Benen är tunna och smala, och antennerna korta. Jag ska inte ta gift på om cederträ fungerar, men i allmänhet brukar olika slags eteriska oljor vara avskräckande på skadeinsekter. I min egen insektssamling använder jag till exempel lavendelolja för att minska risken för angrepp (av bland annat museiängrar!).
Här har en varg eller större hund strukit fram. Till skillnaden från rävar, har varg och tamhundar en tätare spårstämpel där de yttre tårnas framkant överlappar med mellantårnas bakkant. Vargspåret är också betydligt större än rävspåret.
Tre sådana här spår gick förbi vår trapp i Västra Värmland en februarimorgon. Spårsnö och kallt. Framtassavtrycken mäter cirka 9 centimeter, och från baktass till baktass är det 90-100 centimeter. Vi undrar om det kan vara vargspår, eller kommer de kanske från en räv?
Det är spår av en varg eller en större hund, men mer än så går inte att säga med ledning av bilderna. Rävspår kan också vara förvånansvärt stora (dock inte så stora, maximalt omkring 6 centimeter), men räven har en ganska ”gles” spårstämpel, såtillvida att sidotårnas framkant inte överlappar mittentårnas bakkant (vilken tungvrickare!). Hos vargar och tamhundar är stämpeln tätare, på det sättet du ser här, alltså att mittentårna når något framför mellantårnas bakkant.
– Andreas Nord
Tack för svar. Varg har setts i närheten tidigare i veckan. Tre individer som slöt samman och gick vidare i ett och samman spår.
Tånglake, Zoarces viviparus, är vanlig längs den svenska kusten. Eftersom den är stationär och föder levande ungar används den som en indikator för att kontrollera effekterna av miljögifter på havsdjur. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) provfiskar efter tånglake under senhösten, för att undersöka hur stor populationen är och hur den vuxit. På havande honor mäter forskarna dessutom antalet yngel och deras storlek, samt förekomsten av missbildade yngel. Bilden är tagen av Suzanne B.
Vad är detta för fisk? Jag hittade den på en klipphäll i Oskarshamns skärgård. Den är 12 centimeter lång och har en ryggfena längs med hela kroppen.
Bilden visar en tånglake, Zoarces viviparus. Det är en ganska liten fisk (upp till 40-50 centimeter, oftast mindre) som är vanlig längs hela den svenska kusten. Den lever undanskymt på botten och ses sällan om man inte vet vart man ska leta efter den. Det är en lite spännande fisk eftersom den föder levande ungar – ofta flera hundra åt gången. Artnamnet ”viviparus” betyder just levandefödare. På samma sätt heter till exempel skogsödlan, som också föder levande ungar, Zootoca vivipara på vetenskap.
Öronvivlar (skalbaggssläktet Otiorhynchus) är växtätare och många tycker särskilt om olika prydnadsbuskar som syren, liguster och snöbär. Därför är öronvivlar vanliga i trädgårdar varifrån de kan komma in i våra bostäder. Vissa arter kan också utvecklas i krukor till inomhusväxter. De vuxna skalbaggarna gör mycket karakteristiska gnagskador i kanten på bladen. Det ser ut ungefär som att någon har tagit en stor tugga. Just det här är en jordgubbsöronvivel, Otiorhynchus ovatus, som är vår allra vanligaste öronvivel. Bilden är tagen av Dennis Hallén.
Vi har påträffat flera exemplar av den här baggen på olika ställen i hemmet. Den har hittats i trappan samt på golvet. Vi har tidigare haft skadedjur, men tycker inte baggen liknar något på Anticimex sida.
Det är en jordgubbsöronvivel, Otiorhynchus ovatus, en av Sveriges vanligaste skalbaggar i gruppen vivlar (snytbaggar). Jordgubbsöronviveln lever på olika slags växter, larven gnager på rötterna under marken och dem vuxna skalbaggen äter i kanterna på bladen enligt mycket typiska mönster. Titta på en syren- eller ligusterhäck så ser du att det ofta ser ut som att någon tagit stora tuggor i blandkanterna. Det är öronvivlar!
Alla öronvivlar rör sig mycket på sensommaren och hösten i jakt på en plats att övervintra på. Då kan det hända att de hittar in i våra hem. De är dock inga skadedjur på byggnadskonstruktioner. Jordgubbsöronviveln kan emellertid ställa till problem i inom- och utomhusodlingar om de är väldigt talrika.
Sandstekeln Ammophila sabulosa hör till gruppen rovsteklar (stekelgruppen Spheciformis). Här i Sverige har vi omkring 170 olika arter, som alla bedövar olika små insekter och lägger sina ägg på dem. Larven äter sedan upp den bedövande insekten inifrån. Många rovsteklar utnyttjar bara en, eller några få, andra insektsarter som värdar. För sandsteklarna i släktet Ammophila är det nattfjärilslarver som står på menyn. Bilden är tagen av Marika Andersson.
Vad är detta för djur?
Det är en sandstekel som saknar svenkt namn, men heter Ammophila sabulosa på vetenskap. Den hör till den ganska stora stekelfamiljen grävsteklar (Sphecidae), som alla kännetecknas av att de fångar och bedövar olika slags insekter, gömmer dem i sitt bo som föda åt sina egna larver.
A. sabulosa förekommer allmänt på torr, mer eller mindre öppna, marker i nästan hela landet. Honan jagar fjärilslarver, framförallt från nattflyn och mätare, precis som din bild avslöjar. Hon bedövar larven med flera stick, och tar sedan med den tillbaka till sitt bo. Väl där lägger honan ett enda ägg på den bedövade larven. När sandstekellarven kläcks börjar den att långsamt äta upp fjärilslarven inifrån. Under hela den här processen är fjärilslarven levande och bedövad. Det är praktiskt för stekellarven, som ju alltid har färsk mat att äta, men säkert en otrevlig upplevelse för larven. En sandstekelhona kan anlägga omkring 10 bon under sin livstid.
Taggbock, Prionus coriarius, är en stor långhorning som utvecklas i tall och olika ädellövträd. Hos oss förekommer arten i den sydliga delen av landet, men den är aldrig särskilt vanlig och den finns i en miljö som blir allt ovanligare i landskapet. Därför är taggbocken rödlistad som ’missgynnad’ (NT). Bilden är tagen av Isac Lejondahl.
Jag bor i Gamlebyi nordöstra Småland och hittade i somras denna typ av skalbagge två gånger på kort tid nära mitt hus. Vad är det för art? Det som verkar vara mest likt är smedbock, men vad jag förstår finns den bara på Gotland? Den stämmer annars väldigt bra i storlek, cirka 5 till 6 centimeter lång.
Det är en taggbock, Prionus coriarius, en släkting till smedbocken. Taggarna på halsskölden är typiska för arten och har gett upphov till det svenska namnet. Honan kan bli ordentligt stor, men den är ändå liten jämfört med en smedbock!
Taggbocken utvecklas i hård tall- eller lövträdsved på varma platser i södra Sverige. Den vuxna skalbaggen är aktiv under några veckor på högsommaren. Det är en ganska sällsynt skalbagge som kräver en miljö som är på stark retur i landskapet. Den är därför rödlistad som ”missgynnad” (NT). Den trivs bra i hällmarkstallskogarna i nordöstra Smålands kustband.
På den här länken hittar du våra tidigare inlägg om taggbock.
Flikfly, Scoliopteryx libatrix, är en ganska vanlig nattfjäril i hela Sverige. Larven lever särskilt på sälg och asp, och fjärilen flyger sent på året för att sedan övervintra som vuxen. Bilden är tagen av Åsa Lundholm.
Vad är detta för fjäril? Jag fotade den 26 maj 2017 här i Luleå,. då den satt på våra trädgårdsmöbler.
Det är ett flikfly, Scoliopteryx libatrix, en relativt allmän nattfjäril i hela Sverige. I norra Sverige förekommer den framförallt längs kusten. Larven utvecklas på sälg och asp, och fjärilen flyger på sensommaren och hösten, och övervintrar sedan som vuxen.
På den här länken kan du se vart andra svenska fynd av flikfly har gjorts.
Vickerbackmätare, Scotopteryx chenopodiata, förekommer allmänt i hela Sverige. Larven utvecklas på många olika slags örter, och den vuxna fjärilen hittar man sommartid. Bilden är tagen av Vera Fjellborg.
Jag hittade den här lilla fjärilen som satt i regnet under ett blad i Stockholmsområdet i augusti. Den hade ett vingspann på 22 till 25 millimeter. Är det en mätarfjäril eller ett nattfly? Kan ni säga vilken art det är?
Det är mycket riktigt en mätare, närmare bestämt vickerbackmätare, Scotopteryx chenopodiata. Den förekommer allmänt från Skåne till Torne lappmark allra längst i norr, och larven lever på flera olika örter. På den här länken kan du sen en utbredningskarta över svenska fynd.
Enligt vårt förmenande är det två vargar som har fastnat på vår frågeställares viltkamera.
Kan ni hjälpa mig att identifiera djuren som fastnat på den här viltkameran?
Djuret i förgrunden ser väl ut som en varg. Djuret i bakgrunden är också något hunddjur, men jag kan inte avgöra vilket, eftersom perspektiven är svårutvärderade. Den ser dock ut att vara alldeles för stor och högbent för att vara en räv, så min gissning är att det rör sig om två vargar.
Kommentarer