Nej, det är ingen björnloka som är på väg upp i närheten av vår frågeställares torp. Vår expert tror istället att det rör sig om jätteloka, eller eventuellt någon introducerat loka-art. Även om det hade varit en björnloka vare sig får eller bör man gräva upp den, eftersom det i synnerhet är växtsaften som i kombination med solljus gör björnlokan hälsovådlig. Att lära barnen om vad som är farligt och ofarligt i naturen, är en bättre väg att gå.
Dessa blad kommer upp i närheten av vårt nyinskaffade torp i Sörmland. Vi vill gärna veta om det är jätteloka eller björnloka. Vi har barn som kommer under sommaren och även om växten inte står på vår mark, så växer den precis intill. Så det är en fråga om hantering också. Granntomten är ett naturreservat, så får vi själva gräva upp den då?
Det är inte björnloka utan troligen jätteloka eller alternativt någon av de andra storvuxna, invasiva , lokorna.
Man får aldrig gräva på annans mark och i synnerhet inte i naturreservat. Visa barnen växten och lär dem hur den ser ut och att den är farlig att leka med istället!
Larverna av många olika slags nattsländor bygger skyddande hus av växtdelar, sand, grus, eller snäckskal. Ofta är valet av byggmaterial unikt för olika arter eller grupper av närbesläktade nattsländor. Det är inte så konstigt att nattsländornas larver brukar kallas för husmaskar! Bilden skickades in av Jenny Andersson.
Bilden här ovanför tog jag i en liten vattensamling i Småland i början av maj. Mitt i bilden finns en liten ansamling av växtdelar som ser ut som en liten kotte. Men den rör sig långsamt framåt! Vad kan det vara?
Kotten är i själva verket en larv av någon nattslända. Ibland kallas de, passande nog, för ”husmaskar” som vi har skrivit om tidigare. Nattsländornas larver kan både leva fritt i vattnet, eller bygga hus. Olika arter gör olika. Hos de husbyggande nattsländorna varierar byggmaterialet mellan olika arter, och kan bestå av sandkorn, barkbitar eller mjuka växtdelar. Huset kan vara ett slätt, rakt eller böjt, rör, platt, klockformat, eller se ut som en taggig klump. Ibland har huset pålimmade små stenar, snäckor eller långa pinnar.
Som en tumregel kan man säga att nattsländelarver i stilla vatten i större utsträckning bygger med lätta saker som växtdelar och löv, medan nattsländor i strömmande vatten använder tunga byggmaterial som sand eller grus.
Hos husbyggande nattsländelarver ligger hela djuret gömt och skyddat inne i huset. Larven förpuppar sig inne i larvhuset och tar sig ut 2-3 veckor senare. Den vuxna nattsländan är ofta brun eller grå med fjälliga vingar, och kan faktiskt påminna litet om en fjäril. Som namnet antyder flyger nattsländor framförallt i kvällningen och på natten.
Fjärilen på bilden påminner mest om rödbrunt stamfly, Amphipoea oculea, som förekommer allmänt i södra Sverige och vidare längs norrlandskusten. Larven lever i stjälkar och rötter på diverse gräs och förpuppar sig sedermera i en kokong i marken. Det finns dock två andra stamflyn som ser nästan likadana ut, så bestämning bara från en bild är svårt och ibland omöjligt. Bilden är tagen av Ann-Charlotte Appelfeldt.
I somras såg jag den här nattfjärilen på en allmänning i Falkenberg. Kan det vara ett mindre stamfly?
Enligt mitt förmenade påminner fjärilen mest om rödbrunt stamfly, Amphipoea oculea. Denna art är dock mycket lik både mindre stamfly (Amphiphoea crinanensis) och ängsstamfly (Amphiphoea fucosa), och det kan vara svårt eller omöjligt att bestämma dem från bild.
För att bli helt säker på vilken av stamflyna det rör sig om, måste man nästan alltid dissekera fjärilarnas bakkropp och studera deras könsorgan i mikroskop.
Bladsteklarnas larver påminner starkt om fjärilslarver, men de har fler benpar på buken och är ofta litet tjockare. I Sverige finns omkring 500 olika slags bladsteklar, och många är dåligt kända. På flenörter lever arten Tenthredo scrophulariae, som kanske borde få heta flenörtsbladstekel på svenska. Bilden är tagen av Ingrid Timle.
Vad är det för fjärilslarv som gillar min flenört i Mölnlycke öster om Göteborg? Jag fotograferade den i mitten av juli i fjol. När jag söker på nätet kommer jag bara till flenörtskapuschongfly, vars larv har många starkt gula fläckar. Är detta ett yngre stadium eller en annan art? Vilken i så fall?
Din vackra larv är alls ingen fjärilslarv! Den ska istället bli en bladstekel som heter Tenthredo scrophulariae. Arten saknar svenskt namn, men som det vetenskapliga artepitetet antyder utvecklas den här bladstekeln på flenörter (växter i släktet Scrophularia). Just scrophulariae betyder nämligen ungefär ”[den som] som hör till flenörter”. Om jag hade fått välja det svenska namnet, hade jag kallat arten för flenörtsbladstekel.
Bladstekellarver påminner starkt om fjärilslarver, men kan skiljas på att de har fler fötter på magen och ger ett allmänt ’rundare och bulligare’ intryck. Vi har flera tiotals olika bladsteklar i Sverige, och många av de är väldigt dåligt kända.
Stillhavsostron (Magallana gigas) är en invasiv främmande art som förekommer längs den svenska västkusten. Till Europa kom stillhavsostronet i mitten på 1960-talet, när det planterades in för att odlas i Frankrike. I Sverige upptäcktes arten för första gången som etablerad 2007. Men faktum är att man redan på 1970-talet gjorde försök att odla arten i norra Bohuslän. Ostronet växte bra, men reproducerade sig inte, och därför lade man ner försöket. Om de stillahavsostron som idag förekommer i Sverige trots allt härrör från denna utplantering vet man inte. Forskarna spekulerar också i att larver från vilda stillahavsostron i Danmark har drivit med havsströmmar till svenska kusten och sedan etablerat sig. Bilderna är tagna av David Kornhall.
Detta musselskal har jag hittat bland otaliga sandmusslor, hjärtmusslor, och annat, uppspolat i sanden vid havsstranden i Frösakull nordväst om Halmstad. Det liknar ingenting jag funnit förut. Det ser litet kantigt ut men är uppenbarligen oskadat och har inga brottytor (förutom en minimal skada i högra ytterkanten som lyser vit och som jag själv vållat). Yttre delen av yttersidan, från låset räknat, är mycket tunn och skrovlig, eller räfflad. Den starka påväxten av havstulpaner är ovanlig på platsen. Hela innersidan är vit, lätt buktig men blank, nästan som polerad.
Det övre skalet är det invasiva stillahavsostronet (Magallana gigas). Det finns nu ända ner till Malmö, men inte i så stort antal, eftersom arten vill ha relativt hög salthalt. Vid Hallands Väderö och längre norrut längs västkusten finns stillhavsostron i desto större mängder. Du kan läsa mer om stillahavsostron och andra invasiva arter på den här länken.
Skogsmården är en påhittig krabat som är vanligare än man kan tro. Lättast känns den igen på de stora öronen, den buskiga svansen, och den gulvita haklappen. Videon skickades in av Linda Lundgren.
Jag har en viltkamera på ett grävlingsgryt där två grävlingar håller till. Jag väntar på att förhoppningsvis få se ungar komma ut ur hålan i maj. Under tiden fångade kameran dock ett annat djur som varken jag eller de jag frågat kan artbestämma. Den ser ut att vara i ungefär lika stor som en räv. Mård är väl mindre?
Din gissning på skogsmård, Martes martes, stämmer. Fint fångat!
Mården är vanlig i skog och mark i nästan hela Sverige, men man ser den sällan eftersom det är ett skyggt och mestadels nattaktivt djur. Mårdar är påhittiga och akrobatiska, och äter nästan precis vadsomhelst. Att den utforskar kring grävlingsgrytet kan kanske vara ett utslag av dess nyfikenhet.
Mården är ganska stor – ungefär som en mindre katt – men betydligt mindre än en rödräv. På videon är din mård dock ganska uppburrad, vilket får den att se större och kraftigare ut.
– Andreas Nord
Men åh vad roligt att få veta! Tack så jättemycket! Nu ska jag föra detta vidare till alla de jag visat filmen för.
Vinbärsfuks (Polygonia c-album) är en vanlig fjäril i stora delar av landet. Eftersom den övervintrar som vuxen fjäril kan man se den flyga redan tidigt på året, när solen börjar värma. I stora delar av landet har vinbärsfuks bara en generation, men den vuxna fjärilen är långlivad. Därför kan man hitta arten nästan oavbrutet från tidig vår till sensommar. Bilden skickades in av Lars Malmberg.
Kan ni avgöra vilken fjäril detta är?
Fjärilen är en vinbärsfuks, Polygonia c-album, som är ganska vanlig i stora delar av Sverige. Den utvecklas både på lövträd som sälg och hassel, och örter som brännässla och humle. Du kan läsa mer om vinbärsfuks på den här länken.
– Andreas Nord
Tack. Jag blev konfunderad för den är mycket lik en del pärlemorfjärilar. Utmärkt!
Kopparödla, Anguis fragilis, är den enda benlösa ödlan i Sverige. Det gör den vid en hastig anblick kan lik en orm. Tidigare kallades den därför både kopparorm eller ormslå. Kopparödlan är vanlig i stora delar av Sverige, också helt nära människor som i komposter och trädgårdar. Där lever den ibland ett farligt liv, och många kopparödlor skadas eller dör. Att rädda sig från rovdjur är därför väldigt viktigt för kopparödlan. Liksom många andra ödlor har den förmågan att släppa svanstippen vi fara. Man kan den också spela död? Bilden är tagen av Marek_bydg.
Jag såg en kopparödla som låg helt stel och stilla inomhus på mitt torp. Jag plockade upp den försiktigt med sopskyffel och slängde ut den genom fönstret. På marken låg den i en märklig ställning med uppenbar tonus med kroppen, stilla i vertikal ställning. Någon minut senare var den försvunnen. Har kopparödlor förmågan att spela döda som en del andra djur? Man brukar ju säga att det finns tre sätt att försvara sig: fly, fäkta, eller spela död.
Din observation är mycket spännande. Såvitt jag vet finns inga dokumenterade fall av att kopparödlor (Anguis fragilis) spelar döda. Det är betydligt vanligare att de använder sig av ’tricket’ att släppa svansen för att undkomma rovdjur.
Men det finns faktiskt dokumentationer av att spela död i en av kopparödlans kusiner (Anguis graeca, som är närstående vår inhemska kopparödla). Det är därför sannolikt att det kan förekomma hos vår kopparödla också. Kanske är det detta som du observerat av en ren, men turlig, slump.
Det går såklart inte att utesluta att det är något annat djur som snabbt tagit tillvara på din utslängda kopparödla. Skator och kråkor är till exempel mycket observanta, och skulle med lätthet kunna reagera omedelbart på att en kopparödla slängs ut från ett fönster.
Spiralvridna stammar beror ofta på att trädet i unga år har försvarat sig mot någon slingerväxt, ofta vildkaprifol, som börjar klättra upp för stammen. Trädet tjocknar då asymmetriskt för att försöka knäcka den spirande slingerväxten. Bilden är tagen av Britt Friman.
Vad kan ha påverkat stammen på detta träd som växer i en stadsnära skog i Örebro. Bilden tog jag i augusti i fjol. Hela stammen uppifrån och ner hade denna spiralform.
Såhär blir träd om en annan växt har slingrat sig runt det. På din bild ser man att spiralen vrider sig åt höger, vilket tyder på att det är vildkaprifol som slingrat sig runt trädet. Så är det ofta. Kaprifolen hindrar trädet från att växa fritt i tjocklek, och trädet vrider sig i spiralform för att försöka knäcka slingerväxten. Därför formas trädet såhär med tiden.
Vi har skrivit om fenomenet tidigare. Du hittar inlägget här.
Hushumla (Bombus hypnorum) trivs nära människor där de gärna bygger bo i isolering eller inuti fågelholkar. Bilden tagen av André Karwath.
Ni har tidigare skrivit om att humlor inte bygger bo på samma plats, och att det bara är nykläckta drottningar som överlever vintern. Vi har bott i vårt hus där vi har en utbyggnad med torpargrund i 23 år. Varje år bosätter sig humlorna i torpargrundens öppna isolering. Det finns ventilationshål i grunden som har galler och nät som humlorna forcerar, och ibland gräver de sig även under en liten dörr som finns. Hur är det möjligt enligt text ovan att de återkommer varje år?
Jag skulle tro att det helt enkelt handlar om att platsen är mycket attraktiv för övervintrade humledrottningar att bygga sitt nya bo på. Det kan dels handla om själva ”bohålans” beskaffenhet – hushumlor (Bombus hypnorum) tycker till exempel mycket om isolering – dels om mängden tillgängliga resurser (blommor) när humlorna bestämmer var de ska bosätta sig. Tidigt på året är tillgången på pollen och nektar avgörande för att drottningarna ska överleva och kunna föda upp den första kullen arbetare. Trädgårdar med blomning spridd över hela växtsäsongen kan därför vara mycket attraktiva för humlor. Det är i alla händelser inte frågan om några ”gamla” humlor som övervintrar och börjar om.
Med detta sagt förstår jag att vårt tidigare inlägg kan ha skapat förvirring. Texten syftar på att det inte är samma humlor som återkommer år efter år, men en bra boplats kan såklart locka nya humlor. Vi ber om ursäkt för otydligheten.
Kommentarer