Stillhavsostron (Magallana gigas) är en invasiv främmande art som förekommer längs den svenska västkusten. Till Europa kom stillhavsostronet i mitten på 1960-talet, när det planterades in för att odlas i Frankrike. I Sverige upptäcktes arten för första gången som etablerad 2007. Men faktum är att man redan på 1970-talet gjorde försök att odla arten i norra Bohuslän. Ostronet växte bra, men reproducerade sig inte, och därför lade man ner försöket. Om de stillahavsostron som idag förekommer i Sverige trots allt härrör från denna utplantering vet man inte. Forskarna spekulerar också i att larver från vilda stillahavsostron i Danmark har drivit med havsströmmar till svenska kusten och sedan etablerat sig. Bilderna är tagna av David Kornhall.
Detta musselskal har jag hittat bland otaliga sandmusslor, hjärtmusslor, och annat, uppspolat i sanden vid havsstranden i Frösakull nordväst om Halmstad. Det liknar ingenting jag funnit förut. Det ser litet kantigt ut men är uppenbarligen oskadat och har inga brottytor (förutom en minimal skada i högra ytterkanten som lyser vit och som jag själv vållat). Yttre delen av yttersidan, från låset räknat, är mycket tunn och skrovlig, eller räfflad. Den starka påväxten av havstulpaner är ovanlig på platsen. Hela innersidan är vit, lätt buktig men blank, nästan som polerad.
Det övre skalet är det invasiva stillahavsostronet (Magallana gigas). Det finns nu ända ner till Malmö, men inte i så stort antal, eftersom arten vill ha relativt hög salthalt. Vid Hallands Väderö och längre norrut längs västkusten finns stillhavsostron i desto större mängder. Du kan läsa mer om stillahavsostron och andra invasiva arter på den här länken.
Skogsmården är en påhittig krabat som är vanligare än man kan tro. Lättast känns den igen på de stora öronen, den buskiga svansen, och den gulvita haklappen. Videon skickades in av Linda Lundgren.
Jag har en viltkamera på ett grävlingsgryt där två grävlingar håller till. Jag väntar på att förhoppningsvis få se ungar komma ut ur hålan i maj. Under tiden fångade kameran dock ett annat djur som varken jag eller de jag frågat kan artbestämma. Den ser ut att vara i ungefär lika stor som en räv. Mård är väl mindre?
Din gissning på skogsmård, Martes martes, stämmer. Fint fångat!
Mården är vanlig i skog och mark i nästan hela Sverige, men man ser den sällan eftersom det är ett skyggt och mestadels nattaktivt djur. Mårdar är påhittiga och akrobatiska, och äter nästan precis vadsomhelst. Att den utforskar kring grävlingsgrytet kan kanske vara ett utslag av dess nyfikenhet.
Mården är ganska stor – ungefär som en mindre katt – men betydligt mindre än en rödräv. På videon är din mård dock ganska uppburrad, vilket får den att se större och kraftigare ut.
– Andreas Nord
Men åh vad roligt att få veta! Tack så jättemycket! Nu ska jag föra detta vidare till alla de jag visat filmen för.
Vinbärsfuks (Polygonia c-album) är en vanlig fjäril i stora delar av landet. Eftersom den övervintrar som vuxen fjäril kan man se den flyga redan tidigt på året, när solen börjar värma. I stora delar av landet har vinbärsfuks bara en generation, men den vuxna fjärilen är långlivad. Därför kan man hitta arten nästan oavbrutet från tidig vår till sensommar. Bilden skickades in av Lars Malmberg.
Kan ni avgöra vilken fjäril detta är?
Fjärilen är en vinbärsfuks, Polygonia c-album, som är ganska vanlig i stora delar av Sverige. Den utvecklas både på lövträd som sälg och hassel, och örter som brännässla och humle. Du kan läsa mer om vinbärsfuks på den här länken.
– Andreas Nord
Tack. Jag blev konfunderad för den är mycket lik en del pärlemorfjärilar. Utmärkt!
Kopparödla, Anguis fragilis, är den enda benlösa ödlan i Sverige. Det gör den vid en hastig anblick kan lik en orm. Tidigare kallades den därför både kopparorm eller ormslå. Kopparödlan är vanlig i stora delar av Sverige, också helt nära människor som i komposter och trädgårdar. Där lever den ibland ett farligt liv, och många kopparödlor skadas eller dör. Att rädda sig från rovdjur är därför väldigt viktigt för kopparödlan. Liksom många andra ödlor har den förmågan att släppa svanstippen vi fara. Man kan den också spela död? Bilden är tagen av Marek_bydg.
Jag såg en kopparödla som låg helt stel och stilla inomhus på mitt torp. Jag plockade upp den försiktigt med sopskyffel och slängde ut den genom fönstret. På marken låg den i en märklig ställning med uppenbar tonus med kroppen, stilla i vertikal ställning. Någon minut senare var den försvunnen. Har kopparödlor förmågan att spela döda som en del andra djur? Man brukar ju säga att det finns tre sätt att försvara sig: fly, fäkta, eller spela död.
Din observation är mycket spännande. Såvitt jag vet finns inga dokumenterade fall av att kopparödlor (Anguis fragilis) spelar döda. Det är betydligt vanligare att de använder sig av ’tricket’ att släppa svansen för att undkomma rovdjur.
Men det finns faktiskt dokumentationer av att spela död i en av kopparödlans kusiner (Anguis graeca, som är närstående vår inhemska kopparödla). Det är därför sannolikt att det kan förekomma hos vår kopparödla också. Kanske är det detta som du observerat av en ren, men turlig, slump.
Det går såklart inte att utesluta att det är något annat djur som snabbt tagit tillvara på din utslängda kopparödla. Skator och kråkor är till exempel mycket observanta, och skulle med lätthet kunna reagera omedelbart på att en kopparödla slängs ut från ett fönster.
Spiralvridna stammar beror ofta på att trädet i unga år har försvarat sig mot någon slingerväxt, ofta vildkaprifol, som börjar klättra upp för stammen. Trädet tjocknar då asymmetriskt för att försöka knäcka den spirande slingerväxten. Bilden är tagen av Britt Friman.
Vad kan ha påverkat stammen på detta träd som växer i en stadsnära skog i Örebro. Bilden tog jag i augusti i fjol. Hela stammen uppifrån och ner hade denna spiralform.
Såhär blir träd om en annan växt har slingrat sig runt det. På din bild ser man att spiralen vrider sig åt höger, vilket tyder på att det är vildkaprifol som slingrat sig runt trädet. Så är det ofta. Kaprifolen hindrar trädet från att växa fritt i tjocklek, och trädet vrider sig i spiralform för att försöka knäcka slingerväxten. Därför formas trädet såhär med tiden.
Vi har skrivit om fenomenet tidigare. Du hittar inlägget här.
Hushumla (Bombus hypnorum) trivs nära människor där de gärna bygger bo i isolering eller inuti fågelholkar. Bilden tagen av André Karwath.
Ni har tidigare skrivit om att humlor inte bygger bo på samma plats, och att det bara är nykläckta drottningar som överlever vintern. Vi har bott i vårt hus där vi har en utbyggnad med torpargrund i 23 år. Varje år bosätter sig humlorna i torpargrundens öppna isolering. Det finns ventilationshål i grunden som har galler och nät som humlorna forcerar, och ibland gräver de sig även under en liten dörr som finns. Hur är det möjligt enligt text ovan att de återkommer varje år?
Jag skulle tro att det helt enkelt handlar om att platsen är mycket attraktiv för övervintrade humledrottningar att bygga sitt nya bo på. Det kan dels handla om själva ”bohålans” beskaffenhet – hushumlor (Bombus hypnorum) tycker till exempel mycket om isolering – dels om mängden tillgängliga resurser (blommor) när humlorna bestämmer var de ska bosätta sig. Tidigt på året är tillgången på pollen och nektar avgörande för att drottningarna ska överleva och kunna föda upp den första kullen arbetare. Trädgårdar med blomning spridd över hela växtsäsongen kan därför vara mycket attraktiva för humlor. Det är i alla händelser inte frågan om några ”gamla” humlor som övervintrar och börjar om.
Med detta sagt förstår jag att vårt tidigare inlägg kan ha skapat förvirring. Texten syftar på att det inte är samma humlor som återkommer år efter år, men en bra boplats kan såklart locka nya humlor. Vi ber om ursäkt för otydligheten.
Majsen är tvåkönad, men om plantan stressas kan den abortera alla honblommorna på ett tidigt stadium. Då kan det verka som att plantan är enkönad. Bilden visar majsens honblommor, och är tagen av Jonathan Kington.
Jag köpte en fröpåse i våras bara för att se hur majs ser ut i detalj. Min förvåning blev att plantorna bara verkar bara ha hanblommor. Är majs tvåkönad? Om så är fallet, har försäljaren av fröpåsen kunnat välja ut bara hanfrön? Det vore trevligt att få veta mera om denna för människor och djur viktiga föda!
Majs är tvåkönad med separata han- och honblommor. Men om växten utsätts för stress så kan den abortera honblommorna på ett tidigt stadium. Det kan då se ut som om den är endast hankönad. Detta är troligen vad som hänt i ditt fall.
Nej, det var ingen kackerlacka som letat sig in i vår frågeställares nya lägenheten. Det rörde sig istället om en ängsskinnbagge som letat sig in utifrån och sedan dött i lägenhetens torra och varma klimat. Det är vanligt att få lite hjärtklappning när man tror sig ha hittat en kackerlacka inomhus. Oftast är det bara en harmlös skogskackerlacka. För säkerhets skull ger vi dock några handfasta råd om hur man skiljer kackerlackor och andra insekter åt här nedanför.
Jag hittade det här djuret i fönsterbrädan i en lägenhet jag nyss flyttade till. Jag skulle vara tacksam för artbestämning. Kan det kanske vara en kackerlacka? Jag bor i Tornedalen.
Nejdå, det är ingen kackerlacka. Några bra kännetecken är att kackerlackor:
* Alltid har kraftiga taggar på bakbenen.
* Har ett utskott på vardera sidan om bakänden – det ser ut ungefär som två rospiggar som sticker ut. De kallas för ”cerci” (cercus, i singular) och är en slags känselorgan. Bland annat gräshoppor har samma slags organ.
* Alltid har långa och slanka antenner med massor av leder (= segment). Ditt djur har bara fyra antennleder.
Så vad är det då, undrar du nu. Jo, det är en ängsskinnbagge (avlägsen släkting till bärfisar) i ett släkte som heter Lygus på vetenskap, men saknar svenskt namn. Trots att vi bara har 6 olika Lygus-arter i Sverige kan de knappast bestämmas från bilder. Man måste studera behåringen och inre morfologi i mikroskop för att vara säker. Med det sagt, brukar Lygus wagneri kunna se ut ungefär såhär. Det här är aldrig några skadedjur. De lever på många olika slags växter där de dels suger växtsaft, dels äter en del små och mjuka insekter. Nässlor är en populär värdväxt. Lygus-skinnbaggarna övervintrar som vuxna djur i lövförna och på liknande platser, och vaknar till så snart det kommer lite vårvärme. Det här djuret har sannolikt vaknat ur sin vintervila, börjat flyga runt för att hitta en plats att reproducera sig på men hamnat inomhus av misstag och där dött av uttorkning.
När snokar har så tydligt gulvita nackfläckar som ormen i den här videon, behöver man aldrig tvivla på artbestämningen. På samma sätt är sicksackmönstrade huggormar omisskännliga. På skärgårdsöar kan man dock stöta på såväl helsvarta snokar som helsvarta huggormar. I inlägget här nedanför berättar vi om hur man skiljer de olika arterna åt. Notera förresten att snoken på videon är i full färd med att svälja en liten fisk! Filmen skickades i av Catarina Kylberg.
I somras såg jag en märklig orm vid havet på klipporna på ön Väddö, som ligger på Östersjöstkusten. Kan ni säga vad det är för något?
Ormen på videon är en vanlig snok, Natrix natrix. I det här fallet ser man tydligt de ljusa nackfläckarna, som otvetydigt skiljer snok från huggorm och hasselsnok. I skärgården är huggorm också vanlig. Normalt sett är de lätta att skilja åt, men både snok och huggorm kan faktiskt förekomma i helt svarta färgvariationer. Snoken är betydligt slankare än huggormen, med en mycket längre svans. Snok har också rundare huvud, medan huggormens är trekantigt. Kommer man nära, ser man att huggormar har vertikal pupill (ett ’kattöga’) medan snokar har rund pupill. Snoken har dessutom få och stora fjällplåtar i ansikten, huggormen många och små.
– Andreas Nord
Tack för svar! Kan ni se att snoken i filmen har som fenor på sidan av huvudet? Kan det vara så att den har svalt en fisk?
Javisst har ormen svalt en fisk. Det tänkte jag inte på första gången jag tittade på videon! I början av filmen ser man också att ormen ’kastar’ (nåja) huvudet fram och tillbaka och vrider övre delen av kroppen. Det är typiskt beteende för ormar när de håller på att svälja sitt byte. Snokar är utmärkt skickliga simmare och jagar gärna fisk, grodor, och paddor i sjöar och andra vattendrag, inklusive i bräckt vatten. Roligt att få detta dokumenterat på film!
Absintkapuschongfly (Cucullia absinthii) utvecklas på malört och förekommer tämligen allmänt i södra Sverige. Kusinen malörtskapuschongfly (Cucullia artemisiae) har en liknande larv, men är betydlig mer sällsynt. Bilden skickades in av Jonas Lindström.
I somras hittade jag den här fjärilslarven vid kusten öster om Karlshamn i Blekinge. Den satt på en malörtsplanta. Vad kan det vara för larv? Ett malörtskapuschongfly, kanske?
Vilken vacker bild! Det stämmer att du har fotograferat ett kapuschongfly, men arten är istället absintkapuschonfly, Cucullia absinthii. Den lever liksom malörtskapuschongflyet på just malört, men larverna kan skiljas på avsaknad (absint) eller förekomst (malört) av tuberkler (= ’vårtor’) på kroppen. Absintkapuschongfly förekommer tämligen allmänt i södra Sverige, upp till Gästrikland. Malörtskapuschongfly är betydligt mer sällsynt, med spridda förekomster i sydöstra Sverige. Den är rödlistad som starkt hotat (EN) i den senaste rödlistan. Namnet till trots, verkar malörtskapuschongflyet i större utsträckning utvecklas på gråbo (Artemisia vulgaris) som förvisso hör till malörtssläktet, men inte är vad vi omedelbart tänker på när vi tänker på malört.
Kommentarer