Skogstordyvel (Anoplotrupes stercorosus) sedd underifrån. Just såhär hittar man ofta tordyvlar på sensommaren, när deras liv är på upphällningen och koordinationsförmågan börjar brisera. Bilden är tagen av Carl-Magnus Helgegren.
Blev så glad när jag hittade till er sida och att man kan mejla er en fråga! somras vandrade vi en del i Södermanland och vi hade fullt sjå med att inte trampa på skogstordyvlarna som envisas med att vandra på samma stigar som oss. Hur kommer det sig att de ofta finns på stigar? Vi försökte också rädda skogstordyvlar som låg på rygg, men de envisas med att lägga sig på rygg igen. Vet ni varför?
Att tordyvlarna rör sig på stigar tror jag är av rent praktiska skäl. Det är helt enkelt enklare för dem att ta sig fram där jämfört med i skogen. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att vi också tenderar att röra oss mer på stigar än utanför, så vi ser inte alla tordyvlar som samtidigt ’går i skogen’.
Att tordyvlarna ofta hamnar på rygg, och inte riktigt kan räta på sig, brukar oftast förklaras med att de börjar närma sig livets slut. Då blir nerv- och muskelfunktion långsamt sämre och djuren får problem att koordinera kroppens rörelser. Det kan göra det svårt för dem att vända sig rätt igen. Om detta har vi skrivit tidigare, kolla in den här länken.
– Andreas Nord
Jag blev så himla glad över att få svar av någon som verkligen kan. Stort tack för det, vi blev superglada!
Guldbaggarnas larver lever av dött organiskt material, till exempel i kompost eller i murket trä. Det händer också att de slår sig ned i blomkrukor. De gräsgröna guldbaggarna (Cetonia aurata) på bilden kläcktes ur balkonglådor. När dessa togs in i stugvärmen under vintern trodde larverna att sommaren kommit, fullbordade sin utveckling och letade sig ut i hemmet. Hur guldbaggen som dök upp hos frågeställaren i denna bloggpost letade sig in mitt i vintern, är inte lika lätt att svara på.
I vintras fick jag plötsligt ett ”husdjur” i form av en gräsgrön guldbagge. Den dök upp bland mina krukväxter i köket. Hur den kom in i mitt kök mitt i vintern har jag ingen aning om. Jag har läst mig till att denna bagge endast lever som imago i omkring tre veckor, men den här lilla gynnaren har passerat sina tre veckor med råge. Jag har då och då matat den med sockervatten vilket den tycks gilla. Jag lät den leva ut sina dagar på det sätt den behagar – i mitt kök – för jag ville inte förvisa den till vinterkylan utanför.
En försiktig gissning är att skalbaggen har kläckts ur en blomkruka som du haft utomhus under sommaren och tagit in under hösten. Guldbaggar utvecklas ofta(st) i murken ved, men gräsgröna guldbaggen kan också fullborda sin utveckling i kompost eller lövförna, och hittas inte sällan i just blomkrukor.
Baserat på egen erfarenhet av liknande skalbaggar i fångenskap, skulle jag säga att din guldbagge kommer att överleva i flera månader. Det är viktigt att den har tillgång till vätska eller lätt fuktiga substrat, eftersom insekter är förvånansvärt känsliga för uttorkning. Guldbaggar hör dock till de härdigare. Sockervatten fungerar bra, liksom söta frukter som banan och päron. Du kan också prova att ge den bipollen – en bra källa till bland annat protein – för att se om det faller den i smaken.
Vi har skrivit om gräsgröna guldbaggar tidigare. På den här länken finns alla tidigare bloggposter. Flera handlar om guldbaggar i blomkrukor!
– Andreas Nord
Tack för detta svar. Jag har inte haft blomkrukor utomhus. Eftersom jag bor i lägenhet utan balkong så är min gissning att den kommit in genom ett fönster, alternativt i en säck med blomjord.
Humlor lever i familjesamhällen som varje år byggs upp av en övervintrad drottning. På våren eller försommaren vaknar hon och lägger en första kull ägg som hon själv föder upp. Detta blir till den första generationen arbetare, och de tar sedan över ansvaret för ägg och larver från drottningen. Litet senare i humleboets liv lägger drottningen ägg som blir till hanar (drönare) och nya drottningar. De lämnar boet för att para sig med andra drottningar eller drönare, varefter hanarna dör och drottningarna så småningom finner en övervintringsplats. Efter några månader dör den gamla humledrottningen och alla arbetarna i boet, varefter cykeln börjar på nytt året därpå. På bilden, som är tagen av Panoramedia, får vi titta in i ett bo av åkerhumla, Bombus pascuorum.
I våras släppte jag under två dagar ut flera humlor. Jag har svårt att tro att de hann flyga in under den korta stund jag hade ett fönster öppet. Normalt sett hör man ju dessutom när humlor eller getingar flyger in. De har bara uppenbarat sig helt plötsligt. Är det verkligen möjligt att de på nåt sätt har övervintrat inomhus?
Till skillnad från getingar, är det ovanligt att humlor övervintrar inomhus. De brukar hellre söka sitt vinterkvarter under jorden, där det är frostfritt. Eftersom det kan bli ordentligt fart på övervintrade humlor när vårsolen börjar värma, håller jag det inte för osannolikt att de faktiskt har letat sig in utifrån även om du inte har hört dem flyga in.
Det är bara nya humledrottningar som övervintrar. De kläcks i humleboet under sommaren, parar sig, och äter upp sig under några veckor. Därefter går de in i en lång dvala, som varar ända till kommande vår eller försommar. Då letar sig de nya drottningarna ut och bygger ett bo. Där kommer drottningen att producera en första kull med arbetare – som alla är honor – och föda upp dem själv. När de nya arbetarna har kläckts, tar de över arbetet med att föda upp nya larver och drottningen ägnar sig framförallt åt att lägga ägg. Ett vanligt humlebo brukar leva i omkring tre månader. Sedan dör alla arbetare och den gamla drottningen, de nya drottningarna och hanarna (’drönare’) sprider sig, och cykeln startar ånyo.
Det finns omkring 30 olika slags krabbspindlar i Sverige. De har fått sitt namn för att de påminner lite om krabbor både i utseende och rörelsemönster – de går i sidled! Krabbspindlar är glupska rovdjur som utnyttjar sitt goda kamouflage för att lurpassa på intet ont anande bytesdjur. Vissa arter kan till och med ändra färg för att passa bättre in mot underlaget. Bilden skickades in av Harald Fredriksson.
Vad är detta för spindel? Jag fotograferade den i Karlskoga i våras.
Spindeln på bilden är en krabbspindel (spindelfamiljen Thomisidae) i släktet Xysticus. Bilden räcker dock inte till för att avgöra just vilken art det är.
Bålgetingen, Vespa crabro, är vår allra största geting. I synnerhet drottningarna är imponerande kraftiga, men även de mindre arbetarna är mer än dubbelt så stora som några andra svenska getingar. Bålgetingen är för övrigt vår allra sävligaste och minst hetlevrade geting. Det är sällan några problem att flytta influgna bålgetingar. Bilden är tagen av Marianne Johansson.
I somras flög denna geting in i mitt sovrum i Göteborg. Det var den största geting jag någonsin sett. Är den ovanligt stor eller bara en normalstor bålgeting?
Det går strängt taget inte att avgöra vilken geting det är bara från bilden, eftersom inga detaljer som behövs för bestämningen (färgsättning på kropp och i ansikte, och så vidare) syns. Men givet storleken, finns inga rimliga alternativ till bålgeting, Vespa crabro. Det är vår allra största, men också snällaste, geting. Drottningarna kan bli mycket stora, med kraftig bakkropp. Arbetarna är litet spensligare, men fortfarande mer än dubbelt så stora som andra svenska getingar.
Ja, vad är det som har drabbat eken, egentligen? Något så oskyldigt som en duva i nöd, eller är det kanske någon som har spikat i trädet innan det föll? Den litet skarpare färgade fläcken mitt i det påverkade området, tyder på att alternativ två är det rätta. Bilden skickades in av Ingrid W. Severin.
En ek som troligen är över 200 år gammal har fallit på Fågelön i Ekerö kommun. Det finns ett blått märke till höger på bilden. Vad kan det vara? Sjukdom, skada, eller annat som förstört trädet?
Bajs från en duva eller annan fågel som ätit blåbär?
– Mats Hansson
Någon har troligen satt en spik i trädet. När järn i spiken interagerar med de olika garvämnen som finns i eken, kan det ge upphov till blå färg.
– Allan Rasmusson
Jag har hört att arborister markerar träd som ska eller bör tas ned med blått. Kan det vara ett märke efter en sådan markering?
Det kan det kanske vara, men dessa markeringar brukar göras direkt på barken och inte leta sig in i veden. Jag tror därför att Allans förslag, ovan, är närmare sanningen.
En veritabel ormgrop i vår frågeställares gödselstack! Här lägger snokarna ägg, och huggormarna solar sig i all högönsklig välmåga. En fantastisk berättelse om vikten av att värna naturen och den biologiska mångfalden på hemmaplan.
Tacksam för svar på en fråga om mina snokar i dyngstacken med söderläge. I början av juli hittade jag 4 snokar där samtidigt. En hade grävt ner dig i en trång grop medan en annan liksom buffade på den nedgrävda. Varför hade den ena grävt ner sig och varför buffade den andra på den? Någon dag senare hade en snok halva sin kropp nere i samma grop, huvudändan var nere i gropen, medan en annan var där och visade intresse för samma grop trots att det redan var fullt i hålet. De brukar lägga ägg i den här dyngstacken.
En svart huggorm låg igår bredvid de 4 snokarna, men den solade. Just den ormen har hela tomten som sitt revir sedan två år och har samma livsmönster dagligen och den är så van vid mig att den inte någonsin går undan. Igår och idag har det även varit en brun huggormshona här så förhoppningsvis blir de fler. Tomten har alltid haft orm och paddor, grodor och ödlor.
Det är mycket sten och sandjord och helt vild, oslagen natur och obegränsat med möss till följd av foderspill. Snokarna jagar i älven och kommer hem till kvällen med magen full. Två kattugglor häckade i en holk jag byggt och satt upp i en björk utanför vardagsrummet och de är här för mössen precis så som många andra ugglor är. De födde upp två kattuggleungar.
Men, snokarna, vad gör de i gropen i gödselstacken? Gör de gångar för äggläggning? Äter de stekellarver?
Det är glädjande för oss att höra att du tar så väl hand om ormarna och uppskattar deras närvaro på din tomt!
Vad snokarna sysslar med är svårt att svara på. Av bilderna att döma var båda djuren stora och grova i kroppen – honor, med andra ord. Snokhanar är små och spensliga i jämförelse. Vid den här tiden på året lägger snokarna sina ägg, så den rimligaste slutsatsen är nog att honorna fattat tycke för ungefär samma plats i gödselstacken. Det stämmer ju också med din notering om att snokarna brukar lägga ägg där. Huggormarna trivs nog bra på samma plats, där det är både varmt och gott om mat. Men de föder levande ungar, litet senare på sommaren.
Hoppas detta ger vägledning!
– Andreas Nord
Det är så roligt med alla dessa ormar! I år har jag sett ovanligt många snokar här, även av den smalare modellen och de smala har varit svarta i färgen. Sen är är det kopparödlor här också och grodor, paddor samt ödlor. Med lite otur blir de uppätna av ormar.
Äntligen såg jag den bruna huggormshonan ligga och sola tillsammans med den svarta hanen. Jag visste ju inte om de skulle hitta varandra, och med lite tur kanske de fann varandra redan då i parningstider. Det har flera år sedan jag såg någon parningsakt. På sensommaren eller under den tidigare hösten brukar honorna helt plötsligt försvinna från sin ordinarie solplats och där finns det då istället äspingar.
Nu är det bara att hoppas, för jag har endast sett svarta hanar under några års tid. En av dem är så bekant att han inte bryr sig det minsta om min existens och han har sin kvällssolplats hos en kanin med kvällssol. Hon bara tittar på honom och han tycks anse att han också har sin fulla rätt att njuta av hennes adress i solen, helt skyddad från eventuella yttre hot från ovan.
Vilka härliga berättelser! Tack för att du delar med dig!
Spillning i vår frågeställarens pannrum. Det är ofta svårt att förstå spillningar bara från bild, men mycket tyder på att det är något mårddjur som varit i farten. I garage, uthus och källare är skogsmården inte en sällsynt gäst. Spillningen ser dock litet liten ut för att komma från en mård. Kanske är det istället en hermelin som varit på besök?
Jag kontaktade en skadedjursbekämpare med anledning av misstänkt råttspillning i vårt pannrum. De anser att det inte är spår efter råttor. Istället gissar man på mink, vessla eller iller, eller kanske räv (vilket jag inte tror på). Jag har försökt söka på nätet utan att kunna artbestämma exakt. Spillningen är 2 till 4 centimeter lång och kletig. Vi har håligheter på några centimeter runt rörgenomföringar in till angränsande garage. Vi bor utanför Stockholm. I området rör sig dagligdags rådjur, räv, grävling och hare. Säkert också andra djur som är mer nattaktiva.
Eftersom spillningen ser ganska stor ut – större och mer exponerat än vad som är väntat från en råtta – håller jag med om att det nog är något mårddjur som varit i farten. Det är svårt att vara helt säker bara baserat på bilden, men skogsmård letar sig gärna inomhus. Mårdar är smidiga och har egenheten att tycka mycket om litet väderskyddade områden som vindar, garage och källare. Det är ett djur man sällan ser, men mården är förvånansvärt vanlig i nästan hela landet. Spillningen är emellertid litet liten för att komma från en mård. Det kan ju också röra sig om något annat mårddjur, till exempel en hermelin som är betydligt mindre och också förhållandevis vanlig landet runt. Då är spillningen några centimeter lång, och omkring en halv centimeter i diameter. Spillning från en småvessla ännu mindre. Skadedjursbekämparens förslag om iller håller jag för mindre sannolikt. De kan förvissa leva nära människan, men det är ovanligare med illerbesök inomhus, och illern är dessutom ett djur som framförallt hittas i det småbrutna odlingslandskapet.
Flera olika slags ängrar (skalbaggsfamiljen Dermestidae) lever av dött organiskt material i våra hem. Ibland kan de orsaka skador på bland annat pälsverk och ullprodukter. Larven på bilden är en museiängern, Anthrenus museorum, eller en närstående art. Museiänger och andra Anthrenus-ängrar är vanliga i nästan alla äldre villor och flerfamiljshus.
Jag har hittat ett tiotal larver i olika storlekar i mitt sovrum och i min garderob. De har varit på olika ställen, men jag gissar att det är någon typ av änger. Jag har försökt ta reda på exakt art, men det är svårt eftersom inga av bilderna jag hittar ser ut precis som mina. Är de pälsängrar eller mattbaggar? Och om det är mattbaggar, vilken art? Hur fungerar deras ägg? Lägger de ägg på hårda ytor eller direkt på textiler och finns det risk att man tar med sig ägg med olika föremål eller kläder?
Det här är larver av någon änger i släkten Anthrenus. Den vanligaste Anthrenus-ängern inomhus är museiänger, Anthrenus museorum, följt av kusinen Anthrenus verbasci som saknar svenskt namnt. Båda arterna är vanliga i de flesta äldre villor och flerfamiljshus. I dagligt tal kallas Anthrenus-ängrarna ofta för just mattbaggar, vilket anspelar på att de förr i tiden var allvarliga skadegörare på mattor i naturmaterial.
Larverna äter allehanda slags organiskt material, till exempel pälsverk, ullplädar, och äkta mattor. Äggen läggs på, eller nära, larvens födokälla. Normalt sett brukar mattbaggar inte ställa till någon större skada. Hittar du tillhörigheter med stora angrepp är saken dock annorlunda. Det brukar hjälpa bra att helt sonika stoppa pläd eller plagg i frysen i någon vecka. Du kan behöva upprepa behandlingen om det inte har effekt första gången. Fungerar det inte, är vår rekommendation att ta kontakt med en skadedjurssanerare.
Vi har skrivit om ängrar vid många tidigare tillfällen – det är ju skalbaggar som berör negativt och positivt. På den här länken hittar du tidigare frågor och svar.
Större husspindeln, Eratigena atrica, är vanlig i och omkring våra hem. De klättrar bra, och kan dessutom röra sig i ventilationstrummor och liknande. Inomhus är de riktiga nyttodjur, som gör processen kort med flugor och andra flygfän. Bilden skickades in av Deana Gurenius.
Den här spindeln dök upp i mitt badrum. Vad är det för någon och hur har den kommit dit tro? Jag bor tre trappor upp i ett hyreshus.
Spindeln är en större husspindel (Eratigena atrica) och det är en art som lever inne i våra hus eller i utrymmen som finns i närheten av våra hus. De gillar mörka skrymslen, där de gör sina trattliknande nät som de fångar sina byten med. Honorna lever ett stillsamt liv i sina nät och så här i slutet på sommaren och början på hösten ger sig hanarna ut på friarstråt, de springer omkring och letar efter honor. Därför ser man dem lite oftare.
De är väldigt bra på att ta sig igenom små springor och de klättrar väldigt bra. Tre trappor upp i ett hyreshus, tänker jag att de kan ta sig upp via ventilationsutrymmen eller bara via trapphuset, på golvet eller på väggarna.
Kommentarer