Fråga en Biolog

Vad var det som bet sig fast i foten när jag badade i somras?

Hästigel, *Haemopsis sanguisuga*, är en av Sveriges största iglar, liksom en av våra vanligaste arter såväl i inlandet som vid kusten. Den förväxlas ibland med den likaledes stora, men betydligt, sällsyntare blodigeln (*Hirudo medicinalis*), som dock har rödaktiga längsband på ryggen. Bilden är tagen av Hermann Hammer.

I somras var vi och badade på en allmän sandstrand i Edsviken i Sollentuna. När jag kom upp från vattnet kände jag något som kittlade på foten. Jag såg något litet och smalt som rörde sig fram och tillbaka som en orm. Det påminde om ett tunt snöre i tjocklek och var ungefär två centimeter lång. När jag skulle ta bort det satt det fast i ena änden. Det var alltså någon slags mask (?) som hade bitit sig rejält fast i foten och som jag fick rycka av för att den skulle lossa. Det är inget märke efteråt på foten och ingen blödning. Allt gick så fort så jag hann tyvärr inte få någon bild. Vad kan det ha varit? Och är det vanligt med den sortens djur och bett på stränder runt Stockholm?

Det är svårt att svara på utan bild, men på din beskrivning låter det som att det skulle kunna vara en igel som bet sig fast i din fot. Iglar är faktiskt en slags maskar – avlägset släkt med daggmaskar – och vi har faktiskt omkring 25 olika slags iglar i Sverige! Flera av dem är vanliga i sötvattensmiljöer. De simmar gärna och bra, på ett litet förföriskt, vågliknande, sätt – ungefär som ett snöre. I videon här nedanför är ett exempel på hur en igel simmar.

Flera olika iglar, till exempel hästigel (Haemopsis sanguisuga), hundigel (Erpobdella octoculata) och (i viss mån) blodigel (Hirundo medicinalis) är ganska vanliga och lätta att få syn på. Häst- och blodiglar är stora djur, 5-6 centimeter eller mer som vuxna (blodigeln kan bli uppemot 15 centimeter lång), medan hundigeln är något mindre. Blodigeln är den lättaste att känna igen, eftersom den har vackert guld- eller kopparglänsande längsband på ryggen. Att veta just vilken igel som bet dig, går inte utan att undersöka djuret.

Att bli biten av en igel är ganska svårt, åtminstone när man simmar, men det kan såklart hända. När de väl satt sig fast, kan man behöva dra ganska hårt för att få loss dem.

På den här länken kan du läsa mer om blodiglar. Och här skriver Naturhistoriska riksmuseet mer om iglar i vid bemärkelse.

– Andreas Nord

mars 3, 2026

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ryggradslösa djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vad är det egentligen som är giftigt på björnloka?

Tromsöloka, *Heracleum persicum*, är en flerårig, mycket stor och vitblommig, växt som kan bli drygt 4 meter hög med med 50 centimeter blomhuvuden och 2 meter långa blad. En gigant bland nordiska örter! Tromsöloka är lokalt allmän längs vägar och andra marker präglade av mänsklig påverkan i Nordnorge. Den förekommer sparsamt i Sverige, och kan förvecklas med flera andra arter i släktet lokor, bland annat jätteloka och kanske också björnloka. Hos tromsöloka, liksom hos andra närbesläktade arter, kan växtsaften ge upphov till besvärande hudutslag, men icke-saftiga delar av växten är ofarliga. Bilden är tagen av Ryan Hodnett.

I somras besökte jag Tromsö i Nordnorge och det var fullt av blommande björnloka överallt och i luften. Är de vita blommorna också giftiga, eller är det bara växtsaften som är farlig?

Att det skulle flyga runt en massa blommor av björnloka (eller tromsöloka eller jätteloka, som jag misstänker att det snarare handlar om – det är inte samma sak som björnloka) låter väldigt konstigt.

Oavsett vilket så är det växtsaften från dessa arter som kan orsaka utslag på huden, trots att de inte är giftiga att äta! Själva blommorna är små och inte särskilt ”saftiga”, så att just blommorna skulle kunna orsaka något hälsoproblem har jag svårt att tro.

– Torbjörn Tyler

mars 2, 2026

andreasnord

Inlägget postades i

Växter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Är det en inälvsmask som krälade runt i handfatet?

Vi får inte känslan av att detta är en del av något djur, eftersom hela tingesten ser tämligen likartad ut och saknar tydliga kroppsdelar. Men vad kan det vara? Vet ni?

Idag hittade jag denna i handfatet och höll nästan på att dö! Jag tog den med papper och spolade ner den i toaletten. Därefter hällde jag propplösare överallt. Vi bor i lägenhet. Vad är det och vad ska vi göra?

Jag får inte känslan av att det är någon mask, eftersom det inte ser att finnas några distinkta kroppsdelar, som huvud, mundelar, och så vidare. Om det vore en inälvsparasit skulle detta synas, och då är det också osannolikt att djuret hittas i handfatet istället för i toaletten.

Så kallade badrumsmaskar är en slags daggmask som lever i avlopp och de skulle eventuellt kunna hittas i ett handfat. De är brunröda och har tydliga ringar på kroppen liksom andra daggmaskar. Även andra insekter har larver som kan leva i avloppsrör, till exempel fjärilsmyggor. Dessa larver kan vara ganska stora och vita, men har rundare kropp, tydligare kroppssegment, och markerat huvud.

Jag hade inte varit orolig!

– Andreas Nord

februari 26, 2026

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vem hälsade på utanför vår dörr på Österlen?

Spillning från ett vildsvin i en villaträdgård på Österlen i Skåne. Bilden skickades in a Gertrud Persson.

Vilket djur är det som lämnade den här spillningen utanför vår dörr på Österlen i Skåne?

Det ser ut att vara ett vildsvin som varit på besök. De är numera vanliga i hela södra Sverige, och räds inte nattliga turer in i villaträdgårdar.

– Andreas Nord

februari 25, 2026

andreasnord

Inlägget postades i

Däggdjur Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Kan den fridlysta nattviolen stoppa exploatering vid mitt fritidshus?

Nattviol, *Platanthera bifolia*, är liksom alla andra svenska orkidéer fridlyst. Vid exploatering vill den berörda kommunen spara ängsplätten där nattviol växer. Om det är tillräckligt för att den ska överleva beror inte bara på plättens storlek, utan också på att områdets sköts på ett sätt som gynnar de kvarvarande växterna. Bilden är tagen av Hans Hillewaert.

Jag ska yttra mig till en kommun angående en detaljplan. Mitt emot mitt fritidshus växer det nattviol på en äng. Kommunen vill nu bygga hus på ängen, förutom på just den plats där jag rapporterat att det finns nattviol. Jag tror ju inte att nattviolen kommer överleva om det det blir trädgårdstomter runt den plätt där nattviolen finns. Jag är dock ingen expert och skulle därför vilja få ett utlåtande från någon som vet mer. Kan ni hjälpa mig? Eller vet ni i vart fall var jag kan vända mig för hjälp?

Det beror delvis på hur stor den där ängsplätten som blir kvar är, men framför allt vad den får för skötsel framöver. Om det varken betas eller slåttras så kommer nattviolen knappast att överleva någon längre tid, men det gäller oavsett om man bygger hus runt omkring eller ej.

– Torbjörn Tyler

februari 24, 2026

andreasnord

Inlägget postades i

Miljö Växter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Larver i lägenheten?

Döda dubbelfotingar i vår frågeställares lägenhet. I allmänhet är denna slags tusenfotingar fuktighetsälskande djur som trivs bäst i lövförna på marken. Det torra inomhusklimatet tar snabbt kål på dem. Vi tror att djuren har liftat med någon nyinköpt krukväxt eller motsvarande och därifrån beseglat sitt öde genom att ge sig ut på turné i lägenheten.

Jag har hittat dessa i min lägenhet. Samtliga har varit ihoprullade och hittats på olika ställen längs golvlisterna, i köket, vardagsrummet och gästrummet. Det verkar vara döda, eller kanske är det bara ett skal? Vad kan det vara för något? Tycker själv inte att det ser ut som vanliga pälsänger.

Det är inga larver, utan istället någon slags dubbelfoting. Bilderna räcker inte till för att avgöra vilken. Dubbelfotingar är en undergrupp bland mångfotingar, alltså de som populärt kallas för ”tusenfotingar”. Det är fredliga djur som äter dött organiskt material som vissna löv, ruttnande frukt, och liknande. Skulle jag gissa, tror jag att de följt med någon blomkruka eller nyinköpt planta in. Det är hur som helst inga skadedjur och – som synes – trivs de dåligt i det torra inomhusklimatet.

– Andreas Nord

februari 23, 2026

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Ryggradslösa djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Hur ska jag bete mig om det finns ett fågelbo på balkongen?

Koltrasten, *Turdus merula*, bygger öppna bon, gärna alldeles i människans närhet. Det gör att den ofta är van vid att människor och sällskapsdjur finns runtomkring boet. Koltrastar är därför inte så störningskänsliga, men det är bra att ta det säkra föra det osäkra och vara litet försiktig i synnerhet under ruvningsperioden. Vår frågeställare hittade ett fint sätt att samexistera med sin balkongkoltrast i somras! Bilden är tagen av J.J. Harrison.

I somras hittade jag ett koltrastbo med två ägg i en balkonglåda. Jag såg honan på förmiddagen, men sedan försvann hon. Hur länge kan koltrastar vara borta från äggen? Kan jag gå ut på balkongen och vattna när jag inte ser någon i boet?

Koltrastar kan lägga uppemot 6 ägg i en kull. Det tar minst 6 dagar att klara av. Innan kullen är färdig är honan inte vid boet särskilt mycket:, hon börjar ruva först när kullen är färdig eller nästan färdig. På så sätt ser hon till att äggen kläcks vid ungefär samma tid. Hade hon börjat ruva på en gång, hade utkläckningen skett med en dags mellanrum genom hela kullen. När hon väl börjar ruva, kommer hon att ligga på äggen åtminstone tre fjärdedelar av tiden på dagen, och hela natten.

Att inte vara vid boet under äggläggningen är bra för honan, för då minskar risken att något rovdjur får reda på var hon håller till. Koltrastar, liksom andra fåglar som bygger öppna bon, är starkt utsatta för olika slags rovdjur från att äggen läggs till att ungarna flyger ut.

Även under ruvningen kan honan vara bort från boet ganska länge. Någon timme är inga konstigheter, och en halv dag eller liknande brukar också gå bra. Det senare sker dock bara om det varit någon kraftig störning vid boet, för risken med sådan lång bortavaro är stora – det kan helt enkelt bli så att äggen blir för kalla så att ungarna dör eller kläcks med någon slags deformitet. Det här är ett spännande område, som forskarna fortfarande vet ganska lite om.

– Andreas Nord

Tack för informationen! Honan började sedan ruva på äggen och var inte borta från boet mer än 10 till 15 minuter åt gången. Hon lade fyra ägg totalt. Vi hittade också ett sätt att samexistera. Jag kunde sakta öppna och stänga balkongdörren en liten bit, utan att hon blev rädd. När honan var borta från boet, fyllde jag på ett krukfat med vatten. Det ställde jag på balkonggolvet alldeles utanför dörren. Vet inte om det kan vara till hjälp? Det är jättevarmt på balkongen och hon ligger i en låda av metall som måste bli som en bakugn. Kommer hanen med mat till henne eller måste hon fixa det själv?

Vad roligt att höra att det gick bra. Vattnet kan säkert hjälpa om det blir väldigt varmt, eftersom fåglar precis som människor förlorar en hel del vätska när vid varmt väder.

Hos flera olika fågelarter är det vanligt att hanen matar honan i eller vid boet när hon ligger på ägg, men såvitt jag vet förekommer det inte hos koltrast. Det beror kanske på att koltrastar är utsatta för mycket omfattande bopredation, och ju mer aktivitet det är kring boet, desto lättare är det för ett rovdjur att upptäcka det.

– Andreas Nord

februari 20, 2026

andreasnord

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Ludet småkryp i badrummet

Skalbaggar ur familjen ängrar (Dermestidae) lever dels utomhus, dels inomhus som skadedjur. Flera olika arter lever av dött organiskt material i våra hem där de kan göra viss skada på till exempel pälsverk, ullprodukter och tagelmadrasser. Larven på bilden kommer från museiängern, *Anthrenus museorum*, eller en närstående art. *Anthrenus*-ängrar är vanliga i nästan alla äldre villor och flerfamiljshus men orsakar sällan någon större skada. Bilden är tagen av Linnéa Pedersen.

Jag hittade detta kryp i badrummet. Den satt på handfatet. Den är mjuk och lite luden, ljusare under magen och kanske hade den antenner som har gått av. Är det en vägglus eller något annat?

Det är en larv av en änger i släktet Anthrenus – en skalbagge alltså. Arterna museiänger Anthrenus museorum och Anthrenus verbasci är vanligast inomhus. De kallas allmänt för mattbaggar. Vanligtvis är Anthrenus-ängrar renhållare som äter allehanda torrt organiskt material som hudflagor, hårstrån och annat. Men, finns det gott om ängrar kan de göra skador på till exempel ullfiltar, pälskappor och liknande. Vägglöss är alldeles platta och försedda med en lång sugsnabel.

Vi har skrivit om mattbaggar på vår blogg många gånger. Surfa in på den här länken så hittar du inläggen.

– Andreas Nord

februari 19, 2026

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Larvigt värre i lägenheten

En larv av något nattfly som vår frågeställare hittade i köket. Har den följt med hem från butiken månntro? Bilden skickades in av Joakim Marcko.

Jag hittade denna larv på köksgolvet. Vad är det för något? Och hur har den kommit in i lägenheten? Jag har varit och handlat idag, clementiner och en försluten påse med gula russin. Kan larven ha följt med något av dessa två inköp?

Det ser ut som en larv av något nattfly, alltså en nattfjäril i fjärilsfamiljen Noctuidae. Jag kan dock inte avgöra vilken fjäril det rör sig om. Givet tiden på året, är det mycket möjligt att den har följt med hem från butiken. Det är ganska vanligt att allehanda insekter ’liftar’ med matleveranser från varmare länder.

Ett roligt förslag är att försöka föda upp larven för att se vad det blir av den. Ofta är det inte så svårt, och handlar mest om att hitta något larven kan äta och växa på.

– Andreas Nord

februari 18, 2026

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vilken öronvivel var det jag hittade på syrenbusken?

Syrenöronvivel, Otiorhynchus clavipes, är en av våra största och vackraste öronvivlar. Den förekommer här och där i södra Sverige, men eftersom den är ett utpräglat nattdjur ses den inte så ofta. Det lättaste sättet att hitta den på är att skaka grenar av syren eller späda askar över ett vitt lakan på natten.

Jag gör ett fördjupningsarbete om öronvivlar och undrar om ni kan artbestämma en öronvivel som jag fångade i september. Jag hittade den på natten när jag skakade grenar från en syrenbuske i Malmö. Jag tog inte måttet då, men den var stor och längre än 10 millimeterm om man mäter från halssköldens övre del till bakkroppens undre. Det är förstås ett tag sedan, men när jag ritar upp kroppen och mäter minns jag den som stor, kanske mer än 12 millimeter. Finns det så stora öronvivlar?

Det är en syrenöronvivel, Otiorhynchus clavipes, en av våra största och vackraste öronvivlar. Den ses inte så ofta, men förekommer här och där i södra Sverige. Den är utpräglat nattaktiv – liksom de flesta öronvivlar, och hittas lättast genom att skaka grenar på till exempel syren eller ask om natten.

– Andreas Nord

februari 17, 2026

andreasnord

Inlägget postades i

Djur Insekter

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar