Vanlig groda, Rana temporaria. Bilden tagen av Bill och Sam Lionheart.
På vilket sätt påverkar vattnets temperatur grodynglens utveckling och varför?
I princip både växer och utvecklas ynglen snabbare vid högre temperatur. Att de utvecklas snabbare innebär att de behöver kortare tid från ägg till fullbildad (liten) groda. De är ju växelvarma och klarar sig även vid låga temperturer men livsprocesserna går snabbare om det är varmt i vattnet. Det får dock inte bli hur varmt som helst. Efter att den optimala temperaturen nåtts sjunker tillväxt och utvecklingshastighet snabbt och ganska snart når man en temperatur som de inte ens överlever. Den kritiska temepraturen varierar mellan olika arter och beror av vilka temperaturer arten eller populationen riskerar att utsättas för i naturen.
Skelett från olika fiskar. Bilden tagen av Doug Beckers.
Jag besvarar en mängd frågor inom NV-området som barn skriver. Nu har jag fått en som jag går bet på. Den lyder som följer: Varför har fiskar så många ben?
Egentligen borde nog frågan vara ”Varför har t ex däggdjur så få ben?”. Primitiva fiskar är ju ursprunget till ryggradsdjuren (egentligen ryggsträngsdjuren = kordaterna) och man kan på ett fiskskelett se ursprunget till många av våra ben. Vi har dock under årmiljonerna fått en stor reducering av antalet så att ben har ombildats, vuxit ihop och tillbakabildats. Landlivet har således lett till ett urval för färre men stabilare ben medan man inte behöver lika mycket stödjande ben när man ”svävar” i vatten. Hos benfiskarna är väl istället många mjuka ben en bra lösning (Valar och dyl är dock en annan historia, de har ju utvecklingsmässigt gått via landlevande däggdjur och sedan från dessa förutsättningar återanpassats för vattenliv). De primitivaste kordaterna är ju på någor sätt lite segmentlika, nästan som maskar. Rent genetiskt är nog ett sådant repetativt mönster med många lika ben eller kroppsegment lätt att åstadkomma och därför ofta en första, ursprunglig lösning. Jfr daggmaskar, tusenfotingar, osv. Det behövs nog inte en gen för varje rand på en zebra, utan bara en anlag för att repetera en procedur. Därför får man tänka sig att de ursprunliga, enkla ryggradsdjuren var uppbyggda på detta sätt. De mest primitiva nu levande, pirålar, sjöpungslarver och nejonögon är ju masklika. Exempelvis våra extremiteter var nog ursprunligen sjustråliga, dvs sju fenstrålar som sedan ombildats till fingrar. Detta har ju hos de moderna djuren reducerats till fem.
Den okända busken. Bilden skickades in av Helena Dahlenius.
Jag bor på Azorerna en del av året, på ön Santa Maria. Jag har ”hittat” en sorts buske som växer på en övergiven tomt, och undrar om någon av er vet vad den heter. Jag har inte sett den växa vilt någonstans på ön, men på Azorerna finns det gott om ”invandrare” som människor har tagit med sig under flera hundra år, och en del av det som var tänkt för trädgårdarna har blivit rymlingar. Som framgår av fotona har den röda toppblad och sätter någon sorts frukt. Den blir upp till ca 2 m hög. Jag har inte sett den blomma.
Min kära hustru Susanna (Riebe), som är botaniskt kunnig, hittade den troliga busken, som förefaller vara en ”invasive” av stora mått, Psidium cattleianum, några länkar:
Jag har en flora över Azorerna och i den finns Psidium littorale och P. guajava. Den senare (guava) tydligen huvudsakligen odlad utan att rymma (i motsats till P. littorale). Jag har inte hittat nå’t om röda blad för någon av dem.
– Bodil Enoksson
De röda bladen behöver inte vara en artkaraktär. Många arters blad är röda när de är nyutvecklade, kanske för att skydda sig mot starkt solljus.
– Stefan Andersson
Det ser ut som costa ricaguava Psidium friedrichsthalianum eller smultronguava Psidium littorale ssp. lucidum. Möjligen guava Psidium guajava, men jag tycker inte riktigt att bladen stämmer.
– Gästinlägg av Helena Persson, Lunds Botaniska Trädgård
Macchialandskap på Korsika. Bilden tagen av Markus Schweiss.
Jag vill veta mer om den vegetationstyp som kallas ”macchia”.
Macciha är ju den torra vegetationstyp som finns t ex runt medelhavet i Europa. En sådan vegentationstyp uppstår naturligt i områden mellan ökenområden och mera nederbördsrika områden. Ökenområden finns ju norr och söder om ekvatorn, och ovanför resp. nedanför dessa bildas lätt macchialiknande vegetation. Sådan finns ju inte bara i Europa utan t ex i Amerika (sagebrush-vegetation) och Australien. I Europa är denna buskvegetation lite mer högväxt och rikare i västra medelhavsområdet än i de östra delarna. De riktigt torra, lågväxta områdena som är vanligare längre österut brukar man kalla garigue. Det speciella i Europa är väl att man p g av långa tiders skogsavverkning låtit torr buskvegetation breda ut sig även i områden där det från början växte skog. Sedan betas marken hårt av t ex getter och det blir ingen ny skog. I macchia i Europa ingår många olika arter, t ex rosmarin, järnek, osv.
Kejsarpingvin, Aptenodytes forsteri. Bilden tagen av Hannes Grobe/AWI.
Vad krävs för att en fiskmås (som letar en del av sin föda i havet) ska evolvera till ett djur som lever i havet? På samma sätt som det tros att valens föregångare ska ha levt på land.
Generellt sett krävs att överlevnaden och reproduktionen hos de fiskmåsar som börjar söka sig mer till, och in i, havet är god samt att beteendet är ärftligt. Därtill krävs tid (troligen väldigt, väldigt mycket). Pingvinerna har redan evolverat till ett liv nästintill uteslutande i havet, så det klarar nog fiskmåsarna också. Däremot återstår, likt för pingvinerna, problemet med äggläggningen och ruvningen. Vad vi vet finns inga fåglar som sköter detta i havet – de måste upp och ruva äggen på land.
– Åke Lindström
Man kan ju tillägga att just reproduktionen verkar vara en flaskhals för många grupper. Sälar måste fortfarande upp på land (eller is) för att föda. Havssköldpaddor lägger ägg på stränder (antar att andra sköldpaddor gör något liknande, de är ju trots allt kräldjur). På andra hållet så reproducerar sig fortfarande groddjur och insekter i vatten, fast de lever på land som vuxna.
– Jörgen Ripa
Alkor är ju på god väg att evolvera till ett liv i havet. De skiljde såg från sina närmaste släktingar, måsar och labbar, för ca 45 miljoner år sedan enligt dateringar gjorda från analyser av DNA. Från slutet av Eocen (40 miljoner år sedan) finns fossil som man tolkar vara från ursprungliga alkfåglar. Om dessa uppskattningar stämmer skulle det alltså ta runt 5 miljoner år att evolvera en mås till en alka.
– Staffan Bensch
…och en av alkorna, nämligen garfågeln, tappade till och med flygförmågan och blev till sitt levnadssätt lik Sydpolens pingviner. Väl anpassad till sin miljö i Nordatlanten förökade den sig i hundratusentals, tills det kom en hänsynslös och effektiv predator, människan, som utrotade arten på ett hundratal år.
Fåborstmasken Tubifex. Bilden tagen av Matthias Tilly.
Jag odlar lite akvariefisk som hobby och håller nu också på att bygga en aquaponic odling ovan ett av akvarierna. I ett annat kar har jag inga fiskar utan bara smådjur såsom daphnier, snäckor, miniräkor och växter. Jag vill ha in mer smådjur som kan fungera som biologiska filter och levande foder. Kan du tipsa mig om vad som kan passa och vart jag få tag i det? Vill helst köpa från någon som kan garantera att de är fria från parasiter. Vill gärna hitta maskar som kan leva i aquaponic lådan och det fiskfria karet men även andra djur.
Fåborstmasken Tubifex lever i bottensedimentet och äter finfördelat organiskt material. Finns nog att köpa i akvariehendlen. En annan detritusätare som kan vara bra är vattengråsuggan, Asellus aquaticus, men den får man hämta i naturen.
– Gästinlägg av Christer Brönmark, Professor i akvatisk ekologi
Ett rymdskepp kan bli ett eget ekosystem. Bilden är från CK-12 Foundation.
Om man skulle starta upp ett nytt funktionellt ekosystem på en annan planet, med liknande förutsättningar som jorden, vad behöver man ta med sig?
Syre, vatten, koldioxid, något lämpligt matyerial för växter att sitta fast i (jord), (fst det kanske fanns där redan om förutsättninganra var likartade), mikroorgansimer som är bra på att bryta ner döda växte och djur, mat till dem så de klarar sig tills systemet kommit igång, lite frön till och några råttor eller andra djur. Ju fler arter du tar mer, ju större är nog chansen att det lyckas.
Rödhake, Erithacus rubecula. Bilden tagen av Ernst Vikne.
Vart eller till vilka länder flyttar rödhaken?
De rödhakar som häckar i Sverige lämnar i huvudsak Sverige på hösten för att övervintra i Europeiska länder sydväst om Sverige. Detta vet vi genom att fåglar ringmärkta i Sverige på sommaren återfunnits på vintern.
En del rödhakar stannar alltså kvar i Sverige, men det är en liten, liten minoritet. Ringmärkningsåterfynden från vintern kommer i huvudsak från Marocko, Algeriet, Spanien, Portugal, Frankrike, Italien och Benelux-länderna. Troligen får även Grekland och Turkiet i öster och Storbritannien i väster besök av en del svenska röhakar.
Det kan noteras att i Storbritannien är rödhaken i huvudsak stannfågel.
Jag har läst att brunråttor får ungar flera gånger om året. När på våren kommer den första kullen? Hur djupt går deras gångar under marken? Lever råttorna i storfamiljer eller i par, och är de i så fall samma par hela livet? Eller har de någon annan familjekonstellation? Är råttor verkligen så ”farliga” som skadedjursföretagen påstår, eller har de oförtjänt dåligt rykte? Har ni något bra tips på en bok eller hemsida där jag kan lära mig mer om brunråttors liv och leverne?
Jag är ingen expert på brunråttor men jag försöker svara på frågan ändå. Jag tycker att Wikipedia-hemsidan om Brunråttor (http://en.wikipedia.org/wiki/Brown_rat) är rätt bra och informativ (den engelska versionen har mer information). När jag googlade på brunråttor så hittade jag bland annat den här sidan (http://www.ratbehavior.org/) som också verkar ha mycket och relevant information (sidan är tyvärr på engelska). Som du kan läsa där så kan brunråttor fortplanta sig under hela året om förhållanden är bra. Beroende på populationsstorleken har råttorna mer eller mindre komplexa sociala strukturer/hierarkier. De kan leva såväl i par som i stora familjegrupper. Så mycket som jag vet gräver de inte särskild djupt, men det beror nog också på vilket habitat de bor i. När det gäller frågan om (brun)råttor verkligen är så farliga som skadedjursföretagen påstår eller om de har de oförtjänt dåligt rykte så beror det nog dels på vilket miljö de lever i och dels på antalet. Råttor kan onekligen orsaka stora skador på byggnader, avloppssystem och andra strukturer. Särskild om populationen är stor och fortplantar sig snabbt. Råttor kan också bidra till spridning av bakterier och sjukdomar. Dessutom har råttor vid flera tillfällen bidragit till utrotning av endemiska djurarter (reptiler, fåglar) när de har tagit sig med hjälp av människan till nya habitat där de inte fanns innan. Å andra sidan kan man säga att labbråttan (som härstammar från Brunråttan) är en viktig modellorganism i många forskningsdiscipliner, framförallt inom medicin. Mycket av de medikament som finns idag har testats först på råttor och mycket som vi vet om till exempel cancerforskning eller genetik vet vi tack vare råttan.
Kommentarer