Allt du någonsin undrat om hur naturen fungerar
Hur kommer kväve in i växter?
Jag antar att du menar hur kväve kan komma in i växter som ”fixerar”, dvs binder in oorganiskt kväve i organiskt material. Luften betstår till en stor del av kvävgas som är fritt kväve i oorganisk form. T ex ärtväxter kan sedan med hjälp av bakterier omvandla detta till nödvändigt organiskt kväve i sina egna vävnader. Luften kommer in i växten i små ”porer” som kallas klyvöppningar.
Jag har en allmän fråga om jämn- och växelvarma djur! Vad i ligger skillnaden mellan dessa olika arter beträffande kroppskonstruktion och organfunktioner (t.ex. hjärta, lungor etc.). VARFÖR sänker t.ex. en orm sin kroppstemperatur om det blir kallt?
Fysiologin är jag inte insatt i (det kan man få mer information om på Fråga en Zoofysiolog). Däremot har jag några synpunkter på för och nackdelar med att vara jämn- respekitve växelvarm. En mycket stor del av ett jämnvarmt djurs energibehov går åt att hålla temperaturen uppe. Om det är ont om föda under en årstid så är det en oerhörd fördel att kunna överleva vid en låg temperatur. I gengäld är det tydligen svårt att konstuera muskler som arbetar snabbt vid låg temperatur. När kroppstemperaturen är låg äre man därför ett lätt byte för rovdjur. Det behövs alltså en viss föreberedesletid så man hinenr uppsöka ett skyddat ställe när man är avkyld. Kan man däremot räkna med att klara att få mat nog att hålla värmen uppe så är man ju å andra sidan väl utrustad för att inte bara klara sig udnar rovdjur, man kanske till och med ka näta så mycket så man växer bätte än andra som går i ide. Det är alltså lite av en chansning. Bäst vore förståss en fullständig flexibilitet men eftersom det behövs både fysiologiska omställingar och andra förberedelser (boplats) så fattas ”beslutet” att vara varm eller kall under bristsäsonger oftast på en nivå över individen. Dock är djurvärlden inte så kalrt uppdelad i jämn och växelvamra som man ibland tror. Många däggdjur sänker ju temperaturen om vintern (igelkott, fladermöss). Fladdermöss kan tom göra så om somamren om det blir ont om mat (liksom ungar av tornseglare). Många växelvarma djur kan genom att väsla mellan varma (solfläckar) och svala ställen hålla en ganska jämn temperatur där dras muskler är anpassade att arbeta särskilt bra. En delormar kan t o m öka temperaturen genom muskelsammandragnignar (darrningar) och på så ästt ruva sina ägg (pytonormar). En reptil eller groda som har en låg temperatur om vintern, kanske nära noll grader är ändå inte helt stelfrusen utan kan röra sig en del. Bra om övervintringslokalen håller på att bli översvämmad, t.ex. vid snösmältnignen.
– Jon Loman
Jag har en fråga angående så kallade hjälprävar (oftast fjolårshonor som stannar hos sin mor för att hjälpa henne att uppfostra den nya kullen). Varför stannar dessa honor kvar, är det p.g.a. att de ska få lära sig att uppfostra en kull så att de kan det när det är dags för dem själva att få valpar, eller finns det en annan anledning. Efter diskussioner med personer i bl.a. Kanada har jag fått reda på att detta beteende är något som är ganska unikt för Europa, stämmer detta? Om så är fallet vad är då anledningen till detta? Det är ju också så att man kan se en skillnad även i Sverige. Hjälprävarna (hjälphonorna) är vanligare i söder än i norr. Jag skulle uppskatta om ni kunde förklara detta beteende och de skillnader som kanske finns?
Det är nästan helt omöjligt att ge säkra svar på dessa frågor om hjälprävar. Anledningen till att unga rävhonor stannar kvar hemma även som vuxna är förmodligen att de ökar sannolikheten för att de i framtiden skall kunna föröka sig med egna ungar i ett ”eget” revir. Att utvandra medför stora risker att dö i förtid, speciellt om det finns ont om lediga revir kan det ta lång tid (=stor risker) innan honan kan etablera sig och föda egna ungar. Att stanna kvar hemma minskar riskerna att dö pga revirstrider ochj långa vandringar i okända trakter. Att stanna kvar hemma innebär också att honan kan ärva sin moders revir och därmed föda egna ungar ”hemma”. Det är riktigt att hjälparrävar är sällsynta eller till och med helt okända i Nordamerika. Anledningen till detta KAN vara att det i nordamerika finns flera andra rovdjursarter med liknande kroppsstorlek och ekologi som rödräven. Detta kan innebära att mellanartskonkurrensen om föda och utrymme (=revir) är så stor att det aldrig finns tillräckligt med resurser i föräldrareviret för ungrävaran att stanna kvar hemma. En liknande förklaring kan ligga bakom observationen att hjälprävar är ovanligare i norra Sverige där födofluktuationerna (smågnagare) är betydligt större än i södra Sverige. Under goda födoår finns det resurser tillräckligt för alla honor att föda ungar, det finns alltså massor av lediga revir. Under dåliga år kan ingen räv reproducera sig och det stora flertalet utvandrar för att finna föda.
Varför har män bröstvårtor?
Någon gång för längesedan har det uppstått s.k. sexuell reproduktion , d.v.s. att encelliga könceller,s.k. gameter, från två olika individer smälter samman och bildar en zygot som ger upphov till en ny individ. Gameterna innehåller varsin uppsättning genetiskt material, den nya individen får alltså dubbel uppsättning genetiskt material. Det genetiska materialet kommer att delas upp igen i den nya individens egna könsceller. Sexuell reproduktion har varit ( och är) ett mycket framgångsrikt reproduktionssätt, särskilt i kombination med två olika KÖN, som har små respektive stora könsceller ( t.ex. spermier och äggceller). Detta reproduktionssätt har uppstått långt innan det fanns däggdjur, tex hos alger , maskar , mollusker m.m. Det grundläggande skillnaden mellan könen är att hannar har många små gameter, och honor få men stora gameter. Detta gör att olika egenskaper kommer att gynnas hos hannar och honor, eftersom t.ex. kostnaden för att producera gameter, bästa sättet att få sina gameter ”träffa” andra sortens gameter m.m., är olika för de olika könen. MEN varje individ, både söner och döttrar, får gener både från sin mamma och sin pappa, så sönerna kan få ärva gener som bara är bra för döttrar, och tvärtom. Vilket kön en individ får bestäms bara av en liten del av det genetiska materialet ( hos däggdjur X- och Y- kromosomerna), de flesta generna är ”unisex”- gener, och gemensamma för hannar och honor. Vissa gener får däremot olika mycket uttryck hos hannar och honor , t.ex hårväxt i ansiktet hos människor. Genernas uttryck brukar emellertid sällan ( ?) vara helt avstängt. Rent genetiskt är alltså kvinnor och män väldigt lika, och för att skillnader mellan könen beroende på förstärkning eller förminskning av genuttryck skall gynnas av naturlig selektion måste skillnaden medföra en fördel för könet ifråga. När det gäller genen/generna för bröstvårtor har det uppenbarligen inte funnits någon stark selektion för att helt stänga av deras uttryck hos män, medan däremot selektionen mot kvinnor utan bröstvårtor naturligtvis varit total ( under förutsättning att det någon gång uppstår en mutation som stänger av genen för bröstvårtor). Bröstvårtorna bildas för övrigt längs två körtelsträngar, och i början av fosterutvecklingen ( hos människor och andra däggdjur) har vi två rader av bröstvårtor, som sedan hos människor tillbakabildas alla utom två.
Vad heter de växter som behöver eldssvådor i skog och mark för att föröka sig, växa bättre, osv?
På svenska säger man brandgynnade växter om de växter som klarar sig bättre på grund av bränder. Ett utländskt ord är pyrofiler. Exempel på brandgynnade växter är brandnäva och svedjenäva. Dessa båda arter är totalt beroende av bränder för sin fortplantning eftersom fröna kräver eld för att gro. Andra arter som är brandgynnade är ärtväxterna. Man hittar många ärtväxtarter på ett nybrunnet område till skillnad från t.ex. ett kalhygge.
Jag och en lärare…vi har en tvist om hönsägg….kanske låter dumt, men varför blir hönsägg i olika färger, o kycklingar i olika färger, är det samma som med människor, eller lägger bruna höns vita ägg?
Precis som vi ärver vår ögonfärg från våra föräldrar ärver höns äggfärgen från sina föräldrar. Det betyder att hönskycklingar som kläckts ur ett vitt ägg med största sannolikhet kommer att lägga vita ägg också. Det är troligt att höns från början la bruna ägg eftersom de är bättre kamouflerade, men viss variation har funnits och vissa har lagt vita. Att en stor del av de ägg vi äter idag är vita kan bero på att människor tyckte att vita ägg var finare (t.ex. på 1700-talet) och därför avlade på hönor som la vita ägg. Detta är dock rena spekulationer!!! Något samband mellan fjäderfärg och äggfärg finns inte eftersom det är egenskaper som kodas av helt olika gener. Hoppas att du är svar på din fråga!
– Martin (från arkivet)
Färgen på hönsens ägg är mycket riktigt en ärftlig egenskap och är därmed rasbunden. Men det har inget med hönans färg att göra. Vita leghornhöns värper vita ägg, men det gör även den närstående rasen brun leghorn, som är helt brun. White sussexhöns (som är vita med lite svart på halsen) lägger ljusa, men inte vita ägg och Svart Orphington (som är helt svarta) värper ägg som är obetydligt mörkare än Sussexhönornas. Av någon anledning tycks många människor fått för sig att bruna ägg värps av ”sprätthöns”, men det har ingen betydelse. Vi hade ett tag två vita hönor som kom från ett hönseri. De var först rätt förfärade av att vara ute, och bosatte sig första veckan under en bil. Men se’n vande de sig vid det nya livet, men fortsatte med sina vita ägg. Däremot blev gulorna gula, vilket alltså beror på maten. En alternativ förklaring till att vi mest ser vita ägg i affärerna är att de raser som varit flitigast värpare (och det är ju det som premierats när man avlat för äggfabriker t.ex.) kanske värpt vita ägg.
– Bodil (från arkivet)
Jag har en frågeställning rörande populations- och samhällsekologi. Det hela rör en fråga vår klass fick på ett prov. Maxpoäng på frågan var fyra, av detta fick jag två, och kan inte förstå varför. Frågan löd ordagrannt: ”Rovdjur kan faktiskt öka chansen till överlevnad för ett bytesdjur som art, om komkurrens med en närbesläktad art råder. Hur kan detta komma sig?” Mitt svar ordagrannt: ”Predation sker huvudsakligen av sjuka/svaga djur. Dessa försvinner vilket förhindrar att sjukdomar sprids. Dessutom ”anrikas” det genetiska materialet.” Svaret skrevs under tidspress, varför allt kanske inte är särskilt välformulerat, men det var också tidigare förklarat att alla svar skulle ges så kortfattat som möjligt. Min biologilärare förstår utmärkt vad jag menar, felet ligger alltså inte häri. Att materialet ”anrikas” betyder, lite underförstått, att det goda genetiska materialet blir ”bättre och bättre” inom en population, genom att svaga djur dödas, varvid dessa inte får möjlighet att fortplanta sig. Allt detta leder till bättre förutsättningar för arten, varefter den blir konkurrenskraftigare mot den konkurrerande arten. Anledningen till att min biologilärare inte gav mig rätt var att hon hade tänkt sig en annan förklaring. Enligt denna skulle predatorn äta dels den art det verkligen talas om blir äten (i frågan beskriven som ”ett bytesdjur som art”), men också denna arts konkurrent (”konkurrens med en närbesläktad art råder”). I min lärares förklaring antar man också att ”ett bytesdjur som art” är den minst konkurrenskraftiga. I detta fall skulle predatorn främst äta den konkurrerande arten, eftersom denna är mer förekommande (eftersom den är mer konkurrenskrafitg). Detta skulle gynna ”ett bytesdjur som art” eftersom dess konkurrent blir mer predeterad. Nu står det emellertid inget om i frågan att predatorn skulle angripa båda arterna. Det står att den skulle angripa den ena arten; var det menat att predatorn skulle angripa båda arterna kan man ju inte gärna göra en notering endast om den ena arten att den blir predeterad. Om man inte utgår från att predatorn angriper båda arterna, vilket enligt frågans formulering vore det mest rätta, finner jag min förklaring rätt. Frågan gör en klar antydning om att endast en art blir angripen. Även om det inte vore så, om vi antar att man kunde uppfatta frågan på båda sätten, borde jag få helt rätt. Förhållandet som jag beskriver KAN ju verkligen uppkomma, om endast en art blir angripen. Det skulle vara intressant att höra din åsikt (som högt utbildad ekolog/biolog) om det här.
Jag håller med dig om att frågan på provet är luddigt formulerad, däremot håller jag inte med om ditt svar. Ditt förslag går ut på att naturlig selektion genom predation på bytesdjuret skulle göra bytesdjuret mer konkurrenskraftigt i allmänhet, inte bara kopplat till en situation med predation ( om jag förstår dig rätt). Så här ser jag på saken: Det är sant att predatorer utsätter sina bytesdjur för selektion. Om en individ av bytesdjuret är särskilt bra på att undkomma predation på grund av någon ärftlig förmåga, kommer dess avkomma i genomsnitt också att bli bättre på att UNDKOMMA PREDATION, men inte nödvändigtvis bättre på något annat. Om däremot individen undkommer predation t.ex. pga att individen inte är alltför ung eller gammal, individen inte nyss har stukat foten eller något sådant, dvs icke-ärftliga faktorer, så kommer inte dess avkomma att bli i genomsnitt bättre än någon annan på att undkomma predation. Det är inte bara bytesdjuret som selekteras av predatorn, utan tvärtom också. Den predator som inte lyckas fånga något byte, svälter i värsta fall ihjäl och får ingen egen avkomma. Man kan alltså säga att bytesdjuren blir bara bättre och bättre på att undkomma predatorer, och predatorerna blir bara bättre och bättre på att ta byten. De bytesdjur som faktiskt blir tagna behöver alltså inte vara genetiskt ”dåliga”. Drivkraften till konkurrenskraftighet hos organismer är naturlig selektion pga konkurrens om resurser från andra individer, antingen från den ena arten eller andra arter. Naturlig selektion pga av predation skulle indirekt kunna åstadkomma en bättre, eller sämre, konkurrensförmåga hos bytet, om konkurrensförmågan är kopplad till predatorförsvaret. Om det finns två konkurrerande arter, varav bara den ena utsätts för predation , måste man veta något om varför den andra arten inte blir uppäten, för att kunna spekulera i arternas inbördes konkurrensförmåga. Det scenario som din biologilärare har tänkt sig med två bytesdjur och en predator utspelar sig dock i huvudsak i ekologisk tid, dvs den direkta effekten av predation på bytesdjurens populationsstorlek. Detta sker mycket fortare än en eventuell förändring i den genetiska sammansättningen i bytesdjurs-populationerna, varför naturlig selektion inte spelar så stor roll i det här sammanhanget. Slutligen…. Levande organismers evolution bestäms av styrkan på olika mekanismer för naturlig selektion under organismens utvecklingshistoria, och resultatet är inte en uppsättning av absolut goda gener, utan av de gener som har varit minst misslyckade under historiens gång ( men som kanske t.o.m är dåliga, nu).
Om man i en skog hugger ner de friska och starka träden och låter de svaga träden bli kvar, så blir nästa generation av träd svagare om inte de svaga träden dör eller blåser ner. Stämmer det?
Nej, det är inte så säkert att det blir så. Den enda anledningen till att det skulle bli så, vore om de svaga träden var svaga endast av genetiska orsaker ( alltså ärftliga), och om de dessutom var så att endast de ”svaga” träden hade lämnat efter sig frön och småplantor. Nu vet jag inte riktigt vad du menar med ”svaga”, men om du menar t.ex små och klena, så kan detta vara att resultat av miljöpåverkan t.ex. dåliga näringsförhållanden och konkurrens från andra träd. Speciellt hos växter ( jämfört med djur) är det så att deras utseende och egenskaper påverkas väldigt mycket av den abiotiska miljö de växer i. Dvs. även om de har bra genetiska egenskaper, kan de se ”dåliga” ut. Sen kan ju organismer vara svaga av andra orsaker, t.ex att de är gamla eller sjuka, men det är ju i allmänhet inte ärftligt. Jo, åldrandet är naturligtvis ärftligt, men växten kan ju vara ”bra” när den är ung ändå.
-Från frågearkivet
När jag skådade närmre in i dammen vid Malmö Stadsbibliotek, så la jag märke till en udda fågel. Knallröd näbb, helsvart kropp, och med ovanligt långa ben. Med en gångstil som inte liknar någon anka eller fågel jag sett förr. Nu är jag långt ifrån expert, men djuret var väldigt likt en jag googlade som verkar finnas i Australien. Sökte ”black bird red beak” och fick fram en som var slående lik, med långa gula ben. Ovanligt i Sverige? Namn? Tack på förhand
Det kanske var en rörhöna, de kan se lite lustiga ut med sina långa tår.
– Olle Lind
Absolut en rörhöna! Faktiskt en ganska ovanlig fågel i Sverige, med bara 3100 par häckande. Å andra sidan trivs den i små vegetationsrika dammar, gärna i parker. Det betyder att den ofta finns i människans närhet, så det är inte ovanligt att få se en.
– Åke Lindström
Instämmer med rörhöna. För övrigt finns det faktist en ”rörhöna” i Australien (Dusky Moorhen) som liknar den Europeiska rörhönan väldigt mycket, men den saknar de vita streck längs kroppssidorna.
– Michael Tobler
Många fåglar har väldigt intensiv ögonfärg. Varför är det så?
Jag gissar att vi pratar om irisfärg, så jag skriver om det.
Irisfärgen hos fåglar är spännande, många irisar är tydligt färgade och till det kommer det faktum att fåglars irisar har en annan muskulatur än våra (vi har glatt muskulatur i iris, fåglar har skelettmuskulatur) vilket gör att de antagligen kan röra iris (och därmed pupillen) ”viljestyrt”. Man kan se på många fåglar hur deras irisar kontraherar och slappnar av (pupillen blir mindre och större) i snabba rörelser när de t.ex. pratar med varandra (eller äter!).
Färgade irisar som snabbt kan ändra storlek har gett upphov till hypotesen att de används i kommunikation mellan individer, att irisfärgen är någon typ av signal. En sådan kommunikation skulle kunna vara mellan två parningspartners där en tydligt färgad iris med stor rörlighet är ett tecken på att individen är frisk och lämplig för parning.
Vad jag vet så är detta fortfarande en otestad hypotes, dvs det är en ide som man ännu inte vet om den är sann eller inte.
Det finns även en del hypoteser om hur irisfärgen skulle kunna påverka synen hos fågeln. Det är dock mycket tveksamt. Iris stoppar ljus från att komma in i ögat så det ljus som reflekterar från iris är inget som når fågelns näthinna. Precis som vi kan inte fåglar se sina egna ögon!
Mvh
Olle
Kommentarer