Hål i ozonlagret innebär att växter och djur utsätts för mer UV-strålning. Hur hade livet anpassat sig till högre strålning? Mer specifikt, hur hade både djur och växter påverkats och är det möjligt att livet som vi känner till det hade utrotats/förändrats helt? Och i så fall, hur lång tid hade en sådan process tagit om inte Montrealprotokollet hade implementerats?
Även om strålning kan vara farligt, är det i alla fall inte troligt att livet på jorden hade utrotats om ozonlagret inte hade funnits. Den övriga atmosfären bidrar ändå med ganksa mycket när det gäller att skydda jorden från kosmisk strålning. Ökad UV-strålning kan dock såklart vara skadligt, framförallt för att den leder till cancerframkallande mutationer. Det finns många sätt som djur och växter kan skydda sig från UV-strålning. Människor kan till exempel bilda mer hudpigment. Växter kan bilda ett tjockare vaxlager (kutikula) eller utveckla håriga blad. Cellerna hos djur och växter kan även bli mer toleranta av UV-strålning genom att utveckla bättre reparationsmekanismer när kromosomerna blir skadade och mutationer uppstår. De flesta däggdjur och fåglar har inte så mycket hud som exponeras direkt för solen, så negativer effekter av ökad UV-strålning blir förmodligen kraftigast på ögonen. Men även om växter och djur påverkas av strålning, på det hela taget är det nog människan som lider mest av ökad UV-strålningen. Dels för att vi har mycket hud som exponeras direkt för solen och dels för att vi har en lång livslängd, vilket ökar risken för cancer. Desto längre liv desto fler skadliga mutationer hinner man samla på sig.
Komposterade matrester. Bilden kommer ifrån Kessler Photography.
Min undran gäller hur ämnen bryts ner/tas upp i och ur jord. Jag är glutenintolerant och noga med att äta glutenfritt för att inte bli sjuk. Men jag vill kunna kompostera enkelt i lägenhet för att fylla på odlingen i sommar och har blivit tipsad om Bokashi (http://www.bokashi.se/) som en enkel och miljövänlig lösning. Man strör bokashi och vetekli över avfallet – och min fråga gäller nu det här med vete. Vad jag förstår ska vetekli i sig inte innehålla gluten och om det skulle göra det borde väl detta brytas ner? Frågan är kanske långsökt, men finns det risker med att använda vetekli på detta sätt – och sedan till matjord?
Nedbrytning av organiskt material i t ex jord sker genom att den komplexa strukturen av många olika ämnen som utgjorde biomassan (fetter, protein, stärkelser, etc) bryts ned till mindre beståndsdelar, och slutligen till de minerala byggstenarna (därav termen mineralisering som är synonym med nedbrytning). Mineralt kol är CO2, mineralt kväve är salter med ammonium eller nitrat (NH4+ eller NO3-) och mineralt forfor är en rad olika salter av forfat (PO4). Ibland sker mellansteg under nedbrytningens gång till mellanprodukter, och några av dessa kan tom vara ganska resistenta mot fullstädning mineralisering (når aldrig de enklaste minerala formerna), som t ex lignin i växtmaterial.
Upptag av näring från jord sker från både minerala och organiska former, men celltransporten sätter gränser för hur stora molekyler som kan tas upp. T ex proteiner är för stora, men deras beståndsdelar (aminosyror) brukar gå utmärkt. Stärkelse är också för stor, men t ex de monomerer och dimerer de består av (e.g. glukos, laktos) kan ofta tas upp intakta. I en jord är mikroorganismerna nästan alltid begränsade av en brist av kol-föreningar (alla små organiska föreningar i vattenlösning i jorden) vilket innebär att de alltid kämpar sitt bästa för att ta upp precis allt som finns av dessa. Eftersom mikrobcellerna är så små, så många, och är så bra på att fånga upp små molekyler (har effektiva transportörer) konkurrerar de i princip alltid ut växter för dessa substanser. Något som nedbrytarmikroberna är relativt ointresserade av, däremot, är minerala former av kväva och forfor, vilka därmed blir över för växter. Med sin egen källa till kol (fotosyntes) är det just de andra näringsämnena växterna har ont om, främst kväve och fosfor som det går åt mest av.
Efter att dina matrester (organiska materialet) fått kompostera ett tag (mao brutits ned av mikrober) anrikas det i minerala näringsämnen. Kolet från det organiska materialet har respirerats bort av mikroberna till CO2 (som lämnar komposten som gas), men de andra minerala näringsämnena, som mikroberna inte är så intresserade av, anrikas. Lägger man kompost till sin matjord anrikas den därmed i växt-näringsämnen som gynnar växternas tillväxt.
Glutenallergi är (om jag förstår det riktigt) överkänslighet mot ett protein (en beståndsdel av gluten; gliadin). Det som dina växter tar upp från komposten kan innehålla mineralt kväve från gluten, eller tom aminosyror från gluten, men aldrig intakt gluten (det är fysiologiskt omöjligt). Alltså — ingen risk.
Ang vetekli och den kommersiella produkten du nämner. Det fungerar säkert bra. Men du hade nog kunnat få en lika fin kompost om du slängde på lite halm (innehåller mycket kol som passar mikrober som gör fin kompost) eller gräs eller liknande, och slängde över en näve jord varifrån som helst (innehåller miljarder bakterier, och definitivt passande arter för din kompost, som du sedan ”odlar fram” rätt medlemmar från mha halmen / växtmaterialet). Men även om vetekliet innehåller gluten kommer det inte in i växterna du så småningom odlar på din matjord.
Har hittat en skadad fågel, typ gråsparv. Den låter sig bäras och vi har gett den mask och försökt med pinjenötter och saltade solrosfrön, nu har det druckit lite mjölk. Vad göra och vad ska man inte ge den osv.
Kattmat (burkmat eller uppblött torrfoder; kanske hellre kött- än fiksvariater dock) brukar vara en bra stadardföda för fåglar och f.f.a. fågelungar. En vuxen gråsparv eller pilfink äter dock helst frön. De ska däremot INTE vara salta. Havregryn, matvete etc går också bra. Vatten är också bättre än mjölk, men du kan blanda i lite druvsocker i det för snabb energi (speciellt i början, om fågeln är medtagen). Det finns två böcker på svenska som kan vara till hjälp; Paul Thomsen – Hjälp åt skadade och svältande djur (dock från 1973, så den kan vara svår att få tag i) och Helen Rundgren & Siri Reuterstrand – Oj den rör sig : att ta hand om skadade djur. Kolla med biblioterket om de har eller kan ta hem dem åt dig.
Stenknäck, Coccothraustes coccothraustes. Bilden tagen av Martin Mecnarowski.
Jag bor i Hovslätt utanför Jönköping i en villa med bland annat ett 3,5 m brett fönster. Där har vi sen drygt 2 veckor tillbaka påhälsning av en Stenknäck. Han kommer hela tiden till exakt samma plats vid fönstret, han knackar på fönsterrutan några gånger sen flyger han iväg. Därefter kan det gå 1 minut, 5 minuter eller kanske en kvart. Sen kommer han igen och knackar på oss. Jag har ingenting innanför fönsterrutan som han kan vara ute efter. Så här har han hållt på hela dagarna. Vi undrar nu: Varför gör han så här? Undrar också om det är en vanlig fågel här, och är det vanligt att de beter sig så här? Skulle bli jätteglad för lite information om detta.
Stenknäcken kanske ser sin spegelbild i fönstret. Kan utlösa aggressivt beteende.
– Dennis Hasselquist
Har varit med om att talgoxar gör så här. Då har förklaringen varit att de är ute efter fönsterkittet. Vet inte om en stenknäck skulle kunna vänja sig vid en så pass underlig näringskälla? Dennis förklaring är nog rimligare?
– Lars Lundqvist
Jag har haft talgoxar hemma som knackat på fönstret. Vid dessa tillfällen har det tveklöst handlat om tala om att talgbollarna var slut och beteendet upphörde så snart jag fyllt på.
Det beskrivna beteendet är (i alla fall i mina ögon) lite märkligt om det skulle handla om något utpräglat aggressivt beteende?
Stenknäckens vanlighet i mellersta Småland kanske någon annan har bättre kläm på, men jag gissar att den inte är särskilt ovanlig i lövskogsmiljöer speciellt om det finns fågelbär.
– Sigvard Svensson
Stenknäck äter aldrig på talgbollar så att den skulle försöka få påfyllning av det tror jag är osannolikt. Att den skulle påkalla uppmärksamhet för att det saknas frön i fågelbordet – det har jag aldrig hört talas om. Stenknäckar är ganska oregelbundna vid fågelborden vilket skulle tala emot den förklaringen (medan tex talgoxar är mycket mer regelbundna och kanske skulle kunna tillägna sig ett sådant ”påkalla uppmärksamhets”beteende.
Fönsterkit pickande är typiskt för mesar (framför allt talgoxe) och enligt min erfarenhet mest på våren (då de behöver mycket kalk inför äggläggning). Men jag har aldrig hört om stenknäck i detta sammanhang – och det är långt innan häckningssäsongen.
Jan-Åke Nilsson har sett mesar som verkar äta små insekter på fönsterrutor – men det är inte någon föda för stenknäckar vid denna årstiden (de matar säkert sina ungar med insekter – men de äter väl knappast insekter själva?)
– Dennis Hasselquist
Vi har haft både sädesärlor och pilfinkar som slagits med sina spegelbilder och goda vänner har haft en blåmes som gjorde likadant, så varför inte en stenknäck? En förutsättning för att stenknäcken skulle be om mer mat är a) att den regelbundet äter av utlagd mat och b) att den maten är slut.
Enligt Svensk Fågelatlas finns det relativt gott om stenknäckar i Jönköpingstrakten.
De fåglar som hittills visats flyga längst utan mellanlanding är myrspovar, som kan flyga direkt från Alaska (där de häckar)till Nya Zeeland (där de övervintrar), en sträcka på mer än 1000 svenska mil som det tar omkring 9-10 dygn att flyga. Den art som flyttar längst är annars silvertärnan, som årliegn färdas mellan Arktis och Antarktis, en sträcka på 2000 svenska mil. Tärnorna tar 40-100 dagar på sig för sin flyttning så den sker i många flygetapper med mellanliggande peroder då tärnorna söker föda och lagrar upp fett.
Jag skulle vilja få förklarat för mig om cellens genetik.Jag har läst jättemycket i min biologibok men jag fär inget sammanhang hur det funkar.(jag har dyslexi och läsningen är jätte jobbig för mig). DNA; RNA, Celldelning,dubbla enkla kromosomuppsättningar.Vad är en kromosom? Eukaryota, vad betyder det? Det är massa med andra saker men jag tror det blir lätttare om detta först klarnar.
Jag förstår att du kan ha svårt att tillgodogöra dig allt som står i avsnittet om celler och de genetiska termerna. Det hade jag också utan dyslexi. Jag hittade en sida på nätet som jag tror att du (och andra) kan ha en hel den nytta av under inläsningen. Det är en förklaring av massor med molykelärbiologiska termer på svenska och engelska och den sköts av Svenska biotermgruppen som har tagit på sig att reda upp i begrpps djungeln i området.
Sveriges största daggmask, Lumbricus terrestris. Bliden tagen av Michael Linnenbach.
Jag har hört att daggmaskar inte kan leva i skogen, bara i ängar? Stämmer det? Varför inte? Vilka maskar lever i skogen då?
Det du har hört är nog delvis rätt. Daggmaskar kan leva och gör så i jorden under en lövskog och även många blandlövskogar. Däremot så klarar den inte av barrskogen eftersom pH i dessa jordar är lägre (och maskarna är känsliga för när det blir surt) än i lövskogsmyllan.
Golden rice är ett GMO som skapades för att motverka A-vitaminbrist. Bilden kommer ifrån International Rice Research Institute.
Vad finns det för bevis för att GMO skulle vara skadligt för antingen människor eller djur?
Det här är en komplex fråga som måste besvaras ur flera aspekter. Om vi börjar med att fundera på frågan ur ett rent konkret perspektiv så finns det mig veterligen inga vetenskapligt hållbara bevis på att GMO är farligt för människor eller djur på så sätt att det är giftigt eller sjukdomsframkallande. Det har funnits några publikationer där slutsatsen var att försöksdjur som åt GMO-grödor fick lägre vikt t ex, men dessa försök har t ex inte kunna upprepas av andra forskare och därför ogiltigförklarats. GMO-grödor har också odlats och använts kommersiellt i över 15 år på nu nästan 10% av den jodens totala odlingsareal utan att man kunnat se några negativa effekter som har berott på själva tekniken. Detta är ju egentligen inte förvånande eftersom vi ”äter” massor med DNA varje dag från både mikroorganismer (t ex youghurt), grönsaker (t ex tomatsallad) och djur (t ex kycklingfilé), utan att det påverkar oss. Rent tekniskt är en GMO-gröda en växt med en liten snutt DNA som kommer från någon annan organism.
Om vi däremot börjar fundera på olika egenskaper som man kan sätta in i en ny växt blir det betydligt svårare. Det finns en mängd egenskaper som vi vill förbättra eller införa i våra odlade växter, som t ex bättre motståndskraft mot sjukdomar eller torktålighet. Men vi kan säkert alla också tänka oss egenskaper som inte alls vore bra att få in i våra grödor, antingen för att det skulle vara en egenskap som gjorde att växten blev giftig eller för att växten skulle få en negativ inverkan på miljön eller ekosystemet. Dessa olika egenskaper skulle man i vissa fall kunna föra in i våra odlade grödor med hjälp av vanligt förädlingsarbete, men i många fall skulle det vara enklare, snabbare eller inte ens möjligt utan hjälp av GMO-tekniker. Samma aspekter gäller naturligtvis inte bara växter utan också för andra organismer. Så sammanfattningsvis tycker jag att det viktigaste är att man funderar över hur och till vad man använder tekniken för GMO…. precis som med de flesta andra tekniker.
– Carin Jarl-Sunesson
Det beror sig på vilken slags GMO det är. Genmodifiering är en teknik, och med hjälp av tex bakterien Agrobacterium tumefaciens eller en ”gene-gun” för man in DNA-sekvenser i en organism.
Man kan i princip överföra vilken gen som helst med genteknikerna, och då ingår skadliga gener, tex de som gör att gift produceras eller framkallar sjukdomar. Det som är intressant är kanske vilka av de vanligaste GMO som skulle vara skadliga.
Den praktiska användningen av GMO finns idag framförallt inom jordbruket. Den först GMO-grödan började odlas 1996. Fast man kan sätta in i princip vilken egenskap som helst i vilken organism som helst, så är det 4 grödor (soja, majs, bomull och raps) och 2 egenskaper (herbicidtolerans och insektsresistens) som är de som används på majoriteten av åkrarna där GMO odlas.
Herbicidtoleransen innebär att grödan tål ett ogräsbekämpningsmedel, tex. RoundUp (glyfosat). Glyfosat är giftigt mot ogräs och som alla ogräsmedel finns det föreskrifter med hur man ska handskas med det. Det är även giftigt mot tex grodor, men jämfört med andra ogräsmedel så bryts det ner snabbare och är mindre akutgiftigt. Det är alltså inte den glyfosatoleranta grödan i sig som är giftig, utan bekämpningsmedlet.
Eftersom glyfosattoleranta grödor är de allra vanligast herbicidtoleranta grödorna, skriver jag lite mer om dem. Det pågår hela tiden en utveckling av ogräsbekämpningsmedel, för att man vet att ogräsen så småningom blir resistenta mot dem. Då får man spruta fler gånger och med högre koncentration, och det är mera skadligt för miljön, både djur som insekter och grod-och kräldjur, men också att man hittar bekämpningsmedlet i grundvattnet. Glyfosat blev väldigt populärt eftersom det är ett ganska milt ogräsmedel jämfört med äldre preparat. Nackdelen är att det användes på stora ytor, och då började ogräsen bli resistenta.
De insektsresistenta grödorna är framtagna för att ersätta besprutning med insektsmedel. Den vanligaste formen är Bt-grödor, där man använder protein från bakterien Bacillus thuringiensis (Bt). Proteinet gör att grödan tål angrepp från skadedjur som fjärilslarver eller skalbaggar. Den genmodifierade grödan som utrycker Bt är då skadlig för skadedjuret. Frågan är om det också är skadligt för andra djur. Detta har det gjorts många undersökningar på. För insekter som är nära släkt med skadedjuret kan det vara skadligt med Bt. I flera studier har man sett skadliga effekter (sämre tillväxt eller lägre överlevnad) i lab, men inte när man undersöker samma sak ute i naturen. Författarna förklarar detta med att ute i naturen kan det finnas andra processer som påverkar djuren. Olika studier har visat olika effekter, vissa visar inga effekter och andra visar att det är skadligt. Det man kan säga är att i många djur ser man inte särskilt stora effekter av Bt, men i vissa grupper så är det skadligt.
Överlag kan man säga att det är när GMO-grödor används över stora ytor eller flera år efter varandra som det blir problem, som resistenta ogräs eller skadedjur.
Effekter på människans hälsa undersöker man alltid innan en GMO får lov att släppas ut på marknaden. Det är det första man konrollerar, särskilt när det är växter som används som mat och foder. I Sveige är det Livsmedelsverket som ahr ansvar, och i EU är det European Food Safety Authority (EFSA). De ahr en särskild GMO-panel som behandlar nya GMO-grödor och om de ska få importeras till EU (till foder eller annat) eller odlas här (http://www.efsa.europa.eu/en/panels/gmo.htm).
En kritik som framförs mot EFSAs studier av om en GMO är skadlig eller ej är att studierna inte är tillräckligt långvariga. EFSA kan begära matningsförsök med tex råttor som varar i veckor eller månader. Allmänheten är intresserad av vad som händer människor eller djur som äter GM-mat under flera åt. Här är det igen fråga om vilken egenskap som uttryck i GMOn. Är det ett insektsgift eller är det tex. förhöjd andel av vitamin A eller högre oljehalt i raps? Ett franskt forskarlag (Séralini med kollegor) gjorde en tvåårig studie med råttor som de matade med en RoundUp-resistent majssort (NK603). Råttorna utvecklade stora tumörer och när resultaten presenterades fortsatte diskussionen om ifall denna majs var skadlig för människor och djur eller ej. Andra långtidsstudie hade inte hittat några skadliga effekter. Många forskare ansåg att den franska studien inte gav pålitliga data, tex. eftersom den typen av råttor som de använde inte var avsedda för långtidsstudier och ändå ofta utvecklade tumörer när de blev äldre. Man tyckte även att det var för få råttor i försöket. Denna situation, där olika studier ställs mot varandra, gör att det är svårt att kunna svara på om GMO är skadliga för människor eller djur. Jag tycker att de görs bra utvärderingar av om en ny gröda är skadlig för hälsan, och att det görs lika noggranna undersökningar på GMO-grödor som på andra nya livsmedel. Effekter på djur är ofta inte stora, men det finns djurgrupper som minskat i tillväxt eller där fler dött när de utsatt för Bt-grödor. Det är inte så konstigt eftersom Bt är et insektsgift, och har man nära släktskap med skadeinsekten är det troligt att man kan påverkas negativt. Frågan är då om det är mer eller mindre negativa effekter på miljön med att odla en viss GMO jämfört med att använda tex. ett insektsgift. Det är också viktigt att knyta an till sammanhanget. Små ytor ger en helt annan effekt på människor, djur och miljö än storskalig intensiv odling. Detta är sammankopplat med GMO-grödorna.
Tillämpningen av GMO kommer nu i olika sammanhang. Ett är för mikroorganismer. Där är det mindre kontroversiellt eftersom det sker i slutna system inomhus. GM bakterier används för produktion av insulin och olika proteiner mm.
För att sammanfatta så tycker jag det är viktigt hålla isär olika typer av GMOs, eftersom det är en teknik för genöverföring som leder till väldigt olika organismer. Uttrycker växten ett gift så kommer effekten att vara annorlunda än om den uttrycker högre halt av ett vitamin, effekter av mikroorganismer i kolvar på ett labb är annorlunda än om genmodifierad lax planteras ut i naturliga system. Därför kommer vissa GMO att vara skadliga för dur och människor och andra inte. De som man använder testas dock noga, men man ska vara klar över vilken egenskap det är som man har satt in i organismen.
– Gästinlägg av Tina D’Hertefeldt, forskare på Biologiska Institutionen och expert på GMO.
Arsenik är ett naturligt förekommande ämne som dock är giftigt.
Hur är det möjligt att produkter som utvinns ur jordens eget ”skafferi” kan visa sig vara skadliga för jordens ekosystem? Har planeten inget försvarssystem?
Jag är lite osäker på vad du menar med jorden eget skafferi men jag får väl anta att det är produkter som olja, kol, gas metaller mm som du tänker på. Först och främst så är det så att i princip vilket ämnes som helst kan vara skadligt i för höga koncentrationer, vilket är anledningen till att t.ex tungmetaller som naturligt finns i mycket låga halter i naturen blir giftiga. Om man sedan tar de fosila bränslena ex olja, vilken består av mycket långa kolväte kedjor med t.ex svavel grupper på, så förkommer i princip inte alls naturligt. Därför finns det heller inga organismer som kan bryta ned den. När man förbränner den så bildas det föreningar som innehåller svavel och kväve vilka verkar försurande och vi släpper ut dem i sådan mängd att de naturliga systemen inte har en chans att hinna med neutralisering. Samma sak gäller för t.ex växthusgaserna, dessa förekommer visserligen naturligt många av dem men inte i de koncentrationerna som vi släpper ut, huvudsakligen genom förbränning, mer om detta kan du läsa om du söker på växthuseffekten på vår hemsida. Sedan skapar vi en otrolig mängd nya ämnen som naturen aldrig ’sett’ förrut och aldrig har haft en möljighet att anpassa sig till vilket gör att många av dem fungerar som gifter.
Ljus jordhumla (Bombus lucorum) är en vanlig art i Sverige.
När vaknar jordhumledrottningen på våren? Hur gammal kan en humledrottning bli?
Att ge en exakt tidpunkt på när drottningarna börjar bli aktiva på våren är inte helt enkelt eftersom det varierar, främst med temperaturen (och därmed också med var i Sverige dom bor) men det är ganska tidigt. Den första tiden tillbringar drottningarna med att hitta en bra håla, t.ex. en mushåla, som skall tjäna som boplats. När det börjar bli varmare, vilket också innebär att födan, blommor, börjar finnas i tillräcklig mängd så bygger hon sitt bo. Detta består till stor del av mossa och torrt gräs. När boet är klart börjar hon samla nektar och pollen vilket byggs till ’bibröd’ i boet, sedan lägger hon de första äggen där. Bibrödet tjänar som föda för larverna när de kläcks. Under hela våren och en stor del av sommaren så kläcks det endast arbetare, sent på sommaren så kommer hanarna och de nya drottningen. En drottning lever endast en sässong, hon dör alltså på hösten med alla andra humlor utom de nya drottningarna som letar upp en övervvintringsplats när de har blivit parade.
Kommentarer