Nötväcka, Sitta europaea. Bilden tagen av Paweł Kuźniar.
Jag undrar om min gissning är rätt att det är en hackspett av nåt slag som jag fångat på bild i en ek, eller om det är en trädkrypare el nötväcka. Jag undrar i så fall vad det kan vara för en hackspett.
Jag tycker det ser mycket ut som en nötväcka. Eken är nötväckornas favoritträd, inte så mycket för ollonen skull (de kan hamstra en del, men nog mest som nödproviant) som för den skrovliga barken. Där kan man både hitta spindlar och allehanda småkryp att äta och stoppa undan bokollon och solrosfrön och annat som man vill spara till sämre tider. Nötväckor är alltså stannfåglar som normalt tillbringar hela året i sitt revir, och där hamstrar mat. Dessutom finns det ofta lämpliga bohål i ekarna. På de inskickade bilderna kan man skymta ljus buk, svag uppnäsa (uppnäbb) och kort stjärt, som allt pekar på en nötväcka. Förutom posen rent allmänt.
Benved, Euonymus europaeus. Bilden tagen av Kurt Stüber.
Följande planta hittade jag i Söderåsens nationalpark. Bären/frukten har en märklig form och jag har aldrig sett något liknande. Växten var halvt buskliknande och 2 meter hög. Mina försök att leta i olika växtdatabaser har varit fruktlösa (haha).
Växten på den inskickade bilden är benved, Euonymus europaeus. Den är främst en prydnadsväxt, men ger välidgt hårt trä som har tidigare använts för att tillverka sländor.
Kan du förklara en del om hur nedbrytningen går till och vad som händer. Samt, nedbrytning av tepåsar, hur funkar det? Bryts örten inne i påsen först? Bryts örten i påsen snabbare än sitt ursprungliga tillstånd eftersom den är torkad? Skillnad på oekologiskt och ekologiskt te? Bryts de ner olika fort?
Lite om nedbrytning av te.
Nedbrytningens första steg är att få fast material till löst material. Växtmaterial består av stora molekyler, som cellulosa och lignin och protein. Mikroorganismer i marken, bakterier och svamp, använder växtmaterial som mat, med för att kunna tillgodogöra sig det komplicerade material behöver de först utsöndra enzymer som hackar upp de stora molekylerna till de beståndsbitarna de består av (cellulosa till socker, och protein till vitamin och aminosyror, ungefär som en stor legostruktur består av enskilda legobitar. En mikrob kan inte tillgodogöra sig hela strukturen, men enskilda klossar går bra. Så enzymer hackar upp det lösta teet till socker och aminosyror som används av mikroorganismerna som mat. En andel går att till att bilda nya mikrober, och en annan del går att till att ge de bildade mikroberna energi. Andelen som går år till att ge energi leder till att växtmassa (te-massa) försvinner, eller ombildas till gas (koldioxid och vatten). Så sakta men säkert kommer allt teet göras om till koldioxid och vatten, och mineralnäringsämnen som växtmaterialet en gång innehöll frigörs för att göda växter igen. Massförlusten kommer dock att ta lång tid på sig. För varje generation mikrober (kanske en generation per 14 dar, eller så, i mark) använda ung hälften av det tillgängliga materialet som frigjorts av teet till energi varvid det respireras till gas, och tee-massan minskar. så efter två veckor är kanske häften kvar. Efter 4 veckor, 25%, efter 6 veckor, 12.5%, etc. Så rester av teet kommer att finnas kvar länge i marken. Till detta kommer ytterligare en komplikation.
Om te-påsen är gjord av nylon, eller annat syntetiskt material, bryts den nog ned långsammare. Om den är gjord i papper, är det svårare att säga, men troligtvis bryts den tunna påsen ned snabbare än hela te-materialet.
För att nedbrytning ska fungera behövs vatten. Hela nedbrytningsprocessen är vattenkemi (enzymerna fungerar i vatten). Så teet bryts inte ned långsammare för att det är tort. Snarare förblir teet onedbrutet eftersom man lagrar det tort.
Det är nog ingen skillnad på om teet kommer från ekologiska odlingar eller ej. Växter i ekologiska odlingar innehåller i stort sätt alltid samma näringsinnehåll som konventionellt odlade växter, och det sätter nog gränsen för hur fort teet bryts ned i mark.
Däremot spelar typen av te stor roll. Grönt te går mycket fortare än t ex roibos. För att grön te innehåller större mängder lättlösliga ämnen, medan roibos kommer från växter som är svårare att “smälta” för nedbrytarorganismer.
Dessa skillnader har faktiskt medfört att nedbrytning av te är faktiskt en vida använd metod för att jämföra hur nedbytning går till i olika jordar: grönt te används för att skatta den tidiga processen, och roibos, den mer långtiktiga nedbrytningen http://www.decolab.org/tbi/pdf/flyer%20TBI.pdf
Knätofsspindel, Uloborus plumipes. Bilden skickades in av Mikko.
Jag fick en blomma i present av jobbet (Phalaenopsis orchidea) och nu tre dagar senare har jag märkt att en spindel har bosatt sig på blomman och spunnit ett klassiskt spindelnät. En närmarare titt så ser man att den har ”ömsat” sitt skal/skin och den har väldigt långa klor. Kan ni hjälpa mig identifiera vilken art det är eller ge mig ledtrådar vart jag kan vända mig?
Det är en spindel som kallas knätofsspindeln, Uloborus plumipes. Den kom in i Sverige på 80-talet med krukväxter och finns i de flesta växthusbutiker idag.
– Gästinlägg av Lars Jonsson, universitetsadjunkt i biologi, Högskolan Kritianstad
Skräddarspindel, Dolomedes plantarius. Bilden skickades in av Joakim Johansson.
Vad är detta för spindel? Jag hittade den när jag var i Uppsala.
Det är Sveriges största spindel, skräddarspindeln (även kallad större kärrspindel), Dolomedes plantarius. Inte helt ovanlig i näringsrika sjö- och långsamt rinnande vattenstränder.
– Gästinlägg av Lars Jonsson, universitetsadjunkt i biologi och kemi, Högskolan Kristianstad
Svarta vinbär, Ribes nigrum. Bilden tagen av Gene S.
Jag är medveten om att frågan kanske är omöjlig, men iaf. Vi har ett par gamla sv.vinbärsbuskar mot ett plank. När jag varit ute och klippt bort lite grenar så har det nu skett vid ett par tillfällen att jag fått bett som svullnar upp,bildar en hård platta som rodnar. Det är en minimal prick mitt i. Områdena kliar rätt ordentligt och sitter i 6-7 dagar, vilket ju är ovanligt. Betnovarsalva verkar inte hjälpa.Det måste vara något mycket litet, för jag har inte upptäckt något som rör sig. Konstigt nog är det inte armarna som ju exponerats mest som drabbas utan kring midjan och nere kring knät. Frågan; finns det någon liten otäcking som trivs i sv.vinbärsbuskar och som uppenbarligen är rätt giftig?
Det finns inget djur som är specifikt på Svarta vinbär och som biter människor. Lite diffusa bett som de som brevskrivaren beskriver orsakas ofta av myror. Dessa håller en hel del till uppe i vegetationen där de ju har sin ”boskap” nämligen bladlöss. Rotar man kring bland bladen är det lätt att få på sig myror utan att man lägger märke till dem. Brevskrivaren kan också ha stått i en eller annan myrstack under buskarna. Andra djur som kan bitas är bladluslejon, vilka är larver till de guldögonsländor vi kan se tidigt på våren på vindar och andra ställen inomhus. Där har de övervintrat och när vårsolen börjar lysa drar de sig till fönstren där de så småningom dör. Ett tredje djur som kan orsaka ospecifika bett är nyckelpiggelarver, som också håller till i vegetation och äter bladlöss.
Grankottskinnbagge, Gastrodes abietum. Bilden tagen av James Lindsey.
Hittade en konstig krabat på väggen i vår hall. Skulle uppskatta att den var ca 3-5 mm lång. Har letat på nätet men inte hittat något som liknar den. Har du några idéer. Framför allt vill jag veta om det är ett skadedjur som man borde sanera bort.
Det är en Gastrodes abietum (Heteroptera, Lygaeidae). Den heter på svenska grankottskinnbagge och hör till familjen fröskinnbaggar. Alltså ingen anledning till panik.
Tjärfläcksvamp, Rhytisma acerinum. Bilden tagen av Annabel.
På sensommaren – hösten uppträder svarta fläckar på lönnlöv och lindblad. Hur kommer det sig? De blir ju även gula, men det blir ju de flesta träds.
Svarta fläckar på lönlöv framåt hösten brukar vara angrepp av tjärfläcksvamp, Rhytisma acerinum. Förmodligen finns det liknande svampar som går på lindlöv, men det är mer än vad jag känner till.
– Torbjörn Tyler
Det finns två Rhytisma-arter som går på lönn, förutom R. acerinum även en art (utan svenskt namn) som heter R. punctatum som har betydligt mindre sporer. Dessutom finns en liknande art, Euryachora rhytismoides som har något annorlunda stroma, utan den gula kanten.
Det finns ytterligare (minst!) två arter i Norden, roslingtjärfläck (R. andromedae) på rosling och videtjärfläck (R. salicinum) på Salix-blad. Släktets livscykel är intressant och det finns en färsk bildserie över videtjärfläckens i nummer 2/2015 av SMT (Svensk Mykologisk Tidskrift). Numret finns senare att titta i på http://www.svampar.se/sv/smt-svensk-mykologisk-tidskrift.
Det står några egendomliga kastanjer vid Hardeberga kyrka med röda blommor och slokande blad. Vad är det för kastanjer?
Det skulle kunna vara den odlade sort som heter just röd hästkastanj (Aesculus x carnea), en hybrid mellan vanlig hästkastanj (Aesculus hippocastanum) och amerikansk hästkastanj (A. pavia). Det finns en del bilder på internet som du kan jämföra med. Googla på ”röd hästkastanj”.
Kommentarer