Jag har en fråga, som kanske är bland de mer unika ni har fått. Mina studier i historia under 90-talet kom att bli inriktade på nazismen och förintelsen. I en fransk bok jag just nu läser, av dokumentärfilmaren Michaël Prazan, nämner han ett fenomen som ibland omnämns, att det är dödstyst i skogarna där de värsta massakrerna på judar ägde rum. Ingen fågelsång hörs, alla årtionden efteråt. Förklaringen, menar Prazan, är att skjutandet, skriken, och den senare stanken vid likbränningen, fick fåglarna att sky dessa skogar, och de har inte hittat tillbaka.
Kan detta stämma? Kan fåglar bli bortskrämda så till den grad, att de inte återkommer till en plats, även långt över ett halvsekel senare? Han nämner att stora mängder korpar finns runt Auschwitz-Birkenau, efter alla kadaver de kunde äta. Att de stannat efter dödandet känns för en lekman lättare att acceptera.
Själv tycker jag det verkar osannolikt. Visserligen kanske de fåglar som var med undviker detta stökiga ställe, men varför skulle ungfåglar som inte hittar något revir i närheten av kända marker undvika detta ställe? Exempelvis etablerar unga nötväckor revir så fort som möjligt efter att de blivit självständiga och de som inte hittar ett vettigt revir kan få det ganska tufft, lindrigt sagt. Så är ett stort område tomt så har jag svårt att se varför de inte skulle slå sig ned där, även om äldre fåglar skulle undvika det. Alternativet kan ju vara en säker död. Samma sak borde i än högre grad gälla flyttfåglar, som visserligen ofta återvänder till kända trakter. Men även om de gamla fåglarna skulle undvika området, så kan jag åter inte se nå’n anledning till att de unga skulle göra det. Man bör också komma ihåg att det normalt är ganska små, kortlivade fåglar som står för ”fågelsången” . En mycket elak fundering är att de som observerat tystnaden kanske återkommit vid tillfällen då sångaktiviteten ändå är låg (sommareftermiddagar t.ex.).
– Bodil Enoksson
Jag tror inte ett ögonblick på att det skulle vara så som beskrivs av frågeställaren, annat än högst tillfälligt. 1975 inventerade jag och andra fågelfaunan utmed delar av Malmbanan norr om Kiruna (kombination av linje-och punkttaxeringar), inventeringen gjordes sedan delvis om 1977. En av de saker som kunde utläsas av resultaten var att den ytterst bullriga järnvägen inte såg ut att ha någon som helst påverkan på vilka fåglar som fanns var, bara områdena kring stationer och hållplatser skilde sig, med andra arter och annan täthet. Slutsatsen var att i alla fall buller och rörelse som visar sig vara ofarligt inte påverkar i större utsträckning. Samma sak visas väl också av att kolsyrekanoner för att skrämma gäss och tranor ganska snabbt blir verkningslösa. Fåglar med lång livslängd kan väl förväntas sky områden med negativa minnen, alla fall ett tag, men knappast avkomman? Jag antar att det finns fler med liknande erfarenheter och kanske även undersökningar gjorda?
– Sigvard Svensson
Jag håller med Bodil och Sigvard i vad de skriver. Dessutom, att mänskligt lidande, ens den värsta sorten som här beskrivs, skulle vara något som fåglarna kollektivt bryr sig om ser jag som extremt osannolikt. För det första bör nog mer fakta kring ”avsaknad av fåglarges innan frågan diskuteras mer seriöst. Med all respekt (verkligen) för judemorden, men om fåglarna ”brydde sig” så borde det nog generellt vara ganska tyst i världens och Europas skogar med tanke på alla fruktansvärda handlingar som utspelats genom seklen. Men OM platserna trots allt uppfattas som tysta, vilket är fullt möjligt, så ser jag ytterligare två möjliga förklaringar, förutom den Bodil lade fram om besök sena sommareftermiddagar när fåglarna slutat sjunga både för dagen och kanske för säsongen. Den första är att dessa besökande kanske ofta varit äldre personer, som helt enkelt hör sämre. Jag har själv stått tillsammans med en (mycket) äldre man vid en våtmark där fågelsången dånade, när han sa: ” – Förr var det gott om fågel här, nu är det helt tyst!”. En annan mer psykologisk förklaring är möjligen att de personer som besökt platserna ofta är släktingar som då översköljs av starka känslor som blockerar sinnena. Dessutom kan jag tänka mig att blotta tanken på att fåglarna skulle slutat sjunga, för att visa sin respekt för offren, är tröstande och därmed blir uppfattningen om ”tystnad” självförstärkande. Dessa förklaringar kan alla gälla i olika grad, men Bodils förslag är dock det mest sannolika: besöken görs när det är tyst i skogen av en enkel biologisk anledning. Häckningssäsongen är över och mitt på dagen är fåglar oftast som minst aktiva. Jag tror tyvärr att det beteende av korpar som beskrivs, i allt vad det betyder av otäcka bilder, bättre speglar hur lite vilda fåglar kollektivt bryr sig om mänskliga känslor och vedermödor. De har nog med sina egna!
– Åke Lindström
Jag instämmer helt med tidigare skribenter. Dessutom kan jag tillägga att jag besökte Bergen-Belsen lägret i april för några år sedan och minns att där var särdeles gott om sjungande trädlärkor. För min del förstärkte trädlärkornas vemodiga och samtidigt obekymrade sång upplevelsen av spåren från de ohyggligheter som tidigare skett på platsen.
– Staffan Bensch
Kommentarer