Benets evolution har styrts till stor del av tidigare lösningar. Bilden skapad av George M Giorno.
Vad är evolution?
Det är en väldigt stor fråga egentligen. Men det korta svaret är att evolution är när en populations egenskaper förändras gradvis över tiden. I genetiska termer brukar man prata om förändring av allelfrekvenser (genvarianter) över tiden. Oftast tänker man på adaptiv evolution, dvs att förändringen sker på grund av naturlig selektion, men det finns även icke-adaptiv evolution, t.ex. genetisk drift eller flaskhalseffekter, som drivs endast av slumpen. När det gäller adaptiv evolution brukar man säga att tre saker behövs: variation i en egenskap, att egenskapen är ärftlig, och selektion på egenskapen. Vill du veta mer om evolution så är Wikipedias sida om ämnet bra och ganska heltäckande: https://sv.wikipedia.org/wiki/Evolution.
Sveriges största daggmask, Lumbricus terrestris. Bliden tagen av Michael Linnenbach.
Vi är en förskola på Norra Fäladen, Lund. Vår avdelning heter Peter Pan. Vi har under hösten och även denna termin jobbat med daggmaskar på olika sätt.. Vi undrar nu därför hur maskarna gör när det är vinter och marken är så hård? Vi har även ett maskhus med sju stycken maskar i, detta har vi haft sedan efter sommaren. Vi vill släppa tillbaka maskarna i det fria, när är det bäst att göra det?
Daggmaskar gräver gångar i marken, gångar som de kan göra stabila med jord som de blandar med sekret. I dessa små tunnlar lever de sedan sina liv genom att ta sig upp på markytan för att hämta rester av döda växter, till exempel gamla, vissna löv, som de sedan släpar ner i sina gångar för där nere tugga sönder och ta vara på näringen. Detta fungerar fint när det är varmt ute, eller åtminstone plusgrader. Men när temperaturen sjunker och det blir frost, måste maskarna hålla sig undan. De tål lite minusgrader, men blir det riktigt kallt kan de frysa ihjäl. När de blir kalla har de dessutom svårt att röra sig överhuvudtaget, och därför måste de hitta på tricks för att klara vintern. De flesta rullar ihop sig till ett litet nystan, så långt ner i marken de kan komma. Det betyder att större maskar ligger längre ner i marken under vintersömnen, än mindre maskar och ju längre ner de kommer, desto varmare blir det eftersom det tar tid för kylan at tränga djupt ner.
Det finns också stor risk att de drunknar under vintern. Här hos oss i Lund regnar det ju mycket på vintern, och håller inte det lock masken gjort på sin gång rinner vatten ner och dränker den. Långt nere i gångarna kan det också bli syrebrist.
När våren kommer åter med värme, börjar de maskar som överlevt vintern att leva igen. De rensar sina gångar och släpar ner gamla växtdelar. Daggmaskar kan, om de har tur, bli flera år gamla.
Om ni ska släppa tillbaks maskarna i naturen är det bäst om ni kan göra det på samma plats som där ni fångade dem. Då vet ni ju att de kan trivas på just den platsen.
Jag har aldrig sett en bäver göra så. De verkar mest simma aktivt hela tiden, antingen under vattnet eller med huvudet ovanför vattenytan. Jag har sett bävrar ’simma ryggsim’ under vatten, men det är ju inte riktigt samma sak. En slappande bäver har jag aldrig sett i vatten, det förefaller vara konstant aktiva när de är utanför hyddan.
Gräver krokodiler hålor i sanden för att skydda sig mot hettan?
Krokodilerna/alligatorerna i Florida gör åtminstone gropar i grunt vatten så att de har vatten att ligga i även när det torkar ut. Men om de gräver gropar i sanden på torra land?
– Mats Hansson
Gräver de hålor, så är det troligtvis inte för att de behöver kyla ned sig. Det är i så fall mycket mer effektivt att gå ner i vattnet, eftersom vatten leder bort värme ca 25 gånger bättre än luft.
– Andreas Nord
Däremot lägger väl krokodiler sina ägg i en grop och täcker över dem med jord/sand. Kan det vara det som någon missuppfattat?
Apelsinspindel, Araneus alsine. Bilden tagen av Olei.
Finns det en spindel som bygger bo av torra löv som den lindar silkestråd runt? Vad heter den spindelsorten i så fall?
Det finns flera olika spindlar som bygger sitt bo på detta sättet. Tex Araneus alsine bygger ett konformat bo, ofta av torra löv. Se tex: http://araneidae-cz.sweb.cz/alsine.html Även flera arter i släktena Clubiona och Misumena – och säkert flera andra – bygger också sina bon av torra löv och gräs. I Australien verkar en art som kallas Leaf curling spider vara berömd för sina bon av torra löv: https://en.wikipedia.org/wiki/Phonognatha_graeffei
Så svaret på din fråga är ja, det finns spindlar som gör så. Men för att veta vilken av dom det är så behöver man se spindeln (eller i alla fall dess bo).
– Viktor Nilsson-Örtman
I det här fallet misstänker jag den vanliga Pisaura mirabilis (presentspindel) där honan gör ett s.k. vårdnät bland blad och dylikt där hon vaktar ungarna. Det är en vanlig spindel som man ofta får frågor om därav min misstanke. (Även kärrspindlarna gör vårdnät.)
– Lars Jonsson, spindelexpert, Högskolan Kristianstad
Det låter som om det skulle kunna röra sig om apelsinspindel, Araneus alsine. Som framgår av det latinska namnet, hör den till samma släkte som flera av våra största och vackraste spindlar, som till exempel korsspindel, Araneus diadematus, och kvadratspindeln, Araneus quadratus. Dessa tillhör hjulspindlarna, som kallas så därför att de bygger stora, hjulformade nät. Apelsinspindeln skiljer sig dock från andra i släktet genom att dels inte vara så stor som de andra, honan blir omkring 15 mm, medan andra i släktet kan bli upp till 25 mm eller mer, dels bygga sina nät på lite mer undanskymda platser, inte på husväggar och fönster. Nätet, som liknar hjulspindlarnas runda nät byggs nära marken med navet omkring 15 – 20 cm över marken i skog eller jordbruksmark, gärna i fuktiga miljöer. Från navet drar honan, som hos många andra hjulspindlar, en signaltråd till en reträttplats där hon sitter och väntar på att någon insekt skall fastna i nätet. Gömslet kan vara ett torrt löv som hon formar till en kon och som hålls ihop med hjälp av spinntråden. Arten kallas som den görs på grund av bakkroppens ofta intensiva orange färgen, överströdd med gula fläckar. På engelska kallas den ”jordgubbsspindel” vilket kanske bättre beskriver utseendet. Arten förekommer i Sverige sparsamt från Skåne till Norrbotten.
I radioprogrammet Naturmorgon besvarades en fråga om apelsinspindel i ett telefonväkteri den 5 mars 2011. Det går nog att hitta på SRplay.
Vithaj, Carcharodon carcharias. Bilden tagen av Terry Goss.
Om jag har förstått det rätt så kan exempelvis hajar, rockor och malar känna av de elektriska fält som andra djur/fiskar avger med hjälp av passiv elektrolokalisering. Jag har dock svårt att hitta information rörande andra fiskarter. Jag undrar därför om passiv elektrolokalisering är ett sinne som är vanligt även hos andra fiskar som exempelvis gädda, abborre och gös? Eller kan de på något annat sätt upptäcka elektriska fält från sina byten? Gäddan har ju exempelvis små hål runtom huvudet, kan det vara någon form av elektroreceptorer?
Elektroreceptorerna hajar och rockor har är evolverade från samma typ av sidolinje som benfiskar har. Hajar och rockor har utvecklat Lorenzini-ampuller som kan känna av elektriska fält. Mig veterligen har inga benfiskar utvecklat samma typ av receptor, medan t.ex vissa störarter har evolverat andra typer av elektrosensorer med annan sammansättning. Jag bedömer att det inte är vanligt bland benfiskar att ha elektroreceptorer, utan att deras sidolinje (med dess utskott) används för att känna vibration och tryckgradienter med ibland liknande funktion. Det är lite intressant i sammanhanget att näbbdjur och delfiner har elektroreceptorer som har evolverat på helt annat sätt än hos hajar och rockor.
– Gästinlägg av Anders Nilsson, professor i akvatisk ekologi
Vi gör en labbrapport om mögel, men jag hittar inga bra källor som förklarar vad mögel behöver ha för att växa. Vad är nödvändigt för att mögel ska växa bra??
Fukt
Organisk kolkälla
Mineralnäringsämnen
T ex ett bröd innehåller alltid de två senare, men den första kan vara begränsande för mögeltillväxt.
Bo av östlig bomullssvanskanin, Sylvilagus floridanus. Bilden tagen av Jhansonxi.
Tar verkligen vildkaninmamman delar av sin päls från magen för att inreda boet? Inreder de hålan på fler sätt?
Ja, det stämmer. De använder både den egna pälsen och gräs som boinredning. Det hjälper till att hålla värmen. Vill man läsa mer om kaniner i skönlitterär form kan man läsa ”Den långa flykten” av Richard Adams. Den innehåller en del intressanta fakta om kaniner som vävs in i berättelsen.
Atlasfågel, Ptilonorhynchus violaceus. Bilden tagen av Summ.
Bor atlasfågeln på marken? Stämmer det att atlasfågeln bara gillar blå saker? Stämmer det att atlasfågeln inte gillar rött utan skulle kasta ut det röda föremålet om det hamnade i boet?
Ja, det stämmer. Atlasfågelns hane bygger en stor gång eller sal på marken för att locka honor (se bilden), men honan bygger också bo av kvistar och löv på marken. Hanen samlar på blå föremål för att imponera på honor, och gillar dessutom vissa nyanser av blått mer än andra. Fel färg ratas, och om man lägger dit föremål av fel färg vid hans bygge, kommer hanen att kasta bort dem. De stjäl gärna fina föremål av varandra också, så hanen måste vara ständigt på vakt för att hålla bygget i bra skick!
Mindre skogsmus, Apodemus sylvaticus. Bilden tagen av Hans Hillewaert.
Stämmer det att skogsmöss kan bo i fågelholkar? Är det i så fall vanligt?
Skogsmöss kan samla förråd i fågelholkar; man kan hitta en holk full med nötter eller ollon t.ex. Och de kan säkert bo där också.
– Bodil Enoksson
Nog nyttjar skogsmöss i fågelholkar som bo/rastplats – särskilt vintertid och tidig vår är det inte ovanligt att finna holkar med stora grupper av vuxna djur. Emellanåt, men mer sällan, stöter man också på bon med ungar.
– Andreas Nord
Vad gäller skogsmöss i fågelholkar så förekommer det. De fyller holken med fr a hasselnötter och Hjalmar Dahm har en bra bild på det.
Kommentarer