Broms, Hybomitra sp. Bilden tagen av Jørgen Reiten.
Hva er dette for en bie?
Det är faktiskt inte ett bi du har fotograferat, utan en fluga. Närmare bestämt en broms i släktet Hybomitra. Det finns ett 20-tal arter i detta släkte i Sverige och jag vågar inte säga exakt vilken det är utifrån detta enda fotografi. Flera arter har rödbruna sidor på främre delen av bakkroppen. För att komma längre behöver man kolla på små detaljer såsom hur ett litet blankt parti i pannan ser ut, vilken form och färg mundelarna har, och hur antennerna ser ut.
Att det är en fluga och inte ett bi kan du se på att den bara har ett par vingar. Det är därför flugor och myggor gemensamt kallas för ”tvåvingar”, ordningen Diptera. Hos flugor och myggor har det bakre vingparet tillbakabildats och utgörs bara av en liten ”klubba” som kallas svängkolv eftersom den svänger fram och tillbaka när flugan flyger. Den borde vara ganska lätt att se på en så pass stor fluga som bromsen på din bild.
Bin däremot har två par vingar och hör till steklarna, ordningen Hymenoptera.
Jag håller just nu på med mitt gymnasieprojekt i teknik på Nacka gymnasium. Det handlar om konstruktionen av ett stundentboende som hanterar social arkitektur och har låg klimatpåverkan. Jag går ut nu i vår och planerar syssla med arkitektur och hållbar utveckling. Har några frågor angående ekologisk botanik. Hur stor del koldioxid i luften mår växer bra att frodas i? Hur stor del koldioxid i luften mår människor bra att vistas i tillfälligt (ca 2 h) ? Jag vill exprimentiellt utforska möjligheterna att använda avloppsavfall till biogasspisar, problemet med detta är dock koldioxidutsläppet. Huset jag planerar som projekt har dock växthus på sitt tak, (ca 60 kvadratmeter). Jag vill veta om växterna i detta växthus kan hantera en större del av koldioxodutsläppet så att husets klimatpåverkan blir så liten som möjligt. Självfallet är jag även intresserad i er syn på systemet, tänk teoretiskt, skulle ett sådant hushållskretslopp vara möjligt i svenska hus i framtiden?
Tack för en intressant fråga som jag känner egentligen skulle kräva en ingenjör för att få rätt svar. Ur ett biologiskt synpunkt så kan jag säger att ju mer koldioxid du kommer att ha i luften ju mindre kommer det du tillsätter att tas upp av växter (den marginella effekten går ner). Mer än 1000ppm koldioxid (+ det som du förväntar dig som läckaget) borde inte vara rimlig. Hur mycket koldioxid tas upp beror på växtligheten och hur mycket ljus växterna får. Det anges kunna varierar mellan 0.12–0.24 kg/timme/100 m2 växthus. Det får inte vara mer än 5000ppm när personer vistas i växthuset under flera timmer, annars kan det leder till förgiftning. Högre halter kan vara giftiga även under kortare period! Tänk också att det inte är bara koldioxid som släpps ut ur spisen men även annat som kan vara giftig. Inte bara för människör, det kan också orsaka problem för växter. Så om det går alls med den typen av spisen, så kan jag tänka mig att någon slags filtrering är nödvändigt.
Palpbagge, Hydrophilus triangularis. Bilden tagen av Fredlyfish4.
Stort tack för svar, jag har fortsatt undra vad det var jag såg förra sommaren. Jag är fortfarande undrande, men tack vare ert svar har jag i alla fall lyckats hitta bild (från internet) på något som åtminstone liknar den jag såg. Den jag såg hade lite mörkare stjärtparti, i övrigt är likheten slående. Är det en palpbagge eller dykare?
Larven på den inskickade bilden är en palpbagge. Det ser man bland annat på att antennerna är fästade strax innanför och bakom käkarna, medan en dykarlarv har antennerna fästa utanför käkfästet. Dom har också lite olika ”stuk”, där palpbaggelarven brukar se ut mer som en jämntjock korv, medan dykarlarverna har en mer avsnörpt nacke. Jag tog hjälp av googles fina ”sök på google efter bild”-funktion och hittade var bilden kom ifrån, nämligen här: http://bugguide.net/node/view/214608/bgimage
Just den larven är alltså en nordamerikansk palpbagge, men den är ganska lik larverna av de två svenska stora svenska palpbaggearterna som jag pratade om tidigare. Det finns också en tredje ganska stor art palpbagge, Hydrochara caraboides. Den är mycket vanligare än de två jättestora arterna, men eftersom den som vuxen blir kring 15-18mm så blír dess larv förstås inte riktigt lika stor.
Fortsatt spännande att du tycker att larven du såg var mest lik en stor palpbaggelarv. Du får fortsätta leta, kanske med håv och kamera?
Om vi tänker oss att det finns ett solsystem ute i rymden där allting är likadant som här men allt är spegelvänt. Där har människorna hjärtat till höger och man hälsar med vänster hand. Om sådana spegelvända personer åker i en raket och hamnar här på jorden och inte kan åka tillbaka till sin spegelvända värd, skulle de kunna överleva här?
Ja, men jag vill tillägga att även på Jorden föds en del barn ”spegelvända” dvs med hjärtat och all andra organ spegelvänt mot det vanliga. Och vi hälsar ju redan på lite olika sätt inom olika kulturer, så jag kan inte se att det skulle innebära några större problem. Emellanåt hälsar jag f.ö. själv med vänster hand, när högerhanden är upptagen, smutsig eller skadad.
– Bodil Enoksson
Det är helt riktigt när man tittar i det stora, t.ex. hjärtats placering, men tittar man på molekylnivå är det tvärtom, och frågan handlade om “allting”. Om vi ser t.ex. på aminosyrorna som bygger upp proteinerna som bygger upp våra celler, så är de allihop i “vänsterform”. Det finns aminosyror som är exakt lika dana fast spegelvända dvs. högerform. Högerformen av aminosyror är starkt giftiga för oss. Så om det verkligen är “allt” som menas så skulle en fullt spegelvänd människa inte kunna leva här.
– Allan Rasmusson
Håller med. På molekylär nivå skulle en sådan person inte vara kompatibel med ett liv på Jorden.
Paseudomonas-bakterier. Bilden tagen av Janice Haney Carr.
Vad är det som hindrar att två membranblåsor, t.ex. en bakterie och en djurcell, sammanfogas när dessa berör varandra? Exocytos är ett sätt som möjliggör att inre vesikel (membranblåsor) sammanfogas med cellmembranet för utsöndring av bl.a. avfall. Varför kan inte det hända mellan två celler?
Kemiskt rena membanblåsor kan säkert flyta ihop eller tvingas ihop om de krockar med någon sånär hög hastighet men cellers membraner består av betydligt mer än ett dubbelt lipid-skikt och kan inte bara betraktas som membranblåsor. Membranbundna proteiner tar stor aktiv del i de processer där ämnen ska ”spottas ut” vid exocytos eller tas upp vid endocytos. Proteinerna som gör detta konsumerar en hel del kemisk energi när membranen ska smältas samman och hela processen är väldigt styrd av proteinerna. I fallet med bakterier har de dessutom en cellvägg som ligger utanför cellmembranet.
Larv av nattfly. Bilden skickades in av Kim-Sandra Gustafsson.
Artförslag på denna larv? Har en gul rand under den svarta.
Detta är en fjärilslarv, familj nattflyn (Noctuidae). Ser ut som en grönsaksfly (Lacanobia oleraecea), eller kanske en kålfly (Mamestra brassicae), både arter är vanliga och kan ibland orsaka skador i kål- och andra växter. Kan inte utesluta att det finns andra nattflyarter med larver som ser likadana ut.
Vanlig fästing, Ixodus ricinus. Bilden tagen av Richard Bartz.
Fästingar har ju tre stadier då de suger blod. Min fråga är om fästingen kan överleva inomhus mellan de olika stadierna? Det är ju inte ovanligt att husdjur får fästingar och dessa kan ju tänkas släppa efter fullbordat värv i larv eller nymfstadiet det är då lätt att de släpper inomhus. Därav min fråga. Med husdjur får i detta fall även människa inräknas.
Nej, det är alldeles för torrt inomhus för att den vanliga fästingen skall kunna överleva mer än möjligen någon dag.
Vitpannad maki, Eulemur albifrons. Bilden tagen av Kris Norvig.
Det finns två primatarter, Eulemur albifrons och Pithecia pithecia, där hannarna har mörk kropp och vitt ansikte, och honorna är brunaktiga. Jag har försökt komma på en en orskak till varför två så avslägsna släktingar utvecklat en så liknande könsdimorfism, men undrar vad ert svar blir på saken.
Könsdimorfismen är ganska vanlig bland primatarter, där den spelar en viss roll i sexuellt urval. Anledningen till att två arter som är inte alls närmare släkt kan visa upp samma färgmönster kan vara antingen en slump, eller ett tecken på att färgkombinationen (kontrast? möjlighet att dölja det lysa ansiktet när camouflage behövs?) ger ett särskilt selektionsfördel (t.ex. med tanke på att båda arterna bor på liknande, oftast mörka habitat – regnskog).
– Yann Clough
Kan inget om just dessa arter, men det kan röra sig om konvergent evolution: arterna har evolverat på olika platser men i likartad miljö, i vilken vissa egenskaper varit mer sannolika att gynnas av det naturliga urvalet. Vita ansikten kanske varit speciellt gynnsamma för hanar i mörka skogar (ren gissning, men som exempel). En annan möjlighet är att det är ett rent sammanträffande och att vid jämförelse av en stor mängd andra artpar har sådan likartad evolution INTE ägt rum. Ett tredje alternativ är naturligtvis att de trots allt ÄR nära släkt och alltså har en gemensam ”urfader/urmoder”.
– Åke Lindström
En fjärde variant är att vissa förändringar uppstår lättare än andra. Det kanske är så bland lemurer att det räcker med en liten genetisk förändring för att hannar ska bli mörka med vita ansikten, jämfört med till exempel att de skulle bli ljusa med mörka ansikten, eller oranga med blå svansar. I så fall kan man förvänta sig att just den varianten dyker upp då och då för att sedan förstärkas med hjälp av sexuell selektion. Man kan jämföra med melanism (helt mörka individer), som dyker upp då och då inom många djurgrupper, såsom leoparder och jaguarer (båda formerna kallas för panter!). I det fallet är det en enda gen som står för förändringen. Det finns också helsvarta huggormar, fjärilar, m.fl.
Kommentarer