Fråga en Biolog

Denna stekel finns det många av på vår förskolegård. De gör massor av små hål under våra buskar. De är lite mindre än vanliga honungsbin. Bygger de bon där i buskarna och sticks de? De är inte det minsta aggressiva,men det är ju ändå en risk där de är placerade.

Du har fotograferat ett sandbi, släktet Andrena. Det finns ganska många arter, men tre svenska arter av sandbin är lite lika den art du har fotograferat. Dom heter nyponsandbi, blåbärssandbi och hagtornssandbi. Jag skulle behöva en lite skarpare bild för att vara 100% säker på vilken art det är, men de ljusa bakbenen och kroppsformen tycker jag ser mest ut som hagtornssandbi. Det är dessutom en vanlig art som gillar rätt tätpackad öppen sand, så man ser dem ofta runt stigar och bebyggelse.

Dom kallas sandbin för att de bygger sin bon i sand. De gräver först en huvudgång ner i sanden och sedan bygger de små sidogångar – deras barnkammare. I varje sidogång lägger de en liten boll pollen och ett ägg. Pollenbollen fungerar sedan som mat åt dess ungar. Hos hagtornssandbiet sägs det att flera honor kan använda sig av samma huvudgång – det kan vara något att se om ni kan lyckas iaktta!

Sandbin är helt ofarliga. De har en gadd, men de kan inte sticka människor med den. Så ni kan njuta av att få se dem bygga sina bon utan att oroa er!

– Viktor Nilsson

september 9, 2016

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Dessa tre kamrater hämtades upp från vår krypgrund idag. Krypgrunden nås via ett högt schakt. Detta schakt hoppar de ner i men kan inte ta sig upp igen. Då skuttar de vidare in i krypgrunden. Där finns bara berg i dagen och träbråte och en och annan spindel att äta. Ingen utgång. Hela sommaren igenom får vi hämta upp dem. Nu börjar det ju bli kallt. Fryser de ihjäl eller hinner de gräva ner sig någonstans?

Om krypgrunden är tillräckligt djup kanske den är frostfri. Eller så finns det möjlighet att gräva ner sig nånstans i grunden. Låter som det kan vara ett bra ställe att övervintra i frostfri mark. Beroende på hur det ser ut. Men kan de inte ta sig ut är det ju ingen lösning på sikt, till våren. Sätt ett nät för schaktet eller fixa en reservutgång som dom själva kan använda. Den stora grodan ser ärligt talat rätt tunn ut, så spindlarna verkar inte varit nåt de kunnat bli feta på.

– Jon Loman

september 8, 2016

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Jag såg en sådan besynnerlig insekt i vår insjö i norra Roslagen. Den var c:a 7-8 cm lång, rödbrunt huvud, beige-randig kropp och mörkgrå stjärt. Den hade ben och simmade på ett mycket lustigt sätt: först simmade den hundsim, sedan tippade den över och simmade på sidan, därefter tog den sats och kastade sig framåt i vattnet – för att sedan upprepa samma rörelsemönster om och om igen. Den simmade hela tiden nära vattenytan. När jag googlat är det mest liknande jag har hittat en dykarlarv. Men insekten jag såg hade mycket klara färger och någon sådan har jag inte hittat bild på. Vad var det jag såg?

Det finns ju inte så mycket som är 7cm lång, ser ut som en dykarlarv och lever i en insjö. Det mest sannolika är nog att det var just en dykarlarv. Kanske var den skadad, eller höll på att byta skinn? Då kan de röra sig konstigt och ha lite konstiga färger.

Men om vi ska tillåta oss att drömma lite. Det enda jag kan komma på som du kanske inte tänkt på är att det finns ytterligare en grupp av vattenlevande skalbaggar liknar dykarbaggarna (familjen Dytiscidae) men som inte ens är nära släkt med dem. Det är palpbaggarna (familjen Hydrophilidae). Där finns det två arter som är riktigt bamsiga, nämligen Större vattenbagge Hydrophilus piceus och en art som heter Hydrous aterrimus, som inte verkar ha något svenskt namn.

Här är en video på en simmande larv av Större vattenbagge: https://www.youtube.com/watch?v=7_bm9t3Qdms. Och här är en bild på samma art: http://www.uk-wildlife.co.uk/dt_gallery/great-silver-water-beetle-hydrophilus-piceus/. Som du ser kan de ha rätt kraftigt rödbrunt huvud.

Ett problem med denna teori är dock att båda arterna är mycket sällsynta och klassade som Nära hotad (NT) på rödlistan. Nuförtiden hittar man den bara på Öland och Gotland och extremt sällsynt i Skåne. Större vattenbagge har inte setts i Uppland på mycket länge, och anses utdöd i landskapet. Du kan läsa mer här: http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/101094http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/101094. Om det skulle vara en sådan du hittat så vore det väldigt spännande. Nu tror jag ändå förstås att det är mest sannolikt att det var en dykarlarv, men jag ville ändå nämna möjligheten.

Hoppas det hjälpte lite, eller i alla fall inspirerade till fortsatta studier av våra fascinerande sötvattensmiljöer!

– Viktor Nilsson

september 7, 2016

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vi är tre tjejer som ska undersöka pingvinernas beteende när de matas. Vi undrar om du kan mycket om pingviners beteende eller djurs beteende i allmänhet? Finns det någon rangordning när pingvinerna får mat? Isåfall hur skaps dem rangordningen, är det efter t.ex ålder, storlek, kön eller liknande? Har pingviner i fångenskap annorlunda beteende i jämförelse med de som är fria?

Pingviner är väldigt sociala djur, som lever tillsammans i stora kolonier under fortplantningen. Ofta rör de sig också i grupp när de simmar i havet. Även om pingviner kommunicerar med varandra genom läten och rörelser, så har de inte en väldigt utpräglad rangordning som många andra fåglar har (t.ex. småfåglar vid ett fågelbord om vintern).

Vilda pingviner lever främst av fisk, kräftdjur (krill) och bläckfisk som de fångar i havet. De är mycket skickliga dykare, och kan hålla andan i uppemot 20 minuter. De dyker också djupt – rekordet för kejsarpingvingen är 565 meter. Även om inte alla arter har den förmågan, så jagar de regelmässigt på stora djup som inte alls kan erbjudas i bassänger i fångenskap. Pingviner jagar antingen ensamma eller i små grupper. När de jagar i grupp är jakten ofta ’gemensam’ såtillvida att varje fågel har en särskild uppgift i jakten. Så jagar även många marina däggdjur, t.ex. knölvalar och delfiner.

Pingviner i fångenskap äter mest fisk, men de jagar inte aktivt på samma sätt eftersom de matas på regelbundna tider och ofta med döda fiskar direkt ur skötarens hand. Det gör det enklare för djurvårdarna att kontrollera hur mycket fåglarna äter, att de får sina vitamintillskott och mediciner (nödvändigt i fångenskap), och i viss mån är det också nödvändigt givet de djurskyddslagar som finns (man får inte erbjuda levande ryggradsdjur som mat, åtminstone inte i Sverige).

Det är såklart stor skillnad på att jaga ett snabbt fiskstim i havet och att fånga en död fisk i en bassäng, så pingviner i fångenskap jagar inte alls på samma sätt som i det vilda, om de ens jagar alls. De flesta arter företar också flyttningar i det vilda – från jaktområdena ute i havet till fortplantningsområdena som ofta finns i inlandet. Det är ett beteende de inte kan uttrycka i fångenskap. En stor skillnad mellan vilda pingviner och sådan i fångenskap är därför att de vilda djuren lever ett aktivt liv där de rör sig över stora områden och dyker djupt i havet, medan pingviner i fångenskap är ganska stillasittande och inte alls i samma utsträckning har möjlighet att visa sina naturliga beteenden.

– Andreas Nord

september 5, 2016

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Jag satt ute på min innergård idag då jag såg att 3-4 kråkor attackerade en lite mindre kråka ungefär 3 gånger med 5 min intervall. Skrämde iväg kråkorna en gång och den attackerade kråkan var så skadad att man kunde gå fram och ta på den, men den lyckades flyga iväg efter en stund. Det var precis som de försökte döda den. Vad beror detta beteende på att de försöker ha ihjäl varandra?

I slutet av juni är kråkorna fortfarande revirhävdande och förmodligen är det en unge som kommit in hos grannarna. Den anfallande gruppen kan vara föräldrar och deras ungar. Varför offrets föräldrar inte hindrat den att ge sig in på sådana farligheter eller försvarat den förstår jag inte. Kan de råkat ut för något?

– Jon Loman

september 2, 2016

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Jag planerar ett gymnasiearbete angående Bisfenol A;s påverkan på vattenloppor. Jag hade helst velat undersöka påverkningarna under deras parning fram tills äggkläckningen. Finns det något sätt att skynda på denna period då den tar ca 7-8 månader? Jag funderar på att temperaturen spelar en stor roll i detta skede och undrar om det funkar att sänka/höja temperaturen efter loppornas behov?

The life cycle is different for different species of water fleas. I guess you will work with Daphnia magna or Daphnia pulex. These are the most common species in Sweden and they are also most commonly used for research. The life cycle of those two species is pretty similar.

The lifecycle of water fleas is not programmed, but the different life stages are triggered by stimuli from the environment. So this means you can speed up the sexual reproduction of the water fleas. But this also means you have to give them the right stimuli to get them to reproduce sexually.

For your project there are three critical phases. Normally, when water fleas are happy they reproduce clonally. In that part of the life cycle there are only females present. So first you need to make sure the water fleas are starting to produce males. In nature they start doing that at the end of summer, when the days are getting shorter, when there is less food around and when population densities are high. In the lab you can do this by shortening the period of the day they get light, reduce food and put more water fleas in smaller jars (make it more crowded).

Once there are males around, the water fleas will start to reproduce sexually. You can see this because the eggs in the brood chamber (on the back of the females) look differently. When they reproduce clonally you will see many loose eggs in the brood chamber, while when they reproduce sexually there will be two eggs in a so-called ephippia (resting eggs), which looks like a brown coloured pod with two beans in it.

Once the mothers released the resting eggs, you need to store them to simulate winter. There are various ways of doing that, but the most important part here is that the resting eggs are kept at low temperatures in the dark for a while. A normal fridge (4 degrees) is perfect for that.

Last step is to get the resting eggs to hatch. For this you need to expose them to room temperature and light (for instance a 16 hour light and 8 hour dark cycle). For us this works, but some people also peel off the ephippia or dissolve it with chemicals.

– Gästinlägg av Reinder Radersma, Daphniaforskare på Biologiska Institutionen

september 1, 2016

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Man får med stor säkerhet en elakartad infektion om man får sina egna fekalier i ett öppet sår till exempel på underarmen. Därför undrar jag varför ingen människa någonsin verkar få infektioner vid inre blödningar i tjocktarmen, hemmorojder etc?

Det här är snarare en medicinsk fråga, men jag ska försöka svara. För det första så är det inte omöjligt att få en tjocktarmsinfektion, och även hemorrojder kan bli infekterade fast det är tydligen ovanligt. Men om vi antar att risken för infektion är mindre om man jämför med öppna sår på andra delar av kroppen, så kan jag komma på ett par möjliga förklaringar. För det första finns det en stor blodtillförsel till tarmarna, så på så sätt kanske de vita blodkropparna har lättare för att hålla efter bakterietillväxt. Blodet kanske också sköljer såret mer kontinuerligt eftersom en skorpa inte kan formas. Och sen är tjocktarmen anpassad till att vara full av bakterier, så det kan säkert även finnas andra faktorer som hämmar tillväxt till viss del.

– Jessica Abbott

augusti 31, 2016

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Varför är vombatavföring kubisk? Hur kan ett djurs tarmar forma avföring till kuber? Jag förstår den evolutionära fördelen med att markera revir med avföring som inte flyttar på sig, men hur kan ett djur, rent fysiologiskt, forma kuber? Hur kan muskler som ligger runt tarmen inte forma en cirkulär tarm? P.S. Är det för att vombatar är fyrkantiga? 😉

Det verkar inte som man vet säkert, men det finns en teori. Maten passerar sakten genom tarmen hos en vombat, vilket leder till att avföringen blir väldigt torr. Första delen av tjocktarmen har speciella flikar som kanske hjälper till att forma avföringen till att bli fyrkantig, och eftersom den är så torr behålls formen även efter djuret har bajsat.

– Jessica Abbott

augusti 30, 2016

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Är just hemkommen från en attack jag aldrig varit med om/sett maken till. Jag stretade på min cykel uppför en backe och var fullastad med kassar innehållande blomplantor. Plötsligt kom en geting farande. Jag började vifta men den – ja, jag vet att det låter otroligt – tog liksom sats om och om igen. Jag hade en sjal på mej och viftade ivrigt med den. Getingen blev än mer ilsken och fortsatte som ett annat attackplan. Det slutade med att jag klev av cykeln som då föll (och jag över den!) Getingen fortsatte ytterligare några gånger men gav sej slutligen. Där stod jag med en massa avbrutna blommor. Mest var jag – faktiskt – jätterädd. Det var som att befinna sej i såna där filmer där alla möjliga varelser anfaller. Getingen var inte extremt stor, så jag misstänker ingen bålgeting. Vad fick den att bete sej som en målsökande robot?

Måste varit en skräckupplevelse. Jag misstänker att frågeställaren kommit för nära getingens familjs hem och beteendet var avsett som en skarp varning. Tydligen ansåg den att det fungerat. Hade den verkligen velat sticka tror jag den gjort det. Synd på blommorna. Bin kan surra på ett speciellt sätt som en skarp varning om de tycker man ska försvinna. Det är rätt tydligt vad dom menar. Lyder man inte sticker dom.

– Jon Loman

augusti 29, 2016

Inlägget postades i

Djur

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar