Hasselsnoken, Coronella austriaca, är en av våra mest exklusiva reptiler som förekommer sällsynt och lokalt i södra Sveriges kustband och på de Öland och Gotland. Den är också sparsmakad – till favoritfödan hör ödlor och andra ormar. Bilden är tagen av Magnus Claeson.
Vi bor på en ö i Blekinge skärgård där jag sett mycket huggorm. I slutet av april såg jag en ny variant, omkring 40 centimeter lång. Kan det vara en hasselsnok? Jag har tyvärr bara en bild och jag noterade inte pupillgeometrin som jag förstår är en bra ledtråd. Tacksam för besked!
Det är absolut en hasselsnok – vår allra mest sällsynta orm, så det är alltid extra glädjande att se en. Hasselsnoken är värmeälskande och förekommer uteslutande i Sydsveriges kustband. Det är en litet speciell orm, såtillvida att den gärna äter huggormar och andra reptiler. Till skillnad från såväl snok- som huggorm saknar fjällen dessutom ”köl”. Det gör att hasselsnoken känns helt och fullständigt slät i handen. På engelska heter den faktiskt ”smooth snake”.
På den här länken kan du läsa mer om hasselsnok och se var andra svenska fynd har gjorts. Eftersom hasselsnoken är så sällsynt vore det också fint om du ville rapportera ditt fynd på Artdatabankens webbplats, www.artportalen.se.
En nymf, alltså ännu ej fullvuxen, av en kackerlacka som inte hör hemma i Sverige. Vi tror att det rör sig om någon art i det stora kackerlackssläktet Cariblatta, och att den följt med hem till vår frågeställare med importvaror från Ikea.
Vad är detta för kryp? Den hittades inomhus i Norrland i maj, var under en centimeter lång och snabb, nästan så den skuttade lite. Jag hade just köpt en liten prydnadscypress på Ikea, samt några lådor med garderober. Är det någon främmande art från dem, har den kommit utifrån, eller bor den i huset? Måste jag ringa saneringsfirma?
Det är absolut en exotisk kackerlacka, som med stor sannolikhet följt med från Ikea. Det är en nymf, alltså en ännu ej fullvuxen kackerlacka, och jag kan inte avgöra säkert vad det rör sig om för art. Den påminner mest om en art ur det stora släktet Cariblatta, som ibland hittas inomhus när de liftat med handelsvaror. Om du har djuret kvar i levande skick kan du sända det till mig i Lund, så ska jag försöka föda upp den. Då blir det lättare att avgöra precis vilken art det är.
I alla händelser hade jag inte varit orolig – nymferna kan inte reproducera sig, och det vore osannolikt om du fått med dig fler än en kackerlacka hem.
– Andreas Nord
Tack så jättemycket för svar. Tyvärr slog jag ihjäl den i ren skräck och spolade ner i toaletten. Jag tror också det är den kackerlacka du föreslår, för efter mycket googling så ser den inte exakt ut som något annat jag hittat, till exempel Neostylopyga rhombifolia eller Neoblattella detersa som var det närmaste jag som lekman kunde komma.
Skönt att fått höra från en riktig expert att jag inte behöver vara jätterädd. Kartongerna från Ikea har dock legat lite längre i värmen inomhus. Ska hålla ögonen öppna så denna inte har några syskon.
En hona av ängsblåvinge, Cyaniris semiargus, från Värmland. Ängsblåvinge förekommer över nästan hela Sverige och hittas i blomrika miljöer på friska eller fuktiga ängs- och betesmarker, längs skogsbilvägar, i kraftledningsgator och på strandängar.Äggen läggs i blommorna hos olika ärtväxter, i Sverige särskilt på rödklöver. De vuxna fjärilarna flyger från mitten av juni till mitten av juli. Bilden är tagen av Crume Luren.
Jag undrar om jag kan få hjälp med att artbestämma denna fjäril. Provat i nätgruppen ”Vilken fjäril” och bland privata fjärilsintresserade. Buden står mellan klöver-, silver-, ängs- eller en sliten mindre blåvinge. De flesta tycks tendera till silverblåvinge men på grund av att den är fotad i Värmland (runt midsommar 2018, tyvärr har den lega obeaktad i arkivet sedan dess) känns det osannolikt även om något enstaka fynd har gjorts här. Fjärilen sitter för övrigt på ett strån av kvickrot, om det hjälper för storlekens skull. Vad tycker experterna?
Det är en ängsblåvinge på bilden. För att vara på den säkra sidan hörde jag med kollegor också och de bekräftade bestämningen. Jag skickar med en länk till den tyska sidan Lepiforum som är bland de bästa när det gäller att ha många och bra bilder av fjärilar. Där går det att se att mängden prickar på vingarna kan variera en hel del inom arten. Det är Cyaniris semiargus ssp. semiargus som är den vi har här. Titta till exempel på hona (weibchen) nr. 9. Den stämmer ganska bra i teckning. På den här sidan finns mer information om ängsblåvinge.
Storleken, färgen och formen på den här spillningen gör det mest sannolikt att det mycket riktigt är en råtta som varit i farten. Kluriga djur, som trivs bra alldeles i människors närhet.
Vad kan detta vara för spillning? Bilden är tagen i ett hus i Spanien i Alicante-trakten. Den hittades under en bougainvillea. Är det en råtta vi har fått in?
Baserat på spillningens allmänna utseende och storlek tycker jag att det mesta tyder på att det är en råtta som varit i farten.
Många insekter använder lukt och smak för att hitta en partner eller sin middag, och hos flera olika insektsgrupper är det viktigt att kunna känna av och reagera på kemikalier. I en bikupi, till exempel, talar drottningen om för arbetarna vad de ska göra genom att utsöndra olika kemiska ämnen i luften. Vissa nattfjärilar har så bra hörsel att de kan höra det högfrekventa ljudet från fladdermöss och därmed undvika att bli uppäten av dem. På bilden ser vi ett flikfly, Scoliopteryx libatrix, som är en ganska vanlig nattfjäril i hela Sverige. Bilden är tagen av Åsa Lundholm och har inget med frågan att göra.
Vilka sinnen är mest välutvecklade hos insekter?
Som du vet finns det många olika typer av insekter och väldigt många arter, så det är svårt att ge ett enkelt svar.
De kemiska sinnena, det vill säga lukt och smak, är välutvecklade hos många insektsgrupper och hjälper dem att hitta mat, plats att lägga ägg på eller en partner att para sig med. Någon form av känsel/beröring finns säkert också hos alla insekter. Synsinnet eller någon form av ljuskänslighet är också vida spritt hos olika grupper. Hörsel, däremot, är mera begränsat till vissa grupper eller arter, till exempel hopprätvingar (gräshoppor och vårtbitare). Det finns även en del nattfjärilar som kan höra ljud från fladdermöss och därmed undvika att bli fångade av dem.
Insektsarter som är aktiva under en ljusa delen av dygnet har ofta mer utvecklad syn än de som är aktiva på natten, men det finns också till exempel nattaktiva bin eller andra steklar som ser väldigt bra på natten. Dagfjärilar använder synen för att hitta mat och partner, medan nattfjärilar i första hand använder luktsinnet. Variationen är alltså stor både mellan och inom olika grupper av insekter.
I Sverige finns det fyra olika arter av vedborrar (skalbaggar i barkborresläktet Trypodendron). Två av dem lever i lövträdsved, meda de andra två utvecklas i barrträd. Vi kan dock inte avgöra just vilken vedborre vår frågeställare har hittat bara baserat på fotografiet ovan.
Vad är detta för skalbagge? Den var liten, omkring 4 millimeter lång, huvudet och antennerna hade samma form som hos en nyckelpiga, men kroppen var mer avlång. Den hade två gul- eller guldfärgade streck på längden på vardera täckvinge. Den var mycket vacker.
Detta är en barkborre i släktet vedborrar, Trypodendron, med fyra arter i Sverige. De skiljer sig från varandra bland annat genom benens färg och antennklubbans form. Det är svårt att avgöra från bilderna vilken art det är. Alla arterna finns i stora delar av Sverige. De gräver tunnlar och lägger ägg i barrträd (Trypodendron lineatum och T. laeve) eller lövträd (T.domesticum, T. signatum), vanligen i försvagade eller nyligen döda träd. På den här länken finns bilder att jämföra med.
Öronvivlar hör till den stora skalbaggsgruppen vivlar, som alla har en mer eller mindre lång, utdragen, snabel framför ögonen. Öronvivlar är växtätare och många tycker särskilt om olika prydnadsbuskar som syren, liguster och snöbär. Därför är öronvivlar vanliga i trädgårdar varifrån de kan komma in i våra bostäder. Vissa arter kan också utvecklas i blomkrukor. De vuxna skalbaggarna gör mycket karakteristiska gnagskador i kanten på bladen. Det ser ut ungefär som att någon har tagit en stor tugga, och just dessa gnag brukar vara bästa sättet att se var vivlarna finns. Inomhus brukar växthusöronvivel (Otiorhynchus sulcatus) vara vanligast.
Jag undrar vad detta är för djur. Jag har hittat 2 stycken med 2 veckors mellanrum. Den ena kröp på köksfönstret (inga växter står i det fönstret), den andra kröp på golvet i lägenheten. Jag bor i en bostadsrätt i Nyköping. Storleken är 5 till 6 millimeter. Är det ett skadedjur? Tacksam för svar och hur jag ska få bort dem.
Det är en så kallad öronvivel – en grupp skalbaggar bland den stora skalbaggsfamiljen vivlar (Curculionidae) med hundratals svenska arter. Öronvivlar förs till släktena Otiorhynchus och Dodecastichus. Gemensamt för dem alla är att larverna lever av växtrötter, medan de vuxna skalbaggarna gnager på blad. Din bild räcker inte till för en säker bestämning, men baserat på kroppsform och fyndplats tror jag att det det är växthusöronvivel, Otiorhynchus sulcatus. Den lever på många olika slags växter, både utomhus och inomhus. De kan leva i blomkrukor, men vanligast när de hittas inomhus är att de kommit in med krukor som förvaras ute under sommarhalvåret och så småningom vaknat till i värmen. Liksom många öronvivlar är växthusöromviveln spridd över stora områden, på grund av, eller tack vare, att de åker snålskjuts vid handel med växter. Den kan eventuellt påverka dina växter litegrann, men den är helt ofarlig för byggnadskonstruktioner och liknande.
– Andreas Nord
Tack så jättemycket för en så intressant och lärorik information. Jag bar ut den lilla krabaten då jag såg den, hoppas dock jag slipper se fler inomhus!
Tyska kackerlackan, Blattella germanica, lever i Sverige endast inomhus och ska betraktas som ett skadedjur.
Jag hade varit väldigt tacksam för hjälp att identifiera den här insekten. Jag har hittat flera likadana i källaren där jag bor, och en lite större med vingar. Insekten är 10 till 12 millimeter lång och sprang snabbt, så jag kunde inte sätta något att storleksjämföra med bredvid den. Dock sitter den på kanten av en helt vanlig syltburk om det hjälper. Jag har hittat insekterna på kvällen, men jag jobbar hela dagarna så jag vet inte om de är framme då också. Vad kan det vara?
Det är en larv, eller nymf som de också kallas, av tysk kackerlacka, Blattella germanica. Det är inte en inhemsk kackerlacka, lever endast inomhus i Sverige, och den ska betraktas som ett skadedjur. Nymferna går att känna igen på det ljusa längsbandet mitt på kroppen. De vuxna kackerlackorna har vingar och är skickliga flygare. Det är alltså ett vuxet djur som du beskriver som ”lite större med vingar”. Ta kontakt med en skadedjurssanerare!
I Sverige har vi bara en kackerlacka som förekommer naturligt, skogskackerlackan (Ectobius lapponicus). Den ser inte alls ut som tyska kackerlackan, är vanlig i skog och mark över hela landet, och det är också vanligt att den också påträffas inomhus. När det händer är det alltid en olycka, och skogskackerlackan ska aldrig betraktas som ett skadedjur. Den överlever faktiskt inte alls särskilt länge inne i våra ganska torra hem.
Riddarskinnbagge, Lygaeus equestris, är en av våra största och vackraste fröskinnbaggar. Den lever hos oss framförallt, men inte uteslutande, på växten tulkört (Vincetoxicum hirundinaria), och har därför en utbredning som nästan helt följer tulkörtens. Bilden skickades in av Lars Malmberg.
Vilken skalbagge kan detta tänkas vara?
Det är faktiskt ingen skalbagge, utan i stället en skinnbagge som på svenska heter riddarskinnbagge (notera ’korset’ på ryggen) och på vetenskap Lygaeus equestris. Det är typiskt att de sitter och solar sig i vårsolen på detta vis, ibland i stora mängder. Riddarskinnbaggen lever nästan uteslutande på växten tulkört (Vincetoxicum hirundinaria), och den har därför en utbredning som nästan helt följer tulkörtens. Den är allra vanligast i Mälardalen samt på Öland och Gotland. Här hos oss i Skåne finns den nästan bara allra längst ned i sydöst.
Att det inte är en skinnbagge går att se bland annat på täckvingarna, som överlappar varandra vid ryggslutet. Hos skalbaggarna möts täckvingarna kant i kant längs hela ryggen. Vänder man på djuret ser man också att alla skinnbaggar har en sugsnabel – de suger i sig till exempel växtsaft – medan alla skalbaggar har kraftiga käkar.
– Andreas Nord
Jag var lite snabb med frågan och kunde ha sett att det är en skinnbagge. Jag vet egentligen skillnaden, men nu fick jag lite” kött på benen” av er och tackar för svaret.
Dykarna i släktet Dysticus är de allra största bland våra omkring 150 olika dykarskalbaggar. Trots att de är så stora kan arterna vara svåra att skilja åt. Man måste nämligen studera djurets undersida. Inomhus är det emellertid oftast den gulbrämade dykaren (Dysticus marginalis), släktets vanligaste art, som påträffas. Bilden är tagen av Agnes Pagazzi.
I natt satt jag i min källarateljé och hör ett krafsande eller tuggande, som jag tänkte var en mus. Men det var en skalbagge som var 3 centimeter lång och mer än 1 centimeter bred. Jag försökte ta ut den, men det slutade med att jag trampade på den med ett hårt krasande. När jag senare gick ut för att hämta något att ta ut den med, var den borta! Vad är det för sort? Den hade inga vingar eller spröt.
Det här är en dykarskalbagge, alltså en skalbagge i familjen Dytiscidae med omkring 130 arter kända i Sverige. Såväl larver som vuxna djur är helt bundna till vatten, men de vuxna är skickliga flygare eftersom de måste kunna sprida sig mellan olika vattendrag. Det ser man ofta nu på vårkanten, när dykare landar på bilens tak eller motorhuv, eftersom blänket från lacken för skalbaggen att tro att det är en vattenspegel. På samma sätt kan det komma sig att dykare hittas inomhus, eftersom de gärna flyger på natten och då dras till ljuskällor.
Just det här djuret hör till släktet Dytiscus, som innehåller en handfull arter i Sverige. Det är våra allra största dykarskalbaggar, tydligt större än nästan alla andra. Det går dock inte att avgöra vilken Dystiscus-dykare du hittat. För det måste man nämligen studera undersidan. Hittar du någon mer inomhus är det enklaste att bara släppa ut den igen.
– Andreas Nord
Tack för informationen. Jag släppte ut den i trädgården. Men vad gjorde den i min mörka källare? Inget vatten finns här och jag upptäckte den genom att den tuggade högt på något. Trodde det var en mus!
Dessa stora dykare övervintrar normalt sett under vattnet, så min gissning är att den kommit in i källaren av misstag i samband med en nattlig flygtur.
Kommentarer