Månljus kan vara nog så starkt och bidra verkligen till nattens trolldom. Men har månljuset någon viktig biologisk funktion? Kan växter växa lite extra under nätter med mycket månsken? Våra experter reder ut begreppen.
Min son fick en clivia [mönjelilja, i växtsläktet Clivia; red anm.] av en äldre vän. Han valde att ställa den i ett fönster som vetter mot baksidan med motiveringen att den då skulle få ”både solljus och månljus”. Med en månglad mamma har han inte missat att månen syns först i hans fönster!
Jag blev lite nyfiken, finns det växter som faktiskt behöver månljus?
Växter kan reagera på extremt svagt ljus (till och med svagare än månljuset), men att ”behöva” månljus för att fungera finns det inte belägg för. För en del växter har det faktiskt noterats att de vänder bladen norrut under natten, vilket gör att de träffas av extra lite månljus. Forskarna har spekulerat i att det skulle minska månljusets eventuellt störande effekt på växternas inre klocka.
Glöm inte att månljuset är ju egentligen bara reflekterat solljus och det är svagare under växtsäsongen än under vintern.
– Allan Rasmusson
Det finns en efedraväxt i Sydeuropa (Ephedra foeminea) som bara pollineras när det är fullmåne under några nätter i juli, genom att nattflygande flugor och fjärilar lockas till de gnistrande ”pollinationsdropparna” som bildas på han- och honkottarna.
Pollinationsdropparnas normala funktion är att ta emot pollenkorn från besökande insekter så att dessa kan gro och växa ner till honkottarnas fröämnen för att befrukta dem, men i denna art har de uppenbarligen också en skyltande funktion. En närbesläktad efedra-art, som utvecklats mot vindpollination, pollineras ungefär samtidigt på året men visar ingen koppling till vilken fas månen är i.
Större gaffelsvans är en stor och luddig fjäril som finns i nästan hela Sverige. Under nästan hela tiden som larv är den tjusigt grön med purpurfärgad rygg. Och så har den ju såklart en gaffelsvans! Bilden är tagen av Johan Dixelius.
I mitten av juli träffade jag på en larv som jag inte lyckats identifiera. Bilderna är tagna i Ljungskile- trakten. Larven var kanske 6 till 8 centimeter lång. Bilderna visar inte ”ansiktet” så bra, men som jag minns det var det både gult och rött. Den rörde sig snabbt över gräset. Det finns gott om lövträd och ängsmark i närområdet.
Det här är larven av en vacker nattfjäril som heter större gaffelsvans (Cerura vinula). Gaffelsvansen syns ju bra på din bild! Större gaffelsvans finns i nästan hela Sverige, men saknas längst i norr och i fjällen. Larven lever på olika videväxter, bland annat sälg och asp och är fullvuxna på sensommaren eller tidig höst. Sedan förpuppar de sig i marken, puppan övervintrar och de fullbildade fjärilarna från våren och en bra bit in på sommaren.
Här kan du läsa mer och se en utbredningskarta över svenska fynd. Vi har själva skrivit om större gaffelsvansen vid några tidigare tillfällen. Här hittar du inläggen, och även en video på en larv!
Honungsskivlingar angriper huvudsakligen död ved, men de kan också angripa närliggande växter. Om det är just honungsskivlingar vår frågeställare har i sitt vedupplag vet vi inte. Att kolla om veden är självlysande på natten kan vara ett sätt att ta reda på saken! Bilden är tagen av Peter O’Connor.
Jag har under ett antal år odlat olika torktåliga perenner som är bra för insekter på en 1,4 hektar stor kulle i Malmö. Eftersom jag läst att insekter även gillar död ved har jag även varje år lagt ut några ton död ved på marken, mest stockar och större stubbar av gran, ek, björk, poppel, tall, lärk och hagtorn. Jag har borrat hål i olika storlekar i en hel del av dem.
Visst har antalet bin och humlor ökat, men det verkar mest bero på mina blommor. Jag har inte sett så många insekter kring den döda veden förutom gråsuggor och en mängd spindlar. Däremot har en mängd olika svampar börjat poppa upp överallt bland mina odlade perenner och den döda veden. Många av svamparna växer även direkt på den döda veden. Även om mina växter tycks må bra trots att jag inte vattnar dem så blir jag ändå orolig för alla svampar som bara ökat och ökat i antal år för år. Kan det vara så att alla olika svampar invaderat kullen för att jag placerat för mycket död ved där? Kan svamparna förstöra för mina växter på sikt, så att jag bör avlägsna en del av den döda veden i trädgården?
Svamparna är helt säkert bara en fördel för dina växter. De är nedbrytare som omvandlar den gamla veden till näring för dina växter. Dessutom kan de hjälpa till att behålla fuktighet i den torra marken.
– Torbjörn Tyler
Om insekterna får andra svara, men angående svamparna kan du mest njuta av deras utseende såvida det inte rör sig om honungsskivlingar (i svampsläktet Armillaria). Dessa arter kan ta näring från vednedbrytning och angripa levande växter på ett avstånd av upp till 15 meter. Angrepp kan ske både på träd (till exempel äppelträd) och odlade örter (till exempel jordgubbar).
Fruktkropparna ser man bara på hösten, men om du drar av bark i mörker och veden är självlysande kan det vara en indikation på honungsskivling (även om det finns andra självlysande svampar). Om du har honungsskivling skulle det hjälpa att lyfta upp veden så den inte har kontakt med marken. Kanske någon annan här kan svara på vad detta har för konsekvens för djurlivet.
– Allan Rasmusson
När det gäller insektslivet har det ofta betydelse var veden ligger, särskilt i avseendet hur varmt eller kallt, och torrt eller fuktigt, det blir. Många av insekterna du nämner, till exempel bin och andra steklar, tycker om när veden får mycket sol. Detsamma gäller många av skalbaggarna som kräver död ved. När jag läser om kombinationen av svampar, spindlar, och gråsuggor, tänker jag på ett vedupplag som är ganska svalt och fuktigt. Det kommer göra väldigt stor nytta för djur- och natur, inget tvivel om den saken, och det är därför ett utmärkt initiativ. Däremot kommer inte ett väldigt skuggigt vedupplag ge upphov till samma myllrande diversitet som ett med mer solinstrålning. Om du har möjlighet, kan det därför vara värt att prova att portionera ut åtminstone delar av den döda veden i olika väderstreck. Olika slags insekter har olika behov och preferenser, så variation brukar vara det bästa. När det gäller hålen, är det bra att borra med olika håldiameter precis som du gjort, och att borra så djupt det bara går.
Det är viktigt att komma ihåg på att inte alla insekter gynnas direkt av död ved. Humlor, som nämns i texten, gör det till exempel inte mer än indirekt, om det skapas utrymme för boplatser inne i vedhögen. Detsamma gäller många andra bin. Däremot finns många rara skalbaggar som nog trivs bra i din vedhög. Ännu viktigare är att poängtera att det också kan ta lite tid att få effekt, eftersom Malmö med omnejd är ett ganska effektivt spridningshinder för många vedlevande insekter. Men med det sagt, ett behjärtansvärt projekt och imponerande storskaligt. Hade fler gjort som du, hade insekterna haft ett mycket lättare liv även i landets mest bebyggda områden.
Värmekameror mäter mängden infraröd strålning som avges från ett objekt, till exempel ett djur, och omvandlar det till temperatur. I takt med att tekniken utvecklas har värmekameror blivit mycket billigare, och används nu till en hel massa spännande saker. Att leta djur med värmekamera på natten hör till en av de allra roligaste sysslorna. Ibland kan det dock vara svårt att avgöra vilket djur som fastnat på filmen bara baserat, eftersom man med en värmekamera måste avgöra det baserat på rörelsemönster och konturer. Våra experter tror att det litet avvikande djuret på den här videon är en hare.
Jag var ute en natt och filmade lite djur med en värmekamera när jag fick ett ovanligt djur i sökaren. Mina vänner skrattar åt mig och säger att det är en hare, men jag tycker den springer som en lo. Kan ni avgöra vad det faktiskt är?
Spännande vad man kan se med dessa värmekameror! Jag ser ”tyvärr” bara tre rådjur och en hare. Detta utan att vara expert på springande lodjur.
– Åke Lindström
Jag håller med – det avvikande djuret ser ut som en hare i mina ögon.
Vi har inga helsvarta humlor i Sverige. Däremot är humledrottningar duktiga på att smutsa ned sig, till exempel i samband med övervintringen. Vi tror att detta är en hushumla, Bombus hypnorum, som sovit sin vintersömn eller anlagt sitt bo i en skorsten eller på någon annan smutsig plats. Bilden är tagen av Kjell Winka.
Vad är detta? En svart humla? Vi bor i Gardvik utanför Tärnaby i Lappland.
Det är alldeles riktigt en humla. Det händer då och då att vi stöter på helsvarta humlor eller andra steklar. Det brukar uteslutande bero på att djuret har blivit smutsigt, till exempel av skorstenssot under övervintringen, eller liknande. Detta syns tydligt på dina bilder, där det går att skönja en ljusare grundfärg på humlans mellankroppen. Man kunde tänka sig att ett ordentligt bad skulle få humlan att se ut som den egentligen ska! Vi har skrivit om svarta humlor och andra steklar förut, på den här och den här länken.
Eftersom din humla är smutsig är det svårt att avgöra just vilken art det är. Men den ljusa mellankroppen i kombination med det nordliga läget, gör att jag tror att det handlar om en hushumla, Bombus hyponorum. Det är en av våra mest utbredda humlearter och den bygger gärna bo i och omkring våra hus, till exempel på vindar, bakom paneler, eller i fågelholkar.
Svanar har för vana att vila det ena benet på ryggen. Det ser hemskt onaturligt ut, men är faktiskt den raka motsatsen. Det har bland annat spekulerats i att det här beteendet kan hjälpa svanen att reglera sin kroppstemperatur, genom att avge värme på sommaren och lättare ta upp solstrålning under vintern. Bilden är tagen av Laurent Julien.
Jag sitter i min båt i Nyköping i Danmark och här simmar en svanfamilj med fem ungar. En av ungarna har ena benet på ryggen. Hur klarar den sig? Kan den komma upp på land? I övrigt ser den välmående ut.
Svanar har för vana att vila det ena benet på ryggen i vad som ser ut som en väldigt onaturligt position. Det är dock fullständigt normalt och därmed inget att oroa sig för. Det har spekulerats i att det här beteende också har med temperaturreglering att göra – för att antingen avge värme på sommaren eller ta upp solvärme på vintern.
Många insekter tycker om att övervintra, eller till och med reproducera sig i, ihåliga stammar och stjälkar från perenna växter. Att klippa ner sina perenner på vårvintern är generellt sett inte ett problem, men det är viktigt att materialet komposteras och inte eldas upp. På bilden, som är tagen av Rob Cruickshank, ser vi citronbin (bisläktet Hylaeus) som håller på att kläckas ur en bambustjälk.
Jag jobbar inom grönyteskötsel och för att spara tid på våren klipper vi ner perenner redan i februari. Jag vet ju att många insekter övervintrar i vissna blomstjälkar, så jag undrar när skulle egentligen vara en lämplig tid att klippa ner vissna perenner med hänsyn till insekter?
Du kan lugnt klippa ner perennerna i februari, men om du värnar eventuella småkryp är det bättre att kompostera stjälkarna än att elda upp dem. Insekterna vaknar till liv när vårvärmen kommer, och om stjälkarna bara är någotsånär intakta klarar de sig utmärkt fint.
Jo, flera olika hajar och rockor lägger faktiskt ägg! Äggen är sinnrikt konstruerade med horn som fungerar lite som en ventil som förser den växande ungen med nytt vatten och slussar ut olika avfallsprodukter. Samtidigt ser hornen till att haka fast äggkapseln i sjögräs eller andra undervattensstrukturer. Vid hårt väder kan det dock hända att äggkokongerna slits loss och till sist kanske spolas upp på en strand. Att hitta ett hajägg är verkligen en speciell upplevelse. Just denna äggkokong tror vi kommer från en knaggrocka, Raja clavata, som är en de vanligaste rockorna i svenska vatten. Bilderna skickades in av Jonas Lindegren.
Jag och sonen hittade något spännande på stranden vid Stora Hult på den skånska västkusten. Den låg bland tången en bit uppe på stranden. Den var ganska stor och kändes först som tång, men vi funderade på om det inte kunde vara något som var skapat av ett djur. Efter lite sökande på internet verkade som att det kanske kunde vara ägg från en rocka. Men det svaret skapade bara fler frågor.
Är det verkligen ägg från en rocka? Och om det är det, går det att avgöra vad det är för typ av rocka som lagt ägget? Hur vanliga är dessa? Och hur kommer det sig att vi aldrig sett något liknande förut? Hur skapar rockorna dessa ägghållare?
Eller är det kanske något helt annat?
Det är absolut en äggkokong från en rocka. Jag är inte säker, men jag tror att det är en kapsel från knaggrocka (Raja clavata) som är en av våra vanligaste rockor. Den förekommer ganska allmänt på västkusten, och ofta på relativt grunda vatten, även om det är ovanligt för gemene man att se dem. Anledningen till att jag gissar på knaggrocka är att storleken på äggkapseln är ganska liten, att hornen i ena änden är korta och i andra änden längre, att sidokanterna (’kölarna’) är vågiga och inte släta, samt att den ena sidan av kapseln har en rak kant, medan den andra kanten är konkav. Jag är dock ingen marinbiolog, så jag kan ha missat viktiga detaljer här.
Äggkapseln består av keratin, alltså samma ämne som våra naglar och hår består av. Honan omsluter embryot, eller embryona, med keratinet alldeles innan hon lägger ägget. Det fungerar alltså på ungefär samma sätt som när en fågel lägger ägg – de är inte heller täckta med äggskal från början. Hornen på kapseln har olika funktioner – dels fungerar de som en slags ventil där vatten och restprodukter byts ut under utvecklingen, dels ser de till att äggkokongen fastnar på rev eller i sjögräs. Utvecklingen är lång – i knaggrockans fall omkring 5 månade – och ur kapseln kläcks en nästan färdigbildad rocka. Efter kläckningen kan tomma äggkapslar spolas upp på stränder. Er kapsel ser dock intakt ut, så jag skulle gissa att den har brutits loss i samband med hårt väder.
Vinbergssnäcka, Helix pomatia, är vår allra största landsnäcka, mycket större än någon av våra andra arter. Ursprungligen hör den hemma i Sydeuropa, men redan under medeltiden planterades den in i klosterträdgårdar runt om i landet. Man tror att det beror på dess höga matvärde, i kombinationen med att det dessutom är tillåtet att äta vinbergssnäckor under fastan. Idag är vinbergssnäckan allmän till ganska allmän i södra Sverige. Lokalt kan den uppvisa massförekomster. Det är också ett synnerligen långlivat djur. Den äldsta kända vinbergssnäckan i Sverige blev hela 37 år gammal. Inte illa för ett så litet djur!
Jag tog en bild på dom här sniglarna i augusti. De är relativt stora, bara skalet är 5 centimeter i diameter. De har visat sig alltmer de senaste åren, men jag har aldrig sett dem tidigare på de 44 år som vi har bott här. Det verkar inte vara några jättetrevliga djur.
Det är vinbergssnäckor, som heter Helix pomatia på vetenskap. Från början kommer den från Sydeuropa, men den planterades in i Sverige redan under medeltiden, framförallt för dess matvärde (det är bland annat vinbergssnäckor som äts i Frankrike och Katalonien). Det är Sveriges allra största landsnäcka, och bara det gör den lätt att känna igen. Lokalt kan den numera vara ganska vanlig, men liksom andra snäckor kräver den jordar med mer eller mindre mycket kalk, så att den kan bygga ett starkt skal. Samma sak gynnar till exempel gråsuggor, så det är vanligt att dessa olika djurslag finns på samma plats. Vinbergssnäckor är nära nog allätare, men de brukar aldrig förekomma i några vansinniga mängder, så jag hade inte varit bekymrad över trädgårdslandet. Dessutom är det lite synd att avlägsna dem, för vinbergssnäckor är synnerligen långlivade. Det kan man ta reda på genom att räkna linjer och åsar på vinbergssnäckans skal. Det äldsta kända exemplaret i Sverige var hela 37 år. Det betyder att samma snäckor kan ha levt i trädgården nästan lika länge som ni bott i huset!
Gallstekeln Biorhiza pallida lever på ek och ger där upphov till typiska galler med detta utseende. Inuti galler lever stekelns larver. Under högsommaren kläcker dem från gallerna och parar sig. Därefter gräver honorna ned sig i marken och lägger ägg på tunna ekrötter. Det ger upphov till en gallbildning på rötterna. I dessa galler finns det bara honor, och de utvecklas i gallerna under vintern. På våren klättrar den nya generation upp (dessa honor saknar vingar) och lägger både han-ägg och hon-ägg på de nya ekknopparna. Eftersom dessa honor inte parat sig innan äggläggningen, är det som händer nu alltså ”jungfrufödsel”. Därefter börjar cykeln om på nytt.
Vi bor under en ek där det ofta sitter duvor. En ekorre är också bofast. Ner till oss ramlar väldigt många ekollon men också dessa mystiska små ting. De ser ut som en liten hoptorkad frukt, men inuti är det mer som torv. Vad sjutton kan det vara?
Hälsningar från mamma Clara och Björn, 8 år
Nejdå, det är inget bajs, och heller inte något frö. Det är istället en barnkammare som en liten insekt – en så kallad gallstekel – har orsakat. Olika gallsteklar lägger sina ägg på växterna och larverna injicerar sedan en kemikalie som får växten att bilda som en cancersvulst. Inuti den lever gallstekelns larver. När det är färdigutvecklade förpuppas de inne i gallen och stekeln gnager sig sedan ut. Det är dessa ”kläckhåll” ni ser på en av era galler. Livscyklerna hos olika gallsteklar är ofta komplicera och mycket intressanta, så det är roligt att ni fått se delar av det på nära håll.
Jag är inte säker på just vilken gallstekel det rör sig om, men jag tycker att det mest ser ut som potatisgaller som orsakas av den vanliga arten Biorhiza pallida. Den lever bara på ekar och har en spännande livscykel som vi har skrivit om på den här länken. Flera andra gallsteklar lever också på ek, särskilt arter i släktet Andricus. Här finns tidigare inlägg och bilder på Andricus-galler. Så – som ni ser är det alldeles rimligt att ni hittade detta under just en ek!
Kommentarer