Larv av klöverspinnare, Lasiocampa trifolii, som är en ganska sällsynt nattfjäril i familjen ädelspinnare (Lasiocampidae). Den förekommer sparsamt i södra Sverige, framförallt i kustbandet. I Värmland har klöverspinnaren sin absoluta nordgräns. Bilden är tagen av Anders Elerud.
Kan ni hjälpa mig att artbestämma fjärilslarven på bifogade bilder? Jag fotograferade den i slutet av maj 2023 i Värmland, på en udde på Vänerns västra sida omkring 50 till 75 meter från stranden. Naturen består av klipphällar, ljung, lingon och blåbärsris samt blandskog. Larven var 30-35 millimeter lång.
Det ser ut att vara larven av klöverspinnare, Lasiocampa trifolii. Ett roligt fynd, eftersom klöverspinnaren är en ganska sällsynt nattfjäril. Larven utvecklas på olika slags ärtväxter. Arten förekommer framförallt i kustbandet och särskilt på Öland och Gotland. Den har sin nordgräns i Värmland. Här kan du läsa mer om klöverspinnaren, och se en karta över svenska fynd. På den här sidan finns bilder på den vuxna fjärilen.
Sveriges största daggmask, Lumbricus terrestris. Bilden är tagen av Michael Linnenbach.
Förra våren fick jag en pallkrage till förfogande i bostadsområdet. Det har fungerat bra att odla, och innan vintern var min idé att fylla på nertill med löv, gräs, och liknande. I samband med det skulle jag vilja gräva upp daggmask och blanda jord med daggmaskar och trädgårdsavfallet i den nedre delen av pallkragen. Kan detta fungera. eller kommer maskarna att dö under vintern? Går det annars att få in daggmaskar på våren?
Det kommer säkert fungera alldeles utmärkt, så länge inte hela pallkragen fryser. Då kommer maskarna oundvikligen att dö. Det lättaste tror jag är att försöka säkerställa att pallkragen står på en gräsmatta eller något annat icke hårdgjort underlag, så att maskarna själv kan hitta dit eller fly ner i marken innan tjälen kommer. Om det inte går – och så kan det ju vara i flerfamiljsområden – föreslår jag att du helt enkelt provar. Under en mild vinter, sådana är det ju allt som oftast nuförtiden (i södra Sverige, i alla fall), kan det säkert gå vägen. Annars är det förslag med att gräva upp mask på vårkanten ett alldeles utmärkt alternativ. Maskarna kommer inte att vara särskilt aktiva med nedbrytning under de kalla vintermånaderna, så du förlorar ingen tid, så att säga.
Mosshumla, Bombus muscorum, är en av våra allra vackraste humlor. Den förekommer sparsamt på blomrika, torra och sandiga marker i södra Sveriges kustband och kan vara en signalart för skyddsvärd natur. Eftersom mosshumlan kräver en naturtyp som minskat kraftigt och alltjämt hotas av igenväxning eller exploatering, är den rödlistad som ’missgynnad’ (NT). Bilden är tagen av S. Rae.
Det finns en äng i Stora Hult, Båstads kommun, nära havet, som hyser mosshumlor. Jag mötte för två år sedan en manlig doktorand som hade hittat en på ängen. Som jag förstår, så är det en ovanlig art. Vi som bor i närheten av ängen vill gärna ha kvar det naturliga öppna landskapet, men kommunen vill öppna för bebyggelse. Ängen har mycket sandig jord. Vi undrar om detta kan vara en unik biotop eftersom mosshumlan har slagit sig ner här? Kan ängen vara skyddsvärd av den anledningen? På ängen finns också salamandrar, men jag är osäker på om det är den stora eller mindre arten.
Näringsfattiga sandmarker är på stark retur i hela södra Sverige och de bör alltid bevaras i den mån det är möjligt. Att mosshumla hittats på er äng är ett gott tecken, men eftersom humlor är skickliga flygare är det svårt att säga om de faktiskt reproducerar sig i närområdet eller om den bara hamnat där för att leta mat. Habitatet är dock tämligen typiskt för mosshumlor – blomrika, näringsfattiga och torra marker i södra Sveriges kustband. Som alltid är förekomsten av sällsynta eller på annat sätt anmärkningsvärda insekter värt att följa upp med fördjupade inventeringar. På den här länken kan ni läsa mer om mosshumlor och se vart andra observationer har gjorts.
Att det finns vattensalamandrar i området kan vara ett ännu starkare argument för att skydda ängen för exploatering, förutsatt att det faktiskt påverkar djurens lekvatten. Det här gäller i första hand större vattensalamander, vars förekomst tidigare stoppat stora exploateringsplaner på andra håll i södra Sverige. Om dessa regler kan ni läsa mer på den här länken. Att skilja de båda arterna av salamandrar är lätt: den större har djupsvart färg och knottrig hud, medan den mindre vattensalamandern är brun eller grå och har slät hud. Under leken har hanarna av större vattensalamander en hög ryggkam (som en drake ungefär!) som är urnupen mellan kroppen och svansen, medan mindre vattensalamandern har en lite lägre kam med kortare taggar, som inte är urnupen vid svansens början.
När snön kommer är det lättare att få en uppfattning om vilka djur vi har runtomkring oss. Här ser det ut som ett lodjur gått.
Vilket djur har gått i snön? Avståndet mellan varje avtryck är 60 centimeter. I ett av spåren ser det ut som kloavtryck, vilket jag efter googlande har förstått kan tyda på räv, men jag tycker det är långt mellan avtrycken. Kan det vara ett större djur? Lodjur? Djuret befann sig söder om Borås i början av februari.
Den ena spårstämpeln, som är litet igensnöad, har jag svårt att ta ställning till. Det tydligare tassavtrycket, på bilden här ovan, ser dock ut att komma från ett lodjur. Det framgår av en i allmänhet rund spårstämpel med fyra tåavtryck utan klomärken. Katter kan ju, till skillnad mot hundar, fälla in sina klor när de inte används. Det viktigaste kännetecknet är emellertid att mellantårna är olika långa. Den angivna steglängden stämmer också någotsånär bra för ett lodjur som går i sakta mak. Kul!
Brunråttan, Rattus norvegicus, har existerat i människors omedelbara närhet sedan lång tid. Kanske har råttorna lyckats så bra med detta eftersom de är mycket påhittiga och snabbt anpassar sig till rådande omständigheter. Dessa egenskaper förklarar sannolikt varför det har blivit så många fler råttor i Skåne i modern tid. Att vara förnuftig med avfallshantering är ett enkelt sätt att skära av stadsråttornas födokrok, och därmed göra det lite svårare för dem att föröka sig. Bilden är tagen av Dunpharlain.
Vi är många hundägare i Lund som har observerat att det syns exceptionellt mycket råttor i Lund i år, i Stadsparken, i Botaniska trädgården, kring Monumentet, vid Gamla Kirurgen, och på många fler platser. Jag pratade med en av trädgårdsmästarna i Botaniska trädgården som bekräftade våra observationer. Är detta bara något lokalt och slumpartat, eller är det någon form av ”gnagarår” i år?
Råttor i sydsvenska städer har verkligen varit på tapeten 2023, med otaliga reportage i tv och tidningar. Mitt intryck är att råttorna ökat mycket snabbt i Skåne den senaste 10 åren. Jag vet inte om det var ett särskilt bra år att vara råtta i fjol, men det är inte omöjligt att så kan vara fallet. Jag tror också att det handlar om att vi nu helt enkelt börjar få upp ögonen för hur många råttor det verkligen finns (eller, har blivit) i våra städer. När råttorna är ute på dagen och på öppna ytor – det är ju annars nattaktiva djur med utpräglad torgskräck – är det tydligt att det vi ser bara är toppen av isberget.
Att råttorna ökar är inte så konstigt – de är djupt intelligenta och trivs utmärkt bra nära människor. Vår oförsiktiga sophantering och onödiga ovana att skräpa ned, leder till ett veritabelt smörgåsbord för råttorna. Just nu utvärderas nya metoder att snabbare komma till bukt med råttproblemen, bland annat genom jakt med hundar i bostadsområden. Det är en bra idé, eftersom skadedjursbekämpning därmed kan bli giftfri.
Vanlig padda, Bufo bufo, dyker gärna upp inomhus i källare, där den svala och fuktiga miljön är en utmärkt tillflyktsort under dygnets varmaste timmar. Ibland kan paddornas förkärlek för dessa tillflyktsorter komma i konflikt med mänskliga behov, till exempel när vi måste renovera. Hur löser man det? Bilden är tagen av Bernie.
Vi har paddor som bor i en murken träregel vid vår källare. I somras hittade vi en stor padda och under hösten har vi också sett en liten. Problemet är att vi måste byta källardörr, regel, och så vidare och jag är orolig för hur det påverkar våra paddor. Vi planerar att göra bytet under vintern. Är det risk att paddorna dör om jag bygger igen håligheten eller kan de hitta en annan väg ut? Vad kan jag göra för att se till att inte skada paddorna? Hjälper det om man gör jobbet under vår eller sommar istället?
Paddor tar gärna sin tillflykt till mörka och svala källare på dagarna, och ger sig sedan ut för att jaga på nätterna. Det är däremot inte säkert att paddorna övervintrar i er källare, så om ni inte hittar dem där vintertid kan ni lugnt byta dörren. Om detta är den enda vägen in, kommer ni dock beröva paddorna deras tillflyktsort, men med mindre än att ni oavsiktligt stänger in dem i källaren, kommer paddorna att hitta en annan plats att vila på. Det kan ju också vara så, att paddorna har en väg in i källaren som ni inte känner till. Jag hade föreslagit att arbetet görs vintertid hur eller hur, eftersom sannolikheten att problem uppstår är mindre när djuren ligger i sin vintervila (om denna nu inte företas i källaren; se ovan).
I allmänna ordalag är det problem ni beskriver symptomatiskt för det moderna samhället, där konflikter mellan människor och natur ofta uppstår. Ibland är sådana svåra eller omöjliga att undvika, till exempel när en murken dörr måste bytas. Jag tycker därför att det är hedervärt och glädjande att ni är måna om ”era” paddor och vill finna en lösning på problemet. En sådan kan kanske vara att försöka ordna med alternativa sovplatser längs med husväggen – till exempel uppochnedvända krukor, flata stenar med håligheter under, och liknande. I en trädgård som ställvis tillåts vara lite i oordning, eller åtminstone inte detaljskött, finns goda förutsättningar till ett rikt djur- och växtliv.
Rödstjärten, Phoenicurus phoenicurus, är en enastående vacker fågel som gärna häckar i människans närhet, till exempel i fågelholkar i trädgårdar. Den kommer till oss från övervintringsplatserna i Afrika i slutet av april och början av maj. Då förgyller den tidiga morgnar med sin karakteristiska sång, som alltid börjar med en hög, klar ton (”iiiih-”). Precis som de flesta andra småfåglar sjunger den inte alls lika intensivt senare på säsongen, när honan och hanen hittat varandra, byggt bo, och fött upp sina ungar. Bilden är tagen av Åsa Berndtsson.
Jag gick ut på Järvafältet i norra Stockholm en söndagsmorgon i augusti. Det var helt tyst i hela skogen när jag var där, sånär som på en trana. Hur är det möjligt att inga fåglar hörs i skogen? Jag har aldrig varit med om detta under 50 år av fågellyssnande.
Det är såklart svårt att svara på det specifika fallet, men på högsommaren (i augusti, när frågan kom) är de flesta fåglarna sedan länge klara med sina häckningsbestyr. Vore långväga gäster har redan påbörjat sin färd mot Afrika, och fåglarna som inte flyttar så långt har antingen ungar att ta hand om, eller så behöver de ta hand om sig själva (till exempel ”rugga”, alltså att byta fjädrar). Behovet av att försvara territorier eller att imponera på honor är inte alls lika stort vid den här delen av året, och då är det inte lika viktigt att sjunga intensivt.
Det kan såklart finnas andra anledningar till att det var tyst i skogen när du var ute, men i allmänna ordalag var häckningssäsongen 2023 ganska vällyckad i södra Sverige, så det finns inget som direkt tyder på att något katastrofalt har hänt. Klart är att många fåglar blir undanträngda i takt med att samhällen breder ut sig eller att jord- och skogsbruksnäringarna ändrar sina metoder, men det är inte något som drabbar alla fåglar och det drabbar inte heller fåglarna överallt. Är du intresserad av att se hur det går för Sveriges fåglar är den allra bästa källan till kunskap Svensk Fågeltaxering (https://www.fageltaxering.lu.se/resultat/populationstrender-och-forandringar) som i flera decennier har kartlagt alla Sveriges fåglar med standardiserade metoder och gjort resultaten tillgängliga för allmänheten.
Vi tror att det är en ekorre som hoppat genom Kronobergsparken i Stockholm. Bilden skickades in av Jens Stanfield.
Här kommer bild från Kronobergsparken på Kungsholmen i Stockholm, tagen en februarimorgon. Jag och mina barn går genom parken varje dag till och från barnens skola och hemmet. Vi har ekorrar, hackspettar, rådjur och alla andra ”vanliga fåglar” man förväntar sig att möta i en park mitt i stan. En morgon lyfte några duvor och en meter rakt ovanför mina barns huvud kom en duvhök och slog en av dem så fjädrarna regnade ner. Blev många frågor på det efteråt!
I morse såg vi dessa två parallella spåren i snön och blev inte riktigt kloka på vad det kan vara. Spåren går tvärs över en ganska brant (och hal) nedförsbacke. Kan ni hjälpa till?
För mig ser det här ut som typiska jämfotahopp efter en ekorre.
Även om vi inte kan skilja på sten- och skogsmård bara baserat på spillningens utseende och fyndplatsen, finns det ingenting som tyder på att den nyligen invandrade stenmården har nått så långt norrut som Roslagen. Såvitt vi vet är den ännu begränsad till små geografiska områden i nordöstra Skåne. Vi är därför ganska säkra på att det är en skogsmård som bosatte sig på vår frågeställares vind. Bilden skickades in av Gun Selenius.
För ett par år sedan hörde vi ljud på vinden i sommarstugan. Nu när vi gick upp var det mycket spillning, omkring 5 centimeter långa korvar. Vad är det för djur som bott där? Finns stenmård i Roslagen? Eller kan det vara något annat?
Det är nästan säkert en skogsmård som bott på er vind. Stenmården är än så länge begränsad till några få områden i nordöstra Skåne, även om den säkert kommer sprida sig därifrån i närtid. Skogsmården tycker också mycket om att bosätta sig i människors absoluta närhet. De litet skruvade, spetsiga, korvarna är ganska typiska.
Kan det vara en grävling som här lämnat den här spillningen?
I somras hälsade någon på hos oss och gjord sina behov intill baksidan på vårt hus. Det hände 6 gånger under en knapp månad. Kan det vara en grannhund eller en räv?
Det är nästan omöjligt att avgöra vem som lämnat spillningen baserat på bilden. Eftersom den är så lös och verkar vara ganska stor, så undrar jag om det inte kan röra sig om en grävling. De har väldigt varierande utseende på spillningen eftersom de är allätare. De tycker mycket om daggmaskar, och spillningen kan bli såhär ljus och slemmig om det är den huvudsakliga kosten. Om det är en grävling, så brukar spillningen lukta någotsånär (nåja) angenämt av mysk. Är det istället spillning från en tamhund eller räv luktar det skarpt och obehagligt. Räv får jag dock ingen direkt känsla av här.
Kommentarer